Låter som en otroligt bra dröm att nära, jag tror att du skulle klara det galant. Börja i liten skala och utöka efterhand. Att du har egen erfarenhet, kunskap och dessutom har erfarenhet av att ha jobbat med dessa ungdomar gör helheten oerhört intressant i skolans värld tror jag.

Tänker lite som du vad det gäller pedagoger/annan personal i skolan. Pedagogerna ska lära ut. ”Någon annan” borde kunna sköta allt annat. I särskolans värld, i alla fall i de klasser som min dotter har gått brukar det vara ungefär en vuxen per elev. Inte så många pedagoger, men desto fler elevassistenter som tillhör hela gruppen, och med tiden blir de också duktiga på att lära ut.

Jag håller med om att de som jag brukar kalla ”gråzonsbarnen” är det allra mest synd om. De vill ju dessutom vara som ”alla andra” och riskerar att bli utnyttjade och lurade i alla möjliga sammanhang. Till skillnad från min dotter, som dels lever i en rätt så ”skyddad värld” med mycket tillsyn, och hon identifierar sig dessutom med det ”annorlunda”. Det är hennes hemmaplan, hennes gäng.

Hon är så fin med sina jobbarkompisar på daglig verksamhet. Män 50+ som har betydligt större besvär än hon har, som hon hjälper till och tar hand om. Häromdagen när jag hämtade henne mötte jag en man tex som glatt hejade på mig. ”Hej, kul och se dig” och sen drog han iväg som en avlöning. När vi gick till bilen frågade jag henne om han fick gå iväg så där. Jag tänkte att han kanske rymt. ”Jadå, han får gå. Hans personal möter honom.” Och jag litar på henne, sannolikt bor han på ett boende hyfsat i närheten och han fick gå en bit själv och sen mötte personalen på boendet honom halvvägs. Det är så viktigt att de faktiskt får förtroende att göra sådant som de klarar av, under kontrollerande former.

Tillbaka till skolans värld. Genom att idiotspara i skolan får samhället ändå ta kostnaderna senare när ungdomarna spårar ur i form av missbruk eller kriminalitet, plus att det mänskliga lidandet är oerhört stort. Det är något systemfel någonstans ?

Kram ?

I dag ska jag inte skriva en novell ;)

Det är så himla skönt att vara ledig just nu tycker jag. Kunna lalla runt och göra mest ingenting, fast ändå orka hinna det som behövs.

I dag har jag endast en sak som jag verkligen ska göra - och det är min promenad, det blir en långpromenad tänker jag. Ska hitta en bra podcast på 1,5h så kan jag underhålla mig själv undertiden. Jag älskar att gå i skogen och lyssna på podcast, speciellt när det är en rolig podcast, så man kan skratta rakt ut utan att någon märker det. Det är en sån frihetskänsla :)

Jag ska även försöka fixa lite här hemma, rensa och städa kylskåpet om det känns görbart. Och så ska jga pussla.

Min spänningshuvudvärk har faktiskt släppt av en hel del och jag märker att min panna (gjorde botox i tisdags pga. det) inte rör sig så mycket. Det är nog inte full effekt än, men vilken skön känsla det är.

Har annars suttit hela förmiddagen och letat efter distanskurser att läsa till våren. Jag tycker ju om att plugga och lära mig nya saker, eller snarare grotta ner mig i mina specialintressen, men var ju såklart sen till vårens antagning. Men jag sökte några kurser som fortfarande var öppna för ansökningar. Men inget som jag verkligen ville läsa. Hade velat ta den där grundkursen i praktiskt filosofi som jag har funderat på så länge. Jag har sökt den flera gånger och kommit in, men inte varit mentalt redo för att plugga. Jag älskar ju att att se mönster varför människor beter sig och gör/tänker som de gör och jag älskar att diskutera och resonera utifrån olika perspektiv. Etik & moral, värdegrund osv. Det är ju just precis vad praktisk filosofi handlar om. Men det fanns ingen kurs som gick att söka så jag tog saken i egna händer och gick ner i ett "kaninhål" för att finna de böcker som ses som essentiella inom ämnet, och reserverat en av de böckerna på biblioteket.

Nej, nu fastnade jag igen, som jag lovade att jag inte skulle. Jesus...

