av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tis, 2021-01-12 - 07:49

Halsontet hade gett med sig i morse. Knäppen i öronen består, men det försöker jag tryckutjämna. Problemöron. Sömnen blev nja. Förstår inte varför jag hamnat i den här sömnsvackan. Hoppas det ger med sig när benen har vant sig vid 12.000 steg per dag. Kan samtidigt förstå att benen är helt chockade. ”Idag igen? Så långt?”

Eller så tvingas jag inse att det är mina höneblundar som är boven i dramat. Är inte riktigt där än. Det är ju så skönt att ta en höneblund. Tänk om man kunde spara den känslan på flaska och ta sig en sutt när man ska lägga sig för natten? Vilken miljardär den skulle bli som kunde få till det ?

Känner mig ändå pigg. Har haft många sämre nätter om man säger så. Gick under morgonrundan och tänkte på en jobbgrej som jag fick i uppdrag av min chef igår. I tanken är det redan löst, nu ska jag ”bara” få ner det på papper och förbereda insäljningargumenten. Mina chefskollegor är lite halvtröga när de inte rör sig inom sina specifika professioner, så jag behöver vara galet pedagogisk för att förklara hur jag tänkt.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2021-01-12 - 07:54

Satte nästan kaffet i halsen i morse. Läste ett minnesord om en ex-vikarie hos oss som bara är 3-4 år äldre än mig. Eller var nu då. Framgick inte vad hon dött av. Sannolikt cancer. Fick cancer. Minns henne så väl. Lite finurlig med en räv bakom örat, coolugn och rolig som sjutton. Mycket integritet. Finns inte mer ?

Kram ?

Se klart
tis, 2021-01-12 - 12:25

Vad tråkigt att höra om din fd kollega, finns inte mer är verkligen ord som är svåra att omfatta med tanken.
Men skönt att du mår bättre. Jag skulle aldrig fixa nattsömn efter höneblund. Kan knappt somna om jag sover över min vakna-tid med en halvtimme. Eller så är det att jag är för fixerad vid klockslag när det kommer just till sömnen.
Bra kämpat med dina promenader, jag försöker landa på 10-12 000 steg/dag, går inte av sig självt. Men idag kom solen! Och mina icebugs har anlänt på Ica. Ha en bra dag, kram ?

Andrahalvlek
tis, 2021-01-12 - 12:49

Höneblund på vardagar får nu bli ett minne blott. Fortfarande okej på helgen, då jag kan sitta uppe längre och sova längre. Jag älskar ju mina höneblundar ?

Idag blev det lunchpromenad i solen, tjoho! Men fy så halt det var på asfalten i de skuggiga partierna. Gjorde nästan en vurpa men lyckades räta upp den, med bara lite ont i ena ljumsken som följd. Det är ett ögonblicks verk att halka och bryta sig. Min chef ramlade på mossa/klipphäll förra våren och bröt handleden. Hon slarvade med sjukgymnastiken och är inte återställd än riktigt. Sådant har jag inte tid med!

Jag gjorde en bentätshetsundersökning för tio år sedan. Då hade jag bra värden, men sen dess har jag blivit äldre och det förbannade klimakteriet hjälper ju inte till heller direkt.

För att ge mig själv tid för eftertanke, förutom att jag skriver här, för jag loggbok varje dag. En vanlig skrivbok där jag listar några olika rubriker: steg, mat, vatten, synder. Fyra viktiga beståndsdelar på den här livsstilsresan. Synder har jag nollat varenda dag sen början av förra veckan. Maten går bra, och steg och vatten går hyfsat bra.

Färdiga matlådor att värma är verkligen räddningen, jag slipper ta förhastade matbeslut och laga mat var och varannan dag.

Kram ?

TappadIgen
tis, 2021-01-12 - 16:31

Lunchpromenaden var fantastisk idag! Jag höll dock på som du att trilla dit. Två gånger dessutom, men lyckades räta upp båda gångerna. Såg säkert roligt ut, kan jag tänka mig.

