Tack Fina Lisa, Adde och Andra halvlek för klapp på ryggen. Det stärker. Många, långa, svettiga möten senare, med press från alla håll har jag vunnit. För den här gången. Jag höll stenhård linje, med tungan rätt i mun, och stack sakligt hål på alla argument om varför det bästa för allt och alla är om jag bara går med på nästa omorganisation och nedskärning. Man kan undra varför i allsin dar det spelar så förbannat stor roll vad JAG säger om det hela. Alla andra verkar ju rörande överens om att det är just i mitt klassrum arbetsbördan ska ökas och resurser plockas bort. JAG har inget officiellt mandat att fatta beslut. Sluta slösa allas tid på att tjafsa med mig, fatta beslut, och ta ansvar för det! Nåja. I slutänden verkar ändå skolledningen ha lyssnat på mig och svängt i frågan. Nu blir jag istället uppvaktad av vissa ur kollegiet som hävdar att jag är osolidarisk som inte ställer upp för att minska deras arbetsbörda bla bla bla. Jag hävdar att resursbristen är huvudmans ansvar, inte mitt. Huvudmannen som köpte upp oss gjorde en dålig investering. Visst. Men det ska inte betalas med min hälsa och mina elevers säkerhet. För så illa är det. Det handlar om ren och skär fysisk säkerhet. Är det ekonomiska läget så kärvt att vi inte ens kan se till att människor inte kommer fysiskt till skada, så får de helt enkelt stänga verksamheten. Alternativt sparka mig. Jag är ganska dyr. Pruttless är jag.

Japp, där small det. Jag har påtalat säkerhetsriskerna med nya organisationen och nedskärningar för ledningen hela hösten. Skolledningen svarar bara att vi går back, så vi får gilla läget. Verksamheten är alldeles för sårbar. Vi räcker just och just NÄSTAN till när omständigheter är ideala. Alla på plats och presterar på toppen av sin förmåga 120% av tiden. Nej, det räcker tyvärr inte att man bara jobbar sin arbetstid. Varje dag är en lång balansgång, en rysare. Det räcker med att någon ordinarie pedagog är borta, så händer det genast väldigt mycket som tar sig explosiva uttryck. Igår var två pedagoger sjuka. Vikarier sattes in. Men det skulle behövas fem vikarier för att täcka upp för en ordinarie. Så komplicerat är pusslet vi lägger varje dag. Och det small. Ordentligt. Jag blev rejält misshandlad, med synliga blödande skador. Idag har jag ont överallt. Tänker att jösses, jag valde att bli lärare, inte polis, brandman, militär, gängmedlem, fotbollshuligan, ninja eller någon annan sysselsättning där liv och hälsa per automatik sätts på spel. Och nya huvudmannen anser fortfarande att ytterligare nedskärningar är ett måste. Gud förbarme sig över det svenska utarmade skolsystemet och alla elever som måste nyttja det. Jag vet inte ens vad jag vill med att skriva det här. Måste pysa någonstans, och här är jag anonym, så tystnadsplikt och lojalitet gentemot arbetsgivare är inte ett problem. Om jag var en sån som drack, så hade jag banne mig hällt i mig en flaska rödtjut igår. Jag gick och tränade istället. Frustrerad vanmakt är en synnerligen hälsosam känsla. Träningspasset var över innan jag ens märkte att jag hade tränat. Hej adrenalin. Adjöss Corona-rester.

Är så glad och stolt över att ha dig som forumvän. ?

Det behövs fler som du, som säger ifrån, som vågar...

Du gör skillnad. Både där ute i det så kallade verkliga livet och här i cyberrymden. För mig är du en lysande stjärna och förebild.

Snacka om att aldrig ge upp. Men glöm inte att ta hand om dig, finaste. ? Bromsa lite ibland. Lova det.

