Min hjärna vaknade kl 7 och hade processat klart jobbsaker - något som hänt och något som ska göras. Som en egofixerad pratkvarn börjar min hjärna bara babbla och jag vaknar upp lite halvt i sömnen: ”Och hon sa, och den sa, och då borde du sagt så, och gjort så, och på måndag ska du…” Suck. Det är lördag! Inget jobbtänk alls idag tack!

Vita frallor, smör och ost i sängen blir min helgfrukost i sängen. Snart ska jag promenera till min kompis och hjälpa henne att flyttpacka, eller loppispacka snarare. Imorgon ska vi stå på loppis och sälja hennes prylar en stor del av dagen. Min kompis har fått en lägenhet 18 mil västerut. Hon har gått i pension sen några år och nu flyttar hon närmare sin dotter, som nyligen har fått en son. Genom att bo närmare vill hon kunna hjälpa sin dotter lite mer i vardagen.

Fint tänkt och helt rätt gjort, men jag kommer att sakna henne. Å andra sidan har både hon och jag ett gästrum så vi får besöka varandra lite regelbundet helt enkelt. Punkt. Så får det bli. Hon får komma ”hem” ibland och jag får lära känna en ny kommun. Alltid lika roligt. Jag kör ju till henne på 2 tim och 12 min enligt Google Maps.

Kram 🐘

Tänkte på en sak, som faktiskt känns lite som systemskifte hos mig. Eller kanske tecken på att min medvetna självsnällhet har gjort nytta lite mer på djupet. Jag är inte lika kroppskritisk längre. Mot mig själv alltså. Andras kroppar har jag aldrig varken känt eller yttrat något kritik emot. Men min egen kropp har jag straffat och ogillat, snudd på hatat faktiskt. För stor, för klen, för missklädsam på alla sätt.

Jag har bantat sen jag var i 14-årsåldern. På alla sätt. Ofta framgångsrikt, men aldrig i längden. Hade jag fått en tusenlapp för varje kilo jag har gått ner historiskt så hade jag varit miljonär. Men vågen visar ändå alltid mer än tidigare i slutändan. Sorgligt nog. Nu i klimakteriet är det dessutom ännu svårare att få en enda fettcell att flytta på sig. Så känns det i alla fall.

De senaste månaderna har jag inte ens ställt mig på vågen. (Det är normalt inget bra tecken, en sådan ignorans kan leda till +10 kg på nolltid.) Men jag har försökt att få till dagliga promenader och försökt att tänka på mitt matintag, allt med syfte till att må så bra som möjligt. Jag vägde mig i morse faktiskt och vågen visade exakt lika mycket som i våras, varken plus eller minus. Och nu kommer det stora! JAG KUNDE RYCKA PÅ AXLARNA ÅT DET. Till och med vikten har jag en mer chill inställning till.

Samma sak när jag beklagade mig över skor och bh som inte passar. Det är skor och bh jag har problem med att hitta, det är inte mina fötter och bröst som är problemet. Då har man förflyttat perspektivet åt rätt håll tycker jag. (Ikväll har jag beställt ytterligare två bh av den sort som passade så bra, och jag är barnsligt glad över det.)

Tog en höneblund idag kl 16-17.30 och ändå är jag trött nu och kommer sannolikt att släcka paddan kl 23. Samma tid som alla andra kvällar. I mitt tidigare liv kunde klockan bli både 1, 2, 3 på helgerna innan jag gick och la mig. Nu tänker jag mest ”varför då?” Det är ju väldigt mycket mer smart att sova gott på nätterna än att glo på meningslös tv. Eller chatta full med fulla gubbar via dejtingsajter. Jag saknar verkligen inte mitt förra liv ett endast dugg, jag förstår idag inte ens hur jag tänkte, hur jag kunde tycka att det ens var roligt.

Man förändras hela tiden, och tur är väl det. Men för att förändras måste man ifrågasätta sig själv och sitt beteende - och vara mottaglig för input från andra. Inte ta det personligt utan mer titta på den input man får och tänka ”Hmm, du tänker så, vad kan jag göra med det?” Sen kommer man kanske fram till att viss input inte landar alls bra i det egna knät, men man har ändå varit öppen för att tänka nytt och annorlunda. Så tror jag.