Jag tycker om uttrycket höneblund. Det var dock inte förrän nyligen jag kom på att det ju är en feminiserad form av tupplur. :) Jag tror att alla fungerar olika men för egen del så jobbar jag just nu på att få lite mer struktur på sömnen. Somna och vakna ungefär samtidig varje dag och om jag sover lite sämre någon natt så försöker jag undvika att ta igen de på dagen för att inte fastna i en ond cirkel.

Torn
tis, 2021-01-12 - 16:43

Ni får ju skaffa icebugs, det ser jag med en gång.? Min son delar ut reklam, och i lördags gick det bara inte. Han fick låna mina icebugs, och då gick det jättebra. Eller vanliga broddar räcker nog om man promenerar. Nu när man kommer upp lite i åldern är det inte vackert om man skulle gå omkull rejält.

Kram

Andrahalvlek
tis, 2021-01-12 - 16:45

Idag var det så kallad svarthalka, dvs ett supertunt islager på asfalten. Det funkar väl inte icebugs eller broddar på? De måste ju ha is eller snö för att få fäste. Obehagligt också när det kommer så fläckvis, och det syns knappt heller.

Kram ?

Torn
tis, 2021-01-12 - 16:50

Det funkar jättebra, i alla fall de skorna jag köpte. Det beror nog iofs lite på vad för
asfalt det är, där jag springer är den ganska grovkornig.

Kram

Andrahalvlek
tis, 2021-01-12 - 19:55

Icebugs låter coolare än broddar, som det är pensionärsvarning på. Så gammal känner jag mig inte. Å andra sidan har jag alltid cykelhjälm och reflexväst, så lite tant är jag allt.

Hade vi fått mer vinter än en halvtimme då och då så hade jag inte tvekat ett ögonblick att köpa icebugs.

Är själva skon bra också? Jag använder Asics normalt vid löpning, även om det var alldeles för länge sedan. Nu får de vara promenadskor, fast inte idag då det var minusgrader.

Tre rundor och totalt 11.456 steg nu, så jag får jogga på stället framför tv:n ?

Kram ?

Torn
tis, 2021-01-12 - 21:33

Det är tydligen ett bra märke, det finns andra märken med dubbar också, men Icebug var de jag har hört talas om. Jag har ju aldrig ägnat mig åt löpning tidigare, och definitivt inte på vintern.? Däremot har jag broddar vid fiske på hala klippor och vid isfiske. Men de senaste åren har det knappt varit någon halka eller is här, den globala uppvärmningen du vet.

Bra jobbat med stegen!

Kram

Andrahalvlek
ons, 2021-01-13 - 08:03

Igår ringde en stackars praktikant. Först på fjärde försöket svarade jag. ”Jo, jag börjar hos er på måndag...” På måndag? Jösses, vart tog tiden vägen liksom? Jag berömde honom väldeliga för hans ihärdighet att få tag på mig, som gav mig chansen att hinna förbereda mig. Ibland kollar jag inte nästa veckas kalender eftersom jag har fullt upp med veckans dont liksom.

Så jag fick kullkasta det mesta jag höll på mig och med liv och lust börja förbereda mig för att ta emot två praktikanter på måndag. På distans. Intro på video, dagliga kontakter på video. All teknik måste lira, de måste känna sig precis lika välkomna som om de kom till vår arbetsplats rent fysiskt.

Jag ser det här som ett nyttigt övning inför sommarens rekrytering. Det är ju ingen som vet hur länge det här med distansarbete ska gälla. Ikväll ska jag ha genrep med min äldsta dotter på zoom, visa henne hur en programvara funkar genom att dela min skärm, och inhämta hennes åsikter om stort och smått. Hon är min ärligaste kritiker ?

De som kommer från högskolan nu är ju vana vid distansstudier. Nu måste vi som arbetsgivare visa att vi är med på tåget, vi måste också få det att lira. Det finns inte utrymme för att sitta och labba med inställningar i skarpt läge, sådant måste man ha koll på innan.

