@Andrahalvlek Tack för din input. Du får mig att fundera på en hel del och jag har låtit det ruva en dag, men kommer nog ge det ytterligare en tid. Jag har inget sådär uppenbart som hoppar fram direkt när jag funderar på det, men det kanske kommer. Jag blev lite överrumplad av frågan om klassresa, för det har jag val ändå gjort när jag tänker efter, även om jag inte känner det som att jag har gjort det. Nu växte jag ju upp tillräckligt långt från Göteborg för att det inte ska kunna kallas förort, men likväl i arbetarklass och självklart sossar. Speciellt min mamma var gjord av den gamla sortens virke som inte går att få tag på riktigt längre. Men, jag vet att min mamma också var stolt för mina studier och arbete och hon berättade ofta för sina bekanta om mig. Där är kanske mer skuldkänslor i att jag inte sen jag slutade gymnasiet bott särskilt nära henne. Länge bodde jag ju inte i samma världsdel och nu när jag väl hittade hem till Sverige så hamnade jag ändå ganska långt bort och fortsatte ju ändå att resa ut i världen. Jag tänker på när jag var i Saudiarabien och de sköt missiler mot flygplatsen vi skulle flyga från. De har ju ett försvarsystem så inga civila flyg råkar ju illa ut, men en kväll under en middag kunde vi höra en missil bli nedskjuten och vi fick senare veta att någon på marken hade blivit dödad av fallande delar och sen när vi skulle flyga hem så blev vårt flyg förändrat så att det skulle gå till Turkiet istället mitt i natten och då över Syrien samma natt som Trump sa på TV att han skulle bomba Syrien. Där förelåg ju aldrig någon fara egentligen såklart, eller alltså inte mycket större fara än vad det innebär att flyga ett normal flyg, men det låter ju otäckt när man sammantaget alla händelser funderar på det på det viset och nästa dag fick vi ju veta att bombningen inte började förrän natten efter. Men min mamma sa till mig att dit skulle jag aldrig få åka igen.

Så där ligger det väl någonting. Jag kom liksom aldrig hem igen som var tänkt när jag först flyttade. Jag kunde helt klart kunnat vara där för henne mycket mer.

Jag vet ju att du har skrivit om din far tidigare också. Kan du fortfarande ha plågsamma minnen kring det? Det där med känslomässig inkontinens är något som jag kan känna igen mig i, men jag tror att jag har blivit mycket bättre.

@TappadIgen Blev orolig att jag skrivit något som du tog illa upp av, även om det inte är så jag känner dig. Men jag kan förstå att du behövde fundera lite. Det finns nog en del osagt där, vilket kan förklara skavet. Å andra sidan finns inte din mamma mer så det blir aldrig sagt heller.

Jag tänker att din mamma måste ha varit sjuk av oro när du var utomlands. Bara beskrivningen nu gör mig kallsvettig. Det jag tänker också är att du aldrig riktigt etablerade en vuxenrelation med din mamma, så som jag gör med min vuxna dotter nu. Och som jag gör med min mamma nu när det blir ombytta roller, det vill säga att jag tar hand om henne.

Jag flydde ju också hemorten vid 20-årsåldern så min och min mammas vuxenrelation har liksom fått möjlighet först de senaste fem åren sen hon flyttade hit till mig. Innan det träffades vi bara 2-3 gånger per år på kalas och jul, och då finns det inget utrymme för på-djupet-prat.

Man behöver förstås inte ha en på djupet-relation till alla, men då finns det helt naturligt också saker osagda och det tror jag kan bli en form sorg.

Vad det gäller min pappa kan jag inte spola tiden tillbaka. Jag kan inte göra gjort ogjort eller ogjort gjort. Jag kan inte göra mot honom som jag skulle ha gjort om jag fick göra om det idag. Med den kunskap och erfarenhet jag har idag. Hade han fortfarande levt hade jag haft möjligheten att försöka åtminstone.

Det sörjer jag fortfarande 20 år senare. Att jag inte ens fick möjligheten att göra rätt mot honom. Att jag var förblindad av ilska och irritation mot honom, att det var de enda känslorna som fick plats. Hade han levt fortfarande hade jag gjort annorlunda.

