av Ensam1984

Ensam1984
tors, 2020-11-12 - 20:40

Inga förändringar. Fortfarande nykter, inga tankar på att dricka. Jobbar ca 12-13 timmar per dag nu då jag har bokat upp mig och glömt att jag behöver planeringstid också. Det är inte optimalt men funkar nu. Får vila om några veckor.

Lycklig att jag är nykter och inte ens vill dricka, har inget begär eller önskan. Är tacksam att jag är där jag är nu och trots stress så har jag i grunden ett inte lugn och ingen alkoholdjävul som kliar på insidan.

Ensam1984
tis, 2020-11-17 - 06:28

Ligger i sängen, är lite täppt i näsan, men inte förkyld. Säker sån där morgon-förkylning. Ont i huvudet, som en riktig baksmälla, som jag haft den senaste veckan då jag inte lyckats stänga av och återhämta mig från alla måsten som jag sätter upp för att inte behöva tänka på min existens.

Som ni ser är jag inte uppe bland molnen just nu, är lite nere, dock inte fullt så nere som jag är ibland.

Det knäppa är att jag fortfarande inte har något sug efter A. ? Det känns ibland som jag nästan försöker känna efter det för mycket, eller försöker intala mig eller resonera med mig själv att jag vill dricka. Alltså tvärt emot vad som har varit vid andra perioder. Då har jag mer på något plan velat dricka (fast jag har vetat att jag mår bättre, allt funkar bättre utan osv) fast inte gjort det pga. hjärnvilja.... ett tag.

Nu sitter jag här i sängen och funderar om jag ska gå till jobbet, eller bara ligga kvar här. Veckan kommer inte bli mindre jobbig.

Det är jobbigt när man är ensam profession på sin arbetsplats, ingen som gör ens jobb, och trots att jag tekniskt sett skulle unna jobba hemifrån då jag mestadels jobbar med samtal - så vantrivs jag med att ha samtal digitalt, och mår psykiskt dåligt av att vara hemma mer än en vecka, fast det är lite skönt i stunden så märker jag att jag blir deppig då jag inte har andra runtomkring mig.

Det blir till att gå till jobbet ändå.

Blenda
tis, 2020-11-17 - 08:21

...men "morgonförkylning" med nästäppa har ofta en allergisk komponent, eller åtminstone överkänsliga nässlemhinnor. Blir värre vid stress. Har du testat receptfri nässpray mot allergisk rinit?

Ensam1984
fre, 2020-11-20 - 18:07

Fortfarande nykter, inget sug eller önskan att dricka.

Var hos min sjuksköterska för att kolla av Concertan i dag, och jag har haft sån huvudvärk sen dosen höjdes så får byta till Elvanse istället. Den verkar vara lite mjukare och är tydligen en ren amfetamin. Jaja... det är ju inte jordgubbar man trycker i sig, det har jag redan förstått.

Ska börja ta dem i morgon, och hoppas så innerligt att den här känslan av att inte vara sugen inte försvinner med den nya medicinen. Jag tror den är ganska lik, men man vet ju inte. Vet inte heller om man kan dricka med medicinen, men tänker att jag inte kollar upp det och förutsätter att det är livsfarligt så har jag inget val liksom ☺️?

Har lite jobb kvar som jag kommer ta tag i ikväll men sen tar jag ledigt inför helgen, det ska bli så skönt ? har jobbat ungefär 55timmar denna vecka, så...

Unnar mig just nu chips, pepsi Max och några chokladbitar ?

Mirabelle G-S
fre, 2020-11-20 - 23:58

Åhå här rullar det på åt rätt håll ser jag ? Vad fint att medicinen hjälper så snabbt. Det kan vara ett litet helsicke i sig att hitta rätt sort och rätt dos av den... En av mina tonåringar (ASD+ADD) har just börjat med concerta. Hen är plötsligt klar och vaken i blicken. Orkar ta hem kompisar efter skolan. Igångsättningssvårigheterna är inte alls lika handikappande längre. En annan av tonåringarna har däremot fattat beslutet att sluta ta Ritalin. Hen upplever att hen gör för mycket för lätt när hen medicinerar, och sedan kraschlandar och blir deprimerad när effekten går ur kroppen. Hen vill inte testa någon annan medicin, utan anser sig ha tillräckliga verktyg nu för att hantera livet med ADHD och autistiska drag. Gott så. Du är inte fel ute när du tänker att det är livsfarligt att kombinera medicinerna med alkohol. Det ÄR livsfarligt. Var rädd om dig ❤️ Kram

