av TappadIgen

admi
fre, 2020-12-18 - 11:57

Tack för dina tankar om forumet TappadIgen! Jag kommer att ta med mig dessa då vi uppdaterar och gör om alkoholhjälpen.

/magnus

TappadIgen
lör, 2020-12-19 - 19:52

Dock kan det vara så att jag inte är van vid formatet bara. Om alla andra tycker att det fungera bra så ändra inte bara för mig :o

Men som sagt. Jag tycker att det kan vara svårt att få en överblick och lätt se de diskussionerna man deltagit i innan som fått fler svar etc. Men sen vet jag inte hur man skulle göra det bättre heller. Jag tycker ju om forumet!

TappadIgen
lör, 2020-12-19 - 20:04

Jag har som de flesta människor som har smaklökar älskat ost sedan jag började med fast föda. Stilton är något jag tycker om och varit nyfiken på att testa något av de fina man kan köpa direkt i gårdsbutiker där de tillverkas. Jag har ju nöjet att kunna resa runt en hel del med jobbet. Blev ju inte så mycket i år på grund av Covid-19 dock, men under de senaste åren har jag varit i Saudiarabien och Japan t.ex. Men jag har inte varit i England. Så för ett år sen pratade jag med vår samarbetspartner i England om att om jag kommer i år så skulle han köpa en fin Stilton till mig. Men det blev aldrig av.

Nu skulle han skicka något helt orelaterat till min chef. Då lade han till två olika sorter av Stilton i paketet till mig och sa till min chef att de var till mig. Min chef frågade då honom "Men jag jag då" och då svarade han att "Ja, då får ni dela." Men jag fick två halva Stilton-ostar i alla fall. Jag behöver inget mer till julen! :) Har testat lite nu, eftersom ostarna ändå öppnats för att delas, och det var fantastiskt!

TappadIgen
lör, 2020-12-19 - 21:16

Glömde också att mina före detta svärföräldrar var förbi mig med hemmagjord stekt inlagd sill. En av mina absoluta favoriter! Julen är ju annars väldigt annorlunda i år. Men med detta känner jag att jag inte behöver något mer. Jag har allt jag behöver till Jul!

Andrahalvlek
lör, 2020-12-19 - 21:25

Man ska hitta sina julfavoriter och sen ska julbordet bli en härlig mix av allas favoriter. Jag kan inte tänka mig julbord utan revben, ägghalvor med majonäs och räkor, och lax i alla former.

Kram ?

Torn
lör, 2020-12-19 - 21:30

Jag uppskattar god mat mycket mer sedan jag blev nykter. Det är precis som om smaksinnet har förstärkts. Eller så var det alkoholen som trubbade av smaksinnet.

God nykter jul på dig! ?

TappadIgen
lör, 2020-12-19 - 22:06

Torn: Jag och Andrahalvlek har diskuterat detta tidigare och det har säkert många andra också. Men mat är mycket godare nu. Till och med vatten kan jag tycka är gott! God nykter Jul på dig med!

Andrahalvlek: Ja, det finns en del saker jag måste ha på julbordet. Men jag måste inte ha allt, som vi brukade ha förr. Sill är definitivt ett måste!

Viljan.
mån, 2020-12-21 - 15:16

Jo det har jag.

Blåser 3ggr/dag enligt bestämt schema, man får diffa på 2h +
Man avläser resultatet och en bild skickas till vårdgivaren när du blåser

Man får även skriva alkoholdagbok (alltså) hur många glas man druckit (om man gör så) och hur man mår (i ett frågeformulär i appen)

Man blir tilldelad en alkomätare samt en mobiltelefon (om man inte kan vill ha appen på sin mobil exempelvis om man har en tjänstetelefon)
Ett samtal/månad med en sjuksyster

Tycker Previct är ett mycket bra redskap

TappadIgen
fre, 2020-12-25 - 23:04

Men du får en godjulkram tillbaka. Nu har jag ju redan läst i din tråd och bland dina svar att du verkar ha haft en härlig jul!

För min egen del så har jag varit hemma och firat med min sambo. Har varit lugnt och skönt. Sneglade på en alkoholfri öl på ICA när jag julhandlade, men hoppade över den. Jag dricker ju nästan uteslutande vatten och kaffe, men unnade mig lite julmust. Dock har jag nog konsumerat lite väl mycket Stilton.

