Det låter skönt @Andrahalvlek, det vill säga att det värsta ligger bakom 🙂
Än så är minnet av framförallt de första dagarna ganska färska, hu! Vill inte dit igen. Så absolut jag måste försöka hålla i och minnas.
Kram 🤗

Kväll en dag över 3 veckor. (22)
Provade att logga in via mobilen idag. Var svårt att läsa runt men roligt att kunna få pynta med emojis *S*

Idag har jag, för första gången inte tänkt nämnvärt på vinet. Tanken slog mig en gång men inte som sug utan mer en oro för om min särbo (vi sågs på stan) skulle föreslå ett glas. Så blev det inte.
Jag önskar att varje dag från och med nu kunde vara precis så. Förstår att det önskescenariot inte kommer infalla på en lång tid framöver. Hur som tacksamheten är ändå stor över att ha kommit lindrigt undan idag.
Varit iväg och tränat nu på kvällen. Är definitivt ingen stjärna på det men målet är eg bara att jag ska dit och göra någonting och det är uppfyllt. Har läst runt lite här och nu fått ner några rader. Har som mål att skriva de flesta dagar. Blir kort. Särbon i soffan och eftersom jag fortfarande inte är redo så.... skriver jag dagbok. Och ja, det är ju iofs sant ;)

Kram till er alla! *emojiblomma och hjärta*
(Känns bättre med särbon idag. Oron stillat sig lite. Vill lägga till det för att manifestera för mig att saker inte är värda att förstora upp på förhand, ha lite is i magen)

Torsdag (24)

Gårdagen blev nykter. Mer än så minns jag inte på rak arm. Så konstigt. Undrar om det beror på att hjärnan ändå fortfarande är lite ur led. Framförallt hoppas jag det rättar till sig med tiden. Minnet blir bättre. Kan hända jämför jag med hur det var innan den här cirkusen tog fart. När jag var ung och det inte ens behövdes en almanacka eller telefonbok, inte läsglasögon heller för den delen ;)

Nu är det iaf torsdag.
Nu ikväll gjorde jag det igen. Jag gick av vid fel hållplats. Eller rättare först gick jag av vid rätt hållplats, vände och åkte tillbaka till fel hållplats. Väl där vände jag och åkte hem. Det är nog som @Andrahalvlek skrev ovan, det gäller att vara vaksam nu när det hittills gått så bra. Tanken som jag tampades med var "jag måste prova hur det känns att dricka ett glas vin". Belönade mig med en sushi och barnet fick en efterlängtad kebab. Inga strålande kostval men i jämförelse med en flaska vin är det rena hälsokuren. Dessutom höjde det (för en stund) humöret hos barnet, gav en stunds positiv samkväm i soffan och sparade disk. Nästa gång kanske jag ska ta en uppsättning pinnar till barnets kebab också *S*

Jag är lite smått sugen på att se en positiv trend på vågen. Inte för att jag är stor på något vis. Längtan efter att få synligt positiva resultat har kickat in. Har det tagit 10 år att skapa vad jag har så...tålamod! Magen är inte lika svullen, måste se de fördelar som finns. Kanske kan jag snart komma i mina lite äldre kläder igen. Ytterligare en tanke att ha som motkraft. Å andra sidan är insidan viktigare men den vill jag i dagsläget inte känna till. Nu tänker jag främst på mina levervärden. Vill inte kolla dom, eller vill men vågar inte.

Nu dags att krama om barnet och försöka komma till ro på kudden.
Önskar alla en god natts sömn och igen tack för att ni finns!!! <3 <3 <3
//KL

Vilken rafflande hemresa 🥵💪🏼⭐️. Otroligt att du klarar att liksom ”ångra dig i farten”! Om jag ens sneglar mot att sätta fart åt fel håll, så är jag framme innan jag vet ordet av och långt bortom att byta riktning och hejda mig själv!

Den där tanken som gnagde (”måste nog iaf testa hur det skulle vara/bli att ta ett glas”), är lurig… Skickar över massor av pepp och en rejäl spade här, för att gräva ner den tanken ungefär så långt det bara går! Iaf för mig, så brukar en sån tanke annars hänga kvar (återkomma igen och igen) och det blir bara en tidsfråga innan man trots allt agerar på den 😖. Du vet redan - det är ju inte värt det och du förtjänar bättre än så💞💪🏼!