Samtidigt förstår jag att jag gjorde som jag gjorde då. Jag har förlåtit mig själv för det. Jag har förlåtit honom. Han gjorde så gott han kunde, vad han var förmögen till.

Samtidigt är det en sorg som jag har lärt mig att leva med. Att det blev som det blev. I början väckte sorgen mig mitt i natten. Numer påminns jag bara ibland, som nu. Eller om jag ser en kvinna i min ålder ihop med sin åldrande pappa. Ser kärleken dem emellan.

Min pappa hade många svagheter och brister, och alkoholismen genomsyrade allt. Hans allra största fördel var att han älskade mig villkorslöst. Han var värdelös på att visa det, men jag visste det och kände det nästan telepatiskt.

Vi bråkade massor när jag var i tonåren, de sista åren innan jag flydde hemifrån. Vi kunde inte vistas i samma rum en halvtimme utan att bli osams. Jag har tänkt efteråt att det nog berodde på att vi var för lika. Det är väldigt vanligt att det blir så. Den förälder man är mest lik bråkar man mest med. Sina egna svagheter i någon annans skepnad står man ut med minst.

Det är läkande att prata om det, skriva om det. Får jag chansen så pratar jag gärna med andra om min pappa. Som minns honom. Hör dem återberätta gamla minnen, hör dem återberätta saker som han sagt. Det är läkande. Att visa intresse för honom gör mina få minnen av honom mer levande.

När man är 20 år vill man bara bort, ut i världen. När man är 50 år som jag är så blir man lite mer intresserad av dåtiden. Att prata med min äldsta dotter nu om hennes barndom är lönlöst, men jag ser fram emot att hon kommer och frågar. Vi nosar lite på det ibland, när det blir tillfälle. Ett minne här och där. Vi umgås så pass mycket att det får plats också, även om hon mest är framtidsfokuserad förstås.

Haha, jag vet inte om mitt inlägg hjälpte dig alls 😂 Men det hjälpte mig lite till faktiskt. Sätta ord på tankar som ramlat omkring lite löst i skallen.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Nejdå, det ska mycket till för att jag ska ta illa upp, tror jag, och jag tänker mig att med mina vänner här på forumet skulle jag nog hellre berätta det än att hålla mig undan. Det har nog inte varit något på forumet som jag tagit illa upp åt som jag kan minnas. Däremot håller jag mig undan en del trådar där jag upptäcker att mina tankar/råd och frågor inte bidrar till något, som t.ex. där jag förstod att jag upplevs som präktig. Men det är ju inte för att jag tog illa upp för det utan mer för att det inte skulle komma något konstruktivt ur min närvaro där. Vilket är synd egentligen, för nog kan forumet tåla lite mer friktion, men av den konstruktiva sorten. Sen passar man ju inte alltid med alla andra människor heller och så är det ju där med att kommunicera i textformat. Det blir ju lätt missförstånd. Min avsikt är dock alltid att hjälpa till, även i de fall där jag inte håller med om vad någon skrivit. Det upplever jag att majoriteten här gör också och jag tror man mår bäst av att förutsätta det också.

Ditt inlägg hjälpte mig i allra högsta grad dock och kul att det hjälpte dig också :) Vi har ju inte samma erfarenhet men det hjälper att kunna läsa och reflektera om hur det varit för dig. Men nu behöver jag nog några dagar att fundera på det igen.

@TappadIgen Det där funderandet är bra grejer! I vårt tidigare liv hällde vi vin på alla djupare tankar, men det är slut på det nu.

Håller med dig om att det är bäst att undvika vissa diskussioner. Man märker om någon mest bara vill ha medhåll, och helst inte alls vill ta del av någon annans åsikt/tankar om de är avvikande.

Det är synd tycker jag. Det är ju när man bollplankar med andra som de riktigt magiska grejerna kliver fram på scen 🤩

Kram 🐘

@TappadIgen Jag har också kallats för präktig här på forumet.😂 Man vill ju bara väl, men det är inte så lätt när alla ser olika på saker och ting och har olika mål. Tyvärr skäms nog en del och vågar inte skriva på forumet mer när det inte går så bra. Det är väldigt synd, skammen är det största hotet mot att få till en förändring. Man ska absolut inte skämmas utan fortsätta kämpa på. Annars händer ju inget. Tur att en del återvänder hit efter ett tag i alla fall. @Soffi är ett bra exempel på hur bra det kan bli. 😍

Ha det bra!

