Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31

Profile picture for user TappadIgen

Jag brukade alltid vara den som hade koll på när bolaget har öppet. Nu är det visst de som varit förbi bolaget idag och jag visste inte ens att det var öppet. Kanske känns som en futtig sak men känns skönt på något sätt att inte behöva ha koll längre.

Jag träffar väldigt få människor och de som jag träffar försöker jag hålla distans från. Nu är den jag träffar allra mest, senast i tidsdags, insjuknad i Covid. Han kände de första symptomen på kvällen efter jag träffat honom och tog testet dagen efter, alltså igår och fick svar idag. Vi får väl se hur det går.

Profile picture for user Andrahalvlek

Tidigare på lördagar var jag väldigt medveten om när bolaget stängde, och vilka kvällar de hade öppet längre. Nu är det något som helt hamnar utanför min radar. Totalt. Och det är ingen liten sak, det är ett förändrat mindset.

Det verkar onekligen som om du är i farozonen att ha smittats. Just i våra två städer har det tagit rejäl fart den senaste veckan. Jag skyller på hockeyn! I min hemstads lag konstaterades 21 smittade, och alla dessa personer har familj och jobb - och det är bara bedrövligt. Varför var det så viktigt att spela hockey i höst/vinter?

Gottnyttårkram ?

Profile picture for user TappadIgen

Min vän och hans familj har blivit väldigt sjuka. Tappat lukt och smak o.s.v. Dock är det väl inte i närheten av att behövas någon intensivvård i alla fall. För min egen del så kanske jag antingen aldrig blev smittad eller så är jag asymtomatisk. Jag har ju tidigare försökt distansera mig från andra och undvika trängsel, men jag känner att ett större ansvar för att sköta detta vilar på mina axlar ifall det skulle vara så att jag kan smitta andra nu.

Andrahalvlek: Jag hade alltid full koll på öppettider i de tre butiker totalt man finner fördelat på våra två städer. Det är verkligen ett förändrat mindset, som du säger. Det är onödig information som man kan sortera ut och memorera något viktigare istället.

Profile picture for user TappadIgen

Nu är det 5 månader om två dagar och det var tydligen 150 dagar för någon dag sedan? Tiden går fort. Visst känns det som om att liver är mycket annorlunda nuförtiden än vad det var för ett år sedan. Ibland undrar jag hur mycket det beror på nykterheten, som såklart är en stor förändring och hur mycket som beror på Covid, som gör att man jobbar hemma och inte kommer ut särskilt mycket.

Jag var hos psykologen igen i måndags. Det var väl bra, egentligen men det gick väldigt fort. Alkohol togs bara upp väldigt snabbt då jag fick frågan hur det går med nykterheten. Det känns väl som att jag fortfarande inte vet exakt vart jag kommer att hamna med samtalen. Jag känner att många av de frågor jag får kräver en hel del betänketid.

Den person som jag berättade om som drack på juldagen drack återigen på nyårsafton. Ganska rejält också, och på kvällen på nyårsdagen fick han åka in till akuten. Det finns ju egentligen bara två möjligheter. Antingen så förstår han inte allvaret i att dricka igen eller så är begäret starkare än konsekvenserna. Det troliga är väl att det är det senare.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag blir lika ledsen varje gång jag hör om människor som inte lyckas bryta, som rasar utför i 190. Påminns förstås om min pappa som tog fler återfall än jag kan räkna.

Om alkoholen tar mindre plats i samtalen hos psykologen så betyder det ju att det tar allt mindre tid i dina tankar också - och det är ju kanon!

Kram ?

Profile picture for user TappadIgen

Ja, det är sorgligt. Det måste vara fruktansvärt som anhörig att stå och se på utan att kunna göra någonting.

Jag kom själv att tänka på det där med browsertabbar och att inte ha för många öppna. Jag har provat på många olika saker de senaste åren, men många av de förändringar jag försöker göra till det bättre blir inte särskilt varaktiga eller så tar de lång tid att få in. Det tog mig en massa år att äntligen bli nykter t.ex. Jag skulle gärna vilja göra några fler framsteg. Med framsteg menar jag varaktiga förändringar i min livsstil som är positiva för mig och mitt mående.

Promenader har jag lyckats få in till en rutin, måste jag säga. Ett tag hade jag som måste att gå 10000 steg varje dag, men jag har nu släppt på det. Det är ett mål och senast jag inte klarade det var min senaste jobbresa. Jag kan känna mig ok med att skippa någon dag när det är bättre för mitt mående att göra det för jag vet att det inte betyder att jag kommer att sluta med det helt då det är något som jag uppskattar. Jag missar bara någon dag då och då de senaste 5 åren och det känner jag mig nöjd med och kan fortsätta med. Det känns inte alls som ett tvång ens, speciellt nu när jag inte maniskt måste få till 10000 steg oavsett.

Att jogga däremot... jag har försökt att komma igång med det flera gånger och det blir helt enkelt inte av. Jag gör det ett par gånger i veckan i kanske två veckor. Sen blir det en gång följande vecka och sen blir det en paus. Nu är det länge sedan jag försökte mig på det. Jag hatar det inte, men kanske är det inte tillräckligt roligt för mig för att få det till att bli till en rutin, vilket ju är vad jag vill. Jag vill inte ha en förändring som jag känner att jag måste tvinga på mig.

Meditera tycker jag om. Dock gör jag det inte varje dag. Kanske är det för att jag inte har så värst bra ordning på min kvällsrutin. Det kanske är det jag borde jobba på, då det ju är något jag borde klara av. Nu känns det som att jag måste anstränga mig för att jag ska lyckas borsta tänderna i tid och allt det där andra för att avsluta med meditation innan sängdags. Jag känner nämligen att jag behöver vara klar med allt som måste göras innan meditationen så att jag inte är stressad. Det betyder väl i sin tur att jag borde sätta tider för när jag måste sätta igång kvällsrutinen.

Nästa sak jag funderar på är att fixa lite vikter att ha här hemma för lite hantelträning. Jag är inte särskilt muskulös och har heller inte ambitionen att bli en seriös kroppsbyggare, utan tänker mer att jag ju inte blir yngre och mitt arbete kräver inte någon särskild fysisk ansträngning så jag tänkte att det kunde vara värt det att kanske byta ut lite bukfett mot en hälsosam mängd muskler och underhålla det. Det borde jag också få till en rutin, tycker jag. Min kollega föreslog att kolla på blocket och säljgrupper på facebook. Ganska snart blev jag påmind om att det är just efter nyår och det är hopplöst att leta träningsredskap i andra hand :)

Men det är väl lite så jag tänker mig. Inga nyårslöften utan mindre förändringar som jag kan planera in och göra till rutin så att jag fortsätter med dem utan att behöva tänka på det.

Profile picture for user Andrahalvlek

Det bästa är nog att lägga till en bra rutin i taget. Jag har en stegräknare på armen som jag i min iver ställde på målet 12.000 steg. Inte många gånger det uppnåtts kan jag säga, åtminstone inte vardagar utan skogsutflykter. Men senaste veckan har den surrat på armen nästan varje eftermiddag. Nu ska jag bara försöka hålla i det här.

Det viktiga är att man utgår från sin egen personlighet, vad passar mig? Under många år var lunchträning på ett gym min räddning. Nu när jag jobbar hemifrån passar ”gå till jobbet”, ta en lunchpromenad, och ”gå hem från jobbet” riktigt bra. Tiden morgon och eftermiddag stämmer väl överens med biltiden jag slipper numer.

Meditation på morgonen är det många som utövar. De första 20-30 min precis när man vaknat. Jag har inte provat själv. Jag ”lunchmediterar” oftast, i vilorummet på jobbet. Tyvärr har jag inte fått till någon varaktig rutin där, men jag tar till det när jag märker att det snurrar på lite för snabbt i livet. Det hjälper! Har gjort det mycket historiskt, och kroppen och hjärnan ”minns”.

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Eftersom jag firar 11 månader nykter just idag så vet jag att du firar 5 månader som nykter ? Du kommer alltid att traska i mina fotsteg med ett halvårs förskjutning, eller hur? Det verkar inte som du umgås speciellt flitigt med tanken att bli en kontrollerad drickare i alla fall.

Jag bestämde mig nog på allvar vid 7-8 månader. Då var fördelarna med nykterheten stabila över tid och jag hade helt slutat sörja alkoholen som en gammal vän. Minns alkoholen som en kompis från förr, som jag haft kul med men som också strulade till mitt liv rejält. Och nu har vi gått skilda vägar och har inte lust att återses. Eller jag har inget behov av det i alla fall, och den struliga kompisen har hittat nya vänner.

Kram ?

Profile picture for user TappadIgen

Ja, jag hade på något sätt glömt av det hela nu på morgonen. Jag sov så otroligt bra! Jag har en såndär mockapär på armen som mäter steg, hjärtslag och sömn och som säger till när det ringer o.s.v. Jag lyckades tydligen få till 3 timmar och 51 minuter djupsömn, vilket min app säger är mer än vad 98% av användarna får och är nästan hälften av sömnen. Men jag la mig lite sent, tyvärr, så jag gick upp sent så har varit rörigt med att få igång allt med melodikryss o.s.v. Men jag känner mig riktigt utvilad och ska strax ut på promenad men var ju tvungen att kika in här först och nu kommentera då. Min plan var annars att vara först att gratulera :)

Jo, det blir väl förmodligen så att jag alltid kommer vara 6 månader efter. Alla fungerar ju olika såklart, men jag vet att det är denna vägen som kommer att fungera för mig. Just nu hör jag inte ofta av den av mina inre röster som propagerar för alkoholkonsumtion, men jag misstänker att om jag öppnar upp för förhandlingsutrymme så kommer den att börja smida planer. Jag skulle kanske kunna sätta upp hårda regler för det kontrollerade drickandet, som en del verkar ha gjort och kanske kanske skulle det fungera. Men nä, jag känner väl att med den här vägen så lämnar det inget förhandlingsutrymme alls.

Profile picture for user Torn

Jag tycker det ser stabilt ut för dig. För egen del så tycker jag att det var först vid 5-6 månaders nykterhet som det lossnade på riktigt. Jag tycker det är lite synd att en del vill prova att dricka kontrollerat redan efter 3 månader/100 dagar. En på tok för kort tid enligt mig. Men, det är ju upp till var och en, och alla är olika. Jag har ju hela tiden kört efter ” tillsvidare” nykter, så jag vet ju inte hur det är att ha satt en tidsgräns.

Jaja, du verkar ju vara inne på samma linje som mig, AH med flera, härligt! Grattis till 5 månader! ?

Profile picture for user TappadIgen

Ja, alla är ju olika som du säger. 3 månader är ju ändå ett bra förstamål och många upptäcker väl att när de väl kommit dit så är de inte lika sugna på att börja dricka, även om det är kontrollerat, igen. Jag tycker ju om att tänka aldrig just för att alkoholjävulen inte får något förhandlingsutrymme. Min erfarenhet är att jag rent allmänt är dålig på att förhandla, jag kan ju inte ens pruta i Turkiet, och mot alkoholjävulen så förlorar jag varje gång. Jag tror att det är/blir mitt framgångsrecept. Ge inget förhandlingsutrymme!

Profile picture for user miss lyckad

Bra jobbat..Kan nog ligga lite i det du säger om prutning, tex. Att vilja köpa något och ge ett bud, inte vika sig..Ungefär likadant med alkohol..Ger du lillfingret så tar Alkoholen hela handen..?Om du förstår hur jag menar..

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av miss lyckad

Tack miss lyckad! Jag förstår precis hur du menar, och det var precis så jag menade. Eftersom jag är medveten om hur dålig jag är som förhandlare så sätter jag mig inte vid förhandlingsbordet överhuvudtaget med alkoholjävulen.

