Borde jag sluta dricka?

Profile picture for user Roligatjejen

Vet inte vad jag ska göra. Har funderat otroligt mycket kring alkohol och dess vara eller icke vara de senaste veckorna. Var på middag med några kompisar för några veckor sen, sedan gick vi på en "efterfest" där vi mötte upp några andra och sen minns jag inte mer. Tror att jag följde med en kille hem, men inte säker. Vet inte vad jag gjort. Fick sådan fruktansvärd ångest efter det, som fortfarande sitter i mer eller mindre trots att det gått snart en månad. Det var inte första gången det hände (att jag fick en total minneslucka) och kände nog på något sätt att nu är det nog.

Har alltid varit den som varit fullast på festen, och haft svårt att sluta dricka när jag börjat (på fest). Alltid fått mycket ångest dagen efter, oavsett om jag minns vad som hänt eller ej. Men kände bara att efter den kvällen, att så får det aldrig mer bli. Det känns liksom så onödigt med den ångesten.

Så till frågan. Måste jag sluta dricka helt? Dricker aldrig själv, aldrig sugen på alkohol, dricker aldrig för att dämpa ångest osv, har inga problem med att gå ut utan att dricka om jag bestämt mig för det från början och kan dricka 1, 2, 3 glas utan problem om det är tex. en middag. Det är mer när det är en festlig situation, tex. på klubb eller på hemmafest som det går för långt. Jag älskar att dricka lite bubbel med en tjejkompis och det är ju inga problem. Men de här morgnarna när man vaknar upp och inte förstår hur man tog sig hem igår är inte roliga på något sätt. Då hade jag ju kunnat vara utan det. Är också rätt ung, 23, och mycket umgänge är centrerat kring alkohol. Så vill inte sluta helt. Eller? Är det vad som krävs för att slippa de gångerna när det blir allt för mycket? Går det att lära sig dricka måttligt?

Profile picture for user Nykomling

Roligatjejen och välkommen till forumet.
Bra att du tagit steget att fundera över ditt drickande. Jag själv har svårt att sluta just när jag dricker.
För egen del bestämde jag mig för ett längre uppehåll. Det är kanske inte lika lätt när man är ung och som du beskriver alkoholen står i centrum. Av det du skriver så är det i visa situationer som det blir för mycket.
En början kan ju vara att hitta strategier för dom situationerna, kanske vara den som skjutsar till hemmafesten, klubben. Köpa 2 alkoholfria drinkar för varje med alkohol i, det behöver ju ingen veta om du inte vill. Säga att du ska upp tidigt nästa dag. Grupptrycket kan ju vara starkt i din ålder.

Vissa kan dricka måttligt och andra kommer till insikt att dom inte klarar det. Prova att sätta en gräns för dig själv och se om du klarar hålla den. Ett exempel kan vara max 2 drinkar sen alkoholfritt på klubben.
Angående minnesluckor säger jag bara fy f*n, dom är aldrig roliga. Jag brukade undvika titta i mobilen in i det längsta. Inte minnas vad man sagt, skrivit eller gjort och är man ute kan man ju hamna i en väldigt tråkig situation.

Tycker det är jättestarkt gjort av dig att komma till forumet och skriva om din situation. Det finns jättemycket erfarenhet här och du kommer säkert få betydligt bättre svar än mitt. Många skriver om sin resa här, det kan ju också vara en hjälp för dig eller om du har fler funderingar.
Ett tidigt Gott nytt år!

Profile picture for user Kaffetanten88

Du är ung och det finns dem som kan lära sig dricka mindre. Du fick många bra tips här åvan. Jag tycker också du är stark som vågar fråga här.

Du kan ju drick måttligt i många situationer. Jag tänker också att du kanske kan sätta gräns på hur mycket du får dricka när du är ute och festar. Ta varannan alkoholfritt eller så. Kanske helt avstå att dricka i situationer du vet att det kan bli förmycket.

Minnesluckor är hemska. Jag har mest druckit hemma på senaste tiden så har mest skrivit saker jag inte minns på Facebook och sånt. Måste vara jätteläskigt att vara ute och inte veta vad man gjort.

Lycka till! Det kommer bli bra.

