av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Fallen Angel
tis, 2009-06-16 - 01:29

Hejsan Berra.......................................
Du är för härlig, så kul att läsa dina inlägg!
Jag stötte på min f d med nya frallan idag på macken, han försökte fråga mig om ditten o datten!
jag svarade bara "jag trivs o mår jättebra nu" sen gick jag vidare till jobbet! Kändes som jag vunnit på triss eller nåt!

Första gången jag inte kände ångest o fjärilar i magen när jag såg honom, känslorna var som bortblåst som jag aldrig befattat mig me den karln, förstår du känslan???

Känns som jag fått en styrka i psyket som jag inte upplevt på en massa år, känner ut i tårna att jag absolut inte vill byta ut de jag har idag! "eller så har jag nån högre makt, kanske en ängel som står på min sida!

Håller på att hjälpa syrran i de nya huset de köpt me trägårn. Så nu på ledig tid ligger jag på alla fyra o rensar ogräs o planterar blommor, naturligtvis har jag Svante (terriern) vid min sida hela tiden o ja, jag pratar en hel del med honom o fasen jag tror han gillar det, ha ha!

Ha en trevlig midsommar me förhoppningsvis SOL! kram kram

Kvinna-mamma46
ons, 2009-07-29 - 10:05

Hej Berra!

Nu blev jag rörd! Tack för de orden, behövde det verkligen. Jo jag har raderat för jag har skrivit mkt personligt och min kära mor har fått läsa, sen har hon sagt det vidare och andra släktingar ville gärna läsa osv ... tyckte det var bäst att radera.

Sen blir jag ledsen ibland när så många tar återfall och försvinner. Och jag blev lite upprörd över en del inlägg här.

Och det har varit lite stökigt med sonen här under alla festivaler men det har lugnat sig igen som tur är.

Jo den första september har jag inte glömt, båda fasar och längtar..

Det är härligt att läsa hur bra du mår under din semester Berra!

Kram

Lise
tis, 2009-06-16 - 18:41

Hej på er alla!

Dagarna och veckorna går. Och vad du är stark Berra som kommit så långt med din nykterhet och du har en stark vilja att må bättre på det psykiska planet. Vägen dit kan vara lång men med din inställning så måste den dagen också komma.

Jag har inte skrivit på länge, för det känns just så, att vad ska nu jag gnälla och komma med mitt.

Här regnar det och regnar ännu mer, vi hade tur lördagens fotbollsmatcher spelades i mulet väder men dock regnfritt. Gårdagens match var däremot våtare än våt. Barnens far var inte med på en ända match, däremot kom morfar och stod i regnet i går.

Tre veckor hade vi det relativt bra, men säg det som varar, jag önskar att min man hade ens lite av din, Axels,Fenix och Pias styrka,insikt och beslutsamhet. Hur kan man vara så uppåt och "den ultimata äkta mannen och fadern" för att i nästa sekund välja alkoholen? Jag vet inte hur många upp- och nedgångar jag orkar med längre. Kanske det bästa vore att få ett ordentligt avslut på det hela, fast jag vet inte om jag vill det heller. För.....ade alkohol som kan få männsikor i ett så starkt grepp.

Jo, jag är ledsen men också arg på ngt sätt. Visst jag var glad åt de nyktra dagar som vi hade här emellan,men sen när bakslaget kom så blev jag bara så arg. Fast det inte heller lönar sig. Jag har inte gett uttryck för den ilskan så han slapp ju den i alla fall, men min irritation hann han säkert märka till.

Så nu får vi återigen ta en dag i taget och vänta på nästa goda period, jag försöker glädjas åt de bra dagarna och inte ta ut eländet på förhand, man är inte ändå beredd när det kommer. Men jag blir så upppgiven. Samtidigt ställer jag mig frågan att hur kan jag en beslutsam, "stark" kvinna, allmänt känd för att var rakt på sak bli en sådan liten mes när det gäller mig själv och förhållandet till min man!?

Och Fallen ängel och Mie, jag säger då det att ni har varit och är starka som har kunnat ta er vidare, ni ger mig styrka att gå vidare och gå genom olika faser av detta. Precis som Pia, Berra, Axel, Fenix m fl som klarar av nykterheten ger mig hopp om att kanske även min man en dag kommer till den inskikten att ett nykter liv är den ända vägen. Tydligen har han inte fallit tillräckligt hårt ännu.