Inget sug efter alkohol, känner dock fortfarande att måndag-onsdag blir dagar då jag måste distrahera mig för att inte få ett infall. Det var ju precis den tiden förra året som jag tog mitt återfall, efter 175+ dagar nykter. :(

Jag är lite rädd att den där djävulen ska övertyga mig och säga något i stil med "Amen kom igen, du måste ju fira en sista gång, ingen vet, ingen får se... kom igen nu... du kan starta igen efter nyår, nyårslöfte liksom... ingen kommer få veta..." . Den där nedrans djävulen SKA INTE få vinna. Och det ska sägas att jag är inte sugen på att dricka alkohol, jag känner inte att jag behöver det som medicin längre. Jag kanske är lite trött på det monotona och skulle önska en kick, men mer en kick av umgänge. Av att få prata och diskutera något intressant. Det är väl därför jag spyr ut allt som finns i huvudet här varenda dag. För de få personer som jag talat med, de är inte intresserade av vad jag är intresserad av, eller (ursäkta detta pompösa uttalande) så är de inte tillräckligt bildade för att kunna ha en adekvat diskussion.

Nu ska jag gå ut i skogen, chipp!

I dag har var varit produktiv ;) har lyckats pussla ihop ett pussel på 1000 bitar, det är det enda jag gjort dock :)

Lyckades även ta en timmas promenad och laga lite lunch. Känner mig ganska nöjd över min prestation. Har ju semester och ska vila. I morgon och på tisdag har jag dock 2 jobbdagar, fast jag jobbar hemifrån, så kan jobba lite när andan faller in. Ska även ta en långpromenad i morgon med en av mina bästa vänner. En långrunda i skogen.

Ingen tanke på A, stålsätter mig just nu för att klara nyår och lyssnar på Alkispodden och "Skål ta mej fan" för att påminna mig själv. Jag känner inte att jag vacklar, men jag är så rädd då det var just denna tid förra året som jag föll. Men kommer fixa det i år, jag känner det :) Jag vill ju vara en sån som inte dricker, jag är en sån som inte dricker.

Nu ska jag försöka sova strax, lite lagom tid i dag.

Vad bra jag mår, har varit ute på en långpromenad med en av mina bästa vänner. En sån där genomsnäll person som bara får än att må så bra, och som man kan prata med om allt möjligt, som delar samma värdegrund.

Jag ser att det är många nya på forumet just nu, och det för förståeligt, många har semester, nyår hägrar och det har ofta blivit för mycket vid jul. Jag försöker skriva så mycket jag hinner och orkar i andras trådar, speciellt de nya. Men hinner ju inte med alltid, vet dock hur skönt det var i början att få gehör och inte känns sig så Ensam ;)

Har även funderat på folks nickname här på Alkoholhjälpen. Mitt nickname är ju Ensam1984. Ensam tänker jag är ganska tydligt, speciellt om man läser min tidigare tråd som ligger i "det vidare livet". Däri skriver jag mycket om ensamheten, det är väldigt jobbigt att läsa många gånger då känslorna är så starka men jag ser mig mycket som ensam, som annorlunda. 1984 är kanske lite annorlunda än vad man kan tänka sig. Det är nämligen efter min favoritroman 1984 av George Orwell. Den boken är briljant, och om man tänker kring Partiet och dess filosofi så kan man lätt applicera manipulationen och den kontrollerande staten med alkohol. Hur människor blir kontrollerade av A och manipulerade in i en falsk känsla av trygghet av storebror. Jag gör därmed revolution mot det. Anyways...det var min tanke med namnet, det behöver ju dock inte vara så djupt för alla ;)

Jag är ganska nyfiken på varför ni andra heter som ni heter... om någon vill berätta. :)

Det har jag valt eftersom jag nu 50 år fyllda tycker att andra halvlek har inletts, och min tanke är att den andra halvleken ska bli mer sund än den första halvleken. Du förstår att jag siktar på att blir 100 år ?

Jag är totalt ointresserad av sport, så mitt nick är inte alls fotbollsrelaterat.

Kram ?

Jag har varit här sedan juli men inte skrivit så mycket tidigare. Har gjort flera försök att minska ner/sluta dricka...
men mitt nicname är egentligen utifrån att jag själv upplever att jag blir stegvis liiite klokare med åren, det går lite i perioder, ibland bakåt, ibland stillastående. Men varje svårighet och utmaning jag tar mig igenom gör mig på sikt lite mer ”livsvis” eller klokare. 74 är jag född...