Kram ?

PS. Vi har också fått snö Vjlo upptäckte jag precis när jag tittade ut. Inte samma mängder som ni, men bra nog ?

Vjlo
ons, 2021-01-13 - 08:56

Jag känner igen det. "på måndag börjar 2 styckna som vi glömt säga till om"... *morr* ja det ordnar sig :-) Men du är bra på jonglera så det kommer lösa sig!

Här blev det 4500 steg i snö, på väg eftersom ingen cykelbana var plogad... Ni har nog fått mer lämplig mängd snö. I en av kommunerna så har de tagit ner stora snöslungan från fjällen - den som används för att ploga norgevägen då snödjupet där ibland är över 10 meter... fast så mycket blir det ju *aldrig* vid kusten..

ha en fin dag

Andrahalvlek
ons, 2021-01-13 - 18:46

Här kom det kanske 3-4 cm snö enbart, och det ser redan mest slaskigt ut. Blir det bara vinter en halv dag i år hos oss så får man passa på att ta sig ut. Idag blev det inte tre rundor utan en enda lång på över 12.000 steg. I dagsljus och knarrande snö, även om det var förrädiskt lerigt och vått under snön. Sällskap hade jag dessutom ?

Även idag har jag kört mest-akut-principen på jobbet. Har fortfarande inte kommit till botten i min e-post sen ledigheten. Men jag känner mig mer chill. Är det viktigt får de väl höra av sig igen liksom, som den stackars praktikanten gjorde igår. Samtidigt som jag mår bäst av framförhållning så är det ingen som gör ”mitt” jobb när jag är borta. Så jag måste jobba ikapp både inför och efter en ledighet. Så mest-akut får funka helt enkelt.

Nu har jag fixat alla lösa pusselbitar inför praktikanternas ankomst på måndag, och imorgon syr jag ihop säcken. Tänkte genrepa med äldsta dottern imorgon kväll. Ha en dragning på zoom med henne där jag visar programvaran som jag bygger tjejjourens hemsida med. Hon kan säkert ge mig många tips på hur jag kan förbättra min dragning.

Jag gick själv en utbildning idag med en kille som tillhör toppskiktet inom den programvara vi använder mest. En konsult som inte gör annat hela dagarna än att utbilda och implementera och allt vad det heter på olika företag. Han hade problem att dela sin skärm (”Jag har fått ny dator precis”) och det tog nog tio minuter för honom att få ordning på det. Även solen har fläckar ☀️

Jag kommer nog att fixa min introduktion av praktikanter på distans med bravur. Med stort hjärta och välkomnande attityd är halva jobbet redan gjort.

Imorgon ska jag åka på begravning också. Min kollega som dog i cancer veckan innan jul ska begravas och vi är tre från företaget som åker dit IRL. Det blir premiär för mig att använda munskydd. Har väntat in i det sista. Måste handla det på vägen dit. Det blir jobbigt som sjutton, men samtidigt är det fint med begravningar tycker jag. Många från olika håll som samlas och tillsammans minns den döda, och delar sorgen med de närmaste.

Jag är nog konstig som gillar begravningar, men jag tycker att det är ett väldigt fint och hedrande sätt att ta farväl av någon man tyckt mycket om. Jag gillar att man samlas efteråt också, på lite fika eller mat, och får tid att småprata och dela lite personliga minnen av den döda med andra. Så länge minnena finns kvar lever vi vidare genom andra.

Jag har hört talas om idioter som inte ens har tid att resa hem och ordna begravning för sina föräldrar. Trodde knappt det var sant när jag hörde det.

Kram ?

Vjlo
ons, 2021-01-13 - 18:53

Härligt, med så lite snö gäller det passa på , och bra jobbat beta av så många steg på en gång ☃️

Håller nog med om begravningar, nu har jag inte varit på så många, men de brukar vara viktiga och minnesvärda att gå på. Just själva begravningsakten är ofta väldigt sorglig och bara jobbig, men det ger ju en stund för eftertanke, om det blir fika efteråt är det ju ofta desto trevligare, man får liksom släppa ut lite då, och prata minnen

Munskydd ser man lite här och där, jag har använt det ett par gånger när jag gjort besök på något "särskilt boende", men visst, det är ovant.

