Jaa, så har jag då tagit detta steg i mitt liv. Så svårt att erkänna inför sig själv, trots många många försök och trots livskkamratens fullständiga stöd till att försöka dricka bara lite... ibland... till att jag sen gått ut i min gömma och fyller på. Behållningen är följande: blir berusad, känner skuld, blir orolig för hur jag skall dölja detta, vad kan hända, LÖGNER, SVEK, SMUSSEL, FÖRNEKANDE, SKULD och SKAM och mycket mera. Smita undan och hitta på förevändningar, knepen är många... man blir nästan expert. Det är skrämmande minst sagt. Är det värdigt en för övrigt välfungerande (tror jag) vuxen person, knappast inte. Tycka synd om mig själv, det fungerar väldigt bra det. Det vet jag så väl, har burit skulden så oändligt många många gånger och visste att det är helt emot min natur och mot den jag önskar mig vara. Om någon läser detta så skall jag gärna skriva kapitel två osv i min berättelse. Det är nog nu. Min livskamrat vet att jag kom in här idag, det är mycket hennes förtjänst också, jag vill dela allt med henne. Tack.

Vivi

är; vägen fram till själva "Beslutet", eller Vad som verkligen fick er att ändra kurs. Läser mest om hur ni inte druckit alkohol på si eller så länge, gläds med er, men det jag verkligen undrar är, hur bar ni er åt att sluta? VAD var det avgörande steget? VAD gjorde att en dag utan alkohol blev två och sen fler? Berätta gärna, jag får inte till det alls. Fattar inte hur jag ska få hela mig samlad att verkligen vilja sluta.

igen. Hur sjunger Winnerbäck... "jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams..." Det skulle jag, om jag lämnade dig nu, som sången heter. Men just nu känns det inte aktuellt. Det finns så mycket som är smärtsamt och svårt. Mycket har vi tagit oss igenom, även att ta oss upp ur detta hål som jag föll så handlöst i torsdags. Jag tror ändå att det förde något gott med sig, vi har pratat om sånt som behövde sägas. Nu går vi vidare, ikväll känner jag att vi går samma väg och åt samma håll. Tack för värmen som jag saknade igår. Kram / din mt

reflektioner över varför du inte stannade längre och följde med kollegerna till "I....o" efter middagen. Vi pratar ju inte så mycket om just detta (som berör vårt liv så djupt) och du får ta det i din takt. Så länge jag känner att vi går på samma väg och åt samma håll är jag trygg och lycklig.
Det blev fint med dörrarna:) Jag kommer att öppna och stänga dem med omsorg och kärlek. Mycket av min vändpunkt är knutet till platsen och processen innanför, mot norr med det vackra ljuset. En bygg- och tillblivelseprocessi många bemärkelser. Kram / mt

viktoria

Mt, den sektor av ditt hus som riktar sig mot norr (om det var så du menade i inlägget ovan) är den som står för livsväg, enligt den klassiska Feng Shuin.

vana

Jag skulle kunna säja dej att det att du tagit dej in här till forumet o satt ord på en del tankar du har....då har du väl satt ner foten lite?
Eller?
Du reflekterar ju över ditt drickande o att du inte tar beslutet,men du är ju på spåret......
Varför inte skapa en egen tråd (kanske har du det? o fortsätt dialogen?

men nuförtiden är du oftast tidigt uppe. Härligt! Du städade i bråten igår - kanske det blir ditt nya rum som du talade om för ett par veckor sen. För mig hade gårdagens städning en stark symbolisk betydelse. Hoppas vi får en fin helg i gemenskap, att vi hjälps åt och går tillsammans ... jag börjar med att önska för idag (=lärdom) och lovar göra min del efter bästa förmåga. Kram / mt

och har fullt upp med hönsmammor o kycklingar. Mysigt har vi det nu!
I fredagskväll talade du mycket om din längtan efter min uppmärksamhet och din längtan efter gemenskap. Det var inte roligt att höra. Själva berättandet påminde starkt om många tidigare "samtal" som kan definieras som "icke-samtal" och "icke-möten" och som ofta urartat. Skillnaden nu är att det inte urartar och att du redan samma kväll och även dagen efter kan säga att det du behöver är plats att få säga... hur du har det. Du har ju alldeles sant i det du säger, jag vill själv prioritera annorlunda många av dagarna - det är mina ovanor som jag är fångad i.
Jag tänker, efter det jag läst och lärt att själva "framförandet" och även din styrkan i din upplevelse har att göra med PAA - jag är glad att jag läst om det fenomenet, det hjälper mig att tänka (jag är ju en huvudmänniska och lite distanserad som du vet:)
Igår delade vi en fin dag och en stor upplevelse i gemenskap. Jag önskar oss kraft och uthållighet till ännu en god vecka i vårt liv. Jag ska påminna mig om att ta ansvar för min del. Det enda jag kan göra. Du har under lång tid nu tagit ansvar för ditt liv. Jag är tacksam och glad för det, att du ger vårt gemensamma liv den här möjligheten. Kramar! / mt

