Nykter livet ut

@andrahalvlek @torn (grattis till inlägg nummer 1000! 🏆) @sisyfos tack för tankar. Jag var i skrivartagen igår och det ÄR spännande att vända och vrida på drivkrafter, incitament.
Ska kolla upp det där med åldrandet och alkoholen. Något som jag vet men som inte uppmärksammas särskilt är ju att alkohol påverkar kvinnokroppen på andra vis än manskroppen, inte bara för att vi ofta är mindre i storlek. Idag ska jag GÖRA. Laga mat ihop med barn och barnbarn. Packa upp. Ta en springrunda. Vaknat till ljuvlig förmiddag, plockat in sommarens sista bukett, sprakig och kraftig i färgerna. Som vi! Kram och njut av dagen 🍁

Söndagkväll och efter en rehab-helg på landet med några barn och en ettåring i sin ljuvligaste tid, är jag hyfsat återställd efter denna sociala tornado som veckan innebar.
Det allra bästa jag gjort denna helg:
Sövt och sedan sovit middag dryga 2 timmar med den gosigaste ungen jag vet just nu. Som går och babblar, som matar hästar och plockar löv. Hon pratar oavbrutet ungefär som Kalle Anka. Inte ett ord förstår man förutom Nej och Nejnej.
När vi somnade i min säng, hon på min arm med lite våta ögonfransar pga kort gråt innan. Och sen få ligga där och liksom själv sjunka in i sömnen bredvid henne. Vi sov två timmar tills vi blev väckta. Hon vaknade ett par gånger under tiden. Jag stoppade in nappen och pussade henne på kinden. Det sitter i mitt DNA, söva barn, gå promenad, en tråkig en som går att göra spännande.
När vi sovit middag hade familjen fixat sen lunch innan de åkte hem allihop.
Nu är vi hemma, mannen har fraktat bort alla kartonger, några ska ner i källaren, några lampor ska upp. Men på något märkligt vis passade alla möbler, tavlor och grejer som om de bara suttit och väntat på att få flytta in här.
Är nysig och lite frusen idag så hoppar min runstreak ikväll- igår körde jag 22:00 i mörker och med reflexväst. Många dagar har det blivit!
@sisyfos, jag hann inte SUP pga så mkt annat. Lika lite hann jag badet i sjön i helgen. 14 grader… riktigt svårt att hinna då. Kram alla kompisar!

Rehabmåndag morgon.
Inser att jag verk-li-gen har behov av att vara för mig själv då och då. Vaknade dödstrött trots god sömn. Idag blir det en långsam dag och försöka hålla diverse möten men med låg energi-grad. Inte gå igång, dra hela lasset som jag så ofta gör. ”Jag fixar det”, ”Jag styr upp”.
Behöver spara mig lite.
Hur orkar de mega-extroverta?
Det undrar man. En skön grå himmel. Gott kaffe. Ingen som drar i mig förrän om en timme. Ska njuta av den timmen i ultrarapid. 🤗

Ja du @tofu varför ska man dricka?
Det finns en hel del skäl om man INTE som jag då, helst dricker för mycket.
Men jag har nog lika lite tid att fundera på det, även om jag förstår frågans dignitet här. Jag är som @sattva skriver rädd för alkohol. Jag ser det inte som ett gift, har ”förståelse” för lagomdrickandets njutningar men skulle aldrig byta! Perfekt att inte tåla alkohol, håller mig frisk och i hyfsat skick. Blivit beroende av att vara nykter kan man säga! 🤗

Tack @mirre1, alla heja tas emot med varm hand 🤗 Jag har faktiskt inte släppt det där med 80-årsdagen, we will see, jag lovar att rapportera i så fall!

Kontorsliv för ett par dagar.
Igår var en rent ut sagt pissig dag så jag orkade inte ens skriva. Stressig, konstiga beslut som singlade ner från himlen, ännu inte packat upp- för många sysslor, för lite dag. Men kl 17 stängde jag ner och gick en lång promenad. Efter middagen tog jag mitt löppass. Kändes lite bättre. Vet inte om jag fördelar min tid fel eller om min tjänst är dåligt konstruerad. Troligen lite av båda delarna?
I em ska jag hämta barn och då brukar en stark känsla av både nu, och hela existensen liksom landa bredvid varandra i mig och jag tycker just då att livet är hemskt mycket mer än budgetrapporter och annat som just nu fyller mina dagar.
Nya tag, nya möten. Tids nog är det kväll!
Kram på er alla som kämpar, kanske inte med den nyktra vardagen men däremot med tisdagslunk och skralt på kontot för att nämna några detaljer som kan bromsa den naturliga livsglädjen en aning. 🌻🍁

