Jag vet att makten är min. Det är mitt val att dricka eller att låta bli. Ändå känner jag mig så maktlös. Igår var det dags igen. Samtidigt som jag tänker att jag inte borde, låter jag bussdörrarna stängas vid min hållplats, låter mig föras vidare mot undergång. Samtidigt som jag tänker jag inte ska, ler jag mot expediten, betalar och stoppar biben i väskan. Nå väl, jag ska ändå bara ta ett glas. Idag är det dagen efter. Biben är ca halv tom. Huvudet värker, magen vänder sig ut och in, tarmsköljning. Illamående, ångest. Biben åker i soporna. För vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Tillfällen har blivit till dagar som har blivit till år. Jag vet att jag förstör mitt liv. Jag är rädd för att dö. Jag lovar högt, dyrt och heligt att jag aldrig ALDRIG ska göra om det här. Jag vet att jag kommer vara nykter imorgon och säkert på torsdag men sedan... Jag har lovat förut. Jag gråter för jag känner mig så jävla dålig och så tusans maktlös.
Hur ska jag lyckas återta maken? Hur gör man?

@Kungslilja skrev:"Hur ska jag lyckas återta maken? Hur gör man?"

Det är inte enkelt och du är lååångt ifrån ensam. Man vet att man måste göra något, men det går inte. Eller det går till en viss gräns. Man gör vissa saker rätt, men inte tillräckligt mycket för att få till en långsiktig förändring.

Ett mycket bra första steg är att du är här och skriver och sätter ord på saker. Man får mycket insikter om sig själv genom att skriva ner det för man måste tänka ett varv till för att skriva något på ett sådan sätt att någon annan kan förstå det. Genom att förklara din situation för oss andra på forumet så förklarar du ju den för dig själv samtidigt.

Din fråga har inget entydig svar, utan du måste hitta din egen väg. Det finns många här som ändå har lyckats att göra stadiga förändringar på många olika sätt och kanske kan du inspireras av hur någon annan här har gått till väga och arbeta fram en stig där bland snåren som du själv kan vandra.

Hej
Testa programmet här på alkoholhjälpen?
Läs mycket här och skriv i din tråd. Att bli nykter enligt min erfarenhet är ett långsiktigt jobb men går fint att göra det en dag i taget! Heja dig!

@TappadIgen Tack så jättemycket för ditt svar. Det ligger nog väldigt mycket i det du skrev, att det är viktigt att sätta ord på saker, det leder till insikter. Jag ska fortsätta att läsa runt här och med arbetet att "definiera mig".

Hej,
Jag tycker du verkar landad i var du är- här. Bra. Jag har själv inte testat programmet men många tycker att det är jättebra, tänkte att det kan vara en start, och insikter. Mitt bästa tips är forumet, läsa och skriva här. Och att ta en dag i taget. Kram!

Så har dag 2 nästan passerat. Har riktigt längtat efter att få sätta mig ner både för mer läsning i alla andra trådar samt att själv få skriva.
Hade tur och fick ett snabbt besök på vårdcentralen, en sådan där videotid. Har fått Naltrexon utskrivet. Förstod inte helt hur det fungerar mer än att det ska minska suget. Just nu kanske jag inte behöver förstå mer än just det.
Jag tror som @TappadIgen klokt påpekade att skrivandet är viktigt för att sätta ord på saker och förstå sig själv. Förstå mig själv.... Jag förstår att det finns mycket jag inte förstår om mig själv också saker som jag förstår men inte velat ta till mig. Jag var exempelvis väldigt säker på min sak när jag skrev att dag 1 och 2 skulle vara lätta. Så fel. Den här kvällen är rent ut sagt skitjobbig! Skyndat från arbete till hemmet för att koppla upp mig till en utbildning. Bara få uppkopplingen mm att fungera gjorde att suget kom. Om jag haft kvar biben hade jag lätt hällt upp, säkert med åtanke om bara ett glas, vilket sedan hade blivit två, tre..... Istället fyllde jag upp en karaff med vatten. Läst i olika trådar att det är viktigt att dricka mycket vatten. Att inte ha druckit någon alkohol under kursen trots suget gjorde mig lite morsk. Faran över! Följde med dottern på hennes träning. Märkte att jag satt och räknade minuter. Tills vad? Tills jag fick dricka vin såklart. Med vetskap om att inget vin fanns hemma sammanslaget med en trött och grinig dotter dalade humöret. Hennes tjurighet och val av att inte ha studerat inför morgondagens matteprov fick mig vid hemkomst att fullkomligt explodera. Om jag bara haft vinet att stilla mig med! Gick så långt att jag lämnade hemmet för några minuter. Stor utanför porten i valet och kvalet om att gå till någon kvarterskrog, bara ett, ett litet glas. Den inre förhandlingen: "jag kommer må bättre och bli en trevligare förälder då" - "nej det blir du inte, för det blir nog inte bara ett glas och dessutom så ett glas är mer än inget". "men jag står INTE UT! bara ett glas, det gör väl ingenting" - "då kan du inte skriva att du klarat 2 dagar..." "men jag kan ju bara ta det i munnen, känna smaken och sedan sakta låta det åka tillbaka i glaset, då har jag ju ändå inte druckit!" Mitt i den där inre totalt snurriga dialogen förstod jag hur maktlös jag är. Vilket gjorde mig ännu argare. Jag ville känna att jag äger kontroll över alkoholen (jag kan stanna vid ett glas för att jag vill det) men inser att, även om det bara blir ett glas så är det ändå precis tvärt om. Så jag gick hem igen, satte mig ner och förhörde dottern på matten. Nu sitter jag otroligt stolt men samtidigt med facit i hand om hur kommande dagar, veckor och månader kommer att se ut så är jag rädd. Jag hoppas att tabletterna jag fått utskrivet kommer att vara en stöttande del i vägen framåt. Jag längtar tills den dagen kommer då jag inte står utanför porten i valet och kvalet, där alkoholen inte är det första som dyker upp i mina tankar för att döva stress, konflikter eller annat obehagligt. Fy vad jag längtar dit!