:)

Adde
ons, 2021-01-13 - 19:11

de där dansande begravningsentreprenörerna som snurrar runt på fb :) Så vill jag att min begravning ska vara men så blir det inte.

Andrahalvlek
tors, 2021-01-14 - 20:40

Min äldsta dotter messade mig i morse och önskade mig en ”trevlig begravning, eller hur man nu säger”. Jag svarade henne efteråt att det var en fin begravning, och att ”fin” är ordet som används i de sammanhangen. Och det var verkligen en fin begravning, och en lång begravning. Tre timmar totalt med kyrkan och samkväm efteråt.

Prästen kände min kollega privat, och hans prat var så otroligt fint. På pricken fångade han hennes personlighet i vartenda ord. Talet som hennes man höll i kyrkan var ännu finare. Ett tal fyllt med sorg, smärta, humor och kärlek. Jag gillar verkligen begravningar. Man samlas från alla håll och kanter och de flesta har inte ens träffats tidigare. Det man har gemensamt är fina minnen av den döda.

När vi kom dit hoppade en domherre fram framför våra fötter. Vi höll på att köra på den först på parkeringen. Den hoppade med oss in på kyrkogården, ända fram till kyrkan. Så nära oss hela tiden, med sitt vackra röda bröst. Jag matar ju fåglar utanför mitt köksfönster men domherre har jag aldrig tidigare sett IRL. När ceremonin i kyrkan var slut satt vi och lyssnade på en sista låt, och just då sken solen in genom ett kyrkfönster, rakt i ansiktet på oss.

Jag tror inte på Gud och jag tror inte på ett liv efter detta, men ibland undrar jag ändå om vetenskapen har sin överman någonstans. Lite tröstande kändes det ändå att min kollega på något sätt tog emot oss vid kyrkan i en domherres skepnad. Det var precis rätt fågel i så fall, för hon var väldigt färgstark. På slutet använde hon färgstarka lite barnsliga mössor för att slippa frysa när hennes vackra lockiga hår var ett minne blott.

Hennes man var otroligt handlingskraftig och styrde samkvämet efteråt med järnhand och stort hjärta. Han var så oerhört tacksam för att så många hade kommit, även om jag tror att 20 är max på begravningar. Begravningen live-sändes också. Smörgåstårta, bakelse, mer tal och inte mindre än fyra minnesfilmer hade familj och nära vänner satt ihop, med musik och bilder på kollegan, utlagt på youtube. Bruce Springsteen var tydligen en följeslagare.

Att hennes man var så samlad och handlingskraftig beror nog på att han har förberett sig länge. Nu i februari är det fyra år sedan min kollega åkte in akut med misstänkt hjärtinfarkt. Som efter en veckas undersökningar visade sig vara cancer i mynningen till bukspottskörteln. Sen dess har hon opererats och cellbehandlats nästan konstant. Nya tumörer har hittats, mer cellgifter har hon fått. Tappat håret minst två gånger.

I november 2019 mådde hon bättre, trots att hon fick cellgifter varje månad, och hon började då jobba två dagar per vecka á 6 timmar. Hon gjorde inte jättemycket nytta, hon jobbade utöver, men för henne var det roligt att jobba och hon ville verkligen vara en del av gemenskapen. Från mars 2020 fick hon börja jobba hemifrån pga coronarisken, men hon fortsatte jobba sina två dagar per vecka. I somras övertalade jag henne att inte jobba alls, så då var hon helt ledig i åtta veckor. Så glad är jag över att jag lyckades övertala henne till det, så att hon då fick vara mycket med sina barn och barnbarn som bor i Stockholm.

