Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Nej, man behöver såklart inte planera precis allt och i år är det ju extra svårt har vi ju konstaterat. Jag som har en förkärlek till det förväntade och inrutade tycker också om spontanevent. Men jag menar att det inte är fel att planera vissa saker en bit in i framtiden. Egentligen är det väl mest längtandet som är problemet, eller om planerandet går överstyr.

Eller som jag tror att det var mycket förr för mig. Det är dumt att längta tills att man ska bli lycklig när man kan vara lycklig nu.

Profile picture for user TappadIgen

Jag hade för avsikt att skriva redan häromdagen om detta men, har nu inte varit här på några dagar. Imorgon är det återigen dags för mig att få prata med min psykolog. Det är ett tag sedan nu på grund av att han ville boka lite längre fram och sen blev det en jobbresa till kund just på den tiden och det gick liksom inte att byta kundbesöket.

Förra gången så ställde han mig frågan hur jag mår. Jag tycker att den frågan är så svår att svara på. Oftast mår jag ju mycket bättre nuförtiden och framförallt enormt mycket bättre än tiden innan och månaderna efter jag slutade att dricka. Men jag får känslan av att han frågar för att han tänker att jag kommer säga att det är bra nu och då kanske vi inte behöver ses mer.

Det är väl också en fråga jag brottas med mycket. Behöver jag egentligen träffa en psykolog? Min läkare som skrev en remiss tyckte ju det i alla fall. Men jag tänker att jag kanske tar upp en tid som andra behöver bättre. Jag brottas ofta med den tanken att när det finns en begränsad delad resurs att jag riskerar att ta mer än min beskärda del. Jag har inga problem att ta emot den del jag tycker att jag har rätt till, men vill inte roffa åt mig till bekostnad av andra. Som ni som läst vad jag skrivit kanske minns så var jag ett tag intresserad av att ta ett peth-test eller liknande kontinuerligt, men jag hade ju egentligen ingen medicinsk anledning för det och det blev aldrig så att det blev av för jag ville inte ta kontakt med beroendevården då jag ju inte har något aktivt missbruk. Jo, jag skriver ju här, men detta forumet hjälper mig ändå att hålla mig nykter, även om jag kanske klarat det utan det, och det är ju egentligen ingen stor resurs jag tar i anspråk tänker jag, då ju ingen egentligen behöver läsa vad jag har skrivit :) Eller nu när jag tänker efter så kanske Magnus, Li-Lo och Kristoffer måste läsa allt så att jag inte skriver något tokigt :o Men ibland hoppas jag att jag har något att bidra med i alla fall.

Men jag kommer väl få den fråga igen imorgon om hur jag mår. Jag vet inte vad jag ska svara. På något sätt har jag en önskan om att imorgon kommer mitt besök komma fram till något som jag kan fundera på kanske och jobba på hemma. Jag vet inte exakt vad det skulle vara eller så. Det kanske inte finns något som kan göra så att jag mår bättre och kanske kan jag inte må bättre? Jag skriver en hel del om mina bra dagar här märker jag och de positiva effekterna av att inte dricka alkohol men det är klart att jag har sämre perioder också. Jag mår inte alltid på topp på grund av att jag är nykter och mediterar, även om det hjälper. Men sen är det ju aldrig riktigt katastrof heller. Egentligen är jag ju ganska lyckligt lottad tänker jag som har växt upp på en fredlig plats av världen. Självklart har jag varit med om traumatiska upplevelser, men det har precis alla andra människor på jorden också.

Många går igenom mycket mer traumatiska upplevelser än vad jag har gått igenom och tycks ändå fungera helt ok i samhället utan att bli alkoholister eller behöva psykologhjälp. Jag diskuterade detta lite med Donfrey för någon vecka sedan. Just nu känner jag ändå att jag kanske vill titta tillbaka på mitt förflutna med min psykolog och se om det finns något där som jag kan bearbeta som är obearbetat eller något och kanske kan det hjälpa mig på något sätt idag. Men ju mer jag tänker på det viset börjar jag känna det som att jag bara försöker hitta något att skylla på. Jag vet inte exakt vad det skulle vara men kanske om min psykolog säger att "du har inte bearbetat X tillräckligt" och sen kan jag känna att "Aha, det var därför jag drack så kopiösa mängder alkohol. Det var ju inte mig det var fel på. Det var faktorer utom min kontroll".

Sen tänker jag att det låter absurt för jag vill inte alls skylla ifrån mig. Jag tar ju ansvar för det jag har gjort och det är därför som jag har kunnat gå vidare. Jag har ägt problemet och blivit nykter. Så börjar jag fundera lite igen på vad jag skulle kunna prata med psykologen om igen. Mitt mål är att jag vill bli ett bättre jag idag och kanske kan insikter i något från det förflutna hjälpa mig. Sen börjar den där tankeloopen om igen och jag börjar återigen fundera på om det inte egentligen är så att jag främst vill ha något att skylla på. För visst är det så att jag lyssnar till auktoritet och om min psykolog legitimerar det så blir det till sanning för mig.

Det kändes skönt att skriva ner, men jag vet inte om jag fick någon mer ordning på mina tankar för det denna gången.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tänker att du är oerhört anspråkslös. Du vill absolut inte vara till besvär eller ta upp ”plats” som någon annan kanske behöver bättre. Men DU är värd all plats i världen! Du är värd att må så bra som du bara kan må. Jag tänker också att du inte riktigt har hittat orsakerna till att du drack - och att det kanske är det som psykologen kan hjälpa dig med att hitta?

Jag vet ju numer att jag drack till stor del på grund av stress, för att jag hela tiden tullade på mina reserver. Jag drack för att dämpa dåliga känslor, fira positiva känslor och däremellan använde jag alkohol som startgas för att orka lite till. Allt det där måste jag numer hantera på annat sätt - och vila är en viktig nyckel. Sätta gränser, säga nej, fokusera på det jag faktiskt har gjort och good enough-tänk är andra viktiga nycklar för mig i nykterheten.

Alla dagar är förstås inte toppen i nykterheten, men den lägre gränsen är rejält högre för mig. Jag är mer grund-glad, grund-nöjd, grund-harmonisk. Och jag kan hantera motgångar bättre. (Tänk på Torn när staget på släpkärran gick sönder - då ryckte han på axlarna och åkte och köpte ett nytt stag. Ett mycket konkret sätt att hantera en motgång utan alltför mycket känslosvall.)

Jag tror att man måste hitta orsakerna till att man drack - för att inte riskera att hamna där igen när KRISEN kommer. Om det sedan grundar sig i barndomstrauma hos dig vet bara du, eller inte ens du kanske. Vissa trauman kan vara ”bortglömda”. Då kan du behöva hjälpa av en psykolog att rota i det.

Jag tänker också på ditt ”kontrollbehov” och behov av att göra saker på ett visst sätt. Du låg ju lite på gränsen till autismspektrat om jag minns rätt. Kanske finns det saker att rota i där? Hur mår du när det inte blir som du vill? Hur hanterar du det? Hur kan du hitta sätt att göra dig själv nöjd samtidigt som du kan interagera med en omvärld som är långt ifrån förutsägbar?

Ensam1984 fick ju relativt nyligen diagnos inom autismspektrat - och hon har ju nu äntligen kunnat lämna alkoholen helt bakom sig. Jag säger inte att du kanske har diagnos, men om du fick 39 p när nedre gränsen var 42 så ligger du ju på gränsen. Själv fick jag 9 p på samma test, det som var på engelska. (Minns inte exakta siffrorna, men något ditåt var det.)

Lite tankar på vägen bara, av enorm omtanke ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Ja, jag känner omtanken i dina ord ❤️ Att du minns så mycket om andra och tar dig tid till dina forumvänner. Tack för att du bidrar med dina tankar.

Jag känner absolut samma saker som du och Torn gör med att hantera motgångar. Det gör ju inte att jag alltid kan hantera allt perfekt. Torsdag t.ex var en sådan dag som jag kände att det var svårt att känna mig uppåt, även med meditation, men det var ju inte speciellt farligt. Det rationella är ju egentligen att alltid hantera motgångar såsom Torn hanterade incidenten med släpkärran. Att skrika på en tappad mobil kommer aldrig att fixa den spruckna skärmen och jag är inte så säker på att man känner sig så mycket bättre efteråt heller(med tanke på argumentet att man kan må bättre av att lätta på trycket). Det kanske är ett giltigt argument, men det är lätt att man underhåller en negativ känsla en längre tid för att man går och ältar den när man egentligen mår bättre av att släppa den. Det är jag ju medveten om och mycket bättre på att se.

Jag kanske ska ta upp det där med självtesten för autism imorgon och se vart det leder. Dilemmat jag känner är ju att jag kanske gräver för mycket i saker och att det blir som en självuppfyllande profetia till slut. Om man känner efter för mycket finns ju risken att man hittar problem som egentligen inte fanns där.

Profile picture for user Andrahalvlek

Tänk dig att du behöver psykologens hjälp att hitta orsakerna till att du drack. Jag tror att alla har orsaker, men att de inte alltid är så självklara som ett dåligt äktenskap, stress och oro etc. Ingenting förändrar kanske hur du mår och gör idag, men förståelse kan man komma långt med också.

Kram 🐘

Profile picture for user Li-Lo

TappadIgen

Och upplockad. Vill mest säga:

@TappadIgen skrev:"Eller nu när jag tänker efter så kanske Magnus, Li-Lo och Kristoffer måste läsa allt så att jag inte skriver något tokigt :o Men ibland hoppas jag att jag har något att bidra med i alla fall."

Vi är så glada att läsa det du delar och att ha dig här!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user TappadIgen

@Li-Lo Nu känner jag i efterhand att jag fiskade lite. :o Men jag är tacksam att du säger så ändå. Det betyder ju också verkligen att ni läser allt :) Jag är glad att ni finns.

@Andrahalvlek Tack för pepp igår. Det var ju ett tag sedan jag hade en tid. Jag tänkte att vi börjar med de frågor han har och ser vart det leder konversationen. Innan vi hann komma till den första saken jag tänkte ta upp så var det dags att runda av. Det blir väl förmodligen inte så många gånger till som jag går känns det som, och kanske är det bra så. Jag vet inte. Jag vet inte hur sådana här saker ska fungera.

Det är inte så att jag ser ett stigma i att behöva psykologhjälp. Jag träffade t.ex på ett par bekanta inne i staun idag och när min bokade tid närmade sig kände jag inget konstigt med att berätta i vilket ärende jag var tvungen att rusa vidare i. Kanske är det så att jag inte behöver det däremot?

I övrigt har jag ryckt ut en visdomstand idag också. Det var tydligen hål i den och jag fick frågan om jag inte hade ont i den. När jag berättade att jag inte hade haft det så tyckte de ändå att det var bra att dra ut den i förebyggande syfte. Nu har det börjar göra ont dock för första gången, där visdomstanden satt.

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Tjena! Nu har ju jag aldrig varit hos en psykolog, men helt ärligt så tycker jag att du nog inte behöver gå till en psykolog. Jag tycker du verkar må bra så det räcker och bli över.😅 Det är den uppfattningen jag har fått av dig i alla fall.
Du funderar och klurar ju ut saker och ting bra själv.

Tandläkaren ja, där finns en sak jag måste ta tag i.😬 Jag har lågprioriterat tandläkarbesök tidigare, alkoholen var viktigare. Tänkte lägga en slant på att fixa till ”käften” lite grann.

Ha det bra!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Torn Torn har kanske rätt 😊 Att gå till en psykolog som mest repeterar och sen avslutar mötet ger ju inget heller.

Nu är jag förvisso bortskämd som gått till samma psykolog i många år, men vi fortsätter i princip samtalet där vi slutade. Jag vet aldrig vad jag ska prata om när jag går dit. Det som kommer ut ur munnen behöver komma ut.

Vi pratar mycket om relationer - till kollegor, mina barn, mina ex. Vi pratar om hur jag ska förhålla mig till min stress-sårbarhet som jag har i bagaget. Jag berättar hur jag tänker och psykologen kommer med sina infallsvinklar. Hon bidrar med sin erfarenhet, konkreta fakta om forskning, en del tips/trix på hur jag kan tänka och agera. Varje gång har jag aha-upplevelser med mig därifrån.

