av Smygdrickarn

Sattva
lör, 2020-12-12 - 14:38

Du låter verkligen som att du på riktigt vill satsa på denna kvinna och inte låta alkoholen komma emellan. Kanske därför hon dök upp just nu, det var meningen så... Förstår din rädsla att förstöra något som känns så bra och lovande genom att skriva något olämpligt. Vad hemskt egentligen, att det så enkelt går att få tag på något som gör en helt personlighetsförändrad. Helt sjukt, helt lagligt och utan restriktioner alls i stort sett!
Jag håller som sagt var tummarna för dig!!

Smygdrickarn
lör, 2020-12-12 - 17:54

Ja, kan vara så, jag tänker i varje fall se om jag kan få detta som extra draghjälp, se om viljan till kärlek är större än viljan till att hinka fettlösningsmedel (galet).

Smygdrickarn
lör, 2020-12-12 - 18:16

Idag mitt på dagen hamnade jag ännu en gång i ett sug. På helgen startar tankeverksamheten runt alkohol tidigare då jag vet att bolaget stänger 15. Runt 14 sneglade jag på klockan flera gånger. Det fanns impulser i hjärnan om att sätta mig och åka och handla.

"En kväll till gör väl inget, så mysigt du kan ha det i din ensamhet ikväll, bara bli lullig och titta på en film och försvinna in i en värld som inte finns"

Alltså, håll käft jäkla beroendehjärna. Jag vill inte försvinna någon värld, jag vill vara skärpt, vaken, närvarande, jag vill vara en bra kompis, en bra människa osv och den jag är precis resten av denna dag. Inga undantag.

Precis då kom en kompis på oväntat besök och det första jag kollade var om det fanns några tecken på alkoholintag i köket. Kartong till baginbox, någon tomburk eller så. Nada. Klart det inte kan finnas det när jag var nykter igår med, men det är min instinkt numera. Knackar någon på dörren så gäller det att röja alla spår av alkohol först så jag kan hålla min fasad uppe av att vara en renodlad träningskille. Så skönt att jag kunde andas ut, släppa in min vän och när han hade åkt så var bolaget stängt. Otroligt förlösande känsla.

Blev ett stenhårt träningspass istället så jag var på gränsen till att kräkas och nu kan jag ta en mysig kväll, äta lite gott, se en film, koppla av och veta att allt jag skriver ikväll i sociala medier är inget jag har ångest över imorgon. Ringer någon ikväll så kan jag svara utan oro för att sluddra. Jag kommer sova bra inatt och jag kommer vakna fint imorgon utan ångest, snarare med lättnad. Jag sparade även ca 300 kr på dieselpengar+inköp av en kartong med fettlösningsmedel.

Faktiskt nästan så jag funderar att för varje dag då jag skulle ha åkt och köpt något, men inte gör det, så skulle jag ta och föra över de pengarna till ett eget konto på börsen. Räcker med bara en fond eller vad som. Låta den växa som en liten slags belöning och som en påminnelse till att jag i normala fall lägger 4-5000 kr/månad på alkohol om man räknar in alla resor fram och tillbaka för att handla mm. Det sjuka är också att om jag nu ska vara heltidsalkis, varför åker jag då inte till bolaget EN enda dag i början på en månad och handlar ALLT jag ska dricka den månaden? Nej för att alkoholhjärnan min tänker bara en dag i taget. Den tänker "bara för ikväll". "En till". "Imorgon kan du sluta". "Om en vecka kan du sluta". Alkoholhjärnan min är fruktansvärt bra på förhandling, den saken är klar, helt galet övertygande.

Firar iaf en till nykter kväll och en till dag med bra kost och bra träning. Ett steg till mot ett bättre liv, ett steg till mot 12-14 kg viktminskning och fan vad jag ser fram emot att få tillbaka en stenhård, platt mage och en fräsch hy som gnistrar i vårsolen.

Smygdrickarn
lör, 2020-12-12 - 21:41

Lyssnade precis på en podd om en helt annan grej, men där de firade ett avsnitt genom att dricka bubbel. Och hela tiden höra det där klunkklunkslurp irriterade mig, så jag stängde ner podden. Jag tillhör inte dem som har en romantiserad bild av A iaf, den saken är klar. Verkligen jättelustigt att jag i festsammanhang är noll sugen på A alls, utan bara hemma, ensam i vrån. Det förstår jag inte riktigt, det är ju inte bara den kemiska substansen jag är sugen på rakt av, utan att det verkligen också styrs av i vilket sammanhang.