Tanken med mitt nick var att när jag startade min resa hade det den engelska betydelsen. Ledsen, förtvivlad och sönderbruten. Med tiden skulle det bli vad ett torn är på svenska. Står stadigt, orubbligt och stabilt. Ett torn kan ju rasa, men då måste det till en sjuhelvetes jordbävning. ?

Dag 80 känns riktigt bra, är sjukt stolt att jag närmar mig första delmålet om 100 dagar (har väl inget slutmål men 6 månader, 1 år osv... liter ju fint som övriga delmål). Förhoppningen är att jag aldrig ska dricka mer, men jag är inte 100% där ännu, det är 98%, jag vill ju vara ärlig. Även om jag inte vill dricka mer, så har jag lilltån kvar i graven ännu. Med detta menar jag inte att jag bara kommer börja dricka, eller dricka alls.

När man är 100% då tänker jag att man inte ens tänker tanken i princip, man tar inte ens diskussionen när djävulen objudet kommer och ringer på dörren. Jag har inte gett upp om 100% dock, jag är säker på att jag kommer att komma dit, så länge jag inte tar första glaset just precis nu så kommer jag dit nästa år.

Och förresten, vad härligt det var att komma in här och få läsa lite om allas nick. Det är spännande det där att man identifierar sig som en sak när man kommer in här (såsom ensam eller det brittiska Torn) men att genom processen här så kan ens namn få nya betydelser. Jag gick definitivt in här med tanken om att Ensam var det starkaste ordet för min lidelse, att det var något negativt. Men det jag fick se och känna här var just att jag inte var Ensam.

I dag har jag massor av saker på schemat, jobba, städa på vinden, ta promenad, fixa och dona... och vad gör jag... sitter i sängen i nattlinnet och har kikat på youtubevideor om ett av mina specialintressen i 2 timmar. Jag skyller på mina diagnoser ;) , men vet ni hur skönt det är att fastna... det är nog meditation för mig :) Tiden bara försvinner, vad som känns som 10 minuter kan vara 3 timmar.

Känner mig annars ganska glad, ingen anledning men det känns bra. Jag tänkte faktiskt att jag skulle gå ner till stan och gå till systembolaget i dag. Jag tänkte köpa Nosecco, för att ha något bubbligt att fira in det nya året med. Det är alkoholfritt såklart. Jag är ju impulsiv pga. min ADHD, men jag känner mina impulser, skulle inte få något infall bara för att jag var på systembolaget, inte en dag som denna. Men jag får se, kanske ber min mor att köpa det istället, för säkerhets skull.

Har även funderat när jag ska fly kosan till "Det vidare livet" då det känns lite som jag snart är där i huvudet, men jag ska avvakta tills minst 6 månader har jag bestämt mig för. Jag kommer ju känna det, den dagen, kanske tar det ett år. Vi får se.

Nej, nu ska jag faktiskt starta dagen, nykter som vanligt. Och tänker att inför det nya året så ska jag starta med en klassiker, som jag alltid gjorde i min tidigare dagliga tråd. Jag ska lova nykterheten för denna dag och berätta vad jag ska göra istället.

Så i dag väljer jag att inte dricka, istället ska jag tillåta mig själv att inte stressa och vara duktig, inte behöva ta tag i alla måsten och njuta av nuet - utan dimma.

Gick ner till stan för att hämta ett paket, gick förbi systembolaget då jag tänkte att jag kanske kunde smita in och köpa mig en Nosecco, men herregud.. det var kö lika lång som hela köpcentrat. Folk fick nog stå där och vänta en timma i värsta fall. Eller i bästa fall kanske man ska säga. Hade det varit så att jag hade en dålig dag och hade fått ett infall att åka ner och köpa något - så hade jag ju hunnit tänka om och resonera med mig själv flera gånger om. Jag kan bara hoppas att det är så för någon annan också.

Att folk (alltså mig själv förut) orkar stå en timme i kö för att få alkohol, alla kan ju inte vara beroende tänker jag så det är deras medicin - det är ju helt jävla sanslöst rent ut sagt. Säger inte det så sjukt mycket om den svenska dryckeskulturen och jag är övertygad om att det är så mycket mer folk än man ens kan tro som faktiskt inte kan avstå alkohol när det är nyår, eller dricker för mycket. Att folk vill och vågar utsätta sig för Covid och går i shoppingcenter är ju ytterligare en sak som bara visar hur alkoholdjävulen influerar den dumma hjärnan, men det är ju en helt annan diskussion.

