av Ångestmoln

Ångestmoln
sön, 2021-05-09 - 10:46

Tack för era fina ord, det värmer ❣️ Jag har gått i samtal i omgångar, men det har blivit lite sporadiskt och inte hjälpt så mycket konstigt nog. Nu har jag sedan några månader tillbaka en sådan kontakt, får se vart det leder. Jag har svårt att se klart på min situation känner jag, hur stora problem med alkohol har jag? Hur giftig är min relation? Jag vet inte själv. Saknar ett inre driv och egen ”vilja” liksom, samtidigt som jag kan vara väldigt envis.. svårt att förklara. De få vänner jag berättat för om incidenter i mitt förhållande tycker att han misshandlar mig psykiskt. En liten del av saker som hänt har jag berättat för professionella i och med terapin och även terapeuten tycker att han har gått över gränsen. Senaste 2 veckorna har jag druckit 1-2 flaskor vin per vecka, egentligen inom gränsen för riskfri konsumtion (finns det?) men min make tycker att det är fel av mig att dricka något alls i princip. P andra siden klagar han lika mycket om jag dricker läsk eller till och med mineralvatten.. jag gör liksom fel hela tiden. När jag förklarar hur jag känner så vars nekar han till allt och menar på att jag har fel. Det är mitt eget fel och mina egna brister som gör att jag har de uppfattning om saker. Jag får liksom inte känns som jag känner ens. Och om han mot förmodan medger att jag gjort fel/sagt något elakt, etc så beror hans beteende på mig. Det är så han upplever det

Ångestmoln
sön, 2021-05-09 - 10:46

Tack för era fina ord, det värmer ❣️ Jag har gått i samtal i omgångar, men det har blivit lite sporadiskt och inte hjälpt så mycket konstigt nog. Nu har jag sedan några månader tillbaka en sådan kontakt, får se vart det leder. Jag har svårt att se klart på min situation känner jag, hur stora problem med alkohol har jag? Hur giftig är min relation? Jag vet inte själv. Saknar ett inre driv och egen ”vilja” liksom, samtidigt som jag kan vara väldigt envis.. svårt att förklara. De få vänner jag berättat för om incidenter i mitt förhållande tycker att han misshandlar mig psykiskt. En liten del av saker som hänt har jag berättat för professionella i och med terapin och även terapeuten tycker att han har gått över gränsen. Senaste 2 veckorna har jag druckit 1-2 flaskor vin per vecka, egentligen inom gränsen för riskfri konsumtion (finns det?) men min make tycker att det är fel av mig att dricka något alls i princip. P andra siden klagar han lika mycket om jag dricker läsk eller till och med mineralvatten.. jag gör liksom fel hela tiden. När jag förklarar hur jag känner så vars nekar han till allt och menar på att jag har fel. Det är mitt eget fel och mina egna brister som gör att jag har de uppfattning om saker. Jag får liksom inte känns som jag känner ens. Och om han mot förmodan medger att jag gjort fel/sagt något elakt, etc så beror hans beteende på mig. Det är så han upplever det

Kennie
mån, 2021-05-10 - 21:32

I mina öron låter hans beteende manipulativ. Varför ska han anmärka på om du dricker mineralvatten? Fundera över vad du kan acceptera och tala om det för honom. Angående att veta vad som är normalt, här är min syn på saken: i ett förhållande är det normalt att bli osams ibland, gräla, bli sams och gå vidare. Att ständigt bli kritiserad är för mig osunt, så ska man inte behöva ha det...

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 06:10

Jag blev rädd på riktigt på ett sätt jag nog inte upplevt innan. Drack i lördags och söndags, mycket. Ca 2 flaskor vin per dag. Började redan mitt på dagen. Vet knappt varför. Igår (måndag) genomled jag en bakfylla så illa jag knappt kunde tro att det var möjligt. De initiala krökningarna och huvudvärk var inte det värsta. Jag har haft en sjuk ångest, svettats, skakat och känt mig nästan paranoid. Paralyserad och har liksom knappt kunnat äta sedan i fredags. Mardrömmar större delen av natten. Vad fasen ska jag göra? Beror detta på alkoholen? Känns liiite bättre idag men har liksom ont i hela kroppen. Ont i njurarna och levern. Rädd för att dö. Sjukt nojig för att något i min kropp ”gått sönder”.

