av Nora81

Nora81
lör, 2021-01-02 - 20:18

Efter 1,5 års supande, ljugande och ovisshet lämnade jag honom.
Jag sa att han får en chans till då han bönade om att inte lämna; han skulle ej ta en droppe, han skulle lämna blodprover och han skulle börja på samtalsterapi.
Det har varit två svajiga månader, utan alkohol dock men de sista två löftena har runnit ur sanden.
Jag bor i hans lgh och har hyrt ut min i tio månader. Har alltså ingenstans att ta vägen.
Jul och nyår har varit som att gå på tå runt honom.
I tisdags gjorde jag slut och sedan dess har vi ej pratat, bara stått ut med varandra i samma lgh.
Idag har han packat väskan och försvunnit. Fick ett sms för ca 3 h sedan om att han var inlagd för att han hade så ont i ryggen( han har en ryggförskjutning) och inte klarade av att inte få sova.
Jag har inte svarat på sms för jag tror honom helt enkelt inte mer. Om han är där så är det ju jättebra att han sökt hjälp men annars är det tillbaka till samma helvete som det varit tidigare.
Vad gör man i en sådan situation? Finns det någonstans att vända sig för att få hjälp innan man rasar själv?
Är fast med människan i samma bostad. En bostadsrätt som han äger. Min är ju uthyrd till okt 2021.
Känner energin tryter och kroppen börjar reagera med att bara stänga av.

Nora81
sön, 2021-01-03 - 00:00

Han kom hem efter några timmar att han sms att han var inlagd. Var elak. Pratade om "blattar" som härjat på sjukhuset så att han inte fått hjälp. Till saken hör att jag har föräldrar som invandrat. Jag satte i mina hörlurar med högsta volym för att inte ta till mig något. Kan inte känna att det luktar alkohol, har ingen aning om var han varit eller gjort. Bara känner att jag vill vara ifred. Det är ett helvete att leva i. Var så nära att bråka tillbaka tills det slog mig att min energi är det bättre att använda till ngt annat. Har ingen aning om han låtsassover, om han snart går upp och bråkar mer. Känner bara att jag inte orkar längre, helt avtrubbad. Det är too much. Är så glad att denna sidan finns men varför finns det ingen hjälp för anhöriga? Sorry för ett så icke uppmuntrande inlägg.

Nora81
sön, 2021-01-03 - 19:01

Fortsätter skriva då isoleringen känns övermäktig. Som en dagbok, det blir verkligare då allt som händer.
Han sitter och dricker någonstans, det har framkommit med SMS. Jag orkar inte mer. Nu har jag bestämt mig för att flytta, letar febrilt på blocket och inser att jag faktiskt behöver hjälp med det här.
Ska till läkaren imorgon och får berätta precis som det är. På randen till utbrändhet..

Backen123
sön, 2021-01-03 - 19:14

Det är bra att skriva, skönt att se orden och se det lite utifrån. Du lever i en jättejobbig situation, skönt att ha tagit beslutet jag lovar att det kommer vara värt det men jobbigt innan du är i mål, för av honom får du ingen hjälp. Ja jag förundras också av lögnerna, det är verkligen att förminska vår intelligens när deras beteende blir att det går att lura oss hur mycket som helst. Hjälp för anhöriga finns, här finns ovärderlig hjälp, kommunen har att erbjuda anhörigstöd och så har du al-anon. Jag valde att gå privat till alkoholteraupet, dyrt men guld värt. Jag behövde förstå. Kämpa på, du kommer fixa det och du tänker rätt, det är inte värt det

HI
sön, 2021-01-03 - 23:17

Du är i en otroligt skör situation men det är så viktigt för dig själv att du fortsätter din stig nu. Gå framåt. Gå ut. Oktober 2021, det är snart. Det finns säkert något juridiskt hål som gör att du kan få tillbaka din lägenhet tidigare och om du inte orkar lägga energi på att söka efter det, sov hos en kompis ett tag. Någon har säkert en madrass för några nätter tills du fått mera balans och inte går på en skör tråd. När du fått mera balans kommer tråden inte kännas lika skör längre och du kommer se flera lösningar för dig själv.