Godmorgon förresten 😀☀️☕️! Nu kommer helgen farandes igen och vi slipper dricka, vakna och ångra oss som satan!
🥳😄⭐️💞

Åh, jag vet vilka stresspåslag de där manövrarna ger! Har också ändrat mig i farten flera gånger. En gång gick jag in på systemet, tog en flaska, ställde tillbaka den o gick ut. Åkte hem, ångrade mig. Kastade mig i bilen och tokkörde till systemet. Stängt!!!

Du, det är så SKÖNT att slippa allt sånt!!!

Lördag/söndag (kl är 00.31 så mitt emellan dag 26/27)

Åkte på någon form av magsjuka och har sovit mig igenom hela fredagen och nästan även lördag. Så nu ligger jag här vaken. Men frisk och även nykter =)
Magsjukan var som en riktigt dålig bakfylla. Skillnaden var att jag faktiskt inte tyckte jag förtjänade den. Sjuka blir vi ibland så punkt om det. Hur som så har det inte givit så mycket ork att reflektera. Några tankar har kommit och gått i sjukdimman men först vill jag tacka @Anabell @Andrahalvlek och @Sattva för hejandet =) Blir alltid glad av att logga in och finna några rader från andra.
@Annabell: ja helgen är här och vi slipper dricka, bara det är klart ett party i sig! Och dom där tankarna... förstår precis vad du menar. Känns lite som en textrad som någon spetsat med dubbelkomponentslim. Hur man än försöker så sitter den kvar. Får troligen nöta bort den. Det ska vi fixa eller hur? =)
@Andrahalvlek: blir nyfiken och ska söka. Även om jag intellektuellt förstår att 1 glas för mig = katastrof så är det alltid bra med mer input av samma visa.
@Sattva: Vilken tur att systemet var stängt den där gången. Det känns ibland som att man är räddad av omständigheter. Att minsta "snedsteg" kan rasera hårt arbete. Gissar även dom/omständigheterna blir färre med tiden?

Nu tillbaka till de diffusa tankar som seglat runt. Eller det är egentligen bara två.

1) Jag är inte lika känslosam längre. Istället för att känna stark glädje, eufori, sorg eller ilska så känner jag mig ganska tom. Inte som en depression utan mer avtrubbad. Jag vet ju att alkoholen förstärker känslor samtidigt blir jag lite orolig för att jag aldrig mer ska få känna så starkt, speciellt glädje, igen. Å den andra sidan är det ganska skönt att inte åka bergochdalbana. Kanske är det så att jag, vilket jag skrev om ovan, håller på att växa ikapp mig?

2) Har någon gång (eller troligtvis fler) hört uttrycket att "alla laster är konstanta". Stämmer det? Om det stämmer så måste jag ju hitta någonting annat jag brinner lika mycket för som jag brann för vinet. Känns lite svårt med tanke på hur starkt det intresset har varit (eller är, om än inte i praktiken). Jag vill inte samla på porslinsfigurer, frimärken, katter eller... ingenting vill jag samla på. Intresse av att städa skulle vara bra men så roligt är det inte att jag vill ägna timmar i sträck dag ut och dag in. Träna går heller inte att göra i samma kvantitet. Meditation eller någon form av mindfulness från 17.00-ca 22.00 kvällarna i ända skulle nog göra både mig och barnet galna. Å den andra sidan så har jag ju än så länge inte känt ett jättebehov av att fylla ut timmarna. Kanske är det ett svar på min fråga eller så är det just nu för att jag är ´nyfrälst´ i att vara nykter?

En sak som jag kan vara säker på är att jag sedan några veckor tillbaka, även om jag inte direkt har några svar, är mer nyanserad i mina frågor och vad som rör sig i och runt mig. Det har jag nykterheten att tacka för <3 =)

Hoppas alla somnat gott, ska försöka göra det samma.
*Godnattkram till er*
/KL

Godmorgon,
Hoppas du vaknar och känner dig lite friskare och starkare idag!
Att vara lite tom och avtrubbad tycker jag inte är konstigt alls, tror känslorna behöver kalibreras om lite. Fyllekänslor är inte alltid så finstämda även om de kan kännas bra just då, ofta betalas en hög ränta dagen efter med andra starka känslor en gärna är utan.

