Hej Piglet, jag tror bara att du kan sluta dricka för din egen skull.
Hur mycket man än skulle vilja klara av att bli nykter för någon annan så är det oerhört svårt om ens egen innersta kärna inte är med på planen.
Det är naturligtvis omöjligt för mig att ha hela bilden, och förlåt om jag trampar fel, men det känns som mannen med all rätt är försiktig. Att sätta barn som mår dåligt i första rummet kan aldrig vara fel i min värld.
Oavsett hur ni landar med er relation så kommer mindre alkohol att vara bra. För dig och för din framtid.
Kram och lycka till <3

Piglet

Jag känner mig väldigt beslutsam för min egen del och undrar egentligen varför jag inte tagit tag i detta tidigare för efter gårdagen kändes det mindre svårt än väntat. Så för mig är min största oro nu den relation som dinglar i luften. Jag är helt säker på att jag kommer att fixa detta och är ledsen på mig själv över att jag inte gjort något åt det när det var såpass enkelt att avstå igår i relation till den förlust jag nu riskerar.

Jag ifrågasätter inte hans behov att ta det lugnt. Jag har hela tiden respekterat det. Däremot har det varit oerhört belastande för mig att anpassa mig till hans tempo vilket inte hjälpt mig att sluta dricka.
Det jag är besviken över är väl att han överväger att lämna mig pga detta. Han har tidigare lovat att om jag har problem så ska han finnas vid min sida och vi ska lösa det ihop. När jag till sist erkände mina problem så finns han inte där för mig....

Piglet

... så bra. Jag slog in julklappar på kvällen. Pratade med två vänner i telefon .. alltså när gjorde jag det nykter på kvällstid senast... kan inte komma ihåg,. Jag brukar låta bli att svara när det ringer för att inte folk ska höra att jag är full. En gång ringde han på en kväll och jag svarade, tyckte väl att jag hade kontroll. Det är en av de tillfällena som avslöjade mig. Tydligen sluddrade jag... en måndagkväll. Skäms så oerhört över det....

I morgon ska vi ses och prata (och kramas skriver han). Han skickar fortfarande hjärtan i sms till mig men när jag skriver att jag älskar honom så svarar han inte på det... Det går också längre tid tills han svarar på mina meddelanden... jag kan se att han är online men han har ändå inte svarat mig. Igår verkade han glad, skickade bilder och ringde på kvälllen. Idag verkar han avståndstagande. Jag är i relationsmässig limbo och vill egentligen bara supa skallen i bitar men jag förstår ju att jag bara skjuter mig själv i foten.

En sak som är så irriterande är att ofta drack jag bara för att få sova. Jag vet att jag kommer ligga vaken och stressa upp mig. Jag pratade med en vän som är läkare om mina sömnproblem och fick ett, icke beroendeframkallande, läkemedel utskrivet till mig. Jag ska verkligen ta itu med mina sömnproblem på riktigt nu. Fortsätta träna och kanske jobba på kosten också.

En sak som jag funderar på är att jag inte är hungrig. Är det alkoholen eller sorgen.... Eller lite hungrig är jag men inte som vanligt. Just nu är jag lite hungrig men det är nästan skönt när det värker i magen. Som att det tar fokus från att det värker i själen,

Jag äter inte heller när jag är orolig. När jag är deprimerad slutar jag äta nästan helt, då rasar jag i vikt. Väldigt osunt.

Tänk nu på dig själv i första hand! Påverka det du kan påverka, det vill säga vad DU kan göra och inte göra. Vad din kille gör eller inte gör eller vart allt detta landar kan du inte påverka. Du grubblar bara dig själv sjuk om du ska hålla på och älta detta en längre tid.

Googla på medveten andning, träna på att andas dig lugn och försök att släppa taget om killen och den framtid ni eventuellt har eller inte har. Här och nu - gör vad som är bäst för DIG ❤️

Kram ?

Piglet

... träffat en vän och pratat mig hes. Han har precis gått. I vanliga fall hade jag tagit fram vinet nu och druckit ”ikapp”. Men jag känner ingen sådan längtan alls. Det enda är en vag stress över att inte kunna somna men jag hoppas att det läkemedel jag fått tar hand om det.

Messade med min man. Han är på middag med vänner, som jag kanske hade blivit bjuden på om jag inte blivit påkommen som alkoholist. Han har varit frånvarande hela dagen. Nu skickade jag ett god natt mess som han inte svarade på trots att jag ser att han är online på messenger. Shit vad ledsen jag är. Verkar ju onekligen som jag blir singel i morgon. Så jävla onödigt när jag egentligen inte känner att jag måste dricka utan mest har gjort det för att det är slentrianmässigt och ett sätt att fly undan en tråkig vardag. Jag har inga abstinenssymtom eller så och känner egentligen inget fysiskt behov... Så att jag druckit för att motverka tristess verkar kosta mig min relation... jag är så ledsen.

