Div åsikter eller...?

Jag har ju tidigare jämfört min alkoholism med min diabetes och det poppar upp i olika sammanhang.
Jag träffade nyligen en yngre person som har diabetes 1 och har en insulinpump som sköter behandlingen. Vi kom att prata om kostbehandling för att minska på insulinintaget och för att få bättre värden men si det gick inte !
"Jag vill leva och inte bara överleva" !!!

Och ja ! Jag kan köpa det resonemanget men det ena utsluter inte det andra !! Personen i fråga skjuter bestämt bort argumentet att livet kortas med ett antal år om inte levnadssättet ändras.
Människor av idag tror mera på mediciner än på att ändra sin livsstil med enkla medel och att ha en sjukdomsinsikt är förvånansvärt dåligt med.

De allra flesta alkoholister, ja jag hade det med !!, har inte tillstymmelse till sjukdomsinsikt och det ska rätt mycket till för att få den insikten. För mig blev det uppenbart redan de första dagarna på behandlingen när jag insåg att jag följde exakt samma schema som mina behandlingskompisar följde fast vi kom från vitt skilda delar av samhälle och familj. Det var en otroligt skön känsla att känna sig "normal" och att jag inte var ensam om mina vrickade grejer. Jag ser nu på forumet att det är fler som ser med andra ögon när de varit nyktra en tid och att de upptäcker alkoholister i olika sammahang, deras radar har gått på ! Många av dessa "nyupptäckta" alkisar är inte själva medvetna än men blir det förhoppningsvis rätt snart. Jag kommer ju ihåg att vissa tittade på mig med en speciell blick som jag inte förstod då men som jag fattar idag. Dessa personer gillade jag inte för de kom för nära mig och min hemlighet.

Jag har själv provat pillersvängen långt innan jag var på behandling och det funkade naturligtvis inte ! Ett piller kan inte göra mig frisk ! Antabus, som är ett tvångsmedel, och Campral, som ska ta bort suget, var de sorter jag testade och det var totalt meningslöst. För min diabetes tar jag standardmedicinen Metformin och den hjälper iaf rent synligt när jag kollar mitt blodsocker.....MEN....den stora skillnaden får jag när jag äter LCHF ! Det lilla problemet här är att jag gör som när jag drack : Jag tar återfall !! Båda sjukdomarna är dödliga så jag borde ju kunna hantera diabetesen så som jag har hanterat alkoholen men det största hindret är ju att jag måste få i mig föda.... Så jag är ju tillbaka på det grundläggande : Livsstilsförändring !

Jag gillar att laga mat och det finns mängder med fina LCHF-recept att frossa i men så är det där med att lära gamla hundar att sitta.... Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i potatis men nu kan jag helt plötsligt få jordens sug efter en bakpotatis eller potatismos och isterband !! Precis lika sjukt som när jag kunde dricka likör bara för att få i mig fyllan... (Gränsen gick vid ägglikör....så vidrigt !!)

För övrigt ser jag att antalet företagare som söker hjälp för sina medarbetare har ökat betydligt vad gäller alkoholrelaterade problem. Trist men väntat. Att jobba hemma gör ju att kollen släpper och det är lätt att hinka i sig utan att nån bryr sig. För egen del så hade jag supit mig till döds om jag öht levt fram till pensionen.
Ta hand om er !

Och jag loggade in för att svara och finner att Mulletanten redan gjort det på föredömligt sätt <3

Kan bara lägga till att beroendet kan ta sig en mängd olika uttryck varav sockerberoendet nog är välkänt för de allra flesta nyktra alkolister. Men tyvärr så kan det ju också ta sig vägar som sex-,spel-,tränings,mat-, arbets-,tablett- mfl olika missbruk.

När jag väl lever som jag ska så försvinner det direkta sockersuget och jag mår så bra. MEN......liksom alkoholen så jobbar sockerberoendet lite i skymundan/hemlighet och försöker trigga till att äta fel och det är där jag felar trots att jag har kunskapen.
Men att förstå en sak är inte samma sak som att leva efter det, kunskapen måste ner i hjärtat för att kunna användas korrekt. Därav uttrycket "Världens längsta halvmeter" om vägen mellan hjärna och hjärta.

H.A.L.T är ju en väldigt bra regel som jag använt ofta. Ibland rent av livräddande när jag ser tillbaka på det som hänt.
H = Hungrig
A= Arg
L = Ledsen (lonely)
T= Trött

De sista dagarna har jag känt av ensamheten så otroligt mycket så det har blivit en riskfaktor i sig självt. Pga omständigheter som jag väl inte kunnat påverka riktigt så har jag upplevt vilket obefintligt stöd jag har från mina barn. Jag har dessutom de sista dagarna träffat gubbar i min ålder, och äldre, som fått hjälp med tex skjutsar och de pratat om en payback-time som jag inte kan drömma om. Att då komma hem till ett helt ensamt hem utan en enda att prata med, utom lite lättsamt på fb, triggar faktiskt alkisen i mig trots att jag kan tycka att jag borde vara stabil.

MEN.....nykterheten är sannerligen en färskvara som måste vårdas ömt och med kärlek för annars slår den tillbaka. Alkoholismen är kronisk, progressiv och dödlig, jag får aldrig glömma det !!

Ta inte första glaset hörrni !!

Nån dag för tidigt men vad gör det !
Lucia....och jag är på min sista efterbehandling. Den dagen jag varit så rädd för, nu ska jag stå på helt egna ben !! Visserligen med stöd av min hemmagrupp inom AA men ändå. Det var min 11e efterbehandling, på dagen 11 månader sen senaste klunken alkohol. Känslorna for verkligen runt i min kropp den dagen, alla känslor som finns rusade igenom mig och det blev en dag att minnas.
När dagen var slut infann sig en känsla av oerhörd tomhet, av nån konstig anledning ? Jag kommer inte ihåg hemresan heller ???

Det jag minns med stor sorg var efterbehandlingsvännen som uteblev denna dag :-( Han hade en efterbehandling kvar när han tog ett återfall på lucia och uteblev och därmed avförd från vidare hjälp. Jag anad redan på vägen ner att nåt hänt för han svarade inte på sms, vilket iofs inte var helt ovanligt, han var en konstnärstyp med ett lite snurrigt synsätt så en mobil var inte sååå viktig.
Han kom från en annan del av landet och meningen var att vi skulle göra en gemensam resa från Lund men det fungerade aldrig. Tyvärr. Jag har honom i tankarna och funderar fortfarande hur han mår....om han lever ?

Dagarna som kom efter denna sista dag blev lite knepig tankemässigt sett. Jag började få tankar på vem jag var, hur jag var, vart jag är på väg....frågor som inte gick att greppa riktigt. Och frågor som jag fick jobba med till första helgen i september året efter. Jag var helt off som person och hade inte en susning om min personlighet, det blev lite knepigt där...
Nu med facit i handen så vet jag ju att de allra flesta tillfrisknande alkoholister upplever samma sak och de flesta har, vad jag förstått, olika vägar att upptäcka sin nya personlighet. En del lyckas inte och blir kvar i självömkan och sorg och efter ett tag : Återfall. Jag såg en intervju med en narkoman på TV4 idag som betonade att tillfrisknandet inte kommer av sig självt utan kräver ett hårt jobb för att få resultat. Hon hade tagit sig från hemlöshet till att vara VD och det gör sig inte självt.
Att göra aktiva vägval i livet har för mig betytt allt för min nykterhet men också ett passivt levnadssätt där jag låter saker hända utan att jag ska lägga mig i. Enkelt sagt :...acceptera det jag inte kan förändra...." (Första meningen i Sinnesrobönen.)

Nu skulle jag bara överleva den förhatliga julen så jag kunde få fira mitt första år som nykter men det var ju en hel månad dit !! Men jag hade planer... :-)

Ta hand om er och ta inte första glaset.

Ja det där med julfirande, och andra stora sk familjehelger, har varit svårt att hitta alternativ till men de senaste åren har fler och fler arrangörer nappat på det upplägget. Och det är drösvis med folk som slåss om platserna !! Nu väntar jag bara på att de släpper lite på lyxstuket och gör det lite enklare, dels för att det blir billigare och dels för att just den enorma köphysterin kan lugna ner sig lite. Lite kul dock är att på de ställen jag varit på så har det varit väldigt lite dricka. Jag har aldrig sett nån påverkad person vilket ju bara är positivt.