Ensam1984
fre, 2020-11-27 - 15:10

Å Mirabelle, vad skönt att höra från dig. ❤️

Ja detta med medicin är inte lätt, jag har ju börjat med Elvanse istället för Concerta. Men var tvungen att börja på den lägsta dosen igen. Jag har inte känt någon effekt i princip, jo... jag har ingen matlust och jag känner mig deppig och har noll initiativförmåga. Vet inte om det är medicinens fel eller känslan av att det som var bra med Concerta har försvunnit. Upprymdheten och orken, initiativförmågan saknar jag.

Just nu mår jag ganska dåligt, men kan inte säga varför, det är hjärnan som spökar och inte orkar. Det känns som när jag hade en låg period när jag inte åt medicinerna. Ska till sköterskan om 10 dagar och får väl höja dosen, hoppas att må bättre av det.

Har inte mått dåligt någonting sen jag började med medicinerna och som alla vet som läst min tråd så har jag också haft noll sug, noll önskan att dricka. Det har förändrats, jag har fortfarande inget kroppsligt sug, det känns mer äcklande att sitta och dricka något annat än vatten. Men hjärnan säger att den vill stänga av, hjärnan vill ha semester och bara få ett lugn. Det är inte jobbigt, jag behöver inte sätta band på mig för att inte åka till systemet. Jag vet ju att jag inte får dricka och äta medicin. Men det känns, och det är jobbigt ? Det är den där ”fuck it” känslan, som jag får kring allt då och då... ätit bra en månad - fuck it, inte druckit på 175 dagar - fuck it!

Men det blir ingen A, men är lite rädd för vad jag ska ta mig till i denna ångestbubbla. Vill krypa ur mitt eget skinn - det är känslan. Jag får ge mig ut och promenera - det är vägen ut. Måste bara orka ta på mig skorna...

Ensam1984
lör, 2020-11-28 - 15:19

Nu måste jag skriva av mig, mår inget bra och då vill hjärnan fokusera på att den vill ha sin välkända medicin mr A. Jag vill verkligen inte ge hän till mr A.

Innan jag fick mina mediciner så fick det ganska okej med drickandet, alltså det blev ju för mycket när jag väl drack, men drack inte sådär hutlöst mycket som innan sommaren. Men det var ju bara ett tidsfördriv. Jag tror det är samma nu, jag har inte lust att höra något, sitter och kikar planlöst på youtube och söker efter en fix för att öka på serotonin-nivån. Men just nu hittar jag ingen fix. Allt känns så plant, meningslöst och ensamt. Jag har inte lust med något samtidigt som jag är sjukligt uttråkad.

För det mest tänker jag inte på det mina funktionsnedsättningar eller mitt riskbruk/alkoholism numera. Men just nu när det känns som jag går bakåt i min utveckling så vill jag bara få försvinna. Jag vill stänga av, fly, inte bry mig... få vara oansvarigt och ja, jag vill skada mig själv. Jag vill dricka för att jag vet att det skadar mig. Så jävla destruktiv är jag.

Men jag är även en logisk filur som konstigt nog har förmågan att studera situationer objektiv, och jag vet att det bara är en försvarsmekanism för att jag inte har alla verktyg ännu som jag behöver. I dag får jag bara stå emot, bara inte besöka systemet... men jag hoppas för bövelen att dessa tankar inte är här för att stanna.

Men jag fixar det, jag gör det. Jag har haft värre sug förr, jag har haft värre dilemman än i dag. Jag har mått 10 gånger värre än vad jag gör i dag.

Ensam1984
sön, 2020-11-29 - 22:17

Jag tog mig igenom denna helg med, är helt slut... och har inte gjort något. Glad att jag klarade mitt första test.

Har mått bättre i dag, det har inte varit något sig, bara likgiltighet och orkeslöshet... och det har jag haft hela mitt liv, så det är lugnt

Nu blir det att borsta tänderna, sova och hoppas att den småsnoriga näsan bara är tillfällig så jag kan jobba i morgon.

