Det är väl en sån? Känns så i vilket fall. Mina goda intentioner med att försöka känna mig nöjd med mina insatser för dagen har blandad framgång. Irriterad idag över diverse frågor som harvas över tid, blir så otålig.
Här är kallt ”känns som ~19” säger min app. Jag går i endast stickade plagg som inte sticks och det känns helt okej. Köpte en fin kjol på rea för att bevisa för mig själv att det kommer andra tider och har lagt orimligt många tankar på mina hundra tulpanlökar under jorden.
De lever men sover?
Mysterier varenda dag,
Liksom min nya ”avkoppling” att dra igång nåt bak eller mat-projekt efter att jag har jobbat klart för dagen. Det blir lite - rörelse- skönt. Och lite rörigt och stökigt för att så småningom bli ordning och lugnt. Endast glassmaskinen är vaken. Skoja. Min deg till helgens bröd jäser också. Ska rota fram mina skidor imorgon. Här finns inga backar så det passar mig bra.
Ska eventuellt återuppta en närmare kontakt med min man också, vi har haft så mycket att göra att kvällarna inte direkt har drypt av spännande samtal utan mer; ”kan du klämma på min fot under trampdynan... ”
Nästa vecka ska jag hem till stan. Det blir bra det också. På nåt vis är det bra nog så länge jag slipper vara bakis, längta efter att få dricka, tänka på hur mycket eller lite jag ska dricka, bli trött/full fast det inte märks för jag somnar.
Hur mycket jag än vill tro på idén om ett liv fyllt av fester och glam så är det nog helt enkelt ett annat liv som är för mig. Jag är klar med sorgen över det, men lite återstår i självbild, ja ni vet ju.
Glad över forumet, tacksam att vara nykter idag. Kram alla som kämpar.

Idag har har besök av mamma som jag inte träffat på så länge! Alltså Åh. Jag har längtat efter henne, min Muminmamma som gjort en massa knasigt i sitt- vårt liv- men som rest sig som en slok-tulpan och är reslig och gullig, rolig och klok.
Blir trots allt detta dödstrött på henne. Fläckvis. Det är hemskt för om man någon gång ska ha ödmjukhet och överseende med gamlings-grejer. Så är det nu.
Bättring Se Klart.
Ja, jag lovar.
Mamma ska åka hem och känna att hon varit på spa här hos mig. Med all inclusive inklusive tålamod, lyssnings-lyx, god mat och vin som hon gillar. Korsords-sällskap och promenad i solen.
Middagsfixet blev som vanligt - min akilleshäl- stressig. Jag hade inte hunnit förbereda pga massa jobb så det blev a la -vad det nu heter när man lagar medan man ska umgås.
Dock går det över när jag är klar och sätter mig. Note to self.
Inga spännande nyheter från mig, vilket i sig inte direkt är nån nyhet ☺️ Ska testa mina löparskor imorgon. Heja mig! Kram från nyktra klubben ❤️

Hittade du skidorna? Va kul att du gillar att åka längdskidor.? Jag gjorde det mycket för väldigt länge sedan och har faktiskt tänkt på att ta upp det igen. Om det blir någon snö vill säga, här är det barmark. I morgon blir det fiske/ skridskoåkning med hela familjen för min del.

Ha en bra kväll! Kram ?

Vi har faktiskt en skidanläggning här i skogen där man kan hyra längdskidor. Brukade åka några gånger per år med äldsta dottern, men nu har det inte blivit av på två vintrar pga snöbrist. De har till och med snökanon och anlagd slinga med belysning, men jag föredrar natursnö. Jag gillar verkligen längdskidåkning ?

Utför åkte jag endast i tonåren med min skola några gånger, vi åkte till till Värmland och Norge. Rätt kass på det, många vurpor blev det, och jag är alldeles för feg för det som vuxen. Och rädd om mina ben och armar.

Kram ?

Vill bara skicka en liten hälsning för jag tycker så mycket om dina kloka vänliga inlägg i olika trådar. ?
Om de där färgerna på hjärtana har nån betydelse så vet jag inte det. Hur som helst, hoppas du får en fin dag. Och inlägget om mamma... det är så fint! Hoppas ni hade en fin helg! Nu ska jag strax träffa min mamma på en morgonpromenad.
Cyberkramar!