Vi har däremot ALDRIG pratat om mitt drickande. Märkligt egentligen. Även någon som är så transparent som jag är har tydligen en gräns. Kanske dags snart?

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Jag minns att du nämnt tidigare att alkoholen inte har kommit upp. Men är det ett medvetet val? Just igår pratade vi en del om den samt meditation. Vi var inne på temat att det egentligen inte var en självklarhet att jag skulle sluta dricka och att det är så relativt enkelt och självklart egentligen, samtidigt som jag inte har utvecklat en aversion mot alkohol som en del andra som lyckas har. Som jag har varit inne på tidigare så kan jag inte minnas egentligen när jag senaste behövde använda någon viljestyrka för att förhindra mig från att dricka. Ändå har jag uppfattat det som två olika grenar bland de som lyckas. De som utvecklar en aversion mot alkohol och de som förlitar sig på sin viljestyrka att inte dricka. Kanske är det något förenklat och jag som har missförstått, men jag känner ju att jag själv inte passa in i endera grupp. Det känns ju inte som att du behöver ta upp ditt drickande med din psykolog, alltså inte för drickandets i sigs skull, men kanske kan det ge något i alla fall. Kanske dyker det upp ett tillfälle där det blir naturligt att ta upp det.

@Torn Ja, kanske har du rätt. Det där med tandläkaren, går du inte kontinuerligt? När jag flyttade hit där jag bor fick jag stå i kö till folktandvården. När jag väl kom in så skulle jag ju få göra regelbundna besök för kontroll. Nu var det dock 5 år sedan senast när jag var där för kontroll. Jag frågade hur det kom sig att det var så lång tid och jag fick svaret att kön stockades upp lite och sen var det Covid. Men då förklarar ju Covid det senaste året, men de 4 åren innan det ska förklaras med köbildning? Nåväl.

En sak som jag tycker är märkligt är att jag ryckte en visdomstand igår morse. Idag har jag inte märkt av det alls. Jag somnade med en liten lätt molande ömhet, som förväntat, men långt ifrån tillräckligt för att jag ska ta något smärtstillande. Jag vaknar på morgonen med inte ens 24 timmar efter och hade helt glömt bort att jag dragit tanden och det var inte förrän jag kom på det att jag inte känner någonting. Inte ens en liten lätt ömhet. Jag måste påminna mig när jag äter, för det är väl bäst att inte tugga direkt där visdomstanden satt, för jag har ingen kroppslig förnimmelse som gör mig påmind om att tanden är borta. Det enda är att jag känner mig lite trött idag, men vet inte om det är relaterat. Jag fick ju bara lokalbedövning.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Jag har nog inte tyckt att mitt drickande har varit ett så stort problem. Jag har haft så mycket annan skit att hantera i och med mina utmattningsdepressioner, och det var det jag sökte för. Jag trodde på allvar inte att alkoholen hade ett dugg med saken att göra. Nu vet jag bättre, men jag tycker att jag på egen hand och tillsammans med er hanterar det bra och inte behöver psykologens stöd i den frågan.

Det var ju när jag slutade dricka som jag fullt ut förstod hur dåligt jag mådde av drickandet. Jag hade inte heller tänkt sluta för gott. Jag skulle bara göra ett uppehåll, men efter en tids uppehåll ville jag inte börja dricka igen.

Jag kände mig grundlurad av alkoholen, och indirekt av alkoholindustrin som gjort allt för att normalisera drickandet. Det är orsaken till min aversion.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Ja, det var väl lite så jag tänkte att du inte har behövt ta upp det. Sen har jag ju också full förståelse för din aversion. Jag sympatiserar med den, till och med den. Jag tänkte mest på att jag kan ju föreställa mig ett glas öl t.ex och tänka på det som gott, men ändå inte bli sugen på grund av helheten.

Jag tror det här var ett försök från mig att försöka förklara att jag inte missförstod dig, även om jag såklart aldrig fullt ut kan sätta mig in i hur det är för dig. Den där känslan av att jag måste förklara allt som egentligen inte behöver förklaras eller som annars ändå inte hjälps av min förklaring kanske försvinner någon gång, men inte än :o

Kram

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Jag ramlade ur tandläkarsystemet när jag flyttade. Sedan har det inte blivit av att jag tagit tag i det. Detta gjorde att jag fick dra ut en tand akut för ett par år sedan. Som sagt, alkoholen gick före allt. När jag till slut märkte att alkoholdjävulen också berövat mig på min stora passion, fisket, så fick jag nog.

Jag var ute och fiskade nu i natt förresten! Riktigt härligt, med spegelblankt vatten upplyst av den gigantiska fullmånen som råder nu. Nappade gjorde det med, flera stadiga gäddor och lakar kom upp.😍 Det är konstigt att jag njuter så av mitt fiskande. Det måste vara något fel på mig.😂

Det verkar som om vissa inte riktigt kan bli av med tanken på att det skulle vara gott med en öl eller ett glas vin. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men alla är ju olika. Så länge du inte går på sk ” vita knogar” så är det ju lugnt. Det kanske krävs längre nykter tid för dig för att komma dit. Men jag har läst om flera här som har varit nyktra i många år som fortfarande känner en liten sorg att det inte kan/får dricka. En del blir nog aldrig av med det tror jag.

Ha det gött!

Profile picture for user TappadIgen

@Torn skrev:"Det kanske krävs längre nykter tid för dig för att komma dit. Men jag har läst om flera här som har varit nyktra i många år som fortfarande känner en liten sorg att det inte kan/får dricka."

Jag har åter drabbats av viljan att förklara. Jag har ju funderat mycket på det här och det är väl här jag känner att jag inte passar in i endera fack. Jag känner ingen sorg över att jag inte kan dricka. Det är om jag funderar på det och tänker efter som jag vet att jag helst om jag fick välja hade kunnat vilja dricka. Sen var det ju den där gången tanken slog mig att det skulle vara gott med en öl när jag strövade runt i solen i Göteborg. Om jag föreställer mig en kall öl så har jag ingen direkt aversion mot känslan av att dricka den, men på grund av vetskapen att det är hela paketet jag köper så har jag heller ingen längtan till den. Nuförtiden blir det nästan bara att jag funderar på öl i mina tankeexperiment.

Jag vet ju inte men jag skulle inte tro att jag någonsin kommer komma dit att jag kommer känna en total avsmak för alkohol. Men jag har ingen längtan till alkohol heller. Låter det konstigt? Jag tror jag har försökt göra en sådan liknelse tidigare, men vet inte om den går att förstå.

Tänk om jag var en känd artist och låtskrivare. Den tanken är lockande, men jag är inte känd artist och låtskrivare. Jag har inte nog med talang att vara mer än en hobbymusiker, men jag ligger inte vaken om nätterna för det. Samtidigt har jag ingen aversion mot att vara en artist.

Det är ingen perfekt liknelse för det kan nog hända att jag kan dagdrömma om att stå på scen. Jag vet inte om det har hjälpt något :)

Härligt med fiske! Jag tycker att det är roligt att du delar med dig av dina fiskehistorier. Jag har lite svårt att se mig själv fiska helt ensam dock, men det är kanske för att jag inte har så bra koll.

Profile picture for user TappadIgen

Ett beroende är att ge upp allt annat för en sak. Att göra sig av med beroendet är att ge upp en sak för allt annat.

Stulet och lite fritt översatt. Kanske lite klyschigt och spetsigt men säger mycket. Någon som har en bra idé på hur man kan förbättra det?

Profile picture for user TappadIgen

Nu är det ett halvår sedan jag sist var på sjukvården och lämnade blodprov och då såg ju allt normalt ut. Dock har de väl tagit prover åt leverhållet så att säga då och det har ju varit samma och det såg ju bra ut då. Nu har jag och en kollega tillsammans gjort ett sådan där bredspektrums-blodprov eller vad man nu ska kalla det. Ett sådan som man betalar för själv och som kollar njure, lever, hjärta-kärl, blodstatus, sköldkörtel, inflammation, testosteron, prostata ja, helt enkelt ett generellt stort blodprov för män.

Resultatet kom idag med ett läkarutlåtande. Jag var lite nervös inför det, men i princip var allt normalt. Jag hade ett lätt förhöjt D-vitamin, så jag ska sluta ta det som tillskott nu. När jag räknat på det så ser jag att jag får i mig lite för mycket och det kan vara vanskligt. Just D-vitamin ju i höga doser vara skadligt för levern. Dock skrev läkaren att det var så lätt förhöjt att det inte var toxiskt, men det är ju dumt att ligga i överkant när det inte behövs. Men alla värden för inre organ såg jättebra ut.

Nu har jag ju tillräcklig erfarenhet för att veta att normala levervärden i sig inte betyder så jättemycket. Dock visste jag ju exakt vilka andra värden som kunde vara viktiga att hålla koll på. Bland annat natrium, som sjunker vid leverproblem, och hemoglobin och trombocyter och jag var lite orolig innan ändå men allt såg ju bra ut så det känns skönt. Till och med testosteron var ju bra så då behöver jag inte lyssna på den reklamen :)

Jag rekommenderar verkligen ett sådant test.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen För högt D-vitamin? Det trodde jag knappt var möjligt. Jag tar en kapsel per dag, brist brukar ju vara det normala. Men jag ska kanske göra uppehåll sommarhalvåret. Jag tar det mest mot nedstämdhet. Vi får ju inte alltid tillräckligt med sol här i norr och jag åker väldigt sällan utomlands.

Skönt att allt såg bra ut 🤩

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Jag som gillar att ha stenkoll på allting har gjort en miss när jag har läst på mina tillskott. Ibland står det angivet i µg, ibland i IU och ibland i % av RDI. Jag brukar normalt inte ta kosttillskott heller men började efter att jag la ner med alkoholen. Det var främst b-vitaminer och magnesium, som jag ju läste om, men så blev det en multivitamin och en D-vitamin också för energi. Det jag ser nu när jag ser efter är att mitt D-vitamin tillskott innehåller 10 ggr mer än jag trodde och min multivitamin innehåller också 3 ggr högre än RDI. Jag ser att det finns lite olika teorier om hur mycket man ska äta och vissa rekommenderar att man ska äta ganska mycket mer än RDI medan andra manar till försiktighet på grund av att det finns en toxicitet där också.

Jag äter nog annars vad många skulle klassa som extremt och får i mig mycket vitaminer från kosten, så jag kommer åtminstone skippa min extra D-vitamin för tillfället. Som sagt, läkaren sa att det inte var några toxiska nivåer och att han betraktade det som ett bifynd utan signifikans då det ligger marginellt över maxgränsen, men ändå. Jag borde ha haft bättre koll. Vet du hur mycket som är i din kapsel? Är det inga jättemängder så är det förmodligen ingen risk att det blir för mycket. Du äter väl en hel del lax också? Fet fisk innehåller rätt mycket.

Jag gjorde nu en paus för att kolla. Enligt livsmedelsverket så är RDI för vuxna under 75 år 10µg. I gravad lax så motsvarar det 75g. Så tillskott rekommenderas av dem om man inte äter varken fisk eller d-vitamin berikade produkter(mjölk och sånt måste ju berikas) och inte får mycket solexponering.

Men det är väl därför det är bra att ta sådana här prover så man vet vad som händer med en på insidan och ja, det känns väldigt skönt att nästan allt såg så normalt ut.

Profile picture for user Nybörjare

@Andrahalvlek magnesium är väl bra för sömnkvaliten om inget annat , 11 dagar idag sovit som en stock senaste 2 nätterna. Nån som vet hur lång tid det tar för alkohol att gå ur kroppen,

läser här på forumet om allas resor o kamperna otroligt imponerad av er. Känns inte lika ensamt, tack

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Det är definitivt en djungel. Du äter inte lika mycket som jag gjorde och jag tror inte att du behöver vara orolig på så vis. Jag har försökt läsa runt lite och det finns lite olika gränsvärden både för blod och för hur mycket man ska ta in och olika faktorer. Jag vet med mig säkert dock att jag läste någonstans att de som intar mer än 50µg per dag i kosttillskott rekommenderas att ta blodprov årligen för att kolla sina D-vitaminnivåer. Beroende på var man läser så skulle en del säga att det är för mycket och en del säga att det är perfekt den mängd du äter då alla inte använder samma gränser så jag kan ju inte ge dig något råd. Det är väl det som är lite jobbigt med kosttillskott. Det finns ofta inte en auktoritet som säger "såhär ligger det till" så man får avgöra lite själv vad man tror på och det är säkert individuellt. Nu har ju mitt blodprov visat att jag kan lägga ner med i alla fall den extra D-vitaminen. Har du tagit något blodprov?