Att vara ensam är både bra och dåligt. För några år sen var jag med om en upplevelse som tog så hårt på mig så jag mådde riktigt dåligt. Jag valde själv att gå dit och jag ångrar absolut inte det, det var riktigt lärorikt, men hela upplevelsen efteråt gjorde att jag för första gången verkligen saknade nån att prata med. Men jag har också varit med om totala motsatsen där jag varit riktigt glad för att jag var ensam och kunde göra allt på mitt egna sätt !
Livet är ju inte en rak linje så det gäller att vara lite vaken på vad som händer.
Tack för att du läser och kommenterar Andrahalvlek <3

Ja Sisyfos, man brukar säga att det farligaste som finns är en ensam alkis. Farlig i betydelsen för sin egen del. Jag har ju efter skilsmässan valt att leva själv men jag har svårt att förlika mig med att en stor del av "vän" kretsen försvann när v i separerade. Det var som att jag blev pestsmittad (corona fanns inte då :-) ) Samma sak när jag var öppen om mina självmordstankar ( som var en effekt av skilsmässan), det blev helt tomt runt mig. Att rensa i vänlistan var inte svårt då.
Idag propagerar jag för : VÅGA FRÅGA !!
Samma sak gäller för hur jag dricker när jag har en läkare framför mig. När jag säger att jag är nykter alkoholist så tappar de allra flesta ansiktet och vet inte hur de ska fortsätta :-) Sjuksyrror fixar det så mycket bättre av nån anledning ?

Jag har vant mig vid att vara fri och kunna resa var jag vill men det är ju inte helt säkert att jag kommer hem om jag drar utomlands, gränser stängs ju så fort idag. Och Sverige har jag gnott runt på alla ledder så jag har liksom inget kvar. Eller så tryter fantasin. Men att resa och träffa människor är helt underbart !!

Tack för att du läser och kommenterar Sisyfos :-)

Slänger in några rader på denna, en av flera, amatörernas afton. Veckan före jul säljs det mest alkohol än nån annan vecka tidigare på året.
Var tog helgfriden vägen ?
Var tog barnens högtid vägen ?
Hur blev den här helgen den omåttligt frossande och köpvansinnigaste helgen någonsin ?

Ni som känner mig vet att jag inte gillar julen, inte på nåt sätt. Vilket fått till följd att jag är helt ensam dessa dagar och det är "onormalt" då man SKA umgås i familjen. Det trista nu är att jag ser fler och fler ensamma dessa sk familjehelger eller så är jag mer uppmärksam på det ?

Det glädjande är iaf att det ordnas mer för oss ensamma på olika sätt, bla hotellevent som tyvärr är i överkant i kostnad för en ensamstående pensionär. Volontärarbete ? Inte riktigt min grej. Tyvärr.

Men hur som.....ta det lugnt med spriten dessa dagar, det gör inget om det blir över i flaskorna. Jag är iaf glad över att jag inte behöver dricka just idag !

Ta inte första glaset !!

Tips !!
https://www.svtplay.se/video/33753058/vagen-ut-med-lars-lerin/vagen-ut-…

Jajösse vilka känslostormar det avsnittet rörde upp inne i mig !!
En dam i slutet av programmet som pratar om kontrollbehov som var precis som jag hade ! Och det blev inte bättre av att jag hade ett jobb som krävde kontroll !
Ja, det kröp fram några tårar där !

Så hade då mitt första år kommit till sitt slut.
Ett helt nyktert år som jag väl aldrig upplevt på så många år så jag kunde inte komma ihåg när det var sist. För mig var, och är, den först nyktra AA-födelsedagen så stor och viktig !! Och än idag så smäller den högre än min "riktiga" födelsedag och känns fortfarande spännande.
Under första året kunde jag lära mig så mycket av de som gått före mig bla det (tror jag) viktigaste : Be om hjälp !! Och att lyssna på Di Gamle som har erfarenhet som jag kan lära mig av. En sak jag lärde mig tidigt var att kolla in mig själv om jag hade valt att ha några bakdörrar öppna till supandet. Eftersom jag hade jobbat hårt själv för att hitta en lösning bort från mitt destruktiva liv så var alla bakdörrar stängda, låsta, med stora bastanta lås och idag är jag både stolt och tacksam för att jag orkade slåss för att hitta min väg ut.

Många många jag träffat genom åren har försvunnit på ett eller annat sätt. En hel del annonserade tydligt att deras bakdörrar var vidöppna och där fanns ingen vilja att stänga dem och de klev ut med buller och bång och skyllde gärna på andra för att de återvände till drickandet. Nu är det ju så att det är jag ensam som beslutar om jag ska fortsätta vara nykter, ingen annan. Mitt egna ansvar ! Och att jag måste påminna mig om hur jag en gång hade det.

Min första AA-födelsedag firade jag med att gå på den internationella AA-gruppen i Patong, Phuket. Min egna födelsedagspresent <3 En upplevelse jag än idag bär med mig i mitt hjärta, inte minst för de fantastiska personer jag träffade där <3 Tex de runt 80-åriga herrarna som reste runt i Asien en sista gång och såg ställen de varit på via militären. Mannen från Indien som hade gjort den sk geografiska flytten (känd hos aa-människor) från Indien till Thailand för att han trodde att drickande skulle upphöra. Men tyvärr fungerar inte det. Den amerikanske killen som häpnade över att jag tordes åka utomlands när jag var så nynykter ! Varför frågade jag ? Svar : Det finns så mycket sprit här ! Jag kom mig inte för att svara att spriten inte anfaller mig utan jag väljer ju själv att dricka. Samme man kom med roligaste rådet : Om du känner sug så spring naken genom stan medan du äter en chokladkaka :-)
Sist jag var på besök i den gruppen så var det tyvärr som på så många andra platser att narkomanerna hade tagit över.

När jag kom hem kändes det oförklarligt tomt ? Mitt mål om ett års nykterhet var avklarat och det blev liksom lite vakum i livet. Varför ?? Jag funderade och vände och vred på det och anade väl att jag hade blivit en annan människa men kunde inte klura ut hur,varför,vem ????? Jag var helt vilsen och hade svårt att se en framtid med mitt nya synsätt ??? Nu vet jag ju att alla går igenom samma sak men då var det ingen som kunde/ville upplysa mig om det av nån konstig aledning. Min upptäckt, förlösning, kom ju tack vare en anhörig på avslutningsmötet på Gullbranna i september......men det visste jag ju inte då. Idag förstår jag att jag var inne på en farlig väg då det gamla invanda, säkra !!, lockade mitt i förvirringen. Som tur var höll jag mig troget till AA och jobbade någotsånär hyfsat i stegen med att reda ut mitt liv.
TV-serien Vägen ut beskriver såhär långt exakt min resa och jag blir tårögd när jag ser hur otroligt lika vi beroende är varandra. Tänk om jag hade fattat det långt innan !!!

Att sätta ett datum på när jag bestämde mig för att bli alkoholist är ju av förklarliga skäl rätt svårt ! Men nu när jag skriver detta och tankarna får flyga fritt så kommer jag på att jag nog nu har varit nykter ungefär lika länge som jag söp :-)) Inte alla som haft 3 liv här på jorden :-)) Före, under, efter !!! Lite kul faktiskt !!
Sköt om er där ute och ta inte första glaset !!

Tack vår2022 och grattis till din tid i nykterhet !

Av olika anledningar kom jag att tänka på en bok jag läste i början av min nykterhet och som kom att betyda mycket för mig. Jag tror att jag fick den när jag skrevs ut från behandlingen...
Den heter : "Dagliga reflektioner" och finns att köpa på flera olika ställen. En bra investering i sig själv.

Tack Pi31415 och kul att se att du fortfarande besöker forumet ! Ha det bäst !

Ok, jag har ju också varit en förnekare av rang men ibland häpnar jag över hur stark förnekelsen kan vara.
"En man i Bergslagen åtalas i dag för grovt rattfylleri efter att ha kört berusad till och från Systembolaget, skriver NWT.

I ett av polisens urinprov uppmättes extrema 4,65 promille alkohol i mannens blod.

Mannen som hade svårt att gå sågs av vittnen som larmade polisen när han satte sig bakom ratten.
Mannen förnekar själv brott och säger att han druckit fyra till fem glas vin och några centiliter whisky just innan polisen kom till hans hem."
Kopierat från Aftonbladet.