TappadIgen
lör, 2020-12-26 - 11:18

Som bekant för en del av er så har jag kontakt med många som har eller har haft leversjukdomar av olika slag, eller med deras anhöriga. Leverproblemen är främst orsakade av alkohol men ibland även av annat, d.v.s. läkemedel/kosthållning/hepatit och autoimmuna sjukdomar. I alla fall har jag fått följa en resa som en man har gjort genom hans fru. De var båda alkoholister, men han drack med än vad hon gjorde. I alla fall, i December 2018, alltså för två år sedan så hamnade han på sjukhus med komplikationer på grund av skrumplever. Först trodde man att han inte hade länge kvar att leva men han fick medicin och fick komma hem igen efter ett par veckor och det såg lite bättre ut. Men första halvåret kantades av många besök på akuten på grund av olika komplikationer. Han fick kontakt med ett transplantationscenter, men det blev inget mer än en initial kontakt för eftersom han slutade att dricka och har följt de kostråd han har fått så har han gradvis blivit bättre.

I år har han endast hamnat på sjukhuset en gång, i somras. Men för det mesta mår han mycket bättre. Så på juldagen var den en liten sammankomst med familjen, som dricker alkohol och han bestämde sig för att ta en drink som ledde till fler.

Nu har jag ju bara kontakt med henne och inte honom så jag vet inte hur han tänker. Men jag tänkte på hur det bevisar hur stark alkoholen är. Det verkar i alla fall som det ser ut att han har återhämtat sig till ett nära inpå normalt liv efter att ha varit sjuk. Är ganska säker på att han är införstådd i att alkoholen kommer göra att det bara blir en tidsfråga.

Jag funderar själv allt mer på hur jag kan skaffa mig en nödbroms som jag kan dra i om jag skulle få i mig en droppe alkohol som gör att det stannar där. Vet dock inte hur jag ska gå tillväga.

Han hade ju varit nykter i två år. I hans fall handlar det ju bokstavligen också om liv och död.

Andrahalvlek
lör, 2020-12-26 - 11:50

Du får inte sätta sådana rubriker, nu trodde jag en sekund att du hade tagit återfall. Pust.

Skrev precis om återfall i någon annans tråd. En del tar lätt på återfall, påstår att det ingår i sjukdomen. Det tror jag är ett vanskligt tänk. Det blir bara svårare att sluta efter varje återfall, det är faktum. Jag tror att en tids nykterhet gör receptorerna i hjärnan vidöppna för just alkohol, minsta eventuella alkoholspår måste ju hitta in. När hjärnan då får alkohol efter en tids uppehåll går den helt bananas, och då blir det svinsvårt att sätta stopp igen.

Jag vet att Craig Beck väldigt sällan talar om återfall, just för att inte normalisera det. Han menar att det svåraste med återfall är att det är ”smittsamt”. Drabbas en så kan flera andra drabbas i ett community tex. Det blir väldigt mycket svårare att komma igen efter ett återfall, eftersom man har tappat tilltron till sin egen förmåga att sluta dricka, och förbli nykter. Den tilltron kan vara väldigt skadad.

Craig Becks rekommendation är att man vid ett återfall direkt häller ut, biter ihop och kommer igen utan att göra en big deal av det. Inte söker bekräftelse och sympatier, inte tycker synd om sig själv, och inte låter återfallet dra ut på tiden eftersom ”det ändå är kört”. Mer låta intellektet agera: Häll ut, bit ihop, kom igen. Direkt.

Jag gjorde så med min ångest faktiskt. Jag visste rent intellektuellt att ångesten blev värre om jag undvek eller avvek. Så jag stod i kassan på Willys och svettades medan paniken rusade i kroppen och hela tiden tänkte jag ”det är bara ångest, den går alltid över, du dör inte och det syns inte utanpå”. Som ett mantra på repeat.

Visst syntes det utanpå ? Men det var skitsamma, jag brydde mig inte ett dugg om vad andra kunde tycka. Jag hade ett enda fokus: Rida ut ångesten utan att avvika. Och den försvann med tiden, även om det krävdes ett antal ångestfyllda besök på Willys, men det krävde att mitt intellekt gick in och styrde upp några gångar - hutade åt känslor och tankar ”skärp till er nu”.