Nå nu har jag gnällt i alla fall.

Hoppas midsommaren blir bra för er alla och att solen tittar fram både därute och innombords. Varma tankar till er alla/ ´Lise

Mie
tis, 2009-06-16 - 19:14

Hej Lise..

Känner din frustration.
Man vill så gärna att det ska bli bra & varje gång det blir ett uppehåll i drickandet/drogandet så tror man på att NU...Han förstår...han vill...
Men det blir platt fall.
Frustrationen övergår i ilska.
& man funderar över hur man kunde gå på det...igen...

Att inte vara i det längre gör att jag inte behöver ha mina känslor på den där berg&dal banan längre.
Jag kan se på det med andra ögon från en annan vinkel.
Slippa katastrof känslor.
Bara överleva... blir till LEVA.

Det kallas medberoende när man inte kan vara stark & stå för mina verderingar i närheten av den beroende.
Du är ingen mes Lise... du har kommit långt på den slingriga stigen. Det finns inget givet mål.
Det måste få ta tid... det måste sjunka in i ditt medvetande. Du måste ta ställning för hur du vill att DIN framtid ska se ut, fundera över vad ditt hjärta försöker säga dej.

Du gnäller inte... du reflekterar.
Stäng inte ute dina tankar, låt dem flöda fritt... det är befriande...

Kram... / Mie.

Berra
ons, 2009-06-17 - 11:00

Hej mina vänner!

Nä, ni är mina solstrålar när man får jämra av sig lite i all väta och elände...
Det är när jag får "prata" av mig lite här på forumet som jag mår bra, och får dessutom svar i min egna lilla dagboksanteckning, det är stort ska ni veta, tack för att NI finns!

Lilla Ängeln, nu verkar det som om du har fått vingar (utan vare sig trosskydd och sportdryck..).
Jag förstår din känsla, du markerar vem som går vinnande ur ditt gamla förhållande, DU!
Han kanske förstår att du inte längre mår dåligt av hans beteende, utan blommar upp igen!
Ägna inte en tanke åt de sentimentala tankarna där han bara var god/snäll/gullig osv...
Dr Jekyll har en annan sida som gjorde ont, och ska minnas för den.

Du ska bara tänka på dig själv, och hur du ska gå framåt här i livet, nu har du tagit så mycket skit så länge att du bara har det bra'iga framför dig, allt annat är bättre...
Skäm bort dig med sådant som får dig att må bra, eller får dig på goda tankar...
Hyr roliga filmer och proppa i dig godis, att må dåligt och banta, kan du göra en annan dag!
Tjacka något godis till Svante också, märkligt det hette den pappan jag sade att det sög till!
Och sedan sade du frallan, jag tackade av "frullan" igår, grabbens fröken...
Ser ord som går i små omloppsbanor runt oss alla...

Lise, din gubbe "uppdaterade" sin nykterhet som Felix brukar skriva, ge inte upp...!
Han trampade igenom golvet bara, låt honom inte fortsätta med det utan endast vara en engångsföreteelse.
Påminn honom att du ställer krav för att du älskar honom och vill vara kvar vid hans sida.
Han behöver "lite" krav på sig för att våga/orka sträcka på sig också, om ingen ställer krav så kan han lika gärna fortsätta falla för sitt beroende, och hamna i sin självömkan.
Självömkan är ett enda stort gissel, den breddar vägen till alkoholen rejält, och rättfärdigar något som egentligen inte finns, men det är så synd om mig, hela tiden...

Jag brottas med detta hela dagarna, och precis som Adde brukar skriva...
Att varje morgon innan jag kliver ur sängen så har jag bestämt mig för en nykter dag, så tar jag ett nytt beslut i morgon (..är så fint skildrat..).

Jag bestämmer mig också varje morgon innan jag slänger spirorna över sängkanten att denna dag är värd att leva också, så får jag se vad morgondagen har att erbjuda!
Men skulle jag hänfalla till mina innersta mörka tankar, så skulle jag vilja dra täcket över huvudet och aldrig mer vakna upp...

