Alkoholen är liksom min tändvätska, jag är så trött och seg och har ofta svårt att ta mig för saker. Bakfyllor gör ju såklart en inte mer produktiv men innan man blir bakfull gör de där första trevliga glasen mig liksom både mer närvarande i nuet, mindre tankspridd och även produktiv. Jag tar mig för saker, orkar/vågar ta tag i lite motiga vardagsgrejer, Etc. Mer risk för att låta lite för dramatisk och löjlig måste jag erkänna att det där första 1-2 glasen vin är som när solen kommer fram för första gången på ämne efter att det varit grått och trist väder ett tag. Inget är som den känslan. Sen resulterar ju drickandet i mindre angenäma känslor och symtom för både mig själv och personer i min närhet. Ändå saknar man och minns man främst det där underbara efter en tids nyktert. Jag måste ersätta alkoholen med något annat- men utan att gå all in och crasha efter några veckor. Jag är en person som lätt tas ner helt i botten och påverkas mycket av saker i min omgivning. Om min man är negativ och butter en morgon när vi vaknar (vilket han ofta är) är det inte så mycket som krävs för att jag ska känna mig helt sänkt och dränerad på energi efter ett tag. Om han klagar på något (även om det inte är på mig) kan liksom 1 + 1 sak bli 10 saker i min hjärna och inte 2. Det liksom accelererar och blir jättejobbigt för mig. Sånt i kombination med andra stressmoment och/eller tristess gör att jag börjar dricka. Vill inte skylla ifrån mig men det känns som att det är ett återkommande mönster.

Jag mot sämre än på länge nu, har druckit gör mycket vid flera tillfällen den senaste månaden. Inga katastrofer som påverkat arbete eller relationer i någon större utsträckning (ingen vet ju liksom). Har väl varit lite seg och omotiverad på arbetet men inte mer än så... Det är skrämmande att bli så fullständigt ur lag efter en fylla mentalt, känner mig paranoid i flera dagar efteråt. Så ovärdigt att smyga och smussla med flaskor och i panik åka till bolaget för att kunna fylla på flaskor utan att det märks att något saknas. Vi har ett ganska stort spritförrråd hemma så det blir ibland svårt att låta bli att ”ta litegrann”. Det här med alkoholen har blivit värre på sistone, det är en verklighetsflykt för att orka med vardagen. Min man är inte den snällaste personen tyvärr, alltid sur och vresig. Dagligen säger åt mig att vara tyst (ibland är han sur redan när han vaknar). Kallar mig fula ord, skriker och skäller för minsta lilla och är allmänt nedvärderande. Om jag försöker prata med honom säger han bara att jag har fel. Han påstår att han varken skriker, svär eller säger något elakt till mig. Min jobbiga relationer gör det inte lättare att låta bli att dricka. Så deppigt allting

Jag mot sämre än på länge nu, har druckit gör mycket vid flera tillfällen den senaste månaden. Inga katastrofer som påverkat arbete eller relationer i någon större utsträckning (ingen vet ju liksom). Har väl varit lite seg och omotiverad på arbetet men inte mer än så... Det är skrämmande att bli så fullständigt ur lag efter en fylla mentalt, känner mig paranoid i flera dagar efteråt. Så ovärdigt att smyga och smussla med flaskor och i panik åka till bolaget för att kunna fylla på flaskor utan att det märks att något saknas. Vi har ett ganska stort spritförrråd hemma så det blir ibland svårt att låta bli att ”ta litegrann”. Det här med alkoholen har blivit värre på sistone, det är en verklighetsflykt för att orka med vardagen. Min man är inte den snällaste personen tyvärr, alltid sur och vresig. Dagligen säger åt mig att vara tyst (ibland är han sur redan när han vaknar). Kallar mig fula ord, skriker och skäller för minsta lilla och är allmänt nedvärderande. Om jag försöker prata med honom säger han bara att jag har fel. Han påstår att han varken skriker, svär eller säger något elakt till mig. Min jobbiga relationer gör det inte lättare att låta bli att dricka. Så deppigt allting

Anonym26613

Vad jobbigt det låter. Så bra att du skriver ❤?
Du om någon har en anledning att sluta dricka. Du behöver inte en till sak som drar ner dig.
Hur ser planen ut? Vart är du på väg?

"Ett mål utan plan är bara en dröm"

Kram
?????

Jag har liksom ingen plan längre, har provat helnyktert, dricka måttligt samt drick bara ett glas... faller alltid tillbaka mer eller mindre i ett osunt drickande. Känner mig smått apatisk gällande både alkoholen och min relation. Vill tyvärr inte vara helnykter för det verkar inte hålla långsiktigt för mig... bättre med måttlig låg konsumtion (det har lyckats bäst hittills). Men nu är det som att jag inte vill något annat än att få vara ifred från alla människor och dricka mitt vin och stänga av alla känslor. Samtidigt vet jag ju att det inte vore särkilt bra vare sig i stunden eller på sikt. Min man är inte nöjd med någonting jag gör, allt ska vara perfekt för att han ska ha en neutral eller försiktigt positiv inställning till mig. Han klagar på ALLT hela tiden, känner mig mer och mer ensam. Han gillar inte mina vänner eller familj heller, han nog aldrig på riktigt träffat en mer kritisk och nedlåtande människa. Har har alltid varit sådan men nu känns det lite som att jag fått nog. Att jag lyckats hålla mig helnyktrer långa perioder 3-6 mån har inte förbättrat vår relation, snarare försämrats. Det är som att han då saknade en sak han kunde kritisera mig för då och det verkade reta honom. Har var nästan värre då, slog sönder saker, spottade på mig, mm. Hotade att slå mig och slet och drog i mig. Orkar inte.

