Visste inte vart jag skulle sätta inlägget.
Är bara så allmänt mycket frustrerad på allt som rör alkohol. 🤯 Lider med anhöriga och lider med dem som kämpar med olika beroenden, såsom alkohol. Vet inte vart jag ska ta vägen. Hur alkohol glorifieras. Till exempel på Facebook, där jag är med.
Att samhället ser ut som den gör, att alkohol är liksom det normala. Och jag som sett det elände alkohol för med sig. Förstör för relationer och för jobb och mycket mer. Jag blir så less. Alkohol finns överallt.
Och att behöva i vissa sammanhang "försvara mig" varför jag inte dricker, att jag är som en kuf, en udda person som inte alltid gör det. Nej tack. Det är väl mera onormalt att slänga i sig gift. Eller?! Och nej, jag är inte gravid. Inte idag heller!
Då jag blev med på forumet hade jag tanken att det är väl "bara att sluta dricka och ta tag i sitt j _ _la" liv ! Ja, så tänkte jag som anhörig först. Det är inte så "bara" kom jag på sedan ... 😔 Efter att ha läst om människors liv. Det är inte så lätt. Det är inte så "bara" .
Efter att ha börjat få viljan att försöka förstå beroende, och därför gå in på "förändra sitt drickande" har jag fått ökad förståelse. Mera på djupet. Har mycket varit in på sidan och anhörigsidan. Bägge har hjälpt mig mycket. ❤️
Som anhörig i det så kallade vanliga livet har jag fått många råd hur jag ska göra gällande min anhörig. Ingen annan vet hur jag mår på djupet - egentligen. Hur skulle det vara att lyssna och "bara" ge mig en kram ...
Jag gör så gott jag kan i den situation jag är i. Vad som funkar just nu och känns rätt.
Kanske är det så för någon i beroende, att man gör så gott man kan i den situation man är i . Och har en vision vad som är rätt just då. Där kanske vi är lika. Nämligen, att det vi behöver i bägge "läger" är en kram eller fina ord i stället för hur vi enligt vissa människor borde agera för att få önskat resultat. Ingen annan kan ju sätta sig in i den situation man befinner sig i. Varje person är ju unik. En tanke bara ...
Trevlig helg. 🌺