Japp, 3 mån nykter idag! 13 veckor imorgon!
Igår kände jag något som inte var sug utan något annat. Mer som ett konstaterande att nu är det långhelg och den kommer inte inledas skärtorsdag kväll med vin. Kände sorg? Saknad? Kände efter en stund o kom fram till att jag bara ville känna mig annorlunda än jag gjorde. Var enormt trött, både mentalt o kroppsligt. Hungrig. Har en pressande period på jobbet som jag inte riktigt hanterar mentalt.
Nej det är inte alkohol jag behöver. Behöver sömn, frid, önskar att maken inte skulle iväg på jobb påskafton-annandagen....Men det är som det är med hans jobb denna påsk. Coronas fel☹
Barnen kommer o jag hoppas de vill umgås lite. Hälsa på min gamla mamma om vädret tillåter (ses bara utomhus). Äh, det blir bra!! Det handlar om ALLT annat än att jag behöver vin iaf, det hade inte gjort något bättre!!

Tror också att känslan var/ är att det liksom går upp för mig att detta är på riktigt, nykterheten. Första långhelgen som jag brukar förknippa m alkohol är här. När jag började i januari hade jag ett mantra "först januari, sedan februari, sedan mars". Och nu är jag här. Med en fast övertygelse att fortsätta vara nykter. Men ändå lämnar jag ju en livsstil som på något sätt fyllt en funktion, behov. Nyorientering finns väl ett psykologiskt begrepp. Där är jag n8g nu.

Anonym26613

Grattis till 90 dagar/ 3 månader 🥳🥳🥳💚❤💚

Fira påsken nykter är bra träning och ger nya erfarenheter som kan förknippas med nykterhet. Vi behöver skapa nya minnen så vi får bort alla gamla föreställningar om vin och lullul 💚❤🌸 för mig blir påsken mestadels sova/vila. Lättare att stå emot dumma tankar när jag har lite mer energi.
Nu börjar sista rycket med 10 dagar fram till mål 🥳 sedan börjar vi om och kör 100 dagar till 🥳🥳🥳❤

Grattis till 3 månader!
Det ser stabilt ut!
@Sattva skrev:"Men ändå lämnar jag ju en livsstil som på något sätt fyllt en funktion, behov. "
Det där är så viktigt tror jag att fundera över. Vilken funktion och vilket behöv som alkoholen faktiskt har fyllt. Vi måste fylla det med annat annars är risken stor att vi är där igen, när vi slutar reflektera eller slappnar av.
@Saffi skrev:"Oj, ett olyckligt möte. Kanske råkade du rubba behandlarens cirklar genom att komma dit och må bra, hon fick inte känna sig duktig genom att hjälpa. Det ligger hos henne! Släpp det!"
Det var så lustigt för jag skrev samma sak, men glömde att posta. Tänker också att hennes belöning i det hela är att folk känner sig hjälpta när de går därifrån och då måste hon ju ha något att jobba med. Du kunde inte leverera det hon behövde och det var enbart för att du faktiskt inte behövde bli helad just nu. Såhär i efterhand blir det ju en livsdom som du kan ha nytta av. Ta inte på dig skulden för andras missnöje. Den är verkligen, verkligen lätt att hamna i. Såna gånger ringde jag ibland till pappa som kunde förklara andras perspektiv så bra. Om man tänker sig in i den andres situation är det lättare att förstå varför och inte ta på sig ansvaret för andras känslor. ”Jag känner mig obekväm för att hon blev sur när jag inte kunde leverera ett problem”... är detta mitt ansvar... nej, det är hennes känslor. De får hon arbeta med.
Lätt att säga/skriva - så svårt att leva/göra.
Ha en riktigt glad påsk!

Grattis till 3 månader! Grymt bra jobbat!💗🤩

Nyorientering. Att hitta nya sätt att ta hand om behov. Viktigt och spännande! Du har kommit långt!

KRAM!🧡

Tack för grattis!! Och till er alla också, grattis!!!
Och tack för avdramatiseringen av det med healern. Har inte tänkt på det så, att det var hon som inte reagerade adekvat. Har faktiskt lagt skuld på mig själv att jag inte är "öppen i mina energier", som hon uttryckte det. Tänk vad lätt för en person i en sådan position att lägga över det misslyckade mötet på klienten. Det första hon sa när allt var klart var "det blir sällan bra när man får sånt här som en överraskning". Då hade hon ju redan värderat det hela som ett dåligt möte.... Vad arg jag blir!!! "The unhealed healer" finns ju ett uttryck, jag får lägga henne under det epitetet. Men nu Sattva, SLÄPP det!!!

