Hej, mitt problem är att jag dricker ensam, med jämna mellanrum. Är så less på att inte kunna låta bli. Behöver tips på hur man står emot när man blir som en robot och åker till systemet och handlar. Mår så bra när jag låter bli, men efter att man druckit några dagar är livet inte så kul längre. Tror ju hela tiden att jag ska kunna hantera det och bara dricka lite. Men jag super upp alltihop så jag kan verkligen inte hantera det.

Nu tänker jag stänga dörren, finns inget annat alternativ, men det gäller att hålla kvar den tanken när det gått ett antal veckor och jag mår bra. Då kommer tankarna om att nu klarar du säkert att hantera vinet. Men det gör jag ju inte

Mitti80

@johnhalsey70 hejsan och välkommen! Känner igen den det där att bli en robot eller att hjärnan blir kidnappad. Hur många gånger har jag inte försökt övertala mig att åka hem igen när man sitter i bilen för att inhandla a men det verkar som en magisk autopilot styr hela vägen fram..

För mig personligen så är det just tiden utan a som gör att jag får andra tankebanor och en icke aktiv autopilot om man säger så. Nu har jag hållt upp helt sen början januari och som du säger mår man så mycket bättre. Att ha en tråd här har hjälp mig mycket denna gång när jag ville lägga om mitt förhållande till a.

All styrka till dig denna fina lördag! 💪

Tack, har just druckit i typ 3 dar så nu är man ju inte så sugen direkt. Illamående och trötthet, och känner en lätt ångest. Men nu ska jag sova och hoppas att det känns lite bättre imorgon. Är så besviken på mig själv. Hade ju hållit upp en hel månad .

@johnhalsey70 Kan du prova att försöka distrahera dig systematiskt? ”Ja, jag får dricka men först måste jag stå på huvudet i två minuter”. Du kan välja något enklare också, springa 2 km, städa badrummet, tvätta bilen. Jag tänker att du behöver bryta autopiloten. Äta något kanske?

Annars är det viktigt att läsa på om hur alkoholen påverkar oss negativt. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” finns en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp. Om du klickar på mitt nick så får du se mina trådar. Jag har två trådar - en som speglar mina första sex nyktra månader och en som heter ”Andra halvlek har inletts” och den speglar från månad sju och framåt.

Kram 🐘

Nu känns det lite bättre. Illamåendet och svettningarna har avtagit lite. Jag känner verkligen att det måste bli ett slut på dessa fyllesvängar. Det ger mig ju ingenting. Tänkte använda den här tråden lite som en dagbok . Har läst många böcker i ämnet också, men det hjälper liksom inte ändå, när man efter några veckor tror att Nu kan jag nog köpa hem lite vin o öl och ha det mysigt. Tyvärr blir det inte så. Köper för mycket vin, ibland t.o.m whisky , som nu senaste gången. Hur är man funtad när man gör så??hatar mig själv för det. Nu måste jag lägga av. Läste nånstans att man kunde jämföra sig med en som har diabetes eller är superallergisk mot något. Så ska man tänka det finns alltså inget val. Lätt men svårt.

Anonym26613

Välkommen 🌸💚🌸
Synd att du råkade snubbla efter en månad. Men å andra sidan så har du säkert lärt dig massor. Efter en månad är det så lätt att inbilla sig att vin är gott och att vi förtjänar det. Men nu vet du att så inte är fallet, eller hur 😅💚
Välkommen till forumet och grattis till ett bra beslut 🌸❤🌸❤🌸

Hej!@johnhalsey70 Känner igen mej i ditt drickande. När jag börjat hade jag som inget annat val än att fortsätta dricka! Perioderna emellan gick hur bra som helst att vara utan sen blev jag helt utan förvarning ”tvungen” att dricka igen. Jag kom till en punkt när jag kände att alkohol gav mej ingenting! Jag hade inte roligt (drack tills jag somnade), det var inte mysigt, bara ångest och jobbigt. Jag sa till mej själv att jag inte vill dricka, jag tog inget beslut om att aldrig, det hade känts för jobbigt. På måndag har jag vart nykter i ett år, och är fortfarande förundrad att mitt liv är sååå mycket roligare! På nåt sjukt sätt trodde jag att det skulle va så tråkigt att vara utan! Om jag tänkt tanken att dricka har jag först tänkt: Vad ger det mej? Inte ett skit mer än en massa ångest!! Du kommer att fixa det! Kram på dej, du förtjänar att må bra!