Det du beskriver är misshandel, både fysisk och psykisk. Inte konstigt att du är nedbruten och deppig om du lever med ständig kritik och hot om våld. Och det du skriver om att det nästan blev värre när du inte drack får också varningsklockor att ringa; att han verkar gilla att ha den makt över dig som han får när du dricker. Vill du fortsätta leva med den här mannen? Utifrån sett vill jag ropa fly. Ta dig ur denna destruktiva relation, så tror jag att du kommer få det så mycket lättare att dricka lagom och hitta glädje och balans.

Jag har tappat de lite igen, druckit mig jättefull ett antal gånger senaste veckor. Det håller på att gå åt helvete tror jag. Måste verkligen vara helnykter, kanske för alltid, i alla fall ett längre tag. Kan inte tänka för långt framåt. Känns som att jag kommit tillbaka till när mitt drickande var som värst för några år sedan. Jag har liksom triggat min hjärna med alkohol så pass mycket nu att jag känner mig ”högkänslig” för det, kanske blir det annorlunda efter en tids nykterhet men nu kan jag inte dricka alls. Är så sjukt sugen på vin bara, trots att jag druckit mer än nog senaste tiden. Är samtidigt väldigt rädd för att dricka, vågar inte för jag kan inte stanna i tid. Har noll kontroll på vad jag gör när jag är full, diverse konstiga impulser som jag inte ens minns i efterhand. Vaknar upp o panik för försöker lista ut hur illa det kan vara- vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Kollar telefon och kontot i fullständig panik. Är så fruktansvärt trött på det här.

Jag har tappat de lite igen, druckit mig jättefull ett antal gånger senaste veckor. Det håller på att gå åt helvete tror jag. Måste verkligen vara helnykter, kanske för alltid, i alla fall ett längre tag. Kan inte tänka för långt framåt. Känns som att jag kommit tillbaka till när mitt drickande var som värst för några år sedan. Jag har liksom triggat min hjärna med alkohol så pass mycket nu att jag känner mig ”högkänslig” för det, kanske blir det annorlunda efter en tids nykterhet men nu kan jag inte dricka alls. Är så sjukt sugen på vin bara, trots att jag druckit mer än nog senaste tiden. Är samtidigt väldigt rädd för att dricka, vågar inte för jag kan inte stanna i tid. Har noll kontroll på vad jag gör när jag är full, diverse konstiga impulser som jag inte ens minns i efterhand. Vaknar upp o panik för försöker lista ut hur illa det kan vara- vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Kollar telefon och kontot i fullständig panik. Är så fruktansvärt trött på det här.

Finns det någon du kan få hjälp eller stöd av? Låter som att du behöver det nu, för att komma vidare med nykterheten. Ta hand om dig!

Alkoholen är som en gammal kompis som bara drar med dig ut på elände. Det är dags att göra slut. En gång för alla, men det funkar fint att ta en enda dag i taget. Dag 1 idag eller imorgon?

Kram ?

Idag blir dag 3 utan A om jag klarar dagen! Vet inte vad som hänt! Jag fick för mig att dricka sprit några gånger, brukar vanligen bara dricka vin och vin gör mig mest trött och dåsig om/när det blir för mycket men sprit verkar helt förstöra mitt huvud. Helt okontrollerad blir jag, somnar inte när man blir för full utan gör helt galna saker som jag inte minns. Med fullständig fasa har jag fått kolla mobilen etc. Inga större katastrofer tack och lov men jag har varit sjukt nära att göra extremt dumma saker. Vad jag vet har inget extremt dumt hänt men jag vet att jag börjat radera saker jag skickat (sms, etc) innan jag nyktrat till så då kan jag inte veta med säkerhet vad som hänt. Sitter bara och väntar på att folk ska göra av sig och ställa frågor, det har inte hänt än men jag bävar för det. Jag blir fullständigt personlighetsförändrad och galen av sprit, det är vansinnigt dumt och farligt att utsätta sin kropp och hjärna för det. Jag är ärligt talat rädd på riktigt. Problemet är också att jag dricker snabbt, inte kanske så väldigt mycket även om det såklart är en del. Jag kan dricka några snabba shottar efter varandra på väldigt kor är tid ock sedan är jag helt väck. Ter mig hyfsat normal, pratat normalt, kan stava och gå rakt men är det borta i huvudet. Saker som är helt vansinniga kan kännas logiska och bra. Jag känner mig smart ock bäst och snyggast i världen och vill bara ha mer och mer av det där äckliga giftet. Jag kan dessutom ljuga om konstiga saker, berätta historier som inte stämmer utan någon som helst rimlig förklaring.