Kontorsliv för ett par dagar.
Igår var en rent ut sagt pissig dag så jag orkade inte ens skriva. Stressig, konstiga beslut som singlade ner från himlen, ännu inte packat upp- för många sysslor, för lite dag. Men kl 17 stängde jag ner och gick en lång promenad. Efter middagen tog jag mitt löppass. Kändes lite bättre. Vet inte om jag fördelar min tid fel eller om min tjänst är dåligt konstruerad. Troligen lite av båda delarna?
I em ska jag hämta barn och då brukar en stark känsla av både nu, och hela existensen liksom landa bredvid varandra i mig och jag tycker just då att livet är hemskt mycket mer än budgetrapporter och annat som just nu fyller mina dagar.
Nya tag, nya möten. Tids nog är det kväll!
Kram på er alla som kämpar, kanske inte med den nyktra vardagen men däremot med tisdagslunk och skralt på kontot för att nämna några detaljer som kan bromsa den naturliga livsglädjen en aning. 🌻🍁

God morgon och tack @finalisa för påhälsning här! 🙏🏻🌻💕
Jag har gott hopp om onsdagen! 😍

Segar mig uppför veckan men det blir lite bättre dag för dag (frukostklubben?)
Veckans höjdpunkter är skol- och förskola-hämtning. Sånt som mitt arbetsliv absolut inte tillåter (sett till vad jag har att göra) men jag har bestämt mig för att jag dels jobbar rätt hårt för det mesta, och att mitt liv blir bättre med de här timmarna med barnen. Just nu får det vara så. Jag lägger in mini-konferenser med mig själv i kalendern (så ingen kan boka in möten).
Lifehack för en mormor och farmor helt enkelt. 💪🏻
Jag skrev i Sattvas tråd om att mina känslor för mig själv när jag inte orkar har gått från ilska (på mig själv, känsla av att vara värdelös) till att- ja, vara helt okej.
Funderar på hur våra ”medfödda” självförtroenden spelar in i våra missbrukshistorier. Ska fundera lite.
Imorrn kommer kära vänner på middag- utlovat är o-lagad mat; ost, chark, bröd och sallad, punkt. Bra där Se Klart. 😘
Säger godnatt till er alla, som gör stordåd- varje dag, var stolta 🥰

God morgon, snart är jag väl på sida två om jag inte skärper upp mig 🧐
Jag har liksom @andrahalvlek haft en vecka som puttat mig till det yttersta. Många nya projekt på jobbet som kräver en väldig närvaro och fokus. Och inte bara nya projekt utan också i en del av verksamheten som är helt ny för mig. Alla möten tar dubbel kraft och hjärnan känns svullen, stöter i kanterna där inne.
Beslut fattat att stanna i stan i helgen, trött på att flänga runt och pallkragarna kan vänta. Orkade inte stressa för att handla, packa, resa. Blev en mycket skön fredag i hemmet som jag vaknar i varje morgon och känner mig lycklig och förvånad!
Lugn helg, lite fix och inköp, middag med två barn på söndag. Favoritsysslor väntar, promenad på stan och bläddra i recept-appar. Springa förstås! Snart en hel månad. Har låtit mannen sova så jag har fixat mitt eget kaffe idag. Vaknade tidigt, kände mig så ”pigg på dagen” som jag och småbarnen brukar beskriva känslan.
Njut av lördagen, kram 🍂🍂

@andrahalvlek jag tar emot styrkekramarna, varenda en! Skickar tillbaka i din tråd! 🥰🦄🧙

Goodmorning, har ni hört den låten med Kanye West? Om inte, lyssna. Skön söndagsstart innan Godmorgon Världen.
Jag lyssnar på baristan i köket. Solen skiner på min balkong. Jag har inte varit bakis en söndag på snart två år.
Igår var vi ute och åt (inte så ofta) vi försökte få bord på något av de ställen vi tänkt att vi ”måste testa” men fullt överallt så slutade med libanesiskt i våra kvarter. Supergod mat och sån galen rolig fest på hela restaurangen inklusive möhippa, magdans, livemusik och avslutande vattenpipa. Det var länge sen jag var med på något så kul och helt överraskande!
Somnade till min min favoritserie med Nicola Walker, Saknad aldrig glömd. Bra- då kan jag se den en gång en gång till!

Jag läser och skriver lite i Förändra-trådarna, hinner inte mer men tänker att man har mest hjälp av varandra när man är på ungefär samma ställe? Vad tror ni? Blir ledsen när de försvinner som man skapat sig en bild av. Bilden finns kvar liksom.
Söndag praise be! Är inte helgen en dag för kort? Ska göra det bästa av den här dagen. Springa, laga mat och göra den sista sorteringen i mina garderober.
Kram på er alla, tänker på er! 🍂💪🏻🌻

Ja @tofu jag har lite svårt med anknytningsteori för i en del fall så blir den förenklande. Det finns liksom alltid något man stämmer in på. Men jag ska absolut titta på studien, tack. Självförtroende är väl vad man tillskansar sig och självkänsla liksom mer medfött eller åtminstone mer känsloruset. Jag tycker jag erövrat båda genom åren. Mina båda föräldrar har varit kassa på vissa saker, urdåliga. Men jag har klarat av knepiga och utmanande saker ändå. Jag tänker att vi är himla mycket mer än de där anknytningsåren, och att det är hoppfullt. Jag har för övrigt varit en rätt kass mamma till och från. Barnens självförtroende böljar säkert som mitt gjorde. Jag är rädd ibland att jag återupprepar det där att det man gör är lite ”osynligt”. Som barn/ung, jag kämpade på så otroligt men hade aldrig en känsla av det var bra nog. Det har jag nog övat allra mest på under nykterheten. Att bara jag kan bestämma bra nog. Ingen annan kommer att sätta den gränsen. Försöker infusera det i barnen! Kram ⭐️

