Hej. Jag började här 28/6 men det går inte så bra. Jag är periodare, är helt alkoholfri mellan gångerna, då jag drar i mig en hela och tappar minnet. Jag super ensam och går aldrig på fest. Jag vill slippa få det där suget och slippa ta den där flaskan. Jag vill sluta dricka helt och finner inget nöje i måttligt vardagsdrickande. Senast igår drack jag en hela och känner mig rätt ok idag, bara att jag ångrar den där flaskan. Jag brukar dricka ungefär varannan vecka men det verkar bli tätare på senare tid. Jag har rätt jobbigt med en kronisk smärtsam sjukdom och utanförskap och väntar på domen från Fk, processen har tagit många år och är i sig slitsam. Jag har inget bra stöd via organisationen för min funktionsnedsättning, så den har jag gått ur. Jag vill bara få vara glad och slippa dricka. Eller åtminstone få slippa dricka. Hur gör man?

Det riktigt tråkiga är den person jag är med hämningarna borttvättad med alkohol. Är det den jag egentligen är, under alla lager av social kompetens? Jag tycker verkligen inte om min alkoholperson, och tänk om det ligger någon sanning i den. Det känns verkligen tråkigt. Jag hatar den personen.

@Arktos skrev:"Kanske jag behöver läkemedel mot alkohol för att lyckas."
Det tror jag är en bra idé. Då kan du inte dricka alkohol och det vore nog det bästa att börja med. Vanliga vårdcentralen och beroende mottagning kan skriva ut Antabus eller något annat. Säg att du behöver hjälp med medicin omgående.
Ring nu idag och skjut inte upp de.
💕sländan

@Sländan Bra idé, men man måste ringa på morgonen här för att få en akuttid på vårdcentralen, kan kan inte beställa tid i förväg, måste ske samma dag.

Ett syskon skickade meddelanden idag men de var så skoningslösa och fyllda med hat att jag fick lov att blockera hen. Jag förstår hen är sårad men när det börjar hagla falska påståenden om mig utan reson gav jag upp. Paradoxalt nog kan detta sporra mig att sluta dricka, som revansch. Normalt är jag inte en revanschsugen person. Mina syskon har sparat all min konversation med dem för att kunna ta fram vid tillfälle och använda emot mig. Jag ser det nu som att jag har bränt alla mina broar åt det hållet och att bygga upp dem igen kommer bara påminna mig om det som skett, inte minst genom dem, och jag behöver röra mig framåt, inte dväljas i det förflutna. Det finns mycket jag slipper med detta, inte minst deras forcerade sätt att vara riddare mot en ondskefull omvärld och att veta bäst jämt. Jag vill söka mig till mer ödmjuka miljöer. Där har jag tur med min mor och mina barn.

Känner sorg över min vidriga alkoholperson och avsmak mot alkohol. Efter att fått hatiska meddelanden från ett syskon släpper dock sorgen och jag känner lättnad. Och kommer till insikt om vissa saker. Min värld krymper och då blir den mer hanterbar. Jag är känslig och orkar inte bära mina syskons brister. De har dessutom sparat mina fylleskriverier för att använda mot mig vid tillfälle. Egentligen verkar de inte behöva mig för annat än någon att kunna mästra. Så är det även när jag är nykter, och jag är mest nykter. De behöver mig som lillebror. Den rollen har jag inte lust att spela. Dessutom visar de bara hat och avsky över mina alkoholproblem, och det är jag inte hjälpt av. Jag vill äga mig själv, och för det måste jag ha alkoholfrihet. Mina syskon har jag gett upp på nu och det känns befriande.

@Arktos det fina med att vara vuxen är att faktiskt ha friheten att välja vilka man vill ha i sitt liv (oavsett blodsband). Låter som att du kanske skulle må bättre av att pausa dina syskon ur ditt liv.