Ensam1984
ons, 2020-12-02 - 16:41

Jag är så trött. Har varit hemma i dag och i går från jobbet. Sovit mest och är fysiskt trött, mentalt också - men mest fysiskt trött. Vet inte om jag gått in i väggen, fått covid med konstiga symptom eller om det är bristen på medicin som spökar? Blir i vilket fall hemma resten av veckan för säkerhets skull.

Mår ändå helt okej i huvudet, inte uppe bland molnen då jag inte har någon ork, men inte deppig heller direkt. Det är G- typ ?

Har inte haft någon ork eller vilja att dricka sen i helgen, det kom och gick. Tröttheten tog över istället. Förr, om jag var hemma och inte mådde toppen (fast inte hade feber) så hade jag druckit. Är glad att jag är en sån som inte dricker, annars hade allt varit så mycket värre.

Trots att livet är G- nu så kunde det vara så mycket värre. Återhämtning, soffhäng och sängen är det jag behöver. Måste ju tänka på att jag inte funkar som alla andra och att det är okej, jag väljer inte detta, jag är konstruerad annorlunda bara.

Ensam1984
fre, 2020-12-04 - 16:46

Börjar helt ärligt undra om det är covid jag har? Tröttheten är så överväldigande och en person som jag står nära, har en nära arbetskamrat som fått covid. Vare sig det är så eller inte... kan det inte gå över.

Några kanske tänker; det är väl bara att testa sig!

Tyvärr bor jag i en region som inte har test för ”vanligt” folk, utan endast för vårdpersonal och samhällsviktiga personer. Jag är inte viktig.

Har inget sug på A, är dock uttråkad så in i bänken och det triggar party-genen i mig, även om jag inte är sugen på att dricka, även om jag inte har någon energi - så kommer en tanke om att få fly bort en stund. In i dimman - redlös!

Men det blir inget med det, ska sova en stund istället.

Ensam1984
lör, 2020-12-05 - 15:00

Å vad kul att ni följer med mig här Mic och Vinäger ❤️ Följer er också såklart

Är nästan lika trött i dag men har bara vilat, tog en promenad på 15 min och blev helt svettig. Utöver det ser jag nu på The crown, riktigt bra serie, men gillar man starkare grejer som whiskey så rekommenderar jag inte den serien ur trigger-synpunkt, tusan vad de super (och det kommer från mig ?)

Lite ensamt, lite uttråkad, glad att jag ändå är jag då just jag har de perfekta förutsättningarna för just en pandemi. Är såklart inte glad att det är pandemi, förstå mig rätt ? men jag vet ingen som behöver och klarar sig ensam lika länge som jag.

Om 15 minuter stänger systemet, då kan jag lova att jag kommer ha varit nykter de senaste 9 lördagarna. Det känns bra. ?

Fick en liten känsla för en stund sedan att man tekniskt sett skulle hinna till systemet, men i samma tanke kom jag på ”aldrig första glaset”, ”vad som känns som ett lättvindigt beslut i stunden, gjort spontant, kommer få förödande konsekvenser längre fram” och ”jag är en sån som inte dricker”.

Och nu till dagens andra tanke, det föregår så mycket i mitt huvud.

Skulle fylla i en grej i dag, och en av frågorna var hur mina alkoholvanor ser ut. Valen jag kunde välja på var utifrån hur ofta min dricker ett visst antal standardklassen på en gång (tror jag det var) 1. Nykterist 2. Endast till mat 3. En gång per vecka 4. Flera gånger per vecka.

Först, vilka urusla alternativ, det kunde en femåring gjort bättre. Men om man nu ska välja så är det svårt. Jag dricker ju inte nu, men ser mig inte som en nykterist, jag dricker inte till mat och hoppas heller inte att jag kommer göra det. Men det var svårt att välja nykterist, det säger ju vara att jag inte dricker. Men var det något med att om jag valde det så hade jag gjort ett definitivt val och kan inte gå tillbaka. Eller om jag misslyckas kommer vägen ner bli ännu värre då jag sagt att jag var nykterist. Va tusan... det var ju bara ett test. Men valde i slutet nykterist, för att bara dricka till mat, det hade varit mest att ljuga ? antingen svart eller vit/ antingen nykterist eller dricka flera gånger i veckan.

Nu är klockan 15.00, inget system.. andas alltid lite bättre när ?djävulsbolaget har stängt!