Profile picture for user 2021 nykter

Kunde varit jag som skrivit denna text, skillnaden är att jag är dubbelt så gammal som du. Har precis samma problem med alkoholen och har nu bestämt mig för att sluta. Du är klok som känner detta redan i så ung ålder och som dom skriver ovan kan testa att börja med olika knep för att kontrollera berusningen. Ångesten blir bara värre med åren så det jag kan råda dig till är att försöka kontrollera det och om inte det går, kanske sluta helt. Jag önskar jag hade haft din insikt, hade sparat mig massa pinsamma tillfällen. Lycka till och jag är säker på att du kommer klara dig galant. Kram ?

Profile picture for user Kennie

Jättebra att ta tag i detta tidigt. Vet att till exempel beroendemottagningen på Riddargatan 1 i Stockholm har behandling för personer som vill lära sig dricka måttligt. Många har heller inte utvecklat ett dagligt beroende, utan behöver hjälp precis som du att inte spåra ur när de väl dricker. För egen del tyckte jag att det var så oberäknelig, vissa kvällar var det inga problem, men ibland satt jag plötsligt på partytåget i tre hundra km i timmen fast jag hade tänkt ta det lugnt..Så jag dricker inte alls nu.. Men testa om det funkar för dig med enkla tips som max fyra enheter på en kväll, eller alkoholfritt mellan glasen. Annars är det kanske bra att ta hjälp tidigt, du har mycket att vinna på det tror jag, minnesluckor är en stark varningssignal.. .

Profile picture for user Roligatjejen

Tack snälla för alla fina svar. Det enkla är väl att ha en strategi och sen hålla sig till den som ni säger. Det har jag också tänkt ut många gånger. Problemet är väl egentligen då att jag glömmer bort att jag måste tänka på det och inte bara kan slappna av helt. Eftersom det ofta gått ett tag sen jag haft en sån där dunderfylla när jag dricker igen så tänker jag inte på det eller tänker att ikväll är det lugnt och så blir det samma sak igen. Så är fallet idag. Träffade några vänner igår, tänkte på det ändå i början av kvällen men sen träffade vi lite folk som jag inte känner så bra och så körde vi lite drickspel typ och då spårade det ut för mig igen. Minns inte sista timmarna av kvällen eller hur jag kom hem och det känns så jävla illa igen? Är inte så nära med den kompisen heller, vi har inte känt varandra så länge och då känns det typ ännu jobbigare, vet inte vad jag ska säga till henne liksom. Fy fan. Vet inte vad jag ska göra.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Låter jätte jobbigt ? och bakis på köpet så är ångesten enorm. Om det nu är till någon tröst så ljuger ångesten alltid. Jag tror varje gång jag vaknar med bakis att jag är världens sämsta mamma och att alla hatar mig ? Efter nyår tog det 3 dagar att få lite mer balans och nu tycker jag om mig igen (7e dag utan A idag).

Så försök fylla på med lite dopamin. Är socker och bada varmt. Se på en film så du distraherar dig från ångesten.

När du är på fötterna igen, om par dagar, läs om alkohol. Jag tror du skulle vinna mycket på att veta hur det fungerar. Och nästa gång du är ute, ge bort ditt bankkort och köp endast när din kompis köper. Då dricker ni lika mycket

Ha en fin kväll ❤??/ Mary

Profile picture for user Roligatjejen

Åh jag blev så glad av ditt inlägg, kändes så fint. Men. Känner inte att jag vill vara snäll mot mig själv så som du säger och försöka distrahera mig från ångesten utan vill på något sätt känna den, så att jag tar det på allvar det jag gjort. Så att jag inte ska göra det igen. Som nån sorts bestraffning antar jag. Förstår att det är dumt och att det inte fungerar men känner att jag förtjänar att må dåligt. Pratade faktiskt med en kompis igår och försökte berätta hur jag känner kring alkohol osv. vilket var jättejobbigt för jag skäms så mycket över det men det känns ändå bra att jag gjorde det så att jag inte behöver bära på det själv.

Och grattis till sju (förhoppningsvis åtta nu då) dagar utan! Superstarkt gjort!

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Härligt att du kunnat öppna dig. Speciellt om personen förstår att inte dömma. Snyggt gjort!