Tack alla att ni finns och säger så läkande saker, på riktigt!!😍😍😍

Grattis!
Förra påsken var precis som du beskriver. Hade kämpat från januari och nånstans halvvägs kände jag att näe, dricka igen är inte aktuellt. Inte exakt för att nykterheten kändes alltigenom lockande. Jag bara insåg med nån försyn/ att det alltid skulle innebära problem av olika slag/ om jag fortsatte.
Påsken var en prövning, det var lite att gå in i en ny era. Men jag kan säga att såhär- ett år senare- ser jag så mycket fram emot helgen! Jag glädjs över ledig tid, umgänge med barnen, mat, uteliv. Glädjen är inte det minsta grumlad. Snarare var den det förr. Grumlet var tex att inte bli för full, att slippa vara för nykter, grumlet var att jag borde komma igång och springa och allt jag inte hunnit på jobbet. Grumlet var stundtals så mycket att det var svår att se det som var ljust.
Jag är nån helt annanstans nu. Jag har fixat så mycket. Jag har rätat ut så många knöligheter. Men framförallt ser jag snällt på mig själv i spegeln, kärleksfullt. Av det gamla självhatet finns inga rester kvar.
På den vägen är du! Stor kram 🤗

Grattis till 3 månader! För min del skulle jag sammanfatta det som att vid 3 månader var det värsta över, och fördelarna med att vara nykter började ramla in på allvar. Mellan månad 3 och 6 kom många nya förlösande upptäckter och stolthet mm växte sig allt starkare. En ljus framtid väntar dig! Bra jobbat!

Kram 🤗

Stort grattis Sattva!
Funderingarna kommer och går vartefter nykterheten fortskrider tycker jag. Lite saknad, väldigt mycket lättnad. Man får ta det onda med det goda.. 😊
Önskar dig en vilsam och glädjefylld påskhelg.

My god, sovit över 10h inatt. Vaknat 2 ggr, men det måste annars vara rekord i sömnlängd som nykter! Inte konstigt att jag känt mig helt slut i kroppen o mentalt, det har jag nog varit också! Eller är. Det blir vila o så lite krav o måsten som möjligt denna påsk. Har inga direkta planer i vilket fall, men ska försöka gå på ett "lågt varvtal". Om det var något bra den där healern sa förra helgen så var det att meditation skulle göra bra för mig. Tror jag också, är sugen på att testa!
Funderar en del på detta att jag bytt livsstil o blivit nykter. Hur mycket av ens tankebanor till vardags som omändras. Blir en vana, inte längre något "nytt" sätt att tänka, utan en vana. Den jag är. Har inget att dölja har jag hittills tänkt. Jag är inte bakis, inte varit det på 3 månader. Tröttheten någon kanske ser i ansiktet beror isf på annat. Eller så ser jag piggare ut? Bara en har faktiskt kommenterat, o det var positivt.
Men tänker ibland att jag ju fortfarande döljer något, dvs att jag är nykter alkoholist (jag tror att det är så). Sitter helt tyst i stort sett när sånt kommer på tal på jobbet eller i andra sammanhang. Precis som jag låtsas ovetande när det pratas om ätstörningar. Vill inte vara falsk, men vill heller inte blotta mig. Kanske lika bra att bli vän med att jag inte är en person som är en öppen bok. Jag måste inte vara det. Jag är sann mot mig själv. Det är det viktigaste.

Anonym26613

Igenkänning ❤
Jag vill inte heller prata om nykterheten utanför forumet. Utanför forumet har jag väldigt höga murar. Jag tror att jag skulle förminska mina problem om jag pratade öppet om dem. Är inte redo. Men samtidigt vet jag att det är inte många som klarar av det vi har gjort. Det är ju "sanningen" hos många att det är bara de med stora problem som slutar. Men vi här inne vet, att de är inte alltid sant. 💚🌸💚🌸💚

@Sattva skrev:"Vill inte vara falsk, men vill heller inte blotta mig. Kanske lika bra att bli vän med att jag inte är en person som är en öppen bok. Jag måste inte vara det. Jag är sann mot mig själv. Det är det viktigaste."
Klokt! Det tar jag med mig. Jag känner också att jag kanske "döljer och smyger" ibland. Men det finns nog ingen som pratar om allt... Man behöver inte göra det helt enkelt.