Ensam1984
tis, 2020-12-08 - 18:22

Dagarna tickat på. Är fortfarande hemma då jag är så fysiskt trött och har huvudvärk. Jobbar dock hemifrån och har lite möten och samtal vilket är skönt.

Min mor har fått covid och jag träffade henne dagen innan hon visade några starkare symptom så jag kan ha det.

Så jag ska ta covid-test på torsdag. Där jag bor får endast vissa grupper (jag är inte en del av de grupperna) ta testerna pga trasig maskin (eller vad det nu är). Jag lyckades ändå övertala VC att göra det på mig, var så ful att jag använde de faktum att jag har Autism. Och visserligen gör väl min autism att jag är extra känslig och orolig av mig. Men jag vet inte om det är det eller om det bara är jag som inte kan ”känna” om jag är frisk eller inte. Känner mig ju sjuk jämt så... sen kan det ju vara medicinerna, har fått dosökning igen... kanske lite piggare av det... Blir helt hypokondrisk av detta!

Jaja... ingen alkohol, ingen längtan efter det heller. Men det är inte heller den där känslan av att absolut inte ens kunna dricka som jag hade med den andra medicinen. Jag saknar den känslan, när det inte ens kändes som ett alternativ, när jag var tvungen att tvinga fram tankarna kring att dricka.

Glad att jag är ändå är i ett okej headspace annars.

Tror dock jag äter för mycket socker just nu vilket min kropp inte mår bra av. Kan vara därför jag får ont i huvudet så mycket. Går inte upp i vikt då medicinerna förhindrar det lite, det är skönt. Men har bestämt mig att jag efter jul ska ta tag i kost och få till ett riktigt planeringsschema. Ska inte banta, men försöka få till bättre rutiner och planera mat så jag inte blir så handfallen och äter en chokladboll till kvällsmat i brist på fantasi. Det händer oftare än vad jag skulle vilja erkänna ??

Min dröm är att jag ska få till ett schema där hela mina dagar är utplanterade och utstakade så att jag får påminnelser på min smartwatch. Jag skulle behöva påminnelser för så mycket, borsta tänderna, tillreda lunch, tid för vila och rast på jobbet... jag har ju noll tidsuppfattning, noll förmåga att utföra plötsliga vardagliga aktiviteter eller vardagssysslor utan uppmaning. Det mesta funkar och det påverkar ingen annan än mig själv, men det är satans jobbigt att känna sig så värdelös jämt. Jag är 0 eller 100, jag har svårt att hejda mig. Jag kör på i 130 på jobbet och kraschar innan jag ska hem, väl hemma ligger jag som en liten våt filt. Ni som vet hur detta är, att ha ADD och Aspergers, välkommen till klubben. För er andra (även om diagnoserna även innehar fördelar) så skatta er lyckliga. De kan vara så funktionsnedsättande/handikappande ibland.

Men för att detta med schemat ska funka måste jag;
1. Ha energi genom att jag får en bra nivå på min medicin.
2. Ha tid och lust att sitta och planera upp veckorna.
Det kommer jag ha vid lovet är min tanke. Ska vara ledig det mesta av jullovet ?

I morgon är det 60 dagar, detta har jag ju klarat förr, fan vad grym jag är ändå ❤️

Ensam1984
fre, 2020-12-11 - 15:48

Jag har inte covid! Ja, eller inte längre i alla fall. Har fått svar på mitt test. Så skönt! Men o andra sidan... då är det säkerligen medicinerna och huvudet det är allmänt fel på (inte direkt förvånande).

Å förresten Mic ❤️ Tack för ditt inlägg. Du är en av de som är speciell för mig här!

Det bästa med att inte ha covid är att jag nu kan åka och köpa chips ? helt ärligt, jag har varit så toksugen på chips i över en vecka, men det känns så jobbigt att be någon köpa chips. Känner mig så onyttig då... helt bakvänt. Det som kanske inte är lika bra är att man kan gå till Systemet. Eller så gör man som jag - väljer att inte gå dit ändå.

Men för säkerhets skull åker jag inte och handlar förrän efter 18, dels för säkerheten och mindre folk men främst för att systemet är stängt då i denna lilla håla.