Kram 🐘

Intressant det där med inställningen till kroppen och reflektioner över att saker inte sitter bra. Min dotter har en sund inställning till sin kropp och hon är grymt irriterad på att vissa affärer bara harckläder för de som saknar bröst och rumpa. Hon är inte tjock, men kurvig. Jag var nog betydligt mer irriterad på min kropp när jag var yngre. Jag var väldigt smal, men hade rumpa… hade passat så mycket bättre idag när det är lite inne. Fick bort rumpan en gång när en kärlek lämnade mig och jag tappade matlusten. Då var jag mycket nöjd men underviktig.
Nä, det är inte din kropp det är fel på AndraHalvlek. Klok insikt!
Förresten så tycks du ha rätt fullt upp i ditt liv just nu. Kom ihåg att du kanske behöver extra vila när du bytt jobb och allt.

@Sisyfos Min yngsta dotter har också en jättesund inställning till sin kropp. Kläder som inte passar åker av direkt med kommentaren: ”Den är för liten för mig”. Thats it. In i garderoben och leta upp något som passar bättre. Sen försöker vi ändå få henne att röra på sig dagligen och begränsa intag av cola och chips, för hennes eget bästa. Fullt fria tyglar är inte riktigt sunt det heller.

Kram 🐘

@Sisyfos Jag försöker verkligen planera in tid för att bara vara och vila också. Vissa saker, som matlagning, har jag helt outsorcat just nu. Städning har ingen prio alls heller tex. Jag försöker avboka det som går att avboka, som övernattningen hos dottern i fredags tex.

Jag vet att det lugnar ner sig på jobbet snart. Nej, fel av mig. På jobbet lugnar det aldrig ner sig, men jag kommer snart att ha full koll på 40-50 procent och då kan jag bättre hantera de stökiga återstående 50-60 procenten. Jag lär mig också att släppa till andra och ta ett steg bakåt tidigare. Så på så sätt kommer det att bli lugnare inombords åtminstone.

Kram 🐘

Så klokt och bra med bara-vara-tid! Men inte alltid lätt att få till, det är så lätt att försumma det, särskilt när livet snurrar på i hög fart. I gårdagens SvD var det en artikel om vikten av egentid, rubriken lyder ”Egentid är nödvändigt för att ha makten över sitt eget liv”. Att få tid för att tänka den egna tanken, på djupet känna våra känslor och slippa nyttighetskraven. Som när upprört vatten stillnar och grumset faller till botten och sikten blir klar. Läkande! 🌸

@Lillek Det tror jag också, man behöver liksom boka in tid med sig själv i kalendern. Ibland innebär det dessutom att man behöver avstå från något roligt. Idag hjälpte jag en kompis fram till kl 14. Kl 19-21 skulle jag chatta för tjejjouren. Så jag avstod från min älskade linedance kl 15-18. Och valde istället att bara vara en stund och ta en höneblund på 1,5 timme. Det behövde jag mer, hur roligt det än är att dansa linedance.

Kram 🐘

Ikväll hade jag två riktigt tunga chattar. Ska inte berätta några detaljer, men ibland känner man sig helt vanmäktig. I två timmar chattade jag med två unga tjejer parallellt och mitt huvudfokus var att 1) bekräfta dem i hur fel det är det som de utsätts för, 2) berätta att de är värda ett bättre liv, 3) framhålla att jag innerligt önskar att jag konkret skulle kunna hjälpa dem mer, 4) ingjuta mod i dem eftersom de måste söka extern hjälp från andra vuxna. För att de inte ska behöva fortsätta leva sina liv så här, för att de verkligen är värda ett bättre liv.

Eftersom chatten är anonym kan jag inte göra mer. Jag hoppas bara så frön inom dem. Frön av hopp, frön av mod, frön av handlingskraft. Sen får de själva vattna och sköta om sina frön som sen förhoppningsvis blir livskraftiga plantor. Givetvis är man mentalt lite låg efter sådana chattar. Men jag försöker tänka att det jag gör är bättre än ingenting. Att de chattar med mig är kanske deras allra första kontakt med någon om detta. Det är kanske första gången de ens sätter ord på det svåra. Alternativet hade varit ingenting.