Jag har sådant kontrollbehov när jag är nykter och när jag dricker blir totalt hämningslös, jag vill liksom släppa alla spärrar och ha ”roligt” men det blir ju inte så kul i slutänden...

För att svara på din fråga, nej jag har ingen riktgt att få stöd av tyvärr. Lyssnar på poddar, läser här och läser böcker men ingen anhörig som jag känner att jag kan vända mig till tyvärr. Funderar på AA men i staden jag bor passade den gruppen tyvärr inte mig. Det var nästan bara män och alla var mycket äldre än mig. Några yngre kvinnor men de såg ut som riktiga pundare (ursäkta att jag är så dömande) och ock inga som jag riktigt Linda identifiera mig med alls... tror väl att jag av ren rädsla kommer kunna hålla mig nykter nu några månader men jag faller ALLTID in på andra tankar efter en tids nykterhet, då börjar sakta dricka i sociala sammanhang och sedan Eskalerar det

Förstår att det är viktigt att hitta en grupp man kan identifiera sig med. Kanske någon terapeut kunde hjälpa? Eller kolla om det finns on line stöd, tex hos Beroendecentrum på Riddargatan 1, har hört mycket bra om dem. Kanske behöver du hjälp för att inte falla tillbaks i gamla mönster som du beskriver..

Ja jag tror jag ska söka upp någon terapeut att prata med. Det går liksom bara på repeat mitt liv, kan inte ja det så. Veckan efter en karatefylla orkar jag ingenting, kan inte äta, knappt duscha eller hålla ordning hemma. Ligger i soffan eller stirrar in i väggen o timmar med total ångest. Kan inte jobba eller ta mig för någonting. Det som är nytt som gör mig orolig är att jag dessutom känner mig lite slö i huvudet som om min hjärna har tagit skada av alkoholen, kan det vara så?? När någon vecka har gått kommer nästa fas, då ska det ätas extremt nyttigt, stoppar o mig massor av vitaminer och tillskott och försöker träna och vara duktig. Blir produktiv och städar maniskt, allt ska vara perfekt. Sedan efter ytterligare en tid blir jag mer neutral och normal. Sedan börjar jag sakta sakta få för mig att jag ska kunna dricka igen och så trappas allt långsamt upp igen tills jag hamnar där jag är nu

Ett förlorat D…

Har inte riktigt kommit så långt med att vara nyckter mer än 5-6 dagar men vet exakt vilket skede min kropp är i dag för dag. Slår aldrig fel.

Det är förnedrande att dricka på det här sättet, jag gömmer flaskor på de mest kreativa ställena, ställen som jag sedan inte minns ock måste leta efter. Ibland hittar jag dem inte utan de dyker plötsligt upp när man städar och man tackar gud för att jag och inte maken hittat dem. För att inte tala om smygsmuttandet i spritförådet, man tar lite av allt och det märks ju inte. Men sen ”plötsligt” har man tagit lite för mycket av allt och måste plötsligt åka och köpa massor av olika sorters sprit och fylla på i flaskorna. Hemskt om det skulle visa sig att det är någon sort som inte finns i ordinarie sortiment på bolaget, vad gör jag då? För att inte tala om mängderna sprit man plötsligt besitter- allt behöver ju inte fyllas på i flaskorna....så då dricker jag en del eller häller ut eller gömmer på lämpliga ställen i huset. Men sen har jag druckit lite för mycket i någon flaska igen, så då måste det handlas igen.... tror jag har allvarliga problem. Det enda jag inte gjort är att köra bil onykter, det är kan jag ju vara stolt över ??

Befinner mig som i ett vakuum, plågas så av dåligt samvete för att jag utsatt min man för så mycket oro. Och allt som hade kunnat hända! Usch! Tror drickandet i botten beror på min dåliga självkänsla och blyghet. Vill vara mer utåtriktad och inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig men känns omöjligt!

Befinner mig som i ett vakuum, plågas så av dåligt samvete för att jag utsatt min man för så mycket oro. Och allt som hade kunnat hända! Usch! Tror drickandet i botten beror på min dåliga självkänsla och blyghet. Vill vara mer utåtriktad och inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig men känns omöjligt!

Dag 5 idag om jag klarar dagen. Ångesten har börjat släppa litegrann men är fortfarande väldigt ångestfylld och seg i huvudet. Är så rädd dessutom för att vilja dricka. Är rädd för att min kropp är skadad dessutom, brukar känna mig lite svullen över levern om jag druckit några dagar men nu känner jag konstigt nog inte det trots att jag druckit mer än någonsin på länge. Försöker vara snäll mot mig själv och ta det lugnt utanför för mycket krav och knäppa infall för att kompensera.

@Ångestmoln Hur mår du och hur går det? Skriv oavsett, härinne dömer vi ingen som har halkat ner i diket. Tvärtom gör vi vårt yttersta för att hjälpa till och baxa upp vb på vägen igen 🤗
Kram 🐘