Men vilken seger! Jättebra gjort! Och vad skönt med hjälp av Naltrexon också. Visst kommer fler strider, men nu vet du att de inte varar så länge och hur skönt det känns att ha stått emot. Jag har en känsla av att beroendet liksom skapar de där dramautbrotten för att man ska tycka att man har anledning att dricka. När man ser det så är det lättare att lugna ner sig tycker jag.

@Kungslilja Så stark du var för att du inte lät dina tankar på alkoholen lura dej idag!
Det är svårt och jobbigt att stå emot!
Hoppas medicinen kommer att göra det enklare.
Hoppas också att du fortsätter skriva av dej här och tillåt dej själv vara stolt för varje gång du märker att du inte ”tog det där glaset.” som du trodde du verkligen behövde för att dämpa den eller den känslan. Att hålla sig distraherad med något kanske hjälper litegrann.
Det där med att förstå sig på sig själv är också något jag funderar på. Insikten (eller det att jag kanske nu först börjar erkänna för mig själv) att jag har ett problem med a har också gett andra insikter, om mej själv och om mina relationer. Eller kanske inte insikter utan mera insikter i att det finns frågetecken. Kanske saker och ting inte är så som jag tidigare trott. Det är mycket som pågår i hjärnan, nästan för olidligt vissa stunder men jag tror att om jag kan undvika a så kommer saker och ting snart bli klarare i mina tankar.
Kämpa på nu och många styrkekramar från mej!

@WildaMatilda Tack för styrkekramen, den behövs idag. Känns fint att läsa det du skriver om insikter, klarheter. Att de kommer utan alkoholen. Kanske inte på en gång men successivt. Det ger mig hopp. De insikter och "egobooster" jag fått ut av alkoholen är ju för visso insikter och kickar men varken sanna eller långvariga. Jag läste i en tråd, vilket jag tycker är så fint, att man ger sig ett nytt löfte varje dag om att vara nykter. Jag tänkte på det löftet i morse och insåg att jag kan inte det. Inte för innehållet i sig utan för att jag nästan aldrig har tagit mig själv på allvar, alltid andra först. En insikt helt enkelt. En sann sådan utan alkohol. Den svider. Ska passa på att reda i tankarna/skriva av mig lite här nedan innan jag beger mig till arbetet.