Du kommer inte lära dig något med bestraffning. Eller mer än att du förtjänar bestraffning. Att inte dricka är något positivt. Vi gör det för att vi bryr oss om oss själva. Ingen vill att du ska råka hos en okänd igen och vakna utan minnen. Vi vill dig väl. Du är värd att ha goda minnen och leva utan ångest. ??❤

Det finns många kloka människor här som kommer att kunna ge dig tips. Jag kan inte dricka så mycket som du (eller bli så full som du råkar) eftersom jag somnar långt innan. Så jag vet inte hur man stoppar drickandet. Men om jag kunde gå tillbaka i tid och ge mig själv en råd. Så skulle jag be mig själv att lära ha roligt utan A. Så jag inte behövde lära mig det när jag är 40+.

Ha en fin kväll, sluta inte skriva ???

Profile picture for user Kennie

Jättebra att du fortsätter kämpa och fundera. Kanske kan du ta en längre paus från alkoholen och under tiden testa att gå ut nykter? Det finns många goda alkoholfria alternativ, både öl och drinkar. Här på Alkoholhjälpen rekommenderar de många att inte dricka på tre månader, och sen utvärdera hur man vill gå vidare. Läs på en massa fakta här under tiden, och reflektera i din tråd. Och jag tror att det är bra att sedan få professionellt stöd av någon som kan göra en bedömning av din specifika situation. Det låter som att du mår rätt dåligt av hur du har det nu.. Det är jobbigt, men också en bra grund för att lyckas med en förändring.

Profile picture for user Roligatjejen

8 månader senare. Det har gått upp och ner. Har några riktigt dåliga fyllor, med minnesluckor. Men för det mesta har det gått bra trots att jag har varit ute och festat en hel del i sommar. Men nu är det söndag och jag ligger i min säng fortfarande helt förstörd efter fredagens bravader. Var ute och blev fruktansvärt full, minns inte sista timmarna helt. Bara spridda minnesbilder. Gjorde saker jag ångrar väldigt mycket, tappade bort saker som jag väldigt gärna ville ha kvar. Har knappt någon ångest över det dock är bara mest ledsen över att jag låtit det hända igen. Har inte tänkt på det här med alkoholers vara eller inte så mycket sen i vintras av någon anledning, har bara låtit allting vara. Och det har ju gått okej för det mesta, men med betoning på för det mesta. Nu gjorde det inte det. Och känner att det är nog nu. Känner att det är respektlöst mot mig själv att behandla mig så här, göra samma misstag gång på gång. Måste göra något. Tänkte försöka ha två nyktra veckor trots att jag har massa middagar, födelsedagsfiranden och så planerat. Bara för att pröva hur det känns. Hoppas det går bra.

Profile picture for user Roligatjejen

Det gick bra, jag drack men inte så mycket och hoppade det på flera middagar. Nu ligger jag här i min säng igen, har inte gått upp på två dagar för jag har så mycket ångest. Var på fest i helgen och det slutade inte bra. Minns inte de sista timmarna eller hur jag tog mig hem eller nånting. Tror mina kompisar skickade hem mig i en taxi men vet inte vad jag gjorde så att de var tvungna att göra det. Tappade bort en jacka. Jag inser ju att jag har ett otroligt problematiskt förhållande till alkohol, att jag faktiskt måste göra något för att ändra på det. Vill inte facea det för jag vill inte att det ska vara så. Jag skäms så jävla mycket och jag vet inte vem jag ska prata med det om just för att jag skäms så mycket. Men vill inte att det ska vara så här heller. Men det är det jag har insett att jag låtsas som att det inte är ett så stort problem för jag vill inte behöva ta tag i det. Erkänna för mig och alla andra hur det faktiskt är. Fy fan. 😭

Profile picture for user Se klart

Hej,
Jag har inte läst dina inlägg tidigare, så ett sent välkommen- nästan ett helt år sent!
När jag läser så tänker jag att det är så himla mycket ångest som kommer ur de där tillfällena när det blir (alldeles) för mycket. Det är tuffa och plågsamma känslor i en ung människa. Ilska mot dig själv, misslyckande. När det handlar om något du inte kan styra när du väl är där.
Jag vet inte hur du funderar men jag skulle absolut ge mig själv en längre tid nykter. Jag vet att det är tufft när man är ung, men så är det. Att vara i verkligheten är bättre än att vara i nån fantasi kring hur man önskar det kunde vara.
Ta tre månader nykter och utvärdera ditt mående, fördelar (många!!) och ev nackdelar. Som många skriver så är det väldigt bra att ta tag i problemen tidigt. Du ska också tänka på att vara rädd om dig! Kram 🥰