Igår publicerade Aftonbladet en artikel om hur det känns att låsa ute sin egna son från hemmet när han blir myndig och väljer att fortsätta att droga.
Det kan kännas övergrymt att göra så men jag hävdar att det är bättre än att vara en möjliggörare ända fram till döden. Att sticka till barnen pengar som avkortat går till droger är än mer grymt.
Jag har själv inte varit i direkt samma sits men gjort likadant med knarkande bekanta. Att se nån gå under i drogträsket är så vidrigt men jag måste sätta gränser för mitt eget mående.
Inget jag vill uppleva mer....

Bra gjort Tröttiz !!! Den viktigaste person i mitt liv är jag själv !!

En liten påminnelse till alla : I kväll, eller nu på Play, fortsätter Vägen ut med Lars Lerin !

Hej Santorini <3 Kul att se dig lite då och då :-)
För mig har det varit så viktigt att släppa ut skammen i dagsljuset genom att dela den med andra. Men det finns gömmor som fortfarande pockar på uppmärksamhet och då är det viktigt för mig att så fort som möjligt släppa ut det och då är ett bla ett sånt här program en guldgruva för mig !! Som Lars sa, om jag kommer ihåg rätt att det var han, är det så att nykterheten är en färskvara som måste pysslas om väldigt kärleksfullt. Jag får aldrig glömma det !

Men jösses Tröttiz :-) En sån öm punkt i mitt förflutna :-O Många fyllesamtal blev det och jag är så enormt glad över Messenger el likn inte var uppfunnet på min tid !!!! Jösses så det hade blivit då :-O
Jag tror att det var ensamheten som drev mig till dessa samtal och jag trodde ju att jag kunde prata "som vanligt" och att ingen skulle märka att jag var knölfull. Det var fel !!!
Idag är jag extremt känslig för om någon kontaktar mig och är påverkad, så pass känslig så jag mår fysiskt illa. En "bra" påminnelse om hur jag en gång var. Den känsligheten gäller även de som använder alla dessa lyckopiller som är så moderna nu. Jag drar mig undan för det är ju rätt bortkastad tid att försöka få en bra kommunikation.

Det händer att jag fäller tårar när någon i programmet säger just det som jag behöver bli påmind om och som jag en gång lärt mig men som knuffats ner i glömskans källare. När de pratar om att be om hjälp. att komma dit och inse att jag verkligen behöver hjälp, då är det inte bara enstaka tårar. Jag sökte nämligen hjälp 10 år innan jag definitivt ramlade igenom till min personliga botten. Den första socionomen jag träffade var mer intresserad av sin nära förestående pensionering än vad jag hade för problem. Efter den kärringen har jag en historia med ett antal socionomer som inte hade en susning om mitt beroende. Värst var de 2 sista.
I slutet av min "karriär" sökte jag ekonomisk hjälp för att åka på behandlingshem hos soc och mötte en kärring som tittar på mig och uttalar den klassiska kommentaren : "Du kan ju inte vara en alkoholist ! Du har ju fina kläder, bra jobb, egen villa och en fin familj." Kärringen kunde precis noll om oss. Ja, jag hade det bra jämfört med kollegorna på parkbänken men jag hade ju min parkbänk i vardagsrummet.
Den socionom som fick mig att ta beslut om behandling på egen hand var enhetschefen på Alkohol- och narkotikamottagningen. Hon talade om för mig att "Du har inte alkoholproblem utan du har familjeproblem!" I ren ilska började jag själv leta efter en lösning och hittade den. Jag har alltid funderat över hur många människor som dött i deras "vård" ??

Nåväl......allt detta skrivande bara för att deltagarna i tv-programmet pratade om att be OCH ta emot hjälp. Inte lätt men en nödvändighet för att återfå livet !

Ta inte första glaset hörrni !!

Eftersom så många här tror att alla är helt ensamma om sin sjukdom så kan det vara bra att kika lite på Jellinekkurvan som visar vår väg ner i träsket....OCH upp ur det om vi ber om hjälp. Motsvarande kurva finns för medberoende men jag har inte lyckats hitta den på nätet.

Jag var i den absoluta botten när jag bad om hjälp. Bårhus eller dårhus var alternativen då.
https://vfsormland.se/wp-content/uploads/2014/06/Presentation1.png

Vi är inte ensamma.

Tack Nora81 <3
Jag är så glad att jag läser att du nu ser din egna del av missbruket och att även medberoendet är en sjukdom i sig själv. Jag fick min medberoendekurva under den underbara familjevecka jag var med om på Nämndemansgården där jag gjorde min behandling. (Rekommenderas verkligen !! ) Kanske går det att ringa och be om att få prata med en anhörigbehandlare som har en kopia att maila till dig ?

Och du.....du är den viktigaste personen i ditt liv !!

Det är så svårt att inse det men fungerar inte jag så fungerar inget runt mig. Att älska mig själv var så svårt ! Jag fick rådet att stå naken framför spegeln (hjälp :-o ) och säga till mig själv : Jag duger som jag är ! Jag är värd att älskas för vem jag är !
Inte lätt för en alkis som slagit på sig själv i så många år !

Ta hand om dig och gör bra saker för din egen skull !!

I efterdyningarna av Vägen ut med Lars Levin så kommer minnen från när jag skulle lära mig att förlåta mig själv och andra. Jag fick ju höra från Di Gamle att det var så viktigt att göra så för att bli av med flera ton sten i ryggsäcken som hotade min nykterhet. Det var f-n inte lätt !!

Att be andra om förlåtelse för det jag gjort under min aktiva tid var nog lättare än att förlåta mig själv. Jag var ju sen åratal tillbaka van vid att slå på mig själv för att jag drack, för att jag fick konsekvenser, för att jag skapade lidande för andra... Att då ställa om och börja gilla mig själv ??? En kille i programmet målade en vit och en svart figur som höll om varandra och sa att så var det för honom att acceptera det han inte kunde förändra. Han var tvungen att gilla den svarta fan för att kunna utveckla den vita och gå vidare i livet med sinnesro. Exakt så upplevde jag det !

Idag vet jag ju att jag har en sjukdom och det jag gjorde under min aktiva tid var ju en konsekvens av att sjukdom fullständigt tagit över mitt liv och att jag inte kunde göra på annat sätt med den kunskapen jag då hade. Det är absolut ingen bortförklaring utan bara att konstatera fakta.

Det där med att klappa mig själv på axeln när jag gör nåt bra, att se sig själv i spegeln och säga till mig själv att jag duger precis som jag är, att lära mig själv att jag är värd att älskas för den jag är och den där sköna insikten efter några år i programmet att det har ingen som helst betydelse om jag klantar mig för jag är inte den första som gör det är värd så mycket !!

Jag är i ett tillfrisknande som varar mitt liv ut om jag gör bra saker för min egen skull och det blir bara bättre med åren ! En av killarna i tv-serien säger att han har inte längre till alkoholen än nån annan och det har ingen betydelse hur lång nykterhet jag har så gäller det fortfarande !

Så jag tar inte det första glaset !

Av en ren händelse såg jag en av grundarna till Stockholm12 bli intervjuad i Nyhetsmorgon.
Så rakt på, så bra <3 Jag hoppas att det läggs ut på deras fb-sida !!

Ja jag har också sett den prislappen men jag har inte satt mig in i vad som ingår i den ? En 12-stegsbehandling med helinackordering i 28 dagar kostar väl nånstans runt 120-150 000:-..... TROR jag. Låter mycket men kollar man vad som faktiskt kostar så är det inte farligt. Mycket personal är det.....
Men de har väl dagträffar också där man träffar folk med samma problen och även AA-möten som ju är gratis.