Morgon dag 3. Huvudet värker och tröttheten är enorm. Vet inte om det är enbart p.g.a. alkoholen eller även biverkning av att jag tog min första tablett igår. Det spelar egentligen inte så stor roll. Det är som det är. Har skrapat ihop en del övertid och lyckats få arbetsplatsen att tillåta ett par fria morgontimmar. Tänkt gå och ta ett dopp. Dyka i det kalla vattnet känns så rogivande. Nu regnar det och jag känner mig låg. Huvudet som ett dunkande "nästan tomt getingbo". En massa luft och så ett par envist surrande getingar som vilset flyger huller om buller. Röriga tankar. Som jag skrev ovan till WildaMatilda så har jag blivit delgiven gåvan av insikt i att jag aldrig tagit mig själv på allvar, mig själv först i det som är viktigt. Satt mig själv i 1a rummet har jag gjort vid en massa tillfällen då jag valt alkoholen framför allt och alla men inte i övrigt. Nu när jag har lite tid enbart för mig så har jag inte kunnat bestämma mig om jag vill ha te eller kaffe. Segrande logiskt argument blev att koffeinet kanske hjälper mot huvudvärken. I det finns ingen känsla. Jag vet inte vad jag är sugen på utan tar det jag logiskt tror att jag behöver. Kanske har det delvis varit så med alkoholen också? Känslorna ligger begravda så långt där nere att jag ger ett logiskt gensvar på någon svag impuls/önskan som defekt lyckats kravla sig över till medvetandet. Ex en orätt jag inte vetat hur jag ska hantera - gensvar: drick så känner du mindre, drick så kan du känna att du är bra! Eller: jag är stressad och (omedvetet) hungrig - drick så blir du pigg, mätt och avslappnad. Då jag har hållit på såhär i drygt 10 år (med med åren ökande alkoholintag) måste det undanryckta vara mycket. En stor svartglödande hårt packad boll av känslor där nere i magen. Den skrämmer mig. Nästan så jag vill googla ´Kan man dö av känslor´*S*. Jag tror inte någon har gjort det dock. Samtidigt infinner sig en nyfikenhet. Vad är det för känslor där nere? Vem är jag? Jag vill tro att i och med att orken sakta kommer öka och hjärnan klarna bollen där nere kan släppa ifrån sig en del i taget att få ses över och tas om hand. (Vem blir jag då?). Den nyfikenheten ger mig, i alla fall i skrivande stund, viljan till att vara nykter även idag. Försöka minnas att jag är viktig och jag vill veta och upptäcka mer av mig och just därav ska jag inte dricka idag.

Extremt trött, sover som en kratta. Eller kanske är jag morgonmänniska?, eller kanske natt eller kvälls? Tiden får utvisa. Hur som så in i bomben helt slut fast på ett annat vis än den vanliga efter flaskan/flaskorna kvällen.
Igår riktigt slut efter arbetet och lika så efter skolan trött barn. Som bäddat för konflikter. Konflikterna kom. Tog ett par minuter. Stillade mig och insåg att jag knappt ätit under dagen, troligen inte hon heller. Så vi bråkade oss vägen till och från Thaikiosken. Efter takeaway blev det bättre. Om inte för beslutet att inte dricka alkohol (eller om det funnits hemma) är jag 100 säker på att jag hade ställt mig och lagat mat, under tiden lätt tömt en flaska vin. Nu blev det inte så. Lite sparad disk också vilket är bra då jag inte orkat diska en enda gång sedan i måndags. Det får vara så. Orkar inte skriva eller tänka mer. Början på dag 4. Fredag. Fredagar är läskiga. Ta hand om er!

@Kungslilja Hej Kungslilja! Vad duktig du är som kämpar, ge inte upp! Vi har alla varit där, och ibland är det en ren kamp man utkämpar.
Ville dela min erfarenhet av Naltrexone. Jag åt det de första fyra månaderna av nykterheten (9 mån nästa fredag!). Läkaren som förskrev det sa att det verkar på så sätt att den där "goa" känslan av alkoholen försvinner. Belöningssystemet slås inte på. Läkaren sa inget om att det skulle minska suget, och det upplevde jag nog inte heller att det gjorde. Det som var en stor hjälp för mig var just vetskapen att det inte är någon ide att falla för suget och dricka, eftersom effekten jag ville åt ändå skulle utebli. Jag tog min tablett på morgonen till frukost, så var det liksom säkrat för den dagen.
Suget kommer minska, häng i!!! Vardagen blir så himla mycket enklare utan alkohol.
Du klarar det!!!

@Sattva God morgon Sattva, tack för ditt svar och framför allt grattis till nästan 9 månader! Jag är djupt imponerad. Av alla som kämpar vill jag tillägga.
Tack för delandet av infon gällande Naltrexone. Upplevde du några biverkningar? Jag tycker jag blivit väldigt törstig (på vatten!) och inte har någon vidare aptit. Sett det kan vara så i bipacksedeln men vet ingenting om hur en abstinens kan bete sig/om det kan ge samma symtom. Hur var det att sluta efter 4 månader? Just nu tänker jag att det är skönt att ha en form av "livboj" men det kanske beror på att jag är helt i början av resan att lära mig simma utan alkohol. Förlåt min nyfikenhet och du behöver såklart inte svar om du inte vill. Önskar dig en fin helg oavsett.