Profile picture for user Ase

@Roligatjejen blir väldigt berörd av det du skriver. Du är inte ensam om att inte alltid kunna hantera alkoholen. Tror att många hade önskat att de börjat tänka i dina banor redan när de var mycket yngre.
Det är många ungdomar idag som väljer bort alkohol. Det är många kända personer som öppet pratar om sitt missbruk och därför avstår alkohol. Tror inte du behöver vara orolig för hur det skulle tas emot om du avstår alkohol.
Verkar som din generation är mer öppen för att alla väljer olika.
Du kommer snart må bättre💖
Kram

Profile picture for user Roligatjejen

@Se klart Tack så mycket för ditt svar! Uppskattar det verkligen. "Att vara i verkligheten är bättre än att vara i nån fantasi kring hur man önskar det kunde vara" är så himla himla sant och det kom verkligen åt mig. Var jätteledsen igår som sagt men efter att ha läst det ringde jag min mamma bara för att faktiskt få ut det på något sätt och behöva erkänna för nån hur jag faktiskt känner. Fick mer skäll än det stöd jag ville ha men det var nog bra ändå att berätta för någon. Har otroligt svårt att prata om mina känslor i vanliga fall också så det här är jättesvårt och jobbigt att berätta för nån jag känner men det känns okej ändå. En nykter period är nog rätt väg att gå även om det känns svårt.

Profile picture for user vår2022

@Roligatjejen hej! Kunde varit jag i din ålder nu är jag 50+. Så många gånger som jag drack mig aspackad, ramlade och inte mindes men skammen och skulden kunde i glömmas. Sedan gick livet på med barn, skilsmässa. Har druckit i olika omfattning minst 10 år och aldrig kunna säga nej och det blir för mycket. Senaste två åren har jag druckit varje dag! Så mycket skuld, skam och ångest! Huh! För 11 dagar sedan slog jag slag i saken att sluta dricka och nu är jag på dag 9. Det bästa beslutet i mitt liv! Har berättat för mina barn i din ålder om beslutet och om skammen när de att mig full. De är så goa och hejar på mig❤️. Känns så skönt att berätta och vara ärlig och övriga närmaste har också fått veta. Min skam lättade efter det! Forumet här är en livslånga och får massor av stöd och råd. Ta tag i detta medans du är ung, ditt liv kommer att bli så mycket bättre😁. Jag ska kämpa på med näbbar och klor när det blir tuffa tider, denna gång ska jag lyckas!
Kram💕

Profile picture for user Roligatjejen

Ett tag sen du skrev till mig här nu, jag hoppas att de 9 dagarna blev många fler! Jag tror du har helt rätt i att låta andra veta, och berätta för dem hur det ligger till och vart man vill ta sig. Är nog rätt väg att gå. Tack! Jag ska kämpa på och jag hoppas du också kan/har gjort det! @vår2022

Profile picture for user Roligatjejen

Återigen tagit det för långt denna fredagkväll. För full, minns inte mycket och har dessutom lyckats supa bort min alldeles nya telefon. Mitt syskon sa idag när jag sa att min telefon var borta, du ska nog ha en vit månad, har du gjort IQs test om alkoholvanor? Det om något är det tydligaste tecknet på att något inte är som det ska. Första gången någon annan faktiskt har uttryckt något om mina alkoholvanor, och det tar så jävla hårt. Och det är ju sant så hen har ju rätt. Men att någon annan faktiskt märker något. Det är något annat. Ska träffa hen ikväll och prata om det. Och så måste jag prata med min mamma och säga att jag har tappat bort min telefon. Så hon kan inte heller stå utanför. Det kommer bli en förjävlig dag, att faktiskt möta min familj och säga att hej, hjälp jag har ett problem. Jag fixar inte detta själv. Men det måste göras. Det går inte att gömma sig längre. Så det är bara att göra det. Det kommer nog hjälpa mig i längden och det är det jag får tänka på. Även om det känns jävligt jobbigt.

Profile picture for user TappadIgen

@Roligatjejen Jag har all sympati för den situationen du är i just nu. Jag vet att det känns tungt, men du ska veta att du agerar helt rätt. Du tar tag i det och konfronterat problemet nu, istället för att fly undan det. Det är inga lätta dagar du har framför dig, men det blir bättre, det kan jag faktiskt lova!

@Roligatjejen skrev:"Det kommer nog hjälpa mig i längden och det är det jag får tänka på."

