av Charlie70

Charlie70
fre, 2021-12-10 - 15:29

Var ett tag sedan jag var inne nu. Ingen alkohol. Den är en icke-fråga. Så pass icke att jag nästan måste tvinga mig att tänka på den så att jag inte glömmer. Viktigt. Att inte glömma alltså. Mitt liv har fortsatt fokus på att bli frisk från utmattningen. Jag är så outsägligt trött på den så vill helst inte nämna den varken i tal eller skrift. Men det är så det är. Går någon slags stresshanteringskurs nu (igen). Inga nyheter eller WOW för mig. Har gått en kurs tidigare och har informerat mig på egen hand. Ser det mer som att jag får en tidsfrist gentemot FK. För jag behöver fortsatt vila för att få tillbaka mitt huvud. Det är nog tyvärr den enda medicin som finns för den.

Julen stressar mig inte, den ser jag fram emot. Barnen mår både bra och dåligt, jag har fullt upp och mycket som ska hanteras kring dem under dagarna. Hur skulle det ha gått om jag arbetade heltid?

Har kommit fram till att min exmake har betett sig som ett stort Rövhål gentemot mig sedan vi skildes. Han känner sig kränkt som har "blivit" frånskild och har väl tyckt att jag inte är värd annat. Vet att mitt ordval är väldigt dåligt men det kändes faktiskt skönt när jag kunde säga det till mig själv och nu till er. Ett enda stort Rövhål är precis vad han varit. Det har gått ut över mig men framförallt barnen. För tillfället har han förstått en del av det och pudlar en del för sonen (som är själaglad att få hänga med sin pappa lite mer). Men det är övergående det vet jag. Usch och fy.

Läser att det går bra för väldigt många här inne! Det är så underbart att se när det kommer fler efter som också får uppleva livet precis så som det är. Att få vakna varje morgon till sin egen sanning som vi har full koll på. Barn som som återför fullödiga föräldrar som finns där för dem. Livet kan inte bli bättre än så!

Kram!

Andrahalvlek
fre, 2021-12-10 - 21:25

@Charlie70 Så fint att få en hälsning från dig ❤️ Och så skönt att alkohol verkligen är ett passé kapitel för dig, men det var jag absolut inte orolig för. Inte alla som tystnar återfaller tack och lov 🙏🏻

Verkligen tråkigt att du inte mår bättre i din utmattning. Jag tror att din familjesituation förstås förvärrar, du har ett stort och spretigt ansvar med två barn som behöver helt olika saker och du har inte haft den avlastning du behöver. Andra gången jag blev sjukskriven bodde barnen 50/50 hos mig och sin pappa och den ”barnfria” veckan var verkligen välbehövlig.

Att känna sig ”tvingad” att bli friskare är ju också en enorm stress! Acceptans är nyckeln till läkning. ”Nu är det så här, nu känner jag så här, okej, okej, okej.” Att då passa in i FK:s jävla tidszoner är en omöjlighet 🤬 Jag blev av med min sjukpenning efter ett år, då jag fixade 75% jobb men inte mer. ”Om du klarar av ditt kvalificerad jobb på 75% så skulle du klara ett okvalificerat jobb på 100% och därför får du ingen mer sjukpenning”. Idioter 🤬 Vad skulle jag göra? Säga upp mig? Jag valde att ”finansiera” min egen sjukskrivning ytterligare ett halvår genom att ta tjänstledigt. Och det ska vara en försäkring!? Som vi betalar dyrt för genom vår skatt 🤬

Återgången är ju guppig, två bra dagar, en dålig, en bra dag, tre dåliga. Tillfrisknandet är absolut inte linjärt, och det har så himla många beståndsdelar. Din kunskap är det nog inte fel på, det är dygnets timmar som inte räcker till för att göra saker så långsamt som du behöver. Helt frisk blir man aldrig heller, några ärr bär man med sig. Dels i form av en extra sårbarhet och vissa saker kanske man aldrig klarar av igen. Det måste man få sörja, och det är en stress i sig.

