Vi vill dig bara väl och ibland märker man nog inte själv när man bäddar för ett återfall. Så det var en varning skriven i all välmening.

Det kommer att vara upp och ner. Jättelänge. Livet blir absolut inte en räkmacka för att man slutar dricka, det har de allra flesta vittnat om här inne. Liksom att det alltid finns andra saker att ta itu med när väl alkoholen är borta. Tålamod är vår viktigaste följeslagare på resan.

Den nyktra resan är lång - och du jobbar på jättebra!

Kram 🐘

@Kennie Vi skrev nog samtidigt men så gott att du tolkade mig precis så jag menad….ett konstaterande att så här ser mitt liv ut just nu. Och du fångade orden som visade på att jag önskar en bestående nykterhet och hoppas på att min hälsa ska bli bättre med det🙏🏻

När det gäller motion så tänker jag också att en halvtimma om dagen är jättebra och egentligen rimligt att klara av. Min man och jag är ju nere i Skåne nu. Vi får inte riktigt grepp över orten vi bor i …så en promenad som skulle bli högst en timma blev dryga två timmar trots GPS🙈 Tänker att den nivån behöver jag inte hålla😂

@FinaLisa Tack jag visste väl det och att du tror på mig🙏🏻

@Sattva Så kan det vara! Det är lite som tolkningen om är glaset halvfullt eller halvtomt. Jag skrev ändå som Kennie citerade ”Jag hoppas att med bestående nykterhet att min hälsa blir bättre och att i sin tur kan göra att jag känner glädje”.

Nog om detta🦋

@Andrahalvlek Jag förstår att ni menar väl men ibland hamnar orden fel hos mig även om ni vill mitt bästa.

Tänker även att det kan vara svårt att se när ett återfall är på gång även om man tror att man gör det. Min hjärna är fortfarande kidnappad och kommer så vara under en lång tid. Så är det. Jag håller inte på att förhandla…även om suget finns…och ibland finns det väldigt starkt.

🦋

Att bli nykter är litegrann som att lära sig leva med en kronisk sjukdom. I början är man helt knäckt och arg som sjutton. Livet är ju så orättvist, alla andra kan ju. Man saknar sitt gamla liv massor, då man var ung och vital och frisk. Och här sitter man nu med olika funktionshinder att ta hänsyn till.

Ju snabbare man kan komma till stadiet ”ja, nu är det så här och jag får göra det bästa av situationen” desto bättre är det förstås för individen. Då kan man nyorientera sig, hitta nya sätt att göra gamla saker, hitta nya saker att göra, värdesätta helt andra saker. Då lägger man sin energi på det istället för att sörja det som man aldrig kan få tillbaka.

Sen är vi alla olika och det tar olika lång tid för oss. Det är en form av sorgeprocess. Har vi drabbats av andra motgångar tidigare i livet har vi ofta lättare att ta oss framåt, för allt man övar på blir man bättre på. Även att ta sig igenom kriser kan man bli duktig på faktiskt.

När min yngsta dotter föddes svårt sjuk och handikappad var jag helt knäckt jättelänge. Hur kunde livet vara så orättvist? Sen väldigt många år tillbaka tänker jag inte så alls. Jag väljer att se hennes styrkor och hur hon berikar våra liv istället för tvärtom. När folk frågar mig hur jag orkar svarar jag glatt: ”Ja, jag kan i alla fall känna mig helt säker på att hon varken blir kriminell eller knarkare”. För så är det, det finns inga garantier för någonting i livet. Allt blir som det blir och går som det går, vi kan bara förhålla oss till det.

Och det är väldigt klokt av dig att inse att noll alkohol är det bästa för dig. Den insikten är den finaste gåva du kan ge dig själv tror jag.

Kram 🐘

Godkväll @varafrisk
Det låter fint med din helg, en måndagskväll med sill och öpotsyis man aldrig gå fel, visst!
Nu vet jag att du har mycket att stå i med din jäkla sömnmaskin och diverse prover.
Men kan du prata med din läkare om något jag ändå skulle beskriva som ganska långvarig nedstämdhet/oro och den där grå känslan?
Anledningen till att jag började med Ssri var inte trötthet eller depression. Det var oro som pågått under flera år, över min dotters mående. I kombination med annan stress över barnens pappa, över min egen pappa. Min doktor sa att oro (liksom vi vet alkoholen) kan nöta ner halterna.
Det var bara en tanke som du gör vad du vill med! Jag har iaf fått liv i det mesta i pallkragarna (ryms inte mycket...) och fyllt mina krukor. Inte allas Än.
Jag tänkte jag skulle sova tidigt men nu är klockan ändå midnatt. Godnatt min vän 💕

@Varafrisk Som sagt, det var fler än jag som läste nåt annat mellan raderna. Men jättebra att du är på banan. Håller tummarna för dig.