Jag har inte tagit något återfall, och tänker inte göra det heller. Mest för att jag behöver all min energi till roligare och viktigare saker. Det känns inte som jag är närheten av ett återfall överhuvudtaget heller, mest av två anledningar tror jag: 1) jag har helt skrotat den romantiserade bilden av alkohol, 2) jag har upplevt fördelarna med nykterheten och ingenting som alkoholen gav mig kan trumfa det.

För att motverka eventuella återfall tror jag att fortsatt närvaro här på forumet är viktig, ungefär som att fortsätta gå på AA-möten är viktigt för andra. Det kommer hela tiden nykomlingar som man kan stötta och peppa, samtidigt som man påminns om hur illa det varit. Att repetera nyktra argument är nog också klokt. Jag har tre böcker som insomningsljudböcker så varje kväll lyssnar jag 30 min på någon av böckerna ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg, ”The Alcohol experiment” av Annie Grace och ”The stop drinking expert” av Craig Beck. Jättebra daglig repetition för mig.

Kram ?

TappadIgen
lör, 2020-12-26 - 15:36

Det var inte meningen att skrämmas, men nu ser jag hur det kan se ut så. Rubriken var "Återfall" eftersom mitt inlägg handlade om det.

Jag gick en promenad in till staun och tillbaka. Är nu uppe i 17277 steg efter den nätta promenaden. Funderade på det där med just hans fall av återfall.

Saken är ju den att med tanke på den situation han varit i så borde han vara väl medveten om att om han tar tillbaka alkoholen så är det en utdragen och plågsam död han har att se fram emot. Ändå så dricker han. Så stark kan alkoholen vara.

Själv är jag inte heller nära till ett återfall och det känns som att du inte är det heller. Kanske är det som du har sagt tidigare för att vi helt enkelt är färdiga med alkoholen. Hade vi slutat något år tidigare så hade återfall varit en större risk.

Sen är det väl som Craig Beck säger att man får låta intellektet ta över om det skulle hända. Ett återfall skulle ju, inte i mitt fall i alla fall, vara ett noga övervägt rationellt beslut. Men jag söker ändå efter något att alltid ha med mig om olyckan skulle vara framme. Som att man har med sig ett reservhjul i bilen om man får punktering, ett motsvarande kit att ta fram om man är på väg att dricka alkohol eller om man redan gjort det. För det känns som att nu är tiden att planera för det. Om jag redan har iscensatt återfallet så kan jag inte tänka mig att jag kommer vara i stånd att göra upp en plan för att ta mig ur det igen.

Nu vet jag ju inte hur den här mannen har tänkt. Har han kanske haft funderingar länge? Kanske aldrig ville sluta dricka men var tvungen för att han blev sjuk.

TappadIgen
sön, 2020-12-27 - 11:34

Jag har nu pratat med kvinnan vars man jag alltså berättade om igår. Han har inte druckit sedan juldagen i alla fall. Han menar dock att han har kontroll och inte behöver hjälp. Kan ni tänka er det?

Han var alltså nära att stryka med för två år sedan. Han har nu repat sig tillräckligt att en transplantation inte behövs. Han skulle ta en drink, och blev redlös, men han anser ändå att han har kontroll. Han är inte alkoholist. Han har fullständig kontroll men enda anledningen till att han begränsar sitt drickande så mycket är för att han har en sjuk lever. Även om han inte säger det rakt ut så talar han det om i termer som att det är något han olyckligtvis drabbats av och inte något som orsakats av hans beteende.

Tänk att man kan dricka så mycket att man är nära att stryka med men ändå anse sig ha kontroll över sitt drickande.

Nu gick det aldrig så långt för mig, men nog levde jag i förnekelse angående hur mycket kontroll jag hade på min alkoholkonsumtion.

Jag ska strax ut på promenad igen, trots blåsten. Jag råkar ju ha bosatt mig i en av Sveriges blåsigaste städer, men den är också bland de vackraste. Igår blev det 23000 steg, så idag blir det väl inte fullt så många. Men jag har upptäckt att jag kan uppskatta mitt eget sällskap, utan alkohol. Tidigare blev det väl mycket så att tid för mig själv ofta också innebar alkohol. Jag kunde promenera ett bra tag, efter jobbet kanske, eller en eftermiddag på en helg för att hitta något ställe där förbipasserande var så ofrekventa att man obemärkt kunde njuta av valfri alkoholhaltig dryck. Tyvärr var den väl ofta ganska högoktanig just av den anledningen också.

