Hej. Som många andra har jag varit här inne och läst en längre period. Jag har idag valt att skriva. Inte för att situationen har blivit drastiskt försämrad, snarare att den inte har förbättrats.

Att skriva här är väl på ett sätt ett erkännande för sig själv som kanske kan hjälpa till på vägen tänker jag. Av att bara läsa har gett mig goda insikter och tankar.

Vem är jag då? En småbarnspappa mitt i livet 35-40år. 2 barn i förskoleålder och ytterligare en på gång. Bra utbildning, hus, jobb samt ett städat liv. Tror många ser mig som en ordentlig person och många söker hjälp hos mig i alla möjliga frågor.

Mitt riskbruk började väl för ca. 7 år sen innan jag hade barn. Svårt att avgöra när det verkligen började och orsak. Innan dess var alkohol varken laddat eller ett problem för mig. Har försökt att finna orsak, för det måste finnas en, men kan egentligen inte hitta nått tydligt, mer än att alkohol har varit ett sätt att stressa ner och fly vardagstristessen. Som småbarnsförälder så sjunker den sociala umgänget som man innan och efter småbarnsåren troligen har, då har alkohol varit nått som livat till det hela.

Min fru är så gott som nykterist. Hon har tagit upp min konsumtion enstaka gånger, jag har då bemött det med förståelse och ödmjukhet även om jag inte har beskrivit hur illa jag själv tycker det är. Hon har inte ställt krav eller på något sätt dramatiserat det hela. Kanske för att jag tar stort ansvar hemma och sköter mig.

Dricker inte varje dag, dock de allra flesta helger, sällan under arbetsveckorna även om det förekommer och blivit oftare. Sen två år har jag loggat dagar jag har druckit och en snabbanalys av detta visar att det går långsamt åt fel hål. Vid långledighet så som semester etc. kan det bli oftare om inte dagligen.

Jag är städad och trevlig när jag dricker, även om min fru säkert kan märka att jag är påverkad och kanske lite långsammare i tanken. Försätter mig inte i några konstiga situationer eller där jag inte kan ta ansvar för barnen. Dricker mest hemma, ibland dock sällan ute med vänner men blir då aldrig lika berusad jag kan bli en fredagkväll hemma. Har däremot märkt på senare tid att minnet av kvällen innan kan svikta vilket är en otäck känsla. Det händer även vid tillfällen då jag öppet dricker har kompenserat med att smygdricka. Detta är en skam och ett varningstecken om något. Smygdricker dock aldrig när jag utåt sätt inte dricker, så jag är aldrig smygpåverkad så att säga. Märkt att min hy har blivit sämre och att tankarna på alkohol kommer mer och mer.

Mängden per tillfälle har även ökat med tiden, en helgkväll kan intaget översättas i starksprit motsvarande 35-45cl starksprit. Vilket är mycket. Kan dricka endast en öl om jag vill, men finner ingen idé till det, så finns det inte mer så kan jag avstå.

Med denna sammanlagda bild har jag beslutat att en förändring behöver komma till. Vet inte vad jag vill med detta inlägg. Men det vore intressant att höra om nån delar min situation eller kan komma med råd i min förändringen.

@Småbarnspappan välkommen hit!
Ring alkohollinjen imorgon så kan du få hjälp att strukturera upp dina tankar och lägga upp en plan.
Jag valde själv 19 dagar sedan att lägga bort alkoholen helt. 12 vita veckor är det jag siktar på. Varje vit dag, även om jag inte drack alkohol dagligen, är som en ny lucka i en adventskalender. Nya insikter, nya tankar. Skönt att ta avstånd från alkoholen och ifrågasätta det slentrianmässiga helgdrickandet.
Ge dig och din familj denna möjlighet att känna på hur livet kan vara utan alkoholdimman. Ta det steget nu. Det är du värd.

Välkommen hit!
Min konsumtion såg kanske ungefär ut som din när jag började skriva härinne för drygt 5 år sedan. Jag hade då börjat fundera sen länge, eftersom jag drack mig berusad i smyg. Gjorde ungefär som du med smygandet från början. Drack nåt lagom glad officiellt och resten smyg. Jag slutade då när jag blev påkommen och höll upp rätt lång tid, många månader, men började sen igen och har sedan dess hållit på med smygandet fram och tillbaka. Väldigt onödigt!
Bra att du är här och reflekterar. För mig ändrade drickandet karaktär flera gånger under de år när jag försökte kontrollera. Det är en progressiv sjukdom och jag tror att jag förstår vad progressionen ligger i , även om jag kanske inte vill kännas vid att jag lider av den.
Du skriver att du inte vet så mycket om varför du dricker. Jag tycker att du ska borra lite i det. Du gissar på att varva ner och fly vardagstristessen. Det är ju väldigt vanliga anledningar för att börja med den där ovanan.
Varva ner, från vad? Du skriver att människor rådfrågar dig, känns det stort och jobbigt? Tar du stort ansvar hemma och på jobbet? Känner du att du hinner med eller gnager saker du borde göra i dig?
Ja, det där var väl sånt som jag borde ha frågat mig själv lite tydligare.
Fly vardagstristessen... vardagstristrss? Tja jag hade en hel del vardagstristess, men för lite tid. Eller rättare sagt det var svårt att hitta fokus för det jag ville göra och utföra det. Låg en massa önskan och borden på hög och blev mycket lite av det gjort. Eftersom jag inte förmådde vara motorn i allt. Livet ser ungefär likadant ut nu, men tristess finns inte längre. Jag har inte tid. Jag gör en av sakerna jag vill utan att tänka på allt annat som borde bli gjort. Jag tänker att en del i alkoholen handlar om ren kemi, signalsubstanser som kickar igång. Man kan få igång dem på annat sätt. När man har trasslat till dem med alkohol som vi har gjort blir det en så ond cirkel av nedvarvning och tristess och inga egentliga kickar alls tillslut. Tror det tog två månaders uppehåll för mig första gången jag slutade tills jag fick den här känslan av att ha kul i stunden med barnen.

