Hej, jag är alldeles nyregistrerad och tänkte säga hej! Jag är 45+ och har nog egentligen haft ett problematiskt förhållande till alkoholen sen i tonåren. Jag har aldrig kunnat kontrollera mitt drickande när jag väl börjat att dricka, och på senare år har det dessutom blivit svårare och svårare att stå emot suget efter det där första glaset. Jag är rädd att jag kommer att dö om jag fortsätter så här, jag håller på att förstöra min kropp och min hjärna totalt. För att inte tala om allt annat som blir förstört - arbete, relationer, allt. Har arbetat hemifrån under pandemin och det har verkligen fått drickandet att eskalera. Nu känner jag att det måste vara nog, jag kan inte fortsätta så här. Så jag har registrerat mig här, på 10-veckorsprogrammet, och står i telefonkö till vårdcentralen. Jag känner mig livrädd - jag VILL ju inte sluta dricka, jag VILL fortsätta, så att göra de här sakerna (ta kontakt med vården och registrera mig här) känns ungefär som att stå högst upp på hopptornet och ta sats inför hoppet fast varenda fiber i mig skriker att jag inte vill hoppa, att jag vill klättra ner igen istället.... men NU JÄVLAR SKA JAG HOPPA. Nykterhet, here I come.

Hej Katten! Det där låter som jag! Har försökt tidigare 2 ggr halvhjärtat sluta dricka (dvs jag ville verkligen fortsätta dricka vin....men ändå sluta för förnuftet sa nej......) funkade ej! En dag tänkte jag helt enkelt; ok, livet kommer bli j....gt grått o trist utan vin men då får det bli det! Såg tillslut inte något annat alternativ! Nu är jag inne på 47 nyktra dagen!! Tjoho!!! Livet är väldigt bra! Lite skakigt men det är som att upptäcka sig själv på nytt, vara stolt o känna glädje utan alkoholdimma!!!! Avundas dig inte dina första dagar, veckor, det är skit!!! Kämpa!!! Hitta din väg! Det GÅR över!! Lovar! Trodde inte det själv men det är sant! Håller tummar o tår för dig o kikar in här o kollar hur det går för dig! Skickar styrka till dig!!!

@modesty blase Tack snälla du för de orden! Jag är så glad att jag har bestämt mig och jag tror att det kommer att bli bra även om det inte känns så just nu. 47 dagar är ju otroligt bra kämpat! Tack för ditt stöd!

Hej @Katten Jansson ! Men va bra att du tagit tag i ditt alkoholproblem. Du kommer inte ångra dig, du måste bara ge dig tid och acceptera ditt problem fullt ut.
Tänk när du kan skriva att du inte VILL dricka alkohol längre. Det är en underbar känsla, när man äntligen kan släppa taget om alkoholen.
💕 sländan

Välkommen hit! Det viktigaste är att du verkligen har bestämt dig, inifrån och ut. Sen behöver du plugga nyktra fakta. (Kan rekommendera Craig Beck och Sober Leon på Youtube.) Hjärntvätta dig och skapa nya nyktra vanor. En dag i taget blir många till slut.

Chill helgkram 🐘 (min app nomo visar 474 nyktra dagar idag, tjoho!)

@Sländan Tack! Ja jag ser verkligen fram mot den dagen när jag på riktigt kan säga att jag inte VILL dricka längre. Jag är inte där än - verkligen inte, men jag VILL i alla fall inte vilja dricka längre...

Så då var jag på dag 2. Dag 1 var liksom en enda adrenalinrush - att bara kasta sig ut över kanten och ringa vårdcentralen, och registrera sig här. Det var så stort, nästan en ruskänsla i sig! Nu dag 2 känns det läskigt och jobbigt. Den där insikten om allt som jag har att ta tag i, sånt som jag borde ha gjort men som inte blivit gjort för att jag drack alkohol i stället är inte kul alls. Det känns som att jag har tappat allt och nu kommer ett stort jobb med att hitta tillbaka till den jag vill vara (eller kanske till den jag egentligen ÄR, när det inte finns alkohol med i bilden). Ångest över allt från städning som blivit eftersatt, till mejl som inte blivit hanterade och att möta människor som jag vet att jag har gjort bort mig inför och svikit. Det känns inte så kul, minst sagt. Jag tror att en del av ångesten är "verklig" och "rimlig" utifrån situationen, och en del är bara hjärnan som luras för att jag ska ge upp, och en del är säkert allmän kemisk obalans pga plötsligt slutat dricka. Så jag försöker intala mig själv att det förmodligen känns värre än vad som är motiverat.
Jag började dagen med lite avslappningsövningar (jag laddade ner en avslappnings-app till telefonen igår för jag tänkte att jag behöver all hjälp jag kan få för att få mod att ta mig upp och ta itu med världen). Det var bra, jag tror att det hjälpte mig att få mod att ta itu med verkligheten. Nu snurrar tvättmaskinen och badrummen är städade, det är i alla fall en start på dagen. Nu ska jag gå och äta en riktigt god frukost och läsa tidningen och sen ut i det fina vädret. Ett steg i taget, liksom, och det kan i alla fall inte bli värre än helvetet som det är att dricka, även om hjärnan skriker åt mig att det är det kan det visst det.
Hoppas att alla ni andra får en bra dag - jag är glad att jag har hittat hit!