@torn ja ovärdeliga har vi varit och fortsätter att vara. Sen kan iaf jag vara här mycket eller lite- men nog förhåller jag mig till forumet på något sätt varje dag- och då är det ju min nykterhet och värdet av att det ska fortsätta så.
Tänker ibland att så småningom kommer vi skriva mindre, med åren. Men jag är precis som @sattva brukar skriva också faktiskt rädd för alkohol! Jag vill inte fara iväg med jollen för långt från skeppet och tappa fart och sikt. På samma gång känner jag allt mer att moderskeppet bor i min lilla jolle också, numera. Det mesta av mitt skrivande/läsande här är för att kolla läget med er 😍 och det är bra skäl. Håller mig också skärpt! Kram, får se om du har jobb eller aktivitetsvecka nu då 😀

För kort helg, så många böcker och artliklar jag vill läsa. Filmer jag vill se, vänner att umgås med. Det märks väl att restriktioner snart är ett minne blott. Men imorrn är det måndag. Punkt.
Jag och @andrahalvlek kämpar på även om ”pigg på dagen” inte brukar dyka upp till mitt måndagskaffe. Men det är ju möjligt att det också går att öva upp 🧐
Haft en fin helg. Umgåtts mycket med min man vilket är väldigt kul och betyder mycket. Handlat ihop, fixat, lagat söndagmiddag. Idag pratade vi random om att det är så skönt att vakna pigg på helgen. ”Inte fattade jag då att jag skulle sluta” sa jag om mina 3 månader…”nä hade jag fattat det så hade jag inte peppat så hår” sa han halvt på skoj. Sanningen är att jag bryr mig 0.0% huruvida det är sant. Jag skulle säga att inte ens mitt äktenskap går före nykterheten. Så här är jag. Finns inga alternativa ”jag”….
Nu ska jag sova! Kram och godnatt 😴

Spännande tankar @tofu och @andrahalvlek, med stigande ålder tänker jag nästan- bara nästan- att summan av otryggheten är konstant… nej men ibland tänker jag att tex problem med tillit (om den inte blir skadlig- aldrig våga gå in i relation etc) är en del av vilka vi är som människor. I viss mån. Att våga släppa taget, lita på någon annan. Det ÄR läskigt och rentav ”farligt”. Tror också att det som förr nästan varit ett skällsord- duktig flicka- är en superkraft. Det bara används förminskande. Ambitiös (kvinna) är jag hellre, och duktig också, än de halvmesyrer till oduktiga män som jag stött på genom åren men som ändå lyckats ta sig fram. (Ja det finns forskning i mängd kring detta ämne.)
Ett sår kan bli en styrka. Se på många skådisar/konstnärer. Vi (jag!) måste tro att min verktygslåda är helt okej och det går precis som ni skriver att öva. Eller välja att inte göra det. Det är en frihetskänsla tycker jag. Kram på er!

Dagarna forsar förbi! Full (som i späckad) aktivitet men nu börjar jag känna att jag har viss ”kontroll” och för första gången på så länge har jag inte TUSEN grejer som ligger och skvalpar bara hundra, hehe.
Idag har jag hämtat småbarn, utfodrat, skjutsat hem dem, sprungit. Vanlig dag men det blir liksom aldrig vanligt som nykter för det finns hela tiden ett till lager i tillvaron och det är den enorma tacksamheten det innebär att slippa: ångest, oro, stress, panik, dåligt samvete, förträngning av verkligheten samt att spendera tusentals kronor varje månad på något så flyktigt- och skadligt.
Har livets bästa garderob istället!
Kram på er alla. Det är värt varje slitig stund, inget att tveka på.

Hahaha… skrev jag i tisdags att jag hade kontroll? Tillåt mig ta tillbaka.
Bara en dag som gått i baklås på alla tänkbara punkter, missat möten, varit försenad, gått upp jättetidigt för att leverera. Och allt det där fixar jag men några beslut från över-över chefer som jag måste förhålla mig till utan att:
1. Bli för arg (drabbar bara mig)
2. Tappa lusten (drabbar mig men även mina insatser som ofta är lustdrivna- jag har ett svårt och jobbigt jobb men även det kan jag känna är lustfyllt)

Jag tänker att detta i någon mån är fortsättning på nyktra livet/arbetet med det.
Motgångar av det här slaget har jag ju varit med om många gånger. Men alltid använt vinet som flykt när kvällen kommer.
Handlar kanske om att rida ut stormar hela vägen? Vet jag hur jag gör det? Inte säker.
Måste tänka.
Vad för utridna stormar kan jag luta mig emot? Använda mig av?
Inventering pågår.
I all hast och allra mest, note to self.
Att dricka skulle för övrigt inte föresväva mig ens 35 trappor ovanför mitt huvud.
Alla utridna stormar jag gått miste om.
Det blir spännande att se hur de känns!
Kram på er.