Här ser vi ett exempel på hur dålig jag är på att navigera denna sidan. Du hade svarat mig i min egen tråd och jag märkte det inte förrän dagar efteråt :)

Profile picture for user TappadIgen

I ett försök att bli hälsosammare så har jag numera fasta tider på min kvällsrutin samt tider för när det ska vara skärmfritt o.s.v. Det gör väl att jag inte fastnar här och hinner inte läsa ikapp men det får vara så. På något sätt ser jag ändå fram mot att gå och lägga mig, även om jag inte är särskilt trött ännu. Jag tänkte ändå dela med mig av några visdomsord som jag citerar fritt ur minnet.

Om jag kunde dricka normalt skulle jag göra det varje dag.

Profile picture for user TappadIgen

Mina mer regelbundna sovtider gör att jag upplever att jag sover bättre. Jag blir ju inte yngre direkt så jag känner att det är befogat att börja ta hand om mig på fler sätt än att bara undvika alkoholen. Nu är det nog 3-4 dagar i rad där jag under slutet av sömnen, alltså sista timmarna innan det är dags att gå upp har drömt om samma tema om och om igen. Det har varit lite olika sammanhang och lite olika människor men temat har alltså varit det samma varje gång.

Varje gång är jag i en situation där jag vill dricka alkohol, men det är alltid lite hinder i vägen och jag måste planera för att få till det. Nu senast natten till idag så bodde jag specifikt på ett hotell just norr om Göteborg och jag hade sett att det fanns en kvarterskrog i närheten. Jag var dock med andra människor och jag minns inte varför men känslan var hela tiden att jag ville dricka mer än vad jag kunde dricka i situationen, om alls. Så jag la mycket tid på att se var jag kunde få tag på alkohol. Jag, som ju promenerar mycket, kunde ju gå på en promenad och smita in i kvarterskrogen och dricka ett par öl. Det var söndag i drömmen och systemet var stängt.

Väldigt liknande drömmar har jag alltså haft varje natt. Det har varit mycket funderande och planerande kring alkohol på olika sätt alltså. Det var väl inte helt olikt hur det var den sista tiden. Jag har ju haft liknande drömmar innan men lite märkligt att det kommer så många i rad. Jag har inte haft något som helst sug när jag väl har vaknat, så på ett sätt är jag väl inte orolig så, men har ju funderingar kring varför dessa drömmar dyker upp. Har jag tryckt undan min önskan att dricka så mycket att den bara kan manifestera sig genom mitt undermedvetna som i mina drömma och så vidare? Det känns ju inte som att jag går igenom något speciellt just nu. Jag kanske inte har varit så aktiv här den senaste veckan förvisso, men annars är det ju inte så stor skillnad. Förutom att jag har bättre sömn nu. Kanske det bara är att jag drömmer mer och minns drömmarna i större utsträckning och att jag egentligen drömmer mer om alkohol än vad jag känner till.

Profile picture for user Andrahalvlek

Återfall sker ju då och då här på forumet, och det har diskuterats här på forumet också. Det är säkert ditt undermedvetna som vill påminna dig om hur besatt du var, vilket planerande som krävdes för att få till drickandet. Eller nåt.

Jag är kass på att tolka drömmar ? Drömmer inte mycket alls längre. Eller rättare sagt, jag minns inte drömmarna så ofta längre. I mina drömmar kaskadkräktes jag vid alla möjliga olämpliga tillfällen, så de drömmarna slipper jag gärna helt.

Kram ?

Profile picture for user Torn

Är du säker på att du absolut inte vill kunna dricka kontrollerat någon gång i framtiden? Det kan i så fall vara det som ”spökar”. Ingen fara, det är ju bara drömmar och du dricker ju inte på riktigt. Jag har drömt en massa om alkohol, och det har följt ett mönster helt klart. Jag tycker det är intressant med drömmar, coolt på något sätt. Efter 6 månaders nykterhet har jag inte haft någon dröm där jag dricker överhuvudtaget. Får se om det dyker upp någon mer sådan dröm.?

Säkert olika från person till person dock.

Profile picture for user TappadIgen

Nu hade jag en liknande dröm igen. Det var väldigt invecklat. Det handlade hela tiden om jag skulle kunna få tag på alkohol eller inte, men jag ville inte göra det uppenbart för alla andra hur viktigt det var och hur mina tankar kretsade kring det. En av de sista sakerna jag minns är att jag skulle få skjuts till ett tåg. Tågets slutdestination har ett systembolag på 10 minuters avstånd och det var ett oändligt dividerande om jag skulle hinna dit eller inte och samtidigt försöka förklara för min skjuts att jag verkligen vill med nästa tåg. Problemet var att jag egentligen inte borde ha något att ha bråttom till.

Det kan absolut vara en påminnelse om besattheten, Andrahalvlek. Jag är inte en sådan som tror att drömmar försöker att säga oss något eller att man kan spå eller tyda drömma på det viset. Man vet ju inte exakt varför vi drömmer, men en teori är ju att det är ett sätt att bearbeta det som lagrats i minnet och försöka spara det som är viktigt och rensa ut det oviktiga samt att bearbeta komplicerade tankar och känslor. Så något finns ju där. Vad jag försöker säga är väl att jag inte tror att man kan kolla upp i någon drömtydningsbok, "Aha, jag drömde om alkohol. Det betyder att jag kommer bli gravid imorgon" men på något vis är det väl ändå ett fönster till den del av medvetandet som vi annars har mycket begränsad tillgång till. Det är förvisso inte säkert att vi kan få ut något vettigt av det och tolka det. Men såklart måste det finnas någon anledning till att jag drömmer så liknande drömmar varje natt just nu.

Torn, du ställer en intressant fråga som är något komplicerad att svara på. På ett sätt skulle jag ju egentligen vilja kunna dricka som alla andra. Jag skulle egentligen inte vilja ha hamnat där jag är nu. Däremot vet jag ju att jag inte kan det, så jag har gett upp den tanken. På ett sätt har jag kanske förlikat mig med det. Ja, jag vill vara nykter. Men det är för att det är det bästa för mig och jag tycker att det fungerar bra.

Det känns ju inte som att jag går på vita knogar nykter. Vi pratar ju ibland om hur svårt det är att bli nykter när man egentligen inte vill det. Man måste själv vilja för att lyckas. Jag vill ju vara nykter och känner inte att det är svårt att vara det heller. Egentligen är det väl såhär. Jag skulle kunna leva mitt liv på tre sätt.

1. Som en någotsånär fungerande alkis med tafatta försök att kontrollera mitt drickande, med risk för att "fungerande" blir ett allt mer relativt begrepp över tiden.
2. Som en nykter människa.
3. Som någon som dricker kontrollerat vid väl valda tillfällen.

Om jag verkligen är ärlig så är det ju alternativ 3 jag hade föredragit. Men det alternativet är egentligen ett skenalternativ för mig, då det alternativet egentligen inte ligger på bordet för mig. Att välja 3 slutar i princip likadant som att jag har valt alternativ 1

Så egentligen är det ju med den vetskapen som jag är helt nöjd med alternativ 2. Mitt vakna medvetna jag har inte spenderat i princip någon tid alls att fundera på alternativ 3 eller sörja för att det inte är ett alternativ för mig. Jag är väl kanske pragmatiker på så vis. Men det kan såklart vara mitt undermedvetna som fortfarande tycker att alternativ 3 ligger på bordet. Dock är det ju intressant att jag inte drömmer att jag är lycklig och full utan det handlar mycket om planerandet och att få till det att kunna dricka utan att alla i omgivningen känner till omfattningen.

Jag känner att det är lite svårt att förklara hur jag tänker, men kanske kan ni få ihop något av det.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tror att genom att du skriver om det här, och verkligen funderar över det medvetet, så är nog de drömmarna snart ett minne blott. Någonstans i ditt undermedvetna har du tydligen inte dissat alternativ 3 helt.

Jag skulle också önska att alternativ 3 funkade, men risken är för hög för att ens chansa. Jag är ingen gambler. Sen är jag lite motvalls till min natur och blir rejält provocerad av att det i vissa sammanhang ”krävs” att man ska dricka. Vem bestämmer det? Då ska jag minsann inte dricka, för att bevisa att det inte alls krävs. Jag klarar mig utan de få tillfällena utan problem. På så sätt har jag kanske satt ner foten mer i frågan än du har gjort. Det är kanske därför du drömmer om just det, du har inte satt ner foten ordentligt än.

Sen vore det verkligen chockartat om du blev gravid imorgon ? Tack för det skrattet!

Kram ?

Profile picture for user Torn

Troligtvis har dina drömmar att göra med alternativ 3. Men, det som slår mig ser jag nu, är dock att dina drömmar verkar vara väldigt lika de jag hade i början av min nykterhet. Då när jag oroade mig mycket för att berätta för andra att jag slutat dricka. Känner du dig helt trygg på den punkten? Alltså, att du inte är orolig för vad andra ska tycka om att du inte dricker. Att det finns lite skam kvar. Det kunde i så fall även vara detta som ditt undermedvetna jobbar med på natten.

Nu spekulerar jag bara, ? Jag är ingen drömtydare, men som sagt, jag har sett väldigt tydliga samband mellan mina egna drömmar och hur jag tänker i vaket tillstånd. Jag tycker därför att det är intressant med drömmar.

I alla fall, som AH skriver, det är nog jättebra att du ventilerar drömmarna genom att skriva här. Hux flux så är de väck.

Ha det bra!

Profile picture for user TappadIgen

Jag tycker att det är roligt att ni kommer med idéer som hjälper mig att ventilera och fundera på detta. Egentligen är det väl inte så allvarligt. Det är så svårt att förklara bra i ord hur jag menar, men jag tror att ni förstår. Jag är inte rädd för att säga aldrig och jag har inte berättat för alla jag känner men i alla fall alla som jag har umgåtts med mer än en liten stund sedan i somras. Är ju kanske inte jättemånga i och för sig, men även min familj. En del tycker att det känns lite tidigt att säga aldrig men är ändå stöttande. Jag tror mig inte känna någon skam egentligen utan tycker att jag har tagit tag i och ägt problemet. Jag tycker inte att det är ett nederlag att jag inte klarar av att dricka normalt, utan det är som det är. Jag föddes sådan och nu gör jag det bästa jag kan av det förutsättningar jag har och det känner jag mig istället stolt för att jag har lyckats med.

Så det där med att släppa alternativ 3, jag känner ju och tror att jag har släppt det i den grad det går. Det är väl kanske som med karriärval. Hade jag hellre frontat ett band på gitarr och sång än att programmera? Ja, det hade jag ju absolut. Men det alternativet ligger inte heller på mitt bord då jag inte föddes med den talang och sångröst som krävs för det. Jag har ju accepterat det och är nöjd med att vara systemutvecklare/programmerare. Jag är ju bra på det och tycker att det är mycket roligt. Ibland tycker jag att det är konstigt att jag får betalt för att göra något som är så roligt!

Så att vara programmerare istället för musiker är förhållandevis analogt med att vara nykter istället för att dricka måttligt. Skillnaden jag ser är att jag ibland kan dagdrömma om att vara musiker, men alkoholen drömmer jag tydligen bara om på natten.

Profile picture for user Andrahalvlek

Precis så är det. Livet har gett oss vissa förutsättningar, och vårt jobb är att förvalta det vi fått på bästa sätt. Och som nykter är det väldigt mycket lättare att känna sig grundnöjd med det.

Jag tror verkligen att du slutar drömma just den drömmen snart. Det låter jobbigt att härja runt så på nätterna ? Jag minns den där ”jakten” fruktansvärt väl. När/hur/var skulle jag handla och dricka nästa gång? Livet blev som en transportsträcka till nästa fylla. Fy fan vad glad jag är att slippa de tankarna helt.