Kram kram

Jag ska omskola mig till ninja ??? Man ska ju välja yrke baserat på naturlig fallenhet... Mina långa utdragna säga-ifrån-övningar har iaf till slut fått effekt. Ledningen har insett att de måste lösa den omöjliga ekvationen på alternativa sätt. Kollegiet har lugnat sig, varteftersom de insåg att min ”oresonliga, osolidariska vägran” inte bara leder till bibehållna resurser för mig, utan tom något utökade resurser för hela verksamheten. Gott så. Hoppas de lär sig inför framtiden och slutar vara så jävla lättlurade att de inte bara medverkar, utan tar aktivt ansvar för nedmonteringen av de redan hårt ansträngda resurserna. Besparingar är ingen förbannad naturlag man måste slå knut på sig för att anpassa sig till. Besparingar är mänskliga påfund från högre ort, som exploaterar allt och alla så långt det är möjligt. Allt för att visa sig duktiga och vinna personliga fördelar från ännu högre ort, vars fickor ska gödas. Ahhh vad skönt att få det sagt. Anonymt. På nätet. Månne jag är mer troll än ninja... ? Men härligt att du uppskattar mig Vinäger ? Du är en förebild och motivation för mig ❤️ Kram

Fan vilken grym seger du har rott i hamn! För att hushålla med sin energi måste man välja sina strider, men när man valt ut vissa viktiga strider så är det bara att kötta på mot vinst. Och så galant du gjorde det!

Kram ?

Luften har litet gått ur mig nu, när kampen är över för denna gång. Jag var fullt beredd att lämna in min avskedsansökan max 15 min efter ett beslut i den riktning jag protesterade mot. Och nu behövde jag inte lämna in den. Än iaf. Tur det är lov snart. Jag behöver omgruppera och hitta vägen framåt när jag nu ska jobba kvar, trots allt.

Över att det ens ska behöva bli så. Och att du är den enda som nämner elefanthjorden i rummet.
Tack för ditt bidrag till en bättre värld ?. Sjukt att det ska behövas, vad är det för strukturer vi bygger egentligen?

Hur som helst ta och vila upp dig i Jul och lägg upp fötterna på soffbordet. Personligen slipper jag en väldig massa flängande på grund av coronan. Nått bra ska väl komma ur eländet.

[nått fyndigt hej då] och ta hand om dig!

Du går från klarhet till klarhet, och jag känner att jag behöver en sån som dig på min arbetsplats ibland (eller ganska ofta faktiskt) då min skola också tjatar om besparingar hela tiden.

Det var länge sedan jag var inne hos dig och kikade min sköna. Så hur lever livet annars, om vi bortser från jobbet, nu är det ju lov. Får du till någon ledighet eller är det bullbak och överfulla tvättkorgar? :)

Om vi inte hinner höras här innan jul o nyår, så skickar jag dig mitt nya påfund...

God jul och gott nyktert år!

Glider in och lämnar en julhälsning ? Fortfarande nykter. Och långledig ❤️ Inte en dag för tidigt. Tvättkorgarna är mycket riktigt överfulla, men det struntar jag i. Den som först får slut på rena kläder får tvätta. Jag lovar, det blir inte jag ? Bullbaken överlåter jag åt proffsen och köper färdigt. Vi måste stötta handeln i dessa tider... Här i huset planterar vi rumpan i soffan och går in för landning. Tid tillsammans. Återhämtning. Några andra måsten har vi inte kring några högtider alls. Jag antar det är en positiv effekt av att gå igenom stora långvariga kriser. Man skalar ner tills bara det absolut viktigaste finns kvar. Och inser att det mesta som får oss att flänga runt som skållade råttor med prestationsångest är bara blårök, busy work och illusioner... Kram till er alla. God jul och gott nytt år!

Ytterligare ett nyktert nyårsfirande har gått av stapeln. Lugnt och skönt, med bara familjen och alldeles för mycket ätbart. Vuxna barnet skulle gått på fest, men ställde in och stannade hemma med oss istället. Extra roligt att även de truliga, svårflirtade tonåringarna spenderade hela kvällen med oss, med humöret på topp ❤️ Nu har jag vänt på dygnet ? Men jag fick frukost på sängen av min curling-man ❤️ Rakt igenom fin och harmonisk start på nya året ? God fortsättning önskar jag er alla forumvänner!

