av Nepasnea

Nepasnea
ons, 2020-12-16 - 22:06

Ikväll blev jag dumpad. Har hänt förr men jag tror verkligen han menade allvar denna gången.
Han har varit kylig och avståndstagande i flera månader.
Tidigare så hade han alltid dåligt samvete när han betett sig illa på fyllan, och bad om ursäkt dagen efter.
Nu bryr han sig inte längre, han kan vara elak även när han är nykter. Senaste veckan har jag tassat på tå för att inte starta något bråk, men det är som han VILL bråka. Jag försökte verkligen undvika det denna gången. Men det hjälpte inte. Han har idag sagt att det är slut, jag får honom att må sämre, osv.
Han skrev det åter igen på sms. Och att han hatar mig.
Han har varit full då, men han bryr sig inte ens nykter längre.

Är det någon som upplevt att de kan vara elaka även som nyktra? Innan var han bara elak på fyllan, och världens underbaraste nykter. Men nu bryr han sig inte ens nykter längre. Jag har kunnat ligga gråtandes , förtvivlad i soffan och han vrålar att jag ska flytta mig därifrån för han ska sätta sig där.
Jag förstår liksom om känslor tar slut, eller att man av annan orsak vill göra slut. Men jag förstår inte empatilösheten?

Jag mår så otroligt dåligt och vet inte hur jag ska ta mig levande ur den här situationen. Jag vill inte vara ensam, jag hatar det.
Utöver problemen med honom, så riskerar jag att stå utan inkomst. Det är hans lägenhet. så jag riskerar också att bli hemlös i längden. Jag har otroligt dåliga förutsättningar för att lösa det.

Jag vet inte hur jag ska orka. Jag har liksom ingenting som talar för mig. Jag har kämpat så himla mycket i livet, men jag har alltid oddsen emot mig. Och det känns så otroligt orättvist. Jag är ingen elak människa, jag vill ingen illa, jag har aldrig gjort något kriminellt, aldrig tagit droger, dricker inte, röker inte. Jag är åtminstone normalbegåvad. Men något måste ju vara allvarligt fel på mig.
Hur tar man sig upp från botten med noll förutsättningar?

Mother
sön, 2020-09-27 - 20:55

Det är inte ditt fel om någon är elak mot dej.Det är ett val den människan gör/ väljer att just vara elak, tror att om man är elak så vet man mycket väl att man gör någon illa.
Så det du beskriver den man du lever med är inte värd din sorg.
Du har ingen att vända dej till som det verkar,men detta du lever i är sämre än ett nödboende var som helst.
Ditt liv är värt lika.mycket som någon annans. Innerst inne vet du det.
Men hur du hamnat så illa i livet att du varken har någon vän någon nära att vända dej till.är svårt att förstå. Du har ju inte supit drogat varit kriminell, så varför ?
Säkert har du några svar själv.
Men att leva med en människa som inga krav har ,du, är inte heller lätt att leva med.Utan krav inget driv, utan driv.ingen spänning, ingen dymanik.
Det kan göra ett förhållande dött, tråkigt.
Men det är aldrig okey att vara elak mot mågon pga det.
Sök något akutboende, fråga kommunen du bor i, vårdcentralen vad som helst...
Lämna denna sopa till människa som du bor under samma tak som.
Socialjouren i din kommun ( ring kommunen) måste kunna hjälpa dej akut.
Sedan får du börja bygga upp dej själv ge dej själv en chans, bättre leva ensam än med någon som sårar, skadar förnedrar dej.
Ring kommunen ( någon att tala med, prästen, mm) imorgon bitti.
Lycka till du kan?❤

Azalea
sön, 2020-09-27 - 21:38

Det är inte ditt fel om någon aktivt väljer att vara elak och trycka ner dig.
Försök att kontakta vården imorgon och be om att få samtal med en terapeut. Det finns risk för att det kan vara väntetid nu i dessa tider.
Du kan under den tiden träffa en präst att prata med. Det är väldigt skönt att bara få prata med någon och de är duktiga på att ge stöd.