Kram ?

Profile picture for user TappadIgen

Du fick rätt! Jag drömde en annan dröm. Jag vaknade till i morse, cirka en timme innan klockan ringde och hade varit mitt inne i en dröm. Jag minns nu inte längre vad den handlade om. Det enda jag minns är att det var en underlig och något rolig dröm och framför allt var inte alkohol en del av drömmen alls. Visst är det lite märkligt, för jag kände i morse att jag hade drömmen så tydligt i mitt sinne när jag var vaken att nu kommer jag ju ihåg detta och kan skriva om det. Men nu är det helt borta :o Jag kan förvisso inte vara säker på att jag inte drömde om alkohol också, men den stora länga drömmen jag vaknade från hade inget av det. Kanske har det hjälpt att fundera om det och skriva med er här.

Det var verkligen som du säger. Jag minns när man hade allt planerat och så skedde något som gjorde att man missade systemets öppettider :o Jag har gått förbi systemet idag på min lunchrast, kom jag precis att tänka på. Detta baserat på att jag måste gått förbi där. Jag minns inte just det att jag gick förbi där men jag vet vilken väg jag gick. Jag har ju också i och med att jag vet vart jag gick gått förbi en sportaffär och ett apotek. Men jag lade lika lite märke till det som systemet. :)

Tack för hjälpen, Torn och Andrahalvlek.

Profile picture for user Torn

Ingen orsak TappadIgen, här kan man ju ventilera allt. Jag hade förresten en dröm i natt som handlade lite om alkohol. Det har väl satt sig i min hjärna bara för att jag har läst dina inlägg.?

Jag drömde att jag satt vid ett bord tillsammans med tre st riktiga tuffingar. De såg ut som värsta kroppsbyggarna. Inga som jag känner på riktigt, märkligt... I alla fall, vi satt och pratade om hur dumt det är att dricka alkohol, och de var imponerande över att jag hade varit nykter i över 1 år. Sedan började vi äta en massa köttbitar, inget annat, bara kött.?. En riktigt konstig, men häftig dröm.

Ha det gött!

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Torn

Men du drack i alla fall ingen öl. :) Man kan ju undra vad den drömmen gav uttryck för, om den nu gjorde det eller om det bara helt enkelt var en märklig dröm. Drömmar är ju lite kul på ett sätt ändå eftersom det är ju vårt eget medvetande som skapar dem, men ändå är vi inte medvetna alls om processen och hur det går till egentligen.

Vet inte hur mycket du har funderat på det, men när du er en film t.ex så är det ju någon annan som skapat den. När du drömmer så kan det ju ofta vara ganska filmlikt, med skillnaden att man ofta själv har huvudrollen. Det känns som något någon annan har skapat dock, men det är det ju inte. Det är vi själva som har skrivit handling och alltihop.

Natten till idag var det återigen en ny dröm som jag mindes medan jag gjorde dagens första toalettbesök. Återigen har jag helt glömt handlingen, trots att den var så tydlig då. Det enda jag minns är att det inte var någon alkohol inblandat återigen.

Profile picture for user TappadIgen

Jag kanske inte har kommit upp i Torn-nivåer men jag upplever att det finns mer av en grund-glädje där i botten. Jag misstänker att nykterheten har en stor del av det, då jag ju börjar närma mig 6 månader, men jag tror att meditationen gör mycket också. Dock har jag väl börjat meditera mycket mer regelbundet just tack vare att jag hållt mig nykter och mina försök att få till bättre vanor som också hjälper till, har jag väl även också att tacka nykterheten för.

Det betyder inte att allt är perfekt, eller att jag är glad hela tiden. Motgångar i livet och dåliga dagar har man ju oavsett. Men jag känner en större grundtrygghet på något sätt. Jag känner inte att jag så lätt kommer ur balans som jag tidigare skulle ha gjort. Nu är ju det här baserat på den senaste tiden enbart så det skulle ju kunna vara en temporär formtopp som jag hade haft oavsett. Jag hade ju min panikångest-peak efter 50 dagar som nykter och det är ju nu endast 120 dagar sen. Men ohanterlig ångest känns numer väldigt avlägsen på något sätt, så det känns inte tillfälligt i alla fall.

Profile picture for user Andrahalvlek

Det händer verkligen något med grundkänsloläget vid 6 månader. Du är väl där snart? Jag har precis samma upplevelse. Det känns inte som jag rubbas så lätt helt enkelt. Jag står stadigare. Shit happens, bring it on. Det är också skönt att slippa alltför tvära kast i känslolivet, mina ilskna utbrott saknar jag inte ett dugg. Idag kan jag nog bli arg på ett mer konstruktivt sätt tror jag. Jag är mer modig också tror jag, vågar ta konflikter om jag anser att det krävs. Vågar vara lite obekväm.

Det är nog jättesvårt att utröna vad som är hönan och ägget, men nykterheten är ju liksom grunden till alla förändringar vi har gjort, som i sin tur gjort att vi mår bättre. Vem saknar alkohol när man kan må så här bra? På ett sätt är jag tacksam för att jag haft alkoholproblem, så jag fick uppleva den här förändringen. Det gör nog att jag värdesätter den mer och kommer göra allt som står i min makt att bibehålla och utveckla mitt mående ännu mer. År två händer det ännu mer grejer har jag hört!

Kram ?

Profile picture for user Torn

Håller med, just vid 6 månader var det något extra som hände. Svårt att förklara vad egentligen, men jag mådde ännu bättre from då på något sätt. Och det slutade inte där utan jag forsätter att utvecklas känns det som. Faktiskt så kan jag inte komma på något som har blivit sämre fram till nu, bara bättre.?

Vi får se vad år 2 har att erbjuda, är det möjligt att må ännu bättre??

Profile picture for user Se klart

Ja för mig var 6-7 månader en tid av mer; lugn men kände mig också mer grundglad. Tycker nog inte att något kring att vara nykter har varit jobbigt efter det, och livet blir i grunden rikare och mer; ja mer skiftningar i närvaron.
Jag är verkligen inte alltid på topp men varje dag händer det saker som gör att jag känner mig ofattbart glad och lyckligt lottad- att jag är en sån som inte dricker.
Kram.

Profile picture for user TappadIgen

Det verkar ju som att alla ni, Se klart, Torn och Andrahalvlek alla känner något liknande.

På ett sätt känns det ju som att vi har ett eget litet hörn här i Alkoholhjälpen. Vi som redan är frälsta. Jag vet inte hur många av de som fortfarande är i förändringsstadiet som läser detta, men jag tänker att en sak vi kan bidra med är just att det kommer bli bättre. Alla har såklart inte exakt samma erfarenhet, men speciellt en förändring har skett hos mig som jag inte trodde var möjlig.

För ett år sen hade tanken på ett liv utan alkohol framkallat ångestkänslor för mig. Det hade känts å omöjligt! Det där med guldkant och allt. Men idag är jag så otroligt nöjd med det. Men jag vet inte vad jag hade tänkt om jag hade suttit här för ett år sen och läst de frälsta skriva om detta. Jag hade förmodligen tänkt "De fattar nog inte vad alkoholen betyder för mig. Det där funkar inte för mig. Mitt liv kommer bli tråkigt". Jag hade nog inte kunna ta in att de frälsta skulle ha varit i samma situation som jag var i. Helt omöjligt, hade jag nog tänkt.

Men jag lovar! Jag var verkligen i den situationen. Jag tror att ni andra frälsta också kände att tanken på ett liv utan alkohol var skrämmande innan det blev av, som du säger Se klart, man är ju verkligen inte alltid på topp, och alla andra problem man har finns ju fortfarande kvar, såklart.

Profile picture for user Tröttiz

TappadIgen, Seklart, Torn och Andrahalvlek. Vad var det som gjorde att ni till slut tänkte att nu får det vara slut med alkoholen?
Så skönt att ni jobbat er bort från ett destruktivt leverne.
Må så gott.
? Kram.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag var inte säker alls på hur länge jag skulle vara nykter när jag blev nykter. Jag har verkligen bara tagit beslut en månad i taget. Den drivkraft som var drivande för mig var nyfikenhet. Hur skulle livet bli utan alkohol?

Jag kunde som du TI inte tidigare tänka mig ett liv helt utan alkohol. Jag planerade att vara vit ett tag och sedan dricka kontrollerat. Det var tanken, men jag trodde knappt inte på det själv. Sen förstod jag när jag läste här på forumet att dricka kontrollerat är väldigt svårt när beroendet väl har uppstått. Snudd på omöjligt tror jag. Och jag är ingen gambler, jag vill verkligen inte riskera min nykterhet.

För varje nykter månad som gick blev jag mer och mer anti alkohol. Så jävla mycket som alkoholen fördärvar - för individen, familjer och samhället. För att företag ska tjäna pengar på oss! Den skatten som dras in täcker inte ens en bråkdel av alla alkoholrelaterade skador. En hel generation håller delvis på och super och knarkar sönder sin framtid, vi borde alla vara jättebekymrade över det. De som är unga nu ska betala våra pensioner sen. Med vilken utbildning i ryggen då?

Idag förstår jag inte alls varför jag skulle vilja dricka. Varför skulle jag vilja äventyra känslan av att vara grundglad och grundnöjd? För att dricka gott? Det finns goda alkoholfria alternativ typ överallt. För att bli lite dum i huvudet och göra saker som jag ångrar? Nej tack.

Det är ingen mänsklig rättighet att dricka alkohol. Jag har druckit mig till ett beroende, och nu tar jag konsekvensen av det. Och jag kommer att stå på barrikaderna så småningom, jag känner det på mig. Jag ska bara ha lite mer nykter tid i ryggen först, för trovärdighetens skull.

Till Tröttiz: Jag fick nog när nackdelarna övervägde fördelarna. När jag inte ens en liten stund blev glad och nöjd av vinet utan bara kände mig jagad att hinka i mig mer och mer. När jag märkte att min tolerans hade ökat enormt, och jag fick minnesluckor nästan varje gång, och enorm ångest till följd av det. Då fick jag nog.

Kram ?

Profile picture for user Torn

Ja TI det fanns verkligen inte på kartan att ett liv helt utan alkohol kunde bli så här bra. Jag har märkt att du också har kommit in i den här 6- månaders fasen nu, det ser jag på hur du skriver.? När jag nu tänker tillbaka på hur det var för mig runt 3 månaders nykterhet, så inser jag att man var ju knappt ” torr bakom öronen” då. Det är därför jag tycker det är så tråkigt att en del tror att dom är klara med nykterhetsarbetet då, och slappnar av.

Tröttiz, Du får läsa igenom min tråd, så hittar du svaret.? Det blir för långt för mig att beskriva här. Men vi har haft olika bottnar och förutsättningar. Det som vi har gemensamt är att forumet har varit extremt viktigt för oss, och vi har varit väldigt aktiva med att skriva och läsa här.

Lite kort om varför just jag fick nog. Jag insåg vad som skulle hända om jag fortsatte dricka. Förlora mina barn, förlora min fru, förlora mitt jobb. Och viktigast av allt, förlora mitt liv. Det ville jag inte, därför slutade jag dricka.

/Torn

Profile picture for user TappadIgen

Tröttiz: Jag har alltid svårt för att förklara kort och koncist, men jag får ge det ett försök. Jag borde kanske lagt av tidigare. Jag hade ett beroende och hade mått bra av att sluta tidigare egentligen. Hade det inte varit för alkoholdjävulen så hade jag ju slutat utan problem tidigare. Men beroendet blev bara värre och till sist tog jag mig ur det. Egentligen var det väl inte en självklarhet att jag skulle komma segrande ur striden. Jag förstår att inte alla gör det, men så blev det och det är jag glad för.