Chill helgkram 🐘

Charlie70
lör, 2021-12-11 - 06:56

@Andrahalvlek Tack för din kommentar. Det är verkligen en process att bli frisk. Som jag tror jag nämnde ovan så köper jag mig tid gentemot FK genom att gå den här kursenpå en klinik med särskild inriktning för utmattning jag går nu. FK vill gärna se att man arbetar för att bli frisk. Det arbetet man gör på egen hand syns inte hos dem (vilket är helt galet) utan då får man helt enkelt skaffa sig en extern aktör som kan tala för ens sak. Jag har kommit till det här stället genom remiss från läkare. Hade kunnat göra en egenremiss också. Tips för er som kanske är i liknande sits.

Vaknar tidigt i dag med tankar om bl.a. jobbet. Pratade med en kollega från annan del av koncernen i går. Kan konstatera att jag fått reallönesänkning de senaste åren. Arg på det. Svårt med löneförhandlingar då man inte vet vad AG har att röra sig med och vad andra får. Att jag är arg nu ser jag som ett steg i tillfrisknandet. Nu är jag sjukskriven och har inget att förhandla om. Tidigare har jag haft arbetsuppgifter som varit så krävande att jag inte hunnit se om mitt eget hus i löneförhandlingen. Det får bli ändring nu på det. Jag älskar mitt jobb, har vänt ut och in på mig själv för det och tacken har varit sänkt reallön år efter år. Toppade denna tidiga morgon med en notis på FB från exmaken som var på roligheter i går kväll med sin nya kvinna. Här hemma satt jag med en 16-åring som aldrig kunde sluta gråta för han är så less på sin situation. Han är min största hjälte som varje morgon går upp kl 6, äter frukost (för att mamma säger det är viktigt), duschar, drar i väg till skolan för att komma hem vid 17 helt nedslagen eftersom han inte kan prestera i de teoretiska ämnena. Han har just nu betygsvarningar i varenda ämne. Dag efter dag utsätter han sig för detta. Han är så nere att han inte ens kan se fram emot jullovet säger han. Vi jobbar på tillsammans med skolan för att hjälpa honom men det går inte över en natt. Jag kramar, fixar bästa käket, peppar, föreslår olika lösningar och kramar igen. Känner mig otillräcklig. Dagen innan hängde han med sin pappa och jag såg hur han sken upp. Han behöver sin pappa. Hur hamnade vi här? Jag funderar, kavlar upp ärmarna och tar nya tag. Är så otroligt tacksam för att vinet inte är en del av mitt liv längre. Den tryggheten kan jag ge honom. Värt allt. Flickan sussar vidare som tur är. Hon kan inte sova utan min närvaro trots att hon verkligen kämpar för det. Gulligt på ett sätt samtidigt som jag vill göra allt för att stötta henne att bli den självständiga tonåring som hon vill vara.

Fyller på mitt te, tar en huvudvärkstablett, ser fram emot helgen. Flickan och jag har lite traditionellt julmats-fixande att göra. För det behöver man vara två och hon är min bästa partner sedan hon var 4 år i just detta traditionella fix.

Önskar alla en fin helg och här inne läser jag om många som kommer att vakna upp denna lördag morgon med tillförsikt och med vetskapen om att vi inte drack i går. Andra kämpar men klarade det inte i går av olika anledningar. Oavsett vilket, glöm inte att ni är fantastiska. För alla vi som är här inne är här eftersom vi reflekterar över vår alkoholbruk på ett sätt som de flesta inte gör vare sig de behöver eller inte. Därför önskar jag att vi kan starta helgen med att krama om oss själva och fortsätta välja den väg var och en av oss vill gå.

Kram!

Sisyfos
lör, 2021-12-11 - 08:51

Du är väl väldigt tillräcklig Charlie! Bara det att du har en 16-årig kille som vågar gråta hos dig bevisar väl det.
Blir så bekymrad av att läsa ditt inlägg om sonen. Han har rätt till stöd. Det borde inte behöva vara så som du beskriver att han har det. Det blir en eländigt ond spiral med dåligt självförtroende som gör att det blir ännu svårare. Vad säger skolan? Vad gör skolan för att hjälpa honom? Det är så jäkla illa att en kille som faktiskt anstränger sig inte ska lyckas. Då brister det stöd som han har rätt till. Om ni inte har gjort det, kontakta skolan och se till att få en åtgärdsprogram eller extra anpassningar.
Han har rätt till stöd och ska inte behöva ha det sådär. Det är skolan som inte räcker till!
Och du är imponerande! Känns så självklar i ditt val att inte dricka trots att livet inte är på topp alls. Ha en fin lördag!