En hel del kommuner ( eller företag) inser vitsen med behandlingshem och betalar för en månad. Tidigare var kommunerna i södra Sverige väldigt på med att använda den vägen. Jag vet inte hur det är nu. En del kommuner tror att de kan fixa det själva, bla min, och det fungerar nästan aldrig. Skillnaden har varit att terapeuter på 12-stegshem har egen erfarenhet vilket gjort att det inte går att finta terapeuten.....alla lögner är redan användna.
Vissa stora företag har egen beroendevård med väldigt goda resultat. Bla Tetra Pak som jobbar ihop med Nämndemansgården, https://docplayer.se/4551493-En-livsstilsforandring-som-ger-vinst-for-a…, där en eldsjäl har räddat många medarbetare undan avsked och ruin.
När jag gjorde min behandling var det en del som ifrågasatte priset så vi satt oss ner och gjorde en kalkyl på affärsmässigt sätt. Lokaler, personal, mat, kaffe :-O (Ja det går åt mängder på ett behandlingshem!!) , läkare, sjuksyrra, psykolog, präst och inte minst de 11 efterbehandlingstillfällena, familjeveckan som ingår, mm mm.
Och visst är det så att en del inte får den hjälp de önskar MEN om du har en seriös önskan om en nykterhet så brukar man hitta en lösning. Bara den enkla vägen att regelbundet gå på AA har räddat så många.
Jag själv hade den enorma fördelen att vara stadd vid kassa när jag letade en utväg och kunde betala själv och jag är väl medveten om att det är få förunnat. På den tiden tog det ca 1,5 år innan jag gick med vinst....om jag nu kan säga så. Den absolut största vinsten är ju självklart att hela min kropp och knopp återvände till det riktiga livet <3

För alla medberoende så rekommenderar jag starkt att göra en Familjevecka !! Jag fick ju förmånen att få vara med under den sista tiden på behandlingen och det öppnade mina ögon så mycket. Och jag har ju mött medberoende som direkt efter veckan bytt sin titel "Medberoende" till "anhörig" och påbörjat jobbet med att återta sitt egna liv utan påverkan från sin alkis. Det är så gott att se det !!! Be soc om hjälp till ett riktigt behandlingshem eller spara ihop under några månader. Återigen är det viktigt att möta personal med egen erfarenhet !

Ta hand om er därute !!

Och jag hatar att jag inte kan redigera min text :-((
*Efter att vi gjort vår kalkyl så insåg vi att det då inte fanns nåt utrymme för vinst på själva behandlingen. Pengar måste tas in på andra vägar som typ föreläsningar och liknande.

Som vanligt efter Lars L's tv-serie så snurrar det runt i mitt huvud hur det var en gång som nynykter !
Det blev en del tårar efter en del av deltagarnas vittnesmål om hur de hade jobbat med sig själva och haft svårt att se framtiden. Precis så hade jag den första tiden, närmare bestämt 1,5 år !! Det är så mycket som händer i huvudet efter de första rosa molnen så för mig var det stundtals rena kaoset ! En del förståsigpåare säger att jag gick igenom posttraumatiskt stressyndrom men jag köper inte det fullt ut. Vissa saker håller jag med om : svårt att koncentrera mig och vara lättretad. Lättretad var nog bara förnamnet ett tag då fru och barn nästan var på vippen att köpa sprit till mig för att få mig "normal" igen :-))

Jag har aldrig varit mycket för att måla och "tavlor" har jag ju gjort så det räcker....Men för vissa kan det absolut vara en väg för att få ur sig jobbiga tankar. Tjejen som målade en väg med ett hjärta i slutet fastnade jag för.....tavlan alltså :-))

Killen som såg deltagandet som en livräddning tog mig också så direkt i hjärtat. Han trodde ju att hade han inte följt med så hade han tagit ett återfall så för honom blev detta en räddning !

Jag vet inte om jag inbillar mig men nog verkar det bli mer och mer uppmärksammat i olika media allt det här med beroendet? Bra i så fall !! Det ÄR en sjukdom så vi måste kunna prata om den utan skam !!

Jag kom på mig själv under programmets gång att längta tillbaka till tiden som nyfräsch nykter alkis <3 Även om många tankar var jobbiga så var det, med facit i handen, en väldigt skön tid med massor av upptäckter i ett nytt liv och ett så mycket bättre mående. Och som de påpekar i programmet : Att lära mig att göra bra saker för min egen skull !! Så oerhört viktigt !!

Ta hand om er och, ja ni vet, ta inte första glaset !

Ibland känner jag att jag lever i nån sorts ärlighetsbubbla eftersom jag själv inte ljuger längre och på nåt konstigt sätt förväntar mig att andra gör samma sak.
Och blir grymt besviken när en nära vän ljuger för mig.
Och det rakt upp och ner utan att skämmas. Först blev jag häpen, sen sur och nu bara förkrossad.
Lögnen är så uppenbar så han måste ju själv inse att jag ser det men det kanske kommer senare ? Han mår inte bra så jag inser att det kan vara ett sätt att fly undan jobbiga saker men han liksom jag har ungefär samma utbildning, jag med mitt beroende och han med sitt medberoende. Jag vet ju hur jag skulle känna mig idag om jag ljög för nån och det vore hemskt !

Att byta viruset mot krig och dessutom pissväder gör ju ingen människa glad. Nu när jag börjat planera lite resor igen så blir det i praktiken stopp :-(( Ljusglimten är ju att Eldfesten i år går av stapeln på Skansen den 15e mars ! Lycka !

Redan från dag ett har jag fått lära mig att göra saker som är bra för min egen skull och fylla på med må-bra-grejer !
Just nu så blir jag så innerligt glad över svenska folket vilja till att hjälpa flyktingar från Ukraina <3 Att se hur många som är villiga att upplåta ett lite rum, en del av sin lägenhet, som erbjuder skjuts, mat, kläder ja, allt som tillhör livet fyller på mitt måbra-konto !! Helt egoistiskt kanske men till mitt försvar måste jag säga att även jag erbjuder boende ! Och det känns bra även för min egen del och förhoppningsvis även för nån framtida flykting fast de inte kommit till Sverige än. OM de nu kommer.....
Detta hade definitivt inte hänt om jag fortfarande hade druckit ! Då var egot lika stort som hos Putin....

Lite hjälp efterfrågas.
Jag har ända sen min första nyktra dag lärt mig att det absolut bästa för min egen skull är att vara helt öppen med hur jag känner och tänker. Att få ur mig frågor och tankar har varit helt avgörande för att få sinnesro i min nykterhet. Inga troll ska få en chans att ta över mitt tänkande.
MEN....nu får jag höra att jag ska vara försiktig med vad jag säger om kriget när barnbarn är närvarande. Ungarna är ju inte korkade utan de tar ju in info via en mängd olika kanaler och att höra närstående vuxna snacka om FAKTA, inte vad jag tror, anser ju jag vara av stor vikt för barnen. Jag gillar inte hymlandet som var en viktig del av mitt liv när jag var aktiv.

Rätt eller fel ?

Tack för svar och jag håller med dig helt ! Fakta, inte tro, och att förklara enkelt ! Absolut inte ljuga eller försköna för det kommer de på efter ett tag. Tack Annja !
Och att kunna prata om döden på ett bra sätt vilket har tryckts undan på ett uselt sätt i Sverige.
Jag kommer ihåg när jag var liten och mina mor-farföräldrar dog och skulle begravas så var det helt tabu att prata om. Och att vara med på begravningen var av en outgrundlig anledning inte bra för mig.....
Ärlighet och öppenhet vinner i längden !

Att göra bra saker för min egen skull är så otroligt bra för mitt mående ! Att känna att jag är med i livet, att jag kan göra nånting, att jag är värd ett leende från nån annan...

Just nu är jag i total eufori efter att ha tillbringat gårdagskvällen på Skansen och den stora Eldfesten <3 Så mycket mänsklig värme, hjälpsamhet, leenden, glädje, nöje...allt som gör livet värt att leva koncentrerad på en och samma plats <3

Ni vet hur det känns när ni uppnått ca 0,8 promille då ni är kungar/drottningar på dansgolvet och sjunger med i allt och livet är så jävla gott........så är hela kvällen fast jag, och att döma av hur folk är, är helnyktra !!! Den stora skillnaden nu är att känslan av 0,8 sitter fast hela kvällen och det blir ingen baksmälla bara en enorm trötthet och kvarsittande glädje ! Hela programmet finns på SVT Play men känslan av att befinna sig på plats går inte att sända via nätet !

Prova nästa år att vara med och NJUUUUT !

Jag är så tacksam för att jag är nykter och kan ta vara på mig själv !

Jag blev påmind igår om hur det kunde ha sett ut för mig om jag fortsatt mitt destruktiva drickande. Jag pratade med en anhörig till en svårt alkoholiserad man som även är tablettberoende av tunga mediciner om hans resa mot livets slut.