Andrahalvlek
lör, 2020-12-12 - 22:30

Flera här på forumet sätter undan 500 kr varje lördag på ett konto, det blir mycket pengar snabbt! Jag gjorde det i början men kom av mig. Man kan göra en automatisk överföring tex den 10, 20, 30 i varje månad. Det gör jag till min dotters bankkort, som fickpengar.

Kram ?

Ensam1984
sön, 2020-12-13 - 08:17

Om du inte redan har en app som räknar dagarna så kan jag rekommendera ""I am sober" den är helt gratis och där kan man fylla i bl.a. hur mycket tid man lägger på alkohol varje dag och hur mycket på pengar (som något snitt). Det finns säkert andra bra också, men det är den jag har. Det blir i vilket fall hutlösa pengar, och jag brukar gå in med jämna mellanrum och sen föra över de summorna som visas till ett särskilt sparkonto. Det blir så väldigt konkret. Och det kan vara en motivation varför man ska sluta, förutom av hälsoskäl och mående osv.

Känner för övrigt till den där 15.00 gränsen på lördagen, det sprätter nästan lite i kroppen efter 14.00 ibland. Det är en inre makt (A-djävulen) som nästan alltid försöker just precis den tiden. Och vad skönt det är när klockan har slagit 15.00 och man inte kommit iväg. Det är så förlösande, och det känns som att man är fri från kedjor som håller ner än (ja för mig i alla fall).

Det du skrev om varför man inte köper hem större mängd när man ändå vet att man ska dricka så mycket, så har jag aldrig funkat, så jag tycker det är intressant att tänka kring det. Jag hade under min aktiva tid gärna köpt upp halva bolaget om det var socialt accepterat. Jag kunde ju "spara" A hemma. Systemet har alltid varit så ångestladdat för mig och har alltid känt att personalen (var det än är) kan se att jag är "en sån", men det syns ju inte på mig, men jag har känt mig som en räv i hönsgården lite. Redo att bara skapa mayhem och öppna varenda flaska och hälla i och på mig ;) Nja kanske inte riktigt men jag har alltid varit rädd att möta någon som man känner, som kommer på en.

Alltså shit vad man höll på och styrde, känslor hit, känslor dit.. inga känslor alls. Så ofantligt mycket tid det gick åt till att tänka på A, nästa fix, planera för att införskaffa A, alla tillbehören (mat, snacks, mysstämning), själva inhandlandet, göra sig av med "bevisen", försöka dölja spåren i ansiktet och 25 rundor med tandborsten och gurgelvatten. Tiden man funderade på om andra märkte något, tiden man funderade på hur det där blåmärket kom till eller hur mycket tid som gick ut till att tänka på att "i dag ska jag inte dricka" vilket ledde till att man ändå drack. Icke att förglömma är all tid man faktiskt spenderade på själva drickandet, och sen alla lögner då man inte orkade dagen efter, alla lögner för att undvika åtaganden, andra vänner och familj så att man istället fick vara med den där andra vännen, mr A.

Alkoholhjärnan slutar inte funka på en dag, det tar lång tid. Vissa brukar säga att det tar 3 veckor att bryta en rutin. Det är mycket möjligt, jag tror nog det är högst personligt men den personliga utvecklingen och insikterna, sitt mående och känslostormar kommer att komma. Förra gången jag var nykter en längre tid la sig det mesta efter 100 dagar ungefär, då hade de värsta stormarna avklarats, men det är så personligt. Många har en rejäl dipp runt 50 dagar, vet inte varför... men det kan jag skriva under på. Det är precis som ett sorgarbete. OM man tänker på det sorgearbete innefattar oftast förnekande, ilska, förhandling, depression och acceptans... och det är de känslor i alla fall jag har haft. Men även Eufori, äkta lycka, självinsikt, stolthet och att rida på vågen måste läggas till. Man går igenom alla stegen. Ifrågasättande och nya insikter. Det kommer bli stormigt på havet. Men häng här med oss så tar vi det en dag i taget och tar krånglet när de kommer.

