Vad jobbigt det låter @Orosmoln! Superstarkt av dig att hålla dig nykter nu så ”länge” bör du druckit så mycket så länge! För mig är det ganska förrädiskt att jag kan vara måttlig i perioder, det blir som ett kvitto på att jag inte har problem, men det är som en tickande bomb och efter ett tag slutar det alltid i katastrof. Igår drack jag igen, måttligt. Endast 2 glas i socialt sammanhang. Som tur är skulle jag aldrig kunna dricka stötte mängder dagligen så jag blir så otroligt bakfull, skulle aldrig kunna jobba om jag druckit en flaska vin eller mer kvällen innan. Det kanske är tur på ett sätt. Psykiska bakfyllor får jag redan efter 2-3 glas. Blir trög och trött och orolig. Känner att alla säkert hatar mig etc. Idag känns det så trots måttlig konsumtion. Borde försöka börja träna men det känns nästan som en omöjlighet, har så dålig självdisciplin verkligen. Är generellt väldigt passiv, vet inte varför riktigt..

Vill hitta balans i tillvaron utan att behöva hålla nolltolerans mot alkohol, helnykterhet har tyvärr gjort mig mer besatt av att dricka och bakslagen blir hårdare när jag väl faller dit. Ber om ursäkt till alla som följer min tråd om den är tjatig och full av upprepningar….

Hej Ångestmoln! Brukar numera sällan kommentera i andra trådar än de som jag haft en längre relation till, men vill ändå skriva att igenkänningen är stor. Speciellt det där med att total avhållsamhet triggar.

Lycka till med förändringsarbetet. Själv har jag valt en annorlunda väg jämfört med många andra. Det var mitt enda sätt att hitta en väg ut ur eländet.

Har hållit en hyfsad måttlighet och ställt in aktiviteter som jag vet triggar mig till att dricka mycket. Träffar inte vissa personer etc. Känner mig väldigt sorgsen generellt och min relation tar mycket energi. Har börjat göra dagbok om allt han säger och gör. Tack för fian ord vinäger! Hur har du gjort menar du? Står det i fon tråd? Ska läsa! Nolltolerans blir tyvärr mer triggande för mig än måttligt intag, blir som besatt tyvärr. Det har inte funderat så bra innan för mig, det har funkat bäst hittills om jag tillåter mig att dricka litegrann. Det kanske låter som självbedrägeri men jag tror faktiskt inte att det är det. Sen är det nog inte rätt väg för alla såklart.

@Ångestmoln det låter som du inte alls mår bra nu, tänker på dig! Vad har hänt? Berätta om du vill. För mig blev det faktiskt lättare att bestämma ingen alkohol, enklare. Då har jag i och för sig druckit betydligt mer och regelbundet. Oavsett skriv här, här finns stöd att få från så många med massor av erfarenheter!
Kram🧡

Hej,
Det låter tufft och smärtsamt. Men kanske kan det också på sikt leda till något bättre. Som du skriver, du behövde nå botten. Men lita på att det finns en väg framåt nu, ett lyckligare liv för dig... Jag tror du behöver nykterheten för din egen skull, alkohol har fått dig att må så dåligt så många gånger. Problemen med din man har andra orsaker får jag en känsla av. Har du någon vän eller släkting som kan stötta dig i detta? Ta hand om dig nu! Kram!

@Ångestmoln jag känner så med dig, skickar en cyberkram full av omtanke 🧡 Hemskt med black out, har mannen sagt till dig att han vill lämna? Förstår att allt just nu känns svart men kanske är det som Kennie skriver början till något bättre. Jag hoppas att du har någon som kan stötta dig i din närhet!

Han funderar på att lämna mig, jag vet inte än. Jag har ringt och pratat med alkohollinjen idag, ska även gå på AA om jag vågar. Tror att satt ångest triggade mig att dricka, får ofta starka orostankar och tror att folk i min närhet ska dö. Det är fruktansvärt jobbigt. Har även utvecklat panikångest. Dricker när jag känner mig överväldigad av känslor, både positiva och negativa. Jag måste sluta dricka, jag kommer gå under annars.

@Ångestmoln
Hur är er kommunikation? Tänkte om du har svårt att ta upp saker du till exempel funderar på, att du kunde skriva hur du känner till honom och om din plan för drickande? 🤔

Som anhörig blir det ju så att med alkohol blir det som en tredje person i en relation, bland annat den biten tär. Talar ju nu för mig själv förstås. 🙄 Bägge parter kämpar på, men på olika sätt ... 😔 Jäkla alkoholelände.

Sköt om dig. 🌺

Ja vår kommunikation är inte den bästa, vi nåt liksom inte fram till varandra. Pratar förbi varandra.. vet inte hur vi ska komma framåt i det alls.. känner mig fullkomligt överkörd idag, hemskt bakfull och har noll energi.

Jag vill inte dricka ä, det här styr mitt liv! Orkar inte mer. Har registrerat mig på Cairy-appen och hoppas kunna hitta stöd där också! Tack alla för att ni löser min tråd och stöttar, det betyder jättemycket!

@Ångestmoln jag håller tummarna att maken stannar hos dig och att du får hjälp. Den där Cairy appen lyckades jag inte ta hem då den krävde nån kod jag inte har så det blev inget med det för mig. Kämpa dig igenom den här jobbiga bakisdagen så kör du nya tag i morgon👊💕

Vad bra att du tar hjälp på flera ställen, kör järnet nu och ge inte upp! Jag har också haft katastroftankar där jag på riktigt tror att personer jag bryr mig om har dött i en olycka om de inte svarar i telefon på en timme. Och att man ska krocka, störta, få cancer, allt möjligt. Upplever att det är kopplat till stress, när jag har lagom omkring mig lugnar sig katastroftankar och ältande. Och utan alkohol är jag alltid mer balanserad än jag var förut, så ångesten har försvunnit till stor del, hoppas att du också kommer känna så. Du skriver att din sambo funderar på att lämna dig. Vad känner du då, vill du leva med honom? Har fått intrycket att han inte är så snäll mot dig även när det gäller annat än drickandet. Kanske skulle du vara mindre stressad utan honom? Hur känner du dig när han inte är hemma?