Jag inbillade väl mig att det var egentid, men det var ju inte det. Det var jag och alkoholen. Nu är det bara jag och jag tycker nog om mig själv mer än alkoholen, trots allt. Annars hade jag väl inte gjort slut med den.

TappadIgen
ons, 2020-12-30 - 23:17

Varför blev jag problemdrickare egentligen?

Kan det vara så enkelt att jag var genetiskt programmerad till att utveckla ett problematiskt förhållande till alkohol och att det krävde tid för någon slags självbevarelsedrift att kicka in för att förmå mig att sluta till slut?

Eller ligger den en annan anledning bakom såsom en obearbetad traumatisk händelse eller kanske bara en allmän oförmåga att hantera livets vardagliga vedermödor på ett normalt sätt?

Om det är det senare så sägs det ju att man inte kan sluta dricka förrän man har tagit tag i grundproblemet. Har jag på något sätt ordnat med något sådant så är jag inte medveten om det.

Då och då nuförtiden kan jag dock komma att tänka på något minne från det förflutna som på ett eller annat sätt är smärtsamt och det kanske är så att jag kan skåda minnet mer rakt framifrån och inte en liten snabb blick från sidan. Men jag vet inte om det är att bearbeta det eller om det gör någon skillnad.

Andrahalvlek
tors, 2020-12-31 - 00:38

40 procent är genetiskt har jag läst. Man ärver en sårbarhet som gör en mottaglig för att missbruka allt möjligt. Mat, socker, spel, porr, alkohol, nikotin och värre saker. Sen är alkohol ruskigt beroendeframkallande, så dricker man tillräckliga mängder så blir man beroende. Ungefär som med cigg eller snus.

Barndomstrauman kanske kan spöka. De som jag har orkar jag dock inte lufta. Jag tror mer på att göra än tänka så förbannat. Det som har hänt har hänt, och det har påverkat mig på gott och ont. Thats fact. Men om det har gjort mig konflikträdd tex, så är det konflikträdslan jag behöver jobba med, för att den påverkar mig här och nu. Många alkisar är people pleaser, mig inräknad. Det behöver jag jobba med, stå upp för mina egna behov.

Om man har ett trauma är det bra att fejsa sanningen. Försöka reda ut vad som hände. Inse fullt ut att man där och då inte kunde agera annorlunda, eftersom man var ett barn med de begränsningar det innebär. Man hade inte makt, kunskap eller ens vetskap om vad som var fel kanske. Man behöver placera skulden där den hör hemma.

Gottnyttårkram ?

TappadIgen
tors, 2020-12-31 - 12:34

Jag vet ju själv inte. Det är mest det att jag har läst att man måste ta tag i grundproblemet som har gjort att man dricker för att man verkligen ska sluta dricka.

Samtidigt, att genomgå livet är ju inte bara lycka och fest utan det hör ju till med smärta, sorg och lidande också. Många klarar ju det alldeles utmärkt utan att dämpa med alkohol. Det enda skulle väl möjligen vara då om de klarar av att bearbeta det bättre på något sätt. Jag vet inte.

Egentligen är jag ju mest intresserad av att klara av nuet på bästa möjliga sätt. Jag tror att jag klarar det ganska bra? Kanske funderar jag för mycket bara.

Gott Nytt År!

Nora81
tors, 2020-12-31 - 17:31

Just nu sitter jag i en lgh tillsammans med en man. Han slutade dricka för två månader sedan och är sönderstressad nu på nyårsafton. Hela julhelgen har varit tuff.
Jag gjorde slut igår för jag orkade inte längre vara måltavla för hans frustrationer som han säger är mitt fel.
Jag ville bara kika in och säga hur glad jag blir när jag läser era inlägg. Kloka, ärliga och hoppfulla inlägg om att det går.
Kanske kräver jag för mkt men efter 1,5 års lovande om att sluta att dricka och för två månader sedan satte levern stopp för det och alla projiceringar så orkade jag inte längre vara stark.
Jag önskar er alla ett gott nytt år och en härlig fortsättning med det fantastiska jobbet ni gör.
/Nora

TappadIgen
tors, 2020-12-31 - 22:07

Vad var det som hände för två månader sedan? Blev han tvungen att sluta på grund av levern? Det blir väl kanske aldrig riktigt bra om man slutar på grund av att man är tvungen. Det bästa är ju om man slutar av fri vilja. Men det finns också ett antal exempel på de som inte slutar, trots att de är tvungna.

Hoppas att det går bra för dig i alla fall.