av Åsa M

Självomhändertagande
tis, 2020-12-01 - 17:12

Jag har aldrig hört talas om Alna. Så bra att få mycket information här. Tänker att det är intressant med arbetsgivare och deras ansvar. Jag har arbetat i en bransch förr där det bjöds på massor av alkohol. Då var jag ung vuxen och jag hade inte lärt mig att hantera mitt drickande. Nu förstår jag varför. Jag har nyss fått min adhd diagnos. Och det jag lär mig om det, är att det är vanligt att människor med adhd gillar kickarna. Kanske jag hade "tur" som levde med en alkoholist och fick anledning att ifrågasätta mitt eget drickande förr. Det är mer än 10 år sedan jag slutade helt. Kände att jag har inget behov av det. Jag utsatte mig för faror och jag råkade ut för en dålig sak. Ibland så behöver dåliga saker hända för att en ska "vakna". Att verkligen förstå att jag bestämmer allt i mitt liv.
Att ta kontroll och bestämma över sitt eget liv. Vilken gåva när en landat i det. Och efter att kunna släppa taget om det en inte kan bestämma. Som hur andra väljer att leva. Och hur det påverkar en så länge en är inblandad i den människans liv.

Åsa M
tis, 2020-12-01 - 19:32

Precis, jag tänker som du, Andrahalvlek. Att låta det gå så långt att man vet att personen super och ljuger men inte är direkt full på jobbet är ju cyniskt. Bara att man har ett missbruk gör en direkt olämplig för många jobb och inte minst för chefsansvar. Klart det är lättare att sparka någon om de har sprit i personalrummet men hur ofta är missbruk så enkelt? Av vad jag har läst mig till här sen i somras så är det snarare extremt komplicerat oavsett hur mycket "bevis" man har eller inte. Vården ska ju vara frivillig. Redan där får varje arbetsgivare stora problem... Men visst borde man kunna ställa motkrav på att genomgå hela programmet med regelbundna rapporteringar till chef - arbetsmiljöansvaret är ju långtgående numera...

Andrahalvlek
tis, 2020-12-01 - 17:58

Man kan inte vänta på bevisen, man måste ha orossamtal redan när man misstänker riskbruk. ”Jag har hört att xx och sen har jag själv märkt att xx. Jag är orolig för att du dricker så mycket alkohol att det påverkar ditt liv negativt och att det även går ut över jobbet. Vad säger du om det?”

Vb kan ju neka förstås. Och man får nog ha många samtal, koppla in företagshälsovården, kanske kräva blodprov och ev blåsa på jobbet om vb fortsätter blåneka.

Men man måste som arbetsgivare GÖRA något, inte se mellan fingrarna. En person vars missbruk har gått till en viss gräns gör alltid ett sämre jobb, och det går alltid ut över kollegorna på något sätt.

Kram ?

Azalea
tis, 2020-12-01 - 20:47

De flesta företag har nog numera en alkoholpolicy som måste följas och annars tar nog arnetsmiljölagen över.
Min man som jag till slut rapporterade till chefen om blev efter första samtalet inkallad på möte med VD, HR och facket.
De förklarade för honom att de hade ansvar för alla fina anställda men även krav på dem.
Det blev då kontakt med företagshälsovården och han fick skriva på kontrakt med företaget att lämna blodprov 1 gång per månad plus börja med Antabus.
Missen de gjorde var bara att jag skulle kolla att han tog tabletterna och efter en tid så han att han inte skulle ta dem längre. Givetvis började han dricka igen.

Då blev det en ny sväng med rehabmöten.

Denna gången skrevs nytt kontrakt och han fick samtal 1 gång i veckan på något som heter En dag i taget.. Fick t.o.m ledigt med betalt för att hinna köra dit, 5 mil härifrån. Detta gjorde han i 40 veckor.
Det höll sig ett tag men sen ramlade han dit igen.

Nästa gång blev han skickad 5 veckor till behandlingshem och när han kom därifrån att ta Antabus som en chef övervakade när han tog.

Tyvärr så hjälpte det inte utan han började missbruka igen och då blev han inkallad och fick lämna arbetsplatsen omedelbart.

Så han fick oerhört mycket hjälp men jag tror att det finns krav på att företag ska göra åtgärder för att den anställda ska rehabiliteras.

Alkoholism räknas som en sjukdom och ingen kan avskedas för det men det är en behandlingsbar sjukdom och tar msn inte till dig det och företaget har gjort allt i sin makt, inom rimliga gränser, så blir det till slut avsked.

Förlåt om det var ledsam läsning att det inte fungerade på min man men det finns många som faktiskt klarar av det med det stöd de får från sitt arbete.

De har ett val och det är det som företaget ger dem med rehab.

Hoppas att de i företagsledningen kommer fram till ett bra program för honom för det har alla rött till oavsett position i företaget..

Stor kram Azalea?