Igår var en riktigt jobbig dag. Mitt i all- i skarven mellan ett par möten- la jag mig i soffan och andades.
Fokuserade på hur STORT och mäktigt livet är och att få finnas. Tänkte på alla mina barn, var och en, kände stor tacksamhet. Sen jobbade jag klart, gick till vänner och åt middag. Människor blir lite nervösa när de inte har några särskilda alternativ till alkohol men för mig är det inte viktigt, ramlösa citrus går fint, det är inte längre nån grej, det var länge sen.
Klockan 22 verkar vara min askungen-tid, då vill jag hem. Men det var en så rolig kväll, skrattade så mycket! Tänkte att min personlighet nog har förändrats lite.

Idag har jag också haft en körig dag men nånstans landade jag i min superkraft- arbetsglädje och var jag hittar den, och hur jag ska behålla den. I ur och skur. Det gav mig en urstark känsla av kontroll.
Mig (min lust!) äger ingen. Allra minst en ung/old school vd som utövar omodern ledarskap utan fullgoda insikter om verksamheten.
Kändes klart som att dricka ett glas vatten ur en fjällbäck (har iofs aldrig gjort det)
Kram på er! 🍂💕

@Sisyfos skrev:"Ja, jag tänker att vi faktiskt är med lite mer. Lite mer levande helt enkelt. Hur häftigt är inte det."

Jag blev glad av de här orden! precis så är det. Och min för dagen utridna storm. Ja- så känns det. Jag har min LUST intakt. Det är fredag. Klockan är snart slagen för vad min arbetsgivare betalar mig för att åstadkomma. Ofta levererar jag mer än så- för att jag vill! Idag vill jag sluta tidigt, köpa några riktigt fina hortensior, tända ljus och njuta. Det kan faktiskt ingen ta ifrån mig.

@andrahalvlek tyvärr inte så ung som en kunde hoppas. 👴🏼
Men just denna fråga- precis som du skriver- har kommit att handla om prestige och det spelet har jag slutat med eftersom det sällan leder till goda resultat varken på sista raden eller sett till motivation, vi blir klarsynta vi unga gummor!
Kram 🌻

Gillar så mycket att lägga barn. Särskilt när de somnat och man kan titta på dem och lyssna på deras andetag. Vila i det.
Idag fanns önskan om översovning av vårt äldsta barnbarn och det är himla skönt ibland med en i taget. Är lite hostig och begynnande förkylning som jag hoppas kryper tillbaka. Planerad middag imorgon här hemma och även om nu restriktionerna är borta så tänker jag att viss försiktighet ska man kanske ha?
Så skönt med fredag- trött som bara den men aldrig den där känslan av att liksom. Ja, in i kaklet av helg med snabba glas för att lossa veckans stresspåslag.
Fredag är lite mer som en vanlig kväll, men lite mer omsorg om mat- och framförallt sovmorgon.
Sov gott alla kämpat, stors små mittemellan. Kram.

Min förkylning accelererade så ställde in middagsbjudningen och åkte till landet, för att bara landa. I mitt fall innebar det att jag sov hela eftermiddagen och ända fram till middagen som min man lagade. Sen låg vi i soffan och åt ost tills vi la oss i sängen. Inte många steg alltså men förkylningen är bättre idag. En så kallad ”arbetsgivarförkylning” man är frisk till måndag morgon.
Haft jättebehov av att ge rum åt tröttheten. Jag orkar liksom mindre än jag tror jag ska orka.
Vet inte riktigt vad människor orkar helt enkelt? Och eg spelar det ingen roll för jag är ju jag. Men det jag lärt mig är att allt med människor tar på mina krafter. Och det är det absolut bästa jag vet, människor. Men jag är ofta så otroligt fokuserad på; att se/höra/lyssna/närvaro- att många möten tar en del energi. Har väldigt få ”snacka runt lite”-möten numera. Kan sakna dem, kanske bättre när vi kommer tillbaka till kontoret snart.
Idag var vi iallafall ute i skogen och plockade 5 kilo blandade kantareller. Sen klippte jag ner och tog in lika mycket tomater som får mogna klart inne.
Det blommar fortfarande massor, så just nu orkar jag inte stöka med trädgården, det får helt enkelt vänta och bara vara den med.
Har en ljuvlig bok att se fram emot, så lyxigt jag har det 🙏🏻 Kram på er 🍂🌻💕

@sattva du har rätt i barnbarns-myset. Det är en lyx att få uppleva små människor igen, från ett annat håll, en annan ålder. Det gör att ens bemötande blir ett annat. Finns inget att stressa över. Allt får ta sin tid. 🥰