@torn- det blev både längd och lite spark här! Vi har en spårad slinga som är 4 km, genom skogen, så fint ?
@andrahalvlek jag är som du när det kommer till utförsåkning, jag har åkt en del med barnen för att de ska lära sig men i hemlighet har de här jäkla skidveckorna tagit musten ur mig (och ruinerat oss...) så nu bestämmer jag över mig själv och behöver inte åka lift och plötsligt stå inför stup och svarta backar som inte var utsatta på kartan. Kanske tar jag upp det någon dag (kan inte komma på vilken...) och innan dess behöver jag bli starkare i alla muskler som legat av sig detta år.
Nu är mamma hämtad av antikropp-barnbarn. Väldigt härligt att vara med henne. Inte så tålamodsprövande ändå, igår blev det På Spåret, och lite prat innan hyfsat tidigt i säng. Då stannar jag uppe ett par timmar för att få min tid. Den är nödvändig. Har jag upptäckt. Jag behöver också tid att connecta med nån sorts botten i mig. Simma hela vägen ner. Nudda marken. Där tankarna är stilla.
Sen kan jag ta fart och stiga mot ytan igen. Nytt liv, nya insikter.
Önskar er alla en fin dag. Jag ska packa ihop och åka mot stan, nykter idag helt klart.
Kram!

Tack för ditt fina inlägg, det gjorde mig verkligen glad att läsa.
Jag har ju följd din resa länge, långt innan jag vågade komma till insikt och saker, och innan jag vågade skriva här. På så vis har du gått före mig och visar vägen. Tack! Jag har inte heller koll på alla hjärtfärger så jag använder dem helt anarkistiskt, skönt att man får vara gränsöverskridande nånstans i tillvaron! ?

Skön helg men också intensiv, hemma i stan nu och njuter av det. Känns som om vardagen drar igång på riktigt nu.
Önskelistan:
Lite mer energi så att jag orkar hela dagarna in i mål.
Promenader med kompisar/eller en kollega. Helst varje dag/kväll.
Träffa barnen på vardagsvis, en lunch eller promenad eller frukost på helgen.
Att dricka är iaf just nu en icke-fråga. Är inte heller upptagen av varken hemska minnen eller önskan om att kunna dricka i framtiden- de tankarna har jag aldrig haft.
Det känns som ett annat liv. Som tiden när jag hade barn på förskola, fjärran.
Nu ska jag titta på Den tunna blå linjen, med min nya favorit Gizem Erdogan.
Njut av kvällen allihop.

Hade ingen aning om att jag behövde sova länge idag.
Dricka kaffe i sängen och njuta av att inte befinna mig i ett ständigt projekt (landet) utan istället inse att jag inte har möten denna förmiddag och istället kan ägna mig åt effektiv återhämtning; tänka och fundera.
Hade jag varit bakis idag hade jag troligen ”jobbat” extra hårt inte minst för att straffa mig själv.
Så omvänd världen är och livet blir när man dricker. Note to self.
?

Jag kunde inte sova inatt. Klockan 04 tog jag en halv sömntablett (inte smart men desperat) så idag har jag varit trött och inte infriat en enda punkt från måndagens önskelista om energi och sociala kontakter...
Är dock mer än trött på mina egna tjatiga krav på mig själv och önskar semester från mina egna förväntningar på hur allt ska bli.

En bra grej med denna energidipp (igår och idag) är att jag inte är arg på mig själv. Det känns nytt och lite snällt. Nykter idag, så skönt. Middag med vänner och distans ikväll. Blir mysigt!

Jadu, man kan inte vara på topp alltid. Ta pillan lite tidigare i kväll om du känner att sömnlösheten håller i sig. Man blir så skör när man inte får sova...
Uppskattar dina vardagsbetraktelser Se klart!
Kram!

Kom just hem från middag med mitt närmsta tjejgäng, några på zoom och några med stooora avstånd och en i taget i hallen. Jag saknar att krama dem, känna hur gott de luktar. Det är något väldigt djupt liggande tror jag att få snusa på de man tycker om.
Osnusat men ändå levt efter ditt råd att mellandagar är okej, Charlie, och imorgon är en ny- som vi inte vet så mycket om.
Min pappa är mkt sjuk igen och ska opereras (lätt op) men kanske ställer det till nattsömnen ändå.
Livet, livet. Nykter tjejmiddag- jag kan svära på att de andra inte hade en roligare kväll med sina 2 glas vin. Hade jag börjat så, hade jag fortsatt nu, hemma. Mitt ”franska vardagsglas” bakom den patetiska krukväxten och hetsig påfyllning.
Apropå nattsömn. Och oro.
Tacksam idag för att jag slipper det hopprepet piskande på insidan.
Kram alla kämpar ?

