av Orosmoln

Orosmoln
fre, 2021-06-25 - 07:52

Måste nog skriva här hur dessa första fyra dagar varit så jag kan gå tillbaka sen, får inte glömma.

Dag 1 fortfarande ordentligt skakig men bättre än dagen innan då jag med två händer drog i mig 2 33cl starköl för att jag skakade så mycket att jag blev rädd.

Dag 2 skakningar, yrsel som kommer och går. Ligger mest i soffan. Får tvinga i mig mat och vatten.

Dag 3 känns lite bättre men fortfarande kommer skakningarna och yrseln med jämna mellanrum. Måste köra bil till affären för att handla mat, känns otäckt. Inne affären känns det som jag skall svimma, går som i dimma, händerna lite skakiga.

Dag 4 vaknar och känner mig ganska ok trots allt, tänker att nu vänder det. Lovat att köra en vän, plötsligt kommer skakningarna och yrseln igen. Får ringa och skjuta upp en timma. Blir bättre, kör men det känns inte helt ok. Tänker att om jag kör i diket så har jag i alla fall ingen alkohol i kroppen. Så fortsätter dagen och kvällen, får några timmar som känns helt ok sen skakig och yr igen någon timma. Får lite gjort hemma, tvättar och byter sängkläder. Verkligen behövligt då jag vaknat varje morgon sjöblöt men inte förrän nu orkat ta tag i detta. De timmar jag känner mig som vanligt kommer funderingar på att jag inte vill att någon skall veta hur det står till, måste jag ta en öl ändå på midsommar så ingen förstår? Avstyr midsommarfirandet.

Dag 5 Midsommarafton. Vaknat, känner mig ok men vet att skakningarna och yrseln kan komma när som helst. Huvudet känns tungt, lite dimmig. Behöver inte göra något alls idag, inte träffa folk och inte köra bil. Tankarna kommer, vad har jag gjort mot min kropp? Kommer den någonsin att återhämta sig från detta? Tur att jag har tidig semester, hade inte klarat varken att ta mig till jobbet eller att arbeta. Nu väntar en lugn ensam midsommar och det känns som det bästa valet för mig idag så inget jag sörjer. Är glad att jag avstyrde allt firande. Måste låta kroppen läka om det fortfarande är möjligt.

Önskar alla er andra en Glad Midsommar!

Ase
fre, 2021-06-25 - 09:37

@Orosmoln vad jobbigt du har haft det och vad du har kämpat!
Klokt av dig att ta det lugnt idag.
Kanske du kan ta en promenad och äta en god glass eller något 😊.
Önskar dig en fin dag 💖

Orosmoln
fre, 2021-06-25 - 09:59

@Ase kom precis tillbaka efter en halvtimmes promenad när jag såg ditt svar. Undrar vad de jag mötte längs vägen tänkte.. Allt gungar och ibland känns det som jag skall svimma där längs vägen, kanske tänkte de att här är en som börjat midsommarfirandet tidigt :-) Tur vi bor som vi gör så man möter inte så många men mycket sommargäster här nu.
Grattis till dina två månader Ase måste kännas underbart!!

Andrahalvlek
fre, 2021-06-25 - 11:36

Låter klokt att fira helt i din ensamhet utan att fira alls typ. Lika klokt att skriva ner hur du mått. Lova nu dig själv att om tanken ”en öl kvittar nog” dyker upp så går du tillbaka och läser det du har skrivit först innan du gör någonting.

Chill midsommarkram 🐘

Gullranka
fre, 2021-06-25 - 15:21

Så klokt och bra jobbat att avstyra midsommarfirandet och fokusera på ditt välmående och nykterheten istället. Kroppen är otrolig på att återhämta sig, och om du gör din bit och avstår drickandet så kommer den att göra sitt och sakta men säkert reparera de skador som uppstått. Tänk bara på hur mycket bättre du redan mår efter bara några dagar, om du jämför med första dagen! Vila, drick vatten och lyd AH:s råd här ovan om du börjar tänka på den där ölen igen. Kram 🌸

Orosmoln
mån, 2021-06-28 - 10:10

Så har dag 8 kommit. Konstigt nog inget sug efter alkohol trots stor oro och trötthet. Oro då jag fortfarande får konstiga ”anfall” av skakningar, yrsel, känns dimmigt i huvudet. I går dessutom stora mörka fläckar i synfältet under ett par minuter. Dessa anfall varar inte längre än 20-30 minuter åt gången nu men det oroar mig att de fortfarande kommer utan förvarning. Känns fortfarande olustigt att köra bil eller vara i affären.
Hade jag inte vetat att dessa anfall som oroar mig orsakades av alkoholen hade jag nog druckit bort oron men till och med jag inser att det inte är någon idé. Dessutom känner jag mig inte alls sugen på att dricka. Jag svettas inte längre floder på natten och sover faktiskt riktigt bra, trots detta väldigt trött. Nu är det bara att ta en dag i taget, andas och hoppas dessa konstiga anfall försvinner inom kort. Har någon här varit med om liknande när ni slutat dricka? Hur länge hade ni i sådana fall dessa symtom?
Önskar er alla en bra vecka!