@Andrahalvlek @Torn Jag funderar mycket på det där med hur man kommer framåt. I nykterhetsarbetet tror jag förvisso att det är bra med ryggdunk och det är vi väl också bra på, på det här forumet. Sen är det nog också bra med lite skav, i alla fall när det är konstruktivt.

Jag har återigen haft en period där jag inte varit här så mycket, men jag har semester den här veckan och min far har varit på besök. Jag har märkt att jag oftare tänker på saker i termer om hur jag skulle formulera det här på forumet, men 99% av det som jag tänker på blir aldrig nedskrivet här och tur är väl det kanske. Jag ska ändå komma till en sak som slog mig häromdagen, men jag sparar det till sist. Jag läser en hel del också av det som skrivs och tänker att jag vill svara på saker, men det blir inte av. Sen missade jag också mötet, vilket grämer mig. Jag missade chansen att höra på vad Andrahalvlek hade att säga men också Soffi och Ase som hade intressanta saker att säga gången innan dess då jag var med.

Tillbaka då till vad som hände. Senaste veckorna har jag fått en del alkohol i present genom jobbet varav merparten har getts bort direkt. Bland annat fick jag och en kollega öl samtidigt i ett paket med annat och då tog han naturligen över min ranson t.ex. Men nu fick jag hem lite utrustning där det också var med öl av ett märke från avsändarlandet som jag tidigare uppskattat mycket och även i sällskap av avsändaren så tanken var ju god. Jag tänkte att min far dricker ju öl så han kan ju få dricka dem så får jag se vad han tycker om dessa, då det ju ändå är lite exklusivt med en direktimporterad öl på det sättet(är det lagligt förresten?). Min far dricker alltså öl och jag har väl kanske nämnt det tidigare att han dricker nog aldrig i mängder längre men för ofta och jag har pratat med honom om detta men han är lite deprimerad för han är extremt extrovert till skillnad från mig och bor ensam i ett hus som änkling och har varit väldigt isolerad under Covid och nämner ju det som orsak.

Så berättar han till mig när vi är på promenad samma kväll som jag tänkte bjuda honom på ölen "Vet du, när jag är nere och hälsar på hos dig så är jag inte sugen på öl alls. Har inget behov av dem".

Nu bjöd jag honom såklart inte på ölen efter att han sa det, men annars hade jag ju gjort det och det fick mig att skämmas, även om ingen fick veta om vad jag var på väg att göra. Men det gav mig en tankeställare.

@TappadIgen Vilken tur att han sa det! Du har visat honom att det finns ett alternativ till tröstölen. Alkohol i present är ett otyg, trots att det är omtanke bakom. Ingen skulle väl ge bort droger i någon annan form liksom? Och får man alkoholen i present och ger den vidare känns det liksom lika illa, att man sponsrar någons drickande liksom. Min ex-svärmor, som dricker för mycket vin för sitt eget bästa, kommer jag aldrig någonsin ge alkohol i present. Ingen annan heller för övrigt. Det blir lättare när alla vet om det på alla nivåer, då lär man inte få alkohol i present mer.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jo, jag vet. Jag skäms fortfarande för att jag höll på att ge honom den där ölen. Mitt problem är väl att jag kan gå till ganska extrema längder för att inte slänga något ätbart/drickbart när det inte har blivit dåligt.

För ett antal år sedan så blev jag matförgiftad av vad jag misstänker var en räkmacka jag köpte på ett café. I alla fall, min nästa måltid var på Max för ovanlighetens skull. Jag äter inte snabbmat en gång om året i snitt ens, men just den här dagen blev det så. Jag satt och åt med min sambo och märkte att jag mådde allt mer illa och började få väldiga problem att få i mig pommesen. Min sambo som var förvånad över att jag inte var först färdig med att äta var hungrig och frågade om hon kunde få några pommes. Jag var så lättad över att hon åt upp resten åt mig. Sen tog jag mig hem och spenderade resten av dagen fördelat i sängen och på toaletten.