I oktober 2020 dog hennes mamma, och veckan innan jul var det hennes tur. Hennes pappa satt i kyrkan och även vid samkvämet helt avskild, sannolikt pga Corona men det såg ändå så sorgligt ut. Fyra barn och två barnbarn har mist sin mamma och mormor, en man har mist sin dotter, och en man har mist sin livskamrat sen 30 år tillbaka.

Men det var verkligen ett fint avsked, helt i hennes smak tror jag. Hon var väldigt anspråkslös, men jag tror att hon ville att så många som möjligt ändå skulle delta och minnas henne. Jag tror att den begravning hon fick var precis sådana begravningar hon själv uppskattade.

Ja, livet kan vara kort. Min kollega var född 1962, hon var endast sju år äldre än jag. En annan kollega till mig har en fru som precis fått diagnos bröstcancer, 46 år gammal. Hon har opererats en gång och ska opereras igen nästa vecka, tydligen inget bra tecken alls. En tredje kollegas pappa dog i tisdags, också pga cancer.

Vi vet ingenting om framtiden, när som helst kan vem som helst drabbas. Ikväll känner jag mig ödmjuk inför livet.

Kram ?

Se klart
tors, 2021-01-14 - 21:57

Tack för att du berättar så fint! Min dotters bästa väns mamma dog i förrgår av en massiv hjärtinfakt och utan förvarning. Det har präglat min dag. Och jag försöker att den där ödmjukheten över att vi får finnas- att den ska vara närvarande oavsett begravningar eller dödsfall.
Vi hjälps åt rätt bra här tycker jag, iaf jag blir påmind av dig och många, kring de små men ändå mirakulösa vägskäl vi ställts inför och valt att leva livet, med lite mod och viss resning. Och rätt så mycket roligt. Kram, snart chill fredag! ?

Charlie70
fre, 2021-01-15 - 08:03

Begravningar ÄR bra och viktiga (och ofta jättejobbiga). Att få möjligheten att säga adjö för att själv kunna leva vidare tillsammans med de minnen man har.

Kram!

Andrahalvlek
fre, 2021-01-15 - 08:05

Igår köpte jag broddar på apoteket. Personalen var lite vilsen: ”Det vet jag inte om vi har några”. Men det fanns i gömmorna och jag köpte en sort som man spänner med kardborreband runt hälarna. Bra, då kan man trippa runt på tå inomhus om man har glömt telefon och vattenflaska. Broddar i plastmattan är mindre bra.

De är urkassa på snöröjning här i stan. De skyfflar bort snön på höjden förvisso, men tycks inte fatta hur viktigt det är att få asfalten i princip ren från snö. Först smälter snön till slask och sen fryser det, och då blir gångbanorna rena skridskoisen. Om ön väldigt bucklig skridskors. Hade de ansträngt sig för att bort all snö så hade asfalten varit torr och fin istället. Stadsbor ?

Sådant fick man lära sig när man bodde i skogen och hade en egen uppfart på 50-60 meter inklusive rätt så brant backe. Det kan vara svårt att tro, men där jag bodde tidigare (huset i byn där barnens pappa fortfarande bor) har jag ägnat otaliga timmar åt att skotta snö. Det här länet är känt för sina höjdskillnader, och byn ligger på en platå mycket högre över havet. Efter den byn kommer nästa platå och där är snöchanserna ännu större.

Det var så skönt på morgonpromenaden att slippa trippa på tå som Bambi på hal is, utan istället kunna ta det långa benet före med hälarna kraftfullt i backen/isen först. Lite annorlunda gångstil jämfört med igår om man säger så. Lite ovant kändes det dock, jag är ju så van vid att scanna av underlaget och ta den säkraste vägen på säkrast sätt.

Otroligt skönt också att slippa vara orolig att ramla och bryta mig, det har jag verkligen inte tid med just nu. Och jag skulle inte vilja sitta i ett väntrum på akuten, då skulle jag väl åka på Corona också. Snart ett års hemifrånarbete hade varit bortkastat bara för att jag inte köpt broddar. Så nu har jag gjort det, trots tantvarningen.

Kram ?