Har inget sug, men en liten känsla av att vilja fira min sjukliga friskhet. Att vilja unna mig, att fylla den där rostiga hinken inombords.

Men jag äter mediciner som inte ska mixas med A, och jag mår inte bra av A. Så det får bli party på alkoholfri öl och chips i kväll ? Får fira att det är en jobbvecka kvar och sen semester i nästan 3 veckor

Nu ska jag först göra lite mer jobb, sen försöka orka plocka lite här hemma och sen åka o handla

Hoppas alla får en fin nykter fredag. Och då vaknar vi tidigt i morrn bitti, tänder oss ett ljus i vintermörkret och njuter lite extra av det faktum att vi är såna som inte dricker

❤️

Ensam1984
lör, 2020-12-12 - 08:54

Tidig avbiktning (och denna är lång så ta fram 2 mackor och en stor kopp kaffe om du ämnar att ta dig igenom detta innan lunch)

Vaknade runt klockan 04.30 och kunde inte somna om. Men vad gör det när man inte har några planer för dagen. Har städat köket och lyssnat på en bra podcast. Ska fortsätta städa då jag har fått lite energi. Ska även ta en skogspromenad i dag :)

Även om jag nu vaknade tidigt så är det första dagen jag känner mig någorlunda normal på länge. Normal för mig kanske inte är normal för andra, men varför jämföra sig med andra liksom :)

Det är så skönt att vakna på en lördag och må bra :) Tänk vilken skillnad det är att inte vakna bakis. Och detta är min 10:e nyktra lördag på raken. Startade min nykterhet för exakt 9 veckor sen.

Jag vet att detta kan vara jobbigt att läsa för de som har det jobbig just nu (och jag vet att det är jobbigt att läsa då det har varit jobbigt för mig tidigare och säkert kommer bli igen) men det är så lätt för mig just nu att vara nykter - så länge jag inte tar första glaset. Det enda tricket är verkligen att bara inte ge in för känslan av att bara ta ett glas. Ett glas är ALDRIG ett glas. Även OM det skulle funka i en vecka, en månad eller ett år (för mig, pratar inte om alla då jag inte kan avgöra det) så:
1. kommer jag aldrig bli fri från A- djävulens grepp om jag ger in för honom. Jag dricker 0 eller 100.
2. är synen på alkohol så förskönad, det är så lätt att man glömmer det dåliga och målar upp en nidbild av lycka kombinerad med A.
3. ger alkohol en falsk känsla av tillfällig lycka, eller snarare alkoholen gör så jag kan tränga undan mina riktiga känslor och låtsas/leka att allt är bra. Jag rymmer, jag vill försvinna men glömmer ack att det är en dag i morgon. Jag skjuter saker framför mig och tar aldrig tag i det viktiga. Det var under min förra långa nyktra period som jag orkade söka hjälp från sjukvård/psykiatrin för min "trötthet" vilket visade sig vara ADD och Autism som ingen sett på 36år.
4. kommer alltid rekylen dagen efter (för det blir aldrig ett glas), när baksmällan slår till och kroppen blir pluffsig, röd och hjärnan funkar sämre och sämre.
5. kommer rekylen också när man slutar, när man inser fakta av vad fan man hållit på med i alla år, och att livet har gått på autopilot och att man inte har gjort någonting med sitt liv, upplevt något eller glömt att leva på 10 år. Så varför starta om känslan om och om igen genom att börja och sluta om och om och om igen... det tar för mycket energi från att verkligen leva.
6. glömmer man bort vad som är viktigt och vad man faktiskt tycker om, vad man behöver göra för att själv må bra. För mig är det promenader, hålla ordning, följa scheman och äta någorlunda bra. Alkoholen förstör allt det genom tsunamivågen av känslostyrda handlingar och apatin som alkoholen medför för mig.

Jag har ju alltid förr känt att det jobbigaste med att sluta dricka är att det är svårare när jag ska gå ut med vänner. Jag gör det väldigt sällan och nu i covid-tider gör jag det inte alls. Mitt problemdrickande har främst varit för att jag dricker själv. Visst drack jag alldeles för mycket när jag var ung tillsammans med andra (drack då aldrig själv), men det gjorde många. Jag kan i efterhand se att det var just där allt startade, de flesta andra hade hämningar - jag drack fler gånger än jag önskade så mycket att jag slocknade, blev utslängd, somnade, fick åka ambulans en gång osv... men hamnade aldrig i bråk eller så, var mest full och glad och störde ingen.

