av DagsförFörändring90

Tröttiz
sön, 2021-02-21 - 12:39

Andrahalvlek.
Du berättade tidigare om att börja "missbruka" något annat då man slutar dricka. Känner verkligen igen det. Samma känsla dock hos mig som anhörig ännu, att vara som nummer 2. Dataspel är som nummer 1... Önskar att han skulle åtminstone träna, men huvudsaken att han inte dricker ...

pytteliten.o.trasig
sön, 2021-02-21 - 18:43

i detta forum över att så många skriver så lika. -Både varandra och mig!
Och nu hände det igen =)
Både hur du beskriver din tid innan ditt beslut och hur du beskriver det nu..
Skönt att kika in här ibland tycker jag och få bekräftat att man inte är unik, att andra har lyckats, att man kan vara en "helt vanlig människa" men ändå hamna här.
Man slipper iväg från lite av skammen. Man får läs om andras resor.

Härligt!!

DagsförFörändring90
tis, 2021-02-23 - 17:34

Hej!

Har haft en riktigt tuff dag och behöver få skriva av mig lite...

Jag har alltid varit en orolig själ. Redan som barn plågades jag av rädslan för att göra folk arga, besvikna eller för att få tillsägningar. Jag var orolig för mina föräldrars ekonomi (var inget fel på den, vanligt Svensson liv), tog varje diskussion eller konflikt mina föräldrar hade som att det var en skilsmässa förestående (dom bråkade inte mer än andra) och jag gjorde verkligen allt i min makt för att hålla omgivningen lycklig. Vidare in i tonåren utvecklade jag mildare former av tvångstankar samt panikångest, även om jag i det läget inte kunde sätta namn på mina upplevelser och känslor. Trots detta så tog jag mig igenom grundskola, gymnasium och högskola med fina betyg och sett till omständigheterna relativt enkelt. I 20-års åldern blev min panikångest så pass handikappande att jag sökte hjälp. Efter några träffar med en läkare fick jag Sertralin utskrivet. Sertralinet har på ett betydande sätt minskat mina panikångestattacker och i viss mån minskat min oro.

Jag tror att alkoholen kom att bli ett supplement till medicinen, en liten semester från den press, stress och oro som fanns kvar. Problemet har bara varit att jag druckit för mycket, vilket har föranlett dåligt beteende som i sin tur givit dubbla dosen ångest nästa dag.

Det senaste året har för min del varit skit. Utöver corona drabbades jag den här tiden förra året av en personlig tragedi och den gångna hösten har alkoholkonsumtionen varit för stor. Efter nyår påbörjade jag ett nyttigt leverne med träning, bra kost och framför allt avhållsamhet från alkohol. I mitt beslut om att lägga om livsstil ingick även valet att på ett års sikt fasa ut sertralinet. Det är en medicin som hjälpt mig, men som också har bidragit till att ta bort mina varma känslor och toppar. Jag har ätit medicinen så länge att jag till och med börjar tvivla på vem jag är, vilka känslor, tankar och beteenden är faktiskt mina och vilka är ett resultat av medicinering? För 5 veckor sedan minskade jag ner min dagliga dos från 100mg till 50mg.

Jag upplever nu starka utsättningssymptom; ett lätt illamående, viss yrsel, trötthet, lättretlighet och sorg. Jag känner så mycket och det kanske är ett hälsotecken, men det gör mig också så utmattad och ledsen. Varken igår eller idag har jag fått mycket gjort på jobbet och det i sin tur ger ännu mer ångest...

Känns verkligen som att jag skulle vilja prata med en psykolog. Inte för att jag har suicidala tankar eller på annat sätt är orolig för min långsiktiga hälsa, men jag har så mycket känslor och tankar jag behöver få ur mig. Ringde min läkarmottagning idag och förklarade läget, första tid för att träffa min läkare fanns i april... misstänker att en remisstid till psykolog sedan dröjer ytterligare en månad. Jag har förståelse för det rådande läget inom sjukvården, men känner mig också övergiven och förbannad.

Jag är så trött på att känna ångest och skam inför allt. Denna ständiga kvävande ångest... Det blir liksom ett ekorrhjul. Jag vill göra mina anhöriga glada, mina kollegor och arbetsgivare nöjda, mina kompisar lyckliga och finnas där för människor. Men genom att hela tiden försöka finnas där för alla så känns det som att jag inte lyckas gör någon nöjd eller uppnå någonting.

Jag tittar avundsjukt på mina vänner, som liksom har en sund egoism. Ett exempel som jag burit med mig var en kompis vars mamma ringde när jag var hemma hos honom. Hon tjatade på och han svarade mmm, jaa.... jaaa... tills samtalet var över. Han berättade lättsamt att hon hade sagt att hon är orolig för att han verkade nere, sedan så ryckte han på axlarna och säger "haha typiskt morsor att oroa sig" och så går livet vidare. När min mamma sagt så till mig så drabbas jag av sån ångest, vill liksom bevisa genom röstläge och samtalslängd hur pigg jag visst är, för att sedan i flera dagar känna skuld över att hon oroar sig för mig, kan ligga vaken flera nätter och fundera på om hon ligger vaken och oroar sig för min hälsa osv. På samma sätt kan många av mina vänner bara skratta bort dumma saker dom råkat sagt och misstag de begått. Själv bär jag liksom kvar alla mina misstag och kan inte skaka av mig dom. Jag skulle vilja kunna förlåta mig själv, tillåta mig själv att få vila och känna ett lugn.