Kram!

@Soffi @Sattva @ Mary Alla är ju olika, men jag måste säga att många är lika också. Sitter och ler av igenkänning hur det var för mig, och många andra här runt 3 månader. Det jag tänkte skriva är det klassiska: Det som ni tänker/ känner nu gäller högst troligtvis inte alls om ytterligare ett par månader.🤗 Skammen/rädslan om vad andra ska tycka ger med sig allteftersom. Ni behöver bara jobba på som ni gör, öva er på att vara nykter i sociala sammanhang. Allt är lugnt. Efter ett tag blir sådant ett ickeproblem. Det är faktisk givande och kul när man numera ser att dels så blir en del avundsjuka när man berättar hur bra man mår av att inte dricka. Dels att en del dricker lite mindre pga att man själv inte dricker.(win-win) Då känner man sig extra stolt och glad. Och lika trevligt( trevligare!) har man det. Nu tror ni inte detta är möjligt, men vänta så får ni se. 🤗

Glad påskkram!

@Torn skrev:"Sitter och ler av igenkänning hur det var för mig, och många andra här runt 3 månader. "

Känner precis samma sak. Förändringen i tänket mellan 3 mån och 6 mån är stor, liksom efter 9 och 12 månader. För varje tremånaders-cykel blir man lite mer grundad i sitt nyktra beslut. Tycker jag. Himmel vad jag våndades över ”ska jag berätta eller inte och för vem och när” ungefär vid 3 månader. Som om jag hade någon redovisningsplikt. Nä, det har jag absolut inte!

Det enda som kändes sådär var att min mamma fick veta först efter ett år. Det bara blev så, det blev aldrig något lämpligt tillfälle, vårt umgänge inkluderar inte alkohol längre. Men hon tog det bra. Jättebra. Och sen pratade vi en del om hennes oro för mig under årens lopp, och min pappas missbruk. Ett mycket bra samtal.

Glad Påskkram 🐘

Tack för allt värdefullt!! Vilken styrka i detta forumet; man får igenkänning bland dem som är i typ samma fas som man själv, och samtidigt perspektiv på det som väntar. Rent logiskt känner man ju inte samma sak om 3 mån som nu. Och jag är definitivt inte samma person nu som för 3 mån sedan! Blir glad av sådana resonemang, det ligger styrka o hopp i det. Att allt är föränderligt. Makten att förändra ligger verkligen hos en själv!
Börjar återfå lite ork efter en så trött vecka förra veckan. Och ändå ledigt flera dagar till! Tjihooo😃😄

En av de stora saker jag lärt mig med att bli nykter är att så mycket ansvar för mitt mående ligger hos mig själv. På gott och ont. Ord som ibland dyker upp här är; hoppas, önskar- vara nykter. Jag har insett att det finns inget som heter så i dessa sammanhang. Jag och var och en av oss äger den yttersta makten- och ansvaret för hur våra liv ska gestalta sig när det gäller just den här frågan. Det är ju nån sorts ultraliberal tanke som jag är främmande för när det gäller det mesta...
Det här sitter förstås i att helt enkelt inte dricka. Men sen är det som om man så småningom får en ytterligare gåva. Och det är nån insikt om att även konsekvenserna, de längre, också är upp till mig.
Så det finns otroligt mycket att utforska i livet när en slipper uppehålla sig vid när, hur mycket, hur lite, eller tröttheten efter för mycket och den liksom dränerade energi som iaf jag levt med under flera år.
Du är verkligen på rätt väg Sattva, vill mest säga att det bara har börjat! Glad påsk!

Tack Se klart!! Så mycket klokhet och hopp! Och tack att du tror på mig, nu äntligen tror jag ickså på mig! Hittills har jag mest varit lite förundrad över "hur gick det HÄR till??!! Har JAG lyckats vara nykter så länge?! Men det har jag. Jag tog ansvar, tog mig själv, mitt liv, mitt föräldraskap på allvar och vände livet till det bättre!