Sisyfos
sön, 2020-12-13 - 08:27

Jag minns dig också från för några år sedan. Har för mig att du ägde en badtunna? ?
Tänker att det är lite intressant det du skriver om att du inte är sugen i sociala sammanhang.
Du slutade ju och var helt nykter under flera år. Varför började du igen? Var det nåt speciellt som hände? När jag började igen var det efter en tid av svår sjukdom och död hos en nära anhörig. Det gick bra så länge och jag älskade att vara nykter under hens sjukdom, men sen blev jag för trött av att bära andra omkring mig tror jag.
Eftersom du uppenbarligen kan avstå så undrar jag vad du får ut av att dricka. Vilken är din kick? Tänker att det kan vara bra att reflektera över om det är lugnet eler energin du är ute efter. Eller kanske kicken av att smygdricka, att inte vara bilden av dig själv... finns säkert andra orsaker men det kan vara bra att fundera lite över vad man uppnår med drickandet.

Smygdrickarn
sön, 2020-12-13 - 10:46

Ja, jag gillar tanken, men tror nästan jag vill verkligen koppla det till ett "tänkt inköp" istället. Jag har lagt helt sjuka mängder pengar på bara åka till bolaget (2-3 mil enkel resa) och det flera gånger i veckan. Så det är nästan så att det är två besparingsposter, det ena är för själva resan och det andra för alkoholinköpet i sig.

Smygdrickarn
sön, 2020-12-13 - 10:51

Ja det är det som är så kul, att alla har så olika bakgrunder och erfarenheter - men att man ändå känner igen sig i varandra liksom. Jag tror min hjärna är lite sådär kortsiktig i konsekvenstänket, typ "att dricka en till kväll gör väl inte så mycket" istället för att tänka mer långsiktigt. Det blir så otroligt lätt för mig att rättfärdiga "en gång till, bara en gång till" och därav kan jag ha 25 olika inköp på systembolaget på en månad liksom för att det har blivit 25 olika resor och 25 olika "en gång till, men sen så lägger jag av". Rätt jävla sjukt haha.

Fördelen i mitt fall är att jag har inte så stor romantisering till alkoholen, så jag har egentligen ingen sorg eller så heller. Det jag kommer sakna är det lulliga tillståndet och flykten från allt, men det är samtidigt ingenting jag egentligen vill. Så ska försöka satsa alla mina kort på att motarbeta det typet av sug + bryta vanorna när jag är just ensam hemma (eftersom det är där och då, enbart, som jag blir sugen).

Smygdrickarn
sön, 2020-12-13 - 11:00

Haha, så det är SÅ lätt att bli igenkänd, trots nytt nickname sedan sist. Är faktiskt rätt många år sedan jag var här sist, eller ja fyra? Kanske fem? Minns inte till fullo, men jag gick ett tolvstegsprogram och kom ut nykter och valde att stänga ner här då jag tyckte att som nykter blev jag nästan mer påmind om alkoholen av att gå in hit och läsa, än om jag helt ignorerade att alkoholen ens fanns. Jag vet inte riktigt varför jag började dricka igen, jag hamnade på något sätt in i gamla rutiner bara med alkohol på hemmaplan. Den stora käpphästen i mitt liv har varit att jag har varit singel nästan hela livet och ensamheten bryter ner mig till och från. Att typ ha levt ett helt liv nästan utan att någon frågar "hur har din dag varit, hur mår du idag?". Det är där någonstans livet känns lättare i ett berusat tillstånd på hemmaplan, för då förtränger jag att jag är just ensam och så mår jag "gott" i lulligheten. Så på något sätt hittade jag tillbaka till den, efter att ha haft ett par fantastiska år som nykter där jag verkligen levde livet. Jag hade de bästa åren i mitt liv då (jag kan inte gå in i detalj på varför pga viljan att vara anonym), men jag gjorde saker som jag bara hade drömt om innan.

En annan orsak till att dricka är att jag har nog någon form av störning (ogillar det ordet), men jag är väldigt aktiv och har hela tiden massor av saker för mig. Alkoholen får mig att lugna ner mig och det är något sjukt tillfredsställande med att bara sitta och dricka sig lullig och kolla på youtubeklibb eller annat och inte "göra något". Jag är typ ingen tvmänniska eller så (har inte ens tv och skulle aldrig kunna sitta kväll ut och kväll in och kolla på tv, inte nykter iaf).

Men som det ser ut nu så är det väldigt höga odds att jag faktiskt har hittat någon som kommer lyfta mig ur ensamheten och kanske, kanske göra att jag för första gången i livet får känna känslan av ett "vi". Det gör att jag i samma veva blir så sugen på att krossa alkoholen en gång för alla, sätta punkt för det för resten av mitt liv.

