Skrev lite om mig själv och hur jag kom hit, men det föll väl bort.
Ja, i alla fall, kvinna 50+, barn och barnbarn och jobb. Druckit så mycket så jag fick avgiftas nu i helgen med antabus och mediciner + b-vitaminspruta. Har druckit efter jobbet varje dag i flera år. Jag är glad och lättad att allt kommit fram, i alla fall i sjukvården. Barnen har jag inte vågat berätta för ännu. Berättat för några få av mina närmsta vänner. Har fått ett sånt fint mottagande och omhändertagande av både vänner och vården. Men jag är så trött nu, skulle kunna stå och somna. Vet någon här varför? Hur länge ska det vara så?
Det är ett så fint och vänligt forum hör det jag läst hittills. Så jag hoppas på stöttning och att jag kan stötta. Jag är så glad och lättad att jag äntligen är nykter, även om det bara är 5 dagar än så länge ?

Hej Blanka.
Fint att du skriver här.
Jag kommer från "den andra sidan", har nämligen pojkvän och vänner med beroende.

Jag har väldigt svårt ta upp beroendet med dem, jag vet inte riktigt varför ?.
Jag kommer att tänka på att hur det skulle vara för dig att skriva brev till barnen om det är för jobbigt att prata? Jag vet ju inte er familjerelation, men kan de ha anat något och kanske blir lättade över att få en text av dig.
Att du kanske i texten skriver att du gärna pratar med dem men att detta sätt är allt du orkar med just nu, men att du önskar att de vet och då berättar du genom brev? En tanke jag fick. Det verkar som att du gärna vill att barnen vet, men drar dig för att prata med dem

Kram. ?

Tack för sitt svar, jag jag vill ty att barnen ska veta, blir bara konstig att behöva smyga med min nykterhet också ? jag kommer nog att göra det en dag, för att jag vill. Dom dricker inte, så jag blir ingen partykrasher direkt. Men det får mogna fram hos mig ?

De flesta av oss är eller har varit både trötta och jättetrötta i början av nykterheten. Alkoholen påverkar dina signalsubstanser jättemycket (den där känslan av upp som en sol och ner som en pannkaka). Nu när du är nykter, ska balansen återställas och det är en stor orsak till tröttheten i början. Kroppen håller på med ett stort reparationsarbete. Vila så mycket du bara kan!

Här är du bland vänner, vi ska göra allt vi kan för att stötta och peppa dig. Jag tror som Tröttiz att ett brev kan vara en bra start. ”Läs det här först, så pratar vi sen”. Dina barn älskar dig, tveka aldrig om det ? De vill stötta dig till hundra procent, och vi också.

Kram ?

Hej Blanka, tröttheten beror garanterat på din a konsumtion över lång tid. Kroppen behöver tid för att läkas. Bra mat, lugna promenader och mycket vätska, samt vila är att rekommendera. Kanske du kan be om, om du inte redan gjort det, en hälsoundersökning med prover, så att du kan ringa in vad din kropp behöver. Antabus kan ge en lite trötthet, men jag upplevde inte det som så svår. Hoppas du snart blir piggare. Kram

Att dricka alkohol under en längre tid gör att upptaget av många näringsämnen hämmas. B-vitaminspruta har du fått och det är ju bra. En annan sak kan vara magnesium. Jag vet inte om det är något du har fått? Men det är också en sak som du kan ha brist av som gör att du blir trött.

Det kommer dock ta ett tag att återhämta dig. Din lever är förmodligen en aning trött på dig. Min rekommendation är att tillåta dig att vila så mycket som kroppen vill. När du är uppe, försökt att få lite lättare motion som promenader t.ex. Stressa inte angående hur lång tid du behöver utan ha tålamod. Se även till att du får i dig minst två liter vätska om dagen samt ät mycket grönsaker och fibrer och lagad mat utan tillsatser.

Angående tillskott är det väl bäst om du pratar med sjukvården om hur de ser på det och hur det reagerar med de läkemedel du har fått men ett mangensiumtillskott eller eventuellt en multivitamin kanske skulle kunna hjälpa dig så här att komma i balans igen i början också.