Såg ditt inlägg om barn/ungdomar hos Torn, VaraFrisk och jag måste bara skriva att jag håller med fullständigt. Alla vill nog lyckas, men självförtroendet sätter också en del käppar i hjulet. Med rätt stöd tror jag att alla skulle lyckas för jag tror egentligen ingen innerst inne vill stöka, men bättre det än att känna sig totalt misslyckad. Du skrev ett viktigt inlägg tycker jag.

Och jag läste förövrigt också din slutkläm på inlägget där du landar i en nykter framtid. Jag brukar också ibland vilja skriva ner de där funderingarna på alkohol och en del svar man får blir helt fel. Det bara är så. Alla skriver ur sin erfarenhet och läser ur sin erfarenhet. Och alla vill väl.
Alla har sin agenda och sin lösning på problemet. Tycker att det är intressant att läsa dina funderingar när du vrider och vänder på känslorna kring drickandet. Det är en del i processen. Jag tänker att du får en väl förankrad nykterhet genom att göra som du gör. Så ta inte åt dig och bli ledsen. Det är skrivet i största välvilja av människor som inte känner dig men som vill dig väl. Du vet vad som träffar rätt och vad som skjuter lite förbi målet den där gången. Och det som träffar rätt är det du tar med dig. Det andra kan passera som en liten gest av omtanke från en främling.

Hej @Varafrisk.
Ville mest titta in så att du vet att jag tror och tänker på dig. Och jag vill understryka det som @Sisyfos skriver. Du vågar reflektera djupt, både upp och ner, och ärligt bemöta både dina egna och andras tankar. Jag tror att det kommer att bli din framgång på lång sikt. Och på kort sikt har du ju redan lyckats jättebra. Kram (vi kanska är nära varandra även geografiskt just nu, rätt landskap och det var hårda vindar och höga vågor även hos mig då du skrev om blåsten :))

Tack alla för era inlägg🙏🏻 Jag förstår att ni vill mig väl men ibland hamnar vissa inlägg fel hos mig precis som mina inlägg kan feltolkas utifrån hur jag menade. Och precis som Sisyfos skriver så känner ni inte mig och man skriver från sin egen agenda.

Men det är både en risk och en möjlighet att skriva så öppenhjärtigt som jag gör. Ibland blir jag ledsen och irriterad och det är min sämsta egenskap att jag har svårt att skaka av mig den känslan snabbt utan den ligger gärna och skaver. Fast å andra sidan kan de inläggen göra mig så klarsynt.., och tänka…men så är det ju inte…men så menade jag inte…så på sikt så gör dem nytta. Och genom att vända upp och ner in och ut det är så jag blir nykter. Det var så jag vågade hoppa på socionomutbildningen och det var så jag var helt övertygad när jag satte mig på planet t Colombia…jag var 100% redo på att bli mamma till en liten kille på andra sidan jordklotet och lika övertygad var jag fyra år senare när jag skulle bli mamma till en liten tjej.

Önskar er alla en fin dag oavsett om ni kämpar eller har kämpat☀️

Kram🦋

All dialog människor emellan är bättre än stumhet. Det går ju bra att vända och vrida på saker här. Vi vet alla att var och en utgår från omsorg- om de vi möter. Det blir en sorts grundläggande tillit både för den som skriver, och den som tar emot.
Så tråcklar vi oss igenom och hittar både förståelse- och ibland får vi stanna vid att vi är olika, rentav inte förstår. Men viljan är viktig. Så tänker jag hela tiden i mitt jobb, som ofta handlar om att jämka ihop olika företagskulturer. Alla måste bli lyssnade på. Alla måste få berätta. Alla måste tro på att ”the greater good” är bättre än var och en för sig. Andra människor lär mig massor. Du till exempel. Kram!

Hej Bäst! Jag fungerar som så att jag måste dyka ned i det dåliga för att kunna fånga det bra. D.v.s. jag behöver skriva/prata om alla problem, få dem uttalade på det ena eller andra sättet för att kunna ta min steg vidare i positiv anda. Jag är inte per definition rädd för problem. Tvärtom gillar jag problem av karaktären "sådana man kan göra något åt/påverka själv" (alkoholen är ju ett typiskt sådant problem). Så kallade I-landsproblem är underbara att prata om och vända och vrida på. Missförstå mig inte, jag är en positiv människa med stor förmåga att se det fina i det enkla eller lilla eller vad som. Tacksam för livet och vad det ger mig i stort och smått. I vissa sammanhang kan jag uppleva att det inte är OK att prata om de negativa sakerna i livet. För mig är det oklart varför men förhåller mig till det så klart. Här på forumet vänder och vrider vi också på våra tankar. Funderar på om du funkar lite som jag @Varafrisk?