Vi gör rätt @andrahalvlek. Vi är ju helt klart inte bakis och inte särskilt lata till vår läggning så det är gilla läget som gäller.
Jag har inte direkt kvar något uppskjutar-beteende, det mesta gör jag bara, tänker inte så mycket på det. ”Förr” kunde det vara så mycket känslor kring tusen borden- de har inte samma framskjutna position i mitt liv. Det jag borde och inte gör- finns alltid en bra nog förklaring. Kram 🤗

@lillek tack från hjärtat- och ännu mer; impad av att du orkat, haha. Så glad om jag kan dela med mig på samma vis som andra delar med sig till mig. Människor alltså. Jobbiga, fina, nödvändiga för att vi ska bli till! Som ditt meddelande till mig här! Stor kram till dig, du fixar det här! 💕

Ps @lillek att våga närvaron- där sa du det! Om vi orkar, vågar, dristar oss till att närvara. Vara här. Då finns inga gränser för vad vi kan åstadkomma, vilka vi kan bli. 🍂🌻

@andrahaövlek jag skrattade lite åt mig själv när jag skrev det där för det lät så storvulet- liksom för mycket, 🤩 men sen tänkte jag att det är sant. If not now- when- får man vara storvulen?
Och jag tror på riktigt att när rädslan släpper- den stora rädslan vi då och då fortfarande trasslar in oss i. Då flyger vi.
@varafrisk precis som du gillar jag ord. Men jag är ofta irriterad på dem också, hur vi än försöker, så kommer vi inte ens nära- hur det känns. Därför tycker jag att musik egentligen är ett bättre språk. Det kan jag dessvärre inte utöva. Alls.
Kram på er!

@andrahalvlek tack, jag vill gärna vara med 🙏🏻

@lillek grattis till en snygg dag! Jag som jobbar med form en del tycker att just 77 är svårt att formge snyggt… men det är ju en annan sak. (Just siffran 7 är rätt otymplig i många typsnitt.) Men 77 som i nykterhet är ju mäktigt. Du närmar dig 100 med stora steg.
Så glad att du hoppar in här i dinosaurietråden och läser och skriver! Kram 🤗

Tack @torn och @andrahalvlek, dagen hade jag glömt, skönt!
Ska maila admin- jag har haft så mycket Admin med mig själv denna vecka… att ta ett kliv ut från forumet känns både viktigt och lite läskigt. Sant- vi är som såna där överliggare på universitetet: de där som bara fortsätter och har tofflor på kontoret 😁 Jag tror att det är bra, då jag själv inte känner att jag har så mycket att uppdatera här. Varje dag påminns jag om min frihet i att vara nykter. Men kanske behöver jag inte dokumentera den så noga.
Eller så GÖR jag det, vi får se!
Jag älskar coolingarna som dyker in här ibland och typ; nu är det 4 år. Goal.
Forumet har betytt allt för mig och är inte redo för sorti. Men backar lite långsamt ut! 🥰

Tack fina @sattva och Miss lyckad du har verkligen rätt.🌹Jag hade aldrig sett möjligheterna utan gänget. Men jag fick en lucka, en liten stund efter en fest-helg då jag fick en känsla av hur det kunde vara om allt var över. Och med allt-menar jag drickandet. Fönstret var öppet en kort stund och den stunden kan jag faktiskt fortfarande återvända till och känna enorm tacksamhet över. Kram!

Har haft ett kämp med chefsbeslut som för mig framstår- ogenomtänkta (snällt sagt). Och då är det chefer på nivån som inte går att ifrågasätta eller åtminstone är det inte värt jobbet att göra det.
Det tog ungefär en kväll av mitt liv att gräma mig över det. Sen kom en tydlig insikt- kanske känsla och tanke i ett.
Att mina dagar är för viktiga. För gräm. Över den typen av frågor. Nu var ju inte beslutet så dramatiskt utan handlade väl mer om hur (olika) vi ser på modernt ledarskap.
Men den här nya grejen. Att jag bestämmer. Min arbetslust är min. Ingenting får komma åt den, det är min glädje och mitt bränsle. Min superkraft. Jag är bra på att vara glad nuförtiden. Mitt jobb är allt man kan önska, och svårt. Men jag klarar det.
Eftersom jag är nykter och därmed aldrig bakis eller moody på grund av vinpimplande. Så klarar jag svåra saker.
We can do hard things som de säger i min TNM-grupp på facebook.
Det blir rakt och tydligt i kroppen trots rufsig frisyr och aldrig får mina fina klänningar komma ut.
Men ändå är jag hela tiden, varje stund fri. Kram!