Andrahalvlek
mån, 2021-06-28 - 10:18

@Orosmoln Låter som stressymtom alternativt panikångest. Jag hade liknande yrselanfall förra veckan, riktigt obehagligt. Triggades av skärmanvändning = jobb. När det väl hade börjat kom det i alla möjliga situationer. Lugn midsommarhelg gjorde att symtomen försvann, och nu är jag extra vaksam sista veckan innan semestern. Minsta yrselanfall så tar jag en paus från jobbdatorn.

Om det är panikångest så blir den värre om du blir rädd för den. Försök att lugnt tänka ”nu snurrar det till, men det går snart över, jag står still här så länge tills det går över”. Ju räddare du blir för anfallen desto kraftigare blir de. Om du istället kan tänka okej, okej, okej tills okejet på riktigt landar i magen klingar anfallen av. Djupandas SAKTA in och ut. OBS: Det är viktigt att du inte undviker eller flyr från situationen, då bygger du bara upp risken för ännu värre panikångest vid nästa tillfälle.

Kram 🐘

Orosmoln
mån, 2021-06-28 - 10:57

@Andrahalvlek ja kanske är det stress eller ångest. De sista veckorna innan min dunder fylla som varade tre dagar jobbade jag extremt mycket samtidigt som jag också drack mycket. Kroppen har väl fått nog. Kanske vill den påminna mig lite då och då så jag inte glömmer varför jag inte kan eller vill dricka längre :-)
Tack för tipsen!

Orosmoln
ons, 2021-06-30 - 10:14

Dag 10 och det känns som livet börjar komma åter. Inga skakningar, ingen yrsel. Kan fortfarande känna mig liksom dimmig och utanför mig själv men det är hanterbart. Mycket tankar kring alkohol men inte så att jag funderar på vad det skulle kunna ge mig utan snarare på vad det tagit bort från mitt liv att dricka så som jag gjort.

Inser att jag tappat min passion för min stora hobby som för några år sedan var en stor del av det som gjorde livet värt att leva, det gav mig energi och glädje. Allt detta är borta sen ca tre år tillbaka. Jag har idag en hög tröskel att ta mig över innan jag ger mig ut . Om jag lyckas övertala mig själv och kommer i väg så njuter jag men tidigare har jag belönat mig själv med alkohol efteråt, får också erkänna att det funnits tillfällen när jag använt alkohol innan för att orka komma iväg. Jag har nu gjort något så tråkigt som ett schema för när och hur länge jag skall ge mig av ut varje dag. Har satt målen ganska lågt så här i början 30 minuter om dagen skall jag ut. Just nu får jag ”tvinga” mig själv men det skall gå. Har ju lång semester i år så det finns tid att komma tillbaka till tidigare rutiner. Hoppas så att lusten och passionen för det som tidigare gav mig så mycket energi kommer åter.

Än så länge finns inga tankar på att dricka någon som helst alkohol någonsin igen men jag vet att om några månader när kroppen börjar må bättre så kan jag börja vackla och förhandla. Sist jag var nykter en längre period höll det i ca 4 månader. Blev ju nykter utan att egentligen ha fattat något medvetet beslut. Jag mådde dåligt, kroppen kändes slut. Låg på soffan, dödstrött hela sommaren. Tröttheten gav sig inte och till slut gick jag till läkare. Snabb operation med bra resultat, jag är oerhört tacksam för detta. Mådde bättre och lurade nog mig själv att det var sjukdomen och inte alkoholen som fått mig att må dåligt. Tänkte att nu när jag blivit ”frisk” så skulle jag klara att dricka måttligt. Som jag lurade mig själv.. Drickandet eskalerade snabbt till obegripliga nivåer och att kroppen tagit stryk det vet jag. Mitt mål är att aldrig dricka igen, jag skall vara nykter resten av mitt liv. Är dock så rädd för det dividerande jag vet kan komma efter en tids nykterhet. Jag har därför fattat ett beslut om att vara helt alkoholfri 12 månader. 12 månader är egentligen inte så lång tid, typ 12 löningar :-) Vet att det för många är bäst att sätta målet 3 månader eller ta dag för dag men för mig känns detta tryggt, jag behöver inte fundera eller dividera med mig själv om jag skall dricka eller inte under dessa månader. Eftersom jag är lite trögfattad när det kommer till alkohol och mitt drickande tror jag dessa 12 månader behövs för att jag skall kunna se klart och hinna uppleva fördelarna med nykterheten. Detta blev ett långt inlägg men jag tänker det kan vara bra att gå tillbaka och läsa själv om/när jag vacklar.