Kennie
tis, 2021-06-15 - 08:20

Hej.. Jag lider med dig, det är hemskt att må sådär.. Vad tror du om att vända dig till en riktig beroendemottagning, tex Riddargatan 1? Se hur de bedömer din situation, om du kanske behöver lite draghjälp i form av medicinering för att bryta vanan? Jag läser en längtan i dina inlägg, att du vet att du skulle kunna ha det så mycket bättre, och att du är lite uppgiven och inte vet vad du ska börja med att förändra. Att i ett sånt skede få professionell hjälp att komma igång tror jag kan vara guld värt. Jag är säker på att du har förmågan att hitta balans i livet. Och att börja med att vara nykter är det viktigaste. Vad har alkoholen gett dig de senaste åren? Överväger det negativa? Kanske kommer du sakna den mindre än du tror. Häng på och kör en nykter sommar, det finns så mycket annat att njuta av! Stor kram till dig, ge inte upp, du fixar det här!

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 08:59

Det negativa överväger helt klart det positiva! @Kennie det liksom bara slår slint i huvudet på mig, har nog svårt med min reglering av känslor, om flera saker inte blir riktigt som jag har tänkt (behöver inte vara något stort) eller om jag exponeras för för mycket intryck blir min hjärna liksom överbelastad och för att stänga av dricker jag. Första glasen ger mig en spark i rumpan, jag blir produktiv och tar tag i saker och skjutit upp. Men sen om jag blir tillräckligt berusad finns det inget stopp. Efter ca 3-4 glas vill jag bara ha mer och mer! Vill helst undvika att söka sjukvård för det här då jag inte vill få konsekvenser av det. Nämnde för vc för många år sedan att mitt drickande ibland var destruktivt och jag mådde psykiskt dåligt och då drog de in all form av hjälp. Blev väldigt ifrågasatt gällande allt efter det, även saker som inte alls faktiskt var relaterade till alkohol. Inte för att det går särskilt bra för mig nu men det jag hittills åstadkommit har jag gjort på egen hand. Upplevde att ”hjälpen” från sjukvården gjorde att jag drack mer och mådde allt sämre. Man får tyvärr en hemsk Stämpel om man ens nämner alkohol. Sjukt att det ska vara så. Är så uppgiven och trött på mig själv.

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 09:06

Jag mår något lite bättre idag men är liksom ändå helt förstörd. Så tufft. Känner att den psykiska bakfyllan har blivit värre med åren, visst att man kan kräkas och få huvudvärk (inte heller så mysigt såklart) men det här är något annat! Jag får konstiga tankar om att ”alla hatar mig” samt blir totalt handlingsförlamad, kan knappt gå ut med soporna liksom. Det är inte kul alls. Igår trodde jag nästan att jag skulle dö ärligt talat.

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 09:06

Jag mår något lite bättre idag men är liksom ändå helt förstörd. Så tufft. Känner att den psykiska bakfyllan har blivit värre med åren, visst att man kan kräkas och få huvudvärk (inte heller så mysigt såklart) men det här är något annat! Jag får konstiga tankar om att ”alla hatar mig” samt blir totalt handlingsförlamad, kan knappt gå ut med soporna liksom. Det är inte kul alls. Igår trodde jag nästan att jag skulle dö ärligt talat.