Andrahalvlek: Du förklarar det väldigt bra. Här är det nog inte som tvivlar på din trovärdighet!

Torn: Ja, tack. Det känns väl som att jag är där nu :)

Med det sagt. Jag har märkt att jag har jagat tid nykter på något vis, alltså att jag har önskat att tiden ska gå så att jag har ännu en månad etc. Jag har sett fram emot min 6-månaders dag t.ex, men nu känner jag väl mer att man får ju passa på att njuta av livet där man är också. Det är ju lätt att hamna i den fällan annars att man alltid ser fram emot nästa mål och när det väl är uppnått, njuta av den förgängliga lyckan innan nästa mål övertar fokus.

Profile picture for user Se klart

Jag har under året som gått verkligen funderar mycket över tro och veta- om andlighet och nån sorts närvaro i det som är nu.
På så vis har mitt sinne, närvaro och kanske också nån sorts tro eller möjligen tillit blivit viktigare i mitt liv. Jag har inte som på AA kapitulerar inför den högre makten. Men på sätt och vis har jag kanske det? Någon typ av kapitulation kan jag nog känna- och egentligen betyder det ju att liksom ge sig. Och det har jag gjort.
Jag läser ibland trådar här där jag riktigt kan höra hur less personen är. Less och trött på att vara bakis, vara glömsk, inte här.
Jag var nog också väldigt less. Less på att alkoholen inte höll vad den lovade.
Det finns några stunde och tillfällen som varit extra betydelsefulla och som jag sparat men ganska långt bak i huvudet. Däremot kan jag när jag vill gå tillbaka dit och känna lugnet som liksom höll i mitt beslut den första tiden.
Är det något jag känner mig frälst av så är det alla här på forumet. Jag, andra hslvlek, torn och ett litet gäng till har hållit ihop, hejat på varandra. Ja det är bortom nykterheten i sig, en ynnest.
Att hjälpas åt när det är kämpigt eller livet bara krisar lite smått.
Det har varit- och är- stort.
Kan ju skriva hur långt som helst ? men nöjer mig nu.
Kram.

Profile picture for user TappadIgen

Tack Se klart för din input, även om det var Tröttiz som ställde frågan så uppskattade jag att få ta del av det :)

Min app har en funktion, som man kan ställa in, där jag får en notifikation en gång om dagen med något kortare tänkvärt, oftast under minuten långt. Funktionen heter "Take a moment" och är en bra sak tycker jag då jag blir påmind samt fundera på något nytt. Jag kan inte alltid ta den direkt när den kommer, men lyssnar så snart jag kan. I alla fall, idag var den inne på vad jag avslutade med igår så jag tänkte dela med mig av det. Det är dock på engelska och jag har manuellt transkriberat.

Wherever you are hoping to get to, in life, the quality of the journey must be more important than those fleeting moments when you actually seem to arrive at your destination. Because most of your life is the journey. Most of your life is a process of solving problems. It is not, and never will be, the condition of basking in the absence of all problems. You will always have something to do. So, the frame of mind in which you do these things, will determine the quality of your life. Above all, there is one mistake you cannot afford to make. You can't wait until you solve your problems to be happy.

Profile picture for user Se klart

Jag har kommit att tänka på Karin Boyes poesi då och då den senaste månaden. Inte strofen om den mätta dagen, eller ont när kroppar brister.
Utan orden; jag vill möta livet vapenlös. Betyder något nytt för mig som nykter. Att vara avklädd inför livets utmaningar, våga leva, leva modigt. Och då tänker jag inte på off-pist skidåkning.
Att orka, våga, vara i livet är stort för mig. Det var väldigt svårt att kombinera med heavy rödvins-pimplande. Jag har en stor lyx i mitt liv och det är en grundtillit, att trots livets krängande, så är det goda starkare. Jag har också haft den enorma lyxen att ånnu inte drabbats av personliga katastrofer utöver vad som är väntat genom livet.
Så jag vet att jag talar lite från min Marie Antoinette-utsikt, sett till friska barn, hem och värme och mat varje dag. Det underlättar för tilliten att kunna växa. Inte desto mindre finns en förpliktelse. Att leva sitt liv med någon sorts allvar och mycket skoj. Där har alkoholen ingen plats.

Profile picture for user TappadIgen

Jag vill möta livet vapenlös. Jag var tvungen att googla fram dikten den kom ifrån. Boye var definitivt något enastående. Det senaste i skönlitterär väg jag har läst klart är nog just Kallocain.

Jag kan väl också känna som du att jag egentligen inte har några jättemotgångar. Alltså, livets förgänglighet drabbar ju alla såklart, på olika sätt, men jag kan inte tänka mig att jag är i närheten av de hårdast drabbade.

Jag har väl kommit till en något ledsam insikt idag. Jag kan egentligen inte diskutera frågor med min far. Jag menar att jag har gjort försök att diskutera lite olika saker då och då, men ofta upptäcker jag att när jag har försökt göra en poäng av något så säger han något tillbaka till mig om får mig att tänka att min poäng har gått förlorad. Det är som att han har ett helt annat sätt att tänka på, men det tycks bara vara jag som märker det, för jag får ofta intrycket av att han känner att han ger mig medhåll i något, när han inte gör det. Jag försöker hitta en bra analogi för problemet, men kommer inte på något.

Jag oroar mig också för hans drickande. Han kommer väl inte upp i några mängder per tillfälle nu, pensionär som han är. Men mängden över tid känns inte hållbar, även om jag inte vet exakt hur mycket det är. Men det är Corona-tider och han känner såklart av ensamheten.

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Andrahalvlek

Tack Andrahalvlek. Ja, det är vi!

Jag har inte varit här på några dagar. Minns inte egentligen hur många men livet flyter på. Har haft mycket att stöka med på jobbet, vilket är bra.

Jag har sett fram mot 6 månader ett tag nu, och det känns skönt på ett vis. Nu har jag ett år att se fram emot, men jag tänker att det inte ska bli en transportsträcka utan att jag ska försöka njuta av vägen dit så mycket det går. Jag har mina funderingar på att så något här hemma. Dock inget för stort, då jag bara har en balkong. Jag har tyvärr inga gröna fingrar heller.

Vad skulle kunna vara ett lämpligt projekt jag kan starta inomhus och flytta ut det när det är dags? Gärna något som är ganska förlåtande men som ändå kräver sin tid och ger någon skörd av något slag. Kanske tomater eller Zucchini möjligen? Funderar på att kanske bygga ett litet mini-växthus om det skulle behövas. Hade ju varit ett kul helgprojekt också.

Profile picture for user Se klart

... med att rådfråga iaf mig om odling. ??
Jag drog igång med försåning förra våren och blev smått besatt. Det höll mig otroligt väl sysselsatt- dagligen, eller iaf kvällningen.
Superroligt och något att slukas upp av! Terapi och mini-lycka.
Tipsar om gruppen Farbror Gröns trädgårdsland (tror jag) kul att följa och mycket inspiration!
Jag har en trädgård och pallkragar så vet inte exakt vad som funkar bäst i stora krukor.
Bra tips från mig är; luktärter, sockerärter, zuccini behöver mkt plats/stora krukor.
Mindre tomater, olika salladssorter?
Mini-gurkor ser roliga ut, zinnia och ringblommor, chokladblomma!
Googla på odlingsforum, finns så många duktiga och generösa människor. Och du kan sätta igång redan nu. Vad mycket roligt du har framför dig! ????

Profile picture for user Torn

Härligt! Grattis till halvåret. Jag hade börjat fundera på om du hade gått i ide eller nått.? Låter kanon med att driva upp lite plantor! Kolla med Se klart, hon har nog en del tips på vad som funkar/växer bäst.

Edit: Å där hann hon skriva medans jag skrev.?

Ha det gött!

Profile picture for user Se klart

Jag är en - odlingsperson- jäklar vad stolt jag blev nu ???
Förlåt att jag kapar tråden med denna narcissistiska high five! ???

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Se klart

Jag har en yta motsvarande en pallkrage ungefär att avvara på balkongen. Jag har ju en balkong ovan som tak på 2.70m höjd. Dock kan ju odlingen gärna inte dränera ut på betongen under och rinna över :) Men det är den storleken jag har. Sockerärter kunde ju vara kul, eller kanske sådana låga ampeltomater? Jordgubbar och smultron ska vara lite svårare.

Jag vill sätta igång snarast och kikar runt en del. Det är ju det jag hoppas på, som det blev för dig, att det är lite sysselsättning, terapi och mini-lycka.

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Torn

Nej, det har inte varit något idé men lite mycket med annat. Jag har allt varit här och läst dock. Men nu måste jag vidare igen. Snart dags för kvällsrutinen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Köpte jag som plantor på den stora plantträdgården väster om staden där du bor. Perfekta för balkong. Mellanting mellan smultron och jordgubbe.

Chili är ju väldigt populärt annars. Tomater likaså. Jag drar gärna igång sådana projekt, men tröttnar så jag skördar sällan ?

Kram ?

Profile picture for user Se klart

... behöver sås tidigt, men kan ju också köpas som plantor. Jag hade chili i ett par krukor ett år men även om jag gillar stark mat så blev det för mycket.
Du kan väl testa några tomater/ modell mindre. Om du söker på pallkrage- kombination (typ) så finns massor av skisser på hur du kan tänka. Många är ju duktiga på serieodling (inte jag dock).
En underbar person att följa är förstås Sara Bäckmo, har massor av filmer på youtube. Och jättemkt uppdateringar på fb.
Hon är ju väldigt proffsig men har arkiv med massa tips för oss nybörjare. Olika kålsorter testade jag men gick inte alls bra... läs och klura och testa med lite frön. Lycka till!

Profile picture for user TappadIgen

Jag pratade med min bror idag på telefon. VI diskuterade att nog både jag och han hade beroende-personligheter. Han har väl också använt alkohol i medicinerande syfte, om än inte i samma utsträckning som jag har gjort. Han har ju en egen hobby som han är beroende av. Flugfiske och flugbindning och det tycker han fungerar som ett bra utlopp. Just nu går det ju åt mycket tid att binda flugor. Han funderade på om jag behövde något att ersätta alkoholen med och först undrade jag om han syftade på något annat rusmedel(detta var alltså innan vi pratade hobbys) vilket förvisso ingen av oss har varit positiva till, men så var det ju alltså inte.

Men kanske kan lite odlingspyssel bli det som kan bli mitt substitut. Jag har väl annars tänkt att jag inte behöver något substitut och egentligen är det ju inget rakt substitut heller på det sättet. Jag håller på att försöka planera lite. Jag har sökt lite på vad jag skulle kunna bygga ihop, eller köpa efter dina tips Seklart, och tittat in lite hos Sara Bäckmo och även den stora plantträdgåden väster om staden där jag bor, om än bara på nätet då de har vinterstängt till nästa fredag. Jag ska nog klura ut något. Men beroende på vad jag får till att odla i så kommer det ju påverka vad jag kan odla, eller beroende på vad jag väljer att odla kanske jag ska låta styra hur vad jag odlar i se ut.

Hm...

Profile picture for user TappadIgen

Jag kan inte egentligen riktigt sätta ord på det eller helt omfamna tanken med mitt förstånd ännu, men en sak jag funderar på med jämna mellanrum är hur jag först nu i efterhand kan förstå hur drickandet påverkade mig. Alltså.

Jag förstod på ett sätt ganska länge att jag drack för mycket på något sätt. Men nu efteråt känns det mer självklart, på något sätt. Jag funderar på varför det var så svårt att se det nyktert, ok det där kanske var ett dåligt ordval men jag var trots allt oftare nykter än inte om man ser över tid, hur det egentligen stod till. Att det var svårt att komma till insikt att sluta, kan jag förstå då det ju var/är ett beroende. Men, att man på något sätt inte själv kunde se hur illa det var.

