av Adde

..

Adde
tors, 2011-07-07 - 05:25

din månad !! Det är alltid lika glädjande att få gratta till tid !! Och idag ska jag också vara nykter !!

Adde
fre, 2011-07-08 - 18:06

hur bra jag har det !!

Lite krasslig rent kroppsligt men jag har ju en stabil nykterhet att stå på, en fördel som ger väldigt bra effekter även på kroppens motvilja mot att kvickna till.

Det finns bara fördelar med att inte dricka sprit ! Tänk att det tar nästan en hel livstid att fatta det ?!

Ha en nykter fredagkväll vänner och så hjälps vi åt att ta beslutet i morgon när vi vaknar !!

mulletant
lör, 2011-07-09 - 16:27

eftersom jag upplevt den tydligt och medvetet här på forumet vid två tillfällen. Första gången i vintras - förstod inte vad det var men personerna försvann från forumet. Nu har jag känt det igen och kunde bättre identifiera innebörden.
Vi behöver varandra vi människor. Påminner mig om Joharis fönster - en gammal modell som fortfarande är gångbar, uppenbarligen. Nu trädgårdsarbete! / mt

Adde
lör, 2011-07-09 - 16:55

kan Joharis fönster (http://sv.wikipedia.org/wiki/Joharif%C3%B6nster) vara tillämpbart men jag tror även att vi blir mer sensibla för små förändringar i kommunikationen, en förändring som bara vi inom "branschen" kan uppfatta. Små, små undanflykter eller pyttesmå lögner som hos vanliga inte skulle observeras alls känns för oss direkt obehagliga utan att vi ens kan sätta fingret på det.

Kan nog defintivt vara nåt att forska på !! Testa en termin på högskolan du :-)

mulletant
lör, 2011-07-09 - 20:53

för snart 10 år sen - men frestelsen att utforska verkligheten finns alltid där. Mer än en gång har jag tänkt att forumet skulle vara ett fantastiskt material.
Jag måste hastigt kolla in Johari när du stod till tjänst med länk. Det är nog de där fälten man inte själv är medveten om resp de helt obekanta som avslöjas. Och jag tror som du att det finns en särskild sensibilitet här. Inom vården talar man om förtrogenhetskunskap när t ex sjuksköterskor "ser" att det "är nåt" med en patient utan att de riktigt kan beskriva vad de ser. Då är man på expertnivå i yrket, Vi är väl experterna här. Vi kan ju vara stolta över det tycker jag trots att det ofta är ett tvivelaktigt "nöje":) Trevlig lördagskväll! / mt

Adde
sön, 2011-07-10 - 17:07

och att känna sig behövd, "att bli brukad av" som prästen Olle Carlsson uttrycker det är stort och viktigt för mig och jag antar även för andra.

Under en längre tid i familjelivet så har jag bara funnits, en självklarhet, som klockan på väggen. Det har skapat ett stort tomrum invärtes som är svårt att ta sig bort ifrån och jag skulle inte vilja kalla det självömkan för det här är nog lite annorlunda, en ensamhet i en folksamlng ungefär.

Jag är helt på det klara med att så här kan jag inte fortsätta, jag riskerar min nykterhet om det övergår i "tycka synd om" så på något sätt måste jag ta mig ur situationen. "Gå på möte" skulle AA-vänner säga, ja, skrika, men i nuläget är det nog inte rätt forum

Livet är inte alltid lätt och rättvist men det är skönt att få bli sedd ibland, inte bara vara en "möbel". Och en som ska fixa allt, svara på alla frågor, ordna med (framförallt) tekniska saker, det är märkligt hur lätt det är att slänga ur sig en fråga när jag är i närheten (lr sms!!) utan att tänka själv. Observera att jag verkligen trivs med att, om möjligt, få hjälpa människor och dela min erfarenhet, det är inte problemet, utan att jag vill bli sedd som en person i familjelivet och inte bara nåt som finns tillhands.

Jaja, ett litet sorgset inlägg från en gammal gnällig gubbe men kan det hjälpa nån att pussa på den som sitter närmast så är det värt det :-)

Lelas
sön, 2011-07-10 - 18:32

Kram! <3

Om inte annat så är du väldigt behövd här på forumet... Fast jag vet att det inte väger upp.

/H.

viktoria
sön, 2011-07-10 - 19:06

Har inget bra svar precis i detta nu...ska fundera lite på det du skriver. Men jag kan se dig.
Jag ser digfaktiskt tydligare då du, som i detta inlägg, berättar om hur du har det, än när du ger råd och stöd. Missförstå mig inte nu, din erfarenhet är guld värd här på forumet, säkert likväl som tekniker i hemmet ; ) Oftast tenderar ju rollen andra lägger på en att bli självuppfyllande profetia. Sen snurrar hjulet av sig själv. Vad händer om du inte är "hjälparen" ett tag? En fundering...<3

vana
sön, 2011-07-10 - 22:25

.......blir jag när du Adde,öppnar din dörr o lättar ditt hjärta.
Att vara hjälpare eller ibland överfungerande....hm,jag tror inte du är ensam om den känslan.
Ibland har jag känt precis samma sak som du.Att det man gör blir så självklart så man blir nästan som osynlig,för även om alla ser så bekräftar de inte.
men vad gör man?
Ventilerar detta.
Det är viktigt.
Det är kanske viktigt att tänka på sej själv åxå.Att kanske säja nej ibland,att vårda sin egoism lite.

