Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen. Men jag dricker för mycket, det är helt klart. Igår kväll var jag ute med min flickvän och hennes kompisar. Jag blev för packad, började svamla och talade över min egna flickvän, orkar inte gå in på detalj, men hon känner sig förödmjukad och vill knappt prata med mig just nu. I min dumma skalle så "skojade jag bara". Men hon känner sig förödmjukad och skäms över mig.

Detta är inte första gången hon, eller jag själv för den delen, känner att jag har gjort bort mig på grund av alkoholen. Det ska sägas att det inte nödvändigtvis sker ofta att jag blir så full att hon skäms över mig, men bara en gång är för mycket. Klara inte av att tänka på det här utan att gråta, känner mig så patetisk. Vill verkligen inte såra henne på något sätt, älskar henne så oändligt mycket. Vill leva mitt liv med henne. Men för att göra det måste jag skärpa mig. Annars kan hon mycket väl sticka.

Skriver detta för att jag är desperat, vill inte att mitt jävla missbruk av alkohol ska stå i vägen för lycka och välmående. Min flickvän kommer ju för fan snart att bli medberoende om vi fortsätter vara ihop och jag dricker som en alkoholist. Eller som sagt, hon kan även dra, med all rätt om jag skulle fortsätta på det här sättet. Det kan vara så att jag överdriver på det stora hela, men det känns verkligen helt åt helvete just nu.

Har ingen direkt fråga, mer än att jag gärna vill höra hur man kan sig ur skiten? Mitt mål är att dricka måttligt, men är beredd att åtminstone vara vit en månad eller under en längre period. Vill göra vad som helst för att rädda mitt förhållande.

@ulf dagebys hatt Godmorgon! Välkommen hit!
Lägg ner alkoholen på en gång. Det kommer gå. Du kommer överleva.
Fredagen 2 veckor sedan totalfuckade jag upp. På lördagen drack jag inte en droppe. Och inte sen dess.
Detta är min 15e nyktra dag. Vi är ett helt litet aprilgäng här som älskar vårt vin och våra drinkar men vi har insett att vi inte fixar att dricka alkohol.
Min plan är 12 vita veckor. Jag räknar lördagar. Jag drack bara på helgerna men blev för ofta för full.
Prata med din älskade flickvän. Berätta för henne hur du tänker gå framåt. Visa att du skrivit här. Bevisa genom att låta alkoholen stå att du står bakom det du säger.
Ångesten du har kommer släppa. Det kommer inte bli så svårt att skippa alkoholen som du tror.
Varmt välkommen till Aprilgänget! Vi kommer stötta dig.

ulf dagebys hatt

@Fröken H Tack så mycket för ditt svar! Jag ska prata med henne, men vill inte ta upp mitt alkoholproblem direkt och skylla på det. Känner att även om det är orsaken så är det ju inte ölen som talat, utan jag själv. Måste se till att hon mår bra och kan lita på mig först. Sen tänker jag ta upp problemet med mitt drickande och försöka få ner det på en rimlig nivå.

Jag tror inte heller att det är så svårt att inte dricka under en viss period, det handlar mest om att komma över tröskeln. Min uppfattning är att allt som oftast när jag försöker undvika alkohol så är det nån i mitt sällskap som övertalar mig att dricka, så att säga. Det svåra där är att ta mig modet och be dem att inte "övertala" mig, utan låta mig låta bli den där ölen, etc. Jag känner att jag inte kan kräva så mycket mer av min omgivning än lite förståelse för min situation. Det känns som att hela den här situationen jag satt mig i är en katalysator: jag har problem med alkoholen, och behöver tackla det på något sätt. Och måste erkänna trots att jag mår skit och har ångest just nu, så känns det väldigt bra att på något så få tala ut om det.

Man skulle kunna säga att mina problem började så fort jag började dricka. Har alltid, redan som barn, svårt att dra i tyglarna när det kommer till mat och dryck. Jag kan, än idag, trycka i mig stora mängder mat och godis till exempel. På ett sätt känns det som att den där glupska lillkillen är med när jag dricker i dag, konsumtionen tar aldrig slut, den pågår tills det säger stopp. När det säger stopp är jag proppmätt, aspackad och har sned blick osv. En frustrerande insikt är att jag har uppenbara anlag för alkoholmissbruk. Fick reda på för ett par år sedan att min pappa, som dog när jag var liten, själv hade psykiska problem och missbrukade alkohol. Det är så hjärtskärande att höra berättelser om honom, han var levnadsglad och en underbar man till min mamma och en fantastisk pappa. Det fanns dock en mörk sida hos honom som bestod i psykiska problem och alkoholmissbruk. Jag känner igen mig i det, men tillskillnad från min pappa så tänker jag tackla detta.

En annan hjärtskärande insikt är att mitt beteende liknar det som jag avskyr hos andra närstående i min familj, som super helt håglöst. Som liten kunde jag bli rädd och sårad av en full familjemedlem, som förvandlades till en helt annan person när har söp. Och det värsta är skammen, man skäms över den personen.