Jag tvingar mig att ge mig en anledning att ta mig till jobbet, visserligen har jag funderat någon timme för länge så jag flexar nästan alltid en timme varje dag...
Men ju mer dagen går desto mer finns det att leva för, och därför har jag så svårt att gå och lägga mig för då finns det så många anledningar till att inte hamna i medvetslösheten igen...
Så på något sätt så låter jag att praktiskt varje dag återuppleva livet och upptäcker att det är värt att leva för även om jag vet att det inte kommer att kännas så morgonen efter..
Så på så sätt lever jag och dör lite varje dag, ett hårt liv!

Så Lise, du är ingen mes, du bara försvarar det du tror är rätt,och det är din flock naturligtvis.
Men kanske Alfahannen behöver utmanas på hans högste tron, och varje gång han tar till alkolholen så kommer någon att utmana hans position, för då är han svag!

Mie du bara "är", så du vet, och jag tror du vet vad jag menar...
Tack för att du är forumets mesta stöttare, och finns att luta sig emot när det tar emot..

Och sedan till er alla, vilka beslut ni än tar inför den stundande helgen med midsommar och alla dess traditioner, med eller utan alkohol, så tag ett beslut i alla fall....

Gör midsommar till en trevlig upplevelse!

Och du som medberoende, bestäm redan idag med den du älskar att det är du som får sätta gränserna på midsommar, med först en varning och sedan att han/hon droppar drickande till att bara dricka något som ser ut som det alkoholhaltiga.

Ta 2 cl snapsglas så kan ni ta hela (utan att bita av), och späd spriten med hälften vatten (känns nog inte...), eller så gör ni som jag, jag dricker vatten i snappsglaset, hur dumt det än må vara så känns det bra i alla fall, och jag är fortfarande med i festligheterna..

Mors Berra!

Mie
ons, 2009-06-17 - 16:29

Tack Berra...

För att du tycker att jag bara "är"...
Vill gärna att alla ska förstå att dem är bra som dem är, viktiga & värdefulla.
Att "polaren" alkohol inte behövs för att vi ska förstå det.

Livet har sina ljusglimtar...ta vara på dem... / Mie.

Mie
ons, 2009-06-17 - 22:57

Tyvärr så dricker många sig snygga, självsäkra, viktiga & smarta...
Lyckan varar inte så länge & dem måste fylla på... det behövs mer & mer... för att uppnå samma känsla av välbefinnande.

Allt är en illusion...
Tills man kommer till insikt... / Mie.

Berra
tors, 2009-06-18 - 09:41

Hej alla Go'a!

Hinner nog med en snabbis till innan midsommarledigheten, det här ska bli den mest intressanta midsommar på mycket länge för mig, jag ska fira den nykter, tjoho!

Först och främst, f'låt Fenix att jag envisas med att kalla dig Felix, men det är ett namn som är väldigt intjatat med just "L", känner rätt många, så sorry!
Det finns många F'lix'en!

Hoppas att du Mie förstod att det var något stort jag menade med just bara "är", det är svårt att med så få ord sammanfatta vad din närvaro betyder här på forumet, du är mig en mycket kär vän!

Pia, jo jag står inför många rätt komplexa tankar, man ska ge sig tid på att preparaten ska hinna verka, just nu knaprar jag på med något som heter Cymbalta...
Ser framför mig en gammal reklamfilm på bio'n, där de säger.."när livet börjat halta, tag Cymbalta!"

Det är mitt andra försök på pillerna...
Sedan lutar jag mig mot två andra stöttepelare, fröken hjärnskrynklare och den andra är tiden.
Jag vet att prata med något proffs kan sätta mycket bättre griller i huvve' är vad pillerna klarar av.
Dess verkan är ju omedelbar och bearbetningsbar...

Den andra tiden, en "normal" deppighet varar i 1-1&1/2 år, jag är 1/3-1/2 igenom, så tiden kanske läker ut snart, vem vet...?
Jag kanske också kommer att få fortsätta med något läkemedel för all framtid, för att min depression ligger på ett mycket djupare inneboende plan, vem vet?

Min hängighet har faktiskt öppnat många nya dörrar för mig, jag ser på mig själv på ett helt annorlunda sätt idag, mer sårbar mindre matcho osv..
Någon skulle nog säga att jag kommit i en sorts livskris, fine, whatever!
Så jag är rätt nyfiken på vad som skall blomma upp härnäst, allt är inte av ondo...

Så jag sitter här och ser livet passera revy, ibland applåderar jag, ibland gråter jag, ibland skiter jag i alltihopa och går ut i foaje'n, och köper mera popcorn...!
Om man ska se det positivt, så får jag säga som min gamle VD alltid avslutade jullunchen med.., "..nästa år ska bli det mest intressanta, hittils..."