Kaffetanten88

Ja det är helt sjukt. Vi har ett systembolag precis vid ett ica maxi. Bilköerna som blir där när det börjar närma sig stägning för systembolaget är helt sjuka. Man brukar få ta omvägar om man bara ska köra förbi. Är säkert många fler med problem som man inte vet. De flesta syns det ju inte på.

Jag har ju det synsättet numera att nästan alla som dricker alkohol är mer eller mindre beroende. Att det är onormalt att dricka alkohol, det är bara det att de som dricker tänker inte på detta eftersom de har fått lära sig sedan barnsben att det skulle vara normalt att dricka. Man ser det så tydligt nu, hur folk blir besvikna om de måste avstå att dricka när de räknat med att dricka på tex en fest. Jag slipper detta nu och har lika kul ändå. Och jag mår alltid bra dagen efter en fest. Så var stolt för att du har avslöjat alkoholbluffen och lyckats sluta. Det är väldigt många som inte har gjort det. De får fortsätta att stå i långa köer och ödsla pengar på ett beroendeframkallande gift som skadar kroppen även i små mängder. Vi slipper sådan skit!

Kram ?

Jag skärskådar min omgivning med helt andra glasögon numer. Jag har flera kollegor som garanterat dricker osunt. Jag håller nog med Torn, de flesta har mer eller mindre problem. Har de inte det skulle de utan problem avstå både en månad och ett år utan problem, men de vill de inte. De står där och köar flera km.

I mitt tidigare liv lät en hel vit månad otroligt långt. Jag försökte inte ens, visste att jag inte skulle klara av det. Det bjuds på alkohol i otroligt många olika sammanhang. I alla jobbsammanhang, även kvällstid på personalfester och konferenser, så borde det inte vara tillåtet. Tycker jag nu. Jag ska jobba på att få med det i vår missbruks- och riskbrukspolicy ? Åh, vad folk på jobbet kommer hata mig ?

Kram ?

Vad roligt att läsa om folks nicks. Mitt är så odjupt det kan bli. Jag är kvinna (?) och var 38 när jag blev medlem. Nu har jag fyllt 40 så det tog mig ett tag att bli nykter...

Wow vad mycket härliga kommentarer man kommer tillbaka till (har varit borta en dag) ;) haha

Torn tror jag slog huvudet på spiken, alla är nog lite beroende, fast alla människor kanske har olika motståndskraft och inte blir missbrukare. För det är ju två vitt skilda saker. Det finns saker som jag är beroende av (som tops tillexempel, kan inte tänka mig ett liv utan tops, man kan ha dem till sminket och peta öronen, för att städa handfatet haha) men jag skulle nog funka ändå och inte ha några jättestora problem såsom en missbrukade tops-person om jag tog bort dem. Detta blev en sjukt dålig liknelse, men välkommen till mitt huvud, det var det första som poppade upp.

I går glömde jag faktiskt att gå in här, satt och spelade tv-spel, var ute och gick och pusslade, så dagen rasslade till och plötsligt var det dags att sova. Jag var nykter, tänkte inte ens på A. Jag var och handlade bubbel i mataffären, ja det är väl inte "bubbelbubbel" men jag ställer mig inte i systemetkön för att köpa en pyttig flaska med alkoholfri dryck, jag överlever ändå. Jag tänkte dock inte tanken att köpa bubbel med A. Lite stolt, men för mig har det nog inte varit lika svårt att avstå när jag mår bra, när jag har en bra period.

I dag är det ju nyårsafton, jag ska hem till mina päron och en moster, kusin och kusinbarn kommer dit också. Jag brukar aldrig fira nyår, men ska fira det där. Tror dock inte jag orkar vara social (det blir så intensivt så jag ofta behöver gå undan) hela kvällen, så ursäktar mig säkert runt 22.00 och tar bilen hem :) Men vi får se.

