Finaste @Charlie70:) Jag tänker inte heller att du har backat. Det är väl klokt att gå ner i tid igen men jag kan förstå din känsla. Din vilja finns, ditt engagemang men kroppen säger ifrån och nu lyssnar du på den. Tycker du är så genomklok i allt vad du skriver, det är så genomtänkt vad du gör, så förankrat på ngt vis. Så heja heja dig! Jag blev sjukskriven i december 2007 (då drack jag inte som tur var!). Det fanns så många varningssignaler men duktig flicka som jag är väntade jag på att min chef skulle säga något men det var min kollega som var skolsköterska som sa, nu går du hem. Och, jag gick hem. Blev inte helt utbränd med ganska så vidbränd. Hade jättebra stöttning av min chef. Var tillbaka på jobbet i september året därpå men min stressnivå var rubbad. Så jag känner tydligt av när det blir för mycket...blir ofta väldigt gråtmild då.

Trist med din exmake som inte tar ansvar för er dotter, och då hygienen. När vi har ny patient på jobbet så ställer jag alltid de frågorna till föräldrarna...hur fungerar hygienen. För somliga fungerar det väldigt bra medan många föräldrar får vara med och kämpa väldigt mycket med hygienen.

Ja, du är klok som en bok. Och jag önskar dig en jättebra onsdag!

Kram:)

Tack tack kära ni. Oavsett om jag backat eller inte backat (ni har nog rätt men det kan jag inte erkänna i dag) så befinner jag mig i en situation jag har oerhört svårt att acceptera. Det i sig missgynnar läkning. Något min hjärna inser men mitt hjärta köper det inte. Märker att det stora matsuget kommer tillbaka. Min hjärna och kropp vill kompensera tröttheten med ett större matintag, bunkra för sämre tider enligt stenåldern. Så här försöker jag hålla mig något så när på mattan. Dagdrömmer om en prilla. Tittar drömskt på snuskylen bakom kassan när jag betalar. Inga lockande tankar på vin. Sååå bra det i alla fall.

Haft ett mycket kort samtal med exmaken. Men det går inte att ha en dialog. Han ljuger. Det är så han gör. Jag pekar på en brist (som flickan tagit upp med mig), han säger att bristen finns inte. Ridå.

Positivt att flickan tycks trivas utmärkt på sin nya skola. Hon är mycket gladare och piggare när hon kommer hem på kvällen. Har fått kompisar som hon är otroligt glad över. Sonen började gymnasiet och stiger på eget initiativ upp i ottan varje morgon och äter frukost utan mammas stöd. Även han relativt glad och harmonisk (med viss oro för kärnämnena p.g.a. koncentrationsproblem). Känns fint!

Kram!

@Charlie70 skrev:"Positivt att flickan tycks trivas utmärkt på sin nya skola. Hon är mycket gladare och piggare när hon kommer hem på kvällen. Har fått kompisar som hon är otroligt glad över."

Åh, vad glad jag blir ❤️ Jag minns när min dotter började på särskolan i trean. I sin gamla allmänna skola FICK hon vara med, om hon ville. I den nya skolan VILLE de andra var med henne. Stor skillnad 🙏🏻 Plus att personalen var proffs på att anpassa undervisningen efter varje individs behov. Också stor skillnad 🙏🏻

Kram 🐘

@Andrahalvlek hittar inte ditt svar på min fråga om kritik mot helnyktra nu. Men jag läste det. Jag tror inte jag är så uppdaterad på vad som har skrivits det senaste eller så bor jag under en sten för inte har jag sett någon kritik eller vresighet mot oss som valt helnyktert och gärna för fram det som en bra (förhållandevis enkel) väg framåt. Finns inga skäl att prolongera denna diskussion nu utan tänker att vi har bottnat i frågan (igen) för den här gången i alla fall.