Så jag har alltid gillat att dricka lite i sällskap men de senaste 10 åren har det blivit mycket mer sällan och oftast mycket mindre, mycket mer städat och under kontroll. Men ändå så mycket så jag vågar flirta, skratta och vara lite mer avslappnad. Avslappnad blir jag, men främst är det nog att hämningarna släpps, jag vågar och tänker inte så mycket på "hur jag eller det ser ut". Brukar aldrig göra några helt sjuka saker, men jag vågar prata med det motsatta könet och är mig själv, fast ändå inte.

Jag har alltid haft svårt att få kontakt med det motsatta könet, mest för att jag inte förstår dem, eller vet vad jag ska prata med dem om, eller det är nog så att jag inte vet hur man flirtar, de sociala koderna kan jag inte och fattar inte. Sociala koder kan jag i alla andra fall "klistra på" och maska som det så fint kallas. Jag kan låtsas vara normal, men att flirta, den uppdateringen har inte min mjukvara tillgång till. Jag skulle gärna köpa den, om någon där ute har den uppdateringen så får ni gärna hojta till! Men med alkohol i blodet så försämras allas lågmälda flirtande och det blir mer "ska vi hångla", "ska du följa med hem" *haha* och sånt kan jag läsa av.. i alla fall om man säger det rakt ut. Jag har verkligen noll game!

Jag har ju inte förmågan att se eller förstå när någon flirtar med mig alls och det har jag fått berättat för mig tusentals gånger under hela min uppväxt. Jag har väl alltid trott att det är för min dåliga självkänsla, att jag aldrig har trott att någon skulle gilla mig eller tycka jag såg bra ut. Jag var/är ju helt avskyvärd och de som rätt ut sagt att det inte är så bara ljuger för att ställa sig in, för att de vill ha något av mig. Jag vet väl att det inte är så längre, rent logiskt - men den känslan är svår att skaka av sig. I vilket fall... sidospår 578...

Jag blir mindre typiskt "autistisk" konstigt nog när jag är full bland folk. Eller det kanske jag inte alls blir, men alkoholen ger en känsla för mig av det. Men det har självklart att göra med att mina hämningar släpper. Jag kan ju själv se att jag både blivit utnyttjad och tagen som lätt "byte" pga. naivitet och hämningslöshet, det ligger såklart inte nämndevis alltid på andra. Jag måste ta mitt ansvar, men jag är lätt att utnyttja om man nässlar sig in och får ta del av mitt hjärta. Det är väl därför det varit stängt för den innersta kärleken i ungefär 15 år... sidospår...873 ;)

Det blev ett utlägg som jag inte hade tänkt skriva om, men det jag ville komma till var mer egentligen att jag just nu inte känner någon saknad inför att dricka med andra heller. Jag ville göra det förut då jag ville ställa in mig i ledet och vara likadan som alla andra. Jag ville känna mig och ses som avslappnad, rolig, attraktiv jag ville våga få (och se) andras uppmärksamhet gentemot mig. Jag ville hitta någon eller något (fast samtidigt inte), jag ville känna som alla andra.

Just nu känner jag mig kanske inte bekväm i mig själv, men jag har nog accepterat att det faktiskt inte är jag - jag är inte som alla andra, kan inte vara det och varför ska jag anstränga mig så fruktansvärt för att vara det när jag kan vara som jag är!? Jag är och kommer aldrig bli det där, jag kommer aldrig kunna vara eller snarare känna mig som alla andra. Jag kan verkligen inte ändra på det. Jag är redan duktig på att inte visa det för andra - de andra ser inte. Men på insidan kan jag inte förändras - och det är okej. Just nu känner jag verkligen att det är helt okej. Jag kommer aldrig leva och ha samma saker som andra. Stereotypa neurotypiska normer appliceras inte på mig, och det är okej.