Torn
tis, 2021-06-15 - 11:29

@Ångestmoln Hej! Jag lider verkligen med dig.❤️ Det du beskriver påminner så sjukt mycket om hur det var för mig när det började bli riktigt illa. När det fysiska beroendet av alkoholen började ta fart, och när det sedan gick väldigt fort utför. Till slut var absolut ingenting kul och jag behövde enbart alkoholen för att överleva och kunna fungera rent kroppsligt. Ingen aptit, värk i levern och njurarna och en stark oro för att dö dygnet runt. Om jag inte fick i mig alkohol var skakningarna så kraftiga att jag inte kunde hålla i ett glas. På nätterna svettades jag som en gris och hade konstiga upprepande mardrömmar. Jag trodde aldrig att det kunde gå så fort som det gjorde de sista månaderna. Det var riktigt läskigt. Nu behöver det ju inte bli så för dig, ( det hoppas jag verkligen inte) men
Som sagt, det du skriver ger mig kalla kårar och påminner mig om begynnandet av det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.

Jag hoppas verkligen du kan hitta kraften för att bestämma dig för att sluta dricka NU innan du eventuellt hamnar där jag var på slutet.

Kram

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 12:14

Kan det vara så illa? Alltså det är inte bra men jag dricker absolut inte dagligen, max 1-2 ggr per vecka. Det är det att bakfyllorna har ändrat karaktär och minnesluckorna är längre. Nu blir jag riktigt rädd när du skriver så där. Känner lätt ångest även idag men det har blivit lite bättre. Drack senast i söndags. Vill inte dricka mer men känner ett lätt sug. Fy fasen

Torn
tis, 2021-06-15 - 13:00

@Ångestmoln Jag vet inte, men jag hajade till då det stämmer in så jäkla mycket på hur jag upplevde det. Just det där med att bara vilja dricka mer och mer när man väl har börjat och att den psykiska bakfyllan blev värre och värre. Nu drack ju jag visserligen nästan varje dag, men helt plötsligt blev det riktigt illa utan att det hade hänt något annat i mitt liv. Det var som om beroendet gick in i en helt annan fas. Jag vara bara tvungen att dricka hela tiden, för att inte bli helt galen. Riktigt hemskt faktisk. Kroppen krävde helt plötsligt alkohol för att kunna fungera.😫

Då fick jag nog, och som tur var fick jag omänskliga krafter för att bestämma mig för att lägga av helt. Har varit nykter i 17 månader nu och mår hur bra som helst.😍

Du är ju ganska ung forfarande, bra att du tar det på allvar redan nu. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle hamna där jag gjorde. Alkoholen tog över totalt. Ta hand om dig.

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 13:32

Ja det lär ju inte bli bättre om jag fortsätter så här. Önskade att jag kunde hitta lite viljestyrka men jag saknar liksom det fullt ut. Det jobbiga är det här med att dricka 2 dagar i rad, då protesterar verkligen kroppen ordentligt efteråt! Tappar all aptit och har jättesvårt att få i mig mat under mina 2 dagar i rad. Första dagen dricker jag oftast socialt med en kompis och äter dåligt men ändå något. Dagen efter när jag illa hela dagen och piggnar inte till förrän jag börjar dricka igen, glömmer att äta och det gör det ju ännu hårdare för kroppen. Det är så sunkigt och tragiskt. Men så tar man sig samman och håller ihop ett tag, innan det är dags igen... hatar det här

Andrahalvlek
tis, 2021-06-15 - 14:19

Så var det för mig också. Mot slutet var jag tvungen att ta en återställare för att bli människa igen. Jag mådde så illa att jag kaskadkräktes både på fyllan och dagen efter. Det var som om min kropp skrek till mig: ”Du förgiftar mig!” Minnesluckorna på fyllan kom allt tätare. Jag upplevde nästan aldrig det behagliga ruset. Det hände ingenting och ingenting och plötsligt blev jag asplakat. Då fick jag nog. Idag visar min app att jag har varit nykter i 492 dagar. Kan jag så kan du.