Fick ju höra att så som man firar nyår, det är så man kommer spendera sitt framtida år. Det har stämt för mig, ensamt och neddränkt i alkohol. Men en tanke på att fira den nykter, med min familj, de som betyder mest för mig - det känns betydligt bättre :)

Nyårlöfte skrev jag om innan, har inget direkt, men jag vill fokusera på mitt mentala och mig själv. Ta reda på mer om mig själv, var mina gränser går. Jag ska också försöka få igång rutiner, för jag vet att jag mår bättre av det. Fokus på mig - som vanligt, fast jag tänker att jag vill jobba för det positiva. Jag vill bara göra saker som gör mig lycklig, inte saker som ger tillfällig lycka - utan som gör mig genuint lycklig.

Nyårslöfte - DET ÄR MIN TID NU och jag ska blir lycklig!

Har funderat en hel del kring en sak, har nog inte kommit till något svar, men det är något i detta som gör mig så nedrans exalterad. Jag jobbar ju i skolans värld , och där används ofta ord som salutogent (vilket jag tycker är min professionella utgångspunkt) men även patogent. Om någon inte vet vad orden betyder så är:

Salutogent - fokus på det friska med fokus på de faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa mer än vad som orsakar sjukdom. Fokus på friskfaktorer. Även KASAM kommer in här med en känsla av sammanhang.
Patogent - fokus på det sjuka. Man lägger mycket fokus på varför man blir sjuk.

Jag har alltid tänkt att ett alkoholstopp bör ses utifrån det salutogena perspektivet. Allt jag har läst har ju upphöjt detta perspektiv till skyarna och undersökningar, uppsatser har skrivits i oändligt antal om det. Men jag kom och tänka på om det verkligen är så, för alla. Och om det är så genom hela processen. Tänker jag fel, eller för snävt kring dessa perspektiv!? Jag undrar om det salutogena perspektivet är det bästa för alla, om det är bäst i alla faser? Jag är inte säker. För i min värld så finns det olika faser i ett alkoholstopp. Faserna är som känslor (generaliserat) och kommer olika snabbt/varar olika länge för alla; 1. Panik 2. Förälskelse 3. Nyfikenhet 4. Reflektion 5. Beslut 6. Acceptans 7. Avsky.

Dessa steg är inga officiella steg från någonstans, bara min upplevelse (i min värld som jag brukar säga). Ni som gått igenom stegen tror jag förstår. Ni andra får förhoppningsvis möjlighet att förstå ;)

Men åter till frågan, är det verkligen bäst att ha ett salutogent perspektiv? Ger det mest effekt i början, eller behöver man få en knytnäve av fakta på det sjuka till ansiktet för att kunna ta tag i allt. För många funkar det ju inte bara att tänka på det hälsofrämjande. Eller har dessa perspektiv inget att göra med detta alls!? Det snurrar i mitt huvud nu, ursäkta svamlandet.

I början är nog det avskräckande viktigt, man flyr från något. Efterhand dyker det upp blommor på vägen, och då är det motiverande att fokusera på dem. Framgång föder framgång. Efter ett tag blir skräckbilden väldigt suddig i kanterna, och då är det viktigt att ställa in skärpan på målbilden. Sen kan man zappa lite mellan dessa motpoler ett bra tag, men jag tror mest på att lyfta positiva exempel. Positiv förstärkning som det heter i psykologsammanhang.

Vad det gäller nyårslöfte är det tex mer framgångsrikt att lova sig själv att börja göra något hälsosamt än att lova sig att sluta med något ohälsosamt. Till exempel lovar jag mig själv att börja äta mer antiinflammatorisk kost under 2021, men jag lovar inte att sluta snusa.

Gottnyttårkram ?

Nyår blev nyktet, köpte lite rosébubbel utan alkohol och det smakade precis som det brukar (fast utan A då). Tycker ju inte det är jättegott, men det funkade.

I går kväll/natt när jag kom hem från de jag firade nyår med (åkte hem lite innan 12 då jag var trött) så har jag känt ett sånt lugn, jag firade tolvslaget själv men kände mig lycklig, så lycklig att vara nykter. Jag känner en sån illvilja mot alkohol just nu, just nu känns det som att jag klarar allt utan alkohol och att jag föredrar att göra allt utan alkohol. Förut har jag inte velat dricka, men ibland saknat rutinen kring drickandet, och den enkla utvägen, behovet att att göra det för att våga släppa loss socialt, för att dämpa, glömma och gömma det innersta. Just nu så känns det så äckligt - det känns äckligt, kväljande att känna sig onykter. Att inte ha kontroll, att inte helt kunna ansvara för ens egna handlingar då man blir manipulerad av djävulen.