Spotify-tips!
Lite bombastisk och liksom känslo-fluffig men ändå så fin, ”När en vild röd ros slår ut” med Eva Dahlgren/kompositören Anders Hillborg och Esa-Pekka Salonen.
Lyssna.
För mig är slutminuten precis så det känns när faran är så över som den kan bli. 🌹

Så fint du skriver om din mamma @annabell men det gör mig sorgsen att hon inte finns där för dig. Och att du förlorade henne så tidigt, så mycket som kommer med det. Hur det är med väderstrecken, så lät det ju helt snabbt som hon också har varit ett sånt och då kanske man rentav kan få extra bråttom att älga på? Låter logiskt just denna sekund.
Min mamma har en lös kompassnål. Sån där som ligger och skramlar vid sidan. Men hon finns, är liksom tidlös, och lyser upp mitt liv utan att någonsin ha förmått att lotsa mig eller peka åt något håll.
Jag förlorade min pappa för 7 månader sedan. Jag saknar honom. Letar efter honom i mig.
Gick förbi en begravningsbyrå på väg hem igår kväll, pekade på en urna och sa till min man att en dag ligger vi i en sån där. Det gäller att leva, att klura ut det viktigaste och parkera där åtminstone inombords.
Idag vaknar jag tidigt med de sista resterna av hosta som plågat hela veckan.
Till landet och smanpskogen. Behöver brasa och granar i oregelbundna formeringar. Parkerar där idag.
Kram på er alla njut av dagen om ni orkar annars bara vila lite! 🍂😍

Tack @andrahalvlek för ordet ”engångdumbeslut”… ett sånt är ingen gång men två får man kanske passa sig för. Jag brukar prata om ”uppsägningstourettes” (hoppas jag inte sårar någon blir plötsligt osäker på om det är olämpligt?) jag menar den obestridliga impulsen att säga ”jag säger upp mig” ”you have my resignation on your desk tomorrow” ja du förstår. Kram 🥰

@andrahalvlek det är verkligen en mycket liten risk att födas med den skadan. Så många tankar det också måste ha väckt under åren. En av 45 000, svindlar lite.
Jag hade en syster med en ovanlig sjukdom/syndrom som gjorde att hennes liv blev relativt kort. Men väldigt rikt, kanske högre densitet av livsglädje än både jag och min andra syster lyckats skrapa ihop på dessa dryga 50.
Jag har inte skrivit om det just här, men det är verkligen något som präglat mitt liv och fått mig att fundera mycket över vad som är ett rikt liv- och inte, förstås,
Höstkram till dig 🍂

@andrahalvlek jag har (som du bekräftar) aldrig uppfattat att din dotter skulle vara sjuk, så jag fick lite ont i magen att jag skrev om min syster i samma kontext, vilket inte alls var meningen, men kanske att jag kan känna igen mycket av det du skriver om extra utmaningar och förhållningssätt.
Det är inte jättesvårt att se vem hon ärvt sin järnvilja av iallafall 😍
Du är bra på att peppa alla oss andra med att vara good enough och jag hoppas du kan applicera det på dig själv och din mamma-roll också. Jag tycker du kämpar enormt för din tjej. Jag har ibland stött på föräldrar som blir liksom professionella och ska lära, träna, kämpa med sina extra-allt- barn för att de ska bli så ”duktiga”. Det har känts lite sorgligt, också för barnen, att tävla med en norm som är omöjlig att leva upp till. Ja, uppfattar inte alls dig så. Acceptans och okej är väl nyckelord även i detta föräldraskap, som livet i övrigt. Kram 🤗

Och ja @andrahalvlek visst är det en livssorg även om vi ju visste att hon inte skulle bli så gammal som vi. Det är många år sen och jag var nog mitt uppe i att skapa mitt vuxenliv så det tog lite tid innan förlusten av henne fick ett eget rum hos mig. 💕

Jamen det är ju härligt när det blir svängdörrar här på forumet, tack för fint och mycket tänkvärt inlägg @andrahalvlek, har sett TA- dokumentärerna om Martina. Jag tycker så mycket om hans berättande. Vid ett tillfälle för några år sedan hamnade jag bredvid honom på en (större) middag (jobb). Jag var så startstuck så jag knappt fick fram ett ord.
Tack @finalisa för att du delar med dig!
Igår kväll gick vi hem från några vänner på landet och passerade en hage där det går ett 30-tal får och lamm. De låg alla och sov intill varandra. Har aldrig sett det tidigare. Tänkte på forumet och behovet av att ha en liten flock i det svår-roliga som är livet! 💕

Jamen det är ju härligt när det blir svängdörrar här på forumet, tack för fint och mycket tänkvärt inlägg @andrahalvlek, har sett TA- dokumentärerna om Martina. Jag tycker så mycket om hans berättande. Vid ett tillfälle för några år sedan hamnade jag bredvid honom på en (större) middag (jobb). Jag var så startstuck så jag knappt fick fram ett ord.
Tack @finalisa för att du delar med dig!
Igår kväll gick vi hem från några vänner på landet och passerade en hage där det går ett 30-tal får och lamm. De låg alla och sov intill varandra. Har aldrig sett det tidigare. Tänkte på forumet och behovet av att ha en liten flock i det svår-roliga som är livet! 💕