Piglet

... och jag sov från 23 till 09. Känns fantastiskt. Vaknar och känner mig fräsch. Ska träna på morgonen och fixa middag till han och mig idag. 15.00 kommer han. Oavsett vad detta landar i är jag iaf glad att jag fick den ögonöppnare jag behövde för att bryta mitt beteende....

Tack vare er Andrahalvlek och Piglet har jag nu också läst mig genom din tråd Andrahalvlek. Känner mig mer motiverad att lyckas än på länge. ❤️
Denna j-a bumby ride jag ska klara!

Fint med skön sömn och att du mår bra i nykterheten .. Så här utifrån ser det ut som att den här mannen är en aning självisk. Dels det här med att han varit så noga med att hålla distansen under hela ert förhållande, och så nu att du går och väntar på att få veta om er framtid, men han har bestämt att det kan diskuteras först på söndag, och att han under tiden går på middag utan dig hos gemensamma vänner, det tycker jag är egoistiskt. Jag vet av erfarenhet att det är svårt att se när man är mitt uppe i det, men kärlek ska inte behöva vara så svårt. När jag var ung och olyckligt kär och bodde i Spanien var det en dam jag pratade med som skrev ned detta på en lapp till mig: Man ska inte behöva be om kärlek som om det vore en allmosa. Det har jag tagit med mig. Kärleken är frivillig, och om den finns ska man dela den utan en massa regler om när och hur. Sen finns det ibland skäl till att en person beter sig på ett visst sätt, men man får inte glömma att man själv också har rätt att ha en vilja. Vill du leva med en man där du alltid måste be om hans tid och bekräftelse? För så måste det inte vara...

Piglet

... så kloka ord. Han ger mig kärlek. Men inte tid, Hans liv är komplicerat, barn som mår dåligt med BUP etc, vårdnadstvist, startar bolag etc. Så jag försöker vara förstående. Men han har extrema kontrollbehov av vad han låter ”komma in” i sitt liv. Ibland känner jag mig granskad och inte ännu funnen värdig för att vara en del av hans liv. Jag har varit väldigt ledsen över det. Mitt liv är ordnat (förutom alkoholen då). Skild sedan fem år tillbaka, hälsosamma glada barn utan några problem, fin karriär, tjänar mer pengar än jag behöver, stort umgänge, uppfattas som snygg av många, tränar regelbundet. Smart, kvicktänkt och socialt begåvad.

Han har många av de kvaliteterna som jag söker, stabil, intelligent, bra humor, omtänksam, mycket god ekonomi. Han kommer ur en situation med utlandsjobb och hemmafru där jag tror han är van att bestämma allt. Han säger att han vill att vi ska ta det lugnt, han har så mycket annat, men att vi har samma målbild. Jag har svårt att förstå men inser att om jag vill vara med honom så är detta det han kan och vill erbjuda just nu.

Han har sagt att han alltid finns där för mig men några gånger när jag provtryckt det så tycker jag inte riktigt att han svarat upp. Ibland känner jag att det kanske vore en lättnad om han dumpar mig idag för så mycket vånda jag lägger på att vi inte delar livet med varandra, vilket är det jag söker...

Inget av detta har ju hjälpt mig att tycka att det är lönt att sluta dricka. Han är ju ändå inte med mig så vad spelar det för roll vad jag gör när jag är ensam hemma och vi inte kommer prata i telefon ens....
Nu tänker jag att det är lönt att sluta dricka för jag vill inte vältra mig i jobbiga känslor. Dags att ta tag i livet.

Du ska fokusera på dig själv nu ❤️ Tänk vad mycket kraft och energi du frigör om du slipper tänka både på alkohol och den här mannen som bara ger dig smulor av sitt liv.

Jag hade ett liknande arrangemang tidigare. Det kändes som han ville ha hängslen och livrem, men jag skulle hoppa bungyjump om han sa ”hoppa”. Jag såg det inte när jag satt mitt uppe i det, förälskelsen gjorde mig blind. Men i efterhand är jag glad att jag tog mig ur det med hälsan i behåll. Det var dock han som gjorde slut, och jag var helt knäckt ett bra tag.

Efter honom gick jag på en sådan mina till, men sen var det tack och hej till dejtingträsket. Slutade med det samma dag som jag slutade dricka alkohol. Det var faktiskt enklare än att sluta med alkohol. Och att hänga på dejtingsajter i jakt på bekräftelse är bara ett i raden av missbruk, precis som datorspelande kan vara.

Kram ?

Om du har läst hela min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” med cirka 1.500 inlägg är jag verkligen imponerad! Det måste ha tagit sin tid. Jag hoppas verkligen att du i den tråden har hittat både kunskap och inspiration att komma till skott med att sluta dricka du också. Starta en egen tråd så ska vi peppa och stötta dig ❤️

Kram ?