Charlie70
lör, 2021-12-11 - 09:29

@Sisyfos tack snälla. Vill bara förtydliga att alla för tillfället tillgängliga åtgärder för sonen är på G. Jag har regelbundet möten med mentor och elevhälsa och för någon vecka sedan även rektor. Inte för att övertyga dem om att vi har ett problem utan för att diskutera vad vi kan göra åt det. Skolan skriver på åtgärdsprogrammet de har behövt få ett beslut från sonen som han har haft svårt att ta, men nu är det gjort så ÅP är just klart. Psykolog via VC är på ingång, läkare är informerad och medicin är under justering. Det finns mig veterligen inte mer vi kan göra just nu med de frågorna. Det som finns kvar för honom är just detta med pappan som väljer att prioritera sig själv framför barnet. Det är mycket tid som går åt för att leta kvinna, dejta kvinna och bli ledsen när det tar slut med kvinna. Samtliga dessa steg innebär att han inte kan prioritera sina barn. Det går ut över sonen (även flickan så klart) och han saknar och behöver sin pappa. Det gör mig upprörd att exmaken tycks se sina barn som en bisyssla.

Skolan ger alltså det stöd de kan (så behöver vi inte uppröras över just den frågan denna grådaskiga lördagmorgon).

Kram!

Se klart
lör, 2021-12-11 - 09:35

@charlie instämmer i att det är värdefullt att höra från dig, tänker på dig ofta men inte med någon oro utan mest bara vill försäkra mig om att du har det bra. Om man nu kan kalla det bra/ för det förstår jag ju att det inte är.
Men jag vill också poängtera vilket mega-jobb du gör vid sidan om allt som hör vardagen till. Jag ja också ett Äkta Certifierat Rövhål till Exman. Kostar på. Om inte förr så när det brinner i huvudet av ilska.
Tänker på dig och skickar tankar främst för att du ska känna att långsamt leder också någonstans. Gammal låt med Lisa Nilsson.
Kram Charlie, glöm aldrig att du har forum-klubben att luta dig emot. ❤️

Andrahalvlek
lör, 2021-12-11 - 10:05

@Charlie70 Säg åt rövhålet att han åtminstone pyntar läxhjälp till sonen. Min äldsta dotter jobbade som läxhjälpare via ett privat företag, precis när hon började plugga på högskolan i gbg. Hon hjälpte många ungdomar att planera sina studier och plugga till proven. Hon var själv jätteduktig i skolan så hon visade hur hon själv hade gjort helt enkelt, med stor framgång. Och med en ängels tålamod.

Att hon kom utifrån, med gymnasiet i väldigt färskt minne, underlättade. En av ungdomarna hon hjälpte var en kille med diagnos ADD, som hade enorma problem i alla ämnen. En utmaning minst sagt för en psykologstudent, men hon hjälpte honom faktiskt att klara betyget i några ämnen. Hon kunde stötta honom i kontakten med skolan också, så att han stod på sig och verkligen krävde sina rättigheter. Muntliga prov tex. Han hade svårt för skriftliga instruktioner och att själv uttrycka sig i skrift.

Sen är inte alla skapta för teoretiska ämnen, att jobba praktiskt passar andra bättre. Min yngsta dotter är ju fostrad i särskolevärlden och deras tänk att alla har sina svårigheter och att undervisningen måste anpassas efter individen är verkligen befriande. Att jobba med att förstärka styrkorna istället för att tvinga sig att jobba med det hopplösa gör verkligen underverk för självkänslan.