Och ja, inget sug på en hotellbar, inget sug på ett flygplan på väg utomlands (kanske lite dock, en gammal vana finns i bakhuvudet att ta en tuting på planet), inget sug på firmafester eller annat. Jag är gärna den som kör och är öppen med att jag är nykterist/inte dricker osv. Det är det som är så intressant, att det är just på hemmaplan och med de omständigheterna som suget fullkomligt brakar loss fullständigt.

Ensam1984
sön, 2020-12-13 - 12:49

Även om vi är olika så ser jag en del likheter mellan oss utifrån det du skriver.

No 1, den där "störningen" som du säger. Jag har medicinerat med alkohol för att dämpa "det jobbiga", för att stilla det skenande tåget inuti mig, för att få stänga av. Jag förstod under min första långa nyktra period hur funktionshämmande denna "störning" i mig verkligen var. När jag inte längre kunde använda A för att reglera "jobbigheterna" blev det så tydligt. Jag tog hjälp för detta och fick då reda på att jag hade ADHD (ADD), som jag nu medicineras för, och det får jag mycket hjälp utav men främst har jag fått ett svar på att jag inte är tokig, sjuk i huvudet. Att jag använde A som medicin. För övrigt så jade jag inte kunnat tro att jag skulle ha ADHD, jag var ju superduktig i skolan med höga betyg, har ett jättebra jobb, är ingen som hamnar i konflikter, sticker inte ut osv. Men det går lite djupare än så.

Men det menar jag inte att du har någon diagnos eller har "en störning" (vilket jag skulle kalla en funktionsvariation eller funktionsnedsättning), men jag tror det är vanligare än vad man tror att man maskar/döljer sina sjukdomar, funktionsnedsättningar och/eller tillkortakommanden för sig själv genom att man dricker.

Jag tror också att det är viktigt att man får hjälpmedel, stöd och strategier för hur man ska hantera det, vad det än är, när man slutar dricka. För det är inget som försvinner av sig själv. Jag tänker att får man inte fatt på grundproblemet så vet man ingen utväg till slut än att börja dricka igen för att stilla "jobbigheterna". Men som sagt, detta är bara mina tankar.

Nr 2.att alltid har varit singel nästan hela livet (för mig har det varit självvalt, fast ändå inte) och jag tror precis som du skriver (även om jag uppskattar ensamheten) så har alkoholen varit ett substitut och den där varma kramen för att glömma och må bra att det inte finns någon som finns där. Man har glömt bort att leva lite. Samtidigt som jag är glad att ingen har fått se det riktiga jaget (när jag dricker i min ensamhet) så undrar jag ibland om jag verkligen hade druckit om jag hade någon, om jag hade en egen familj. Eller om jag inte har skaffat det för att jag inte vill visa att jag drack.

Nu vet jag inte vad din ensamhet berodde på, och det är oviktigt i detta forum.. men vad härligt att läsa att det verkar vända för dig :)

Smygdrickarn
mån, 2020-12-14 - 13:11

För min del är träning och vistelse i natur min medicin, terapi eller vad man vill kalla det för. Har aldrig innan mått så bra i livet som när jag insåg det, så rullar det på - och jag motarbetar ensamhetskänslan - då är jag "i hamn" i mångt och mycket. Låter så enkelt, men är så komplext.

Ensamheten har i mångt och mycket bara varit att jag inte träffat den jag önskar träffa, typ en sådan kille som alla aldrig säger "men hur kan en sådan som du vara singel" till osv. Vi får se om jag nu kan säga "därför att jag typ letat hela mitt liv efter denne". :)

Smygdrickarn
mån, 2020-12-14 - 16:39

Hade en HEEEEEEEELT fantastisk helg med tanke på att den var nykter från fredag till söndag. Energi, kreativitet, OJ vilken skillnad mot för att vara mitt vanliga "zombie"-jag. Dock var jag väldigt trött, lade mig tidigt på kvällarna och har sovit dåligt hela helgen och även natten till idag. Vilket inte alls är så positivt då detta är den stressigaste veckan på evigheter och särskilt idag. Är lite mosig i skallen idag över allt som jag måste göra, men försöker örfila mig själv och varva skiten ur mig idag. Har inget val, ska hålla tal för tusentals personer senare i veckan och annat, så det är bara att bita ihop.

Att helgen blev så bra kan jag tacka flera yttre faktorer för, som att en vän bara ramlade in oannonserat och "blockade" tiden då jag hade bolaget i tankarna osv. Det byggde på tröskeln för att ta det beslutet och förenklade hela processen att stå emot.