Magnesium märker man väl främst att man fått för mycket av genom att man blir lös i magen.

@Nybörjare skrev:"Nån som vet hur lång tid det tar för alkohol att gå ur kroppen," Alkoholen i sig tar ju inte så jättelång tid att gå ur men däremot kan ju effekterna sitta kvar. Alkoholen är ju lite som en elefant i en porslinbutik inne i din kropp och det tar ett tag innan skärvorna hinner sopas upp därinne och skåpen ställas på plats. Beroende på hur mycket man har druckit så kan man ju få brister i framförallt B-vitaminer och magnesium och det kan ta ett bra tag innan det återställs. Positiva effekter märker du ganska tidigt, men om du läser om hur länge det tar för kroppen att reparera sig efter ett alkoholmissbruk så säger man att det är allt mellan ett par veckor till flera år.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Nybörjare Två veckor tror jag man brukar säga, men jag tror att det går snabbare. Är man fysiskt aktiv går det absolut snabbare, om man går raska promenader tex. Vid dag 10 upplever de flesta en rejäl vändning till det bättre. Men sen tar det tid för kroppen att läka efter skadorna som alkoholen åsamkat vår kropp och hjärna. En enorm trötthet är vanligt de första månaderna. Det handlar ju om att man känner tröttheten också, när man inte använder alkoholen som startgas.

Magnesium påverkar i allvar högsta grad min sömn positivt eftersom myrkrypningar i benen håller mig vaken. Jag märker skillnad direkt om jag inte har tagit tabletterna innan läggdags.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Jag har inte tagit några blodprover alls på evigheter. Borde nog göra det. Kan man ringa vårdcentralen och ”beställa” de prover man vill ha? Knappast väl. Kanske får kontakta företagshälsovården och se om de kan hjälpa till.

Det enda jag har koll på är mitt hb och ferritin eftersom jag lämnar blod regelbundet. De värdena är riktigt bra nu efter alkoholstoppet och mitt blodtryck har sänkts rejält också, det mäts också på blodcentralen.

Kram 🐘

Profile picture for user Nybörjare

Ja det hjälper verkligen att aktivera sig , tränar ganska regelbundet annars men inte gjort det alls sista 10dagarna , den där oron som man känner i bröstet har väl med allt annat också att göra o inte den uteblivna alkoholen så mycket. Fått tid hos soc för stödsamtal på fredag... känns olustigt som tusan men tänker att jag ska gå o lyssna om det finns nån där man kan prata med om allt som blivit av detta. Ha en fin dag alla

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Vi har gjort vissa påtryckningar på företaget för att få dem att erbjuda alla anställda detta, men i det här fallet så fixade jag till det ur privat regi. När du googlar så hittar du ju de olika ställena. Största är väl Werlabs, svenskprovtagning, blodkollen och medisera. Jag gick igenom Svenskprovtagning. Man beställer det paket man vill ha och jag valde ett brett paket för män och det kostade 1395 men det var en drive på 15% när jag beställde så det blev ju inte fullt så mycket. Man beställer och sen har de ett antal ställen man kan boka tid på runt om i landet. Just vår sida av landet är det tyvärr lite mer glest. Närmsta för oss är en större stad norr om dig och en nordöst om mig i angränsande län. Men man gör det ju inte så ofta. Jag tycker att det var helt klart värt det.

Att Hb och ferritin är bra är riktigt bra tecken, även blodtryck.

Profile picture for user TappadIgen

Kanske äntligen kan jag förklara det jag försökt förgäves att förklara tidigare. Det där med att inte ha en aversion mot alkohol, men samtidigt inte ha ett sug. De två har ju stått lite som motpoler annars. Jag behöver börja med en parallell.

Har ni tänkt på det där med att vara rädd för att flyga? Ofta kan man ju intellektuellt övertyga sig själv om att det inte är farligare att flyga än att göra andra saker som man inte är rädd för utan snarare säkrare och att rädslan därför är irrationell. Problemet är att man ofta inte lyckas övertyga resten av en själv om detsamma och därför kvarstår ändå rädslan.

När man ska sluta dricka kan intellektuellt övertyga sig själv om att alkoholen har en för negativ inverkan för att man ska fortsätta, men resten av en är inte lika övertygad och suget består. Jag känner att hela jag är övertygad om att alkohol är negativt för mig. Det finns ingen kognitiv dissonans där. Samtidigt är jag medveten om att det finns tillfällen då jag vet att dricka en öl som en isolerad händelse skulle kunna vara positiv. Men jag får inte suget ändå för att hela jag är övertygad om det negativa.

Igår blev det faktiskt en pizza på ett hak för att jag var på plats på kontoret och en gammalt hak vi brukade gå på har flyttat över gatan till en större lokal så vi fick prova på det. För ett år sedan hade det varit omöjligt att jag inte skulle ha en öl till pizzan, men det var inte något som jag funderade på denna gången. Jag spenderade ingen tid på att fundera på hur gott det hade varit med en öl istället. Men när jag medvetet funderar på det så vet jag att som isolerad händelse hade det varit godare med en öl till. Men eftersom hela min kropp är övertygad och hela mitt jag är med på det, så finns där ingen inre kamp som pågår, ingen tankeverksamhet förgäves ägnad åt att tänka mig hur det skulle ha varit med en öl istället.

Jag vet inte om det gick bättre. Det kändes bättre när jag ännu inte hade fått nedskrivet.

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Hej! Jag läste att du filtrerar kranvatten!😅 Är det för smakens skull? Du verkar ju vara grymt intresserad av vad olika ämnen gör med våra kroppar, och tex levern är du väldigt påläst om. Jag är nyfiken på om ditt intresse för detta kom när du blev nykter, eller om du hade det innan? Kul i vilket fall som helst, det är väl nästan som en liten hobby för dig eller?

Angående blodprov så tog jag ett för några år sedan där de kollade bla levervärden. Det dumma var att eftersom det såg bra ut så pustade jag ut och började dricka ännu mer.😩

Ha det bra!

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tror jag förstår precis vad du menar. I vissa situationer måste man låta intellektet styra helt enkelt. Problemet med det är att ibland blir andra känslor starkare och då kan intellektet skrika sig trött utan att höras ett endaste dugg.

Som med panikångest tex. Det är en väldigt fysisk ångest som är bland det plågsammaste jag har upplevt. Jag har för det mesta lyckats bemästra panikångest med intellektet, när jag väl förstod hur jag skulle göra. De allra flesta vet inte hur man ska göra. De börjar istället stimma, hyperventilera, oroa sig ännu mer, fly/avvika i panik - allt sådant som gör panikångesten ännu värre. (Kanske en konstig liknelse, men den rädslan man känner när man har panikångest är det värsta som jag har upplevt och jag kan verkligen förstå hur svårt det är då att göra det rätta intellektuellt.)

Så länge vi inte är för stressade, trötta, slitna, ledsna, arga, rädda, oroliga så kan nog intellektet hålla oss från att ens ta en enda öl. För att vi vet att det är det rätta. Men när starka känslor tar överhanden kan det också vara ruggigt svårt.

Just därför tror jag på vanans makt. Gör det rätta tills det sitter i ryggmärgen och allt annat känns onaturligt.

Be krögaren köpa in goda alkoholfria öl istället! Säg åt honom att det är den senaste trenden på krogarna. De tar lika mycket betalt för en alkoholfri öl som för en med alkohol i. Och de är minst lika goda.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Ok, nu fattar jag också! Jag tänkte nog på ett liknande sätt de första månaderna men sedan tog avsmaken över. Jag kan inte tänka mig att dricka något med alkohol i. Tanken på att jag skulle kunna bli påverkad gör det totalt ointressant att dricka alkohol. Att medvetet bli yr och trubba av mina sinnen är otänkbart. Varför skulle jag vilja må dåligt, när jag mår bra liksom.😀 Som att medvetet äta gamla räkor som man garanterat blir magsjuk av. Jag kan inte hjälpa det, men det är så jag känner.

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek och @Torn Jag är inte riktigt säker på att ni förstår fullt ut hur jag menar. Eller så gör ni det, men det är bara jag som inte förstår helt fullt ut att ni förstår. Men jag tror att ni är nära nog nu :) Eller så är det jag som är nära nog att förstå att ni är med.

Huvudsakligen så ja, jag tycker att man ska låta intellektet styra, men jag vet också hur stört omöjligt det är. Som i exemplet med flygrädsla. Det går inte att få bort rädslan innan tryggheten går in i själen, om man nu skulle ha en sån. Exemplet med panikångest är också klockrent. Jag fick ju en psykologtid på grund av det samt medicin. Jag kom ju då fram till att ångest ju ger en evolutionär fördel för det gör att man undviker faror och således överlever längre. Men ångest för sådant man inte kan förändra ger inte en överlevnadsfördel och är irrationellt. Jag vill minnas att jag även skrev om att ångest är som hjärtslag. Vi kan medvetet påverka dem, men endast indirekt och det går inte omedelbart.

Vatten är gott ja, och det är egentligen min sambo som ville ha filtrerat vatten då hon är van vid det från när hon bodde i Kalifornien, där allt vatten är filtrerat. Men jag tycker också att det är så otroligt gott. Första gången jag riktigt uppskattade vatten var i fältövningar under värnplikten. Men nu är det en återupptäckt guldklimp. Man kan luras att tro att vatten inte smakar någonting, men det gör det. Det är gott! Jag kan också syra till det lite ibland med äppelcidervinäger eller pressad citron eller lime. Men oftast kör jag rent.

Det där men ölkostnad på krogar. Jag har märkt att öl tycks vara billigast vid 2,25%. Sen blir det dyrare både om det är mer eller mindre alkohol.

Idag har för övrigt varit en riktigt köttar-dag på jobbet, men jag har fått extremt mycket gjort. Det känns så skönt! Jag ser fram mot meditation och sömn ikväll.

Profile picture for user TappadIgen

Jag får försöka läsa ikapp i alla trådar imorgon. Jag är uppe återigen alldeles försent men ska lägga mig alldeles strax. Jag tror att jag kanske inte skrivit om det här i tråden innan men lite kortfattat började jag i februari planera för ett frieri. Jag hade satt datum(på ett datum som har speciell betydelse för oss) och tagit reda på ringstorlek och allt och spenderat förmodligen mer tid än vad som är hälsosamt för att få ihop allt bra. Sen blev vi bjudna på bröllop den dagen av vänner, så jag fick planera om. Har gått med ringen i en ask i fickan och väntat på tillfälle att ta det spontant istället och just ikväll hade vi varit ute och ätit middag och just då på en promenad presenterade sig tillfället.

Hon sa ja.

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Grattis till 9 månader och att hon sa ja!😍 Vi firade var bröllopsdag i går (11 år) och det var härligt. Min dotter var endast 2 år när det begav sig, nu är hon längre än frugan. 😂 Jag är så tacksam för att jag inte sumpade alltihopa genom att fortsätta dricka.

Ha en bra dag!

Profile picture for user TappadIgen

Tack @Blanka @Charlie70 @Sisyfos @Andrahalvlek och @Torn för gratulationer! :) Det känns bra. Just förlovningsdag är väl ett sådant datum man inte minns utan det är väl bröllopsdagen man firar och det återstår att planera och kommer väl bero på många faktorer, bl.a Covid. Min blivande fru är, liksom jag, väldigt progressiva, men jag lyckades ändå göra det semi-traditionellt. Jag berättade inte för någon annan om mina planer, förutom att jag frågade hennes familj, alltså mamma, pappa och syskon, om deras välsignelse innan, vilket väl är lite gammaldags och traditionellt, men jag bad ju t.ex inte hennes pappa om hennes hand då det inte är hans sak att ge. Förvisso är de väldigt traditionellt gammaldags, men jag tror att det uppskattade att jag pratade med dem.

Profile picture for user TappadIgen

Det där med att vara mer chill som jag diskuterade i Andrahalvleks tråd igår är ett intressant ämne, för jag har verkligen lyckats bli chill med det mesta. Jag har ett rykande färskt exempel på det.

