Jag kan inte sluta dricka när jag har tagit de första glasen. Jag har alltid varit den i kompisgänget som druckit snabbast, mest och fortsatt längst. Flera vänner har beskrivit hur min blick förändras och att jag blir som ”radiostyrd” när jag är full. Minnesluckor har varit standard. Jag har sedan tonåren haft väldig mycket bakisångest.
Min livssituation har ändrats de senaste åren. Jag har en sambo och barn. Förut festade jag varje helg men nu blir det mycket mer sällan, kanske är ute på krogen ett par gånger per år. Om sambon och barnen är hemma så brukar det gå bra att komma hem i tid och inte blir för full. Men de gånger de inte är hemma så spårar det ur varje gång. Har inga spärrar när det kommer till hur mycket jag kan dricka, jag ser det som att jag ”passar på” och ”unnar mig”. Tänker att det inte drabbar någon annan än mig. Problemet är att ångesten efteråt är brutal, har väldigt mörka tankar, hatar mig själv och tror att alla andra också gör det. Jag går igenom (det jag minns av) vad jag sagt kvällen innan och vilka jag pratade med. Har en tendens att prata jättemycket med alla möjliga och har inga spärrar kring vad jag berättar. Oftast går jag direkt in på det jag inte borde prata om, känsliga eller kontroversiella saker eller saker jag som nykter verkligen vill hålla för mig själv. Den här egenskapen orsakar extra mycket ångest i kombination med minnesluckor, eftersom jag kan ha berättat vad som helst för vem som helst.
Jag har dessutom skadat mig rejält en gång på väg hem, fick en fraktur, och har blivit påhoppad en gång (inte allvarligt men en spark i magen) utan att jag visste varför, men antar att det var något gränslöst jag sagt eller gjort. När jag vaknar dagen efter kan jag se spåren och utifrån det pussla ihop hur kvällen slutade: mat som står framme, taxikvitto, halvdruckna ölburkar (som jag köpt för att ha hemma till jag kommer hem så jag kan dricka mer..) osv. Då vill jag bara försvinna från jordens yta. Tänker att ingen normal person kan vilja ha med mig att göra.
Utöver kvällarna då jag dricker ute på lokal, som alltså är sällsynta men påfrestande psykiskt, så har jag problem att sluta dricka även hemma. De kvällarna vi har besök och bjuder på vin så har jag väldigt svårt att inte öppna en till flaska även om jag vet att det bara är jag som vill ha mer. Jag sitter ofta uppe efter att min sambo lagt sig och dricker ”i smyg”. Jag har till och med köpt flasköl och inte burköl för att hon inte ska höra ljudet av burkar som öppnas. Jag gömmer tomglas och burkar så att hon inte ska kunna se hur mycket jag druckit efter att hon lagt sig. På helgerna börjar det oftast med att jag unnar mig en öl efter att jag arbetat i trädgården eller gjort nåt nyttigt i hemmet. Sedan fortsätter jag bara.
Jag har inget problem att inte dricka. Jag har haft vita perioder på över 3 månader och känner inte sug efter alkohol särskilt ofta. Det kan vara att jag bygger upp väldigt mycket mentalt inför en speciell händelse, tex en middag ute med kompisar som är inbokad eller nåt annat tillfälle där jag vet att jag kommer dricka alkohol. Jag tänker att det kommer bli så härligt och avslappnade, har väldigt romantisk syn i mitt huvud av hur härligt det kommer bli. Och det är oftast trevligt ett par öl in, och i stunden mår jag säkert bra hela kvällen, men sedan dricker jag för alldeles för mycket och vaknar upp dagen efter med extrem ångest.
Jag är ”högfungerande”, sköter mitt jobb och tar hand om allt man ska i hemmet och med familjen. Men relationen till alkohol är som ett öppet sår i mig. Har väldigt svårt att prata om det med de som står mig nära och jag skäms väldigt, väldigt mycket. Kan få ångest och kallsvettningar av saker jag gjort på fyllan för över 10 år sen. Det släpper inte.
Jag vet inte var jag vill komma, men det var väldigt skönt att skriva ner detta. Förlåt för vägg av text.. Jag känner inte att jag är beredd att sluta dricka helt även om jag vet att det är enda utvägen. Jag har gått i terapi för mina alkoholvanor för ett par år sedan, med fokus att dricka ”med måtta”. Det gick bra under tiden jag gick i terapin men jag har aldrig använt de metoderna efter det. Vet att jag borde tex bestämma exakt hur mycket jag får dricka en kväll, men är väldigt bra på att hitta anledningar att göra undantag från det, dvs jag dricker alltid mer. Jag skulle helst ta nån medicin så att jag kan ta en öl utan att känna att jag måste dricka 8 till efter det.
Är det någon som känner igen sig? Och vad ska jag göra?