Kram 🐘

Sländan
lör, 2021-12-11 - 10:11

@Charlie70 jag läste ditt inlägg och blev så berörd av din situation, jag har själv kämpat med skolan med mina två söner. Men så skönt att de hjälper din son med de som de kan göra. Jag hade en väldig tur av val av skola, speciellt till min yngste son som även han har ADHD. Men som mamma är man egentligen aldrig ledig, om man inte har en pappa som är involverad i sina barn. Så de är inte så konstigt att kvinnor utan närvarande pappor ofta blir utmattade.
Jag är inne på min andra utmattningssyndrom i vuxen ålder, min första var för ca 28 år sedan, och nu en ny som började på försommaren.
Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle få en igen, eftersom jag trodde att jag kunde hantera symtomen tidigt. Men den blev inte lika svår den här gången, eftersom jag hade mera föraningar om vad det var.
Jag har tagit tjänstledigt lite olika 15-25 % från mina heltidsarbeten sedan ca 15 år tillbaka. Jag kommer troligtvis aldrig kunna arbeta heltid. Nu arbetar jag 50 % men FK stressar mig att jag måste gå upp till 75% efter nyår.Trots att jag inte har fått den hjälp jag behöver, mycket pga nya hyrläkare hela tiden och långa väntetider.
Jag sover alltid minst ett par timmar efter jag har arbetat, sedan sover jag från ca 22 på kvällen och sover ända tills larmet går. Ibland känns det som om jag skulle kunna sova dygnet runt.
Jag tänker ofta som du gör, vilken tur att man är nykter. Det är det viktigaste för mig, det känns trots motgångar i livet mycket bättre iallfall.
kram 💕 sländan

Sattva
lör, 2021-12-11 - 11:59

@Charlie70 Jag blir berörd av din beskrivning av din situation, kan förstå den. Är själv på gränsen till utmattning, jobbar med den patientgruppen, vet hur käkla frustrerande det är att inte räcka till i energin.
Har en exmake som är extremt egoistisk. Väljer sig själv framför ffa sin 17-åriga dotter om o om igen. Lägger skulden på henne när hon visar o berättar att hon blir besviken o ledsen. Man känner sig så maktlös. Jag vet att det är meningslöst att prata med honom-hans egoism var en av anledningarna till att jag ville skiljas (10 år sedan nu).
Du ska vara stolt över dig själv, din text utstrålar styrka trots att du är trött etc. ❣

Varafrisk
lör, 2021-12-11 - 21:14

@Charlie70 Du är nog världens klokaste! Så grundad! Förstår att du har liksom koll på allt men trots allt detta så är det skittufft för din son å du påverkas ju av allt detta å allt annat.

Jobbade på högstadiet och gymnasiet under en ca fyra år som skolkurator. Mötte många elever med separerade föräldrar och mestadels en frånvarande pappa. Det fanns även frånvarande mammor. Och även om barnen är dem som lider mest så är papporna/mammorna de största förlorarna…grejen är att de inte har fattat det!

Kram❤️❤️

Charlie70
ons, 2021-12-15 - 09:11

Tack snälla ni! Jag kan säga att hade läxhjälp hjälpt hade problemet varit enkelt. Jag har funnits vid hans sida hela tiden och har såväl kompetensen som tiden eftersom jag inte jobbat heltid på ett tag, men han pallar inte plugga hemma helt enkelt. Vi kämpar vidare. Det finns så otroligt många olika möjligheter för honom. Till exempel tycker jag att han kanske skulle jobba ett tag i stället, men han är inte där. Det är som en dans mellan oss med pepp och olika alternativa förslag på andra vägar. Men han är som sagt i den åldern att han snart är myndig och han måste börja ta sina egna beslut.

Mina tankar om Rövhålet har jag släppt. Jag kan inte göra något åt hans ointresse. Har i stället funderat på hur bekantskapskretsen ser ut (kraftigt decimerad efter skilsmässan, märkligt, eller hur?) för att se om det finns annan manlig förebild att bjuda in till vår lilla familj. Ser lite skralt ut men jag funderar vidare.

Fröken fick sin vaccindos nummer två i går och som ett brev på posten vaknar hon med lätt feber och ont i armen. Vi får ha en hemmadag eller flera, ska läsa på hur riktlinjerna ser ut just nu. Inte vad jag räknat med förstås men så är livet.

Kram!

Varafrisk
ons, 2021-12-15 - 10:57

@Charlie70 Hej! Jag har sagt det förr och jag säger det igen..du är klok som en bok! Tycker allt du gör är så genomtänkt. Ser att det är snart två år som du har varit nykter..så strongt! Inser du själv vilken styrka du äger..vilken förmåga! Jag säger bara wow!
Tänker på din son..känner så starkt för barn och ungdomar. Min son hade inte många betyg när han slutade nian kom inte in på något program utan fick börja på IV som det hette då. I november första terminen skulle vi på ett skolmöte vilket i ordningen minns jag inte men min son sa till mig "Mamma, jag går inte på något mer skolmöte efter detta" och jag svarade " Inte jag heller"...där och då blev det bestämt att han skulle ut på praktik. Började på det byggföretag som min man arbetade på. När min son fick sluta skolan då började livet för honom. Vändningen var i princip total. Han hade turen att man köpte in ett traditionellt lärlingspaket till honom. Idag har han arbetat många år som byggnadssnickare och trivs med sitt val. Jag önskar så att det skulle finnas något mer än skola för våra ungdomar. Att man får pausa kanske plugga senare i livet om man vill.