Och precis som jag inledde dagens text, så skall denna midsommar bli den mest intressanta hittils också, för mig, allt nytt är inte av ondo...

Och sedan lilla Ängeln, sju sorters blommor under kudden, du vet!, tron gör mycket, om inte så kommer ditt hår lukta väldigt gott om inget annat...

..så GLAD MIDSOMMAR på er allihopa, och "håll alkoholen stången!"
Och sedan sjung små grodorna istället för att de hoppar ur munnen på natten...
Och låt nubben slanka ner i diket istället för du...
och låt "här är karusellen, som ska gå till kvällen.." bli något att minnas...

Från en annan del av Sverige, Berra

Berra
fre, 2009-06-19 - 00:31

Tja Pia!

Nä inte efter att sluta dricka, utan en "vanlig" utmattningsdepression varar så länge, på ett ungefär sa min läkare, och jag antar att han erfarenhet av det...
Jag tror inte att den kommer sig av alkoholen, utan att det var alkoholen som lockade fram den..
Ha en fortsatt bra helg, nu håller vi på som bäst och förbereder för våra gäster i morgon.
Det ska byggas partytält osv, det är en del att stå i...

Mors Berra

Berra
mån, 2009-06-22 - 00:19

Halloj!

Nu går vi mot mörkare tider, om man vill vara lite pessimistiskt...

Jag har haft en helt OK midsommar, det enda som riktigt sket sig var vädret på midsommaraftonen, totalt ösregn, först 10 mm på någon timme, sedan ytterligare 15 mm mot kvällen, vi var ena riktiga blötdjur allihopa...
Trots att vi hade meckat upp två rejäla partytält så slog det igenom duken när sedan haglet kom, vi fick trycka in oss inomhus, men nattgroggarna tog vi traditionsenligt i tälten.
Snacka om paraplydrinkar!!!

Hur gick det med alkoholen då, inte en droppe, och inte ett sug...
Var mest orolig att jag skulle ta fel glas och inte tänka mig för...

Frugan hade varit snäll och varit på bolaget (! typ första gången själv..) och införskaffat två olika sorters öl utan alkohol (en hette Jever, och smakar mera åt pilsnerhållet, helt OK).
Samt en av-alkoholiserad (!) rött vin, men det fattas något, en bas som egentligen bara smakar svartvinbärssaft, men färgen är rätt och flaskan likaså..., något glas OK, men inte en hel flaska, uärk!

Jag märkte att jag inte pallade att sitta upp så där jättelänge, utan tackade för mig när klockan blev efter 02, jag drack också en massa pa-lla-ply-djinkar, med samma innehåll men valde bort allt som var med alkohol, och det var inte så svårt, alls...

Fick förklara mig ordentligt för en av dem varför jag inte drack, och sedan visade det sig att hon minsann hade knaprat antidepp hon med, så det så!

Lördagen och Söndagen var riktiga kanondagar, vi lapade sol och åkte runt lite med båtarna, lekte och stojjade med ungarna, grillade och tog igen allt det som vi inte kunde göra på själva midsommaraftonen pga regnet...

Jag är väldigt stolt över mig själv, jag har övervunnit rädslan för den mest traditionsrika krökaraftonen som går, och nu finns inga hinder kvar som kan utsätta mig mer för svåra frestelser, jo en liten till, ett bröllop i Augusti, men där ska jag ju ändå köra, så den prioriteras ganska lågt i sammanhanget...

Så det går att knuffa in frestelsen i ett hörn, man kan övermanna den och hålla den i shack.
Och så länge man bara INTE tänker hur synd det är om mig som inte FÅR dricka så går det bra.
Jag KAN dricka OM jag vill, ingen sätter hinder för det...
Jag måste VÄLJA själv vad jag vill, och jag väljer att inte må dåligt, inte ha ångest, inte ångra gårdagen, inte skämmas över ord som inte längre går att göra osagda...
Detr enkla valet heter ingen alkohol, för mig...
Det kanske är annat för dig, som kanske kan begränsa ditt drickande...

Men jag vet vad som gäller för mig, och om livet skall bollas in i livsglädje så får den inte lösas upp av lösningsmedlet Etanol...