Jag har ju som mål att gå 10000 steg om dagen, men jag har det inte längre som ett måste. Senast jag missade var när jag var på jobbresa innan jul så jag var väl uppe i 143 dagar i rad. Oftast får jag mycker mer utan att tänka på det, men jag har sagt till mig själv att det inte ska vara ett krav. Så igår var en mer chill dag och jag kom inte utomhus förrän på eftermiddagen. Vi gick dit vi kände för och satte oss och åt lite medtagen mat och bara tog det lugnt i det härliga vädret. När vi kom hem vid 8-tiden så hade jag 9700 steg ungefär. Jag tänkte att jag säkert får ihop det ändå, men nä, det blev rätt lugnt. Jag hade ju enkelt egentligen kunnat gå runt några varv i lägenheten för att komma upp i det, men det hade känts väldigt krystat. Visserligen fick jag till ett antal steg till genom kvällsrutinen, men inte så att det räckte till 10000. Det är en sådan sak som de autistiska drag jag har inte skulle ha tillåtit hända innan, men jag känner mig inte alls oroad över att börja om på dag 1 idag med 10000 steg igen. Om jag får ihop det. :)

Idag ska jag på Svensexa. Jag har ingen strategi upplagd och jag ska inte köra. Låter det naivt av mig? Jag känner mig inte orolig det minsta. Jag kommer säkerligen få frågor, men det är inget jag har förberett heller utan det tar jag väl som det kommer. Jag har ju inget att dölja.

På det jag beskrivit än så länge så kan jag väl uppfattas som väldigt chill, men det finns som sagt fortfarande saker som kan gnaga. Bland annat är det där att ha saker jag skulle kunna göra, men istället ägna min tid åt avslappnande aktiviteter. För det finns alltid saker jag skulle kunna göra och finns det inte det så kan jag alltid komma på några. Är disken klar och golven torkade kan jag komma på att det är dags att städa ur kylen t.ex. Det är liksom inte konstant, utan det kommer och går och är kanske inte så farligt egentligen. Men jag önskar att jag kunde släppa sådant helt.

Profile picture for user Torn

Ha det så kul på svensexan! Du låter verkligen chill med det.😎 Annars så kan ju just svensexor innehålla en hel del alkohol. Jag har faktiskt inte varit i väg på någon aktivitet sedan jag blev nykter där det är vanligt att det dricks hej vilt. Jag är inte ett dugg orolig för att det skulle vara jobbigt, men som sagt, man vet ju inte förrän man har testat.

Profile picture for user TappadIgen

@Torn Det kommer garanterat bli rejält onyktert. Det blir ju faktiskt första gången jag testar något fullt så uttalat festande. Jag har ju tidigare hamnat i tillfällen där alkohol konsumerats, men inte i sådana mängder det kommer bli tal om ikväll. Det är väl mycket tack vare Covid det inte har blivit, antar jag.

Nu när jag tänker efter finns det faktiskt en sak som skrämmer mig. När den där insikten "Såndär var jag" slår en när man iakttar någon onykter person göra något endast en onykter person skulle göra. :)

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen skrev:"Idag ska jag på Svensexa. Jag har ingen strategi upplagd och jag ska inte köra. Låter det naivt av mig? Jag känner mig inte orolig det minsta."

Du låter verkligen stabil i din nykterhet, och då fixar man sådant spontant. Svaret ”Jag dricker inte alkohol” brukar funka bäst säger min äldsta dotter (24 år), som aldrig har druckit alkohol och som därför har svarat på den frågan många hundra gånger. Vad ska folk säga om det liksom? Sannolikt så bryr de sig inte ett dugg. Och om någon vill prata vidare om det går det bra, OM man har lust. Annars kan man bara svara att man inte har lust att prata om det mer just nu, ens of discussion liksom.

Ha det så himla roligt på svensexan!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen skrev:"jag känner mig inte alls oroad över att börja om på dag 1 idag med 10000 steg igen. "

Det där är riktigt sunt tänk. Man får inte låta friskhetsfaktorerna bli måsten också, då orkar man inte i längden.

I övrigt vad det gäller att bli mer chill med saker så är det delvis en träningssak. Allt man övar på blir man bättre på. Efter mina perioder av utmattningsdepression så har jag varit tvungen att bli mer chill, för min hälsas skull. Jag har tex aktivt tränat på att bjuda hem gäster utan att ha tokstädat innan. Det funkar utmärkt! Jobbigt som sjutton första fyra-fem gångerna, sen känns det naturligt.

Chill helgkram 🐘

Profile picture for user Nybörjare

@TappadIgen lycka till på svensexa, var på 20års fest förra helgen nykter o just den saken slog mig brukar jag bli sådär osammanhängande o gapig också , sannolikt , 21 dagar imorgon , snart en månad , känns ganska skönt har varit riktigt trött men det kanske är vanligt ... som sagt lycka till o be de som ev vill diskutera ringa imorgon om de vill snacka om det 😉 det va inte nån som ringde mig ...

Profile picture for user TappadIgen

@Nybörjare Jag vet inte om vår erfarenhet var precis samma, då jag bland annat kan tänka mig att medelåldern på den svensexa jag var på var en bra bit högre än på din 20års-fest, men nog fanns där säker många likheter. Skönt att du börjar närma dig en månad nu! Tröttheten ger sig, men det kan ta tid.

@Andrahalvlek Provocerande nog så valde jag att dricka vatten som jag hade med mig på flaska. Det blev inte så många frågor dock, men det kan också ha berott på koncentrationssvårigheter. Jag anlände tillsammans med en vän, som själv drack alkoholfria öl vilket kanske var mer anonymt då ju flaskan ser likadan ut.

Men vi var bara två stycken som inte drack något alkoholhaltigt alls. Berusningsgraden varierade rejält bland de övriga. Den första däckade knappt en timme efter att vi hade anlänt. Det var knappast så att det saknades tillfällen att dricka något. Vid ett tillfälle fick jag en öl tryckt mot munnen till och med av en inte särskilt nykter person. Jag är ju medveten om hur alkohol kan göra så att hämningar släpper, men har kanske inte observerat det just på detta sätt förut. Överlag var det väl ändå roligt. Som jag hade förutspått var det värsta när man ibland tänkte "Såndär har jag varit och hade varit nu också, om det inte hade varit för att jag hade slutat".

Men det blev aldrig så att jag själv kände mig sugen på att delta. Om något kände jag väl avsmak för att hamna i det stadie där många av deltagarna var. För de som följt min tråd vet att jag funderat en hel del angående aversion vs sug för alkohol. Den här dagen kunde jag definitivt känna en aversion mot att bli alldeles för onykter och jag kände absolut inget som helst sug.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen skrev:"Om något kände jag väl avsmak för att hamna i det stadie där många av deltagarna var."

Kan tänka mig att du kände så, det hade jag också gjort. Jag kan bli lite irriterad på folk redan när de blir lite sliriga och halvdöva. Hade de börjat ragla och klänga hade jag nog gått hem 😂 Även om man skäms för att man betett sig likadant blir i alla fall jag stärkt i mitt beslut i sådana sammanhang. Jag vill inte vara en del av det kollektiva beteendet alls längre.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Se där ja, det kanske var detta som behövdes för att din avsmak skulle triggas igång rejält. Fy vad jobbigt det är när folk blir fulla och dumma. Tur att man kan avlägsna sig om man vill.

Profile picture for user Nybörjare

@Tappadigen skönt att det gick bra med fest, hade samma känsla som du, alkofria öl funkar bra men viktigast var att inte hamna torr för då kom känslan iallafall för mig, sen efter en stund när de andra blir stökiga så är det nästan bara skönt att va nykter , en viss känsla av lugn infinner sig tycker jag nog. På fredag är det en månad för mig , har börjat sova dåligt med kryp i benen och klump i bröstet men försöker ta en dag i taget ...

Ikväll är det releasefest ringde värdarna o frågade om det fanns alkofria alternativ o de skulle fixa så det blev bra 🙏 inga fler frågor än så , skönt med folk som vara accepterar o stöttar o inte måste gräva i allt ...

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek @Torn Ja, det är verkligen inte roligt. Att umgås med de som druckit ett par öl kan ju vara kul, men efter ett visst antal så är det bara inte lika roligt längre och ja, det har en avskräckande effekt. Man kan ju inte låta bli att tänka på att det vid några tillfällen varit ombytta roller. :o På något vis är man ju medveten om det, men när man bevittnar det kan man ändå inte undgå att häpnas över det. Var verkligen min koncentrationsförmåga och analytiska förmåga så nedsatt som det jag observerar nu? Man blir ju rädd för svaret. Men samtidigt, vi kan ju inte påverkade hur det var då. Vi kan ju bara påverka det vi gör idag och jag tror ingen av oss har någon lust att hamna i det stadiet igen.

@Nybörjare Sova dåligt med kryp i benen föreslår jag magnesium-tillskott för. Alkohol är ju inte bara onyttigt i sig utan gör också att vi får brister på en massa mineraler och vitaminer. Det klassiska när man slutat dricka är att man tar b-vitamin och magnesium och kanske något mer. För de som avgiftas på beroendemottagning eller liknande så kan det ibland till och med bli så att man får en injektion med vitamin b.

Äter du normalt så har du sannolikt ingen b-vitaminbrist längre en månad senare, då det finns i så många olika födoämnen. Men magnesium kan vara bra för myrkryp och sömn. Är lämpligt att intas i samband med kvällsmåltid.

Profile picture for user Nybörjare

@TappadIgen tack för tipsen , myrkrypen lättat lite igen men klumpen i bröstet är kvar , lade undan telefonen och läste en bok igår istället , somnade som en stock 🙏 nya vanor , ska köpa magnesium o b-vitamin idag.

Fredag o 4 veckor nu, tiden går långsamt i stunden men snabbt ändå på nåt sätt. Köpte ett 6pack alkofria öl tills att jag ska på fest imorgon, blir lite orolig när jag är på fest men det lägger väl sig. Bestämt att om det blir för jobbigt är det bättre att dra därifrån o hem o lägga sig ... ha en fin fredag alla 🙏🙏❤️

Profile picture for user miss lyckad

Smart strategi Nybörjare!😁👍🏽..Så har jag tänkt hela tiden..Klarar jag inte av situationen, eller blir obalanserad av vissa människor, så tackar jag för mig..Alltid ha en bevara- nykterheten back-up plan när det handlar om sug eller alkohol..🍃🌺🍃

Profile picture for user Nybörjare

@miss lyckad ja känns som enda lösningen , i lördags var det dock lugnt människorna hinkade i sig rätt bra o det blev snabbt högljutt o ologiskt , kände inte alls för att hamna där själv så sippade kaffe o chillade istället , riktigt nice 🙏

Profile picture for user miss lyckad

Bra gjort Nybörjare..👍🏽😁..Att sitta med fulla personer nykter är oftast jobbigt..Många som gärna bjuder då framförallt när dom inte vet om att man har slutat dricka. Dom riktigt dåliga kamraterna propsar ju ännu mer då..Dom vill ju ha kompisar med sig ner i skiten..Jag har ju jobbat med missbruk..Jättevanligt att s.k kompisar stod och väntade med bolagskassar när någon kom hem från behandlingshem..Det är därför det är jättesvårt för många att sluta missbruka. Jag själv har sagt ifrån..Gick inte på några fester med alkohol den första tiden..För säkerhets skull..🍃

Profile picture for user TappadIgen

@Nybörjare Det känns ju ändå som att det går bra för dig. Du hittar strategier som fungerar för dig och du tacklar de motgångar som dyker upp på ett bra sätt.

@miss lyckad Vid den tillställningen som jag var på var det ett tillfälle där en nära vän tryckte upp en öl i munnen på mig. Det hände bara vid det tillfället. Det är ju såklart ingen ursäkt men förklaringen är att han själv var väldigt onykter. Det är något som jag vet att han aldrig skulle ha gjort annars så jag tog inte illa upp eller något heller. Kanske hade det varit annorlunda om det hade varit svåra för mig. I övrigt kom ju någon slags flaska fram med jämna mellanrum som skulle bjudas laget runt på men jag skickade den bara vidare och det var egentligen inga andra påtryckningar. Hade det varit det hade jag nog gått hem tidigare, mer för att det kanske inte är så roligt då. Jag kände ju att risken var noll att jag skulle trilla dit.

