@Charlie70 Håller med, det är väldigt knäppt men befriande. Igår skrattade jag åt en film så mycket att yngsta dottern sa åt mig att sluta. Då sa den äldsta ”Låt mamma skratta” ❤️

Spännande med tandblekning, det hade jag verkligen behövt också! Snuset gör verkligen tänderna snusbruna 😫

Kram 🐘

@Charlie70 Vad härligt att skratta så där befriande! Det är underbart! Så glad för din skull att det går så bra för dig. Det är så medvetet och genomtänkt. Och, nu tandblekning...hur snygg ska du inte bli...ska bli intressant att höra hur resultatet blir.

Ha det fint!

Kram:)

Tiden går och jag har inte varit här.... Inte överraskande på något sätt men såå svårt att följa er när man inte är inne varje eller några gånger i veckan åtminstone. Men det är bra att aktiviteten är hög tänker jag. Måste leda till många sunda och hållbara beslut här inne tänker jag!

För mig är nykterheten en del av mitt liv nu och inget annat. Har inget sug eller längtan efter ett svirr i skallen just nu. (Kan komma tillbaka det vet jag...). Jag jobbar heltid och har gjort det en och en halv månad nu så det känns som om det var länge sedan jag hade semester men det är OK.

Har ju som några av er vet haft svårt att finna den verkliga poängen med att sluta snusa, men nu vet jag. Efter tandblekningen såg jag en lite "miss" mellan två tänder. Och FY säger jag bara. Där var svaret. Fruktansvärt ofräscht med dessa gulbruna tänder skapade av rött vin, kaffe och snus. USCH. Några dagar efter blekningen fick bli te och kaffefria men nu dricker jag båda igen. Funderar ändå på att dra ned även på det. Finns ju koffeintabletter att ta till för att inte jämt hänga över kaffekoppen.

Viktnedgången går otroligt trögt. Fattar inte hur jag INTE kan gå ned i vikt med den kost jag äter. Jag går inte upp i alla fall och vågen pekar myyycket sakta nedåt. Snart möte med min mattant igen så vi får se vad vi kommer fram till den här gången. En sak är säker och det är att jag är otroligt känslig för att gå hungrig. Jag finner en känslomässig grundtrygghet i att vara mätt på riktig och vällagad mat. Är jag hungrig eller äter dåligt, då tappar jag den känslan. Livets ramar försvinner på ett sätt för mig, vilket är mycket obehagligt. Tror det har att göra med mathållningen under min uppväxt. En fråga som tål att borras i lite närmre vid tillfälle tänker jag.

Nu ska jag titta in hos er andra!

Kram!

@Charlie70 Härligt att du kommer med en lägesrapport!🤗 Bra även att jag får lite dåligt samvete för mitt snusande. 😅 Att du går ner sakta i vikt är väl egentligen bara bra. Då blir det säkert lättare att inte smälla upp snabbt igen.

Kram

@Torn Jo det är ju bara bra att gå ned i vikt sakta. Bara det att jag skulle vilja att det syns liksom på riktigt någon gång också! Men, det är bara att fortsätta. Envishet och uthållighet är två träningsformer som vi kan vi som är på den här sidan, eller hur?

@Charlie70 Gött med positiv lägesrapport 😍 Ta det försiktigt med jobbet bara så du inte mår dåligt av det. Gör du annorlunda nu jämfört med tidigare? Om man ställer sig i samma branta backe är risken stor att man ramlar igen. En liten varning av omtanke bara ❤️

Vad det gäller vikten kan den ha ett samband med SSRI. Gick du upp i vikt när du började med den? Jag ökade massor i vikt och har haft svårt att gå ner. Kan också ha ett samband med förklimakteriet, det är snudd på omöjligt att gå ner i vikt då eftersom fettcellerna liksom ökar i volym. De är lika många men blir liksom större. Syftet är tydligen att samla östrogen i fettcellerna så att man ska klara övergången bättre. Lite runda tanter klarar övergången bättre mentalt än tunnisar. Har jag läst. Och själv upplevt.

Min SSRI är färdignedtrappad i november tror jag och menopaus väntar runt hörnet, så jag hoppas att mina ansträngningar får bättre verkan framöver. Jag har dock växlat fokus och äter och rör mig för att må bra. Och är lite mer självsnäll angående volangerna runt magen.

Kram 🐘

@Andrahalvlek tackar för omtanke! Jag tar det försiktigt med jobbet. Har trappat upp försiktigt sedan oktober. Det var inte heller primärt jobbet jag brände ut mig på utan flickans situation med en dead end när hon fick epilepsi. Men visst märker jag att jag har en känslighet för stämningar i jobbet som jag behöver vara vaksam på.