Min helg har varit en kompott av familj, filosofiska rummet, samt hosta från helvetet främst nattetid så jag är rätt så trött idag. Min man har en extremt- mycket bättre än min egen- god inställning till just vila. Gör ingenting säger han, och snickrar med diverse projekt. Steker ägg till mig och gör kaffe. Jag scrollar igenom Lars Norens kvarlåtenskap som säljs på auktion. Så knäppt nyfiken.
I helgen har jag funderat mycket på uttrycket faran över, som i att inte varje dag vara rädd för alkohol. Jag minns att det fanns perioder, återkommande då jag liksom var så rädd för att jag skulle tappa koncentrationen. Så rädd att jag skulle vakna nån dag och vara ensam med tankarna ”men det var väl inte så farligt, bara nån gång som det gick överstyr och gick det ens onormalt överstyr”
Iallafall är jag inte så rädd för det längre. Jag tror aldrig att faran är över, men jag upplever inte längre att mitt nyktra tankesystem är hotat av främmande makt. Det har fått växa till sig i det lugn jag på egen hand (9ch med hjälp av alla här) har skapat kring det, en unge av något slag jag kunde hitta när jag var barn. Som växt till sig med skedmatning, värme, omsorg.
Kanske blir den aldrig mer flygfärdig än såhär men det är okej, för nu.
Jag testar iallafall orden faran över och hur de känns. Jag har varit på middagar i helgen och jag upptäcker att mina tankar inte längre rör sig kring alkohol, jag blir varken nervös eller rastlös, det finns inget kvar av den där besattheten. Det känns verkligen som om det är ett ”efter”. Så jag ska våga tänka de tankarna nu.
Jag har lyssnat på Johannes Anyuru i helgen, jag har missat att läsa hans böcker men ska se en föreställning som han skrivit. Hans Vinter i P1 från 2020 kan jag varmt rekommendera. Golvade mig med formuleringar jag aldrig skulle kunna hitta i den här skallen men så nära det jag ofta känner, eller åtminstone trevar mig fram kring.
Det handlar om religion, om människans och livets mysterium, om att tro på kärlek, att förlora sitt liv för att kunna erövra det.
Hur märkligt är det inte att alla de här känslorna kan rymmas under det grå himlavalvet en söndag i oktober. Jag är tacksam.
Kram på er 🍂

Dag för dag @annabell, och vad jag ändå vill framhålla är att (och det här är nytt för mig) en vacker dag (!?) har tankesystemet fått egna rötter. Det växer av egen kraft och man måste inte vara där och vakta (sig) hela tiden, då har ju fiendskapen och rädslan omvandlats på något mystiskt sätt.
Men I hear you.
Man står och stirrar på en vanlig diskbänk och imorrn är det måndag och cirkusen har åkt och. Ja, då får man bara hålla sig i den där diskbänken.
Precis som du skrev blir det aldrig värre än en dag såld till baksmällan för en billig peng. Och tids nog har du ett storblommigt tankesystem med överraskande uthållighet och som lever sitt eget liv, och du kommer att stå brevid och känns: wow. Kring det finns ingen tvekan, inget kanske.Det är det som är coolt med att bli nykter. Kram.

@andrahalvlek det tror jag blir fint, han handskas ju med de flesta på ett varsamt sätt. Spännande! Kram 🍂

Oj, jag ser att nästa vecka har jag hängt här i det vidare livet ett helt år! Snart blir jag väl pensionär, vad fort tiden går.
Igår hade jag en fin upplevelse så en kompis kom förbi på vardagsmiddag. Bjöd inte på varken öl eller vin, hon vet att jag inte dricker och jag tycker att en måndagmiddag är alkoholfri oavsett. Vi hade ett så väldigt bra samtal kring saker som jag inte kan minnas att vi pratat om tidigare, då alkohol nästan alltid varit närvarande. Vi har känt varandra länge, haft väldigt mycket roligt, ofta festat.
Igår var det en annan karaktär på samtalet och det kändes väldigt fint. Vi grät en liten skvätt över allt möjligt kring förluster i livet och det var alldeles odramatiskt- men hade med säkerhet inte hänt om vi pimplat ett par flaskor vin = umgåtts på vårt ”vanliga” vid. Så, vänskap utvecklas. Så hoppfullt.
Idag är himlen grå. Jag har äntligen och nästan blivit kvitt min förkylning. Bokat av veckans övriga grejer (träning och barnvakt) för jag behöver - tada- vila.
Tycker att jag tänker allt mindre på alkohol. Samtidigt är jag väl medveten om att nykterheten är min superkraft.
Idag känns som en lyxig dag för jag har mötesfri eftermiddag och inget inbokat ikväll. Sånt kan jag glädjas löjligt mycket över. Mitt lilla hem. Min förkylning som gett med sig. Att jag har jobb och mat i kylen. Att jag vevat runt här snart ett helt år, fått vara en del av allas liv, om än bara en liten skärva. Men stort för mig.
Kram kämparklubben. 🥳❤️