Efteråt förklarade jag hur lättad jag var att hon hade ätit mina pommes, för jag vet inte hur det hade gått annars. Hon tyckte att jag kunde ju ha slängt dom annars och jag sa "Nej". Det kändes ärligt talat inte som ett möjligt alternativ för mig. Det är väl förmodligen någon slags OCD. Jag vet inte om jag nämnde det innan men under en liknande incident mådde jag väldigt illa en gång när jag gick i fjärde klass, även om det inte var matförgiftning då. Jag mådde ok när jag tog maten men inte efter att jag börjat äta. Jag satt kvar länge och försökte få i mig allt och var sist kvar i matsalen men fick till slut ge upp. Det var torsk med skirat smör och potatismos minns jag. Det var den enda gången jag fick slänga mat under min skoltid.

Försöka äta pommes när du var matförgiftad🤢. Stackars dig! Inte många som hade klarat det😊.
Lite roligt blir det när jag nästan kan se det framför mig 😉.

@TappadIgen Det låter onekligen som någon form av tvångshandling att all mat/dryck måste ätas/drickas upp. Ställ ut ölen i trappuppgången så kommer de till nytta utan att du bokstavligen sponsrar någon specifik person. Så gör folk med möbler ibland, skriver en lapp: ”Varsågod och ta, annars slängs möblerna i övermorgon”. Det tycker jag är smidigt, jag gillar återbruk.

Att din pappa inte fick din öl känns allra viktigast faktiskt. Om du är uttalat nykter så vet han att du finns att prata med om han känner att han behöver se över sitt eget drickande. För mig känns det viktigt att inte predika nykterhet i alla lägen. Ingen ska behöva ta hänsyn till mitt ickedrickande, alla får dricka precis som de brukar. Det är deras val.

Men om någon är nyfiken och ställer frågor så svarar jag. Och då berättar jag om hur mycket bättre mitt liv har blivit på alla områden. Sen får de processa det på egen hand. Jag ser fram emot att jag kanske så småningom inspirerar någon IRL att sluta dricka.

Kram 🐘

När det kommer till mat är jag ganska extrem på många vis och det är väl en av anledningarna till att jag funderar på att jag återfinns någonstans på något spektrum. Det och alla andra egenheter jag har som jag inte ser som ovanliga tills jag jämför mig med andra. Visst är det så att vi ibland kan ha svårt att veta vad som är normalt och inte? T.ex en del alkoholistbeteenden trodde många av oss att vi var ensamma om tills vi hittade det här forumet och upptäckte att många andra tänkt och gjort på samma sätt.

Det är förvisso ett problem som jag har, vilket är att objektivt värdera mina egna upplevelser. När min psykolog frågar hur jag har mått och jag tvingas tänka efter förstår jag att jag egentligen inte har någon skala som referens att jämföra mot. Men det gäller inte bara frågan om mående utan om allt.

Sen har jag ju andra saker med mig som är ovanliga för de som befinner sig på ett spektrum. Bland annat har jag kanske den märkligaste mest invecklade humor av alla som jag känner. Sen inbillar jag mig också att jag har en god förmåga att leva mig in i hur andra känner.

@Andrahalvlek Jag håller med om att inte predika nykterhet i alla lägen. Det är bättre att föregå med gott exempel. Angående ölen så kommer jag väl på något men de kommer väl säkert stå här hos mig över midsommar. Jag har noll tankar på att öppna dem själv och skulle det ändra sig, vilket jag förvisso är ganska säker på att det inte gör, så skulle jag hellre hälla ut dem i så fall.

@Ase Jag fick i mig ganska många. Ibland är jag nog för envis för mitt eget bästa.

Jag glömde beställa kavring till midsommar. Den som City Gross bakar är ok, men är ju inte alls samma som man får från surdegsbageriet i staun. Jag överväger därför att baka själv. Matlagning är kul och jag inbillar mig att jag är relativt bra på de saker som jag lagar, men är ingen som bakar. En snabb googling visar att just kavring inte är särskilt svår. Vågar jag på mig det? Är det någon som har ett tips?