Och nu är det min flickvän som skäms över mig. Jag ser henne inte, respekterar henne inte, jag riskerar att förlora henne om det fortsätter så här. Just nu känns det som att hon kan sticka nu på direkten, och ärligt talat kan man inte klandra henne för det i sådana fall. Hon ska inte behöva lida och skämmas på grund av mig. Hon är värd så mycket, hon är värd allt i hela världen. Och jag vill ge henne allt detta, men nu har jag bara gett henne skit... Jag har ett alkoholproblem, men jag har ett ännu större problem och det är att min flickvän inte har mitt förtroende just nu. Det känns väldigt illa och ger mig ångest. Det är mitt fel, och jag måste ta tag i detta. Det blev lite långt, men har i ärlighetens namn aldrig tagit tag i mitt problem på detta sätt förut, överhuvudtaget.

@ulf dagebys hatt jag tycker det är jättebra att du skriver här! Skriver ner tankar formulerar hur du tänker. Det är nyttigt att göra det.
Jag valde att söka hjälp hos läkaren. Jag fick genast tabletter utskrivna, naltrexon, som dämpar suget och skulle jag dricka alkohol så kommer inte wauw känslan. Så förhoppningsvis skulle jag ta 1-2 glas vin och inte bli triggad att dricka hur mycket som helst.
Jag hör lite (bort)förklaringar till varför du inte klarar en längre tids vita period. Du skriver att andra övertalar dig. Låt dom inte. Hitta strategier som funkar för dig. Ta bilen. Berätta ärligt att du kör vitt i XX veckor/månader. Hälsogrej. Det finns många skäl till varför man inte dricker alkohol.
Tänk igenom vad DU vill.
Jag är också en frossarperson. Jag kan verkligen hålla igen också. Men äter jag godis tex så blir det inte 3 bitar. Det är samma med alkohol. Jag får se om jag i framtiden kan dricka "normalt".
Jag blev livrädd att förlora min partner efter min incident 2 veckor sedan. Om det betyder att jag aldrig mer kan dricka alkohol eller ta mig en rejäl fylla så är just nu värt det. Just nu är det värt allt jag kan göra. Jag känner att jag verkligen gör detta för min egen skull. Jag växer inifrån som människa. Slipper (kemisk) ångest. Har en helt ny energi. Ser färger på ett helt annat sätt.
Jag hoppas du lyckas reda ut vad du vill göra. Vilken vägen för dig är som tar dig framåt.

ulf dagebys hatt

@Fröken H Du har helt rätt, jag måste hitta egna strategier och vara öppen med vad jag vill göra, det vill säga ha en vit period. Håller med om att det absolut är värt att skippa alkoholen för sin partners skull, på det viset är jag tacksam, fastän det låter lite konstigt att skriva så. Men hon är underbar och betyder så mycket för mig, är inte säkert att jag skulle reflektera så här mycket över mitt drickande om det inte vore för henne. Vill ha en framtid med henne. Jag ska hitta en bra väg att gå, jag måste göra det.

@ulf dagebys hatt Det känns bra att du tar tag i detta. Här är vi många som har liknande erfarenheter. Just det där med att hamna i situationer där vänner vill truga på en alkohol när man försöker dra ner är absolut något jag och säkerligen många andra här har varit med om. Men det var väl också till viss del mitt eget fel. Jag var alltid den som gick och köpte första ölen och bjöd vänner så när jag inte hade köpt någon så var det någon annan som gjorde det och skulle bjuda tillbaka. Där kan jag kanske också ha fått lite hjälp av Covid, då ju antalet sociala situationer har blivit begränsade, men samtidigt vet jag ju med mig att jag kunde ha varit mer bestämd och mer transparant och ha en plan innan jag hamnar i en sådan situation. Jag förstår dig, det är inte enkelt. Men ska du ses med polarna en kväll för att grilla t.ex. så kan du förbereda dig i förväg och ha en plan för hur du ska hålla dig nykter och se till att det går enligt plan. Om du bara tar dig dit utan någon plan så blir det lätt så att du hamnar i tanken "Ok, ett par öl den här kvällen kanske inte är så farligt".

Det är ju nämligen så alkoholen fungerar. Man är två personer i en, på något vis. När alkoholen har gett konsekvenser så kommer den resonerande människan fram. Man tänker att man måste göra något åt det o.s.v. och man ser allvaret i det. Man har ångest och kanske är bakfull och ångerfull med mera. Sen plötsligt är det fredag och fest och då kommer beroendepersonen fram i en istället "Vad gott det hade varit med ett par öl". Den resonerande kloka människan är nu som bortblåst.

ulf dagebys hatt

@TappadIgen Bra tips, ska ta med mig en plan nästa gång det är alkohol med i bilden. Hela den där grejen med resonerande respektive beroende person är väldigt klockrent, det är precis så jag känner. Mitt mål kommande vecka är att bejaka den resonerande personen, även kommande fredag. Mår lite bättre nu, även om inte allt är uppklarat på det sociala planet ännu. Får ta en sak i taget helt enkelt, tack så mycket för bra svar!@Fröken H

sessi

Jag kommer ifrån andra sidan av forumet, med andra ord de anhörigas...
Jag tycker att det är positivt att du ser att du sårar din flickvän. Min säger bara, hoppas att jag inte sårade dig när jag var full, det jag säger då är inget att bry sig om.
Det är som att alkoholen är en ursäkt för att vräka ur sig fula saker..
Jag är glad över att du själv inser att du dricker för mycket.