Nu skall jag ut mina 30 minuter och efteråt skall jag belöna mig själv med jordgubbar och grädde, lite onyttigt men så får det vara :-) Önskar er alla en bra dag!

Andrahalvlek
ons, 2021-06-30 - 11:06

@Orosmoln Du jobbar på jättebra med nykterheten! Du har verkligen bestämt dig och har satt ett tydligt tidsmål långt fram, som gör att du kommer att hinna uppleva en massa fördelar med nykterheten. Du har en tydlig plan för hur du ska komma tillbaka till goda rutiner. I början kan det krävas tvång, men på sikt blir det ett behov. Du reflekterar också mycket över varför det har blivit fel tidigare - och du funderar medvetet över hur du kan göra annorlunda den här gången. Full pott på den tentan!

Kram 🐘

Gullranka
ons, 2021-06-30 - 13:37

Grattis till 10 dagar! Tvåbent har jag sett det kallas här på forumet, det tycker jag är fint - att man står stadigt med båda benen fast nedtrampade i nykterheten. Det låter som en toppenplan med en 12-månaders nykter start för att sedan utvärdera, så slipper du fundera mer på det under tiden.

Ångestmoln
ons, 2021-06-30 - 14:46

Känner igen mig så mycket i det du skriver! Jag blir också helt ut lag efter en dunderfylla, psykiskt och fysiskt helt förstörd samt en enorm trötthet. Är så trött på alkoholen. Det är inte lätt. Det enda som hjälper tycker jag är att ta en dag i taget. Tillåt dig själv att vara trött, passa på att vila och försök att inte ha dåligt samvete. Om det är saker som du gärna vill få gjort eller måste göra tycker jag att det hjälper att skriva listor och bocka av. Jag blir helt paralyserad av ångest och trötthet efter att jag druckit, blir värre och värre märker jag. Jag är på dag 1 idag… drack inte igår men var så bakis att det nästan räkas som fylla..

Orosmoln
tors, 2021-07-01 - 07:01

God Morgon! ja det är faktiskt just det, en god morgon. Är trött men inte bakfull, kan det bli bättre! Konstigt nog sover jag som en stock, inga problem med sömnen men känner mig ändå inte utvilad när jag vaknar. Ja, ja, det kommer nog.

@Andra halvlek, tack för att du tar dig tid att svara och peppa alla oss nya och ny gamla det är guld värt! Jag har läst din gamla tråd i förändra sitt drickande, massor av bra tips där på poddar och böcker. Denna gång tänker jag inte glida fram utan att reflektera i nykterheten utan stanna upp, tänka och känna så det sätter sig ordentligt.

@Gullranka, tvåbent låter bra tycker jag, lite stadigare än att stå på ett ben. Nu skall jag bara lära mig hålla balansen utan att ramla. När balansen sitter är det dags att lära sig gå ett steg i taget.

Här är det blåsigt idag men vindarna är ljumma och solen skiner. Ha en bra dag alla!🌞

Orosmoln
fre, 2021-07-02 - 20:32

@Ångestmoln det går bra. Har inga kraftiga sug utan mer som en svag konstant rastlöshet. Löser det med promenader och mitt beslut att inte ens fundera på om jag vill vara nykter livet ut förrän om 12 månader. För mig blir det lättare så. Har berättat för min man att jag skall avstå alkohol ett år för att låta kroppen återhämta sig ordentligt efter min sjukdom. Vi har aldrig diskuterat mitt drickande, ibland har han lite försynt påpekat att det är mycket ölburkar i återvinningen (tur han inte hittat mina gömställen där det finns väldigt mycket mer.. 😕) Han såg glad och lättad ut, gav mig en kram och sade att det tycker jag låter bra. Så nog har han sett, förstått och oroat sig. Hoppas det går bra även för dig och att mår bra, håller koll på din tråd ❤

Orosmoln
tis, 2021-07-06 - 13:25

Dag 15. Som ett envist kliande myggbett har suget varit de sista dagarna.🦟 Inga plötsliga, kraftiga, överväldigande anfall utan bara ständigt kliande omöjligt att ignorera. Så irriterande. Jag håller mitt schema och ger mig ut varje dag som jag tänkt vilket jag tror är bra. För övrigt blir det inte mycket gjort här hemma, har inte riktigt ork. Känner mig seg och faktiskt lat. Får göra ett schema för detta också så jag kommer igång. Efter senaste tidens drickande så finns en hel del att ta tag i. I morgon är jag ensam hemma hela dagen och skall då tömma mina gömmor på ölburkar och göra mig av med dessa. Hög tid för det nu.. Önskar er alla en bra vecka!🌻

Orosmoln
tis, 2021-07-13 - 10:23

Dag 22 och jag mår bättre och bättre. Har ju försökt att inte göra som förra gången då jag slutade när kroppen kändes helt slut och jag funderade inte mycket på varför jag druckit eller vad alkoholen gjort med mitt liv. Har läst diskussionen i Torns tråd och fick en ögonöppnare. Jag började inte dricka för att jag mådde så dåligt.