Det är inte fel på dig utan du behöver bygga upp dig själv igen och under den tiden ska du inte behöva vara utsatt för detta.
Be kommunen om hjälp och se vad de kan ordna.

Kram Azalea??

Nepasnea
sön, 2020-10-04 - 19:22

Idag har det gått en vecka.

I fredags skrev han
''Du har till månadsskiftet att hitta nytt boende''.

Som tidigare nämnt är mina ekonomiska förutsättningar åt skogen. Jag behövde för ett tag sedan ta ett beslut för en situation jag mådde dåligt över. Han ingav mig trygghet när jag tog det beslutet i att det är ingen fara om jag står utan pengar, vi klarar oss på hans lön. Och att jag skulle ta det beslutet för att jag inte skulle behöva må dåligt. Jag var TRYGG med honom, han skulle stå vid min sida.
Men nu ska han alltså kasta ut mig istället.

Fick reda på att han hade Tinder i veckan. En profil han skapade för två månader sedan.
Gjorde en fejkprofil och blev matchad med honom. Efter några meddelanden så avslöjade jag att det var jag.
Han skrev:: ''Att du orkar. Se till att packa istället''.
Sen fick jag sms om att jag var tragisk, och att jag ska vara glad att han låter mig bor här.

Allt faller i bitar. Måste antagligen avliva min bästa vän imorgon också.

Jag orkar inte. Jag orkar inte .

Li-Lo
mån, 2020-10-05 - 14:21

Det gör ont att höra att du har det så svårt. Utifrån det du skrivit här tidigare är du ganska ensam just nu och jag undrar om du har några kontakter utanför detta forum? Användare har tipsat dig om att ta kontakt med kommunen. Kanske har du redan gjort det och ditt inlägg här handlar mer om att få möjlighet att uppriktigt och naket faktiskt få sätta ord på hur ledsen du är?

Att bli avvisad kan vara en på gränsen till outhärdlig känsla likaså att inte bara förlora det vi har utan det vi hoppats på. Det hjälper nog inte dig att jag säger att det kommer bli bättre, för jag vet inget om det. Samtidigt vet ingen något om framtiden. Det vi vet är saker ständigt förändras och jag jag hoppas att nästa förändring för dig bidrar med hopp och något gott.

Att ha det som du har det idag gör ont och mitt i den vanmakt du känner har du styrkan att logga in här och skriva, du tar lite "makt" tillbaka. Fint.

Om du vill får du gärna berätta om du har några andra kontakter som är lite mer "hands-on" än vi kan vara.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nepasnea
lör, 2020-11-14 - 16:09

Jag tror att jag hade nått botten när jag skrev sist. Men det kan alltid bli värre. Det är som ett bottenlöst hål som man faller i.
Jag bor kvar här. Har ingen annanstans att ta vägen. Vi har haft ett par tillfällen då vi börjat prata och umgåtts igen. Men ofta bara varat i någon dag. Pga honom, han startar bråken. Jag bråkar inte ens, han VILL tjafsa. Sist vi pratade nu var ett par veckor sedan. För två veckor sen fick han spel. Då gick han LÅNGT över gränsen.
Då var han (bland mycket annat) fysisk för första gången.
Dock inget slag och inget som gjorde ont eller skadade mig.
Han har de senaste veckorna trakasserat , ofredat, sagt elaka saker. Spelar ingen roll att jag undviker kontakt helt, han j*vlas ändå.
Jag känner mig inte rädd för att bli fysiskt skadad av honom.
Men eftersom han senaste tiden gjort saker som jag inte ens skulle kunna tänka mig i min vildaste fantasi att han skulle vara kapabel till, så vet jag faktiskt inte var hans gräns går, om det ens finns någon.

Men jag förstår inte. Han dricker ju dagligen, men jag är relativt säker på att han inte dricker under dagarna när han jobbar. Så då måste han vara relativt nykter under dagarna? Och han lär ju minnas vad han gjort mot mig (kanske inte allt, men delar)
Hans nyktra sida måste ju inse vad han gjort och sagt? Och ändå fortgår det , dag för dag. Och inga ursäkter när han är nykter eller något.

