Har haft ett riskbruk i ca 20 år. Är medveten om alla risker mitt drickande för med sig. Har använt alkohol som bränsle då jag blir pigg och energisk efter några öl. Har nog inte klippt gräsmattan nykter någon gång de senaste 10 år. Brukar även använda alkohol för att varva ned. Jobbar periodvis väldigt mycket och är stressad. Efter några öl och rött vin är jag nere i varv. Dricker aldrig starksprit men däremot öl och vin. Har skrivit många konstiga inlägg på Facebook när jag varit full. Har ångest i flera dagar efter mina fyller. Var i princip nykter halva september. Umgicks med vänner sista helgen och då blev det en fylla redan på torsdag så jag skulle orka städa hela huset (gjorde även ren avloppen på toa). Igår var jag också full för att orka göra vinter i trädgården. Idag har ångesten varit för djävligt. Nu sitter jag och dricker bubbel vatten utan alkohol. Har en underbar fru som stått ut med mig i 30 år. Jag vill älska mig själv men det är svårt.

Den sorgliga känslan av att inte ha någon annan glädje kvar än att dricka är väldigt väl igenkänd. Den är jäklig att komma runt också för det finns ju inga quickfixes precis i den situationen att hitta en annan glädje runt hörnet, det är ju ångest man krigar mot då.
Jag tar fortfarande också mina glas på fredagar, eller fest och kalas. Jag har min lilla gräns på 2-3 glas och det fungerar fortfarande bra. Ibland öl, ibland vin, och jag njuter av det. Sprit köper jag inte hem. Ibland är jag på väg i gamla vanor att hämta ett fjärde glas i bara farten på småtimmarna men det verkar finnas en gräns hos mig där nu där jag blir vaken på vad som håller på att hända och jag klarar att hejda mig utan att det är jobbigt.

Tror jag klarar mig i denna situationen just nu för att jag är en av de fula fiskarna, jag går fortfarande till gymmet. Hade jag inte gjort det hade hela min värld rasat samman. Det som håller samman min vardag, motiverar mig att gå upp, vara nykter, se framåt, känna glädje och hålla min ångest i styr. Folk kritiserar det och jag förstår det. Ja, det är själviskt, men för mig pest eller kolera. Att gå till gymmet nu är som en del av mig, en daglig medicin och behandling mot mitt inre monster. En rutin jag är beroende av nu och ärligt talat rädd för att förlora. Jag skulle, borde, kunde såklart träna hemma men mitt hem är fortfarande tyvärr förknippat med mycket jobbiga tankar, känslor och ångest. Gymmet är en plats av glädje, kämparglöd, motivation och seger. Min räddning

Man måste nog hitta den där lilla meningen i någonting att kunna hålla stenhårt fast vid i stormarna när allt annat känns meningslöst.

Vill säga tack både för uppmuntrande inlägg i min tråd och för att du fortsätter att skriva, trots att du inte är helvit. Jag har skrivit hos flera att vi behövs för balansen här på forumet.

Även du, Pianisten, har visat att det kan funka att minska sitt drickande.

Det vidare livet kan ju se ut på olika sätt. Mycket viktigt att visa för alla som inte fixar helnyktert. Däremot är det förstås avgörande att vara på sin vakt. Men det verkar som att ni är det, båda två.

Kram

Jag lämnade blodprov för att kolla om min alkohol konsumtion gjort mig sjuk. Fick svar igår att alla värden låg inom det normala. Jag är alltså på rätt väg men inte helt vit.

Tyvärr föll jag i kväll igen. Har suttit i möten via Teams en stor del av dagen. När sista mötet var överstökat och jag även varit aktiv som presentatör var kl 16. Frun jobbar kväll. Hon tog min bil till jobbet för den har automatlåda. Det är väldigt vanligt att hon gör det. Jag är rastlös. Har varit inne hela dagen. Fick presenkort på Åhlens i julklapp av facket. Tänkte nu ska jag utnyttja present kortet och köpa lite fina grejor till frun. Jag tar våran andra bil och kör till ett centrum. Köper lite mys grejor till frun i form av Rituals tvålar och spa grejor. Själv passa jag på att handla några öl och en flaska rödtjut. Har städat huset och sedan unnat mig en bastu.

Jag ligger här och reflektera över mitt beteende igår. Varför valde jag att dricka? Kände inte något sug efter alkohol. Jag passerade Systembolaget flera gånger under min shopping tur. Helt plötsligt gick jag in och köpte en skvätt per automatik. Jag minns att jag tvekade in i det sista. Jag hade ej planerat att dricka alkohol igår. Det bara blev så eftersom jag var lite uttråkad. Dåligt väder, pandemin och svag karaktär ligger till grund för mitt beslut. Automtiska besök hos Systembolaget är något jag absolut vill undvika. Jag forsätter min resa mot ett hälsosammare leverne. Förhoppningsvis lär jag mig något nytt på vägen. En dag i taget ?

Ligger och funderar över hur kommande jul och nyårshelg kommer att bli. Alkokholmässigt har julen aldrig varit en dryckeshelg för min del. För mig är julen barnens helg och därför har jag valt att skippa alkoholen. I år får jag och frun fira julen ensam pga covid-19. Våra barn och barnbarn gör likadant. Nyårsafton har vi brukar fira tillsammans med vänner, god mat och dryck. Alltså en klassisk nyårsafton hemma fest ofta hos oss. Nu är även den aktiviteten inställd pga covid-19. Frun och jag brukar alltid åka på solsemester i dec/Jan men det går inte under pandemin. Tanken med det här inlägget är att jag måste försöka hitta andra aktiviteter som ger mig ny energi. Kemisk energi i form av alkohol vill jag klara mig utan. Det nya normala vet ingen hur det kommer att bli. En dag i taget ?