Min första nyktra vår planterade jag frön. Som en tokig. Det var skönt att ha något konkret att syssla med, men det sammanföll också med pandemin så inget av det vanliga (bio, träffa vänner, träna) gick att göra.
Nuförtiden går all min tid åt! Till återhämtning (komma ner i varv efter stressig dag tar längre tid nykter) kolla på tv, ta en springrunda, fixa hemma. Ja, jag planterar om blommor också när jag får chansen! Jag intresserar mig för äldre möbler och har lärt mig mycket om det, ock kläder gillar jag att skrolla mig igenom- Vestiaire är en sajt jag besöker med jämna mellanrum.
Jag läser! Jag har just återuppväckt mitt sats-kort så nu kan jag börja gå på gymmet.
Sen brukar kvällen vara slut.
Ge allt lite tid så ska du se att tiden och känslorna fylls på. Lång eller kort promenad är en bra go to-syssla när man inte känner för något alls.
Kram 🙏🏻

@Kungslilja Inte så kul med magsjuka men hoppas att du mår bättre idag! Du kämpar på bra....eller känner du att det är en kamp? När jag åt antabus och med medicinens hjälp klarade av att vara nykter så kunde jag också känna en tomhet inom mig. Tittade på Peter Wirbings klipp på youtube angående postakut abstinens...tycker att det klippet var hjälpsamt. Kanske kan det vara något att titta på?

Ha en fin söndag!

@Varafrisk Tack för ´kryahälsningen´ovan. Skönt (om än såklart tråkigt) höra att även du genomgått känslan av tomhet. Jo, jag tycker att det är en kamp. Nu har jag fått snålskjuts några dagar på grund av sjukdom. Men annars så ja det är en kamp varje dag även om styrkan i den varierar. Hoppas du har fått en fin start på veckan!

Måndag kväll (28)

En nykter dag och kväll. Som jag skrev ovan till Varafrisk har vad det nu är jag åkt på givit en respit från tankarna och suget på vin. Jag har varit väldigt trött på det senaste vilket inte är så konstigt. Tröttheten har gjort mig låg. I kombination med tomheten/avsaknad av känslor så är jag lite orolig för hur det här ska gå inom närmsta tiden.
Nu på fredag har särbon bjudit in till middag med ytterligare människor. Jag vet att det kommer serveras alkohol och de är alla vana vid att jag inte tackar nej. Just nu önskar jag nästan att de människorna hade sett mig riktigt berusad så pass ofta att de i tysthet skulle vara glada över ett nej tack till vin från min sida. De vet ingenting och jag är 99 % säker på att det kommer att kommenteras. Jag vill inte ha några kommentarer. Orkar inte det! Det och tomheten och "lågheten" i kombination känns närmast dödlig. Jag vill klara den här situationen. Jag vet ärligt inte bara hur (att tacka nej till middagen känns helt omöjligt och att bli plötsligt sjuk på låtsas är det ingen som skulle köpa). Det känns trist att vara pessimistisk på förhand men lika bra att se sanningen i vitöga. Jag MÅSTE klara det här! Vill lägga till ett ord som börjar på F följt av en vokal, ett C och ett K samt en rad utropstecken.
*paus*
Funderade lite. Kom på att jag har ju faktiskt barn med. Den perfekta ursäkten! (Kanske) Vet att de andra som inte (mig veterligen) har ett beroende som jag inte heller har problem med att ta något glas vin i barnens sällskap. Men kanske ändå kan jag komma undan? Räddad av barn! Det är ju vuxna som ska rädda barn och inte tvärtom. Kanske kan jag ändå tänka att ja, jag blir räddad av barn men jag räddar även barn genom att låta bli. Jag vet inte riktigt. Det som är klart och tydligt är i alla fall att jag blivit expert på att tvista till sanningen, innebörden av ord och meningar. Och jag gissar att jag i beroendekrets är långt ifrån ensam om det fenomenet.
Jag ogillar det här skarpt och dessutom är jag trött på att höra och se mitt eget gnäll. Så punkt för nu!