Är det alkoholjdjävulen som fragmenterar hjärnan och gömmer undan de ärliga tankarna om alkoholbruket från det medvetna jaget så att man inte ska komma på den dumma idén att sluta?

Profile picture for user Andrahalvlek

Dels vet jag att det har med vanor och det undermedvetna att göra. Sen barnsben är vi itutade att alkohol hör ihop med fest.

Och som beroende har vi lärt oss dricka på alla känslor. Ilska, sorg, frustration, glädje, belöning, trötthet, rastlöshet osv. Vi har lärt oss att alkohol funkar på alla känslor. Det är vår erfarenhet, och inbitna vanor.

När vi slutar dricka får vi jobba stenhårt på att ändra våra vanor, stå ut med våra starka känslor, och sakta men säkert påverka vårt undermedvetna. Vår bild av hur man kopplar av en fredagkväll, firar en jobbframgång, sörjer en svår förlust osv.

När dagar bli veckor och månader och så småningom år får vi helt enkelt nyktra vanor och erfarenheter. Först då förstår vi hur fel vi tänkte i vårt tidigare liv. Vi kan inte tänka så utan de nya erfarenheter vi har samlat på oss.

Det är därför man kan säga och skriva mycket om vinsterna med nykterhet, men varje individ behöver uppleva det själv för att förstå det fullt ut. Varje individ måste själv samla på sig de nyktra erfarenheterna.

Det är därför vi brukar tjata om en dag i taget, att man inte ska tänka på framtiden för mycket. Det är lönlöst att tänka på sommaren nu, för när den väl kommer så kommer vi att tänka helt annorlunda. På grund av våra nya nyktra erfarenheter.

Så tänker jag.

Kram ?

Profile picture for user Torn

Mycket bra beskrivet Andrahalvlek! ? Jag håller med dig till punkt och pricka.

Kul att du är på gång med en ny hobby TappadIgen! För mig har det varit avgörande för mitt mående att ha roliga saker att fixa med. Att enbart kolla på tv när andra gör saker funkar inte för mig. Jag vill uppleva sakerna på riktigt. Att jag förr tillförde alkohol när jag sysslade med något skoj begriper jag inte i dag. Förvränga verkligheten, hmm, konstigt.?

Härligt att din bror har fiske som hobby! Där har du ju en sak till att testa om du vill. Det tycker jag du borde göra i alla fall. ??

Profile picture for user TappadIgen

Det var bra beskrivet och nog är det väl så. Det är bara så konstigt.

Jag tänkte på det att om jag fick författa ihop ett litet meddelande som jag kunde skicka bakåt i tiden med de viktigaste saker som livserfarenheter har lärt mig till en ung version av mig själv, så hade jag förmodligen inte kunnat ta till mig det ändå utan varit tvungen att lära mig allt på nytt på egen hand i alla fall.

På tal om fiske, Torn, så har jag allt varit med min bror och just flugfiskat ett flertal gånger. Bland annat premiären i ån där AH bor på den speciella sträckan som bara är för flugfiske. Jag har även varit t.ex i Tidan, närmare bestämt Baltak, och fiskat heldagar med övernattning. Dock är jag ju relativt värdelös på just att kasta. Jag har fått lära mig det enkla sättet att kasta på som vem som helst kan lära sig snabbt. Det fungerar hjälpligt ibland. :) Så det kan allt vara roligt, men det blir inte mycket av det.

Profile picture for user Torn

Det finns ju många olika sätt att fiska på, just flugfiske har jag inte sysslat med, utan mitt fokus har varit att få fisk på den metoden som ger störst chans till fångst. Jag gillar utmaningen att få fiskar som är ovanligt stora för sin art, och att få nya arter som jag aldrig tidigare har fått. Varje gång jag får ett nytt personbästa eller en ny art blir jag överlycklig. ? Men även rent avkopplingsfiske gillar jag

Men jag har en plan att börja flugfiska, när jag blir pensionär, för det verkar väldigt kul.

En gång när jag var ute och fiskade med en kompis som knappt dricker någon alkohol alls så frågade han: Varför förstör du spänningen och och upplevelsen med en massa öl?

Jag minns inte vad jag svarade, men nu förstår jag vad han menade.

Hmm, nu tror jag jag också vet var Andrahalvlek bor.?

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Torn

Har jag lyckats outa hennes stad nu :o Dock finns det väl ganska många åar med premiärer och där det finns en särskild sträcka åsidosatt just för flugfiske så inte kunde du väl ha tagit det på det? Det var inte riktigt meningen i alla fall.

Senast jag var ute och flugfiskade var ju ett tag sen så visst blev den en del öl. Det hörde ju till, liksom det hörde till precis allt annat. Men nästa gång blir det utan öl. Jag fångar ju aldrig något när jag flugfiskar ändå, men det är ju kul i alla fall.

Profile picture for user Andrahalvlek

Torn har länge vetat landskapet, så vet han staden nu också är det helt okej för mig. Jag håller med om att det finns många åar här, dock inte så många med just flugfiske mitt i stan. Då får man nog åka till Lagan eller Nissan för att få det. I din hemstad är det mest sillfiske från kajen centralt tror jag ? Snacka om mycket folk som flockas!

Trolling tycker jag verkar coolt. Åka båt ute till havs hela dagen och håva upp bjässar till lax ?

Kram ?

Profile picture for user Torn

Då vet jag var du bor också TI.? När det gäller fiske i Sverige är jag extremt påläst. Jag lovar att inte avslöja era hemstäder.? Efter att ha hängt här i över ett år, och i princip läst 100 procent av Andrahalvleks inlägg så är det inte konstigt att jag nu vet var hon bor.

Herregud, jag vet mer om hennes liv, än om min frus.?

Ha det bra!

Profile picture for user Andrahalvlek

Då råkade jag outa din hemstad också TI ? Men det finns ju en del folk i den stan att välja på, och Torn är en snäll och trevlig man som förstås inte skulle utnyttja den vetskapen.

Att du Torn vet mer om mitt liv än din frus liv känns dock lite creepy ? Men jag får skylla mig själv som är tvångsmässigt transparent.

Kram ?

Profile picture for user TappadIgen

Jag tänker att ingen här egentligen är intresserad av vem exakt jag är. Det skulle väl vara om någon man känner är här och läser och skulle räkna ut det på det sättet, men jag är inte orolig för det heller. Även om jag skriver saker här som jag inte delar med alla jag känner, så har jag inte på något sätt skrivit något här som jag skulle vara rädd för om någon i min bekantskapskrets fick kännedom om det.

Jag tycker bara att det är lite kul att vi arbetar i varandras städer AH, för det betyder ju att vi skulle kunna träffas och ha en konversation om något utan att någon av oss kände till vem den andra var. Det är förvisso teoretiskt möjligt att det skulle kunna hända med vem som helst här på forumet. Men Torn har jag ju ingen aning om var han bor.

Trolling har jag faktiskt provat på i min ungdom, fast i en älv, men efter lax. Är nog roligare att kasta själv.

Profile picture for user Andrahalvlek

Visst är det lite kul att vi kommit på att vi jobbar i varandras städer, men just nu jobbar vi ju på hemmaplan båda två. Skulle vi åkt kollektivt hade vi ändå åkt åt varsitt håll så sannolikheten att vi skulle stöta på varandra är ju typ noll, men det hade varit kul!

Torn bor i närheten av där jag kommer ifrån, den trakten som man brukar säga. Mer koll än så har jag inte. Rätt kass på geografi, även i den trakten tyvärr. Flyttade därifrån när jag var 20 år och fram till dess hade jag mest festat och sällan tagit mig utanför den stora stadens gränser. Skyller på det ?

Vi får väl hoppas på en träff IRL så småningom så att vi faktiskt får träffas!

Kram ?

Profile picture for user TappadIgen

Torn tycks bo i närheten av där jag är ifrån också :o Fast jag har inte bott där sedan jag var... 19 måste jag ha varit när jag flyttade. Då cirka 650 mil västerut. Nu 40ish mil sydösterut.

Om det blir en alkoholhjälpenträff IRL någon gång om Corona skulle råka gå över så blir det väl förmodligen i Stockholm, antar jag. Det känns lite långt :)

Jag har velat fram och tillbaka med odlingen nu. Hade bestämt mig till slut för att köpa ett växthus i mindre format i plast men när jag hade promenerat till affären så var de slut. Jag har nu bestämt mig för att bygga själv istället. Det blir bäst så, och jag kan utnyttja utrymmet på bästa vis och maximera sol. Dock har jag inte bråttom med det för utplantering blir ju inte förrän om en massa veckor framåt i tiden ändå.

Så nu ligger de första fröna planterade och fler frön är på väg. Jag kommer säkert lyckas med alla nybörjarmisstag, men det gör inget. Då vet jag till nästa år :)

Profile picture for user Andrahalvlek

Under några år då jag bodde i huset gick jag helt bananas på pelargoner. Köpte sticklingar och planterade. Sen lyckades jag inte övervintra dem, så det blev en väldigt dyr hobby ?

Det är något speciellt med gröna vänner. Jag har en relation till alla mina krukväxter, de flesta är typ jättegamla eller sticklingar till en jättegammal. Den äldsta krukväxten jag har är snart 30 år. Moderplanta till många sticklingar. Min yngsta dotter har ett så kallat paradissträd som jag planterade som stickling när hon föddes för snart 22 år sedan. Den ska givetvis följa med henne till det nya hemmet.

Kram ?

PS. Vi får föreslå en träff även söderut. Stockholm är alldeles för långt bort, om man inte flyger.

Profile picture for user TappadIgen

Nu har jag sått lite av varje. Jag vågar inte ens berätta vad, för jag är förmodligen lite väl naiv som försöker mig på allt detta på balkong :) Det kommer säkert inte gå så bra, men kanske något av det lyckas i alla fall.

Jag skriver lite mindre här, märker jag, men kikar in här då och då. Som jag tror jag nämnde innan så ska jag njuta fullt ut av de 6 månader jag har tills jag kan fira 1 år som nykter. Inte en dag ska gå till spillo! Eller jo, jag kommer väl ha dåliga dagar ibland emellanåt där allt känns trist och grått. Men jag ska inte låta det påverka mig utan köra på. :)

Profile picture for user Se klart

... är du inte alls naiv utan framåtblickande med twist.
Och det kommer alldeles säkert att gå hur bra som helst ?
Jag sätter igång i helgen! Kram och njut av dina dagar.

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Se klart

Jag sådde kattgräs för ett par veckor sedan och planterade redan mina första tomater tidigare, så de har redan kommit upp små gröna. Nu väntar jag på resterande men idag ska jag påta på balkongen och egentligen åt jag bara lunch men ville kika in här lite snabbt.

Det är en fantastisk dag idag! Jag tror att odlandet blir bra för mig, även om det inte går så bra i slutändan :) Det är roligt ändå. Och visst är det så spännande när den bruna jorden till slut bryts upp av lite tunnt, än så länge, men sprudlande grönt?

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag odlar inte jättemycket, men jag har en tajt och långvarig relation till mina gröna vänner krukväxterna ? Och till mina vilda grannar fåglarna, som nästan äter mig ur huset. Nä, jag har råd. Jag dricker ju inte längre och man får mycket fågelnötter för motsvarande pengar.

Kram ?

Profile picture for user TappadIgen

Nu skriver jag inte jättemycket här återigen. Jag kikar in och gör en kommentar här och där och då och då och jag läser åtminstone det mesta av det nya. Jag tänkte att jag skulle göra en liten uppdatering här i alla fall.