Jag äter ju en variant av Escitolapram och den är nog väldigt annorlunda mot den du äter. "Min" medicin går man inte upp i vikt på vad jag vet utan jag har helt enkelt ätit för mycket och rört på mig för lite, under lång tid dessutom. Nu ska jag hälsa på hos dig!

Vaknar till ytterligare en (var)dag. Gläds innerligt år, precis som jag gör varje morgon nuförtiden, åt att vakna pigg, utvilad och klar i knoppen. Konstigt nog är känslan densamma även om jag varit vaken sedan 04.00 (som verkar vara det nya nya här tyvärr). Nykterheten har på allvar gett min kropp och knopp möjligheten till en reset på riktigt. Upplevelsen är faktiskt oslagbar. Nykter 606 dagar i dag.
Kram!

Hej!
Jag bara. slänger in en kort rad; det ser ut som det går bra för dig, även om snussuget finns där ibland. Det har det gjort för mig med, men jag har låtit bli!

Kram!

Livet nu är att komma in i ett heltidsarbetande med stabila, egna arbetsuppgifter. Under upptrappningen har jag hjälpt till lite här och där. Det är jag bra på men den tiden är liksom över nu. Jag älskar mitt jobb men känner verkligen att det är fantastiskt svårt att komma igen. Minnet sviker mig, både det lite längre minnet och närminnet, planeringsförmågan är bedrövlig. Ska det vara så här eller? Jag började jobba på 25 % i oktober förra året. Är nu på heltid men fortfarande så ofärdig på flera områden. Mitt jobb kräver 100%fokus och jag klarar inte det. Skulle ljuga om jag inte sa att detta faktum ger mig lite panik. Vill bara bli hel igen. Vet i alla fall att detta inte beror på alkoholen. Känns bra att kunna luta sig tillbaka mot.

Som ni läser är det inte tipptopp här. Tipptopp är det däremot på beroendefronten. Inte en tillstymmelse till vinsug på länge nu. Snussuget kommer och går lite då och då. Bara häromdagen tänkte jag (fantiserade jag) när jag stod i kassan på Ica att det kanske är lika bra att jag tar en dosa också. Varför inte liksom? Men se den har jag ändå hållit mig ifrån. Huvudargumentet för mig själv är allt jobb jag lade ned på att bli snusfri. Förstöra det på en snabb impulshandling? Nä tack...

Socialt går livet kräftgång också. Har en period nu när jag funderar en del över hela mitt vuxna liv. Vad alkoholen ställt till med genom åren. Vilka relationer jag kraschat, vilka jag hade velat få till men som aldrig blev och som jag i dag förstår beror på alkoholen. Jo, jag behöver nog ta en titt bakåt för att sedan kunna fortsätta framåt igen. Men oj vad ont det gör att medvetandegöra dessa ting.
Varafrisk, Andrahalvlek, Se klart, Tofu, Torn, Sisyfos, Pianisten, VJLO och alla andra. Jag försöker följa er men intensiteten här är så stor (mycket positivt) att det är svårt om man inte är inne med tät regelbundenhet. Tänker på er varje dag men mitt behov av att skriva här har minskat lite efter hand. Kanske är naturligt när man känner att nykterheten funkar.

Kramkram!

@Charlie70 Åh, vad jag önskar att jag kunde krama om dig och viska i ditt öra att det blir bättre. Det blir aldrig som förr, men det blir bättre. Men det tar tid.

Och du måste släppa önskan om att du ska bli lika stresstålig som innan sjukskrivningen. Det blir du aldrig, och det måste du acceptera.

Några saker är extra viktiga:
1) Gör i huvudsak saker du behärskar väl och gillar att göra. Vänta med att lära nytt.
2) Skapa rutiner för möten och e-post så att du inte störs oväntat hela tiden.
3) Gör en sak i taget.
4) Fokusera på det du faktiskt har gjort, istället för att stirra dig blind på det du inte har gjort.
5) Bemöt dig själv med empati och självsnällhet - och klappa dig själv på axeln för väl förrättat värv varje dag.

Kram 🐘

@Charlie70 Så gott att du tittade in men jag förstår att du har det tufft!

Har själv varit utmattad och det har inte blivit riktigt detsamma igen. Fast du är ju bara så bäst för du är nykter du snusar inte…jag är så imponerad🙏🏻

Jag saknar dig mycket men jag har full respekt för att du inte skriver.