Jag har spenderat en hel del tid på att fundera på det också med hur man lyckas hålla sig nykter. Jag pratade med en god vän om det på en promenad och han menade på att jag måste ha en väldigt bra taktik i och med att jag lyckas så bra nu. Vi jämförde med en annan person som har varit nykter ett tag nu men som varje dag fortfarande har ett starkt sug och måste konstant jobba med att kontrollera begäret. Min vän menade på att jag har en mycket bättre taktik. Jag menar på att jag knappast har det. Om vi jämför mig med den andra personen så är det ju så att han inte har valt att känna ett begär varje dag. Om han fick välja så gissar jag på att han gärna hade haft noll sug efter alkohol. På samma sätt har jag heller inte valt att inte göra det.

Jag har ju inte lagt upp någon slags plan på att inte ha något sug för alkohol eftersom det inte fungerar så. Jag är tacksam för att jag inte har det, men det är ju inte resultatet av någon egen ansträngning utan snarare en lycklig omständighet. Jag ska väl kanske inte kalla den en slump, då det väl beror på något, men det är godtyckligt på det vis att det är utanför min kontroll och egentligen lika gärna kunde ha varit tvärtom.

Så det känns lite märkligt, men jag fick en ryggdunk senast igår kväll av en bekant för det arbete jag har lagt ner på att hålla mig nykter och tänkte genast på hur liten del jag själv egentligen har i det hela. Det var lite som att få beröm för att ha vunnit på lotto. Visst var det jag som lämnade in raden som vann, men siffrorna som drogs var bortom min kontroll. Jag hade helt enkelt en stor portion tur.

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Jag tror inte att det enbart är tur att du är där du är. Du har jobbat bra för att nå dit. Tex genom att skriva och läsa på forumet och ta del av andras erfarenheter. Sedan så har du lyckats släppa den beryktade skammen helt och hållet. Väldigt viktigt för att råda bot på sug enligt mig. Om man är det minsta orolig om vad andra ska tycka/tänka om att man inte dricker så finns nog den där lilla önskan om att själv dricka kvar. Ett sug helt enkelt. Sedan att många klarar av att motstå suget är en annan sak. Men det blir på bekostnad av det stora lugnet och friheten.

Jag såg att du hade varit i mina trakter!😀 Jag har också funderat mycket på det där, mycket möjligt att man har träffat/sett någon här utan att veta om det. Häftigt! Jag har av en ren slump råkat identifiera ett par stycken här på forumet. Dvs, jag vet vad de heter, bor och jobbar med. Dock kommer jag aldrig skriva det här, om personerna inte uttryckligen skriver att det är helt ok att någon här vet vem dom är. Det har verkligen varit en ren slump, när jag har surfat på nätet efter annat och plötsligt kunnat lägga ihop saker och ting. Det bor nog en liten nyfiken detektiv i mig.😂 Själv bryr jag mig inte för fem öre om någon här skulle lista ut vem jag är. Det är det säkert redan någon som har gjort.

Ha det bra!

Profile picture for user miss lyckad

Håller med Torn..Tappad igen, du har lyckats mycket bra med arbetet med dig själv, och att sluta dricka..Det är ingen tur, utan skicklighet..😁..Sug är en sak som säkert ser olika ut..Det finns ju dom som tar återfall efter 15-20 år!! Och hamnar i samma skit som dom trodde att dom lämnat bakom sig..Jag tror inte att jag någonsin kan dricka måttligt..Jag vet att jag aldrig kommer att kunna det..Lite skillnad..Mitt beroende av cigg, snus, alkohol, ligger som ett litet spår i hjärnan som aldrig försvinner..Det ligger bara där och lurar i dvala på att jag ska testa. Men nej tack!! Jag bestämmer över mitt liv..Inte någon substans som redan sabbat mycket för mig. 🍃🌺🍃

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Jag tror att du har haft rätt tänk från början. Du säger själv att du tidigt bestämde dig för att du inte ville dricka mer. Verkligen bestämde dig. Du spikade igen den dörren. Då sätter inte hjärnan igång och förhandlar i tid och otid.

Jag tror att Annie Grace brukar kalla det kognitiv dissonans. Halva hjärnan vill inte dricka, men den andra hjärnhalvan vill dricka. Då bråkar hjärnhalvorna sig trötta sinsemellan, vilket innebär ett konstant förhandlande som slukar oerhört mycket energi. Och risken för återfall är stor.

Så du har visst påverkat att det har gått så bra för dig, i allra högsta grad. Sträck på dig och var stolt som en mallgroda 🐸

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

Tack @Torn , @miss lyckad och @Andrahalvlek för pepp. Nu när jag läser det i efterhand låter det lite som att jag kände mig nedstämd eller liknande och fiskade lite efter pepp, men så var det faktiskt inte. Jag är ju väldigt nöjd med att vara nykter och det är inte så att jag menar att det är helt utan att jag gjort något själv, men jag känner ändå att jag har fått mycket gratis.

Som du @Andrahalvlek säger så stämmer det att det faktum att jag bestämde mig samt att jag undvek förhandlingsbordet genom att inte lämna något öppet är nycklar till att det har gått så bra, men de är ju näppeligen allena orsaken till att det har gått så bra. Det finns ju många som har tänkt likadant som mig, tänker jag, men som fortfarande känner sug flera år efter att de har slutat.

Så jag menar inte att jag stått vid sid-linjen och sett på medan jag blivit nykter. Jag menar bara att det har varit som att cykla i nedförsbacke. Jag har förvisso varit tvungen att se till att inte välta, men i övrigt är det gravitationen som har gjort jobbet.

Det här känns återigen som en sådan grej som jag inte kan förklara fullt ut.

Idag var vi ute och gick bland uteserveringarna i solen och någon blev sugen på en öl. Jag blev sugen på en glass. Det kanske inte låter konstigt för er, men jag blir aldrig sugen på glas och väldigt sällan på söta saker överhuvudtaget. Jag har nog aldrig i mitt liv köpt glass enbart för att jag själv kom på att jag ville ha glass, men ibland när någon annan har blivit sugen på glass så har jag kunnat ta också, ibland. Jag är också ofta den i gänget som hoppar över det.

Varför blev jag sugen på en glas istället för en öl? Det är knappast ett medvetet val. Jag har inte vid något tillfälle tänkt att nu måste jag bli sugen på något annat än öl.

På ett sätt är jag ju stolt för att jag klarat det ändå, men egentligen är det nog mest tacksamhet jag känner.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen skrev:". Jag menar bara att det har varit som att cykla i nedförsbacke. Jag har förvisso varit tvungen att se till att inte välta, men i övrigt är det gravitationen som har gjort jobbet."

En jättebra liknelse. Och tricket är att verkligen bestämma sig, inifrån och ut, för att cykla nerför backen. Och det gjorde du - fullt ut. Det får bära eller brista, nerför backen ska jag.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

Nu är det ett tag sedan jag skrev någonting igen, förutom någon kort kommentar någonstans. Jag läser ofta något jag skulle vilja flika in med en reflektion på och så tänker jag att jag gör det sen, men då har det blivit så många saker till slut att det blir övermäktigt. Ibland tänker jag att jag måste fundera lite till på någonting, men nu tänker jag att det kanske är bättre att hoppa in när jag har lite tid och skriva lite där jag hinner med istället för att inte skriva alls.

Fördelen med att skriva är ju att när man skriver ner vad man tänker så går ju tankarna ett varv till för man måste ju skriva så att man blir förstådd och då kan man ju i den processen själv hitta något eller inse något som man inte tänkt på förut.

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Tack! Jadå, du har allt räknat rätt. Du ligger ju precis 6 månader före mig. Samt så startade du väl din tråd här på din 6månaders-dag, vilket betyder att din tråd i det vidare livet också borde vara 10 månader. Jag hade faktiskt glömt det i morse tills jag såg vad du skrev och jag tycker att det kom lite väl snabbt. Men det är klart att det känns bra också. 10 månader är ju ändå 10 månader!

Profile picture for user miss lyckad

🍡🍡🍡🍡🍡🍡🍡🍡🍡🍡Grattis till tid! Perfekt jobbat..Du skriver om saker du funderar på, och får insikter om, som du kanske inte tänkt på förut. Så är det för mig också..Men ofta får jag insikter när jag träffar folk, eller bara funderar på olika saker..Jag känner dock inte igen mig i beskrivningen som, att jag alltid vill vara perfekt, att alltid göra allt eller inget, ha ångest eller vara deppig, att vilja dricka för att stressa ner, slippa oro mm mm som de flesta skriver om..Min hjärna blev helt enkelt alkoholberoende för att jag drack tillräckligt mycket och länge. Det var en aha-upplevelse när jag läste om fysiskt och psykiskt beroende..🍃🌸🍃

Profile picture for user TappadIgen

@Torn Tack så mycket! :)

@miss lyckad Tack! Absolut är det så. Det är väl en del av forumet att vi känner igen oss i andra i vissa saker men har olikheter i andra. Något som jag har upptäckt att vi har gemensamt förresten, men som inte har kommit upp än är födelseland på moder. Så nu vet du det :)

Profile picture for user miss lyckad

Jahaa..Du har lite Sisu-gener..Det är bra..Finns ju tyvärr även en finsk alkoholberoende-gen som det finns forskning kring..Men man kan ju välja..😉..Om jag någon gång ser på Ishockey Sverige-Finland, så håller jag oftast på dom bästa..Ibland Sverige, ibland Finland..😁..Blir nöjd hur det än går..Likadant med musik..Tycker väldigt mycket om många svenska artister, men även finsk musik..💃🏽🕺🏼🎼

Profile picture for user TappadIgen

Jag hade egentligen tänkt skriva om dagen då jag firade 300 dagar förra helgen. Det var väl inte just därför det hände eller så, men jag ville få det nedskrivet. Jag känner mig lite märkligt nervös för att skriva ner det, men jag tänker att det är bäst att jag får det gjort ändå så kanske jag, även om texten inte går att förstå sig på, förstår det lite bättre själv.

Jag har ju ett tag funderat på det där med att bearbeta saker och om vad jag ska prata med psykologen om och diskuterat ämnet här. Detta för att jag inte har någon aning om alls hur det funkar. Från de två hållen kan jag förstå argumenten att om man bara tränger bort allt så är det inte bra för en, men samtidigt om man tänker och gräver för mycket så kan man hitta anledningar till att må dåligt när de egentligen inte finns. Det är som att man är på en all-inclusive på en söderhavsö och ligger och njuter i solen, men så googlar man på maten man blev serverad och finner att den ryska kaviaren inte var kravmärkt och så ligger man och har ångest resten av veckan för det. Den här frågan har jag brottats med ganska länge nu och jag vet inte svaret på den.

Något jag har blivit mer medveten om på den senaste tiden är att det finns vissa tankar som är som att lägga handen på en varm platta. Analogin är alltså att smärtan i handen gör att man snabbt rycker bort den. Nu är det ju inte en smärta på det sättet, men det är ändå den bästa analogin jag kan komma på. Jag har observerat att tankar kan dyka upp och något gör att jag reflexmässigt och mestadels omedvetet suddar ut dom som något slags skyddsmekanism. Det är lite svårt att förklara, men jag tror att det är meditation och även nykterhet som har gjort att jag har observerat det och blivit medveten om det, men jag har inte tänkt jättemycket på det utan mer tänkt att jag får titta på det eventuellt lite senare då det finns andra saker att fokusera på nu. Jag har väl förstått också att andra måste känna något liknande, men har säkerligen hanterat det på andra sätt än hur jag har hanterat det.

Det finns såklart olika källor till detta också, men kanske den vanligast förekommande som jag upplever(jag för alltså inte statistik) på senaste tiden är tankar på min mamma som gick bort för två år sedan. Den här är också svårt att förklara för det är inte så att jag aldrig kan tänka på henne, men det är när jag tänker på henne på ett visst sätt. Jag har ännu inte kunnat identifiera skillnaden här, men ibland blir det som att lägga handen på plattan och jag måste dra bort den. Jag tog en paus nu och funderade en liten stund och jag kan liksom inte sätta fingret på det riktigt. Jag har lite funderingar nu, men för tidigt att sätta ord på det ens.