Här rullar det på, minus utmattningen som tyvärr gör mig sugen på både mat och snus (fortsatt nikotinfri). Barnen mår bra och det är det viktigaste. Såg Berras inlägg om sonen som inte riktigt hade koll på varför han var nykter. Intressant att det kan bli så. Jag upplevde själv när jag var nynykter att min pojke (cirkus samma ålder som Berras när det begav sig) inte var riktigt mottaglig för att prata. Någon här tipsade då klokt nog att vänta in honom i stället.

Kram!

@Charlie70 Det tror jag är klokt tänkt angående sonen. Man kan ”fiska” lite ibland, men allra bäst är nog att ta snacket när det kommer på deras initiativ. Som i Berras fall, även om det inte är önskvärt att ta snacket när motparten är onykter.

Min äldsta är 24 år och vi har inte ”på djupet” pratat om mitt drickande. Det jag gör är att inkludera henne litegrann i min nyktra resa. Nu senast delade jag till henne att jag uppnått målstolpen 600 dagar och fick till svar ”grattis, fan vad grym du är!” Det värmde i mammahjärtat ❤️

Håller med om att vi inte behöver prolongera forumdebatten mer. (Coolt ord!)

Kram 🐘

@Charlie70 Det tror jag är klokt tänkt angående sonen. Man kan ”fiska” lite ibland, men allra bäst är nog att ta snacket när det kommer på deras initiativ. Som i Berras fall, även om det inte är önskvärt att ta snacket när motparten är onykter.

Min äldsta är 24 år och vi har inte ”på djupet” pratat om mitt drickande. Det jag gör är att inkludera henne litegrann i min nyktra resa. Nu senast delade jag till henne att jag uppnått målstolpen 600 dagar och fick till svar ”grattis, fan vad grym du är!” Det värmde i mammahjärtat ❤️

Håller med om att vi inte behöver prolongera forumdebatten mer. (Coolt ord!)

Kram 🐘

@FinaLisa hejhej, det går lite kräftgång här med det ena och det andra. Inget som är riktigt tipptopp. Extremt snussugen. Har absolut inga tankar på vin. Kort från mig för nu!

Kram!

@Varafrisk hej fina! Fortsatt kräftgång här. Utmattningen tar sig nya dimensioner. Rädd att den försämras snarare än förbättras trots alla tusen åtgärder jag håller på med (eller just därför). Sitter och hämtar kraft för att kontakta läkare. Hade ett samtal förrförra veckan som utmynnade i fortsatt 50 procent sjukskrivning. Nu behöver jag informera och bolla symptom som tillkommit. Men tycker det är så besvärligt att behöva hjälp så jag vill helst bara krypa under ett täcke och gömma mig. Fattar inte att det ska vara så svårt när det rör mig själv. Inser att den svårigheten i sig gör att läkningen drar ut på tiden ännu mer. Moment 22 helt enkelt.

Fortsatt extremt snussugen och nära återfall men har hittills undkommit. Inget vinsug. Jkla tur jag inte dricker längre. Undrar (eller inte) hur alkoholkonsumtionen sett ut nu i så fall...

Kram!

Ja, trots av eller på grund av alla åtgärder, det är frågan. Tänker att det finns mycket som påverkar. Nu har du slutat både med snus och med alkohol. Snussuget tänker jag står för behovet av att höja någon signalsubstans som faktiskt är låg. Eller höja energinivån. Tänker att alla saker vi gör är lite utmattande. Träning också. Alla nya intryck när man jobbar igen. Man behöver ta det försiktigt.
Jag tänker att du behöver känna att det är ok att inte orka som du vill. Du kommer tillbaka, men kolla att du är frisk för övrigt också. Sköldkörtel, vitaminer, mineraler etc. Och jobba lite med den där känslan av att tycka det är jobbigt att gå till läkare. Du har rätt att må bra!