Allt gott t dig och stor varm kram🤗

Lördag morgon. Sovit så innerligt dåligt under veckan. Somnat men sedan vaknat mitt i natten och haft svårt att somna om. Har så tydligt märkt hur sömnbristen gnager bort min motståndskraft mot livet. Precis så som alkoholen gör. I går tog jag en Atarax och fick sova hela natten. Var nästan lite groggy av all sömn när jag vaknade. Skönt i varje fall. Dricker te, kopp efter kopp, samtidigt som jag läser här en stund.

Känner på mig att dagen blir ganska "instängd". Flickan vägrade sin aktivitet på morgonen och nu är det Youtube som gäller. Om jag får gissa kommer det att bli som så att flicka vill baka samma kaka som de senaste 10 åren och att jag inte får lämna henne utan ska sitta inom hus tillsammans med henne. Jag planerar om i mitt huvud. Ska städa, gläds åt att jag startade en analog prenumeration på Allt om mat, den ska jag läsa... Egentligen hade jag velat åka på flickans aktivitet och sedan vidare till skogen en dag som denna men det är bara att glömma egna behov, jag vet ju det.

Läste också att ni planerar en egen träff Torn, AH, Se klart och Co! Jag är på och hämtar upp dig Se klart när det är dags! Kan köra i ljus och i mörker.

Kram!

Kram!

Tack AH och Varafrisk för era inlägg. Jag tar dina tips rakt av AH. Ett och annat får jag formulera om för att det ska passa min situation men det får man ju göra.

Tack @charlie jag liftar med dig!
Allt om mat har jag också en riktig prenumeration på och tycker den har blivit riktigt bra, lite lyxigt att få bläddra och inte bara söka upp via Google. Hm jag tänker inte så ofta på vad det innebär att inte äga sin tid när man är i vår ålder. Även om jag hyr ut mina vardagar till min arbetsgivare är jag desto mer fri på helgerna och det är något jag bara tar för givet. Tål att tänkas på. Hoppas du och flickan får en så bra dag som möjligt! Kram.

AlltOmMat har jag prenumererat på tidigare men slutade för några år sedan när det blev alldeles för mycket speciella rätter som jag inte alls var sugen på. Kanske värt att testa igen. Skönt att du har en tidning om du måste sitta inne med dottern. Måste du det förresten, eller kan du lämna henne om hon inte följer med dig ut?
Du behöver inte svara, jag vill bara ställa frågan för ibland fortsätter man med saker av bara farten och glömmer att barnen blir äldre och utvecklas.
Läste ditt inlägg i veckan om jobbet. Måste du jobba heltid nu? Kan du få stöd på jobbet kanske? Vi tror ofta att vi måste lösa alla saker själva, men du kanske ska försöka få hjälp i det här. Det kanske går att få planeringshjälp eller att du sköter rutinsysskor del av dagen? Förstår att det inte ligger så nära till hands att faktiskt inse att man behöver hjälp, men jag har dykt i alkoholträsket två gånger på grund av jobbet. Sist var jag snabbt upp igen. Fick bara en kallsup. Men just det där att du börjar få svårt att sova.. alla såna saker bryter också ner den där förmågan att säga nej till alkohol tror jag. Nu står du ju väldigt stadig så jag är inte orolig så, men vill skicka med att vi faktiskt kan be om hjälp och stöd. Jag är urusel på det själv, men teoretiskt klok som vanligt 🤔.

@Sisyfos tog faktiskt kontakt med företagshälsan igen. Tror jag behöver backa bandet. Eventuellt gå ned till 75% igen. Jag står stadigt, mycket stadigt tom, när det gäller alkoholen men tar ingenting för givet. Tänker mycket på snus nu och det är ju ett tecken om något. Sover uselt många nätter därför tyckte man att en läkarkontakt måste till så att jag kan få nya recept på de där medicinerna vi helst vill sluta med (@Se klart).

Undrar om jag någonsin kommer igen. Har jättesvårt för planeringen och minnet är uselt. Visst, det finns anteckningsböcker och andra sätt men liiite behöver man komma ihåg åtminstone kortare stunder för att vara något så när funktionell i arbetslivet.

Gläds åt att det finns en företagshälsa. Förbannar att varenda möte ska stämmas av med chef/HR (tillstånd för att ha mötet). Hade vc funkat hade jag därför hellre gått dit men de har inga tider inom någon månads sikt, så är det alltid.

Gläds också åt att flickan åkte till skolan i morse utan ångest. Morgonen var fin med frukost, högläsning och mitt minutschema rullade på precis så bra som det gör när hon mår bra.

Gläds åt att sonen kunde gå till skolan i dag. Covid-testet var negativt och han är symptomfri. Har varit lite kämpigt här hemma då vi båda blir lite stressade över att han missar lektioner.

Nu blir det min lilla springtur sedan jobb (eller vad mina prestationer numera kan kallas för).

Kram!