mulletant
sön, 2011-07-10 - 23:23

med dig av din ensamhet och längtan. Viktoria skriver så fint att du blir tydligare.... och det är väl så att vi människor blir helt synliga och verkliga först när vi visat "hela" vårt jag, också med den sårbarhet som finns i nuet. Jag hoppas och tror att du har tagit första steget till föändring i och med att du formulerat dig här. Jag tror, känner mig förvissad om att du vet hur du ska säga när du har gjort klart för dig själv vad du saknar och längtar efter. Det gör lite ont i mig när jag tänker på dig. Det är så sant som du skriver att varje människa (åtm de allra flesta) har en längtan att vara älskad och bli bekräftad i det.
Jag följde din uppmaning och pussade den närmaste. Tack för det goda rådet. En varm vänskapskram till dig i sommarnatten/ mt

vana
mån, 2011-07-11 - 10:42

som man kan drabbas av,inre tomhet,ensamhet osv,kan åxå vara så att den kommer när man får kontakt med sina känslor.
det kan vara en känsla som härstammar från bakåt i tiden,barndomen tex.......

Lisamari
mån, 2011-07-11 - 13:30

Det finns ingenting som är så svårt som ensamhet i tvåsamhet, har jag någonstans läst. Jag håller med de tidigare inläggen och tycker också det är så fint att du skriver, blottar lite av ditt inre. Alla behöver synas och det är så lätt, att bara ta varandra för givet. Ibland behöver man också bli sedd/uppskattad mer än andra gånger.

Kan ju också vara så att du tömmer ut dig själv helt genom all hjälp du ger oss här på forumet.

Du är så viktig för mig och jag har sedan många år tillbaka fått sånt enormt stöd utav dig. Jag har även förundrats – hur du orkar, ge, ge och ge.

Jag har ibland funderat på om det kan vara så att vi tar mer än du orkar och att du glömmer dig själv.

Skickar alla fall en varm kram och tanke till dig och hoppas att du blir sedd där hemma idag, och att alla som tar dig för givet öppnar sina ögon.

Kram
Lisamari

vana
mån, 2011-07-11 - 13:46

dej Adde för du var den förste jag mötte här på Forumet för 2 år sedan o din devis "en dag i taget" är inpräntat i mej som ett sigill eller en andlig tatuering......det ska du bara veta <3

Adde
mån, 2011-07-11 - 17:30

all omtanke ! Den värmer verkligen !

Jag känner inte att jag enbart ger här på forumet, jag får enormt mycket tillbaka av er som fyller på mina förråd. Ni hjälper mig att minnas och att jag ständigt måste hålla min förändring igång och jag lär mig mer än ni kan tro av att läsa era berättelser. Ni alla ger mig erfarenhet som jag har nytta och glädje av och som jag är tacksam för att få avnjuta och det tillsammans med er fast vi är i cyberrymden :-)

Den största lärdomen jag fått i min nykterhet är att jag faktiskt INTE är ensam OM jag ber om hjälp och tar emot den !! Men ibland är det svårt att böja på nacken och fråga.................

Och den lärdomen har väl bevisats nu genom era svar till mig när jag ber om lite stöd ?!

Jag bugar och tackar !!

Carlin
tis, 2011-07-12 - 16:20

berättat för dina närmaste att du känner så här, Adde? För även om vi ibland lite till mans kan tycka att "de borde förstå" så är människor inga tankeläsare. Det är jätteviktigt att vi talar klartext med varandra för annars har man ju sämre chans att rätta till saker. Även hjälpsamma och kloka personer som ställer upp för sin omgivning behöver få känna sig sedda och få omtanke tillbaks. Det är så lätt att omgivningen glömmer det. Då får man påminna dem. Skickar en kram så här, för det är du absolut värd! /C

Adde
lör, 2011-07-16 - 19:38

Carlin !

Jag har idag varit och hyllat en gammal vän som fyller år, långt att åka för en kaffe kan tyckas men väl värt "besväret" !!

Jag har tidigare berättat om min riktigt första kris som nykter när min dotter blev våldtagen, känslorna åkte verkligen med en fasansfull hastighet i min hjärna och då fanns han där för stöd till mig. Jag åkte som en idiot genom vår stad, lätt gick det i hundra genom stadsgatorna på min väg till sjukhuset, jag resonerad kallt som så att jag kör ifrån snutarna om de försöker stoppa mig. Mitt i racet får jag den fina ide'n att ringa min vän, stadstrafik, hysterisk och fortkörning samt en telefon i ena handen !! Ingen lysande kombination men det gick vägen !!

När jag hämtat upp dottern och släppt av henne hos soc-jouren efter sjukhusbesöket så passade det precis med ett aa-möte. Skakig som jag var så visste jag att jag var tvungen att landa och hämta andan och få perspektiv på tillvaron. Av alla som var med på mötet var det en som frågade vid senare möten hur det var med dottern och hur jag mådde. En av ca 25 st.