Tittar in här hos dig. Minns att jag läste tidigare om när du sa ifrån. Jäklar vad häftig du är. Vad modigt och vad bra att du faktiskt fick gehör. Och vilken sund inställning ni har till helgerna. Har försökt ha en liknande själv i år... inga måsten, lugnt, stressfritt, men det är lite svårt för plötsligt drar det igång och så känns det stressigt i alla fall. Det är ett heltidsjobb att få vila och kräver en del mental träning.
Hur som helst, hoppas att du känner dig väldigt nöjd över ditt ställningstagande och att de lyssnade. Det är starkt när du fick kritik även från kollegor. Önskar dig ett fantastiskt fint 2021.

Tack Sisyfos ? Det var ganska jobbiga veckor. Man känner sig ju som ondskan definierad när man brassar på som ett (pyttelitet, men mycket ilsket) ånglok tvärt emot allas förväntningar. Jag tröstade mig med att tänka att min omedgörlighet skulle leda till en bättre arbetsmiljö för alla i slutänden. Och så blev det ju. Samtidigt blir jag förbannad över lärarkollegiets mesproppighet. Om folk bara kunde lägga den gränslösa altruismen på hyllan skulle yrket inte vara så ohållbart som det är. En slags inbördes tävlan gällande vem som kan vara mest självuppoffrande å kallets vägnar är allestädes pågående. Man bryter mot alla gällande normer när man definierar professionella gränser för sin yrkesroll. Bara en sådan sak som att påstå att ”Tyvärr, det ingår inte i undervisningsuppdraget att tvätta fönster, så vill ni att de ska vara rena får ni hyra in städservice värd namnet” sätter igång kacklet... Om du inte gör det, så ”måste” ju någon annan stackars överarbetad lärare göra det... Nej. Nej. Nej. Jag menar bestämt att om jag inte gör det så förblir det ogjort. Precis som det ska vara. Tills en person vars faktiska arbetsuppgift det är gör det. De personerna lyser tyvärr med sin frånvara, och kommer så att göra tills ALLA självplågande martyrer lär sig att definiera gränserna runt sitt uppdrag. Just nu är det bara jag, där jag jobbar, men hoppeligen tar andra efter så sakteliga... Eller så får jag leva med att vara den bespottade normbrytaren. Det är OK. Jag är inte så jäkla förtjust i ”dem” heller för tillfället ? Men nöjd med mig själv och resultatet av de kamper jag väljer att ta, det är jag ?

Hej MMP! Ledsen för sent svar. Jag har varit djupt ner i jobba-för-mycket-träsket, och haft det körigt på hemmaplan resten av tiden. Diagnosbarn på distansstudier är ughhhhh. Nyktert är det iaf fortfarande 😊 Och jag tror nog jag har hittat ett slags förhållningssätt till jobbet också... I all korthet går det ut på ”Du är inte ett träd. Du kan flytta på dig”. Så jag tar det mesta som skiter sig och annalkande nedskärningar med ro. För nästa termin kommer de. Min seger var blott en respit. Det fick vi veta nu i veckan. Jag bara konstaterade öppet att jahapp, ni fattar de beslut ni fattar. Om det visar sig att jag inte gillar resultatet går jag helt enkelt vidare. Nu funderar jag på om jag ska börja söka mig vidare redan nu, eller vänta och se hur det faktiskt känns när förändringarna är genomförda. Å ena sidan är jag nyfiken på om den nya organisationen öht är görbar. Vinnarskallen går igång och tänker att det ska bevisas att världsbäst som jag är så kan jag göra något bra av det omöjliga (btw så är ödmjukhet mitt andranamn). Å andra sidan vill jag inte ge ledningen tillfredsställelsen att ha personalstyrkan kvar när de inte förtjänar det. Definitivt inte en personalstyrka som gör ett bra jobb. Ack vilket dilemma.

Nog med ramblings för den här gången. Önskar dig och alla forumvänner en fin och vilsam helg! Kram