Hej,

Kan verkligen relatera till din berattelse. Vill inte kapa din trad men skriver lite om min situation har, for den liknar delvis din. Sa gott som varje vecka, iaf flera ggr i manaden. Dricker jag for mycket, gor bort mig, och sviker min partners fortroende. Gang efter annan. Far ofta minnesluckor. Jag sager att jag ska sluta, att hon ska lita pa mig. Men lik forbannat ar det snart fest igen och da dricker jag mest pa bygget. FFestens centrum, vilket jaag tyvarr gillar tills det gar overstyr. Gillar uppmarksamhete, bekraftelsen. Som nagon skrev ovan, ar jag ocksa den som koper bade forsta och sista rundan.
Alkohol har varit centrum for mitt sociala liv sedan tonaren, alltid druckits mycket, mycket fest. Men det far racka for min del nu. Ringde AA imorse, men inte saker pa om det ar ratt forum for mig. Tror dock jag behover nagon form av struktur, garna samtal, i min tillnyktringsprocess. Vill lara mig att dricka mattligt men radd for att jag inte kan.
Ar sa bedrovligt besviken pa mig sjalv for att jag utsatter min partner for det har.

Onskar dig all lycka till!

@Christian vad bra att du tagit första steget. Prova ringa alkohollinjen, det hjälpte mig när jag tyckte livet tog slut och att alkoholen förstör för mig. AA har jag inte heller känt är helt min grej. Forumet här är mitt syre just nu. Här hittar jag igenkännande och får stöd. Jag känner också att jag själv växer och utvecklas genom att stötta andra.
Ta beslutet idag att ta ett uppehåll från alkoholen. Ge din hjärna, din kropp och din själ en chans att läka från allt drama. Det är ett jättesteg att du hittat hit. Välkommen! 👊

@Fröken H Tack for det snalla meddelandet. Ska ringa Alkohollinjen redan imorgon, och absolut en paus i drickandet nu. Pa obestamd tid. Det optimala hade varit att lara mig dricka med matta, men forst ett totalt break sa tar jag det darifran.

@Christian precis så! Jag ville från början också kunna dricka måttligt men nu när jag upptäckt helger utan baksmälla vet jag inte om jag vill riskera att må så illa igen. Jag tar en dag i taget.
Ring alkohollinjen imorgon och häng kvar här hos oss så kommer du se att du fixar det.

Hakan66

Bäste Herr Dageby.
Det är förmodligen inte läge att kalla dig för alkoholist,åtminstone inte än. Men du har,som jag tolkar det,ett alkoholistiskt dryckesbeteende... Du konsumerar något som du uppenbarligen inte alltid mår så bra av,inte alltid kan hantera och som då och då genererar konsekvenser du helst hade velat slippa hantera.
Med du väljer,förmodligen helt frivilligt,att fortsätta med detta beteende och kanske med en avlägsen förhoppning om att du på sikt kan lära dig dricka både socialt,kontrollerat och lagom.
Du skriver även om hur din partner upplever det och den olust hon drabbas av och hur obekväm hon blir i ditt sällskap när du tappar kontrollen och det spårar ur... Det händer tydligen inte så ofta men jag utgår från min egen erfarenhet av att du förmodligen minimerar problemet en smula.
Detta beteende skapar då ännu mer ångest och tårar och du känner nu att du behöver ta en paus,eller kanske en vit månad eller nåt.
Ok,ponera att du nu bestämmer dig för att vara clean i 6 veckor och visa din sambo att du menar allvar, men vad händer sen? Om du tror att dessa veckor kommer att vara den ultimata lösningen på ditt problem och att du sedan är befriad från dina dryckes(o)vanor så är risken överhängande att du kommer att bli gruvligt besviken. Om det visar sig att du är en av oss som har beroendesjukdomen så är valet inte så svårt i teorin,det är bara att lägga ner. Kan vara lite svårare i praktiken men långt ifrån omöjligt . Men varför chansa?
Som det ser ut nu är du förmodligen bäst hjälpt av att lägga av helt med alkohol. Vad har du att förlora? Din partner bortbytt mot ett par snedfyllor? Och visar det sig att det nyktra livet blir helt outhärdligt så finns ju alltid alkoholen kvar. Det räcker med att du är i skick 24 timmar,sedan kan du ta ett nytt beslut om hur du vill leva.
Jag brände av 35 år av mitt liv på våld,droger,alkohol och kriminalitet och fick inte stopp på detta helvete förrens jag fyllde 50.
För att du ska ha en chans att reda ut det här så behöver du lägga ner... Helt.
Och du ska göra det för DIN skull,inte för din flickväns skull,inte för era föräldrars skull,inte för din arbetsgivare skull inte någon annans skull än för din egen.
Lycka till.