Jag har varit nykter längre tid förr och det är möjligt att detta endast är en känsla nu, men jag har aldrig känt som att jag faktiskt i det innersta inte vill dricka mer, aldrig mer. Jag vill just nu aldrig mer bli full, aldrig mer dricka alkohol (ja förutom en 0,5% öl, men det vet jag inte triggar mig). Känslan just nu är så skön, ingen avund på de som dricker, mer en känsla av medlidande (nästan att jag ser ner på och känner mig lite bättre/smartare som fattat grejen). Har jag äntligen värvat en kult - nykterhetsförbundet ;)

Det känns lite som en sten har släppt, vågar jag säga att jag känner mig fri. Jag känner mig så fri. Vågar dock inte riktigt ropa hej ännu, det kan ju vara något tillfälligt. Man får aldrig släppa garden, då kan man inte stå emot när tillfället ges. Tillfället gör tjuven brukar det ju heta, men tillfället triggar också drickandet. Så jag kör på en dag i taget, lovar en dag åt gången.

Har annars suttit hela dagen och kikat på Cobra Kai (serie på Netflix), 3:e säsongen släpptes i dag, och det kan vara min favoritserie någonsin och har nog sett 100ggr fler serier än gemene man (ett av mina specialintressen). Den kan jag rekommendera till precis alla - har inte hört en enda person som inte gillar den :)

Kom och tänka på en sak när jag skrev i en annan tråd.

Jag kommer ihåg 2019 när jag var nykter över 175 dagar. Då pratade alla "gamla stofiler" som nu främst hänger i "Det vidare livet" om man ska satsa på att aldrig mer dricka eller om man ska prova och dricka kontrollerat. Jag var en av de som hade en tanke om att jag kanske var den där 1% som kunde klara att dricka kontrollerat efter att jag har missbrukat alkoholen i flera år. Jag, precis som de allra flesta (utifrån min erfarenhet) fixar inte detta såklart. Det är ett önsketänkande. Kan man börja feströka efter att man rökt i 10 år - njae tror inte det.

Men jag lyssnade på samma snack om att inte testa "om man är en sån som kan dricka lite". Jag dividerade under den tiden om jag var en av de få som kunde dricka kontrollerat, man vill ju i en drömvärld vara som alla andra och inte vara begränsad. Jag var typ rädd för att jag var den där som kunde kontrollera det och att jag skulle gå miste om så mycket om jag inte testade att försöka dricka kontrollerat. För tänk om det skulle funka? Då skulle jag ju kunna vara som alla andra. Det gick ganska bra en månad, eller två. Men sen blev det mycket värre än innan jag slutade. Det gick ju såklart åt fanders.

Det komiska i denna inre debatt om att testa/inte testa har sitt svar i mitt första trådinlägg här på Alkoholhjälpen, det hela var att i mitt allra första inlägg i min gamla tråd. Där beskrev jag mig som en "allt eller inget"-människa. Det är en sån person som inte klarar av att dricka kontrollerat om man redan har doppat tån i träsket.

Men på ett sätt är jag glad att jag testade. Om jag inte testade så hade jag inte varit lika säker i dag. Jag var tvungen att se om det var så för mig, att få det på papper. Jag var tvungen att få bevis, fakta som jag kunde gå tillbaka till. För konstigt nog hade jag aldrig innan försökt minska eller sluta dricka, aldrig. Först efter det var jag redo att ställa om - och inse att jag är en "allt eller inget"-människa.

För det gjorde att jag nu efter mitt återfall vågade ta en ny nykterhetsperiod, som just nu känns som en ny livsstil. Jag behöver inte längre dividera om att dricka kontrollerat - tar jag ett återfall så är det inte för att jag vill det.

Med detta tänker jag att man måste kämpa för att lyckas, men man måste också våga misslyckas. Det är bara genom misstag som vi kan dra lärdom (och med detta uppmanar jag såklart ingen att ta ett återfall, det är bara min historia)

Dina 2 senaste inlägg är verkligen härliga Ensam!? Du har upptäckt hur det är att att bli fri. Vill inte dricka, slipper dricka. Grattis!

Kram