Kram!

Anonym26613

Din tråd verkligen fångar forumets styrka på många sätt. Du skriver så målande och ärligt. Och alla dessa människor som läser och reagerar på minsta signal redo att rycka in. De kom som en våg från "vidare livet' och ville hålla dig på den smala vägen. Missförstånd eller inte, jag läser bara en massa kärlek ❤
Jag tror på dig som så många andra. Fortsätt bara som du gör. Ärligt och på ditt sätt!

💚🌸💚🌸💚

@Charlie70 Ja så är det nog👍🏻vi funkar nog lika🤗

För mig är alla inlägg i min tråd lika betydelsefulla …för bara att man tar sig tid att skriva ett inlägg gör mig glad. Jag är varken mer eller mindre än någon annan. Även om vi alla har något gemensamt dvs att vi är beroende av alkohol så är vi ju olika individer, tolkar saker olika och känner igen varandra i våra inlägg på olika vis. Ibland när ngt inlägg gör mig ledsen el irriterad tänker jag att jag ska inte vara här inne på forumet så ofta som jag är eftersom det ligger kvar och skaver lite för länge…fast ändå fortsätter jag. Ja…vi får se…ngt att öva mig på…att släppa…

Så är då snart vår 30-åriga bröllopsdag över. Ätit väldigt god lunch på dagen och suverän middag på kvällen och en glass på eftermiddagen. Haft en annorlunda känsla i kroppen. Något har inte varit som vanligt. Den där förväntan har inte funnits..den där lite spännande känslan. Att få dricka bubbel och skåla för vår bröllopsdag. Dricka vin t maten. Nu testade jag något nytt. En alkoholfri bröllopsdag. Det var inte yippe🎉då ljuger jag. Åt middag på en restaurang som låg på stranden. Blev förvånad att det var fullt ..en tisdag i juni..innan semestern har börjat …men det var mysigt. Drack en flädercider i ett vackert glas fullt m isbitar med en limeklyfta. Så festligt och gott! Nu när dagen har gått känns det ändå bra att den inte innehöll alkohol. Tror det skulle varit lite jobbigare om vi hade varit m vänner. Så jag är tacksam 🙏🏻 Å skåla kunde vi göra ändå👍🏻

När vi skulle åka iväg t restaurangen pratade vi m värdparet och då fick vi en flaska Prosecco av dem. Och det kändes väldigt konstigt. Om jag inte haft antabus kvar i kroppen så hade nog den direkta känslan varit att jag ville öppna flaskan för jag blev så överrumplad. Nu har jag varit med om detta en gång och nästa gång kan jag vara mer redo. Nu får vi spara den tills vi får gäster. Min man får ta hand om flaskan.

Imorgon bär det hemåt igen. Försöker skaka av mig stressen som kommer lite smygande pga att torsdag och fredag är tämligen fullbokade.

Godnatt 😴🥰

@Charlie70 Ja så är det nog👍🏻vi funkar nog lika🤗

För mig är alla inlägg i min tråd lika betydelsefulla …för bara att man tar sig tid att skriva ett inlägg gör mig glad. Jag är varken mer eller mindre än någon annan. Även om vi alla har något gemensamt dvs att vi är beroende av alkohol så är vi ju olika individer, tolkar saker olika och känner igen varandra i våra inlägg på olika vis. Ibland när ngt inlägg gör mig ledsen el irriterad tänker jag att jag ska inte vara här inne på forumet så ofta som jag är eftersom det ligger kvar och skaver lite för länge…fast ändå fortsätter jag. Ja…vi får se…ngt att öva mig på…att släppa…

Så är då snart vår 30-åriga bröllopsdag över. Ätit väldigt god lunch på dagen och suverän middag på kvällen och en glass på eftermiddagen. Haft en annorlunda känsla i kroppen. Något har inte varit som vanligt. Den där förväntan har inte funnits..den där lite spännande känslan. Att få dricka bubbel och skåla för vår bröllopsdag. Dricka vin t maten. Nu testade jag något nytt. En alkoholfri bröllopsdag. Det var inte yippe🎉då ljuger jag. Åt middag på en restaurang som låg på stranden. Blev förvånad att det var fullt ..en tisdag i juni..innan semestern har börjat …men det var mysigt. Drack en flädercider i ett vackert glas fullt m isbitar med en limeklyfta. Så festligt och gott! Nu när dagen har gått känns det ändå bra att den inte innehöll alkohol. Tror det skulle varit lite jobbigare om vi hade varit m vänner. Så jag är tacksam 🙏🏻 Å skåla kunde vi göra ändå👍🏻

