Hej alla!
Jag är här liksom ni andra pga mitt förhållande till alkoholen.
Druckit kan man säga i tiotals år, men aldrig sett mig själv som alkoholist.
För mig är/har alkoholen varit ett sätt att ”koppla av”! Jag vet inte hur ett liv utan alkohol
skulle se ut! Det har varit och är dock min högsta önskan att sluta dricka.
Har tidigare jobbat mycket, ett jobb med mycket resande, utlandsresor, representation och därmed alkohol.
Är senare även utbildad terapeft med inriktning på beroende (ironiskt nog). Jag kan ställa mig till skaran som säger, ”du skall göra som jag säger, inte som jag gör”!
Arbetat flera år med personer som lider av missbruk i olika former!
Jag har verktygen men inte förmågan att själv sluta dricka! Detta är min mörkaste hemlighet, att jag själv dricker, alldeles för mycket!
Jag har varit utbränd vid flertalet tillfällen, sjukskriven i perioder, deprimerad utan att ändå själv inse roten till problemen.
Har fortsättningsvis ett fungerande liv tack o lov, fru, vuxet barn och allt fungerar trots mitt drickande.
Mitt drickande forsätter typ två kvällar i veckan, hemma i soffan.
Av ngn konstig anledning (lyckligtvis) har jag så gott som aldrig gjort bort mig, aldrig druckit så minnet försvunnit, men ändå druckigt mängder. Min fru anar inte att jag dras med detta dilemma, tror hon eg inte vet hur mycket jag i själva verket dricker.
Jag har druckit på detta vis i över 20 års tid, kanske varit nykter ett par veckor som längst!
Jag mår verkligt dåligt i min situation, men verkar inte kunna ta mig upp ur denna!
Otaliga är de fredagskvällar jag best mig för att inte dricka för att sen hitta mig i kön på
bolaget, and this go on and on and on...
Jag har har jag tråkigt om jag inte får dricka, det är en verklighetsflykt, en destruktiv sådan, men alkoholen har alltid funnits där, som en ”ventil”.
Skaffa en hobby, ja, men vilken, har inget eg intresse (förutom alkoholen, ironiskt).
Har miljoner gånger bestämt mig för att detta är sista gången, känns säkert igen!
Jag har sett vad alkoholen ställer till med, på väldigt nära håll iom mitt arbete, men det är som det ändå inte går hem, ”för jag är ju inte alkoholist”?!
Jo, jag är alkoholist!
Jag skriver här, för att få gemenskap, jag vill och skall göra förändring!
Finna det verkliga livet!