Åsa M
tis, 2020-12-01 - 21:34

Tack Azalea för att du delar med dig. Det låter som ett rent helvete, rent ut sagt... vilket hopplöst läge och vilken brutal sjukdom det här är. Det är så sorgligt hur den bryter ner människor och vad den gör med människor runt omkring dem.
Jag vet inte vad som händer nu men chefen ska ha samtal med honom i morgon. Hoppas han blir uppmärksammad på att han måste söka vård - igen, som förra året. Det verkar ju inte ha hjälpt. Hoppas jag slipper sliriga meddelanden från honom - ska nog blockera honom ändå.

Jag vet i alla fall att jag inte behöver engagera mig mer i hsns hälsa, sååååå skönt ?
Jag ser hela vår relation i ett nytt ljus nu. Så sjukt, och helt nödvändigt.

Åsa M
tors, 2020-12-03 - 22:30

Man undrar ju lite nu - han hade samtal med chefen i går. Tyckte jag såg dem när jag gick förbi ett av konferensrummen. Där hade man velat vara en fluga på väggen och velat höra hans förklaringar!

Han har inte sagt ett ljud till mig sen i måndags förra veckan då jag skällde ut honom. Rätt skönt faktiskt. Han verkar också ha raderat sina sociala medier så han blev väl riktigt rädd att klanta sig rejält denna gång. Sist var det ett av chefens krav, tydligen - att han inte fick vara i sociala medier för han beter sig illa och skadar vårt varumärke. Man kan ju hoppas att det blev lite tuffare åtgärder denna gång än bara samtalsstöd hos företagshälsan.

Åsa M
tis, 2021-02-23 - 07:07

Han har varit tyst i sociala medier sedan i november, när han ballade ur senast och jag skällde ut honom och sa att han måste söka hjälp. Då pratade jag med hans chef.

I natt var det dags igen. Vaknade till ett svamligt fyllemeddelande fullt av självhat imorse, skickat 01:12. Ett säkert bevis på att han druckit, det är bara då han är uppe och lallar.
Jag orkar inte ens reagera på det han skriver. Känner att stressen bara stiger i magen. Utgår från att han inte sökt hjälp och inte fattat allvaret. Jag orkar inte ha det så här mer. Blockerade honom i sociala medier nu och försöker ignorera känslan av "Men borde jag inte se till att han får hjälp, tänk om det är allvarligt" etc etc.
Jag är ju inte skyldig att hjälpa honom. Jag har försökt! Men han har ingen sjukdomsinsikt och är troligen i värre skick än någonsin. Usch vad jobbigt det är att se.
Ville bara skriva av mig. Vet att ni förstår känslan...

Backen123
tis, 2021-02-23 - 08:49

Det är hårfint med att vara medmänniska och medberoende, man vill så gärna hjälpa den sjuke med allt, det ligger nog naturligt hos oss alla människor. Kanske mer hos kvinnor och därför är vi nog överrepresenterad i gruppen medberoende. Det är väl när vi får så mycket skit för det personligen som det har gått över gränsen eller som jag som visste att han körde full men ändå inte förmådde mig att göra något åt det, mer än att skälla, hota och berätta för omgivning, Just den där klumpen i magen dom kickar igång är en signal att nej, men det är så svårt. Önskar att du får lite lugn och ro nu när du blockat ?

Åsa M
tis, 2021-02-23 - 18:21

Hu, ja, du har helt rätt. Jag är annars en person som månar mycket om alla runt omkring mig men detta är bara för mycket. Känns så ovant att INTE hjälpa men jag kan bara inte. Och det måste kännas okej för mig att känna så. Tränar på det!

gros19
mån, 2021-03-01 - 16:00

Sitter här och läser lite och jag vill egentligen bara säga det att om du är orolig för ditt ex så har du möjlighet att göra en orosanmälan till socialförvaltningen. Då lämnar du över ansvaret till dom och där finns möjligheten att hjälpa honom frivilligt eller ibland också med tvång. Anmälan kan även göras anonymt, men viktigt då att du inte först presenterar dig och sedan säger att du vill vara anonym. Vill bara berätta om du inte visste.

Åsa M
lör, 2021-03-27 - 10:09

Jättetack för tips om orosanmälan! Det ska jag ta till mig om han sätter igång igen. Sen jag blockade honom är det tack och lov tyst och stressknuten i magen är för tillfället borta. Avskyr att behöva totalt ignorera en människa men i detta fall har jag verkligen fått nog. Spriten är ett riktigt jävulskt redskap.

Morgonsol
mån, 2021-03-29 - 07:42

Känner igen mig i det du skriver.
Ja har nämligen gjort likadant. Var tvungen att blockera honom alla vägar pga han var så rå o så elak . Sånt självhat har han att han måste trycka ner omgivningen för att må.något bättre.

Det var så förtvivlat bedrövligt att vara med i hans liv. Ja kunde inte skydda mig själv längre. Hans ord dödade mig o min själsfrid. Ja var stressad hela tiden. Beredd för fajt. Beredd att behöva försvara mig. Orken tröt o ja levde tillslut i hans värld helt o hållet. Han hade ett psykologiskt övertag över mina känslor..Han uppmuntrade smart nog att ja var en sån god hjälpare som förstod så mycket mer än hans övriga familj. Osv.. Han vände o vred på allt för o få.som han ville. Ja var ett jävla mähä i hans liv. Ja trodde ja satte gränser men dom räckte inte alls . Så ja blockade alla vägar för o få lugn. Satte ner foten ordentligt. Kram!