@Katten Jansson
Du sätter verkligen ord på känslan och verkar har en nått insikt. Det är svårt att sluta dricka just för att man ser på allt det där man måste ta tag i som blir jobbigt och så dricker man ett litet tag till istället och uppförsbacken blir brantare. Men du hanterar det här på exakt det sätt som du ska! Det är tufft förstås, men som du säger i slutet av din text "Ett steg i taget" och det är precis så man ska tänka.

Det kommer tuffa stunder men du är på rätt väg. Använd forumet här för att skriva av dig om dina upplevelser. Du kommer nog finna att du har mycket gemensamt med många här. Du kommer att klara detta!

@Katten Jansson Välkommen hit! Du skriver att du vill dricka, men som jag ser det så vill du inte dricka men har inte vågat sluta. Nu har du bestämt dig för att sluta, och det är det viktigaste av allt. 💪 Det var det som gjorde att jag kan räkna in över 500 dagar nykter nu. Jag bestämde mig en gång för alla att det fick vara nog. det gäller att verkligen ha bestämt sig på riktigt. Numera mår jag bättre än vad jag någonsin har trott varit möjligt.😍

Så kämpa på nu , det är så otroligt mycket värt det!

@TappadIgen Tack! Precis så är det... och det är en så jäkla lömsk fälla... massa skit att ta itu med som har orsakats av saker som man gjort (eller inte gjort) under alkoholens inverkan, och så sitter alkoholen där på ens axel och viskar "vet du vad som skulle få allt det där jävliga att kännas bättre? Jo, ett glas vin!". Inte konstigt att det är svårt att sluta... Tack för de stöttande orden!

@Torn oj vilken intressant tanke - att jag inte vill dricka men inte vågar sluta. Tänk om det är så det är egentligen? Hmm, detta måste jag vrida på några varv i huvudet känner jag. Jag har inte tänkt på att det skulle kunna vara så... tack för att du gav mig en helt ny infallsvinkel! Wow, 500 dagar - så jäkla bra! Grattis! Och tack för att du delar med dig!

@Katten Jansson heja katten!!! Torn har många kloka ord! Andra små tips är podden ”alkispodden” sträcklyssnar den vid långa promenader för att slippa tänka på vin. Håller inte med om allt de säger, kör ju det här racet utan någon annans hjälp, men igenkänningsfaktorn är väldigt hög!!! Skönt att höra att man inte är ensam om sitt beroende! Avslappning o yoga tror jag oxå på!!! :) här snurrar oxå tvättmaskinen igen!!! 49 dagar för mig! Nu kämpar vi på!:)

@modesty blase Tack så mycket för uppmuntran och heja dig med! Tack för poddtipset också, det låter intressant - jag är inte så bra på att lyssna på saker (har för lite tålamod att sitta still och lyssna, och om jag är i rörelse så börjar jag fokusera på annat och glömmer att lyssna...), men klart värt att testa ändå!

OK. Dag 4. Idag behöver jag hantera saker som blivit skit pga att jag inte gjort sådant som jag borde ha gjort förut, pga att jag drack istället. Likadant var det igår. Det känns som oöverstigliga berg av ångest som bara tornar upp sig - det är som ett Mount Everest av jävelskap som sträcker sig högre upp än vad jag kan se, och enda alternativet är att ta ett steg i taget.

I packningen har jag sånt som jag behöver (d.v.s. allt sånt som kan hjälpa mig att fortsätta vara nykter - som det här forumet, Campral, avslappningsövningar, träning osv) och med hjälp av det ska jag ta mig uppför berget. Det får ta den tid det tar, det viktigaste är att jag inte tappar fotfästet och ramlar ner från berget igen (och SKULLE jag göra det så får jag väl försöka igen - berget lär ju inte gå nånstans hur gärna jag än vill låtsas det). Jag behöver bara komma ihåg att även om alkoholen lockar med att ge mig vingar så är det inte sant. En sån flygtur skulle bara leda till att jag kraschlandar nedanför berget, det är verkligen inte värt det!