Vi måste alla hitta alternativ till det vi har varit vana vid tidigare pga corona. Och det gäller på den nyktra resan också. Men att närma sig dilemmat med ett öppet, nyfiket, positivt sinne är så mycket bättre än att oroa sig och gräma sig. Tror jag. Berätta för oss vad du kommer fram till ??

Kram ?

Men du kanske kan hitta nån ny variation. Nyår på landet eller fjällen om man får resa inom landet.

Det finns annars säkert saker som ska fixas i hemmet. Köpa nya (dyra) verktyg och kroppsarbeta kan säkert ge lite energi. Jag är sugen på en dyckertpistol. Allt kommer sedan sitta fast i hemmet. Ungarna kan försöka stöka ner då... nästan så jag ska fästa pepparkakorna så det blir några över till mig.
? ja det låter som en plan.

Huvudsaken är nog att vila upp sig och se fram emot ett mer socialt 2021.

På återskrivande.

Jag satt och funderade på att köpa en ljusterapi lampa igår kväll. Jag såg att det fanns att köpa för typ 500 spänn och uppåt. Tänkte att det skulle ge mig lite mer energi om jag körde ljusterapi. Är det någon här inne som har erfarenhet och vill dela med sig?

Han har en ljusterapilampa vet jag. Tror inte man ska välja det billigaste, kolla effekten. Går också i sådana tankar själv. Mår inte bra av mörkret.

Kram ?

Jag önskar alla forum vänner en riktigt god jul. Vi sitter i karantän då frun fått covid-19. Idag har jag valt att vara nykter. En dag i taget ?

Covid-19 karantän med lindrig symtom tar på psyket. Alla mina rutiner har fått stå tillbaka under den här tiden. Jag har fått avboka alla mina spinning pass på gymmet. Jag har inte kunnat cyklat eller promenerat som jag brukar. Vi har bara suttit hemma och sett tv. Jag har inte druckit en droppe alkohol under julhelgen. Igår blev det dock en karate fylla. Jag tömmde två flaskor rödvin och 8 små öl. Började dricka redan kl 14 och fortsatte till midnatt. Ingenting konstigt hände mer än att jag fick onda ögat av frun. Idag mår jag som jag förtjänar. Ställer mig frågan varför jag inte slutade dricka alkohol i rimlig tid. Jag brukar kunna dricka kontrollerat men igår funkade inte bromsen. En dag i taget ?

Ja, oj får man kanske säga, vilken mängd det blev Mrx.. Skev om det igår själv, otryggheten i att komma av rutinerna. Blivit något mer för mig under julhelgen också, fast ingen berusning i den bemärkelsen, bara några fler tillfällen än vanligt. Inbillar mig att det spär på den inre oron och grubbelmaskinen något, men jag är ju inget större fan av massa ledighet heller, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den, när jag inte tränar.
Nu jobbar jag två dagar, ganska lugna och långtråkiga dagar men jag känner ändå ett lugn av att få ha ett par vanliga rutinmässiga vardagar här mitt i allt, imorgon är jag ledig igen och fram till efter trettondagen. En dag i taget fram tills dess!

Vem är jag? Jag har jobbat med service sedan 1979. Först i butik sedan på bensa mack. Därefter på underhåll på tung verkstadsindustri. De sista 25 åren på kontor. Jag är morfar flera gånger om. Jag själv känner mig som en skit. Jag har inget värde om jag inte presterar. Jag bygger själv känlsa genom att se andra. Jag själv är ett UFO. Dessa rader kom från hjärtat.
/Mrx

Covid-19 sätter käppar i hjulen för många av oss. Min måndag var en dålig lösning på en utdragen pandemin med sociala distansering. Alla mina spinning pass är avbokade pga covid-19 och sociala distansering. Överviktig gubbe som närmar sig 60 år. Jag har hittat tillbaka till gymmet är ledsen

Jag kan verkligen sympatisera med att när man har hittar en lösning på något och man är inställd på det så blir det tungt när saker och ting ändras så att man inte kan göra det längre. Det känns som att man inte längre har kontroll över de få saker man trodde att man har kontroll över.

Men med det sagt, kanske kan du hitta mer Covid-vänliga alternativ? Jag fastnade vid promenader själv, långt innan jag slutade att dricka och de kan man ju variera i oändlighet, både vad gäller intensitet och längd och plats. De kan ju också kombineras med sysslor man måste göra ändå. T.ex gå till affär, jobb eller andra platser man då och då måste besöka, när det fungerar.

Däremot tror jag inte att du är en skit som du säger att du känner dig som.

Låter som om du är inne i ett rejält dipp Mrx. Kanske en effekt från drickat häromdagen? Jag som älskar mina jympapass (även spinning) har fått ge upp dem helt nu. Det blir promenader i olika rask takt och med olika längd. När jag kommer hem gör jag några få styrke- och stretchövningar.

Självklart är ditt egenvärde betydligt mycket större än dina prestationer. Hoppas du hittar tillbaka till en bra nivå snart igen!

Kram!