Jag är ju inte unik på något sätt här. Alla kommer vid något tillfälle att behöva gå igenom en nära familjemedlem eller väns bortgång. Jag hanterade väl inte min mors bortgång så bra och jag minns ärligt talas inte jättemycket om hur jag tänkte eller något då. Det blev en hel del drickande och det var efter ett tag av detta som jag hade en vit månad. Nu är inte min avsikt att skylla min alkoholism på min mors bortgång för problem hade jag redan innan. Jag har med det mest för att det hade så stor del i hur jag hanterade sorgen då. Det jag minns allra mest var en känsla av tomhet och att jag använde det medel jag kände till då för att hantera det.

Så tillbaka till lördagen då. Jag var ute och gick en promenad på en av mina favoritpromenadsstråk. Det var härligt väder och jag var uppåt och firade 300 dagar och allt. Jag var väldigt närvarande och plötsligt dök den där tanken upp igen, och handen hamnade på kokplattan. Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev för det var inte något jag hade planerat alls, men jag ryckte inte bort handen utan jag tillät mig att bara känna det som kom och det var väldigt överväldigande. Den här biten är också väldigt svår att sätta ord på. Det blev som förväntat en hel del smärta och en hel del tårar började rinna medan jag fortsatte min promenad, men på något vis kändes det skönt också och jag lät en massa tankar bara få komma och jag kunde observera dem och reagera på dem utan att medvetet försöka styra dem på något sätt och vid något tillfälle kändes det så befriande på något vis också att jag kände fysiskt hur vad som måste har varit ett märkligt leende formades i mitt ansikte utan att jag kunde stå emot. Nu var mitt medvetande mer fokuserat på det inre och mina egna kroppsliga förnimmelser men jag minns att jag mötte kanske 2-3 sällskap under denna tiden på min vandring. Trots att jag var väldigt obekymrad då av vad de skulle tänka då vid tillfället kan jag i efterhand undra lite hur mycket av vad som försiggick inom mig som märktes. Jag kan inte erinra mig om senaste tillfället jag grät. Det kan ju inte ha varit i år i alla fall och kanske aldrig riktigt i den här mängden och trots att jag inte är så observant så tänker jag att det ändå är förhållandevis ljudlöst när jag gör det, så när som på att näsan kan rinna litegrann när det blir mycket, så det kanske inte ens märktes.

Det konstiga är att trots att jag tänker på det som hände som positivt ändå så har jag märkt sedan dess att jag har ryckt bort handen vid flera tillfällen när det har dykt upp liknande situationer igen. Senast jag minns var på väg hem till jobbet på lunchen i fredags. Tänkte jag kanske att det inte var tillfälle för det då, eller var det för att jag tänkte att jag behövde vara redo för att jobba? Det känns ju ändå som att jag gjorde ett framsteg. Jag tillät mig att känna något istället för att tränga undan det, efter att ha varit 300 dagar nykter. Jag vet inte hur jag förvaltar detta bäst, eller om det är något jag själv kan påverka ens. Det är ju inte bara tankar om min mor heller som har framkallat detta och jag tror inte att jag är redo att alltid fullt ut tillåta mig att känna precis allt som kastas på mig.

Det känns skönt att ha fått det nedskrivet i alla fall, även om texten inte fullt ut kan omfatta och beskriva det jag upplevde. Det var nog bra att vänta en vecka ändå som det ju blev att jag gjorde.

Profile picture for user TappadIgen

@miss lyckad skrev:"Finns ju tyvärr även en finsk alkoholberoende-gen som det finns forskning kring.."

Är ganska övertygad om att jag har den.

Angående finsk musik, några av mina absoluta favoriter råkar vara finska. Den upplevelse jag hade förra lördagen som jag precis skrev om började med att jag lyssnade på Omnium Gatherum. Senaste låten där var Rest in your heart. Sen har jag en förkärlek till Eläkeläiset också.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen skrev:"all-inclusive på en söderhavsö och ligger och njuter i solen, men så googlar man på maten man blev serverad och finner att den ryska kaviaren inte var kravmärkt och så ligger man och har ångest resten av veckan för det. "

Vilken underbar liknelse! Ja, ibland är det verkligen inte bra att ta reda på allt om allting.

Apropå din handen-på-plattan-känsla så tror jag att det är ditt undermedvetna som knackar på. I ditt undermedvetna minns något som ditt medvetna jag har förträngt. Något som vill komma ut. Något minne och känsla som vill bli klappad på, tröstas lite, reflekteras över, för att du sedan ska kunna låta det gå. Dina starka känslor och tårar tyder på det också.

Det finns någon som heter traumaterapi som syftar just till att hitta tillbaka till de minnena, titta på dem med en vuxens ögon, trösta, hålla om, förlåta, för att sedan kunna gå vidare. Trauma låter dramatiskt, men jag tror att vissa minnen liksom kan sätta sig fast i det undermedvetna annars. Det får liksom större betydelse än det borde ha, just därför att man inte kommer åt det och kan analysera det.

Ungefär som igår när jag fick en orosklump i magen och inte fattade varför först, tills jag förstod att den kom av att min ex-sambo skulle besöka min dottern och jag var orolig över att han skulle avboka ännu en gång. Min kropp reagerade med oro innan jag ens förstod det intellektuellt.

Och vad du gör nu 300 dagar in i nykterheten är att du lyssnar inåt på din kropp, och ditt undermedvetna. När du är nykter märker du skillnaden, är mer uppmärksam på nyanserna. Och det enda du kan göra är att ta emot känslorna, bring it on. Vilka känslor som än kommer så går de alltid över. Och gråter man så känns det lättare efter ett tag. Nästan alla härinne vittnar om en fas då tårarna kom tillbaka, efter flera års frånvaro.

Den nyktra resan fortsätter och den är bara spännande 😍

Kram 🐘

Profile picture for user Sländan

@TappadIgen jag känner igen dina tankar, det är helt klart en process i hjärnan som jobbar undermedvetet. Jag kan nog uttrycka det som om hjärnan och känslorna börjar få liv igen.
Jag har aldrig gråtit så mycket som de sista 3 veckorna. Särskilt när jag pratar med min psykolog om alkohol, det är helt klart mycket känslor där.
Hela min förändring har tagit så mycket kraft att jag nu är sjukskriven för utmattning.
Man funderar ju på allt som hänt under sitt liv och nu som nykter, ser man allt lite klarare. Det kan vara smärtsamt, men det är nog bra iallafall. Det ligger under ytan och bara väntar på att få komma fram.
Vi är alla olika sårbara, jag är nog väldigt känslig och måste vara observant på mina tankar.
💕 sländan

Profile picture for user TappadIgen

Tack @Andrahalvlek för så många kloka reflektioner. Jag var inte säker på om min upplevelse skulle gå att förstå ens, men du verkar ha hängt med i alla fall. Det jag tänker på är ju också att jag ju egentligen känner mig ok, liksom. Jag har ju inte varit med om något extraordinärt på något sätt, tänker jag, och kanske därifrån tänker jag att jag egentligen då inte heller ska fundera för mycket på allt och hitta fel där de inte finns. Men samtidigt känns din förklaring tilltalande. Det finns säkert saker som jag har tryckt undan istället för att bara hantera dem för vad de är och där finns ett förbättringsarbete.

@Sländan Det känns bra att du också förstod vad jag menade och tack för att du delar med dig. Det känns befriande på något sätt att inte vara ensam om det, samtidigt som det är tråkigt att höra att du har det så tufft. :( När jag är hos min psykolog så pratar vi nästan aldrig något som berör några känslor. Hur kommer det sig att känslorna för dig är förknippade med alkoholen i sig? Känner du att du gör framsteg i alla fall? Jag vet inte om jag är särskilt känslig egentligen. Det känns som att det är för mycket att fundera på, på en gång. Jag har också svårt att avgöra för mig själv om jag gör några framsteg eller inte, men något känns bättre efter händelsen förra veckan i alla fall.

Jag tror att jag får ha tålamod helt enkelt och se vad det här leder till.

Profile picture for user Sländan

@TappadIgen skrev:"Hur kommer det sig att känslorna för dig är förknippade med alkoholen i sig? Känner du att du gör framsteg i alla fall? "
Jag tror att det är en sorg, första månaderna har jag bara varit så tacksam, att jag äntligen förstått att det inte finns något alternativ för mig. Och jag har mått så fantastiskt bra.
Men sedan börjar jag känna en sorg över vad jag har missat i livet, genom att bara stå bredvid mitt liv och inte varit närvarande. Det känns som jag har blivit lurad, och lurat mig själv på större delen av mitt liv. Jag började dricka alkohol vid 13 års ålder och är nu 51 år.
Nu när jag är klar i huvudet, börjar även andra tankar om min ADHD. Har jag självmedicinerat med alkohol? Det är ju vanligt, och nu när jag slutat med alkohol vad ska jag då lugna min hjärna med.
Jag har ju känt väldigt mycket mera av min ADHD sedan jag slutade med alkohol. Även mycket positiva saker. Men det känns som om jag måste få ro i huvudet ett tag. Jag mediterar och rör mig mycket.
Imorgon ska jag träffa en psykiater, det ska bli intressant att höra vad hon säger.
Jag kommer vara sjukskriven ett tag till innan jag börjar på halvtid.
Min psykolog är noga med att jag måste ta det lugnt nu, så det inte blir något bakslag.
Din andra fråga om jag tycker att jag gör framsteg iallafall- Absolut, det gör jag.
I mitt fall tror jag att jag måste gå igenom en del av mitt liv för att kunna gå vidare.
Nu menar jag inte att man behöver gräva ned sig och älta massor, men acceptera det som varit och gå vidare.
Jag har ju velat ta bort min antidepressiva medicin när jag är starkare. Men som det känns nu så är det nästan som om jag behöver öka på den istället. Vi får se imorgon vad hon säger.
💕 sländan

Profile picture for user TappadIgen

@Sländan Tack för att du delar med dig. Jag förstår vad du menar och jag känner igen mig i dina funderingar. Som när du säger @Sländan skrev:"Nu menar jag inte att man behöver gräva ned sig och älta massor" så är det väl just det jag är rädd för, av någon anledning. Kanske att jag letar efter något som inte finns där ibland. Du tycks ju vara i ett mycket svårare stadie än var jag är, men du verkar resonera klokt kring det ändå och att du accepterar att det kan ta tid och behöver du justera dosen medicin så är det ju inte mer med det. Det är ju en process och man får inte glömma att stanna upp i den också och vara snäll mot sig själv.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tänkte på din mammas bortgång. Kan det ha varit osagda saker där? Ibland kan det gå snabbt på slutet och man hinner aldrig göra bokslut riktigt. Då kan sorgen liksom haka upp sig. Sen tar det tid att sörja en förälder och man slutar nog aldrig riktigt sörja. Det kommer sorg-flashar då och då, när situationen påminner en om föräldern. Alla man sagt och gjort. Allt man inte sagt och gjort.

Sen funderar jag på om du liksom jag har gjort en klassresa? Jag har visserligen inte läst på högskola men jag har tagit mig långt från förorten i Göteborg och den arbetarklass som mina föräldrar tillhörde, sossar med modersmjölken liksom. Det finns ju ingen sorg inblandat i det, mer ett dåligt samvete kanske? Genom att gå vidare vänder man ju det gamla ryggen och kanske är man rädd att det upplevs som om man verkligen har vänt det ryggen? Det har man ju på ett sätt, men allt man har genomlevt danar ju en på något sätt.

Jag och min mamma har hunnit prata om det en del, så hon vet att jag är stolt över mina rötter och att jag förstått att de gjorde så gott de kunde efter sina förutsättningar, med tanke på min pappas missbruk. Jag har verkligen förlåtit henne och gått vidare på den punkten, men det satt rätt långt inne. När jag fick barn blev det så tydligt att mina föräldrar gjorde ett uruselt jobb som föräldrar på många sätt. Och det var en sorg att inse.

Däremot hann jag inte göra bokslut med min pappa alls. Det är inte säkert att det hade gått även om han levde längre (han dog för 20 år sedan). Han var en man som alltid svarade ”det är bra” på frågan hur han mådde, för han vågade inte outa hur han mådde. Han var känslomässigt inkontinent brukar jag säga. Han kände nog jättemycket, dränkte de mesta han kände i alkohol, och var oförmögen att uttrycka resten.