@Körsbärsblomman Ja, jag har inte gett mig den valmöjligheten. Det finns barriärer att riva mot konstruktiva val, så människors valfrihet är ofta begränsad och många jag möter ser sig gärna som offer, så även mina syskon. Men jag vill inte vara ett offer, jag vill röra mig framåt, och för det är det nödvändigt att jag bryter med självömkande och destruktiva människor, och dit hör mina syskon. Jag har gjort det nu, och det känns befriande och låser samtidigt upp andra möjligheter och förbättrar mitt liv.

Kände starkt sug idag. Planerade inköp och var på väg att handla med att lämna återvinning som ursäkt. Men på vägen kände jag den milda luften och de raska stegen, och tänkte att det ville jag inte förstöra, så jag vända och gick hem utan att köpa ut. Jag tänkte att jag får vara trött. När jag kom hem erbjöd min mor sig självmant att laga lunch. Det stärkte mitt beslut.

En dag i sänder, tänker jag, och ser hur många dagar som gått. Det är som en kamp, och när man klarat en dag känns det som en seger. Jag har PTSD sedan jag blev kroniskt sjuk i 4-årsåldern och traumatiserad i vård och medföljande utanförskap. Även om tröskeln kan vara hög och vi är ju inte mer än människor kan vi försöka göra bra val. Det kan ta tid att lyckas. Jag är inte där än men har nu flera dagar sedan senaste misslyckandet. Jag slutar inte heller när jag kommit igång, tappar minnet och blir korkad. Man måste verkligen fundera över vad som är bra för en och vad man ska undvika. Man behöver allt stöd i världen, känner jag det som, och det tog lång tid det jag insett om mina syskon innan jag tog steget att ta avstånd från dem, och en börda lättade från mina axlar.

7 nyktra dagar nu. Det är i o f s inte ovanligt för mig, brukar dricka med 10-14 dagars intervall. Närmaste veckan kommer bli särskilt svår.

Igår fick jag starkt sug och kämpade mot det samtidigt som jag planerade inköp i samband med ärende till posten. Jag var halvvägs in på gågatan till bolaget då jag stannade upp och vände och gick hem igen, utan sprit. Strax innan hade jag utövat ACT under promenaden i ett försök att hejda mig. Jag kände efter suget istället för att bekämpa det, och föreställde mig hur jag drack och supandets olika faser. När tillnyktrandets smärta slog mig hejdade jag stegen mot bolaget. Jag kände mina lätta steg och ville inte odla på ohälsa, sjukdomskänsla och abstinens. Det fick mig att vända om trots att jag hade bolagers portar inom synhåll. På kvällen kom stress och jag försökte döva det med att äta, vilket var misslyckat. Ändå bra att jag inte drack.

@Arktos Starkt jobbat 7 dagar nykter. Du har ju så mycket insikter och erfarenheter att gräva ur och nu vet du att du tidsmässigt går mot en period. Det låter som du övar inför den och att stå emot här framåt 10-14 dagar. Intressant med ACT - blir inspirerad att läsa på.
Ha en fin nykter dag!

@Nykter2021 Tack! Ja, ACT är bra, en form av KBT men med ett annat sätt att tänka. KBT fungerar inte på mig, men ACT är ok. Det är ingen undermedicin men ett stöd bland alla andra. Det svåra med alkoholism är att den går på känslor, och därmed kan den lura logiken. Det gäller annat också. Man kan förstå saker jättebra logiskt och låta så klok, hel och frisk, men ändå göra helt stolliga saker. Så att prata är en sak, att göra liksom en helt annan. Jag går in nu i en svår period då jag normalt brukar ta en fylla. Nu senast blev jag räddad av meditation under gång mot bolaget, en meditation och sätt att tänka inspirerad av ACT. Grejen för mig är att känna efter, med kroppen. Det fick jag lära mig på Smärtrehab, och det är ett bra verktyg, tycker jag. Logiskt tänkande kan bringa reda i vad som händer med en, men handlandet för mig är mycket baserat på känsla snarare än logik. Så då får jag använda mig av känslan, men förstå den logiskt. Puh…

Igår fick jag starkt sug igen. Planerade inköp av hela medan jag skulle hämta ut paket. Men på vägen föreställde jag mig drickandets alla faser, så när jag hade hämtat ut paketet gick jag hem igen.