@charlie vad du kämpar och även om livet knappast kan beskyllas för att vara rättvist så känner jag ”orättvist” när jag läser.
Alkoholen, snuset, maten, motionen. Vad med kan vi göra som de små-stora människor vi är. Det har jag svårt att greppa. Då tycker man (jag) att kroppen kunde vara lite sjyssst tillbaka.
Men så som många skriver så är ju denna återgång efter utmattning väldigt tålamodsprövande. Jag är glad att du är klok och lyssnar- tar hjälp- fast det bär emot. Vi ska leva länge! Kram 🥰

@Charlie70 Lider verkligen med dig. En sak jag kom att tänka på är acceptans. Att acceptera att allt är som det är just nu. Min erfarenhet av utmattning är att så länge jag kämpade och verkligen ville tänka mig frisk, riktigt kämpa emot när jag märkte symtomen, så blev det bara värre. Eller åtminstone inte bättre. Först när jag släppte taget och tänkte ”okej, så här är det” så började läkningen sakta krypa åt rätt håll igen. Vet inte om det är så för alla, men så var det väldigt tydligt för mig. Okej, okej, okej. Tips: Närvaropodden.

Tusen styrkekramar till dig ❤️

Kram 🐘

Åh goa du..@Charlie70❤️ Så tufft du har det! Tänker också på vad Andrahalvlek skriver om acceptans..kan det vara något? Du har jobbat på så mycket med så många olika beroende…alkohol, snus och mat. Kanske inte mat var ett beroende men hur som helst så var det ngt med maten eftersom du tog kontakt med dietisten? Tänker du att det gick för fort? För många beroende som skulle få balans? Eller har du för mycket på jobbet? Eller kombination? Du är iaf klok som en bok… men du behöver vila….och endast vara lite småklok… eller kanske inte ens det..

Varm kram🥰

Tack snälla alla @Sisyfos @Seklart @Varafrisk @Andrahalvlek @Finalisa @Torn att ni tänker på mig. Jag tänker på er och alla andra här inne! Fokus i mitt liv är utmattningen. Snussuget är nästan på max hela tiden och vinsuget på noll. Så skönt att slippa vinet. Snuset står (åtminstone i min fantasi) för den snabba kicken, energin kicken ger i början och lite "kul" i vardagen. Har fortfarande inte riktigt landat i varför det är värt jobbet att sluta snusa men fick senast i förra veckan av en närstående f.d. storrökare som arbetar inom vården bekräftat att det var mycket klokt att sluta med nikotinet ur ett psykisk hälsa perspektiv. Jag avhåller mig eftersom det var så jvla jobbigt att sluta. Jag kan avhålla mig eftersom jag kunde sluta med vinet. Kapaciteten finns liksom där. Känns tryggt.

Såg att Tofu tog upp en superviktig fråga om hur trafik drivs på internet, kopplat till ett aktuellt fall här. Jag förstår hennes irritation till 100 procent. Gissar att våra barn har mycket bättre koll på hur "nätet" fungerar än många av oss 50plussare (typ). Jag tänker att jag tillhör den outbildade, naiva generationen som många gånger inte fattar. Till exempel har jag inte fattat varför det är dåligt att ha samma lösenord överallt. Efter att ha tvingat mig själv att läsa på lite har jag numera olika lösenord överallt, bl.a. hit till AH.

Nu ska jag uppdatera mig lite här inne.

Kram så länge!

@Charlie70 Skönt att läsa att du inte har något vinsug och klarar att stå emot snusdjävulen! Märkligt att snussuget är så kraftigt. Men jag har en kollega på jobbet som har varit snusfri i ca 4 år nu, och han påstår att han fortfarande är sugen då och då 🥺 Inte akut sugen, utan mer ” det hade varit gott” Men det är inget han lider av liksom. Lika lite som man inte lider av att vara sugen på jordgubbar fast man inte har några. Så det blir säkert bra för din del tids nog. Du har verkligen en beslutsamhet som heter duga! 🤗