När vi skulle åka iväg t restaurangen pratade vi m värdparet och då fick vi en flaska Prosecco av dem. Och det kändes väldigt konstigt. Om jag inte haft antabus kvar i kroppen så hade nog den direkta känslan varit att jag ville öppna flaskan för jag blev så överrumplad. Nu har jag varit med om detta en gång och nästa gång kan jag vara mer redo. Nu får vi spara den tills vi får gäster. Min man får ta hand om flaskan.

Imorgon bär det hemåt igen. Försöker skaka av mig stressen som kommer lite smygande pga att torsdag och fredag är tämligen fullbokade.

Godnatt 😴🥰

@Miss Mary Poppins Tack ditt inlägg kom när jag skrev🙏🏻 Ja… ibland rör man till😉men nu får jag väl släppa och gå vidare 🙌🏼

Kram🦋

@Varafrisk 💗
Grattis på 30-årsdagen får jag väl säga såhär i efterhand!💞
Skönt att ni fick komma iväg och fira lite 🎉🤗
Min sambo och jag ligger ett år efter er...inte klokt vad tiden går fort!

Idag är det onsdag, vi får ta vara på den. Inte leva imorgon utan idag!😁

Kram 🧡🌷🧡

@Varafrisk Vad kul att du hade en fin bröllopsdag!
Nu ska jag vara helt ärlig igen. Jag känner att det är svårt att skriva till dig o jag gör det mindre o mindre. Vi har olika sätt att kommunicera troligtvis o jag känner att du ofta misstolkar det jag skriver, o jag får ett halvsyrligt svar/ kommentar. Så kommer någon annan in som tolkar det jag skrivit helt annorlunda o ger respons till dig på det. Och då plötsligt vänder du. Detta har hänt mer än en gång. Det känns som om man får trippa på tå när man skriver. Eller när jag skriver snarare. En del härinne skriver allt "rätt" till dig o du älskar dem. En del trampar dig på osynliga tår o får en känga.
Det gör det svårt, iaf för mig, att skriva. Jag tvekar varje gång. Blir bortskrämd till o med.
Detta är nog inte så kul för dig att läsa men något jag behöver säga dig. Det är inte bara du som tar åt dig av saker som skrivs. Det är inte jättekul att vara den som skriver o det "hamnar fel" gång på gång. Tills någon säger till dig att man kan se det från ett annat håll. Det är som om när du ser mitt nick så automatiskt går dina taggar ut...

Det är så svårt med skriven kommunikation. Utan att direkt ha varit involverad i diskussionerna, så kan jag inte se att @Varafrisk delar ut kängor eller vill att någon ska trippa på tå. Jag tycker att hon bemöter det motstånd hon får genom att ärligt beskriva sina egna känslor. Och även vi som delar ut råd i välmening måste ju vara beredda på att bli motsagda. En diskussion med högt i tak leder förhoppningsvis alla vidare.
Love, peace & understanding till er alla <3

@Sattva Har funderat länge och väl hur jag ska skriva, om jag ska skriva. Jag läste i din tråd igår och förstod att det var mig du menade. Jag vill verkligen inte verka snobbig eller högfärdig för det är det sista jag är. Tänker inte heller att du behöver trippa på tå för mig. Jag ber om ursäkt om jag har gjort dig ledsen/sårat dig, det har absolut inte varit min avsikt. Och, jag tänker att det har inte heller varit din avsikt gentemot mig.

Tänker precis som @Blenda att skriven kommunikation är svår. Jag tänker att vi är väldigt många som skriver här på forumet därför kanske inte så konstigt att man får större igenkänning hos vissa som skriver och mindre med andra. Vi är olika och vi tolkar det skrivna ordet olika.

🦋🦋🦋

53 dagar nykter. En vecka utan antabus. Snart hemma. Ser fram emot att få träffa vår hund som alltid blir så glad när man kommer hem oavsett så får man ett så kärleksfullt välkomnande❤️ Bonus blir att även vår dotter är hemma❤️

Två arbetsdagar framför mig innan ledigt igen. Kommer att få bekänna färg dessa dagar😅

Förlitar mig på mina föregångare att det blir bättre med tiden…med suget…med fokuseringen🙏🏻

🦋🦋🦋