Häromdagen hade jag en riktig "Jag var, påfallande okaraktäristiskt, beredd att gå så långt som att använda ett könsord här men lämnar det upp till den som läsers fantasi"-dag. Det var osannolikt mycket som gick på tok under en och samma dag. För en stund kände jag att mitt humör var på väg att ryckas med men jag lyckades påminna mig själv att det är jag själv som väljer hur jag reagerar på det som sker omkring mig och jag är inte en marionett som bara rycks med. Jag tog dag i de bitar jag kunde åtgärda och accepterade de som jag inte kunde göra något åt och avslutade dagen nöjd och glad och tacksam! Det hade absolut varit omöjligt för ett år sen. Jag tackar nykterheten och meditationen för den gåvan!

Idag är det så härligt väder! Jag planterade om lite igår och så kom jag på igår att min balkong förmodligen har för lite soltimmar för de växter jag valt. Jag har ingen sol direkt på morgonen, men som jag minns det så dyker den ju upp ganska snart och sedan full sol på eftermiddag kväll. Men förmodligen är det lite för lite sol första delen av dagen. Menmen, jag kör på i alla fall så får vi se hur det går. :) Kan man kanske köra en stödväxtlampa de första timmarna?

Profile picture for user Andrahalvlek

I nöden prövas vännen brukar man säga, och här hade du några ”vänner” som grep in och räddade upp dagen. ”Vännerna” nykterhet och meditation stod pall när det krävdes. Bra att du delar med dig, för all denna träning vi gör syftar ju till att vi ska ha nytta av den när det väl kniper liksom. Varje gång sådant sker blir vi bara mer övertygande om att vi har valt rätt väg. Bring it on liksom.

Kram ?

Ps. Några odlartips får du inte av mig, jag inser mina begränsningar ?

Profile picture for user Torn

Jag läste din kommentar hos Tvången. Då är vi åtminstone ett par st som har haft ett annat tankesätt om det här med aldrig mer. Jag kunde/ ville inte sätta någon tidsgräns för det var aldrig mer som gällde liksom. Att börja dricka igen efter tex tre månader var inget som lockade från början. Jag behövde sluta för gott, så enkelt var det.

Ha det bra, och glöm inte att våren är den bästa och härligaste tiden för att ägna sig åt sportfiske...? Att göra det helt nykter lyfter det till ännu än dimension dessutom. Testa!

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Torn

Jag har funderat på det där mer och mer för det brukar ofta sägas som en sanning att man inte får tänka aldrig för då fungerar det inte. Förvisso är det väl ofta så med råd man ger andra att det är underförstått att de inte är 100% allmängiltiga. Sen handlar det väl också om två saker. Det ena är ju att det är viktigt att kunna fokusera på här och nu och hur man mår och vad man gör idag. Samtidigt är det väl så att jag kommit fram till att jag ser på saker på ett väldigt annorlunda sätt än många andra gör, men inte ens det gör mig ju unik.

Jag har blivit meddelad att jag har en dag semester jag måste ta ut om den inte ska gå förlorad i Mars, så kanske kan det bli lite fiske. Jag har också ett jobbärende nästa vecka närmare mina hemtrakter så jag kanske ska slå slag i saken och fiska.

I övrigt är det 7 månader idag för mig.

Profile picture for user Andrahalvlek

Vad tycker du, har det hänt mycket med nykterhetstänket den senaste månaden? Själv minns jag inte när nykterheten var en issue för mig senast. Nästan provocerande att uttrycka så när så många här inne på forumet verkligen sliter stenhårt. Men det är ju väldigt skönt att det efter en tid inte blir någon kamp alls. Så länge man 1) aldrig glömmer, 2) aldrig tar första glaset.

Kram ?

Profile picture for user Torn

Du firar månadsdag på samma datum som Andrahalvlek! Stort grattis! ? Stort grattis till Andrahalvlek också!? Man ”firar” väl kanske inte så mycket varje månadsdag när man passerat halvåret, men det är ett bra tillfälle att reflektera lite och känna sig extra stolt, viktigt.

Ja, det tycker jag du ska göra, passa på att komma ut och blöta kroken lite en dag. Jag tycker ofta att det inte spelar så stor roll om man får någon fisk eller inte. Det är känslan av att det ”kan” nappa när som helst som är så go. Lugnet och naturen i övrigt med olika fåglar mm gör gott också.

Profile picture for user TappadIgen

Tack för gratulationer! Ja, ibland kan det kännas något förmätet här att skriva när att allt tuffar på medan andra kämpar. Min tråd kanske ger en bild av att min resa var enkel och att det för mig bara var att sluta. Sanningen är ju att det egentligen var precis tvärtom och det känns inte i efterhand som en självklarhet att jag skulle lyckas med att sluta.

När jag läser andras ångestdrypande trådar, som t.ex Tvångens nu senast så känner jag en sådan stark empati just för att jag själv har varit där. Jag känner att jag vill förklara att det går och att det blir bättre bara man bestämmer sig, men jag upplever att jag har svårt att sätta det i ord för jag vet ju att det är svårt också. Just när man är där så kan det kännas så hopplöst. Som jag sa innan också så är det väl egentligen långt ifrån självklart att jag själv skulle lyckas med att ta mig ur det. Vem vet hur mitt liv hade sett ut idag om jag hade fortsatt.

Med det sagt är jag förvånad över hur lätt det är nu att avstå alkohol. Jag drömmer fortfarande ibland om jakten efter alkohol, kanske en dröm i veckan, där det ofta handlar om att jag måste pussla lite för att få till det så att jag kan dricka alkohol, för det finns alltid begränsande faktorer som stängande systembolag etc. samtidigt som jag försöker hålla det för mig själv så att inte de i min omgivning ska inse omfattningen, om än alls, av vad jag ämnar dricka. Handlar ju alltså i princip aldrig om själv drickandet i sig, utan mest jakten. Men när jag vaknar så har jag inget sug alls.

Jag är väl också mer säker på nu att jag skulle vilja kunna dricka normalt och om jag kunde det så skulle jag förmodligen göra det. Men det är en så retorisk fråga att den egentligen inte ockuperar särskilt mycket av hjärnans processorkraft, utan det är jag själv som har tvingat mig att fundera på det. Jag ser det på samma sätt som att jag förmodligen skulle leva ett helt annat liv om jag hade en miljard kronor på banken. Jag säger förmodligen, för jag har inte en miljard kronor på banken så jag ägnar ingen tid åt att fundera på vad jag skulle göra med de pengarna jag inte har. På samma sätt spenderar jag ingen tid på att fundera på hur jag skulle leva om jag kunde dricka normalt. Dessa retoriska tanke-lekar känner jag inte gör mig någon nytta.

Jag är inte ledsen för att jag inte har en miljard kronor. Jag är nöjd med mitt liv och jag är glad ändå för jag har så många andra viktiga saker än en miljard kronor. Jag säger inte det i ett försök att vara gullig(kommer inte på ett bättre ord), utan som ett rent konstaterande av fakta.

Så det är väl det som händer nu. Det känns som att jag blir stabilare och stabilare. Just nu önskar jag att det dröjer länge tills jag får fira ett år och att jag får njuta av tiden till dess.

Angående fiske så är ju inte att man får någon fisk särskilt viktigt, som du säger Torn. Då hade jag gett upp för länge sedan och framförallt hade jag inte gett mig på just flugfiske :)

Profile picture for user TappadIgen

En till sak jag har lärt mig är det där med perspektiv. Det kommer väl från nykterhet och meditation, kan jag tänka. Skillnaden är väl i det närmaste extrem. Förvisso har jag kanske aldrig varit en överdriven känslomänniska men jag vet att en dag kunde gå från toppen till botten på en inte så lång stund alls och då blev det ofta att jag tröstad mig med alkohol. Vilken skitdag, kunde jag tänka, och varför måste allt hända just mig? Men nu vet jag att det inte är sant. Det mesta är egentligen småsaker som händer, men med fel perspektiv så förstoras de upp.

Jag säger inte att jag är orubblig för ibland rycks jag med också, men för det mesta så kan jag se ur ett större perspektiv hur de flesta dagliga motgångar jag möter egentligen inte är något i det större sammanhanget. Jag löser det jag kan lösa och låter resten vara. Jag kommer inte ens på något exempel just nu på något dåligt som hänt den senaste tiden som skulle få mig på dåligt humör.

Profile picture for user Andrahalvlek

Vi blir mer chill som nyktra helt enkelt! Skönt att du känner dig så stabil. Jag är jätteglad för din skull ❤️ Jag minns din desperation i början faktiskt, du ger ett väldigt mycket lugnare och stabilare intryck nu. Förstås. Du är ju nykter sen 7 månader tillbaka!

Jag tänker också att det är svårt att råda nynyktra ibland. Det mesta vi påtalar måste man ju uppleva för att förstå fullt ut. Vi kan bara be dem hålla i och hålla ut, ha tålamod och försöka lyfta allt positivt med nykterheten.

Och jag hoppas att det är hoppfullt att läsa våra inlägg där alkohol numer är en icke-fråga oftast.

Kram ?

Profile picture for user miss lyckad

Visst är det skönt att slippa ägna sig åt när bolaget stänger, eller om alkoholen räcker, eller hur man ska undvika skammen att verka vara alkoholberoende, i bolagsköp...?..Att testa nya saker är jättebra, och kan leda till ny hobby, eller, okey det var inte för mig..Men då vet man..???

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek @Torn

Kul att ni inte har glömt bort mig :) Jag har varit inne lite och ströläst här och där men inte hunnit ikapp i någon tråd och funderat på att skriva men det har inte blivit tid. Jag hade ett jobbärende som sagt inte så långt från mina hemtrakter och då passade jag på med ett jobesök till där jag misstänker att Torn inte bor så långt från och så var jag hemma hos min far. Det är ju Covid men jag träffar normal ingen, förutom på denna resan men vi höll avstånd, så det kändes ok att träffa honom på första gången på väldigt länge. Han träffar ju ingen heller. Dock han jag aldrig ta ut min semesterdag så det blev inget fiske. Men jag hann med att hjälpa min far med trädgården.

Hemma så har jag numer ett växhus i köket :o och vissa plantor börjar bli väldigt stora. Jag har precis fått klart en massa jobb och känner mig redig men ser fram emot en lite mer lugn helg nu. Jag hade en dag när jag var iväg då jag blev sugen på ett glas öl på en uteservering i solen och tänkte att jag skulle skriva om det här, men det blev ju inte så mycket av det. Jag var lite förvånad egentligen och att den dök upp och alkoholjävulen försökte nog med att jag nog kunde hantera ett glas efter ett så långt uppehåll, men där är jag nog ganska orubblig. Det var åtminstone ett sådant sug jag kunde resonera kring på ett logiskt vis och sådana sug har ju inget att hämta. Det är väl när det börjar bli irrationellt som det blir svårt.

Jag ska försöka läsa ikapp lite hos er i helgen nu när jag förhoppningsvis får det lite mer lugnt.

Profile picture for user TappadIgen

@miss lyckad

Så glömde jag också att du hade skrivit här :) Jag såg det inte ens förrän en vecka efter eller så, även om jag hade varit och skrivit på forumet om annat. Jag är inte så bra på att navigera här som sagt.

Profile picture for user Torn

Gött att du kommer med ett livstecken!😅 Inte för att jag direkt trodde att du hade korkat upp, men man undrar ju lite vad som har hänt, när någon plötsligt blir knäpptyst här. Fiska kan du göra senare, det är aldrig försent för att fiska, och alla kan fiska är mitt motto. 🎣

Får du sug efter alkohol, så skriv här för bövelen! Släpp allt annat. Det är det första man ska göra tror jag. Jag läste till min förskräckelse att Varafrisk aldrig har skrivit här när hon haft sug. Det kan förklara en hel del till att hon har det extra kämpigt. Det är ju här på forumet som expertisen och hjälpen mot sug finns. Ensam mot alkoholdjävulen är man inte stark, särskilt inte i början.