Det intressanta är att i lördags hade jag lite kontakt med tjejen som har ramlat in i mitt liv över nätet och hon satt och drack något glas vin. Det berörde mig inget och även här är det så intressant att skulle hon vara hemma hos mig och ta ett glas vin, i mitt hem - där jag i normala fall hade blivit sugen - så hade det troligtvis inte berört mig alls. Mest troligt för att så länge det finns folk omkring mig så är jag Bror Duktig, har jag sagt att jag är nykterist så är jag det och den slags identiteten är väldigt stark. Igår att jag på ett onlinemöte med vänner som drack grogg, blandade drinkar, pratade om godaste julölen osv och jag kände mig mest trött på deras snack om alkohol. Det betyder ändå att jag under de senaste åren byggt upp en bra resistens mot den delen av giftet.

Det är bara så galet att just det där att dricka i smyg, att ingen vet om att jag gör det, få gå in i den där dimman osv... galet att det kan vara så beroendeframkallande.

rötjut
mån, 2020-12-14 - 18:31

Jag kan inte vara säker än, men jag tror jag har hittat mitt läkemedel mot depression, tristess, arbetslöshet, dålig självkänsla och därmed också vin! Jag har sedan några dagar åter tagit min "Bright-light"-lampa i bruk! Jag vet att jag mår sämre på vintern och bara mörkert får mig att stänga in mig någonstans och trösta mig med något. Jag kom till den slutsatsen just för några dagar sen. Jag köpte denna lampa för tjugo år sedan, men eftersom jag har jobbat så har jag bara använt den ca. 20 minuter på morgonen. Nu bestämde jag mig för att den skulle fp stå på mera eftersom jag är arbetslös. Så den har stått på ca, 2 x 2 timmar om dagen, medan jag har tittat på någon film på Netflix eller varit på Nätet. Jag har känt att jag mår bättre, har mer energi och inte behöver så mycket tröst längre! Alltså har jag inte haft några problem med att avstå vin, trots att det finns hemma! Jag tror alltså att min "alkoholism" inte är fysisk; inget fysiskt behov, utan en psykisk vanemässig tröstnapp!
Så, har du möjlighet, och känner igen dig; testa med att köpa en sådan lampa! Jag själv ska bara försöka få någon att göra en snygg ställning på rullfötter åt den så att det inte ser så stökigt ut på soffbordet, och man kan rulla undan den när den inte är på! Prova- och lycka till!

Smygdrickarn
mån, 2020-12-14 - 19:29

Jag hade en sådan wakeupp-lampa en gång i tiden, men den gjorde bara att kattskrället vaknade före mig och sedan levde han rövare långt innan mitt eget alarm gick haha! Men I hear you, jag tror absolut på ljusterapi denna årstid. Jag är själv en solknarkare som bara solen kommer fram står ute och laddar batterierna. Nu vintertid tar jag extra D-vitamintillskott också vilket jag själv märker av, men ja, jag ska nog kika på en sådan ljusterapilampa, kan vara nice att ha medan man lagar mat eller vad som och då man ändå vill ha lite extra ljus. Jag vet att solarium är bajs egentligen och ökar risken för hudcancer, men även det kan ge mig en kick av energi och "feelgood" denna årstid. Jag är dock försiktig med det, men just nu i detta gråa väder, har det kliat i fingrarna lite.

Smygdrickarn
mån, 2021-01-04 - 13:54

Det går i ärlighetens namn inte alls som jag vill just nu, samtidigt som jag har lite svårt att se hur jag skulle kunna ha gjort något annorlunda. Som jag har skrivit innan, så är det när jag sitter hemma i ensamhet som suget till alkohol fullständigt krämar iväg. Ingen annanstans, utan det är att gå in i dimman på hemmaplan som lockar.

Julen är årets mest ensamma tid för mig då jag inte har någon att fira jul med. Eller jo, jag firar tydligen jul med A. Nyår fick jag ta hand om mitt husdjur som är skotträdd och var ensam hemma då också. Egentligen hela denna period jul/nyår har jag varit hemma, ensam, noll socialt umgänge - och tyvärr polat med A. Är inte alls nöjd med att inte ha kunnat stålsätta mig bättre, samtidigt som jag vet att detta är värsta perioden på hela året för min del och att i samma veva försöker ställa mig i ren nykterhet var nästan som att be om bakslag.