Kanske behöver du vara sjukskriven ett tag, sök samtalsstöd, finns kurator på vårdcentral. Och skriv, precis som Backen123 skriver, skriv. Det händer något när orden kommer på pränt.
Kram!

Nora81
mån, 2021-01-04 - 00:20

Efter förnedrande sms, hot om att jag skulle ut från lgh sa han att han har träffat en annan och att jag var för ful. Jag erkänner en sak, jag gav honom en örfil efter att han lurat mig att hyra ut sin lgh och sedan hotar med att kasta ut mig. Jag skäms att jag gick så långt men jag insåg också att jag måste bort NU.
Tack för uppmuntran och era inlägg, det betyder mkt.
Nu sitter jag i en bekanta lgh och imorgon kontaktar jag kvinnojourer för att ordna tak över huvudet till det ordnar sig med boende.
Det är så mycket blandade känslor, jag kan dels inte förstå hur jag tillåtit mig behandlas och bli hjärntvättad som jag blivit och jag känner mig chockad över att jag trott på honom. Jag har inte sett allvaret i detta, att det kunde gå så långt att jag står på gatan.
Jag insåg det när jag inte vågade vara hemma för jag visste inte när han skulle komma hem. Näsblodet rann av stress, det var iskallt och jag var den som bad om ursäkt för att jag var rädd. Det fick mig att vakna upp och se klart hur sjuk situationen är, hur sjuk han är, och hur illa ute jag egentligen är.
Egentligen så får jag säga att 2021 började väldigt bra, jag får ta det som en skänk från ovan att jag fick en ögonöppnare. Jag kommer fortsätta skriva här, det gör gott och det hjälper mig att rensa, se klarare och det gör gott att få bekräftat från er som förstår. I 1, 5 år har han förminskat, förvridit och negligerat alla de situationer han utsatt mig för. Det räcker nu känner jag!

Nora81
mån, 2021-01-04 - 00:53

Tack HI. Jag sover tryggt inatt, det gör gott. Ett steg i taget.
Hoppas du sover gott med.

den nya använd…
mån, 2021-01-04 - 11:48

Bra beslut att dra och precis som du säger, bra start på året ,även om själva situationen är tråkig.
Men nu vet du iaf vad och hur du INTE vill ha i ditt liv. Bara komma ihåg och köra mot motsatsen!
Lycka till!

Nora81
mån, 2021-01-04 - 13:47

Idag var jag på läkarbesök och berättade allt. Jag blev sjukskriven och fick insomningstsbletter. Jag fick även en tid för samtalsterapi imorgon.
Mitt uppe i kaoset så känns det ändå skönt att saker ställt sig på sin spets för det verkar som hjälp finns att få. Äntligen blir mina känslor, upplevelser och jag bekräftade. Jag vet inte hur länge jag fått höra att jag överdriver, är hysterisk och krävande. Vilket hjärntvättande.
Drar mig lite grann för att ringa kvinnojouren. Vill helst bara sova en stund men vet ju att jag måste ordna tak över huvudet så fort som möjligt.
Vet ni vad som gör mig mest förbannad. Det är jag som får ta konsekvenserna varje gång och varje gång skiter han i de. Hur blev jag ens kär i en man som beter sig så illa, hur? Vad hände? Varför ska jag behöva skit från en månniska jag hjälp, stöttat och trott på. Vad har jag gjort mot mig själv.

Vet inte vart …
mån, 2021-01-04 - 20:44

Jac tycker att du är så stark! Att du tog steget och gick! Jag själv skulle behöva sticka eller i alla fall slänga ut honom men ekonomin stoppar mig då jag inte klarar av hyran själv med min inkomst.Även det att jag har två barn vilket gör att det är oundvikligt att sociala blir inkopplat om jag går och söker hjälp hos läkare. Jag har själv tänkt att det kanske är det ända sättet att få hjälp på. Men jag blir trött av bara känslan av att behöva gå på möten, ledsen av att behöva ha människor som kontrollerar mitt sätt att ta hand om mina finaste. Som du säger varför ska vi straffas för det våra män gör?Min man säger att han ska skaffa hjälp hela tiden men alkoholen bestämmer. Jag känner igen mig i känslan av stress och att man går sönder mer och mer.
Heja dig och jag hoppas så att du mår bättre snart och att du kanske kan få tillbaka ditt boende tidigare. Kram på dig

HI
mån, 2021-01-04 - 23:53

Att läsa att du får hjälp så snabbt. Och ja, det är orättvist på något vis att du ska få det tunga jobbet men det innebär också du det är du som får kunskap, erfarenheter och möjlighet till egna val. Han sitter kvar. Inte du.