Så hur kan han bete sig sjukligt (och brottsligt) en kväll, för att sedan dagen efter gå till jobbet och nyktra till, inte ett ord av ånger eller något, och sen komma hem och göra en repris av gårdagen?
Hur är det möjligt?

Förut var det ju hans onyktra sida som var hemsk, nu verkar det som det inte spelar någon roll. Och han verkar vara lika elak när han vaknar som när han somnar.

Och jag förstår inte. Jag gör ju INGENTING mot honom. Jag pratar inte med honom, j*vlas inte tillbaka , skickar inga arga sms. Och det är inte ens jag som gjorde slut, och inte jag som startat tjafs när vi umgåtts. Jag har försökt bara vara lugn och hållt mig för mig själv.
Ändå ska han ofreda, sabotera, och hota mig?

Oslo
lör, 2020-11-14 - 22:04

Har du kontaktat kommunen för nån typ av hjälp, akuttboende eller liknande. Situationen är ju helt uppenbart inte bra och du måste ju bara komma dig därifrån.

Varför blir du kvar? Vill du inte gå?
Jag förstår självklart att det är krävande rent ekonomiskt, men emosjonellt så kan det väl inte vara nån vinst alls att stanna? Eller vad tänker du? Det är ju svårt att førstå utifrån denna informationen.
Hoppas du på att han skal förändra sig? Hur går dina tankar?

Nepasnea
sön, 2020-11-15 - 19:47

Shit.
Varit i kontakt med hans ex idag. Han drar sig tydligen inte för att misshandla fysiskt.
Tur att jag fick höra vad hon hade att säga annars hade jag nog klamrat mig fast så länge det gick.
Nu måste jag härifrån. Ringt kvinnojouren ikväll. Ska ringa dem åter imorgon.

Li-Lo
mån, 2020-11-16 - 11:08

Det värmer att läsa att du tar kontakter som hjälper dig att ta de steg du behöver för att förändra din situation. Det är naturligtvis smärtsamt att se någon falla till synes utan slut. Det låter som att du nu bestämt dig för att du inte behöver följa med i fallet. Du har stannat upp!

Det är ett stort och ofta avgörande val att kontakta en kvinnojour eller att ta det där första samtalet med kvinnofrid. Så klokt av dig att du gjort det nu.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nepasnea
ons, 2020-12-16 - 22:08

Igår hade jag flera böter på bilen. Han hade avregistrerat min bil från parkeringsplatsen trots att jag betalat honom för den. Kan inte ens flytta den eftersom den inte startar och eftersom jag jobbar så kan jag inte lösa det. Så lär få nya böter idag.

Han bytte igår kväll lås på dörren och även om polis informerat honom att han begick ett brott och att det skulle anmälas så struntade han i det. Straffet är böter om han blir dömd och de kommer han bara låta gå till kronofogden (han är redan skuldsatt) . Så han får inga konsekvenser alls.

Han brydde sig inte ett dugg om att jag hamnade på gatan.

Han har utsatt mig för så mycket sjuka saker de senaste två månaderna att jag inte kan fatta hur det händer. Väntar bara på att jag ska vakna upp och inse att allt är en dröm. För det kan inte vara sant.

Vet inte om man kan skylla på alkoholen längre, tror det här är hans rätta jag.
Förstår inte hur han kunnat lura mig så, han var ju min drömprins..

Nordäng67
ons, 2020-11-25 - 13:35

var det ändå lite "bra" att det hela kom till en kritisk punkt. Han verkar vara allt annat än bra för dig, elak och trycker ner dig. Att bo ihop med en sådan person måste ju innebära att man själv krymper och mår sämre för varje dag som går. Sedan har han ju faktiskt gjort slut med dig för flera månader sedan. Kanske var det ändå dags att göra något åt det hela? Du hade ändå inte kunnat dröja dig kvar hos någon som inte vill längre. Förstår ditt dilemma, Du skriver att du inte har egna ekonomiska resurser. Kan du kanske få hjälp hos socialtjänsten och börja din egna ekonomin genom dom? Kan dom även kanske bistå med hjälp att skaffa åtminstone ett tillfälligt boende? Han är inte definitionen på en drömprins, Du förtjänar bättre! Kram

Oslo
ons, 2020-11-25 - 19:39

Förstod jag det riktig att du jobbar nu, (det står nått om det i senaste inlägget). Har du kanske möjlighet att få tag i nått eget då?