Åsa M
tis, 2021-11-30 - 11:47

Uppdatering!
Träffade exets chef i dag. Hon tog mig åt sidan och berättade vad som hänt det senaste året. Efter att jag skällde ut honom och blockerade honom i sociala medier har det tydligen gått utför. Hon berättade att han supit ner sig fullständigt. Blev fråntagen sitt chefsuppdrag. Blev tvångsinlagd. Nu är han i behandling men har ingen som helst insikt om att han är sjuk. Efter två dagars behandling hade han sagt att han var frisk. Hon tror att han har lång väg kvar att gå men hon tackade mig för att jag larmade för ett år sedan.
Hon bad mig också höra av mig igen om han kontaktar mig.

Vad glad och lättad jag är över att arbetsgivaren äntligen tog tag i honom. Och tack till er alla här på forumet som peppade mig att tala med hans chef!

Åsa M
fre, 2023-03-17 - 19:40

Tänkte återuppliva tråden eftersom hans chef just pratat med mig i enrum om hur det går för honom. Tydligen har han gått i rehab i 1 år men vägrar nu gå mer. Samtidigt menar chefen att han börjar bli sämre igen. Han har prövats mot sitt gamla jobb och det föll direkt, han klarade det inte. Tydligen har han skickat konstiga mejl till kollegor och betett sig allmänt förvirrat. Nu ska han placeras i min korridor igen och jag bävar för att han ska stöka runt. Jag älskar mitt jobb, men att se honom dagligen i det skicket som han är i, det lockar inte alls. Och vilken sorg att han fortfarande, efter all denna tid, fortfarande inte fått ordning på sitt mående. Den här sjukdomen är så vidrig. Kan bara hoppas att han har fått diagnos på sitt psykiska mående utöver alkoholismen och får hjälp för det också. Hans chef trodde att detta kraschar snart och jag känner stressen öka... Fy fasen. 😵‍💫

Självomhändertagande
lör, 2023-03-18 - 13:59

@Åsa M
Visst trodde du att han kan ha en bipolär sjukdom?
Om hans liv är i fara, så kan han bli tvångsinlagd. Och för att bli tvångsinlagd behöver polisen kontaktas.
Tänker bara att då blir han utredd och kan få behandling om han inte redan har det.
Är för mig att du skrivit att du tror det. Och tyvärr så är den sjukdomen livsfarlig, obehandlad.
Om insikt och verktyg saknas.
Bara en tanke som kom.
Jobbigt att du ska behöva se honom på din arbetsplats.
Hoppas att du hittar ett förhållningssätt till den situationen.
Ta hand om dig!

Åsa M
lör, 2023-03-18 - 16:04

Tack snälla ni ❤️
Ja, jag tror han kan vara bipolär. Hans pappa var det, och han själv visar upp ganska mycket tecken på att inte riktigt ha kontroll över sitt mående, ffa bristande impulskontroll och omdöme, och dippar i humöret. Alkoholen är garanterat medicinen han använder för att maskera det som är under.

Ska försöka jobba med känslan av att man kan dras in i cirkusen igen. Tyckte just det var så lugnt och skönt..

Självomhändertagande
tis, 2023-03-28 - 17:58

@Åsa M
Hur går det för dig?
Jag får känslan av att du kan sätta gränser. Även om han hamnar i din närhet, så vet ju hans chef kanske om er tidigare relation. Kan du prata med din chef. Och bara öva på att vara i det som är. Det är inte du som skapar kaos. Det är ditt ex. Och jag kan bara föreställa mig, hur svårt det måste vara. Men ändå. Du är sund. Och du har satt bra gränser. Det kan ju inte bli en lång och utdragen scen. Om han inte sköter sig, så kan han förmodligen inte arbeta kvar.
Observera och se det som sker med nya ögon.
Du har gjort vad du har kunnat. Och du har verkligen gjort mycket. För hans bästa.
Ta hand om dig ❤️

Åsa M
tis, 2023-03-28 - 21:48

@Självomhändertagande Än så länge går det. Tror det beror på att när han är på jobbet så gömmer han sig mest på rummet. Vi möts aldrig i korridoren eller i lunchrummet, han undviker aktivt alla former av sociala sammanhang. Jag tror inte han jobbar heltid heller. Hoppas det fortsätter så här. Kanske låter egoistiskt men ja... där står jag idag.

Snödroppen
ons, 2023-03-29 - 11:15

@Åsa M det låter inte alls egoistiskt, det låter tvärtom som att du ser till dig själv och ditt välmående först och det precis det man behöver göra ❤️
Instämmer med självomhändertagandes fina ord att det verkar som att du är fullt kapabel att sätta gränser och är försiktig ❤️
Fint att läsa att du är rädd om dig och ditt egna liv först och främst.