Hej!
Jag känner igen mig väl i din situation. Hade själv ett problemfritt förhållande till alkohol i många år, sen smög det långsamt över i något annat, mycket likt det du beskriver. Jag tror att skälet för mig framför allt är att alkohol är beroendeframkallande. Och dricker man under en period lite oftare så hinner alkoholen få grepp om en. Jag började med en nykter tremånadersperiod i april 2020 och har sedan fortsatt nykter bortsett från tre tillfällen då jag druckit mycket lite. Känner att livsglädje och ork återvänt, känner glädje över enkla saker i vardagen igen. Viktigt för mig var att bryta inställningen att alkohol gav livet guldkant. Nu ser jag fram emot den goda maten på en middag, förut var det vinet jag längtade efter. Har dessutom upptäckt att jag har lika kul nykter när jag umgås med vänner vid festliga tillfällen. Mitt råd till dig är att börja med en nykter period. Under tiden får du nog nya insikter om hur du vill gå vidare.

Uppskattar alla era svar. Tack för att ni ger en del av er tid till det.

Ni ger mig lite saker att tänka på. Dels på orsak till drickandet, men också vad en längre nykter period kan ge.

Fröken H, ja, jag måste nog fortsätta strukturera upp mina tankar och inriktning. Men jag hoppas kunna göra det själv.

Sisyfos, ja, jag tar ett rätt stort ansvar både privat och på arbetet. Är av en personlighet som vill prestera på en hög nivå och ställer höga krav på mig själv och andra. Kanske har min konsumtion fungerat som en ventil till detta. Jag känner också igen vad du menar med att det är ett progressivt förlopp. Det är den negativa utvecklingen som fått mig att reagera, förhoppningsvis i tid.

Kennie, du har så rätt. Jag behöver en längre period nykterhet för att få distans. Förhoppningsvis får jag samma positiva erfarenhet som du har haft och på så sätt fortsätter på denna inslagna väg. Samtidigt skönt att höra av en person som känner igen sig i situationen även har lyckats.

Alla tips ni har är uppskattade och eventuella insikter ni kan ge om er resa till nykterhet är förstås inspirerande.

Väliommen!
Så himla klokt att börja skriva här, och läsa. Forumet har varit min ”metod” men inte minst har det givit mig vänner, förståelse, insikter och ödmjukhet.
Även om våra historier kan vara olika så känner jag igen mig själv- och ett helt gäng till här- som varit högpresterande och ”duktiga” samtidigt som orken faktiskt inte riktigt räckt till. Och då har man/jag ”skarvat” med vin. Också oproblematiskt under många år, sedan smygande och gränsöverskridande.
Att orka se den sanningen är så mega-stort så det kan du inte ana (än).
Du har fått många bra och kloka råd. Tycker att du ska ta en nykter period och se vad det innebär för just dig.
Ps. Jag har själv varit nykter snart 16 (tror jag...) månader, det är inte någon bra start- kommentar för då kanske du tänker att ”nä en helnykter tråkmänniska vill jag inte bli”. Men det är allt annat än tråkigt, tvärtom ger det mig nya insikter varenda dag, livet har landat!

Hej Småbarnspappan. Jag har som "Beer" bra varit här sen igår, men en del här känner mig vid mid tidigare nick Zorro. Jag skrev i ett tidigare inlägg för ett par år sedan att jag åtminstone är bra på att sluta. Detta pga att jag gjort det så många gånger. :-) Så jag är inte rätt person att ge några insikter.
Många känner igen sig i ditt inlägg och jag tycker många borde läsa det. Mycket välskrivet och läsvärt. Tack!
Att man börjar reflektera i de banor du gör är dock insiktsfullt. Hade önskat jag haft den insikten. Tycker egentligen inte mängden man dricker är avgörande men du reflekterar över 2 saker, dricka ensam och smygdricka. Två viktiga varningsklockor.
Sen tycker jag inte om ett uttryck och det är skam! Jag vet att det är otroligt vanligt och troligen har de flesta här upplevt det. Jag kände skam i flera år. Gömde mig bakom en mask. (Tidigare zorro). Nu, ursäkta uttrycket, skiter jag i det. Jag måste bli nykter för att kunna må bra igen.
Återigen, tack för ett bra inlägg. Gör inte som jag dock! Bli en expert på att sluta! :-)
/Beer