Jag tycker att du gör helt rätt. Du kommer att fixa detta!

Profile picture for user vår2022

Hej @Roligatjejen vad glad jag blir av att du hör av dig😁. Det går bra för mig och har varit nykter 41 dagar. Mår så otroligt mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Det bästa jag gjort! Mitt självförtroende är inte i botten längre, skuld och skam inte alls påtagligt.

Jag var också jämt fullast och festprissen, vågade ta ut svängarna med alkohol och prata på. Jämt sån jävla ångest och ågren efter. Min dotter, några år äldre än dig var likadan för ett antal år sedan. Söp bort grejjer, gjorde toksaker, festens medelpunkt, tagen av polisen och kördes hem. Som tur har hon inte blivit beroende, dricker sällan, väljer alkoholfria alternativ, sköter sig med ett bra liv. Om hon skulle fortsatt att parta hade det nog sett annorlunda ut, hon har säkert ärftliga anlag från mig och vi har lättare att hamna i ett beroende än vad många andra har.

Vad bra att du bestämt dig för att berätta för familjen, du behöver allt stöd du kan få. Tror att det är svårt att säga till någon att den dricker för mycket även om man tycker det. Vad modigt av ditt syskon att säga det och modigt av dig att du inte bara slog ifrån dig.

Ta hand om dig och vårda ditt unga liv. Hör gärna av dig om hur det går, om du vill förstås.

Kram❤️

Profile picture for user Roligatjejen

Vad fint att höra att det fortsatt på rätt spår för dig @vår2022 !! Fint att höra att det kan gå bra och att det har gått bra för din dotter också. Pratade med min mamma igår lite grann för hon var tvungen att hjälpa mig med den borttappade telefonen, hon blev såklart arg på mig, med all rätt. Var inte första gången hon var tvungen att hjälpa mig med det heller efter jag varit ute. Försökte säga att hon inte behövde skälla på mig för jag vet redan att det finns ett problem, att jag måste tänka på vad jag dricker när jag är ute är liksom så självklart och det är såklart att jag redan gjort det. Men det enda jag fick var skäll när det enda jag vill ha är en kram och kanske hjälp och guidning i vad jag ska göra. Men men. Kan inte bli sur på henne. Det är mitt problem så det är väl jag som får deala med det själv.

@TappadIgen, tack uppskattar att höra att det kommer bli bättre. För just nu känns det inte så. Haha. Men tack.

Profile picture for user vår2022

@Roligatjejen ibland kan föräldrar reagera med att bli arga och skälla när ens barn gjort något dumt/farligt. En oro för vad som kan hända när barnet är berusat, våldtagen, rånad😱. Man befarar lätt det värsta.

Skulle du kunna säga att du behöver stöd och hjälp i detta? Att det är svårt att klara ensam?

Kram❤️

Profile picture for user Roligatjejen

Nu kommer ett superlångt ostrukturerat inlägg med allt jag tänker. Behöver inget svar. Har inte så mycket ångest idag, vilket är ovanligt. Men är bara så jävla ledsen. Tänker på allt jag gjort på fyllan och det äcklar mig, jag äcklar mig själv. Det som är jobbigt just nu är framförallt tanken på alla random killar som jag hållt på med, antingen hånglat med på ett dansgolv eller som jag följt med hem. Fast jag egentligen inte vill det. Bara gjort det för att jag var full och sökt bekräftelse. Får en stämpel som jag inte vill ha. Vill bara ha manlig bekräftelse och det är så lättillgängligt på fyllan. Men det stör mig så mycket att jag gjort allt detta för det kommer aldrig kunna göras ogjort. Kommer alltid behöva bära med mig det.

Och nu. Vet inte vad jag ska göra. Pratade med min mamma som sagt, och det var inte första gången jag tog upp ämnet. Ringde henne för någon månad sen och hulkgrät i min bakisångest. Men hon har typ inte tagit upp det efter det och inte jag heller. Har pratat lite med två av mina kompisar. Sagt att jag får så mycket ångest, att jag ofta mår så dåligt när jag druckit, att jag inte riktigt kan hantera det kanske. Har frågat dem rätt ut om det tycker att jag dricker för mycket när jag dricker, om jag är så odräglig på fyllan som jag känner att jag är. De båda har sagt att jag inte alls är jobbig och att jag inte blir fullare än någon annan. Vet inte om de sagt så för att jag inte ska bli ledsen eller om det varit uppriktigt. Men tror att det varit uppriktigt, har sagt att jag vill att de ska vara helt ärliga och att jag inte kommer ta illa upp om det är så utan jag vill veta för då kan jag göra nåt åt det. Men ändå har de sagt att det är lugnt. Och det är ju typ det som är problemet. Har haft så svårt att ta tag i allt eller typ fatta att det är ett problem för får inget stöd hos någon, alla säger att det är lugnt, att alla blir lite för fulla ibland bara men du har inga problem. Ingen har typ tagit det på allvar och då gör inte jag heller det.