... med mellandagarna
Har kommit rakt på nån kärna eller sten utan att riktigt fatta hur.
Men jag inser att jag är så mycket små-missnöjd med mig själv.
Hundra gånger om dagen känner jag små-missnöjd känslor.
KANSKE är det så att jag plötsligt inte tänker dem lika ofta.
För mitt i mellandagen känns det lite lite vilsamt.
Intresseklubben kan lägga ner anteckningsblocket för det är inte mer spännande än så.
Ändå känns det lite nytt och läkande där inne. Inte det vanliga språket av borde/orkar/hinner.
Utan som att jag plötsligen kommer promenerande från ett annat håll där det inte är så ... kallt som det brukar vara när jag gör sällskap med mig själv. Ingen myskompis direkt. Jag själv alltså.
Nykter idag såklart, det känns iaf som att vara en myskompis åt sig själv. Snäll grej att göra. Då är man inte en självplågare bortom räddning iaf. Kram ?

Det snackade de om i Alkispodden för någon-några veckor sedan. Det är en fin tanke. För sin bästis kan man ju göra nästan vad som helst, och man vill den personen hundra procent välmående. Så vi borde verkligen jobba på att behandla oss själva som vår egen bästis ❤️

Kram ?

Tack fina @ah och @jempa
Råd som känns som bättre än alla självhjälpsböcker.
Min egen bästis. Och jag är den viktigaste i mitt liv.
Ska komma ihåg.
Kram och godnatt ?

Det bästa jag vet.
Haft en period då jag inte ens hört klockan men idag fick jag mitt goda kaffe, (nya kaffebönor) och radionyheter. Att inte bli biten i ryggen av dagen så som det känns när jag vaknar ”för sent” är mycket skönt.
Igår var en av mina döttrar här, vi pratade om (över) förskrivning av antidepressiva till unga och hade en spännande diskussion om det. Sen försåg jag henne med en väska, tjocktröja, en kokbok och två par strumpor innan hon åkte hem till sig.
Känner igen min mamma i mig själv. Inget riktigt besök om jag inte får ”skicka med” haha.
Är mycket glad att få vittna installationen av Biden och Harris. Så mäktigt! Defining moment. Bra ord och kan appliceras på oss som minns en särskild stund, en dag, ett ögonblick då vi bestämde oss för att göra skillnad och sluta dricka.
Njut av dagen. Jag är spiknykter!
Kram.

Se hit alla som undrar hur det egentligen blev med icebugs hit och dit som hon tjatade så mycket om för ett tag sen.
I morse klev jag ut sängen, i träningskläderna och sprang.
4 km i min takt, längs vattnet, så skönt,
Nu är jag däremot trött intill svimning. Har lagt ett stycke barn i min säng. Som en melatonin-boll ligger hon där och andas varmt:
Jag kan stirra mig galen på mina barnbarn men gör det när de sover så de inte ska tycka jag är konstig.
Små människor. Så. Näpet.
Min pappa är sämre och idag känns det tungt. Som fysisk tyngd i kroppen. Barnbarnet frågade hur gammelmorfar pratar nuförtiden,
”Tyst och lite otydligt svarade jag”.
”Ja, verkligen verkligen gammalt alltså” konstaterade barnet,
Reflektion: min impuls att bedöva känslorna föreligger inte.
Jag vill känna.
Kram alla,

Jag gick tillbaka och läste i min egen gamla tråd, hur det var för precis ett år sedan.
Suget från helvetet var det den fredagen.
Minns att det nästan blixtrade för ögonen och minns att jag också kände att jag kanske skulle kunna ha en sån där autopilot som jag hade läst om här. Som bara dricker, av sig själv.
Men det gick över.
Jag skrev;
”Men istället för att grotta ner mig i att livet troligen aldrig kommer att bli riktigt kul igen, så satsar jag på en bit ost och ett glas cola och lämnar mina egna tankar i Monopolets Gå i fängelse, allra tidigast imorgon kommer jag att diskutera någonting med mig själv överhuvudtaget.”

Att inte diskutera med sig själv har varit till stor hjälp.
Nu är fredag ingen trigger för mig, tvärtom är jag ostressad (vinsuget innebar en jäkla stress, har ni tänkt på det?) och ser fram emot kvällen, få sova ut imorgon. Fri att göra vad jag vill ikväll (nåja).
Det fanns inte i min föreställningsvärld- då.
Vill bara säga det extra hårt om du av en händelse är en sån som läser här och undrar; när blir det enkelt? Om nånsin?
Jamen ja. Säkert snart.
Njut av fredag.❤️

För ett år sedan hade du varit nykter i två veckor ungefär. För mig var samma tidpunkt när jag fyllde 50. Det var inte klokt vad jobbigt det var då med suget! Kommer jag aldrig att glömma. Så skönt att vi orkade hålla i.

Kram!