@TappadIgen Det är väl egentligen jättebra att du inte vill kasta mat eller dryck.🤩 Men vad är det som gör det? Är det att det är slöseri med pengar eller att det är slöseri med jordens resurser? Tänker du likadant när det gäller prylar, typ gamla kläder eller en halvkass mobiltelefon?

Själv har jag lite fobi mot mat som har passerat bäst före datum, den slänger jag utan problem. Och ev starköl häller jag gladeligen ut. Det mår jag i princip bara bra av.😅

@TappadIgen Ska du träna på något så är det nog bra KBT att hälla ut just starkölen 😉 Vinn-vinn.

Klart att du fixar att baka kavring! Just bakning är det viktigt att man gör exakt enligt receptet och med dina förmågor gör du nog exakt som det står. Jag är kass på att baka för jag kan inte ta en instruktion exakt, jag måste skruva lite efter eget tycke och smak. Sån är jag. Vi är alla olika och olika berikar ❤️

Kram 🐘

Att inte slänga mat, kan också komma från barndomen..Min mamma var lite tvärtom, mot andra som växt upp under knappa förhållanden(Finland under kriget) Många äter upp det gamla brödet först innan man öppnar nytt..Min mamma öppnade alltid det färska brödet gärna ungsvarmt..Hon sa att ” om man aldrig tar det färskaste brödet, får man ju alltid äta gammalt bröd” Vet flera som har svårt att slänga mat, och därför äter upp allt på tallriken..Jag äter tills jag är mätt, slänger resten om det är kvar något..Många som varit tvungna att äta upp som barn..Idioti tycker jag..Inte konstigt att folk får ätstörningar..Du skrev om finsk musik i ett inlägg TI. Jag har aldrig hört dom banden du nämnde..Kanske något nyare? Själv lyssnar jag på mycket gammalt..Både engelskt, svenskt och finskt. Det var bättre förr. 😉..

@Torn Tro det eller ej men jag är mer av en pragmatiker än idealist. Jag är alltså mer intresserad av effekten än ställningstagandet. Jag ska försöka ge dig ett konkret exempel, men det är väl lite kontroversiellt. Jag är emot droger, men om legalisering av innehav av små mängder har positiv effekt som man provar i Portugal och vissa delstater i USA t.ex, så är jag för den legaliseringen. Nu vet jag inte om den har positiv effekt och jag är egentligen inte så intresserad av den debatten i sig. Alltså, jag är inte idealist och för totalförbud mot droger även om det skulle visa sig vara sämre(jag är inte säker på att frågan är helt utredd men det är en annan sak).

Så på samma sätt så är jag mot matsvinn för att det såklart är dåligt för miljö och ekonomi bland annat. Men jag är inte idealist utan pragmatiker och förstå att om jag låter bli att trycka i mig de sista pommesen när jag är matförgiftad en gång, så gör det ingen skillnad i praktiken mot det att jag generellt arbetar mot matsvinn d.v.s. planerar inköp och inte tar till mig mer än jag tänker äta upp o.s.v. Så det handlar ju helt klart om något annat.

Att äta mat som har gått ut bästföredatum gör jag nästan hela tiden. Jag blir störtglad när de rear ut ägg som går ut samma dag t.ex. Halva priset och när jag kokar dem så skalar jag dem mycket enklare. Förra året skulle min pappa slänga oöppnad inlagd sill som gick ut året innan, men jag åt dem. Om sillen har blivit dålig märker man ju det direkt på lukt och smak. Jag har svårt att tro att sill kan bli så dålig att jag blir dålig av den utan att jag skulle märka det. Jag har en surströmmingsburk i kylen som gick ut för 2 år sen. Den är kanske lite svårare att märka om den har blivit dålig på lukten :) men att den gick ut för 2 år sen är ju ingen fara åtminstone så där förlitar jag mig på det. Den lär hålla ett par år till.