Det är trist att Covid-19 ökar igen...det känns lite som ett bakslag...på jobbet går vi hela tiden med munskydd förutom när vi är i våra egna kontor. Hoppas att din dotter snart piggnar till.

Allt gott till dig och stor varm kram!

Charlie70
ons, 2021-12-22 - 10:39

Firar två år i dag!!! Egentligen borde jag ha känslan av att vilja hänga upp och ned i ett träd någonstans, njuta av livet och känna mig stolt. Och det gör jag men det är samtidigt lite konstigt att fira den dagen jag mådde som sämst på. Min son också. Funderade i går på om 21/12 är den dagen jag ska fira på egentligen, INNAN jag började dricka sista gången. Men det blir också lite konstigt... Eller?

Jag mår så fantastiskt bra. Jag är lycklig över att ha fått möjligheten att backa från det där stupet som @Se klart brukar benämna det. Tackar mig själv för att jag kom till insikt. Tackar mig själv för alla insikter jag fått under tiden som nykter. Insikter som jag inte fått om jag fortsatt dricka. Tackar mig själv för att jag genom att vara nykter också kan behandla min utmattning. Tackar mig själv för att jag finns där för barnen 24/7.

Tänk om. Tänk om, finns ofta i mitt bakhuvud. Jag vågar knappt tänka på det. Hur det skulle gått med mitt tillfrisknande eller 16-åring som är under isen eller flickan som kräver ALLT från mig när hon är här.

Jag är helt enkelt så tacksam att jag inte finner ord för att jag kom på den eminenta iden att sluta dricka. Saknar det inte för fem öre. Underbart! Bekänner att jag för en vecka sedan började snusa igen. Snussuget har inte lämnat mig. Det har tidvis varit riktigt plågsamt faktiskt. Vikten har pekat åt fel håll, min hjärna har varit ockuperad av tankar på snus. När jag tog första prillan kände jag att jag kom hem igen. Nikotinet har INTE triggat något alkoholsug. Verkar vara andra receptorer i min hjärna som arbetar med det. De har slumrat in. För gott.

Och TACK till alla er! Det är ni som har gjort min nykterhet möjlig. Jag minns julledigheten för två år sedan, då satt jag med forumet nästan dygnet runt. Läste reflekterade, skrev lite. Det var nytt och omvälvande för mig. Jag har lärt mig så otroligt mycket på vägen av er alla som är här inne.

Kram!

majsan_nu
ons, 2021-12-22 - 12:00

@Charlie70 Jättestort Grattis till alla dina dagar!!! Har läst många av dina inlägg. Så härligt med er "gamlingar" som fortfarande skriver här!
Tänk när jag kan skriva detsamma, är fast besluten att fortsätta mitt a-fria liv...
🤗 Kram

Varafrisk
ons, 2021-12-22 - 19:10

@Charlie70 Varmt innerligt Grattis till dina två år🎉Minns ditt inlägg så väl när du hade skrivit att du hade bestämt dig…vad som liksom var droppen för att nu får det vara nog! Som jag längtar efter den känslan men har insett sedan länge att jag kan inte invänta den känslan jag måste bara sluta!

Jag är så imponerad..förundran över att ni som bestämmer er från ena dagen till den andra…för jag får den känslan…ni lyckas!

Å du Charlie70…minns dig från träffen för snart två år sedan..tror att du satt bredvid min man. Jag är så imponerad över dig och jag gläds så mycket för din skull att du har fixat att hålla dig nykter i två år trots allt du har gått igenom. Men du är en klok och beundransvärd kvinna och jag är så otroligt tacksam över att du tittar in hos mig. Du har inte tröttnat på mig…du tror på mig…så otroligt värdefullt för mig❤️🙏🏻

Idag firar jag att det är 23 år sedan jag för första gången jag höll min dotter i mina armar❤️

Kram❤️❤️