Rika är ordet @andrahalvlek
Eftersom jag noterade årsdagen av min flytt (hit alltså) så läste jag lite i de sista inläggen i min tidigare tråd.
”Ändå en positiv människa den här Se Klart” kom jag att tänka om mig själv.
MEN också så sent som i den tionde månaden nykter, rastlös, irriterad och arg på ”aldrig mer en genväg till det enklare livet” (läs vin)
Jag hade också ett fasligt sjå att komma iväg- sköt på flytten flera dagar 🥺
Men hade också ett jättebehov av skillnad- komma vidare.
Finns inget vidare livet efter vidare livet. Här är det dock en stor frihet.
Jag blev lite nostalgisk av att kika tillbaka, som alltid finns de jag kan sakna- och vänta på att de ska kliva in här en dag- en gång är den sista gången.
Men det är stora bergsmassiv som flyttat runt inuti mig. Jäklar vad jag har blivit stark av den här resan. Och glad. 😻

Du kan va amazing @annabell 🦆och tack fina @sattva 😍

Hm jag tvekar ibland inför mina småttiga redogörelser för diverse grejer- glassintag och annat för endast en mycket marginell intesseklubb. Men. Det är sällan större än så men heller inte mindre..
Idag har jag tex haft väldigt mysigt med att plantera om/fylla på jord i mina krukväxter och peta ner näringspinnar och det hade jag inte orkat och framförallt inte hittat nån mening i en onsdag för två år sen.
Härom dagen passerade jag mina ”gamla kvarter”. De kvarteren och den mörka hösten. Inga bra minnen för mig, jag tänker på mig själv som att jag grät högt på insidan men var så himla tyst. Som skriet fast osynligt? Jag var nog aldrig, sällan, glad bara av mig själv.
Jag känner en viss befrielse i att ha flyttat därifrån, har inte tänkt på det förrän just härom dagen. Jag tycker om mina nya kvarter mer, finns inget här som mörkar ner förutom att jag för väldigt många år sedan blev vittne till en allvarlig trafikolycka en korsning bort.
Jag kan inte låta bli att tänka på den varje gång jag passerar övergångsstället och jag tänker att det inte är något umbärande att få påminnas om att man är dödlig.
Det låter som en dyster dag men nej inte! Roliga möten, massa post-it-lappar på mitt skrivbord- en LÖPRUNDA post förkylning. Sushi och Alla mot alla och vinröda lackade ljus (nyhet för mig). Funderar på om det är yta eller existensialism eller lite av båda.
Godnatt kompisar! ❤️

Undrar om jag blivit en mespropp eller gammal, religiös eller allt ovanstående? Tampas med människor på jobbet- att hänga med i förändringar, att våga vara lite osäkra, våga vara lite stolta också. Har numera aldrig ”svårt” för nån. Jag har lättare att gilla alla- på sina knäppa, roliga eller konstiga sätt. Jag gillar människan så mycket som ide, det går inte att tycka att nån inte hör ihop. Ändå samma hjärt och lungmaskin där inne och så mycket kämp, överallt. Inte minst här. Det går att bli rörd för mindre än forumet - eller ”tornrummet” som jag hastigt läste i torns tråd 👵🏻
Passar inte dåligt! Kram och godnatt, snart får vi checka ut ur veckan. 💕

@charlie och @finalisa vi är ett gäng här som gillar människor helt enkelt 💕💕
Och vilken tur att vi hittat forumet för det, kram 🤗

Igår var en dag som faktiskt för en stund tände lampan över tankarna: vin.
Jobbade från 07:30 till 17:30 sedan bytte jag om 14 gånger för att därmed bli sen till en middag. På väg dit tänkte jag på behovet av att Lite Snabbt få komma ner i varv.
Vinet är inte lösningen förstås.
Däremot; inte boka in middag som ligger kant i kant med arbetsdagens slut efter en tuff och stressig vecka.
DET är nog den allra största lärdomen efter snart två år. Jag måste planera mitt liv med pauser, tid för återhämtning allt det där, ni vet ju.
Det kommer såklart fortfarande hända att den typen av situationer uppstår men det är verkligen sällan numera. Väl framme på restaurangen tog jag ett glas a-fritt bubbel, åt underbar mat- suget var som 99,9% av tiden, borta. Eller jag skulle vända på det: lugnet var, som 99,9% av tiden- i någon mån närvarande.
Idag ska jag inte passa någon tid men har en del att göra. Promenera låne-hund, fixa det sista efter flytten. Dricka kaffe och lyssna på Åsa Larsson läsa in sin senaste bok. Det som inte hinns med idag skjuter jag till imorgon.
Är tacksam. Det är dessutom vetenskapligt bevisat att den gör oss mer lyckliga. Det har aldrig varit något mål för mig, men känslan av att vara vid liv. Att livet inte är små handlingar sida vid sida utan ett lite större mönster som man kanske från en drönare skulle kunna se ett mönster i. Undrar vilket det är. Tur att livets mysterier tar sin tid.
Kram till er alla som kämpar eller glider genom lördagen på en räktoast. ❤️

Tänkte på dig igår när jag hetsade iväg, @andrahalvlek would not approve 🤗
Har inget badkar i stan men nya vanan dusch efter löptur är inte dum heller. Kram 🥰