Sen har jag ju tur, eller vad man ska säga. De flesta ser ju inte på mig (eller ens när de pratar med mig) att jag är en udda fågel. Kanske lite speciell, men de flesta tror jag gillar min rakhet, min hjärna (sätt att tänka) och sättet jag ser på saker (lösningsfokuserat och med en ständigt positiv synvinkel - det finns inga problem/fel - det finns krångel och behov som måste behjälpas). Jag tänker ofta lösningsfokuserat vad gäller alla andra, reder ju i ganska mycket inre konflikter bland ungdomar (och vuxna) i mitt arbete, men med mig själv är det tvärt om. Det är väl också därför det tog 35 år innan jag förstod att jag kanske har autism och add (trots att jag jobbat med ungdomar som just har dessa diagnoser i 5 år). Ok, jag har svävat iväg igen..

ADD-hjärnan snurrar som på i 120km/h i vanlig ordning!!!!

När jag själv gick i skolan så skrev andra 2 A4 om franska revolutionen, jag skrev ett helt A4-block! Hade sån tur att min lärare förstod mig och uppskattade mitt sätt att vilja förklara allt men ofantligt mycket mer ord än nödvändigt. Tänk om jag då visste att det var min ADD (och autism - förmåga att se detaljer) som gjorde att jag inte kunde förkorta mig, och att jag aldrig hann klart på prov. Att mitt hoppande mellan uppgifter och 15 minuter av total panik vid starten av varje prov innan hjärnan landade var ADD hade ju varit toppen att veta då. Jag fattar inte än i dag hur jag kunde gå ut med så pass höga betyg som jag hade både från grundskola, gymnasiet och universitetet. Det hör inte till vanligheterna, men det är ju vi som är så bra på att dölja det inre som oftast döljer det så bra så vi inte vet om det själva.

I mitt jobb så samtalar jag mycket med ungdomar, och det är så mycket oftare nu sen jag fått min diagnos som jag träffar, eller snarare märker av, att elever och främst tjejer, uppvisar symptom som kan associeras med ADHD/ADD (det behöver självklart inte vara en diagnos, men kriterier). Självklart påvisar jag inte detta för dem, dels för att jag inte är psykolog eller tillräckligt kunnig inom fältet, dels för att det hör hemma i ett annat forum i samförstånd med vårdnadshavare osv, och dels då de själva inte kommit till mig för att få svar på den frågan. Men jag kan tala med dem om det som bekymrar dem på ett annat sätt utan att börja prata om diagnoser och utredningar osv. Jag kan tala om påverkan och behov av stöd, att inte förena prestation med person osv. Jag kan uppmärksamma ungdomar om att det finns hjälp och stöd allt - och ett "problem" är inte ett problem förän det börjar påverka en person negativt, att man inte orkar/vill/vågar göra något annat för att. Så länge problemet ger negativa känslor eller medför negativa följder bör man ta tag i det, så länge man vill få till en förändring. Har nog aldrig skickat så många ungdomar som i förtroende delat sitt innersta till kuratorn som nu efter jag själv fått reda på mina egna diagnoser. Och det ser jag som något bra, som något hälsofrämjande, som något som jag kan bidra med, som kanske bara just jag kan bidra med pg.a. min situation.

Jag borde egentligen byta forum. Det känns som att jag pratar mer om mina diagnoser än om alkohol. Men jag gillar detta forum. Detta forum är mitt hem och där jag fick styrkan att ta tag i mitt liv, där jag fick styrkan och kunskapen att ta mig vidare och lära om mig själv. Allt startade här, fast i en annan tråd som ligger i "Det vidare livet" dit jag tänker att jag tar mig efter 6 månader här igen.

NU har jag "ödslat" mer tid än jag vill erkänna att bara skriva av mig här, så skönt. Hoppas ingen har läst igenom allt, stackars er. Men välkomna till en ADD-hjärna ;) Detta är bara ett axplock (30 minuter i min värld). 200 tankar i sekunden. Kan ses jobbigt, ja.. och det finns mycket annat som inte är så kul med diagnosen, men om vi nu ska vara ärliga så gör det mig även till en ofantligt kreativ och "det är inte ens utanför boxen - det finns inte ens någon box"- tänkare.

Andrahalvlek
lör, 2020-12-12 - 16:54

Du har en enorm självinsikt, och vilken tillgång du måste vara på din arbetsplats. Jag tycker att diagnoser kan underlätta för att få rätt hjälp, men det får aldrig stämpla en individ. När vi utredde vår yngsta dotter och fick diagnosen utvecklingsstörning och blev rekommenderade särskola sa hennes pappa! ”Äsch, det blir bra. Hon är ju fortarande NN, med eller utan diagnos”. Och så har vi försökt tänka hela tiden.