Jag har klarat av en midsommar utan alkohol, har inte gjort detta sedan mina tonår...
Det ska bli flera sådana midsomrar, jag fick så mycket mer ut av den att jag tog mig tid att uppskatta den stället för att bara ta den för givet...

Jag såg den, kände den, upplevde den, sög in den och reflekterade på den, istället för att innesluta mig i mitt inre av en drog som tar mig bort ifrån detta...
Att uppleva, är att leva, detta ska läggas till på min plus-sida...

Hoppas att ni hade en positiv upplevelse av midsommaren år 2009!

Mors Berra

ölburken
mån, 2009-06-22 - 07:44

Go´morron Berra!
Väldigt kloka och tänkvärda ord, jag kände mej väldigt träffad bitvis, dehär om att gå och tycka synd om sej själv för att man inte får dricka tex, stämde in på mej i veckan som var.Tack!
Du har just givit mej några konkreta tankar som jag kan låna när de kommer nästa gång:)

Skönt att du finns här!
Kram till dej/ Lilja

Mie
mån, 2009-06-22 - 10:17

Ja...

Det är viktigt att förstå att jag har ett eget val, jag bestämmer hur MITT liv ska se ut, vad jag får & inte får.
När man har kommit förbi "tycka synd om mej själv som inte får el kan" känslan. Så har jag helt plötsligt ett eget val.
Då känner jag mej mkt starkare & säkrare på vad som är rätt & fel.

Det här gäller inte bara en person med beroendepersonlighet utan även för medberoende.
Så lika känslor att det är skrämmande.

Ta hand om själen så följer kroppen med på tåget.
Vi är alla värda att få må bra... / Mie.

Kvinna-mamma46
mån, 2009-06-22 - 10:24

Hej Mie.

Så rätt, så rätt. Ta hand om själen så följer kroppen med. Allt bra med dig? Piggare? Tänker ibland att du och jag har det väldigt lika, kommit en bra bit på väg men fortfarande drabbade av efterdyningar, trötthet t.ex.

Skönt att du finns här, tycker det är strongt gjort att stötta oss när du själv haft en strulig alkis i ditt liv.

Kram

Mie
mån, 2009-06-22 - 10:51

Pia...

Ja, jag kan tro att vi har det rätt lika...
På ngt sätt så har efterdyningarna drabbat mej hårdare än själva kaoset.
Då fanns ingen tid för eftertanke.

Jag försöker tänka på ett annat sätt.
Känner att jag verkligen är värd att må bra, värd att få ha lugn & ro.
Få umgås med vilka jag vill utan att få skit för det...

Det är enkelt att tillåta andra att göra det, men inte sig själv.
Jag har bestämt mej för att jag är värd det bästa.

Det var ett bra beslut att börja på behandlingsenheten igen & få hjälp att ta till mej mina egna råd.
Hjälp att sortera tankarna & känslorna som väller upp. Som bara kommer när jag minst anar det.

Acceptera att det ser ut så här. Jag kan inte förändra honom el min bror. Jag kan bara förändra mej själv.

Jag har fått ett större djup i min själ, en eftertanke som ständigt föjler mej.
Rädslan släpper sakta sitt grepp om mej.
Jag försöker leva här & nu.
Ge mej själv chansen att leva...

Gillar ditt tacksamhetstänk Pia... ibland när jag är ute & går & funderar över vad jag är tacksam för så kan känslorna bli så starka att tårarna rinner ner för kinderna. På ett poss sätt...

Det är en lång vandring för oss alla, vissa har det rätt enkelt, medans andra får kämpa utav bara f.., orättvist kan man tycka.
Våra erfarenheter gör oss till dem vi är, & kommer man bara helskinnad ur det så får man vara tacksam...
Jag känner tom att jag är stark idag. Jag har fått en stor kunskap om livet & känner ett större lugn.

Livet finns mitt framför näsan... Ta del av livet...
Att släppa skuld & skam, gå vidare mot nya mål.
Jag tror att förnuft & känsla inte är riktigt synkade...
Försår en väldig massa saker förnuftsmässigt, med känslomässigt kan jag inte ta till mej det före jag är mogen.

Ibland måste man som gå utanför sig själv & se på olika sit med andra ögon, för att förstå vad som är rätt.

Jag tycker det är så häftigt med insikt.
När vi kommit till insikt så är allt möjligt... / Mie.