Kram 🐘

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 15:49

Känner mig mer och mer förgiftad av alkoholen, den påverkar min kropp mer negativt än innan oavsett mängder. Så trött på alla lögner dessutom, ljuger för mig själv och andra. När jag väl druckit för mycket några gånger på kort tid har jag så svårt att bryts mönstret. Usch

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 15:49

Känner mig mer och mer förgiftad av alkoholen, den påverkar min kropp mer negativt än innan oavsett mängder. Så trött på alla lögner dessutom, ljuger för mig själv och andra. När jag väl druckit för mycket några gånger på kort tid har jag så svårt att bryts mönstret. Usch

Ångestmoln
tis, 2021-06-15 - 19:54

Vill liksom sluta men ”inte riktigt än” och ha ”vissa undantag”. Ibland kan jag lyssna på podddar om missbruk samtidigt som jag dricker. Vill aldrig må så här som jag gjorde i helgen igen. Vill bara må bra men jag har fastat i någon spiral av nedstämdhet, oro och drickande. Svårigheter med rutiner ock koncentrationen är det svåraste som mer och mer påverkar mitt liv.

TappadIgen
tis, 2021-06-15 - 20:16

@Ångestmoln Det var precis sådär jag resonerade ganska länge. Jag kan inte ge något exakt tidsförlopp på detta då jag har dålig koll på vad som hände när men jag vet att för min del gick alkoholismen i några steg.

- Jag inser att det blir för mycket ibland och försöker begränsa det med varierande framgång.
- Inser att begränsningen inte funkar jättebra för mig och förstår att jag måste sluta, men tänker att jag kan göra det sen och börjar förhandla om lösningar på hur jag ska kunna fortsätta dricka utan att det räknas när jag slutat dricka(lite hårdraget).
- Tid förlöper.
- Lyckas äntligen sluta.

Nu är vi ju alla olika, men jag skulle såklart ha slutat när jag fattade att jag behövde göra det. Man kan kanske säga att jag inte var redo då men jag drog bara ut på lidandet. Om drickandet leder till en viss del nöje och en viss del misär, ökar andelen misär markant när man börjar dra ut på det.

Jag förstår dig absolut när du känner att du inte riktigt vill sluta än men jag tror att du också vet att det inte är det bästa för dig.

Ångestmoln
ons, 2021-06-16 - 08:30

Ja det lutar mer och mer åt det, känns som att jag på ett sätt är känsligare för alkohol än andra. Blir väldigt ”ur balans” av allt möjligt och får lätt ångest, alkoholen gör såklart allt värre. Hade en period för ca 5 år sedan när jag drack och festade massor på ett väldigt destruktivt sätt, i efterhand förstår jag inte hur jag orkade ens. Sen tog jag tag i mitt liv mer och jag lever inte på det sättet längre men alkoholen har ändå alltid varit svår att hantera för mig. Snedfyllor är ett regelbundet återkommande tema för mig. Upplever tyvärr att alkohol i mindre mängder ökar min koncentration ock förmåga till att organisera mig i vardagen, en liten spark i baken liksom. Sen dricker jag inte alltid på det sättet, men ett glas vin framåt em när man slutat jobbet och ska ta tag i sysslor gör mig mer produktiv. Tyder det på någon störning i hjärnan?

Kennie
ons, 2021-06-16 - 15:14

Tror inte det är någon störning, bara hjärnan som vant sig att få alkohol vid såna tillfällen, det kommer nog bli normalt om du låter bli att dricka. Ge nykterheten tid, tänk att du har makten att befria dig själv från alkoholrelaterade ångest. Du missar inget genom att vara nykter, alkoholen ger dig ju sällan något bra nuförtiden.

Andrahalvlek
ons, 2021-06-16 - 15:33

@Ångestmoln Det är vanligt att alkoholen används både som startgas och fartdämpare. Alkoholen bygger om hjärnans kemi så när du känner sug, eller behöver alkohol för att komma igång med saker, så är det en typ av abstinens. När du slutar dricka tar det några veckor upp till några månader innan hjärnan börjar fungera som den ska igen.

Alla pratar om att levern skadas av alkohol, men efter allt jag har läst så tycker jag att skadorna på hjärnan är otroligt allvarliga och att man borde prata mer om det. Sök på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig mer om hur alkoholen påverkar hjärnan.

Kram 🐘