Min vän däremot ringde regelbundet flera gånger per dag i början för att sakta trappa ner kontakten när han märkte att jag återvände till ett sundare, stabilare, liv. Det var han som lärde mig att ställa frågan och bara lyssna på svaret, svårare är det inte. Det är så viktigt att få prata av sig det som tynger, få ur sig skiten utan att nån kommer med förklaringar eller lösningar. Att bara ärligt lätta sitt hjärta.

Där och då fanns min vän som idag fyller år, han är defintivt värd en kram.

Som jag tidigare skrivit hade/har vi en enorm hjälp av våra grunder inom 12-stegsprogrammet, dottern har ju gått en ungdomsvecka, hustrun familjevecka och jag min primärbehandling OCH, inte att förglömma, vi har skött vår fortsatta "utbildning" inom AA och Al-anon. En utbildning som är pågående hela livet. Facit av den krisen blev att vi blev mycket mer nära varandra i den del av familjen som tillhör programmet än sonen som valt att ställa sig helt utanför. Vi kan "tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter" ( del av AA's 12e steg) och det ger en enorm frihet att veta att jag har detta stöd och kunskap.

Av en ren händelse så var vi lite bekanta med en familj som också blivit utsatt för våldsmannen och den familjen hade ingen grundtrygghet alls och blev väldigt trasiga, vi försökte erbjuda hjälp men de var inte alls medvetna om samtalets läkande gåva. Mannen i familjen var ju en RIKTIG man och såna pratar inte............! Och lite "roligt" i sammanhanget var att den samtalsterapi som vi tjatade oss till var så genuint okunnig så den avslutade vi efter 2 gånger då vi märkte att vi kunde mer än hon. Det är ju själva fan att det ska sitta sådana okunniga människor på såna viktiga poster !! Hur många liv förstör de ??

Hur som helst är jag väldigt glad över att jag är nykter och kan köra 30 mil för att dricka kaffe med en kompis på hans födelsedag !! Det är lycka det !!

mr_pianoman
lör, 2011-07-16 - 22:25

SR som för övrigt gör väldigt bra program om allt mellan himmel och jord hade för ett tag sen ett reportage om att det sitter så många hottentottar på samtalsterapi-poster. Och att det kan sluta väldigt illa om en trasig människa träffar "fel" terapeut utan utbildning i ämnet.

mulletant
sön, 2011-07-17 - 06:42

"ställa frågan och bara lyssna på svaret" är en svår konst hur lätt det än kan låta. Du har så rätt, så rätt Adde när du skriver att det viktiga är att få prata av sig det som tynger utan att nån kommer med förklaringar eller lösningar. Men ändå är den där lyssnaren så viktig!
Jag tror att både medmänniskor och terapeuter kan ha svårt att låta bli att "ge råd" - i bästa välmening. Ofta vill ju människor ha det också, "hur ska jag göra?, vad ska jag ta mig till?" Ett "fel" råd ger ju då anledning att åtminstone i tanken "skylla" på rådgivaren om det blev fel.
Men visst kan det vara rätt - nödvändigt t o m - ibland att ge tydliga råd. Ibland direkt livsavgörande. En del av forumets styrka (som jag ser det) är den rakhet som finns här, ofta får/hittar man svar med lite olika vinklingar men man får/måste själv välja sin väg.

Om SR=Sveriges radio så håller jag med om "väldigt bra program" - vet inte om jag hört det du P_m nämner. TV har också i program typ Uppdrag granskning visat hur många "humbugterapeuter" det finns. Även de som är formellt välutbildade kan ha stora brister i sin utövning. Det finns så många olika teorier och ideologier om vad som är "rätt" - både gällande missbruk och psykiatri och de flesta "konsumenter" är i de branscherna inte sakkunniga och dessutom sårbara. Och så ska man "passa ihop" också, vara rätt för att det ska bli ett möte.
Jag har oerhörd hjälp av kontakten hit och tror att jag börjar få en susning om likheten beroende-medberoende. Jag känner stor samhörighet till fler av er på beroendesidan och har stort stöd av att läsa era inlägg. Fastän jag har kloka o kunniga vänner är forumet oumbärligt!

I början av vår resa mot nykterhet (när den började "på riktigt" 6.12.2010) hade Mm kontakt med AA och jag med den kanske mest kunniga "missbrukarterapeuten" här på orten. Markant var att båda var misstänksamma mot varandras verksamheter...

Jag gratulerar er P_m & Lelas som har träffat kloka o kunniga terapeuter och behandlare för visst är det många som får hjälp även av professionella. Och så gratulerar jag mig som hittade hit, en plats där jag får formulera mig i lugn och ro när det passar mig och där det finns ett rikt utbud av andras kunskap och erfarenhet att ta del av och pröva på. Inte minst bra är möjligheten att gå tillbaka och ta del av sina egna tankar och andras respons - det gjorde jag igår. Nu bara krånglar skriveriet så nu sparar jag - och kopierar sen till min egen tråd för framtiden. / mt