Igår kändes det lite bättre eftersom jag började dagen med avslappningsövningar och sedan en lång löptur. Men jag kan ju inte springa varje dag, så det fick bli ett lätt styrkepass istället nu på morgonen, vilket inte alls har samma ångestdämpande effekt (fast det känns ju ändå bra att träna så klart) och avslappningen vågade jag mig inte på eftersom jag var rädd att somna (behövde komma upp i tid). Jag får försöka klura på hur jag ska lösa det här - jag skulle gärna vilja köra någon form av avslappning på morgonen men det får a) inte ta jättelång tid och b) jag vill inte riskera att jag somnar och försover mig! Om någon har bra tips så är jag jättetacksam!

@Katten Jansson skrev:". Jag behöver bara komma ihåg att även om alkoholen lockar med att ge mig vingar så är det inte sant. En sån flygtur skulle bara leda till att jag kraschlandar nedanför berget, det är verkligen inte värt det!"

Exakt så är det. Låt ditt sunda förnuft bestämma över känslorna. Känslor är bara känslor och de går alltid över. Samma sak med tankar. Tankar kan aldrig lyfta glaset till munnen.

Kram 🐘

Dag 5. Första dagen på arbetet sedan jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Jag mådde verkligen uselt inför den här dagen - vilken skit som jag har ställt till med kommer jag att behöva hantera? Allt som inte blivit gjort, eller blivit dåligt gjort, konstigheter jag sagt när kaffekoppen till distansmötet råkat bli ett vinglas eller sju....

Och så hände INGET. Jag fick beröm av chefen som tyckte att jag gjorde ett jättebra jobb. Härligt eller hur? Nej, för gissa vad som hände i min kidnappade hjärna då? Jo, så klart kom JÄTTESUGET! "Jag kanske bara inbillar mig att jag har problem! Det kan ju inte vara så farligt. Jag klarar ju jobbet jättebra tydligen" envisas hjärnan. "Och förresten, vet du vad som skulle passa bra att fira med?" fortsätter hjärnan. "Jo, ett glas rosé... eller en varför inte en hel låda!"

Faktiskt är det nu när allt inte blev så jättehemskt som jag trodde som suget blev som värst! Det var verkligen lömskt och detta hade jag inte förväntat mig. Men. Jag ska inte trilla dit. Not today, Satan!

@Katten Jansson Åh vad jag känner igen mig i det du säger. Först en fruktansvärd ångest att behöva pussla ihop sitt liv igen och när det visar sig bli en positiv utgång så trillar man åter dit. Det konstiga är med mig att när jag fixar saker jag är livrädd för (tex scenskräck) och för en gång skull känner mig nöjd och stolt, då knackar alkoholtrollet direkt på dörren. Det är galet hur sjuk jag inte inser att jag blivit. Varför inte bara stanna i känslan av att klappa sig själv på axeln, våga vara stolt och nöjd? Det som dom flesta vill uppnå, nej då kommer trollet farande och tycker man ska kicka lite till i sina känslor. Det här är något som jag funderar på, just denna självsabotage som pågår.
Jag hoppas innerligt att det har gått bra för dig, att du lyckades motstå. Men oavsett hur det gått har du varje sekund en ny chans att lägga ner relationen med alkoholtrollet.
Heja, heja dig!!!

Hej @Kennie och @solenvärmer! Tack för att ni tänkte på mig! Faktiskt går det rätt bra - d.v.s. jag har inte druckit något, även om frestelsen funnits där många gånger. Jag håller på och provar mig fram bland alla spännande alkoholfria drycker som finns. Förut har jag tänkt att det är dumt att göra så, att alkoholfria alternativ bara kommer att få mig att tänka mera på de alkoholhaltiga varianterna, men jag har insett att livet blir så tråkigt då. Jag VILL sitta på balkongen med ett glas rosé. Jag VILL kunna gå på afterwork och dricka kall öl och ha roligt. Om jag väljer bort såna saker för att vara nykter så kommer jag att falla tillbaka eftersom det blir så trist. Så jag har bestämt mig för att inte välja bort NÅGOT förutom själva promillen. Jag ska ta en kall öl efter jobbet, jag ska sitta på balkongen med ett glas iskall rosé, jag ska gå på fester (när man nu får göra sånt igen...) och dansa hela natten. Och så här långt har det funkat bra.

Det som jag har märkt är att jag är rätt kinkig när det gäller de alkoholfria alternativen och det har hänt att jag har surat och tänkt att det är ju hopplöst att dricka alkoholfritt, många sorter är ju verkligen inte goda. Men jag insåg att skillnaden är egentligen att när det är alkohol i drycken så spelar det inte så mycket roll vad det smakar - d.v.s. när jag dricker alkohol så tvingar jag i mig (mer eller mindre) sånt som jag själv tycker smakar illa, för det är ju trots allt alkohol... så jag försöker att se det som positivt. Nu slipper jag dricka sånt som smakar illa!