Vad sa de på kvinnojouren?
Kan du sälja bilen och få ut lite pengar där till ett startkapital så att du kan komma deg vidare?

Eller hur tänker du?
Jag hejar på dig, men jag tror du måste se efter egna løsningar som ligger utanför honom. Han är nog inte din räddning.

Nepasnea
ons, 2020-11-25 - 21:05

Grejen är ju att han under vårt förhållande flera ggr sagt (från ingenstans) att han skulle aaaldrig kasta ut mig om det tog slut, han skulle aaaldrig kunna göra så mot en människa.
Och när vi började vara med varandra lite igen efter det tog slut, och jag oroade mig för vissa grejer som var problematiska när jag skaffade nytt jobb, då tyckte han att jag skulle säga upp mig så vi levde på hans lön.
Jag förstår nu att det sa han bara för hade jag sagt upp mig så hade jag ju varit ännu mer beroende av honom, och då hade han kunnat skada mig ännu mer. Hemlös och utan jobb liksom.
Så har han kört under hela förhållandet. Vara generös för att kunna kontrollera en med t ex ekonomisk makt.

Kvinnojouren kunde inte hjälpa med boende.
Att hitta eget är omöjligt där jag bor och med min ekonomi.
För tillfället har jag tak över huvudet men det är inte en långsiktig lösning.
Bilen är inte värd något

Ullabulla
ons, 2020-11-25 - 21:14

Välkommen till forumet?
Du har fått fina svar av oslo och nordäng.
Visst är det svårt att släppa när det sagts och lovats så mycket.
Och man har trott och älskat.

Men i detta nu så står du själv.
I detta nu så måste du förlita dig på dig och ingen annan.

Han har tydligt visat att han inte vill vara med dig.
Bytt lås,lagt dina grejer i bilen osv.
Du ska vara glad att han är supertydlig.
Det finns inga dubbla budskap i det här som du kan misstolka.

Ta fram det största mentala suddgummi du har och sudda bort honom.
Jag förstår att den här situationen och din verklighet inte är kul för en enda krona.

Jag brukar beskriva det som att förnuftet och känslan är på två olika planeter.
Mitt råd till dig är: strunta fullkommligt i känslan.
Lyd ditt förnuft och reparera känslolivet sen,när du fått fast mark under fötterna.

Många härinne har varit där du är:
Trånande och längtande efter en människa i missbruk och som inte längre har plats för oss.
Gå dit näsan pekar bort från honom.
Det kan inte bli sämre.

Nepasnea
ons, 2020-12-16 - 22:19

Tre veckor har nu gått sedan jag kastades ut.
I början kändes det skönt att vara därifrån, och som om jag var över honom helt.
Nu känner jag bara en stor sorg och saknad. Trots alla hårda ord, hemska gärningar, otrohet etc.
Jag önskar så att allt är en dröm och jag bara ska vakna upp i hans armar.
Det är som om han dött. Han dog och kvar fanns en empatilös sociopat. Hur kan en människa förvandlas så? Fanns ens den där fina människan som jag älskade så och ville ha en framtid med?
Eller var allt bara fejk?

Backen123
tors, 2020-12-17 - 08:42

Jag förstår, det gör så ont. Men va stolt över dig själv att du inte är där längre. Han finns nog kvar längst där inne, men det är bara han som kan ta fram sitt jag igen förbi beroendepersonligheten. Kämpa, skriv här, du gör det ändå rätta och vi alla förstår vart du är ❤

Morgonsol
tors, 2020-12-17 - 16:44

Ja tror det är beroendepersonen som skjutit dig ifrån honom. Tror som Backen123. Du har gjort rätt ändå. När han inte är bra för sig själv så är han heller inte bra för dig eller någon annan. Kämpa! Kram