Nu pladdrade jag visst på ett tag :)

@Andrahalvlek Det blev faktiskt två kavringar. Jag följde, som kanske förväntat, ett recept online, som hade fått högt betyg, till punkt och pricka. Den första blev god men inte tillräckligt smakrik så jag gick tillbaka till ritbordet och förändrade receptet lite genom att läsa andra recept och se vad de hade. Det blev bättre. Men nästa gång kommer jag nog justera lite till. Jag följer alltid recept till punkt och pricka första gången men sen jobbar jag på det där jag ser att det finns förbättringspotential. Men jag skriver aldrig ner något utan jag förpassar allt till minnet och förlitar mig på att det finns där någonstans att ta fram när jag behöver det och gör det inte det så kanske det inte var viktigt nog. Alla mina favoritrecept har jag i minnet.

I morse blev det kavring med överbliven sill från igår och ägg. :)

@miss lyckad Jag tänker lite som din mamma! T.ex köper jag nytt bröd i affären när det är färskbakt och börjar på det och så fryser jag inte det gamla som är kvar och använder när jag har slut på bröd. Ibland får jag göra ett uppsamlingsheat och äta bröd från frysen i en vecka innan den blir överfull :) Men då tänker jag precis som henne.

Men jag kan verkligen inte slänga mat. Jag tänker att om jag skulle få känslan av att jag behöver göra det så tar jag mindre nästa gång. Det finns ju de som har OCD åt andra hållet. De måste alltid slänga lite mat. Jag hade en tidigare kollega som var så t.ex. Sen har du kanske märkt att på hotellfrukostarna så har glasen blivit mindre och mindre och mindre för att minska på svinnet. Var på ett hotell för ett tag sen som numer har shotglas till apelsinjuicen. Otroligt irriterande för man får ju stå där och dricka två shottar och sen ta med glaset till bordet och dricka under första mackan och sen gå och fylla på igen. ÄNDÅ såg jag på någon lämnad bricka hade ett shotglas som var halvfullt med apelsinjuice. Varför? Någon gick och fyllde upp 6cl apelsinjuice i ett glas men blev mätt efter 3cl och lämnade? Självklart inte. Det är såklart OCD åt andra hållet, att man inte får äta upp/dricka upp allt. Möjligen en protest mot barndomen.

På tal om att äta upp allt och Finland. Har du sett den finska komikern Ismo som gör ståuppkomik på engelska? En av hans mest delade klipp är där han pratar om att hans mamma alltid fick honom att äta upp allt på tallriken för han skulle tänka på barnen i Afrika. Nu har han blivit vuxen och är överviktigt och kan ibland undra, med underbar finsk-accentad engelska "How have I helped the situation?". Titta på den om du inte har sett.

@TappadIgen Du har hittat en ny hobby - baka! Först odla och sen baka, vilken sambodröm du har blivit 😍 Mitt ex, den alkoholiserade sambon som jag var ihop med 1,5 år, var helt grym på att baka.

Hans kanelbullar och butterkaka var outstanding - och hans fluffigt bakade rosenbröd fick allra mest beröm på äldsta dotterns studentbuffé. Alla tanter gjorde vågen! Tricket är tydligen att knåda degen så lite som möjligt. Påstår han. Rejäla doningar i form av köksassistent modell större var ett måste också. Själv var jag supernöjd med att slippa ens försöka baka! Kladdkaka och äppelpaj är min nivå.

Lagar mat gör jag dock gärna, inspirerad av recept och sen frispejsar jag efter tycke och smak. Har man bara bra råvaror så kan det bara bli gott, det är min devis.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Nja, det blir nog inte bakning så ofta. Just midsommarhelgen räknar jag inte alls på vad jag äter utan äter fritt med gott samvete. Jag tänkte först egentligen bara köra med midsommarafton men som vanligt har jag gjort alldeles för mycket mat. Blev en skagenröra igår t.ex och den har jag inte ens smakat på ännu för att det fanns så mycket av det andra. :o Så det blir idag också. Annars när jag gör storkok och bakning så har jag ju koll på allt som är i och väger upp slutresultatet samt vilken procentuell del jag äter av den och får då reda på hur mycket jag ätit av allt. Roligt, visst då jag uppskattar siffror men även lite tidskrävande och inte något för vardagen. Lägger nog redan ned för mycket tid på vad jag äter. Har för övrigt nytt rekord i liten banan. 60 gram vägde den bara förra veckan :o

Men att laga mat är roligt!