viktoria

Jag blir rörd över den omsorg om er relation ni visar mullisar. Att se sin egen del och ta ansvar för den, även som medberoende, är ödmjukhet. Mulletant, att kunna ge din gubbe utrymme att tala om vad han inte är nöjd med, fast det är han som stått för alkoholproblematiken. Att det inte får bli så att den som nu försöker bli nykter ska bära en ständig skuld och inte förtjana ge uttryck för sina egna behov och vad den upplever som orätt. Kan tänka mig att man kan hamna i en fälla där, att "alkoholisten" ska sona, och den "medberoende" ska gottgöras i stort och smått.
varma kramar till er båda

och mina vägnar. Forumet betyder indirekt något för honom också, jag tror på tiden.... särskilt idag. (Även om jag vet att den som står för länge på ena benet riskerar att bli stående... ) Han vet att jag skriver både i min, hans och andras trådar. Han säger att han gjort sitt val även om han "inte tänker lova att vara absolutist resten av livet...." Ikväll har vi talat om midsommarfirande. Vi har också talat om smärtsamma förluster tidigt i livet. Mullemannen har samtidigt som han sa att han vill dricka en lättöl till midsommarsillen vidrört insikten om kidnappad hjärna. Det goda i att det är alkoholismen och inte alkoholisten som är ett problem. Det rör sig i vårt liv och det är gott.
Just nu sover du igen Mullegubben, en naturlig god sömn som jag tror är läkande för en tidigt sårad själ.
Kramar till er alla som är våra följeslagare / mt

Vi har firat ( :-) ) en nykter midsommar och haft goda dagar enligt min fars paroll: "När som bäst det varit haver haver möda och arbete varit". Vi har, som Lisamari, fått mycket gjort och det har skett i en anda av glädje och gemenskap. Vi rör oss i ett stort känsloregister och det känns bra. Det gladde mig oerhört att du förmådde dig att kasta ut ett rop på hjälp hit och det förvånar mig inte att du tystnade här sedan.
Igår tänkte jag skriva här men stannade upp - visste inte vad jag ville säga. Idag vet jag, att jag vid sidan av våra samtal (självklart viktigast) vill hålla också tråden här öppen till dig, ifall att du läser. Fortsätter nu att skriva i min tråd. Virtuell varm kram / mt

en del i min tråd och hittade flera inlägg av dig som gjorde mig glad. Nån gång på våren skrev du "Jag har ju en egen tråd här, dessvärre är den ständigt tom på nya inlägg och då blir det för mig att jag inte håller mig kvar här som första prioritet. Det är bara att lära sig hur det här fungerar, har fattat att det inte är en "vanlig" chatt.. Du Mt sa idag att ingen heller på länge skriver på din tråd, men att du skriver både "här och där" och det är säkert bra.... Då gör Mm det naturligtvis direkt till dig, på din tråd!" Det var samtidigt som "Projektet spackla skall starta nu och i morgon skall vi träffa yngsta barnbarnet med familj, trevligt!".
Jag fortsätter skriva ibland i din tråd för jag tycker om det. Det är ofattbart att gå tillbaka och läsa vad vi gått igenom hittills detta år. Tack! för din del i att vi är här idag! / mt
.

om du har något intresse av att ha din tråd kvar på första sidan... och du svarade "ja, absolut" så skriver jag en rad så att du kommer uppåt i placering. Det KAN vara ett sjukligt medberoendeansvar men i så fall bjuder jag på det :)
Allvarligt: vi samtalar så mycket, både om glada saker men också om det svåra och smärtsamma... du vet att jag läser och skriver här och vi talar ibland om att du inte gör det. Jag blev glad åt ditt intresse, du kunde lika gärna ha sagt att det inte spelar någon roll. Just nu odlar du andra kontakter som tillför glädje i ditt liv och det gläder också mig. Tack för att du följde med till kyrkan ikväll. Jag tyckte mycket om att dela den gemenskapen med dig. / Mulletanten

Mulleman

tråd i ett spindelnät, redo att utforska vidare. Nu potatisupptagning och skogsvandring för mig själv för att samla tankar efter ett av mina viktigaste samtal på år och dag. Med min dotter.

jonteper

Läste mulleman att du skulle ha ett viktigt samtal med dottern. Bara undrade lite om det gällde alkohol osv..om isåfall, hur sjutton pratar man om det med sina barn?