Så är morgon dag 5 här. Kan inte minnas senast jag varit utan vinet så många dagar. En segar i sig kanske, om än en liten. Kvällen var svår. Jag är alltid så trött på fredagar, en hel arbetsvecka. Fredagskvällarna har varit en fristad att kunna gå loss på vinet och veta att klockan inte ringer dagen efter. Helgerna har varit till för att "unna mig i överflöd".
Att kliva av för transportbyte precis där systembolaget ligger kändes som om någon ond makt verkligen inte ville mig väl. Det var, och det låter så fånigt när jag skriver det, riktigt svårt att inte göra en avstickare emellan utan gå direkt till nästa byte. Jag ångrade mig redan när jag hade bytt och dörrarna stängts. Väl hemma tittade jag på klockan och noterade att öppettiden var ytterligare några timmar. Fram till stängning tittade jag på klockan säkert var 5e minut. Ingen hunger. Kanske en biverkan av läkemedlet?, eller av att inte missbruka alkoholen? Med erfarenheten från ovan blev det middag och det hjälpte lite mot suget. Så det får bli första punkten i min strategi: Se till att äta regelbundet.
Vi har, benet och jag, för vana att träffa en annan singelförälder med barn nästan varje helg. Hon, mamman, dricker väldigt mycket (mer än jag) och hon har fungerat som "ett rättfärdigande" för mitt intag. Att vi dricker vin tillsammans är mer regel än undantag. Jag har strategiskt (om än med en lögn) ställt om vår kommande träff från lö till sö. Det minskar tiden till att kunna ses och minskar risken till intag. Egentligen borde jag kanske inte träffa henne alls nu men barnen är vana vid våra sammankomster. Har också börjat oroa mig för vad jag ska säga till folk framöver. Än klarar jag inte att vara ärlig. (Hur har ni andra gjort?). Försöker lägga tanken åt sidan och tänka att jag inte behöver oroa mig för något som inte hänt. Tror däremot en inövad strategi kan vara bra.
Hade en riktigt mysig kväll med barnet här hemma. Märker även att jag känner mig lite gladare, lite mer levande. Tror jag anar höstsolen genom gardinglipan. Ett par guldkorn att stoppa i fickan för att klara dag 5. Önskar alla här ute och mig själv en härlig och framför allt nykter lördag =)

God morgon @kungslilja
Bra jobbat med fem dagar- och så en fredag. Det är jobbigt med helgerna i början, innan det vänder. Så småningom lär sig hjärnan (åter) tillverka sina lycko/avkoppling/glädje-hormoner på egen hand och det mesta av det du beskriver kring dina fredagar upplever jag ännu starkare som nykter. Förutom sug efter alkohol då. Det finns inte mer.
Har du läst om HALT? Hungrig, arg, trött, ledsen- inte sällan handlar sug om att tillfredsställa någon av de sakerna- som nynykter är det åtminstone bra att börja där 🌸
Vad gäller vad man ska säga till andra är det en fråga som kommer upp ofta här. Vi som varit nyktra ett tag kan nog tycka att det är onödigt jobbigt att utsätta sig för de frestelserna så tidigt. Vad ”andra” förväntar sig måste komma i andra eller sista hand.
Annars; vit månad, penicillin, diet, detox eller helt enkelt ”testa alkoholfritt ett tag” kan funka! Det viktiga är att inse att det är en så pass stor livsinställning att vad den ena eller andra tycker om saken- inte är så viktigt i sammanhanget.
Ha en fin helg, kram 🤗

Välkommen hit! Din första nyktra vecka sammanfaller med jobbveckan från helvetet för mig, så därför är jag lite sen på att välkomna dig. Jag har varit nykter i 600 dagar nästa lördag (om jag räknat rätt), tjoho! Jag tillhör inventarierna. Klicka på mitt namn så kan du läsa mina två trådar, den första speglar tiden upp till 6 månader som nykter. Jag vurmar för ”faktametoden”, läs min tråd så fattar du vad jag menar.

Två saker för att du ska klara helgen på bästa sätt: Avboka dejten med kompisen helt, dina barn kommer att tacka dig om de förstod storheten i det beslutet. Säg att du är sjuk, vita lögner är okej. Tids nog kan du stå för ditt beslut, men i början är det skitjobbigt. Jag berättade för min äldsta vuxna dotter först efter tre månader. Hon var den första som fick veta. Sen länge är jag jättestolt över min nykterhet.

Andra saken. När du utsätter dig för sårbara situationer så ska du spela upp best case scenario i skallen. Då är chansen jättestor att det blir precis så. Tex när du ringer och avbokar med din kompis. ”Jag ringer henne och säger att xx verkar hängig och det går magsjuka i hans klass, och jag vill inte riskera att utsätta någon för smitta. Hon blir ledsen och besviken och säger att hon gärna tar den risken. Då svarar jag att jag förstår hennes besvikelse, men att jag har lovat mig själv att bidra till att inte sprida smitta vidare i onödan. Att det är ett principbeslut som jag tagit för mig själv”.

Hur ditt best case scenario ser ut bestämmer du. Men tänk på att inte använda negationer. Istället för att tänka ”Jag ska INTE dricka” är det bättre att tänka ”Jag ska dricka cola”. Hjärnan är kass på negationer, den hoppar liksom över ”inte”.

Kram 🐘