Skrev i min dagbok för nån vecka sen: "ingen ser mig, tror jag testar gränserna just nu för att se hur långt jag kan dra det för att någon till slut ska säga stopp". Har varit ute varje helg och blivit fruktansvärt full med tillhörande minnesluckor senaste typ 6 veckorna, och så mycket/ofta brukar jag inte dricka. Känns som jag gjort det för att se hur långt jag kan ta det typ, pusha gränserna. När kommer någon säga stopp, när kommer jag säga stopp. När kommer någon se mig. Det kanske var så här långt jag kunde ta det.

Vet inte vad jag ska göra istället för att gå ut. Det är det jag brukar göra på helgerna oftast, för jag tycker ju att det är kul. Hatar att sitta hemma, att ha myskväll är det tråkigaste jag vet. Så vad fan ska jag göra då om jag inte kan gå ut och inte heller sitta hemma. Det är min identitet, partyprinsessan som alltid är ute. Det gör det också så svårt. Tänker redan på nästa helg. Har en middag med en kompis inplanerad och kanske en utgång den andra dagen. Och jag drar mig nästan inte ens för att gå ut igen? Vilket får mig att undra hur man är funtad egentligen. Sitter här och gråter men tänker redan när jag ska ut igen. Vill ut för att jag vill träffa en viss kille, vi kommer aldrig ses och gå på en dejt men kan springa på varandra ute. Hur efterblivet är det att jag typ kan tänka mig att riskera allt igen bara för att kanske träffa honom. Jag kanske kan ha en nykter utgång. Men då måste jag bestämma mig för det nu och tänka på det hela veckan för att verkligen inte gå emot det. Kan ha förfesten hemma hos mig, då är det enklare att dricka något annat än alkohol. Eller så skiter jag i att gå ut. Fan vad svårt det är.

Jag kanske måste prata med mina kompisar igen och min familj och säga att jag upplever det som ett problem oavsett vad de tycker och att jag behöver hjälp och stöttning i det trots att det är så jobbigt och jag skäms så mycket. Det kanske är det jag får landa i.

Profile picture for user Roligatjejen

@Vår2022 Jag förstår det, och fattar väl att det är därifrån det kommer även om det inte är kul att få höra. Det känns så svårt att säga det men har väl inget annat val. Tack för att du skriver, jag uppskattar det jättemycket. Fint att någon lyssnar.

Profile picture for user vår2022

@Roligatjejen Jättebra att du skriver! Jag hör hur kämpigt du har det med alla tankar, gråter och ångest. Tänker att det viktigaste är vad du känner och som jag uppfattar det känns det inte alls bra hur du dricker alkohol idag. Du skriver i din dagbok att du vill bli sedd och att du har behov av bekräftelse. Att ingen stödjer dig. Din mamma har inte tagit upp saken som skedde för en månad sen. Låter som rop på hjälp.

Du säger att du kanske ska prata med dina kompisar och din familj igen. Har de verkligen förstått hur du mår? Har du verkligen sagt hur du mår?

Skam har man ju när man gjort något fel, möjligtvis har du gjort fel mot dig själv då du inte vill ha det så här, men att berätta hur du mår och att du ber om hjälp är inte fel. Det är det enda rätta. Om du inte får det stöd du behöver kan du ringa alkohollinjen om råd. Finns uppgifter i detta forum under stöd. Du kan också kontakta en rådgivare på detta forum.

Att prata med en psykolog tror jag också skulle vara bra, en utomstående som du kan vara fri att säga vad du vill till. Den finns möjlighet till det både digitalt och på vårdcentral.

Jag hör dig och förstår att du har det kämpigt och behöver stöd för att må bra och för att inte pusha gränsen bortom kontroll.