För era svar och goda råd. Jag ska genast gräva i mina vitaminburkar. B-vitamin fick jag utskrivet, men som ni sagt, det kan behövas lite annat också. Frågade sköterskan på a-mottagningen idag och hon sa som ni sagt här, att kroppen reparerar sig. Idag har jag ”jobbat” hemma, vilket innebar att jag somnade som en stock på soffan två gånger. Undrar hur det ska gå på jobbet imorgon ?
Att inte dricka känns inte så svårt ännu, antabusen känns som ett bra stöd. Men jag antar det kommer svårare dagar. Just nu är det så skönt att komma ihåg vad jag gjort kvällen innan. Inte behöva kolla telefonlista, messenger och sms med ångest morgonen efter. Komma ihåg vad jag pratat om, om jag pratat med någon. Inte ha konstiga blåmärken som jag inte minns hur dom blev till. Ja, i alla fall 6 dagar av det. Tack för ni finns

Så jag fick få hem och jobba. Jätteskönt när jag är så här trött, då kan jag vila i soffan emellanåt.
Men det känns ensamt och tomt. Jag är ju van att se fram emot att klockan ska bli ca 16 så jag kan hänga med min bästa vän vinet. Nu har jag ju gjort slut med den vännen ? i och för sig är jag så trött så jag kanske inte bryr mig om det ikväll. Men så tomt det blir.

Blanka.
Coronatider, märkliga och jobbiga tider vi lever i. Jag gick och åt Snickers, fick någon nöt i halsen och hostade till lite. Tyckte att folk omkring tog ett skutt ... ?
Ha en bra kväll nu! ?

Ja, märkliga tider. Undrar hur det kommer påverka oss i framtiden? Jag märker att när jag ser på tv och folk kramas att jag reagerar med - Hu! Så kan man ju inte göra ?
Idag har jag typ sovit hela dagen, skulle nog haft ditt nick namn ? Har haft svåra sömnproblem de senaste 10 åren, en anledning till att jag drack. Men nu sover jag hela tiden istället, så jag vill dricka vin för att hålla mig vaken. Orkar inte ens prata i telefonen med någon. De sänkte antabusdosen idag pga tröttheten, så jag kan ju hoppas att det blir lite bättre. Känner inget större sug efter vin, bara trött, tomt och lite tråkigt. Märker dock hur hjärnan är inställd på alkohol, blev lite arg häromdagen och genast tänkte jag att jag skulle hem till vinet. Men sen, ja just det.. jag dricker ju inte längre ? Ska låna en lägenhet över jul och tänkte direkt, vad skönt då kan jag dricka ifred... Nä, det gör jag ju inte längre. Vad ska jag göra då?

Vilket fint namn.
Vad många bra steg du har tagit. Nu är du precis i starten och försök att ha världens tålamod med trötthet, vilsenhet, att känna sig utmattad fast man inte har gjort någonting.
Läs och skriv massor här, det har varit och är mitt ankare i nya nyktra livet. Här finns så mycket klokskap och snällhet. Så värdefullt.
Och du, ta en enda dag i taget, det räcker bra. Kram ?

Hej Blanka! Ja, trött blir man när man slutar med det förrädiska alkohol-bränslet. Du kommer nog att känna igen dig i många trådar här. Finns en hel del 50+are som tagit tillbaka sitt liv.
Du har redan fått bra råd ovan, så jag ville mest hälsa dig välkommen.

Tack, era ord värmer och det ger mig så mycket att läsa om era resor här. Idag har jag sovit till 11 ? Men då hoppas jag att jag kan hålla mig vaken hela dagen idag. Ska strax ta en promenad med en vän som jag berättat för. Så det känns bra. Kanske jag också orkar laga någon mat, vill ha något snällt för magen för nu har jag vaknat på nätterna med magknip flera gånger. Är det någon mer som varit med om det?

å välkommen!

Vad långt du har kommit! Du kämpar så bra! Ville bara säga det..ska skriva i min egen tråd nu...orkar inte så mycket mer just nu. Men vi ses igen!

Kram

Idag är en sån dag, så hade det inte varit för antabusen hade jag absolut suttit med en Bib. Tänkt, bara för idag, vilket det aldrig blir. Förstår att det är svårt att hitta en nyktert liv efter bara 9 dagar. Men just nu är det tomt, tråkigt och ensamt. Men det ger sig väl med tiden.

Tomt, tråkigt, ensamt. Det är okej. Och väldigt läkande.

Alkoholen har fått dina må-bra-hormoner att skjuta raketer och fyrverkerier i skallen. Allt har varit toppen! Dagen efter störtdyker dessa hormoner - och man mår botten.

Det tar ett tag tills hormonerna i hjärnan stabiliserar sig. Håll i, håll ut.

Kram ?

Ja kände mig mer säker på att det var helt slut med vin för två veckor sedan än nu. Trodde inte jag skulle sörja det. Det var så mycket negativt med att dricka, som jag läst att det varit för er alla här.
Men nu smyger det sig på, kanske någon gång i framtiden ändå? Känns som jag smyger med min nykterhet nu, skyller på att jag ska köra bil och tänker ut strategier för vad jag ska säga. Men jag antar det blir lättare med tiden.