Jag har inte tittat på vädret än men hoppas morgondagen ger lite sol, ska våga mig ut. Oavsett så ska det bli skönt med frisk luft i ansiktet och andra vyer än mina egna väggar =)

Kram och styrka till er!

Hej Kungslilja,
Barn är ett bra skäl att inte dricka. Diet/nyttomånad kan funka eller att vilja/behöva vara pigg nästa dag.
Jag har läst väldigt många inlägg kring just det här, och själv upplevt det. Förvånande ofta är det ett mycket mindre issue- än vad man själv målar upp. Människor bryr sig inte så hemskt mycket, ”tack, jag tar gärna något alkoholfritt” är inte en så konstig sak att säga.
Eller bara; jag dricker mer sällan för jag blir så seg dagen efter.
Jag kör varannan (middag) vatten?
Jag tror att det kommer att gå bra. Men det är ju himla klokt att redan nu fundera igenom, liksom ”repa”.
Du fixar det! Kram.

@Kungslilja Vita lögner är både okej och önskvärt i början. Tills nykterheten stabiliserat sig. Det kommer en dag då du stolt tackar nej och förkunnar att du har slutat dricka, för att du mår bättre utan alkohol. Så säger jag sen ett bra tag tillbaka. Ingen är så dum att de ifrågasätter det.

Men jag minns precis hur jobbigt det var i början. Jag skydde sociala tillställningar som pesten, och jag var ju räddade av pandemin som faktiskt sammanfaller nästan exakt med min nykterhet. Efter ungefär en nykter månad skulle jag på en jobbkonferens med övernattning. Vad skylla på? Kyparen råkade hälla upp ett glas vin till mig av misstag till middagen och en millisekund tänkte jag ”äsch, ett glas vin kvittar väl?”

Sen tog jag mig själv i kragen mentalt, föste över glaset till min kollega och mumlade ”du får mitt vin också”. Sen gick jag till baren och beställde en alkoholfri öl. Ingen brydde sig. Ingen kommenterade. Till min kollega sa jag något i stil med att min dotter sov borta och att jag ville kunna köra hem mitt i natten, ifall det skulle hända henne något. Min kollega hörde knappt vad jag sa, det var bara viktigt för mig att förklara. Jag skyllde oftast på bilkörning i början.

Inget av det här hjälper dig i dina våndor just nu, förstås. Jag vill bara att du ska veta att du snart blir trygg i ditt beslut, även om det känns svajigt just nu. Det bästa är också att genrepa best case scenario i skallen innan. På detaljnivå. ”När gästerna kommer säger jag…. Sen säger jag …. Sen gör jag….” Osv.

Kram 🐘

Hej Kungslilja,
Bra att du tänker igenom innan angående middagen. Har man ingen plan är det lätt att bli överrumplad och tacka ja av gammal vana tror jag. Mitt bästa tips är att ta med vad man bestämt att dricka, typ alkoholfri cider eller vad du gillar för alkoholfritt. Sen ser du till att fylla dit eget glas med alkoholfritt så ingen behöver hälla på på åt dig. Och frågar någon kan du bara säga nej tack, man behöver inte förklara sig. Och frågar någon varför kan du alltid säga att du kör alkoholfritt av hälsoskäl, typ magkatarr eller så. Eller för att du känner att det påverkar din sömn för mycket. Vita lögner är bra i början och sen kanske du börjar känna att du struntar fullkomligt i vad andra tycker om att du inte dricker. För mig blev det en överraskning hur få som ens noterade det. Och nu känns det lika odramatiskt som att säga att jag inte äter gluten. Eller ärligt talat, jag gillar numera att tala om att jag inte dricker, delar gärna med mig av mina skäl när någon frågar: lugnare psyke, bättre sömn, friskare, inget gift i kroppen, ingen tid förloras på att vara bakis, och så vidare...

Jag följer dig, det här kommer wtt gå bra Kungslilja! Måendet får gå upp och ner. Det gör det ju.
Ang middagen; varför inte vara ärlig med din särbo och så hjälper han dig, nu och framåt. Stödet från den manmälskqr o delar så mycket annat var för mig jätteviktigt. Han vill ju såklart att du ska må bra! Så slipper du myvket av skavet också...
🤗🤗🤗