Det här blev ett långt inlägg och kanske lite kontextlöst sett till tråden, men jag behövde verkligen få skriva av mig. Sen vet jag inte heller hur mycket av detta som är mina utsättningssymptom som talar, men det är ju i alla fall vad jag känner nu. Försöker ignorera tanken på alkohol som snuttefilt och istället kriga på.

Andrahalvlek
tis, 2021-02-23 - 18:26

Med den historiken av svår ångest i typ hela ditt liv så skulle jag inte rekommendera att du slutar med sertralin just nu. Du borde göra det under läkares inrådan. Och du borde göra det väldigt sakta. Väääääldigt sakta.

Din nykterhet är relativt färsk. Det tar tid för hjärnans kemi att komma i balans efter alkoholstoppet. Även sertralin påverkar hjärnans kemi. Att göra båda delar samtidigt är vanskligt. Tror jag.

Jag började sänka min medicin venlafaxin sex månader in i nykterheten. Jag gick från 75+37,5 mg till 75 mg under ett halvår. Minskade med en dag/vecka en månad i taget. För att slippa utsättningssymptom.

Nu har jag påbörjat nedtrappningen från 75 mg till 37,5 mg. Det kommer också pågå under ett halvår. Sen ytterligare ett halvår att gå från 37,5 till 0. Vääääldigt långsam uttrappning.

Jag har tagit medicinen i 14 år och det kommer ta mig totalt 2 år att trappa ut den totalt. Långsammaste uttrappningen i världshistorien sannolikt ?

Det är väldigt svårt att sluta med den här typen av medicin, det är viktigt att hjärnan får en chans att anpassa sig långsamt.

Fokusera på nykterheten i första hand är mitt råd. Det är enorm omställning, som kräver gott om tid och en varsam hand.

Kram ?

DagsförFörändring90
tis, 2021-02-23 - 18:33

Som jag känner just nu så kan jag nog inte annat säga än att jag tror du har rätt. Både igår och idag har jag funderat på att öka upp dosen lite, men utsättningen har gjort mig lite rädd för medicinen och nu vet jag inte om jag vågar trappa upp igen. Tänker att det kanske är farligt att ta mer igen, nu när jag varit på den lägre dosen i 5 veckor.

Jag har insett att jag hade alldeles för lite respekt för medicinen när jag valde att trappa ner. Men min läkare har haft sån avspänd inställning till insättning, receptförnyande och sa tidigare att jag fått delbara tabletter (100mg) så att jag själv ska kunna öka och minska efter behov. Men med facit i hand så borde jag inte ha gjort så här.

Andrahalvlek
tis, 2021-02-23 - 18:44

Eller ringa 1177 eller Kry och be om råd.

En del läkare fattar inte alls hur känslig man kan vara. Jag har varit lika känslig som du, därav min enormt långsamma uttrappning nu.

Under dessa 14 år har jag slutat med medicinen tre gånger. Alla tre gånger fick jag börja igen pga panikångest och depression. Sen har jag inte vågat prova att sluta igen.

Nu känner jag att alkoholstoppet har hjälpt mig enormt. Alkoholen har skapat ångest och depression. Nu har jag varit nykter ett år och mår jättebra. Nu är det dags att ta bort medicinen. Väldigt sakta.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2021-02-23 - 18:43

Nu har du symtom för att du trappat ut, och får sannolikt symtom om du ökar dosen också. Vanskligt läge. Lider med dig ❤️

Men vad du än gör, trappa inte ut mer just nu. Din hjärna behöver lugn och ro. Arbetsro.

Kram ?

DagsförFörändring90
tis, 2021-02-23 - 19:07

Tack Andrahalvlek, så skönt att få feedback

Ska verkligen vara försiktig, precis som du skriver så behöver nog hjärnan få arbetsro och vila

Friiiida
lör, 2021-09-04 - 22:12

Hej! Försvann i 8 månader och kaosade upp mitt liv lite mer! Antar att det behövdes för att bestämma mig helt! Nu blir det träning, rutiner, nykterhet och hälsa! Dag 5 som nykter och MÅÅÅÅÅNGA fler blir det! Siktar på 100 först och främst! :) känner igen mig till 80-90 procent i allt du skrivit. Vore kul om du uppdaterade! :)

Friiiida
lör, 2021-09-04 - 22:12

Hej! Försvann i 8 månader och kaosade upp mitt liv lite mer! Antar att det behövdes för att bestämma mig helt! Nu blir det träning, rutiner, nykterhet och hälsa! Dag 5 som nykter och MÅÅÅÅÅNGA fler blir det! Siktar på 100 först och främst! :) känner igen mig till 80-90 procent i allt du skrivit. Vore kul om du uppdaterade! :)