För vilken gång i ordningen vet jag inte men jag häpnar återigen över hur stark en kropp är och hur mycket det går att misshandla den med kemiska preparat utan den ger upp.
Nu börjar han verkligen försvinna i alkoholdemens och har som morgonrutin att ta ett par rejäla supar och det räcker typ hela dagen för hans motståndskraft mot alkoholen är på absoluta minimum nu. Toleransnivå är mer eller mindre helt borta.
Musklerna har mer eller mindre helt förtvinat eftersom han aldrig rör nämnvärt på sig.

Ett tragiskt människoöde men, helt egoistiskt, ett väldigt bra utropstecken för min egen del !
Jag var ju på god väg med nerv/muskelstörningar, taskigt minne, en ekonomi i fritt fall och ett evigt uselt mående.

Jag klev av karusellen i absolut sista sekunden !

Och jag vill inte på villkorsvis tillbaka dit om jag på nåt sätt kan hindra det !!
Genom att exvis inte ta det första glaset !!

På första gången på 2 år så fylls min almanacka nu med aktiviter iaf under april månad.
Och det känns så bra då jag har haft en känsla av klaustrofobi under en längre tid. Jag har ju under de senaste 6 år skämt bort mig själv genom att pricka av på min bucketlist vad gäller resor och njutit rejält av det ! Och jag är fanimig värd det !!

Tyvärr är det väl så att ålder och bekvämlighet numera hindrar mig att resa längre sträckor men det är ju inget mot vad som hindrade mig när jag krökade som värst. Bakfylla och urusel ekonomi var ju effektiva hinder för ett utsvävande liv. På den tiden gick det ju inte ens att få till en inre resa i min hjärna....

Jag har ju flera gånger jämfört mina 2 livslånga sjukdomar, alkoholismen och diabetesen, och sett så stora likheter med hur jag hanterar dessa störande moment i livet. På en del sätt så är alkoholismen "lättare" att hantera då det "bara" är att inte ta det första glaset. Mat är jag ju tvungen att ha och för att hålla diabetesen på en hyfsad nivå så måste jag ju äta rätt och för en som är sockerberoende och matglad är det inte lätt. Jag försöker att använda mina erfarenheter från det jag lärt mig om hur jag ska agera vad gäller spriten och överföra det på mitt matintag.
Och JA ! Det går suveränt....ett tag :( Sen kommer beroendepersonen fram igen och jag tar ett återfall vad gäller helt felaktig mat/sockerintag. Det funkar ju inte att göra som jag gör med alkoholen och låta bli att äta.... Ett evigt slagsmål mot livets nycker....

Nu ser jag fram emot en live-träff i Alkoholhjälpens lokaler igen för det var ju ett bra tag sen !!

Ha det bra därute hörrni !

Tack Li-Lo <3
Ibland kommer verkligheten och slår mig i huvudet med en klubba i skallen !!
Läste ett inlägg om att det är 20....TJUGO...år sen Kent kom med sin skiva Vapen och Ammunition !!! Var fan tar tiden vägen !!!! Så mycket som hänt uder dessa år som jag noterat, fasta över, mått riktigt uselt över, skrämts av, massor av hårt jobb......mao ett vanligt liv men just mitt liv som verkligen rusat fram !
Kent har vandrat ut och in i mitt liv i takt med min sinnestämning, stundtals bortglömda, stundtals djupt i mitt hjärta men lika bra oavsett vad som än händer. Skivan Du och Jag och Döden med låten Den Döda vinkeln passar alldeles utmärkt i vissa känslolägen.
Det är märkligt, eller inte, hur musik kan upplevas och fånga min upplevelse av livet. När ungdomens liv var som störst och starkast, när livet verkligen lekte, var reggae och det som kallas "Nigeria Music" min absolut största drivkraft i mitt välmående ! Jag drogs med av discoeran, alla fina musikaler, nya influencer som techno, rap mm mm och mådde gott av att njuta av allt. Och så gör jag fortfarande !!
Och jag har också konstaterat att hade jag varit ung idag med alla dessa partydroger så hade jag nog använt dem och drogat ihjäl mig. Suggestiv musik är underbar och jag kan tänka mig att upplevelsen blir än bättre med uppåttjack i kroppen och kunna dansa i ett dygn.
Baksmällan blir inte lika underbar.....

En sån här helg är inte lika kul att vara ensam under men jag har fördelen att jag är nykter och kan göra i stort sett vad jag vill utan att vara låst vid flaskan eller knotande partner. Jag är lite engagerad som volontär för flyktingar och jag glädjer mig åt att öht kunna vara det idag. En liten smolk i glädjebägaren är dessa jävla råttor till sk män som utnyttjar ensamma kvinnor som flytt för sitt liv. Det drabbar även mig eftersom det i vissa lägen kan vara lite känsligt och jag måste tänka på hur jag uppför mig. Ibland behöver de skjuts och jag ser alltid till att jag inte åker ensam med en kvinna som behöver hjälp. Jag hatar att det har blivit så sunkigt i samhället :(

Så.....ett rätt spretande inlägg men ibland behöver jag bara skriva av mig ! F'låt för det !

Ta inte första glaset hörrni !

Och jag saknar att kunna rediger !!! Jag har inte "fasta över" utan "fasat över" !!! Iofs skulle jag behöva fasta....det är ju rätt populärt i dessa tider :D

Och det heter "redigera !!"

Inte aktuellt för mig i år men värt för andra att besöka kanske ! Jag ser att paketresorna redan är slut och det beror nog självklart på att många legat i startgroparna efter virusets härjningar ! Men det går finfint att boka resa själv !
Absolut en rekommendation från mig att besöka detta event ! Så mycken kunskap samlad på ett ställe !!!
https://www.gotlandskonventet.se/konvent-2022#30-%C3%A5rsfest

Och jag fortsätter att titta i kalendern och ser att det möte som betydde mest för mig i så många år också är tillbaka <3 Åk dit !!
https://www.aa.se/medlemmar/kalender/hostmote-gullbranna-1

"Hur var det igår ? Ett svart hål ?"
Text på ett kort som bästa Li-Lo har designat :) <3

Frågan kommer helt osökt upp i min skalle nu såhär på förmiddagen dagen efter (!!) en av årets suparhelger. Solsken, ok....liiite kallt ute....men jag är nykter och inte bakfull och mår på det stora hela hyfsat bra ! När jag kom ut som nynykter så gjorde jag ju det i mitten av februari och hade denna fantastiska årstid framför mig ! Naturen och jag gick i samklang och blev pånyttfödda i samma takt som vårens alla underbara tecken visade sig ! Vi växte ihop, naturen och jag !

Med åren har vi blivit lite distanserade genom att jag åldras och naturen gör det inte ! Jag är självklart avundsjuk ! Jag vill också förnyas varje år och blomma upp på nytt ! Men jag beundrar och njuter i varenda fiber av min kropp när jag ser hur naturen fortsätter sitt eviga kretslopp och bjuder på så mycket skönhet !

När jag var aktiv hade jag aldrig ögon för nåt vackert överhuvudtaget, ja...om det inte var en obruten flaska vodka förstås. Fyf-n för de sista åren då jag envist försökte få i mig morgonens första sup och den kom lika envist upp i retur ganska omgående. Tills jag kom på att det gjorde susen om jag grundade med några klunkar 10,2 % öl först. Supen landade mycket mjukare då.
Jag bjuder på tipset.....

Jag har så många gånger under åren funderat på hur, var, när jag skulle ha supit mig till döds ? Jag hade nog inte så långt kvar skulle jag tro. Grå ansiktsfärg, underviktig (kan man inte tro när man ser mig idag :D ), skakningar och darrningar, stundtals nervblockad i ena benet så jag gick med sk klumpfot och ett psyke så långt nere i botten som det är möjligt att nå.

Idag har jag bara vanliga ålders/gubbkrämpor och jag är fortfarande lika överraskad över hur fantastisk kroppen är och hur den klarar att reparera mina oförlåtliga misstag och misshandeln (jag trodde ju seriöst att jag skulle få lida av att jag drack så mycket dålig hembränd sprit så jag luktade aceton). Jag är fullt medveten om att alla inte har en sån förlåtande kropp som jag har men ta hand om er så långt det är möjligt. Njut av våren ! Lukta på blommorna ! Se, verkligen titta på, alla olika färger som naturen slösar med !

Och ni som ännu inte tagit steget än : Oavsett vad som än händer idag så ta inte det första glaset !

Glad vår !