Ha det bra !

Profile picture for user Blanka

Roligt att höra av dig igen och att det går bra för dig 😃
Du är ju lite förebild för mig, som så många andra. Det ger mig så mycket att läsa om ert nyktra liv, det ger mig hopp om att det blir bättre och bättre 🤗💕

Profile picture for user TappadIgen

Nu hade jag ju tänkt att läsa ikapp lite under helgen och sen skriva lite men det har inte blivit så mycket av det än så länge och nu är ju helgen nästan slut, men det gör ingenting. :)

@Torn
Tack för din omtanke! För min det är det ju mest att jag har haft fullt upp med annat i och med att jag har varit iväg och så. Det där med suget lät kanske värre än det var för det var ju egentligen aldrig nära att jag styrde mina steg mot ett ställe som serverar öl. Ändock var den ju där, känslan att jag tänkte "Åh vad gott det skulle vara med en öl". Jag har så svårt att resonera kring detta för mitt förnuft vet att jag skulle uppskatta en riktigt kall öl på en uteserveringen i solnedgången. Men lika säker som jag är på det så vet jag ju att det inte är värt det, eftersom det inte fungerar för mig. Jag blev bara så överrumplad att den känslan kom så starkt just där och då. Jag visste också med en gång att jag skulle skriva om det här senare, men jag visste ju också att det inte skulle bli någon öl. Eller faktiskt, lite senare blev det en alkoholfri öl med min far på en restaurang. Men jag kunde lika gärna inte tagit någon också. Jag känner verkligen att det är noll risk för att jag ska få ett återfall just nu. Det hindrar väl dock inte att den känslan kan dyka upp då och då, antar jag.

@Blanka
Roligt att du skriver här på min sida. Jag har ju läst lite hos dig och inte hunnit svara. Jag förstår att det går bra för dig och du är ju snart på 4 månader innan jag hinner till 8 vilket betyder att vi ju snart är lika långt i nykterheten. Eller, jag kommer väl alltid ligga nästan 4 månader före, men ju längre tiden går, desto mindre blir ju den relativa skillnaden. När du varit nykter 1 månad och jag 5, visst då var det skillnad. Men när du nått ett år så är vi ju båda där :)

Profile picture for user TappadIgen

Jag har förstått att jag är sämre på att förklara saker än jag uppfattar själv att jag är. Samtidigt tillhör jag den personlighetstypen som nästan tvångsmässigt vill förklara en massa saker. Oftast försöker jag hålla tillbaka så gott det går, men nu kände jag att jag vill förklara denna saken igen.

Jag känner mig väldigt stabil i att vara nykter. Det senaste halvåret har det aldrig varit nära att jag faktiskt skulle ta steget till att införskaffa någon rusdryck. Samtidigt vet jag ju att det fanns positiva saker med alkohol också och saker som jag gillade. Jag känner inte att jag måste låtsas som att så inte är fallet för att fortsätta att vara nykter och ibland är det väl naturligt kanske att de gör sig påmint på något sätt.

Det jag har kommit på är väl att det svåra med att ha ett sunt förhållande till alkohol är att man måste ha det 100% av tiden. Om du har tänkt dig att inte dricka en dag så räcker det inte att stå emot att öppna flaska 23 timmar och 59 minuter av en dag. Du måste stå emot 24 av 24 timmar. Det är väl det som gör att det är svårt för många att dricka mindre och på ett sundare sätt.

Har du ett sunt förhållande till alkohol 90% av tiden, så har du inte ett sunt förhållande till alkohol. Jag tror väl att det var det som hände för mig. Jag försökte att ändra mina dryckesvanor ganska länge innan jag till slut slutade och långa perioder var jag ju duktig. Men det räcker ju att trilla dit en gång så är man där igen. Sen kanske man är duktig igen och majoriteten av tiden, men man har fortfarande ett problem.

Jag vet inte om jag lyckade få förklarat något, men nu har jag i alla fall försökt. :)

Profile picture for user TappadIgen

Man är kanske inte alltid så varse om sina egenheter, men när man diskuterar med andra så kan man ibland se hur man tänker på ett sätt som andra inte gör.

För ett litet tag sen så diskuterade jag med någon om att äta paranötter. Jag gör det en gång i veckan och personen jag diskuterade med uppmanade till försiktighet för man kan lätt smaska i sig dem och få en för hög halt selen genom dem. Paranötter är ju väldigt rika på just selen. Jag förklarade att jag alltid äter 25gram. Han menade ändå på att det är så lätt att när man börjat smaska i sig dem så äter man en handfull till. Jag fick då åter förklara för honom att jag ju äter 25 gram. Inte 24 gram. Inte 26 gram. 25 gram. Sen kom jag på att det kanske är lite udda.

Jag tycker om att ha kontroll på vad jag äter. Jag äter i princip samma sak varje morgon och trivs med det. Ser fram emot att äta och tycker om det. Havregryn är alltid 100gram torrvikt. Dock varierar vikten på bananen, då den ju är den storleken den är. Jag älskar ju siffror också, så jag minns ofta länge sådana detaljer som att idag blev det 137 gram banan, vilket är en bit över medel mot vad det brukar bli. Till lunch blir det oftast grova smörgåsar med 67 gram ost, men jag kan variera det lite mer.

Men jag äter alltid exakt den mängd jag tar till mig. Från grundskolan minns jag en gång i fjärde klass när jag var magsjuk. Jag försökte förgäves få i mig all maten. Jag minns att det var torsk med skirat smör och potatis och jag satt där långt efter alla andra hade gått och kunde inte få i mig allt. Det var väl den gången jag slängde mat. Annars är det stört omöjligt för mig att göra det. Jag har vid ett par andra tillfällen verkligen fått kämpa för att få i mig maten på min tallrik, men inte så många gånger för jag är inte så känslig när det kommer till mat heller.

Jag nämnde i alla fall för min sambo att det kanske inte är så vanligt att oftast äta exakta mängder, varken mer eller mindre och att föredra att ha det så. Hon menade på att det inte är min enda egenhet och att jag förmodligen befinner mig någonstans på ett spektrum. Jag har funderat på om jag skulle ta upp detta med min psykolog, men jag vet inte om det skulle hjälpa mig med något egentligen.

Jag har kollat upp lite olika möjligheter men inte hittat något som stämmer till 100%. Jag tänker att en sak är att jag ju t.ex mår så otroligt bra av den 100% kollen jag har på min frukost t.ex. Att havregrynen väger exakt 100 gram imorgon också. Jag har väldigt svårt för att köra 99 gram imorgon t.ex. Jag vet att det skulle besvära mig mycket resten av dagen. Men samtidigt så kan jag koppla bort det helt när jag är på jobbresa och äta frukost på hotellet utan att känna till mängderna och till och med tycka att det är skönt någon gång ibland, men sen längta tillbaka till rutinen igen. Jag tänker att om jag hade haft t.ex autism, så hade det varit otänkbart att släppa det helt som jag gör ibland.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Jo, någon form av spektrum stämmer du nog in på. Det gör nog alla på något sätt. Men om du hittat ett system som ger dig kontroll så är det ju bara bra. Hjälp och ev diagnos behöver du ju först när du behöver extern hjälp att styra upp ditt liv för att få kontroll. För har du inte kontroll leder det nog till ångest.

Min yngsta dotter har gått i särskola sen tredje klass. Där är de makalöst duktiga på att anpassa omgivningen efter individen. Och individerna på särskola har inte förmågan att fixa den anpassningen själva.

Du däremot HAR den förmågan och jag tycker bara att du ska omfamna dina egenheter - låt dem blomma ut ännu mer ❤️ Att tvinga in cirklar i kvadratiska hål och vice versa är bara plågsamt för alla.

Kram 🐘

PS. Jag äter ett tiotal paranötter varje dag, borde jag sluta med det?

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Jag förstår precis vad du menar. Med extrem kontroll på ett intellektuellt plan skulle jag nog kunna dricka kontrollerat 9 av 10 gg. Men det skulle dränera mig fullständigt på energi, och jag skulle nog inte ens uppskatta drickandet. Och den 10:e gången skulle det gå åt helvete. Då hade jag kanske vaknat upp i någon okänd mans säng 😳

Nej tack, det är inte värt risken. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka kontrollerat. Om man dricker ibland så stödmatar man beroendet. Nu har beroendet istället gått in i en törnrosasömn.

Jag är den första som ska hänga på en uteservering i solsken ☀️ Jag ska bevisa för mig själv att det är själva stunden som är njutbar, och den blir lika njutbar med något alkoholfritt i glaset. Det är kanske då jag ska beställa ett stort glas mjölk 😉

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

Där ser man, ja vi har ju alla våra små egenheter.😅 Jag har aldrig kommit på tanken att väga en banan, men däremot väger jag ju gladeligen olika fiskar jag har fångat. Varför tycker jag det är så kul att få en tyngre fisk än jag någonsin har fått innan?😂 En av mina egenheter helt klart.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Autismspektrum är otroligt brett. ”Autistiska drag” har min dotter som del av sin diagnos. Mycket kinkigt med maten. Allt ska vara i bitar lagom att sticka gaffeln i. Ingen sås, inga grönsaker, mycket begränsade matpreferenser. Men för varje år utökar vi med något nytt! Smörgåstårta nu senast, med gegga och grönsaker och garnering. Allt åker ner. Borde inte funka, men det gör det eftersom hon är trygg i sig själv.

Samma sak med rutiner. Vi har gått från dagligt schema med tiotal hålltider till att endast notera avvikelse varje dag. Hon är äldre och har mer erfarenheter, har i grunden god självkänsla och är inte ett dugg ängslig. Så vi kan ställa in aktiviteter också utan att det leder till utbrott. Då säger vi att någon är sjuk, det argumentet funkar alltid. Folk blir sjuka, saker ställs in.

Väldigt många med autism är otroligt högfungerande och har intuitivt hittat sina egna metoder för att få kontroll över olika saker. Spektrumet är jättebrett som sagt.

Sen mår alla bra av rutiner. Jag äter också samma frukost varje dag. Jag väger dock inte mina tre falu rågrut-skivor 😉

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek @Torn Tack för er input :) Jag känner att jag skriver av mig mycket här bara just för tillfället och det blir ju ett försök att konkretisera mina egna tankar. Jag förväntar mig egentligen inte feedback, men det är väldigt roligt att få av er och speciellt nu när jag inte vet hur jag ska förhålla mig till saker.

@Andrahalvlek Jag minns allt din förvåning över hur din dotter kunde tycka om smörgåstårta, men jag tror att det beror på att det är så himla gott och då får man ju släppa lite på de regler man sätter för sig själv :) Smörgåstårta är en personlig favorit! Dock har jag ofta varit benägen att separera mat när det gick. Speciellt när jag var yngre.

Jag gjorde faktiskt två online-tester på just autism. En på svenska och en på engelska. Resultatet på båda var att jag låg under vad som krävdes. Testet på engelska var maxpoängen 68 och om man fick ett resultat på 51-68 så föreslogs man att kontakta sjukvården och jag hade bara 48. Men det är väl inte så konstigt egentligen för en del saker känner jag inte igen mig alls i. På det andra testet hamnade jag också under gränsen med en liten marginal.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen 48 är ju inte så långt från 51. Jag gjorde ett test på engelska som jag fick upp när jag googlade och jag fick 9 på det testet 😂 Jag tror inte du behöver hjälp med att hantera detta alls, men det kan ju vara bra att vara medveten om det. Alkohol används ju tyvärr ofta som självmedicinering.