Tack och lov är jag inte lik min pappa ett dugg på den punkten!

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Tack för din input. Du får mig att fundera på en hel del och jag har låtit det ruva en dag, men kommer nog ge det ytterligare en tid. Jag har inget sådär uppenbart som hoppar fram direkt när jag funderar på det, men det kanske kommer. Jag blev lite överrumplad av frågan om klassresa, för det har jag val ändå gjort när jag tänker efter, även om jag inte känner det som att jag har gjort det. Nu växte jag ju upp tillräckligt långt från Göteborg för att det inte ska kunna kallas förort, men likväl i arbetarklass och självklart sossar. Speciellt min mamma var gjord av den gamla sortens virke som inte går att få tag på riktigt längre. Men, jag vet att min mamma också var stolt för mina studier och arbete och hon berättade ofta för sina bekanta om mig. Där är kanske mer skuldkänslor i att jag inte sen jag slutade gymnasiet bott särskilt nära henne. Länge bodde jag ju inte i samma världsdel och nu när jag väl hittade hem till Sverige så hamnade jag ändå ganska långt bort och fortsatte ju ändå att resa ut i världen. Jag tänker på när jag var i Saudiarabien och de sköt missiler mot flygplatsen vi skulle flyga från. De har ju ett försvarsystem så inga civila flyg råkar ju illa ut, men en kväll under en middag kunde vi höra en missil bli nedskjuten och vi fick senare veta att någon på marken hade blivit dödad av fallande delar och sen när vi skulle flyga hem så blev vårt flyg förändrat så att det skulle gå till Turkiet istället mitt i natten och då över Syrien samma natt som Trump sa på TV att han skulle bomba Syrien. Där förelåg ju aldrig någon fara egentligen såklart, eller alltså inte mycket större fara än vad det innebär att flyga ett normal flyg, men det låter ju otäckt när man sammantaget alla händelser funderar på det på det viset och nästa dag fick vi ju veta att bombningen inte började förrän natten efter. Men min mamma sa till mig att dit skulle jag aldrig få åka igen.

Så där ligger det väl någonting. Jag kom liksom aldrig hem igen som var tänkt när jag först flyttade. Jag kunde helt klart kunnat vara där för henne mycket mer.

Jag vet ju att du har skrivit om din far tidigare också. Kan du fortfarande ha plågsamma minnen kring det? Det där med känslomässig inkontinens är något som jag kan känna igen mig i, men jag tror att jag har blivit mycket bättre.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Blev orolig att jag skrivit något som du tog illa upp av, även om det inte är så jag känner dig. Men jag kan förstå att du behövde fundera lite. Det finns nog en del osagt där, vilket kan förklara skavet. Å andra sidan finns inte din mamma mer så det blir aldrig sagt heller.

Jag tänker att din mamma måste ha varit sjuk av oro när du var utomlands. Bara beskrivningen nu gör mig kallsvettig. Det jag tänker också är att du aldrig riktigt etablerade en vuxenrelation med din mamma, så som jag gör med min vuxna dotter nu. Och som jag gör med min mamma nu när det blir ombytta roller, det vill säga att jag tar hand om henne.

Jag flydde ju också hemorten vid 20-årsåldern så min och min mammas vuxenrelation har liksom fått möjlighet först de senaste fem åren sen hon flyttade hit till mig. Innan det träffades vi bara 2-3 gånger per år på kalas och jul, och då finns det inget utrymme för på-djupet-prat.

Man behöver förstås inte ha en på djupet-relation till alla, men då finns det helt naturligt också saker osagda och det tror jag kan bli en form sorg.

Vad det gäller min pappa kan jag inte spola tiden tillbaka. Jag kan inte göra gjort ogjort eller ogjort gjort. Jag kan inte göra mot honom som jag skulle ha gjort om jag fick göra om det idag. Med den kunskap och erfarenhet jag har idag. Hade han fortfarande levt hade jag haft möjligheten att försöka åtminstone.

Det sörjer jag fortfarande 20 år senare. Att jag inte ens fick möjligheten att göra rätt mot honom. Att jag var förblindad av ilska och irritation mot honom, att det var de enda känslorna som fick plats. Hade han levt fortfarande hade jag gjort annorlunda.

Samtidigt förstår jag att jag gjorde som jag gjorde då. Jag har förlåtit mig själv för det. Jag har förlåtit honom. Han gjorde så gott han kunde, vad han var förmögen till.

Samtidigt är det en sorg som jag har lärt mig att leva med. Att det blev som det blev. I början väckte sorgen mig mitt i natten. Numer påminns jag bara ibland, som nu. Eller om jag ser en kvinna i min ålder ihop med sin åldrande pappa. Ser kärleken dem emellan.

Min pappa hade många svagheter och brister, och alkoholismen genomsyrade allt. Hans allra största fördel var att han älskade mig villkorslöst. Han var värdelös på att visa det, men jag visste det och kände det nästan telepatiskt.

Vi bråkade massor när jag var i tonåren, de sista åren innan jag flydde hemifrån. Vi kunde inte vistas i samma rum en halvtimme utan att bli osams. Jag har tänkt efteråt att det nog berodde på att vi var för lika. Det är väldigt vanligt att det blir så. Den förälder man är mest lik bråkar man mest med. Sina egna svagheter i någon annans skepnad står man ut med minst.

Det är läkande att prata om det, skriva om det. Får jag chansen så pratar jag gärna med andra om min pappa. Som minns honom. Hör dem återberätta gamla minnen, hör dem återberätta saker som han sagt. Det är läkande. Att visa intresse för honom gör mina få minnen av honom mer levande.

När man är 20 år vill man bara bort, ut i världen. När man är 50 år som jag är så blir man lite mer intresserad av dåtiden. Att prata med min äldsta dotter nu om hennes barndom är lönlöst, men jag ser fram emot att hon kommer och frågar. Vi nosar lite på det ibland, när det blir tillfälle. Ett minne här och där. Vi umgås så pass mycket att det får plats också, även om hon mest är framtidsfokuserad förstås.

Haha, jag vet inte om mitt inlägg hjälpte dig alls 😂 Men det hjälpte mig lite till faktiskt. Sätta ord på tankar som ramlat omkring lite löst i skallen.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Nejdå, det ska mycket till för att jag ska ta illa upp, tror jag, och jag tänker mig att med mina vänner här på forumet skulle jag nog hellre berätta det än att hålla mig undan. Det har nog inte varit något på forumet som jag tagit illa upp åt som jag kan minnas. Däremot håller jag mig undan en del trådar där jag upptäcker att mina tankar/råd och frågor inte bidrar till något, som t.ex. där jag förstod att jag upplevs som präktig. Men det är ju inte för att jag tog illa upp för det utan mer för att det inte skulle komma något konstruktivt ur min närvaro där. Vilket är synd egentligen, för nog kan forumet tåla lite mer friktion, men av den konstruktiva sorten. Sen passar man ju inte alltid med alla andra människor heller och så är det ju där med att kommunicera i textformat. Det blir ju lätt missförstånd. Min avsikt är dock alltid att hjälpa till, även i de fall där jag inte håller med om vad någon skrivit. Det upplever jag att majoriteten här gör också och jag tror man mår bäst av att förutsätta det också.

Ditt inlägg hjälpte mig i allra högsta grad dock och kul att det hjälpte dig också :) Vi har ju inte samma erfarenhet men det hjälper att kunna läsa och reflektera om hur det varit för dig. Men nu behöver jag nog några dagar att fundera på det igen.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Det där funderandet är bra grejer! I vårt tidigare liv hällde vi vin på alla djupare tankar, men det är slut på det nu.

Håller med dig om att det är bäst att undvika vissa diskussioner. Man märker om någon mest bara vill ha medhåll, och helst inte alls vill ta del av någon annans åsikt/tankar om de är avvikande.

Det är synd tycker jag. Det är ju när man bollplankar med andra som de riktigt magiska grejerna kliver fram på scen 🤩

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Jag har också kallats för präktig här på forumet.😂 Man vill ju bara väl, men det är inte så lätt när alla ser olika på saker och ting och har olika mål. Tyvärr skäms nog en del och vågar inte skriva på forumet mer när det inte går så bra. Det är väldigt synd, skammen är det största hotet mot att få till en förändring. Man ska absolut inte skämmas utan fortsätta kämpa på. Annars händer ju inget. Tur att en del återvänder hit efter ett tag i alla fall. @Soffi är ett bra exempel på hur bra det kan bli. 😍

Ha det bra!

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek @Torn Jag funderar mycket på det där med hur man kommer framåt. I nykterhetsarbetet tror jag förvisso att det är bra med ryggdunk och det är vi väl också bra på, på det här forumet. Sen är det nog också bra med lite skav, i alla fall när det är konstruktivt.

Jag har återigen haft en period där jag inte varit här så mycket, men jag har semester den här veckan och min far har varit på besök. Jag har märkt att jag oftare tänker på saker i termer om hur jag skulle formulera det här på forumet, men 99% av det som jag tänker på blir aldrig nedskrivet här och tur är väl det kanske. Jag ska ändå komma till en sak som slog mig häromdagen, men jag sparar det till sist. Jag läser en hel del också av det som skrivs och tänker att jag vill svara på saker, men det blir inte av. Sen missade jag också mötet, vilket grämer mig. Jag missade chansen att höra på vad Andrahalvlek hade att säga men också Soffi och Ase som hade intressanta saker att säga gången innan dess då jag var med.

Tillbaka då till vad som hände. Senaste veckorna har jag fått en del alkohol i present genom jobbet varav merparten har getts bort direkt. Bland annat fick jag och en kollega öl samtidigt i ett paket med annat och då tog han naturligen över min ranson t.ex. Men nu fick jag hem lite utrustning där det också var med öl av ett märke från avsändarlandet som jag tidigare uppskattat mycket och även i sällskap av avsändaren så tanken var ju god. Jag tänkte att min far dricker ju öl så han kan ju få dricka dem så får jag se vad han tycker om dessa, då det ju ändå är lite exklusivt med en direktimporterad öl på det sättet(är det lagligt förresten?). Min far dricker alltså öl och jag har väl kanske nämnt det tidigare att han dricker nog aldrig i mängder längre men för ofta och jag har pratat med honom om detta men han är lite deprimerad för han är extremt extrovert till skillnad från mig och bor ensam i ett hus som änkling och har varit väldigt isolerad under Covid och nämner ju det som orsak.

Så berättar han till mig när vi är på promenad samma kväll som jag tänkte bjuda honom på ölen "Vet du, när jag är nere och hälsar på hos dig så är jag inte sugen på öl alls. Har inget behov av dem".

Nu bjöd jag honom såklart inte på ölen efter att han sa det, men annars hade jag ju gjort det och det fick mig att skämmas, även om ingen fick veta om vad jag var på väg att göra. Men det gav mig en tankeställare.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Vilken tur att han sa det! Du har visat honom att det finns ett alternativ till tröstölen. Alkohol i present är ett otyg, trots att det är omtanke bakom. Ingen skulle väl ge bort droger i någon annan form liksom? Och får man alkoholen i present och ger den vidare känns det liksom lika illa, att man sponsrar någons drickande liksom. Min ex-svärmor, som dricker för mycket vin för sitt eget bästa, kommer jag aldrig någonsin ge alkohol i present. Ingen annan heller för övrigt. Det blir lättare när alla vet om det på alla nivåer, då lär man inte få alkohol i present mer.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Jo, jag vet. Jag skäms fortfarande för att jag höll på att ge honom den där ölen. Mitt problem är väl att jag kan gå till ganska extrema längder för att inte slänga något ätbart/drickbart när det inte har blivit dåligt.

För ett antal år sedan så blev jag matförgiftad av vad jag misstänker var en räkmacka jag köpte på ett café. I alla fall, min nästa måltid var på Max för ovanlighetens skull. Jag äter inte snabbmat en gång om året i snitt ens, men just den här dagen blev det så. Jag satt och åt med min sambo och märkte att jag mådde allt mer illa och började få väldiga problem att få i mig pommesen. Min sambo som var förvånad över att jag inte var först färdig med att äta var hungrig och frågade om hon kunde få några pommes. Jag var så lättad över att hon åt upp resten åt mig. Sen tog jag mig hem och spenderade resten av dagen fördelat i sängen och på toaletten.

