Dagen har varit bra. Gym., promenad till AA-möte. Köpt lite nya växter. Läst ut boken: Kvinnan på tåget. Så livet går vidare. Och jag saknar inte alkoholen. Jag mår bra. Men ångesten gnager i alla fall. Det förflutna går inte att radera. Och då menar jag, att jag inte var riktigt närvarande, när mina barn var små. Pratar inte mycket om det numera, men det sitter ändå, som en tagg. Försöker att återgälda genom att passa barnbarn, så mycket, som jag kan. Nu skall jag börja på en annan bok.

Ju mer jag funderar, desto mer kommer jag fram till, att jag vill bara göra saker, som känns lustfyllda för mig. Men kan jag då göra rätt enl. 12:e steget i AA:s program?

Idag är en bra dag, utan särskilda funderingar. Livet löper på. Efter 2 vaccindoser har jag varit på cafe, restaurang, bott på hotell och åkt buss. Passat barnbarn och väntar på att min son med familj skall komma och bo hos oss. Ja, jag är nöjd. Saknar ingenting. Är tacksam för min nykterhet.

Jag mår just nu bra. Vill att livet ska fortsätta såhär. Önskar att få behålla det jag har, men har lärt mig att allt är föränderligt. Så en dag i taget. I morgon barnvakt till dotterdotter. Hon har seglat, spelat golf, spelat tennis och varit väldigt aktiv under sommarlovet. Det ska bli kul att få höra henne berätta. Tacksam för min nykterhet.

Jag är orolig för min son. Han följde inte med barn och fru i bilen till oss. Barn och fru bodde några nätter hos oss innan de körde vidare till Småland. Sonen flög direkt. Han har tagit hand om barnen under pandemin medan frun har jobbat. Han orkade inte sätta sig direkt med bråkiga barn i bilen. Ville först vara hemma tillsammanns med sin familj, men det ville inte frun. Hon körde direkt. Är glad att frun stannade till hos oss. Jag bad till Gud: Hjälp min son! Och fick ett sms från min son med en bild på en korg full av kantareller, som familjen hade plockat. Vilket fint tecken!🙂 Jag hoppas att få träffa hela familjen, när de kör hem igen. Jag ber sinnesrobönen. Den hjälper mig.

Nu är vår son m. fam. på väg till oss. Sängar är bäddade. Maträtter planerade. Allt förberett. Det känns bra just nu. Några timmars väntan…Lyssnar på en bok under tiden. Hoppas på en mysig samvaro. Tacksam för att jag är nykter.

@Vida skrev:" Jag känner mig nöjd. Kunde inte bli bättre."
Det är väl den bästa känsla man kan ha!
Hoppas sonen var med också så att du fick träffa honom och släppa oron.
Ha det bra!

Idag har jag varit på AA och känner mig deppad av, att höra alla tragiska historier. Jag mår bra i min nykterhet och så vill jag må. Visserligen bekymrar jag mig onödigt för barn och barnbarn, men det kämpar jag med mig själv med att mota bort. Och jag vill leva här och nu i tacksamhet för, att jag har det, som jag har det. Jag är nöjd.

I förrgår var jag med väninna och åt räkmacka på cafe och blev jättedålig i magen på natten. Som värsta baksmälla. Blev påmind om hur det kunde vara, när jag drack. Idag är jag lite matt. Men tacksam för min nykterhet.

Lördag: Idag ska det bli en skön höstpromenad. Veckan har gått i en bra lunk. Barnvakt onsdag, stud.dag, för mycket ipad, annars bra. Dock gjorde vi en glasspromenad och en godispromenad. Ja, nu är måendet helt ok.

Livet lunkar på. Skönt. Idag fika med dottern. Hon är min solstråle. Jag blir glad av henne. Jag märker, att hon gärna pratar av sig till mig. Och det känns väldigt bra, att bara kunna lyssna. Detta är verkligen en belöning i nykterheten.