Alkohol har funnits i mitt liv sedan barndomen med en alkoholiserad mamma, mådde jag dåligt av detta? Ja, i många år gjorde jag det men jag har alltid vetat att jag är älskad och varit trygg med att mina föräldrar kommer till min hjälp om jag behöver.

Under många år drack jag mycket måttligt, skulle aldrig bli som min mamma det var jag helt säker på. Men i 30 års åldern hände något. Successivt har jag börjat dricka mer och oftare. Inte för att jag mådde dåligt utan för att det i min familj och vänkrets ansetts normalt och helt ok. I början blev det varje helg, så småningom även lite då och då på vardagar. Dock inga mängder utan kanske en öl eller ett glas vin. Vanan satte sig och så småningom tror jag det blev ett beroende. Jag har med största sannolikhet en ärftlig benägenhet att bli beroende då flertalet släktingar på min mammas sida var alkoholister, de flesta dog ganska unga.

Även när jag började dricka så gott som dagligen mådde jag i början ganska bra, ölen var som grädden på moset efter en lång dag full av aktiviteter. Det blev 2-3 öl på vardagar, dessto mer på helgerna. Här började jag också gömma mina tomma ölburkar så att inte mannen skulle se hur mycket det blev på en vecka. Fram tills för ca 4-5 år sedan var jag fortfarande en oerhört aktiv person, alltid mängder av projekt på gång. Men någonstans där blev ölen en nödvändighet för att ta tag i saker och för att belöna mig när jag fått saker gjorda. I början tyckte jag faktiskt att jag fick inspiration och massor av ork när jag druckit lite. Sakta ändrades detta och även om jag fortfarande planerade att göra massor efter att jag druckit en öl eller två så försvann både motivation och lust innan jag hunnit starta och jag drack i stället några öl till.

Jag fick allt mindre lust, mådde fysiskt dåligt, kände mig värdelös. Började inse att detta är inte bra, jag är på väg åt fel håll. Innan jag slutade denna gång gick det så snabbt på slutet. Kunde knappt fungera normalt utan öl, allt kretsade kring när, vad och hur jag skulle få dricka. Började dricka direkt på morgonen vissa dagar. Jag tror det var Torn som skrev ”Jag började inte dricka för att jag mådde dåligt. Jag mådde dåligt för att jag drack” När jag läste detta kände jag genast att ja, det är ju så det är. Jag måste inte analysera varje del av min uppväxt och mitt liv för att hitta en förklaring. Jag blev beroende och alkoholen får mig att må dåligt. Sen kommer livet inte att bli perfekt utan alkohol men säkert så mycket lättare.

Ha en bra vecka alla och tack ni som skriver, det ger så mycket vilja och inspiration att läsa hos er! 🌻

Andrahalvlek
tis, 2021-07-13 - 10:42

@Orosmoln Grattis till 22 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Det är klokt att skriva ner vad man tänker och känner, som en slags självterapi. Jag tror inte heller att man behöver hitta en massa skit under ”alkoholfilten”, men en del hittar nog alla. Oförmåga att sätta gränser mot sig själv och andra, oförmåga att nöja sig med good enough, oförmåga att känna inåt vad man verkligen behöver etc.

När du beskriver din onyktra resa är det väldigt tydligt att alkoholism är en progressiv sjukdom, det blir stadigt värre och värre. Får flashbacks från min pappa som aldrig ville hitta på någonting. Han svarade ”inte idag, jag orkar inte” varje gång jag föreslog att vi skulle hitta på någonting. Mot slutet fick han ingenting gjort. Han jobbade och sen satt han i tv-fåtöljen. De sista åtta åren innan han dog satt han bara i tv-fåtöljen eftersom han blev sjukpensionär. Jag är så glad över att jag har slutat traska i hans fotspår.

Kram 🐘

Torn
tis, 2021-07-13 - 11:20

@Orosmoln Hej, och stort grattis till 22 dagar! Det kan ju vara lite känsligt att jämföra sig med andra som du har sett i min tråd.😅 Men det skiter jag i nu och måste bara skriva Wow! Precis så var det för mig! Helt otrolig igenkänning!

Ha tålamod nu bara, och drick för allt i världen inte det första glaset så blir det bättre än vad du någonsin kan tänka dig.

Jag kan ju inte veta det förstås är väl bäst att tillägga. Men jag tror det.

Bra kämpat! 🤗