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Konsten att fejka arabiska” av Lina Liman. Det som är bra är att hon så tydligt kan beskriva på vilket sätt hon känner sig annorlunda, vilket i hennes fall ledde till väldigt svår ångest innan hon fick sin diagnos och förståelse för sitt beteende. För mig, som inte alls känner igen mig, var det otroligt intressant att få en inblick i den världen.

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Torn @Andrahalvlek Tack mina vänner! :)

Jag hade egentligen tänkt att skriva en 8-månaders reflektion här på min sida men så hamnade jag i något annat igår och nu vill jag egentligen ut och promenera i det härliga vädret, men jag känner att jag borde skriva något litet i alla fall, för min egen skull. Jag kommer ofta på mig med att fundera över en frågeställning som på något sätt relaterar till alkohol, kanske ofta väldigt indirekt, men som jag då tänker i banor som hur jag skulle formulera mig om det på forumet. Men sen blir det oftast inte av att jag skriver ner det. Egentligen är ju skrivande ett sätt att reda ut hur man själv tänker, för när man skriver på ett forum så måste ju intentionen ändå vara att förklara hur man tänker för någon annan, även om man inte lyckas eller om inte någon läser. Annars vore det ju ingen mening att skriva och då kan man samtidigt få en bättre förståelse för hur man själv tänker. Den extra fördelen här är ju att man kan gå tillbaka och läsa senare hur man tänkte då.

Nu när jag inspirerats mycket av vad som skrivits här och Tofus reflekterande över hur man undviker återfall har fått mig att tänka på just det, så är det väl kanske det jag behöver reflektera om igen. Som vanligt känner jag ingen risk idag att jag skulle falla tillbaka i träsket, men det kan vara bra att identifiera de möjliga riskerna innan de dyker upp. Mitt funderande har kommit fram till två möjliga vägar.

Att jag skulle få för mig efter ett långt upphåll att jag nu kan klara av ett kontrollerat drickande.
Att något skulle få mig ur balans och få mig att fatta ett irrationellt beslut.

Oavsett så måste något tillföras. Men det är väl så det händer. När jag under min resa försökte mig på ett kontrollerat drickande så lyckades jag ju med det till vissa delar och sedan fungerade det inte. Men jag kände under vissa tider att jag hade kontroll. Ser jag tillbaka på det nu så hade jag ju inte så mycket kontroll som jag trodde, även om jag ibland lyckades med det kontrollerade drickandet. Jag hade ju en vit månad och det kändes också som att jag hade kontroll då.

Nu känner jag att jag har kontroll. Jag har förvisso en helt annan metod också, men vad är det jag missar här? Den där idéen om jag kanske kunde dricka kontrollerat igen, den dök ju faktiskt upp om än väldigt kort då när jag var i Göteborg för ett par veckor sedan. Den var ju inte ens i närheten att kunna övertala mig då och inte långlivad. Meditationen gjorde ju att jag kunde ta ett steg åt sidan och identifiera tanken och att dess ursprung inte var mitt eget medvetna jag och att jag inte behövde fundera på svaret på frågan, då jag vet det.

Rationellt är jag ju med på tåget fullt ut att jag ska vara nykter resterande delen av mitt liv och jag går inte runt och är sugen i tid och otid och jag grämer mig inte särskilt mycket heller över hur det har blivit. Det gör ju inte att jag går runt och tror att öl har blivit äckligt eller att den initiala dopaminfrisättningen är otrevlig. Det är ju bara det att nackdelarna överväger så oerhört mycket. Där finns ju kanske en ingång hos mig. Som sagt tänker jag inte så ofta på alkohol, utan det är mest i mina egna tankeexperiment det blir av.

Om jag isolerat tänker på en(1) kall öl på en uteservering en sommardag så ser jag bara positivt med den. Det är när jag tänker på den i det större sammanhanget och allt det som det för med sig som gör att jag får avsmak och ryggar tillbaka. Jag vet inte om jag förklarar det på ett bra sätt, men jag menar alltså att det är svårt för mig att bli 100% antialkohol och jag tror inte att det är vad som skulle fungera bäst för mig heller då jag vet att det inte skulle vara sant.

Jag vet inte ens om det är en bra analogi, men jag kommer att tänka på min exfru. Det vore en fruktansvärt dålig idé att inleda ett förhållande med henne igen. Det skulle nog inte vara bra för någon av oss och hon skulle säkert hålla med. Med det sagt kan jag minnas saker som var bra med äktenskapet också och goda sidor hos henne som jag uppskattade. Det gör inte att jag längtar tillbaka till ett förhållande med henne. Vi gjorde några riktigt roliga saker ihop som jag kan tänka tillbaka på med värme. Jag har inget behov av att måla upp henne som ondskan själv och som att hon är den värsta människan i världen, för det stämmer inte. Jag ödslar ändå ingen tid på att fundera på ett nytt förhållande med henne.

Skillnaden är kanske att det kraschade äktenskapet kan jag ändå tycka att jag lärde mig något av och att jag av den anledningen kanske ändå inte önskar det ogjort, i alla fall inte fullt ut. Eller när jag tänker efter kanske jag gör det ändå. Men det jag lärt mig av alkoholen har helt enkelt inte varit värt det. :) Nu är det ju som det är så jag ångrar ju egentligen inte saker av princip just för att det inte går att få dem ogjorda och det därför är meningslöst, men alkoholens livsläxor hade jag banne mig klarat mig utan.

Profile picture for user TappadIgen

Transportsträckor

Det går inte att sätta rubriker på inlägg här men jag tänker att om jag skriver ett ord och trycker på Enter-knappen två gånger innan jag fortsätter att skriva så blir det som en rubrik. Jag är inne och skriver lite i andras trådar men märker att jag har svårt att hålla tråden då jag då och då drabbas av nåt jag vill förklara(men utan att lyckas särskilt väl). Så jag tänkte att jag hoppar in min egna tråd för mina utsvävningar istället.

Jag läser ofta kloka och välformulerade tankar här på Alkoholhjälpen och en sak jag funderat lite extra på är Andrahalvleks ord om hur livet tidigare mest var en transportsträcka mellan fyllor. Det är något jag verkligen känner att jag vill och kan undvika nu. Jag tänker att det såklart är bättre att ha något annat än alkoholen för livet att fungera som transportsträcka till, men ännu bättre är det att ha ingenting alls. I början av min nykterhet kunde jag se fram emot att kunna fira jämna veckor/månader nykter, men sen jag skrapat ihop 6 månader känner jag att jag inte har det behovet längre. Jag vill kunna njuta av den här dagen och den här stunden som är nu. Det tror jag också att jag kan på ett sätt som jag inte kunnat tidigare.

Idag på jobbet hände det något riktigt frustrerande. När dagen var klar kände jag att jag bara behövde få komma utomhus men allt var upp och ner och kaos kändes det som. När jag tog de första staplande stegen ut i solen kände jag en ilska som började slå rot i mig och sprida sig ut som bubblor igenom hela min kropp men det vara bara ett par sekunder innan jag identifierade känslan och ströp näringen till den och känslan byttes mot ett lugn. Det kändes så overkligt att kunna göra så. Jag visste inte ens att det gick att göra så. Jag la några tankar på att imorgon innan morgonmötet så fixar jag det som går att fixas så gott det går, med det som var frustrerande idag, och resten låter jag vara för det går inte att fixa det helt eftersom det är utanför min kontroll. Sedan fortsatte jag min promenad och lyssnade på Språket i P1 som idag hade idiomatiska uttryck som tema och skrattade gott åt det och njöt av solen. Jag längtar inte till helgen eller semestern eller någonting utan jag lever idag. Det känns så konstigt att det fungerar! Inte hela tiden såklart. Jag blir också disträ och visst hamnar mina tankar både i det förflutna och i framtiden. Men det är ju här jag hör hemma, här och nu. Mitt gamla jag hade nog upplevt det jag beskriver som klyschigt och idealistiskt, men nu försöker jag ju faktiskt bara att beskriva det som det är. Det går nog inte riktigt att förstå det utan att uppleva det.

Profile picture for user Andrahalvlek

Visst är det häftigt!? Man blir mer chill som nykter 😍 (Du är nog lite extra hjälpt av meditationen också, det är verkligen ett magiskt verktyg.) Som jag skrev i Soffis tråd igår: Vi vill leva NU. Vi vill verkligen LEVA nu. Igår och imorgon är en annan dag. Idag är idag, och vi förvaltar dagen på bästa sätt. Vi löser det vi kan lösa, och resten får vara.

Och du, släpp det där med rubriken. Rubriker är numer ett minne blott på forumet 😉 Man får gå direkt på essensen i sin första mening istället.

Kram 🐘

På. Jag tycker att du är jätteduktig på att förklara vad du menar i andras trådar. Det är inte enkla saker vi försöker förmedla.

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Tack för pepp! Jag funderade ju lite i en annan tråd att jag har svårt att utvärdera hur mycket saker hjälper. Jag vet ju inte hur jag hade haft det nu utan meditationen t.ex. Men, jag var hos tandhygienisten för rengöring och jag har varken tandläkarskräck eller är tand-öm så egentligen brukar det väl mest bara vara tråkigt att sitta där och gapa så jag passade på att meditera. Det kändes faktiskt riktigt härligt, mot slutet upptäckte jag dock att jag hade glömt att jag var hos tandläkaren vilket ju gjorde att jag insåg att något gick fel i meditationen där, men vad vet jag inte riktigt.

Profile picture for user Torn

Jag lever mycket i nuet numera, men jag gillar samtidigt att ha lite saker att se fram emot. Tex om jag vet att jag ska ut på en riktigt rejäl fisketur nästa helg så har jag inte emot att fantisera och planera inför den. Tvärtom, jag mår bra av det.😅 Men det kanske är mindre bra 🤔, jag har inte funderat något över det. Nåja, så länge jag mår bra av detta så är det inget jag tänker försöka ändra på. Jag gillar att ha lite roliga saker att se fram emot.😍

Profile picture for user TappadIgen

@Torn Självklart ska du planera och se fram emot saker, Torn! Det mår du alldeles säkerligen bra av. Jag skrev kanske lite väl svartvitt när jag skrev det. Att planera för saker och ha mål är ett måste. Problemet uppstår när majoriteten av tiden blir en transportsträcka till nästa event. Det var så jag menade.

Jag försökte till och med planera lite med min far igår inför sommaren. Det är ju lite svårt för man vet inte hur Covid-restriktioner kommer att se ut då, men något gemensamt kommer vi att försöka hitta på och jag är säker på att det kommer att bli roligt. Det jag ser som problemet för mig vore om jag bara längtar till det och inte lever just nu. Jag har som vanligt svårt för att förklara hur jag tänker, men även om jag ser fram emot det, så vill jag inte att det ska hända ännu. Jag ska göra roliga saker idag först och imorgon också.

Profile picture for user Torn

@TappadIgen Ok, jag tänkte väl det.😅 Jag tycker absolut inte du skriver luddigt eller så. Det är ofta jag som uppfattar saker lite fel snarare.😂

Ha det gött!

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Men man behöver inte ha halvårsplaner, och boka upp varenda dag på sommarsemestern redan nu. Då blir livet nog mest en transportsträcka från det ena till det andra.

Sommaren har jag inga planer alls för än, det brukar jag sällan ha. Jag planerar så mycket på jobbet att jag måste vila från det på min fritid.

Jag gillar att min kompis spontant föreslog en promenad igår kväll och det tackade jag ja till på stående fot. God planering privat för min del är inom en vecka eller två. Problemet i år är att alla hotell, stugbyar och vandrarhem redan är fullbokade när alla vill planera sin sommar i god tid och utomlands känns osäkert.

Kram 🐘