Hej! Har varit in här på sidan lite i smyg när jag sitter på jobbet och de tidiga mornarna när maken ligger utslagen i soffan.
Vet inte riktigt vad jag söker men troligtvis bekräftelse på vad jag upplever.
Jag vet ju att jag måste lämna min man, sälja huset och massa annat men orkar inte.
Jag älskar vårat hus, jag har dock inte råd att ha det själv.
Men hur kan tankarna på att ett hus , ett boende övervinna känslorna över att få känna frid?
Min man dricker stora mängder alkohol, något som bara blir värre och värre sedan han blev arbetslös i Januari.
Innan drack han bara 2 dagar i veckan, nu är han bara nykter 2 dagar i veckan, hans beteende vid berusning har varierat men allt för ofta inte trevligt.
F-n vad jag skäms över att jag tolererar detta. Jag gör allt för honom!
Jag sköter all markservice ! Och då menar jag allt!
Han gör typ inget annat än att sova ruset av sig på fm, spelar dataspel hela dagen för att sedan börja dricka igen på kvällen.
10 stora starköl och en 70 cl flaska Whiskey är standard.
Ibland hinner han inte få i sig allt innan han somnar så då dricker han resterna kvällen efter.
Fast jag vet att han inte kommer ändra sig så hoppas jag alltid på förändring, år ut och år in.
Har pratat om hans konsumtion och han håller med på att den är farlig men sedan tuffar det på som tidigare.
Gällande beteendet så menar han inte vad han säger på fyllan utan ber mig bara ignorera det han säger när han är full.
Men har provat det i några år nu och det är inte kul.
Sitter bara här och ord svamlar för att jag inte riktigt kan hålla ihop det. Detta får nu bli mitt första inlägg så får vi se ifall jag kan få någon struktur i det jag skriver framöver.
Tack fina ni som låter mig läsa och lära ifrån er!