Bra att du skrivit ner alla dina punkter vad det gäller alkohol. Gå tillbaka och läsa det här inlägget om du börjar vackla i ditt beslut någon gång.

Kram ?

Ensam1984
sön, 2020-12-13 - 10:11

Jag vet inte varför jag helt plötsligt hänger här inne så mycket igen. Det känns som när jag precis hittade detta ställe, som en nyförälskelse... som Juli 2019. Har egentligen inte några direkta tankar på att själv dricka nu, eller önskningar.

I dag blir inte inlägget så långt, måste faktiskt försöka att ta tag i saker... för i går tog jag inte tag i något utan hängde här, kollade youtube och åt så mycket godis att jag på kvällen blev spyfärdig och kände att jag var i någon slags sockerchock. Är fortfarande spyfärdig. Det känns nästan som en bakfylla, en sån då man är spyfärdig... tankeställare!

Tack Andrahalvlek för ditt inlägg förresten. Du är verkligen så insiktsfull :) Jag jobbar även med barn/ungdomar som har Intellektuell funktionsnedsättning (IF) då jag jobbar som syv på en grundskola och grundsärskola, och jag tycker det är fantastiskt när alla individer kan få plats att utvecklas som individer. Precis som du säger, att inte bli stämplad är så viktigt. Men jag tycker det ät så viktigt att man får tillgång till hjälpmedel, resurser och att man ges förutsättningar att lyckas utifrån sin egen förmåga. Särskolan är det ställe som jag ser jobbar med individerna mest, med att bygga självförtroende, fokus ligger inte på betyg utan personlig utveckling, jag önskade att det kunde vara så för alla. Vi skulle ha ett mycket bättre samhälle då. Tänk om skolan kunde vara ett ställe där alla fick lyckas och vara duktiga. Så är det inte i dag.

Det sista jag vill säga är att NPF och IF är att det inte definierar oss som människor. Precis som du säger Andrahalvlek. Men det ger oss en insikt i oss själva, en möjlighet för oss att få redskap, strategier och tillgång till en gemensam plattform och grupp som på många plan har samma erfarenheter och framförallt förståelse och icke-dömmande för det som går utanför det neurotypiska. Att få tillhöra en grupp, att inte vara ensam, att inte känna sig som den enda Alien, som den enda udda fågeln...

För mig var det största att jag "fick reda på" att min trötthet inte var lathet. Att det INTE VAR MITT FEL, att jag inte själv valt att fungera som jag gör. Med det så har jag kunnat bli lite snällare mot mig själv. Att jag inte är sjuk (det är ingen sjukdom) jag har en funktionsvariation som inte är anpassad för denna världen.

Istället för att tänka på att "jag är skapt fel", så försöker jag istället tänka att allt runtomkring mig, som är svårare för mig än för neurotypiska, är inte anpassat för mina behov. För någon som inte har mina diagnoser kan (tydligen) inte ha en susning om hur det verkligen är. Därför ser jag det som min skyldighet att utifrån min plattform, mitt yrke & mina erfarenheter försöka minska glappet, se individen och se till att JAG ger alla de förutsättningar och möjligheter de behöver för att uppnå sin framtidsdröm. Detta utan att röja vem jag är - för det skulle inte vara bra om mina elever fick veta mina diagnoser, min chef vet det och det räcker.

WoW! det är inget litet ok som jag bär på, men det känns hoppfullt, inte tungt. Det känns som att det kan vara det viktigaste jag någonsin kommer göra i mitt liv.

*haha* det var jag som skulle ha ett kort inlägg, ja just det ;)

Det känns ungefär som jag har skrivit en proposition till skolchefen kring anpassningar i skolan och min yrkesrolls "viktighet"

Nej, nu får jag ta en promenad, sånt man kan göra när man är nykter (fast socker-bakis)

Ensam1984
sön, 2020-12-13 - 12:51

I dag gick jag i skogen för första gången på länge, i spåret.. vill skicka en framtida tanke till mig själv att gå in här och påminna mig själv hur skönt det var. Och pusha för att göra det oftare.

Och just ja, jag såg en julgran som någon hade pyntat med kulor och glitter - mitt i skogen. Det var så vackert!