En nyhetsflash från Al Jazeera : I Zimbabve har ungar kommit på att man blir hög av att koka blöjor och dricka den grå sörjan som blir resultatet. Myndigheterna håller med om att det är ett problem.....
Den där dåliga hembrända sörjan jag drack ter sig ju som champagne i jämförelse.....

Ibland tar livet så konstiga vägar ?
Nu är jag inne i nåt som var fullständigt otänkbart för 10 år sen ! Det fanns inte på kartan öht.

Egentligen är jag fascinerad över hur jag hanterar detta som så fullständigt oplanerat smög sig på mig och som jag lite nyfiket tillät mig att dras in i ?? Nu lägger jag tid på detta utan att ha nån egen vinning, jo liiiite har jag, men framförallt för att jag känner att jag kan ! I början var viljan sådär, men som sagt så var jag nyfiken, och så har det ramlat på några dagar nu.

Jag löste en fråga idag och det känns bara självklart att jag har gjort det och det gagnar en annan person helt, till 100 %. Borde jag känna mig glad ? Eller är det ok att jag bara konstaterar att jag hjälpt till med detta ? Jag tror jag föredrar att konstatera.

Nåväl, denna situation är en del i min egen utveckling av min egna person och jag är spänd på hur detta kommer att utvecklas för mig personligen ??!! Behöver jag sätta gränser ? Nej, ivf inte nu, men vad som sker senare vet jag ju inte. Sedär! Där fick jag in "endagitaget-tänket" :D Tänk att jag har nytta av programmet i alla mina angelägenheter och det helt automatiskt ! Och om jag har det som en bas så kommer detta också att gå bra ! Jag är inte orolig för vad som komma skall !!

Vad jag däremot är orolig för är en väninna som skurit bort 2 stora, ca 15-20 mm, knölar i ett bröst :( Och hon får besked först på fredag om det är cancer eller inte. En veckas väntan och jag inte ens kan tänka mig oron den skapar inom henne. Alla aa's råd och hjälp funkar inte riktigt för mig här. Oron tar över även om jag vet att bröstcancer inte är en dödsdom idag.

Hur det än är med överraskningar på alla sätt så är jag oerhört glad för att jag har aa's program som grund. Så hjälpsamt på alla sätt och vis.

Ta hand om er och ta inte första glaset !!

Lycka !!!
Ja !! Lycka är att hitta en låt som beskriver hur det en gång var på Bolaget små barn :D

Googla : En halv böj blues · Cornelis Vreeswijk !!!!!

Ibland ramlar minnen in från början av min alkiskarriär ! Både roliga/tråkiga/ tankeväckande sådana.....
Nu kom ett minne från den tiden när jag drack finsprit för jag var ju inte alkis....minsann...
Då köpte man alkoholen över disk från en kvadratsur kärring på andra sidan disken. Och man var livrädd för att få röd lampa med allt vad det innebar med koll av leg och ännu mer sura blickar och känslan av att vara utpekad.

Nåja, jag skulle ha en flaska Grants och hon bakom disken frågade om jag skulle ha en stor.
Och jag skulle ju skämta till det lite världsvant sådär med motfrågan : Finns det små ? Och skrattade till lite :-)
Det gjorde inte kärringen. Hade hon kunnat döda med blicken så hade hon gjort det.

När jag sen var utbildad alkoholist så insåg jag ju att hon förmodligen på nåt sätt var insyltat i alkisbranschen antingen som medberoende eller alkis själv. Man skämtar inte om alkohol...

Idag har jag inga som helst problem med att skämta om alkohol för den finns överallt och ger både nöje och sorg och inget kan jag påverka. Jag har ju utan tvekan haft mycket skoj med spriten innan den tog över mitt liv och det kan jag ju inte förtränga. Skulle jag ta ett återfall idag så skulle det vara allt annat än roligt så jag tänker på att inte ta det första glaset.

Gör gärna samma sak hörrni !

Idag stjäl jag helt friskt från Vara Frisk's tråd där Vill Bara Sluta skriver detta :
"Idag har nog hjärnan klarnat lite för nu börjar jag tro att det här är vad AA kallar första steget, att kapitulera inför både alkoholen, sina krav och sig själv och erkänna att man är maktlös.
Aldrig tidigare har jag haft denna känsla, utan tidigare har jag omedelbart satt igång och skriva ner scheman och planer för att lyckas."

Det är väl ingen hemlighet att jag haft så mycket hjälp av AA's program och jag blir så glad över att se denna beskrivning av första steget som jag själv upplevde !

Att jag erkände min maktlöshet är starten på mitt nyktra liv !!

Tack Vill Bara Sluta !

Jag har under åren mött många män på olika möten som bekänner att de våldtagit och misshandlat kvinnor. Alla har skyllt på alkoholen eller drogerna.
Jag kan inte mekanismerna bakom hur våldet fungerar men jag har iaf svårt att förlåta såna gökar då jag tror att dessa våldstendenser finns i hjärnan hos dem från början men som släpps loss under påverkan av ruset. Mäns våld mot kvinnor eskalerar i samhället och idag lever var 3e kvinna under miserabla förhållanden där nån typ av våld alltid är närvarande.
Enl kvinnoorganisationer lever nånstans runt 15 000 gömda från sin förövare.

Hos männen verkar det vara en utlösande faktor att de själva varit sexuellt utsatta som barn och att de senare i livet tagit till droger för att lugna ner det invändiga kaoset. Hos kvinnor finns inte det egna beroendet med i sammanhanget däremot så följer de ofta schemat för medberoende.

Att alkohol, droger och våld ÄR intimt förknippat därom är alla överens ! HUR man ska åtgärda det är nästan alla oense om ! MEN en sak är gemensam : Det är män som äger problemet ! Med eller utan alkohol eller droger !! Och det är solklart att man alltid har ett val !

Idag på Mors Dag blir detta extra tydligt för mig. Min far utövade aldrig nåt som helst våld mot min mor eller mot mig själv och för det är jag evigt tacksam ! Jag är bekant med flera som inte har den sitsen i livet. Det finns sen 5 år tillbaka en organisation, Orange Day MC, (googla !!) som jobbar för att ändra våldsspiralen och där de flesta har egen erfarenhet och som kommer från machokulturer som typ MC-gäng. Journalisten Maria Andersson har skrivit 2 tunga böcker om det och de är så läsvärda ! Tårar tillsammans med eftertanke ! "Innanför västen", där det visas hur machokaraktären skapas, och "Mellan väggarna" där våldsutsatta kvinnor berättar sin historia som den aldrig berättats tidigare.

FB-gruppen "Gömda kvinnor" har nu en egen fond dit man skicka in pengar för att dessa kvinnor ska kunna köpa de mest basala grejer som skor till barnen, leksaker, skolmateriel, hygienmateriel till kvinnorna......mm mm. De har ju fråntagits rätten att själva äga betalkort, konton eller andra för oss så alldagliga saker för allt är ju spårbart idag.

Alkohol och droger förstör så otroligt mycket mer än jag kunde ana för några år sen ! Då trodde jag bara att det var en personlig tragedi.

Idag ska jag vara nykter !!

Jag stjäl helt fräckt från Aleforsstiftelsens nyhetsbrev denna undersökning som visar vad andra undersökningar visar (prenumera gärna på deras nyhetsbrev !!) :
"Hur går det för patienterna?
Till att börja med vill vi rikta ett stort tack till Kristina
Berglund, lektor och forskare vid Göteborgs Universitet,
som deltog vid vår nätverksträff den 25 maj. Vi har ett
långt samarbete med universitetet. En fråga som kom upp
är hur det går för patienterna efter en behandling hos
oss.
Frågan är komplex då återfall förekommer, men att det
inte betyder att personen ändå med stöd kan återgå i sitt
tillfrisknande och hitta en stabil nykterhet/drogfrihet med
återgång till arbete. Hos oss ingår alltid ett års eftervård
när man lämnar behandlingshemmet.
I en artikel från Göteborgs Universitet så redovisar
Kristina att hela 76% av patienterna hade uppnått
helnykterhet eller en låg till måttlig konsumtion. Studien
byggde på intervjuer med våra patienter fem år efter
avslutad behandliing.
Intressant med studien var också att man jämfört vår
tolvstegsbehandling med behandling som utgick ifrån att
man istället försökte hjälpa patienten till ett kontrollerat
drickande, vilket ledde till ett sämre resultat.
### redigerat bort personuppgifter /magnus###