Kram!

Nora81
tis, 2021-01-05 - 00:36

Jag ringde kommunens grupp för hjälp i sådana situationer och berättade att jag var rädd att åka hem. Imorgon ska jag träffa de och berätta allt. Jag tror de kommer ordna skyddat boende till jag får ordnat allt annat. Fick även en samtalshjälp. Jag kan verkligen förstå att situation är tuffare om man har barn. Men ring anonymt och prata med socialtjänsten i din kommun. Du behöver inte ha bestämt dig på förhand hur du vill lösa situationen, så kan de hjälpa dig med det du vill bli hjälpt med. Samtalsstöd kan vara en bra första steg. Det har gått upp för mig hur allvarligt andra tar på det och det ger mig styrkan åter. Jag får ta ett steg i taget, kanske är det dags för dig med när du är redo.. Har fått sms hela dagen från honom om det ena och det andra. Inget förlåt, var är du utan bara om honom själv och hot om att jag ska lämna nycklar och jänta saker. Det känns så skönt med stöd i ryggen att tänka på mig själv först och lösa praktiska saker sen. Han har inte den makten över mig som han haft innan. Det är en ny dag imorgon. Det är så jag får göra: en sak i taget. Kram

Vet inte vart …
tis, 2021-01-05 - 10:09

Jag tror att jag ska göra som du säger. Ringa anonymt och höra vad de säger.
Så skönt att höra att du nu fokuserar på dig själv att han inte längre har någon makt över dig! Massa kämpa kramar till dig

Nora81
tis, 2021-01-05 - 19:08

Fick rum på ett skyddat boende. Allt känns så surrealistiskt och sjukt. Det är iskallt här, jag vill egentligen inte vara här, jag vill ha mitt egna hem. Jag är arg, arg och så ledsen över min livssituation. Helt hemlös för att en alkolist fått för sig att det är viktigare att få dricka ifred. Kan knappt förstå själv egentligen för livet är så skört. Det är iskallt här och jag saknar min lägenhet som är uthyrd.

HI
ons, 2021-01-06 - 00:30

Och massa kärlek till dig!

Hur kommer det sig att det är kallt? Fungerar inte värmen som den ska?
Grattis till boende även om det är kortsiktigt och inte vad du önskar. Hoppas att det ordnar sig med bättre boende. Skönt att du har din lägenhet kvar och inte sa upp den.

❤️

Nora81
ons, 2021-01-06 - 01:17

Tack, den kramen värmde.
Det är en gammal byggnad. Jag ska inte klaga, det är högt till tak och jag fick min första kopp kaffe sen i söndags. Och mat, hade glömt bort att äta idag. Tack för dina uppmuntrande ord IH, det betyder mycket. Kram

Nora81
ons, 2021-01-06 - 16:17

Han fortsätter sms. Högt och lågt om att vi ska försonas och kämpa ihop till att han går vidare med en annan nu. Själv sitter jag på ett skyddat boende och vet att jag har tak över huvudet till fredag iallafall.
Är det konstigt att man mått dåligt när man levt med en människa som inte ägt förmåga att kunna ge kärlek eller trygghet. Vad har man varit egentligen? Någon slags utbytbart tomt skal? Det här är sjukt.
Jag var tvungen att parkera bilen på vår parkering idag. Såg då att han runt tio var på väg att skaffa mer att dricka, passade på att spring in i lägenheten för att hämta en viktig nyckelknippa. Ser en massa tomma ölburkar överallt. Skyndar mig ut från lägenheten och ser han precis kommer när min hissdörr stängs.
Vilket galenskap allt är egentligen. Jag kommer aldrig någonsin, må en högre kraft hjälpa mig, gå in i en relation med en månniska som vägrar ta ansvar för sina problem. Jag vill inte vara en problemlösare eller mamma mer. Jag vill ha en sund relation där jag kan få känna mig trygg och älskad. Det får räcka nu. Puh!