Hör gärna av dig, finns här.
Massor av kramar❤️

Profile picture for user Roligatjejen

@vår2022 Nej, egentligen är det nog ingen som vet hur jag mår egentligen. Har kämpat med mycket ångest och dålig självkänsla hela mitt liv men samtidigt i princip aldrig pratat om det med någon så har bara burit på allt själv alltid, vilket är lite samma med det här. Har en kompis som jag berättat mest för men hon har nog inte heller förstått hur jobbigt jag tycker att det är. Eller så har hon inte orkat ta i det heller vilket jag förstår för hon har så mycket med sitt eget. Min familj fattar nog inte heller men jag känner att om jag ringer och gråter i panik behöver jag kanske inte säga så mycket för att man ska fatta att jag har det jobbigt. Men kan å andra sidan inte kräva att någon ska vara tankeläsare och förstå exakt vad jag känner om jag inte säger något. Så nej det är ingen som vet och det är därför jag tänker att jag måste prata med dom ordentligt och förklara vad jag känner trots att det tar emot.

Jag skäms inte över att be om hjälp snarare att jag behöver det. Jag vet att det inte är fel men det känns skämmigt att inte kunna dricka alkohol som en annan normal 24-åring. Psykolog har jag funderat på länge också men det känns som en så stor tröskel att ta sig över. Men jag kanske ska fundera över det igen. Kram <3

Profile picture for user Sländan

Hej @Roligatjejen! Så bra att du hittat hit och skriver här i forumet. Jag läser att du är orolig för drickande, som alldeles för ofta blir för mycket och ibland med långa minnesluckor. Du hamnar även på ställen som du inte alls vill egentligen, det känns som om du vill göra något annat i ditt liv, men vet inte vad eller hur du ska börja.
Givetvis är det bra att du pratar med dina föräldrar och vänner, men oftast är det bra att även ha någon utanför som kan stötta dig på ett annat sätt.
Det positiva är att du är ung och klok som tar tag i det här redan nu.
Det finns olika hjälp att få som är speciellt för unga vuxna. Lite beror på vart man bor i landet, men googla på det och se vad som finns där du bor.
Jag tror att det är bra att träffa likasinnade i ungefär samma ålder för att hitta en tillhörighet. Jag kan tänka mig att det är viktigare när man är så ung som du är.
Fortsätt att skriva här på forumet, det är en väldigt bra hjälp på vägen. Vi finns här för att stötta varandra ❤️
Kram 💕 sländan

Profile picture for user Sisyfos

Jobbig situation Roligatjejen! Har lite funderingar angående tidpunkter för det hör. Det har gått en månad sen du skrev sist om ungefär samma situation. Har du tänkt på om det sammanfaller med något annat?
Sen undrar jag om din ångest. Har du alltid ångest eller är den förknippad med alkohol? Jag som sällandricker kan verkligen känna att jag får ett ångestpåslag om det någongång blivit för mycket. Och då inte för att jag gjort eller sagt något, för det har varit rätt lite alkohol ändå, men alkoholen i sig ger ju ett ångestpåslag och det kanske är värre för vissa av oss. Nu är det ju oerhört jobbigt att inte komma ihåg vad man gjort eller att komma ihåg saker som man gjort men inte vill göra, men det kan du stoppa undan ett tag och ta fram när du mår bättre för att bearbeta då.
Jag vet inte hur det är i din region men där jag bor kan man ringa vårdcentralen och be att få prata med en psykolog eller en kurator. Då får man några samtal. Det är kanske en lätt början. Båda mina barn som är lite yngre än du har pratat med någon. Det måste inte vara ett så stort steg att söka hjälp i tid är så mycket bättre. För alternativet som du beskriver att du pushar gränser för att det ska bli tydligt att du inte mår bra är så mycket sämre. Att folk om kring dig inte fattar hur dåligt du mår beror nog helt enkelt på att du har många gånger få du verkar fungera och må bra. Det syns ju inte på utsidan och jag har haft lite samma erfarenhet som du att det är svårt att få någon som lyssnar ordentligt. En psykolog eller kurator är där för att lyssna och hjälpa dig att bena ut och komma vidare, så jag tänker att det ändå är det bästa alternativet. Den som ska bry sig mest om dig själv är ju du. Och om du börjar ta hand om dig så visar du också hur viktig du är. Hoppas du hade ett bra samtal med ditt syskon. Du ska se att du får ordning på det här och då kan du också ta upp och bearbeta det som ligger och pyr. Lycka till!