Tack och lov så spårade inget ur totalt, men jag hamnade i ett konfliktläge över nätet med tjejen jag har börjat träffa. Som tur var så löste det sig bra, men DET VAR JU DETTA JAG VAR SÅ JÄVLA RÄDD FÖR!!

Jag har sprungit på den mest fantastiska personen i hela mitt liv och båda har blivit knallkära i varandra. Det kan bli bara så fint, så fint - eller så förstör A hela skiten. 12 år sedan jag hade en relation sist och detta verkar vara det jag har drömt om i hela mitt liv, på alla plan. Allt som krävs är egentligen bara att jag "byter personlighet" vilket jag gör om jag får i mig tillräckligt mycket alkohol och plötsligt säger, skriver eller gör något som jag ALDRIG skulle göra som nykter. Något som får henne att tvärvända och springa för livet.

Jag hade hoppats att just den rädlsan skulle bli det kraftigaste vapnet i arsenalen mot A, men jag förhandlar hela tiden med mig själv. Ett klassiskt scenario i min hjärna, "Alltså, NEJ, åk inte och köp något nu. Vad tjänade det till sist? Inget, alls. Tänk på vad du kan förlora. Tänk på att du vill ha ditt liv som vältränad, frisk, fräsch och leva ditt bästa liv". Sedan kommer A-spöket in i dialogen. "Ja, fast, du kan väl vara lite mysig hemma ikväll igen? Lite smålullig bara, gå i mysbyxorna, se en film, bara chilla i dimman?".

Insikten är i varje fall att jag behöver åter fler verktyg i verktygslådan. Hjälp, utifrån, i någon form. KBT, hypnos, samtalscoach eller vad som. Jag ska faktiskt lägga mig i ett solarium också, även om jag kommer att vilja handsprita hela mig sedan, men lite ljus och värme nu i detta gråa känns som något min kropp skriker efter. Med tanke på de pengar jag lägger på alkohol så är pengar inget problem i sig, jag skulle nästan kunna betala för en egen "nykterhets-PT" eller vad som. Hjälp behövs iaf. Jag är helt övertygad om att om jag bara når 30 dagar av total nykter (igen), så är jag på god väg på resan. Dock där jag tycks befinna mig nu, så klarar jag inte ens 7 dagar.

Kennie
mån, 2021-01-04 - 19:15

Men ge inte upp, du klarar att ta kontrollen igen. Fokusera på vad du själv vill göra, hur du vill må. Du kan! Och kärleken är ju en stor motivation också.

Viol66
mån, 2021-01-04 - 20:46

Vad bra att du kämpar på med ditt krig mot Monstret...men du kanske måste vilja sluta dricka mer för din egen skull...på riktigt?...inte för att vinna någons kärlek (eller behålla)? Visst kan det vara en drivkraft...men måste det inte komma mer inifrån dig?
Känns så oerhört skört att få kraften att ordna upp sitt drickande, för att man känner att den där personen vill man inte skrämma bort?... vad händer om hon tröttnar av andra skäl?.. Så kan det ju bli?...Eller så tröttnar du?
Nu är jag något mer luttrad i den här relationscirkusen som pågår runt omkring oss...men känns som ett svagt fundament att bygga sin nykterhet på...
Försök att hitta andra motiv...sedan kan förälskelsen få vara den där extra guldkanten...men inte motivet...(vet att du skrivit om några flersaker...men tycker de hör i hop med att vinna någons gillande;).

Är jag krass nu? Har läst hela din tråd och tänker mer att "wow"...du måste vilja mer för din egen skull...inte för vad alla andra ska tycka och tänka om dig...så att ta extern hjälp låter bra...de kan hjälpa dig skala ner "löken", och hitta din inre kraft att motstå Monstret...Jag hejar på dig i alla fall...på alla plan!

Jag vill inte känna som jag känner när abstinensen rider mig...jag hatar att någon håller mig i ett sånt hårt grepp...jag vill vara fri..i kropp och tanke....Det driver mig...// Kram Viola

Anonym26613
mån, 2021-01-04 - 19:31

Det är härligt med kärlek ❤ Men glöm inte att vi gör detta för våran skull. Jag är på dag 4. Inget sprit här så kommer inte dricka. Men idag har jag också tvivlat. Men 7 borde vi klara av.. rent av 30. Men vi behöver faktiskt inte klara av mer än 10 minuter, om och om igen ???
Hejar på dig