Tack för dom orden. Det verkar så enkelt, och det borde det ju vara. Bara att låta bli, jag ska inte göra det så märkvärdigt kanske. Ingen stor grej alls. Hitta nåt annat. Dricka ger mig absolut ingenting längre @Notte, så varför kasta pengar i sjön, det är ju ingen billigt hobby heller. Glad nykter Påsk på er

@johnhalsey70 och då ska du vända tankarna till att du ska låta bli att åka till systemet. Ska vi säga så? Låter jag tillräckligt sträng?
Du klarade precis en månad. Fick du några positiva insikter då? Vad hade du för strategi då att inte åka till bolaget?

natalajsan

Ibland känns det som att autopiloten blir starkare ju mer man stretar emot. Det blir liksom en kamp inombords och monstret känns så mkt starkare.

Det som hjälper mig ibland är att stanna upp och verkligen sitta med känslan ett tag. Sätta sig på soffan och andas djupt. Liksom vända sig MOT monstret och nyfiket iakta det. Känna hur det spänner sig i bröstet och förnimmelserna av små skakningar under ytan. Hettan runt nacken och halsen. Så fokuserar jag på att andas djupt. Det händer såååå mkt där i stunden!

Ibland lugnar sig mitt nervsystem och jag finner mig själv ta en promenad istället för att åka och handla. Ibland vinner monstret och jag står plötsligt i kassan och betalar för det som gör mig illa.

Jag har även en app som heter Cairy där jag kan lyssna på olika ljudövningar när jag stannar upp. Eller så kan jag prata med andra som har alkoholproblem. Den hjälper ibland.

Eller så ringer jag min syster. Hon finns alltid där. Men det är samtidigt mycket motstånd att faktiskt lyfta luren när monstret är som hungrigast...

@natalajsan du har rätt i att ju mer man stretar emot ju jobbigare blir det. Jag har klarat 10 dagar nu, men jag vet också att det liksom byggs upp nåt sug efter ett glas som man tror bara ska bli ett. Då behövs det strategier att stå emot.

Måndag morgon. Grått och lite trist både ute och inne, men så är ju livet ibland. Det är inte alltid sol på balkongen. Ska försöka få nåt vettigt gjort idag. Som pensionär så gäller det att hitta rutiner som är bra för en. Mitt alias antyder att jag är en man, men så är icke fallet. Råkade bara se det namnet i en film på tv. Jag har man och barn och barnbarn och borde må hur bra som helst men har en tendens att bara sjunka ner i melankoli eller depression lite då och då. Och det är då som vinet kommer in i bilden som en stämningshöjare som hjälper mig att se ljusare på tillvaron. Nu har jag ju kommit fram till att det stjälper mer än hjälper och att jag har nåt ett missbruk istället. Kan inte sluta dricka när jag väl börjat. Nu litar jag inte på mig själv längre. Så nu börjar svårigheten att inte ta bilen och åka till systemet för att handla. Jag måste skärpa mina sinnen och vara på min vakt mot de krafter som försöker intala mig att jag kan hantera vinet, för efter så många år vet jag med min bättre hälft att jag inte kan det. Jag måste stänga dörren. Jag kan aldrig ha nån alkohol hemma. Jag kan dricka i sällskap och då går det hur bra som helst, men det är i hemmets mörka vrå som jag inte kan vara måttfull. Nu känner jag hur min sämre hälft börjar göra sig hörd, men jag ska inte lyssna nu. Därför skriver jag här så här på morgonkvisten, för att påminna mig själv om mitt beslut. Ska försöka att inte bli irriterad och nedstämd idag. Göra trevliga saker och vara snäll mot mig själv och min handikappade man. Ibland känner jag mig väldigt ensam i detta,och det gör väl sitt till att vilja uppmuntra sig själv, men det kan man ju göra på många sätt. Jag vet att jag behövs här och det är på ett sätt bra. Men lbland vill man bara strunta i allt, vilket jag absolut inte har gjort, jag gör alltid det som förväntas av mig. Men nu inser jag att vinet varit till tröst och hjälp med att glömma min situation för en stund. Som jag tyvärr inte kan hantera längre. Måste nu hitta nåt annat som kan hjälpa mig att må bättre när svackorna kommer. I min ålder har man ju inte så mycket att se framemot direkt, ibland känns livet som en raksträcka mot döden, döden. Nä nu blev det för ledsamt i skrivandet. Jag ska tänka på att snart ska vi kanske få vaccinet och få börja träffa barnbarnen igen på riktigt. Det är nåt att längta till och därför måste jag ta tag i min situation och se till att inte gå ner mig alldeles. Mina vardagssysslor blir ju dubbelt så jobbiga när jag har haft besök av alkoholdjävulen och inte mår så bra. Jag måste ju alltid finnas till hands oavsett hur jag mår, så det finns inga bra saker med de besöken. Herregud vad jag skriver idag, men det känns bra att skriva av sig. Nu tar jag en dag I taget och ska påminna mig själv om vad jag har att vinna på att inte tro att jag kan smutta på ett (1) glas vin,när kvällen kommer och att det stannar där, för det gör det inte. Punkt.