Har nog skrivit det här förut men det tål att upprepas !
Min nykterhet bygger helt på den dagen jag seriöst bestämde mig för att göra något åt min situation, den dagen jag letade efter nån/något som skulle "göra mig frisk" från spriten.
Jag hade ju försökt få hjälp flera år tidigare men bara sprungit på en massa okunniga som trodde att de visste hur vi aökisar fungerade.
Jag hade bestämt mig, jag letade, och jag fann en väg.....
Jag åkte på behandling ! 4 veckor som gjorde att jag hittade min väg ut från skiten.
Jag tror att den viktigaste lärdom är att jag måste tömma ur den gigantiska ryggsäck jag bar omkring på som innehöll alla skämsiga saker jag samlat på under alkoholisttiden och så är det fortfarande ! Jag kan inte låta irriterande saker stanna kvar i mitt huvud utan jag måste rensa med jämna mellanrum eller så fort tillfälle ges. Trollen spricker när de släpas ut i dagsljuset.
Alla kan inte åka på behandling men att gå på AA klarar alla av och då få den stöttning av Di Gamle som kan vara livsavgörande. Det är en rätt "enkel" väg till en stabil nykterhet men det är ju ett val att göra.
MEN......det viktigaste är att inse att jag är maktlös inför alkoholen och att jag behöver hjälp för att hitta, och behålla, min nykterhet.

Ibland händer det.......
Mitt i stan, där det var ett stort event, stod jag vid ett rödljus vid ett övergångsställe då jag tyckte jag kände igen en profil snett framför mig ! Klev fram och tittade framifrån....och JA.....det var en legendar inom alkisbranschen som stod där !!
En man jag ser upp till ,beundrar och respekterar <3
Han hade föreläsningar när jag gjorde min behandling och satt igång mäktiga tankar i min hjärna! Ibland så blev det konflikt när jag inte fattade vad han menade !! Det är ju så enkelt så jag kan ju bara ta emot det jag är mogen för och under behandlingen så var det en hel del kollisioner i min hjärna.
Just den grejen vi tvistade om som jag minns bäst var att vi alkisar skulle bli värsta egoisterna och jag menade att det var ju just det vi varit i många år ! Han försökte få in i min arma skalle att det är skillnad på alkoholisten före och efter jag hade gått ut i min nykterhet !
Idag fattar jag vad han menar !!
Jag måste alltid, i alla situationer, prioritera mitt egna mående före precis allting annat !
"Det viktigaste först" "Lev och låta leva" "Ta en dag i taget" mfl olika deviser hjälper mig att prioritera mitt mående. Detta innebär INTE att jag ska bortse från att hjälpa andra och vara medkännande med deras situation. Men jag ska INTE uppmuntra till att tycka synd om sig själv utan försöka hjälpa med den erfarenhet jag har.

Jag beundrar den käre legendaren som haft så enormt mycket tålamod med oss färskingar men han har ju själv erfarenhet och vet ju precis hur våra invändningar låter eftersom han använt dem själv. Det är inget man lär sig på nån skola.

Jag är enormt glad för att jag såg honom på ett övergånsställe i en helt normal situation och att jag tog beslutet att ta kontakt <3 För några minuter blev jag återigen den färska nyktra, osäkra, alkoholisten som hade påbörjat mina första nyktra steg i det riktiga livet <3

Det nyktra livet bjuder på överraskningar av alla slag <3

Blir några rader en gammal bekant idag igen.....
Jag liksom de allra flesta nynyktra nojar sig över kroppen och vad som tagit skada av drickandet men min erfarenhet nu säger att det förhållandevis få som druckit sig till skador OM de kliver av det destruktiva livet i tid. Med tanke på min tid tillsammans med usel hembränd sprit och annat som inte höll bästa klass så är ju min hälsa strålande !! Ålders/gubbproblem hör ju till men kan ju knappast kopplas till min alkoholism.

Igår såg jag en bekant på fb som jag faktiskt trodde var död men uppenbarligen är vid liv :O
Han har så länge jag träffat honom gått ut och in i drickande som man går i en svängdörr. Jag var otroligt less på hans berättelser när han kom till aa-mötena och tjatade om exakt samma sak varenda gång. Han är väl nånstans 80+ nu och jag har ingen susning alls om han beter sig på samma sätt idag. Dagarna efter han tog sig ur senaste fyllan såg han för bedrövlig ut men piggade på sig alltefter de nyktra dagarna gick. Sen när han stod på topp och en del började hoppas på han så var det dags igen. Hur en människokropp pallar med att svinga sig mellan så svåra dalar och toppar är för mig en gåta.
Men som sagt...kroppen tål mer än vad vi är värda !

Låt nu bli det första glaset i morgon på amatörernas stora afton !

Det här en av få dagar på året då jag får ett gigantiskt sug........efter att dra igång motorsågen !

Beroendet är så sanslöst lika fastän det uppträder i så olika dimensioner.

Min dotter har varit ihop med en synnerligen instabil gök (som tur var orsakade han inga kroppsliga skador) som slutade med polisanmälan och dotter plus barn fick sitta i skyddat boende i 3 veckor medan vålsdverkaren går och jobbar som inget har hänt !! Varför är det på så sätt ????? Det är väl våldsverkaren som ska låsas in ??!!

Nåväl.....det såg ut att reda ut sig när det helt plötsligt dök upp en känd bil på hennes uppfart ! Och ja !!! Hon har tagit tillbaka honom och följer därmed en utsatt kvinnas schema vad gäller att ursäkta en våldsam man :-((

Min fru försökte idag att "tala henne till rätta" och som ni nog förstår funkar inte det. Och när jag hör argumentationen från dottern så är det en exakt kopia av mina försvarstal jag en gång rapade upp vid varje konfrontation om att jag drack för mycket. Min dotter dricker inte och hon använder inte droger...nej...hennes beroende är av mannen som förgiftar hennes liv.
Att hela tiden skjuta skulden på nån annan och inte ta ansvar själv var min paradgren och så är det även för henne nu. I stort sett samma ord som jag använde en gång i tiden.....
Varenda gång nån anklagade mig så tog jag min tröst (alkoholen) närmare mitt hjärta och hon tar mannen närmare sitt hjärta och ser ingen annan lösning alls.

Jag kom ju till insikt själv att mitt destruktiva liv bara ledde åt ett håll och där är ju pudelns kärna (vafan har en pudel med det att göra ???) : Hur ska jag kunna lotsa henne till att se det ??? Det är ju så bittert att inse att jag inte kan det.
Det är första gången jag ser beroendet i ett sammanhang där det inte finns en drog av nåt slag....förutom våldsverkaren och det känns inte alls som en erfarenhet jag hade önskat.

Och det är fruktansvärt att uppleva en spegling av mitt förra liv på det här sättet.
"Homines quod volunt credunt" Ceasar.

Jag har kommit in i period av maktlöshet och bedrövelse nu.
Förutom ovanstående så har en jobbarkompis förlorat sin sambo en natt då hon dog i sömnen.
Jobbarkompisen bor nära så där kan jag sitta och låta han prata av sig.
En kär vän sitter och vakar över sin döende far och sover i en säng bredvid honom.
Vännen bor långt bort och jag är så innerligt tacksam för Messenger.

Det kommer som i stim sånt här.

Jag återvänder flera gånger under dagen till tacksamheten att jag idag är nykter och kan hantera livets sorger utan att supa skallen i bitar. Idag kan jag inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle se ut om jag tog till flaskan igen. Tacksamheten innebär också ett skydd mot ev tankar på att ta första glaset. På nåt sätt, kanske beroende på mitt hyfsat grundliga jobb med mig själv, så har mina olika kriser aldrig inneburit att jag varit i närheten av att ta till alkoholen igen.

Livet är inte alltid en dans på rosor som nykter (heller) men idag har jag bättre verktyg att klara av det än jag hade innan jag utbildade mig till alkoholist ! Min grundutbildning var ju inom AA där jag fick karta och kompass så jag kunde vandra vägen i rätt riktning och frågade jag Di Gamle som gått före mig så slapp jag att trava över stock och sten och kunde få en jämnare väg. En fantastisk skola som jag haft så mycket nytta av !!

Ta hand om i värmen och drick mycket.....vatten !!