Piglet

Jag läser din tråd med så sjukt hög grad av igenkänning. På fler plan än alkoholen. Har haft en väldigt tuff uppväxt jag med med en mamma med psykiska problem som slog oss ofta. En svag och frånvarande pappa kunde inte freda oss. Jag har blivit väldigt framgångsrik för jag arbetar väldigt hårt, råkar ha haft turen att bli smart men under den ytan som alla ser har jag många trasigheten i mig som är en följd av en tuff uppväxt...

Jag är uppfostrad med att alla andra är mer värda än mig. Jag anpassar ihjäl mig i mina nära relationer. Jag vet att han bara ger mig smulor av sitt liv men han höll gradvis på att släppa in mig. Jag har fått träffa det barn som inte mår dåligt, han hade börjat presentera mig för sina vänner. VI var på gång liksom. Nu tror jag att vi backat hästlängder i vår relation iom detta avslöjandet om vi ens har en relation kvar, Men, han ger mig trygghet, jag vet att det är jag för honom. Han ger mig bekräftelse, komplimanger, får mig att skratta, tar hand om mig. Det är bara tid och volym av att ses som vi saknar. I skrift låter han värre än han är.... Jag älskar honom och vill inte vara utan honom.

Jag vet att jag borde fokusera på mig men jag klarar inte riktigt av att släppa honom. Så kanske är det väl bra för mig på sikt om han dumpar mig idag...

Måste erkänna att jag inte läst alla 1500 inlägg, men massor av dem. Jag hoppar fram och tillbaka bland tankar, känslor, snubblingar stöd och kärlek och håller på att lära mig att jag är ”bland vänner”. Tror snart jag vågar starta en egen tråd minsann! ????❤️

Piglet

Det vågar du. Min tråd håller mig från galenskap i den situation jag befinner mig i. Och håller mig ifrån att dricka.
Jag sträckläser Andrahalvleks tråd och känner mig stärkt i mitt beslut. Var så skönt att vakna i tid idag, fräsch, gymmade kl 10 vilket brukar vara för tidigt för bakis-jag.

Dock kämpar jag med matlusten. Åt precis två knäckebröd och en lussebulle till lunch och fick sätta mig i soffan för att jag blev så illamående. Vet inte om det är min GBP operation eller abstinenssymtom eller oro inför att jag snart ska träffa min man och prata... Är i alla fall inte illamående för att jag har druckit och det är ju alltid en glädje.
Känns inte alls svårt idag att inte dricka, blir irriterad på mig för att jag inte slutat tidigare men vet också att för mig handlar det mycket om att bestämma sig. När jag väl bestämt mig är det inte svårt....

Håll tummarna för mig i eftermiddag. Att jag kommer ur situationen hel, oavsett vad det blir.

och hoppas du sätter dig själv i första rummet med vad just du känner att du behöver!

Kag var utan alkohol helt några månader i våras och mådde grymt bra till kropp och själ. Så blev jag stöddig och skulle ta ”ett glas” och fira in semestern...
Åsså har jag vacklat fram tills nu, minskat men inser att jag måste vara vit.
Känslan av att inte vara ensam värmer.

Önskar dig nu en bra eftermiddag trots (eller kanske tack vare?!) det du ska genom!

Piglet

Tack! Känslan av att inte vara ensam värmer verkligen! Jag mår illa av nervositet. Magen är i uppror. Men jag har noll sug att dricka, intressant känsla... Denna typ av känslor hade fått mig att vräka i mig en flaska vid detta laget, och sen halstabletter för att dölja. Nu vill jag bara ha det överstökat... Hoppas jag överlever detta.

Men om du fortsätter med drickandet så blir det sakta men säkert värre och värre och risken för en för tidig död ökar markant.
Jag tycker det är jättebra att du har tagit tag i ditt drickande!? Om sedan din man eller för den delen en vän dumpar dig pga detta, så är det deras problem. Dom bestämmer inte över ditt liv, din rätt till att må bra.

Din minskade aptit har garanterat med din oro att göra, så försök att inte oroa dig för mycket. Det blir som det blir och du överlever.

Kram

Piglet

... såklart har du rätt. Det är bara svårt att ta in det, så skör som jag känner mig.

Och ändå, jag är så sjukt skör, men inte i mitt beslut att inte dricka. Det är som det inte spelar nån roll länge... Det kan ju inte vara såhär enkelt att bara sluta... Tror att det överskuggas av ångesten att förlora denna relation.
Är nöjd över att jag iaf fortsatt med min träning denna vecka... och promenader.. Hälsosamma sätt att hantera att jag mår dåligt.
Är också förvånad över hur trött jag är... hela kroppen känns tung... som om jag bara vill lägga mig ner och sova i tusen timmar...

Trötthet är standard i början. Försök att sova så mycket du kan, kroppen behöver det.

Bra kämpat!