Efteråt förklarade jag hur lättad jag var att hon hade ätit mina pommes, för jag vet inte hur det hade gått annars. Hon tyckte att jag kunde ju ha slängt dom annars och jag sa "Nej". Det kändes ärligt talat inte som ett möjligt alternativ för mig. Det är väl förmodligen någon slags OCD. Jag vet inte om jag nämnde det innan men under en liknande incident mådde jag väldigt illa en gång när jag gick i fjärde klass, även om det inte var matförgiftning då. Jag mådde ok när jag tog maten men inte efter att jag börjat äta. Jag satt kvar länge och försökte få i mig allt och var sist kvar i matsalen men fick till slut ge upp. Det var torsk med skirat smör och potatismos minns jag. Det var den enda gången jag fick slänga mat under min skoltid.

Profile picture for user Ase

Försöka äta pommes när du var matförgiftad🤢. Stackars dig! Inte många som hade klarat det😊.
Lite roligt blir det när jag nästan kan se det framför mig 😉.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Det låter onekligen som någon form av tvångshandling att all mat/dryck måste ätas/drickas upp. Ställ ut ölen i trappuppgången så kommer de till nytta utan att du bokstavligen sponsrar någon specifik person. Så gör folk med möbler ibland, skriver en lapp: ”Varsågod och ta, annars slängs möblerna i övermorgon”. Det tycker jag är smidigt, jag gillar återbruk.

Att din pappa inte fick din öl känns allra viktigast faktiskt. Om du är uttalat nykter så vet han att du finns att prata med om han känner att han behöver se över sitt eget drickande. För mig känns det viktigt att inte predika nykterhet i alla lägen. Ingen ska behöva ta hänsyn till mitt ickedrickande, alla får dricka precis som de brukar. Det är deras val.

Men om någon är nyfiken och ställer frågor så svarar jag. Och då berättar jag om hur mycket bättre mitt liv har blivit på alla områden. Sen får de processa det på egen hand. Jag ser fram emot att jag kanske så småningom inspirerar någon IRL att sluta dricka.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

När det kommer till mat är jag ganska extrem på många vis och det är väl en av anledningarna till att jag funderar på att jag återfinns någonstans på något spektrum. Det och alla andra egenheter jag har som jag inte ser som ovanliga tills jag jämför mig med andra. Visst är det så att vi ibland kan ha svårt att veta vad som är normalt och inte? T.ex en del alkoholistbeteenden trodde många av oss att vi var ensamma om tills vi hittade det här forumet och upptäckte att många andra tänkt och gjort på samma sätt.

Det är förvisso ett problem som jag har, vilket är att objektivt värdera mina egna upplevelser. När min psykolog frågar hur jag har mått och jag tvingas tänka efter förstår jag att jag egentligen inte har någon skala som referens att jämföra mot. Men det gäller inte bara frågan om mående utan om allt.

Sen har jag ju andra saker med mig som är ovanliga för de som befinner sig på ett spektrum. Bland annat har jag kanske den märkligaste mest invecklade humor av alla som jag känner. Sen inbillar jag mig också att jag har en god förmåga att leva mig in i hur andra känner.

@Andrahalvlek Jag håller med om att inte predika nykterhet i alla lägen. Det är bättre att föregå med gott exempel. Angående ölen så kommer jag väl på något men de kommer väl säkert stå här hos mig över midsommar. Jag har noll tankar på att öppna dem själv och skulle det ändra sig, vilket jag förvisso är ganska säker på att det inte gör, så skulle jag hellre hälla ut dem i så fall.

@Ase Jag fick i mig ganska många. Ibland är jag nog för envis för mitt eget bästa.

Jag glömde beställa kavring till midsommar. Den som City Gross bakar är ok, men är ju inte alls samma som man får från surdegsbageriet i staun. Jag överväger därför att baka själv. Matlagning är kul och jag inbillar mig att jag är relativt bra på de saker som jag lagar, men är ingen som bakar. En snabb googling visar att just kavring inte är särskilt svår. Vågar jag på mig det? Är det någon som har ett tips?

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Det är väl egentligen jättebra att du inte vill kasta mat eller dryck.🤩 Men vad är det som gör det? Är det att det är slöseri med pengar eller att det är slöseri med jordens resurser? Tänker du likadant när det gäller prylar, typ gamla kläder eller en halvkass mobiltelefon?

Själv har jag lite fobi mot mat som har passerat bäst före datum, den slänger jag utan problem. Och ev starköl häller jag gladeligen ut. Det mår jag i princip bara bra av.😅

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Ska du träna på något så är det nog bra KBT att hälla ut just starkölen 😉 Vinn-vinn.

Klart att du fixar att baka kavring! Just bakning är det viktigt att man gör exakt enligt receptet och med dina förmågor gör du nog exakt som det står. Jag är kass på att baka för jag kan inte ta en instruktion exakt, jag måste skruva lite efter eget tycke och smak. Sån är jag. Vi är alla olika och olika berikar ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user miss lyckad

Att inte slänga mat, kan också komma från barndomen..Min mamma var lite tvärtom, mot andra som växt upp under knappa förhållanden(Finland under kriget) Många äter upp det gamla brödet först innan man öppnar nytt..Min mamma öppnade alltid det färska brödet gärna ungsvarmt..Hon sa att ” om man aldrig tar det färskaste brödet, får man ju alltid äta gammalt bröd” Vet flera som har svårt att slänga mat, och därför äter upp allt på tallriken..Jag äter tills jag är mätt, slänger resten om det är kvar något..Många som varit tvungna att äta upp som barn..Idioti tycker jag..Inte konstigt att folk får ätstörningar..Du skrev om finsk musik i ett inlägg TI. Jag har aldrig hört dom banden du nämnde..Kanske något nyare? Själv lyssnar jag på mycket gammalt..Både engelskt, svenskt och finskt. Det var bättre förr. 😉..

Profile picture for user TappadIgen

@Torn Tro det eller ej men jag är mer av en pragmatiker än idealist. Jag är alltså mer intresserad av effekten än ställningstagandet. Jag ska försöka ge dig ett konkret exempel, men det är väl lite kontroversiellt. Jag är emot droger, men om legalisering av innehav av små mängder har positiv effekt som man provar i Portugal och vissa delstater i USA t.ex, så är jag för den legaliseringen. Nu vet jag inte om den har positiv effekt och jag är egentligen inte så intresserad av den debatten i sig. Alltså, jag är inte idealist och för totalförbud mot droger även om det skulle visa sig vara sämre(jag är inte säker på att frågan är helt utredd men det är en annan sak).

Så på samma sätt så är jag mot matsvinn för att det såklart är dåligt för miljö och ekonomi bland annat. Men jag är inte idealist utan pragmatiker och förstå att om jag låter bli att trycka i mig de sista pommesen när jag är matförgiftad en gång, så gör det ingen skillnad i praktiken mot det att jag generellt arbetar mot matsvinn d.v.s. planerar inköp och inte tar till mig mer än jag tänker äta upp o.s.v. Så det handlar ju helt klart om något annat.

Att äta mat som har gått ut bästföredatum gör jag nästan hela tiden. Jag blir störtglad när de rear ut ägg som går ut samma dag t.ex. Halva priset och när jag kokar dem så skalar jag dem mycket enklare. Förra året skulle min pappa slänga oöppnad inlagd sill som gick ut året innan, men jag åt dem. Om sillen har blivit dålig märker man ju det direkt på lukt och smak. Jag har svårt att tro att sill kan bli så dålig att jag blir dålig av den utan att jag skulle märka det. Jag har en surströmmingsburk i kylen som gick ut för 2 år sen. Den är kanske lite svårare att märka om den har blivit dålig på lukten :) men att den gick ut för 2 år sen är ju ingen fara åtminstone så där förlitar jag mig på det. Den lär hålla ett par år till.

Nu pladdrade jag visst på ett tag :)

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Det blev faktiskt två kavringar. Jag följde, som kanske förväntat, ett recept online, som hade fått högt betyg, till punkt och pricka. Den första blev god men inte tillräckligt smakrik så jag gick tillbaka till ritbordet och förändrade receptet lite genom att läsa andra recept och se vad de hade. Det blev bättre. Men nästa gång kommer jag nog justera lite till. Jag följer alltid recept till punkt och pricka första gången men sen jobbar jag på det där jag ser att det finns förbättringspotential. Men jag skriver aldrig ner något utan jag förpassar allt till minnet och förlitar mig på att det finns där någonstans att ta fram när jag behöver det och gör det inte det så kanske det inte var viktigt nog. Alla mina favoritrecept har jag i minnet.

I morse blev det kavring med överbliven sill från igår och ägg. :)

Profile picture for user TappadIgen

@miss lyckad Jag tänker lite som din mamma! T.ex köper jag nytt bröd i affären när det är färskbakt och börjar på det och så fryser jag inte det gamla som är kvar och använder när jag har slut på bröd. Ibland får jag göra ett uppsamlingsheat och äta bröd från frysen i en vecka innan den blir överfull :) Men då tänker jag precis som henne.

Men jag kan verkligen inte slänga mat. Jag tänker att om jag skulle få känslan av att jag behöver göra det så tar jag mindre nästa gång. Det finns ju de som har OCD åt andra hållet. De måste alltid slänga lite mat. Jag hade en tidigare kollega som var så t.ex. Sen har du kanske märkt att på hotellfrukostarna så har glasen blivit mindre och mindre och mindre för att minska på svinnet. Var på ett hotell för ett tag sen som numer har shotglas till apelsinjuicen. Otroligt irriterande för man får ju stå där och dricka två shottar och sen ta med glaset till bordet och dricka under första mackan och sen gå och fylla på igen. ÄNDÅ såg jag på någon lämnad bricka hade ett shotglas som var halvfullt med apelsinjuice. Varför? Någon gick och fyllde upp 6cl apelsinjuice i ett glas men blev mätt efter 3cl och lämnade? Självklart inte. Det är såklart OCD åt andra hållet, att man inte får äta upp/dricka upp allt. Möjligen en protest mot barndomen.

På tal om att äta upp allt och Finland. Har du sett den finska komikern Ismo som gör ståuppkomik på engelska? En av hans mest delade klipp är där han pratar om att hans mamma alltid fick honom att äta upp allt på tallriken för han skulle tänka på barnen i Afrika. Nu har han blivit vuxen och är överviktigt och kan ibland undra, med underbar finsk-accentad engelska "How have I helped the situation?". Titta på den om du inte har sett.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Du har hittat en ny hobby - baka! Först odla och sen baka, vilken sambodröm du har blivit 😍 Mitt ex, den alkoholiserade sambon som jag var ihop med 1,5 år, var helt grym på att baka.

Hans kanelbullar och butterkaka var outstanding - och hans fluffigt bakade rosenbröd fick allra mest beröm på äldsta dotterns studentbuffé. Alla tanter gjorde vågen! Tricket är tydligen att knåda degen så lite som möjligt. Påstår han. Rejäla doningar i form av köksassistent modell större var ett måste också. Själv var jag supernöjd med att slippa ens försöka baka! Kladdkaka och äppelpaj är min nivå.

Lagar mat gör jag dock gärna, inspirerad av recept och sen frispejsar jag efter tycke och smak. Har man bara bra råvaror så kan det bara bli gott, det är min devis.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Nja, det blir nog inte bakning så ofta. Just midsommarhelgen räknar jag inte alls på vad jag äter utan äter fritt med gott samvete. Jag tänkte först egentligen bara köra med midsommarafton men som vanligt har jag gjort alldeles för mycket mat. Blev en skagenröra igår t.ex och den har jag inte ens smakat på ännu för att det fanns så mycket av det andra. :o Så det blir idag också. Annars när jag gör storkok och bakning så har jag ju koll på allt som är i och väger upp slutresultatet samt vilken procentuell del jag äter av den och får då reda på hur mycket jag ätit av allt. Roligt, visst då jag uppskattar siffror men även lite tidskrävande och inte något för vardagen. Lägger nog redan ned för mycket tid på vad jag äter. Har för övrigt nytt rekord i liten banan. 60 gram vägde den bara förra veckan :o

Men att laga mat är roligt!