Tack Soffi !
Kul att du upskattade formulering !
Jag har ju själv märkt att iom en stabilare nykterhet så kommer även en ökad självkänsla där jag kan pendla väldigt mycket mellan alla mina känslor som sorg, glädje, ilska, ledsenhet så att skämta om aktiva alkoholisttid ingår numera i mitt liv. Och det underlättar i vardagen !! Jag klarar idag bra mycket bättre att släppa saker som på den gamla onda tiden hade ätit stora hål i mitt mående. Det finns många bra grejer med att vara nykter !

Jag har ju förmånen att kunna åka omkring på olika stadsfester, prideparader och andra event i Sveriges fina land ! Det är verkligen en givande upplevelse på alla ställen med fantastiskt roliga och trevliga människor som, hör och häpna, utan undantag är NYKTRA !!! Jag är ju lite till åren så mina kvällsaktiviteter består mest av att puffa till kudden och sova skönt !

Jag har dock ett kristallklart minne från mitt första nyktra år då jag var på ett event i min hemstad och där ser en man tillsamman med sin yngre son, 7-10 år ?, och mannen är knölfull. Sonen stöttade pappan, såg till att han stod upp, visade vägen......och det var så tydligt att grabben hade gjort det där tidigare. Hans onormala liv hade blivit normalt.

Det svider så i hjärtat och jag många gånger funderat över vad som blivit av den grabben när han växte upp ? Idag hoppas jag att jag har kurage att ingripa och kanske få grabben att hamna på ett bra ställe med kärlek och omtänksamhet ? Tyvärr bor jag i en stad där vårdnaden om barn i dysfunktionella familjer är bland de sämsta i landet så ett ingripande här hemma är inte på nåt sätt en garant för att barnen får det bättre.

Men idag är jag nykter och jag planerar för fler event i Sveriges vackra sommarland <3

Jag har ju förmånen att kunna vara ute och röra på mig i det avlånga land som Sverige utgör. Och tidigare även mycket utomlands men det fick ju ett tvärstopp iom viruset och paniken där....sista utlandsresan avslutades dagen innan den sista fysiska träffen på Alkoholhjälpen.
Och ja !! Jag saknar dessa träffar !!
Men nu när jag åker omkring här hemma så slår det mig att det är väldigt sällsynt att jag ser nån fylla eller att folk sitter och krökar här och var ? När jag var aktiv drogs jag som en nattfjäril mot ljus och i mitt fall...mot sprit. När jag gick in i nykterheten försvann allt sånt !
Jag hade ju inget behov av att söka mig till såna ställen och jag vet inte ens om de finns kvar ?

Numera är det en del barnfamiljer men mest äldre som jag som kuskar runt i landet och de är de mest trevliga att umgås med. De som liksom jag far omkring själva är vana vid att ta egna beslut och har stor kunskap om var de är och vad som finns att upptäcka och det leder ju mig in på nya spår. Lärandet är en evig process som jag alltid tyckt om och det har nog accelerat under min nykterhet. Och tack vare bristen på supande så har jag ju enorma möjligheter att upptäcka det som finns runt mig ! Och eftersom mina pengar inte går till alkohol så blir det enklare att tanka bilen även med det höga bensinpriset som är idag.

Konstaterade nyss att augusti för mig blir en rätt stressig tid :P Men kul ! Så underbart att kunna planera utan att räkna in alkohol och hur länge det ska räcka och dessutom veta att jag tar vara på det liv som erbjuds mig i detta nu !

Jag är nykter idag för min egen skull och jag är värd att få njuta av den tid jag har kvar i livet !

Utan omsvep så erkänner jag att mina tårar rinner när jag läser denna berättelse jag bifogar !
Det är exakt så jag upplevde min instängdhet och ovilja till kompromisser innan jag fick göra min Life Story inför gruppen. Hur jag upptäckte mina väl dolda, "svaga", delar i mitt liv....hur skyddet och vapnen inom mig hindrade mig från att leva ! Jag hade svårt att fatta att gruppen var min väg till livet och att gruppens samlade kunskap skulle leda mig rätt om jag lyssnade på mina medpatienter. Jag fick som uppgift att sitta ensam en dag i det som kallades Bubblan och känna på ensamheten. Jag klarade väl ca 2 h innan jag kände att det var verkligen inte min väg att gå utan jag tillhörde gruppen !! Ett stort uppvaknande för mig !!

Jag kommer så väl ihåg hur fjantig jag kände mig när jag första gången stod framför spegeln hemma, helnaken, och sa till mig själv : Du är bra som du är och är värd att älska just för den du är ! Genom alla år hade jag ju slagit på mig själv och sett ner på det jag åstadkommit så det var ju en total omsvängning i mitt liv ! Inte helt lätt !!

Maria i texten skriver om sitt steg att presentera sig själv på mötet på AA från "...jag heter Maria. " till den lilla ändringen som betyder så mycket även för mig : "Jag ÄR Maria" !!!
Den förändringen kom för mig 1.5 år in i nykterheten på ett avslutningsmöte i Halmstad när en anhörig delade sitt uppvaknande som fick hela min värld att förändras !!
Jag hade en längre tid försökt att hitta mig själv i min nya situation utan nån större framgång då denna anhörige sa precis det jag behövde höra !!
Från den dagen gjorde jag samma förändring i min presentation som Maria i texten : Jag ÄR "Adde" och jag lade till "Jag är nykter idag för min egen skull" !! Där och då föddes min insikt om att jag idag är en egen person som är värd att älskas och att jag idag är en stolt, nykter, alkoholist !!
https://www.namndemansgarden.se/personlig-berattelse-jag-ar-alkoholist/…

Så kul att se dig här Andrahalvlek !!! Har saknat dig <3 Visst underlättar nykterheten när livet tar plats på scen och vill styra !
Känns så bra att vi kan slå följe på den nyktra vägen !!
Jättekram !!

En önskan om en förändring av livet.
En vilja till att ta emot hjälp.
Att ha ett öppet sinnelag.

3 säkra meningar till de första stegen i nykterhet !

Hej Inombords !
Kul att du är intresserad av att besöka Gullbranna ! Du behöver inte alls vara medlem i AA för att besöka konventet. I alla möten är anonymiteten strikt och vi presenterar oss med enbart förnamn och om vi är beroende eller medberoende/anhörig/vän.

För mig var det en riktig skjuts på helgen med att vara med på Lägerbålsmötet på fredagskvällen. Och jag lärde mig massor genom åren jag besökte konventet. Väl investerad tid !

Åk absolut dit, ta en fika på torget, sitt och känn in hela platsen med folket ! I början var jag så enormt förvånad när jag satt och spanade in folk och såg att de var synnerligen normala människor som jag inte kunde tänka mig att de var i samma situation som jag själv !

Du behöver inte anmäla dig, bara att åka !

Ha en bra helg !!
https://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/aa_hostmo…

Vissa dagar börjar mycket bättre än andra !
Sprang på en bekant nu på morgonen innan träningen och han var redan klar med sitt fast han brukar komma efter mig. Vid fråga om varför så svarade han att skulle hem och steka pannkakor :-)) Och så visade det sig att han firade med barnen lite i tysthet att det var ett tag (några år) sen han senast använde droger.
Det är lycka att höra om såna födelsedagar och se att det faktiskt fungerar om jag gör det som är bra för mig ! Han hade fått frågan om hur det känns att numera hjälpa andra beroende och han svarar : Jag hjälper inte andra ! Jag hjälper mig själv genom att berätta om hur mitt liv en gång varit !
Så sant !!!
Att alltid påminna mig själv om hur mitt liv en gång såg ut och komma ihåg den psykiska misär jag levde i är min nyckel till ett fortsatt nyktert liv. Han påminde mig om hur smaken av alkohol som rann nerför strupen kändes med riktigt detaljerade ord och det blev som kväljningar i min egen strupe när muskelminnet drog igång :-(
Jag behöver såna käftsmällar ibland och efteråt känns livet så otroligt mycket bättre igen !

Såna här små snack på kanske en halvtimme själsfränder emellan är så otroligt mycket värt för mig ! Ibland kan jag sakna det ! Och när det händer blir jag så euforiskt glad <3 Jag känner ju att jag verkligen behöver detta i mitt liv !

Ta hand om er !!

Jag såg precis nu minnesprogrammet över Sven Melander.
Tårarna är väldigt nära när han beskriver sin resa mot nykterhet med bla kommentaren från hans fru, tankarna, förtvivlan, hur han tar sig ut från det akuta beroendet.......så var även min historia och jag tror det är så många som känner igen sig.
Vi är alla så lika....