Annars har jag haft en bra helg, även om min kompis inte sålde typ någonting på bakluckeloppisen 😢 Konceptet var svinbra. Man körde in och fick två p-rutor så man kunde sätta upp ett bord vid sidan om. Tak över hela parkeringen. En idrottsklubb sålde grillad korv. Ett enda problem - knappt inga kunder. Och de som kom tittade mest. En hel söndag för 70 kr i intäkter eller nåt liknande. Men vi hade en trevlig dag, ett bakluckeloppis är också ett sätt att umgås. Allt kan inte mätas i pengar.

Annars har jag hunnit med en rejäl höneblund både lördag och söndag - och då är det en bra helg i bemärkelsen vilsam, och det är liksom huvudsyftet med helgen. Snacka om att ha ändrat sina preferenser rejält 🤣

Kram 🐘

Bra att du håller fanan för höneblundens bevarande högt. Jag har varit lite dålig på det på sista tiden, knappt en kycklingblund. Men jag jobbar på det! ps. Tipsar om serien Virgil på SVT, tror du skulle gilla.
Kram 🥰

@Se klart Tack för tv-tipset! Svtplay är mina hoods. Snart klar med metoo-serien. Ett viktigt tidsdokument som tyvärr urartade med alla namnpubliceringar och förtalskampanjer. I slutändan blev nog enskilda kvinnor tystare, men det var ju det kollektiva som var styrkan i hela rörelsen. Som satte ord på systemfelen. Som fick hela branscher att lyssna och faktiskt åtgärda. Även om vissa branscher tycktes helt lomhörda tyvärr.

Kram 🐘

Idag har jag jobbat över 1,5 timme. Fast jag tog 2 timmar lunchrast, men det kvittades egentligen mot 1 timme övertid i fredags. Det kan bli klurigt att hålla isär alla timmar känner jag. Det är kanske lika bra att jag skriver upp alla timmar korrekt, så jag får betalt för dem åtminstone. Men jag behöver egentligen få ut varenda timme i tid i närtid för att orka i längden. På något sätt är det bästa att ta en längre paus mitt på dagen, och så länge jag jobbar hemma kan jag ju faktiskt ta en höneblund 😴 Får klura på det.

Övertiden idag var delvis planerad, för idag lät jag min kollega frispejsa lite med sådant som vi ska publicera längre fram i veckan. För att få tillgång till det kreativa på djupet måste man frikopplas från det dagliga. Det är min övertygelse. Så idag skötte jag det dagliga helt själv, förutom kl 17-18 då hon hjälpte mig för annars hade jag landat på 2,5 tim övertid.

Måndagar är generellt hopplösa, hela maskineriet ska liksom startas igång igen efter helgen och vi kan inte göra ett skit förrän kollegorna innan oss har gjort sitt. Eller rättare sagt, man pillar lite där och lite där och *bam* så blir allt klart samtidigt, typ. Ungefär som när man städar 🤣 Eller jag städar så i alla fall. Tar mig liksom stegvis fram i lägenheten och pillar med allt samtidigt och hattar hit och dit. Må se helt planlöst ut, men det är ett organiserat kaos ändå. På mitt förra jobb liknade jag det vid att fösa kossor framför sig, man fick inte tappa bort någon - och plötsligt fick man in allihop i fållan!

Min bil gick igenom besiktningen utan anmärkning, tjoho! Det var orsaken till långlunchen. Nästa gång jag tar långlunch blir det höneblund istället. Det är ju så skönt 😍

Kram 🐘

Fick ett låttips som jag vill dela vidare till er: ”Livet börjar nu” med Albin Johnsén. Fin låt. Jag fortsätter spela min nyktra låtlista på Spotify. Det är ett sätt av många att påminna mig om hur jag vill leva mitt liv.

Kram 🐘

S K I T D A G. Punkt. Det är okej, man får ha sådana dagar också. Då man inte vet om man har huvudet upp och fötterna ner knappt. När det känns som ren tur om man gör något rätt. Fördelen med sådana dagar är att det krävs ytterst lite flow för att nästa dag ska kännas som en kanondag 🤣

Så jag avslutar dagen med att summera saker som jag faktiskt är tacksam över just idag:

1) Fick ett sms från äldsta dottern där hon bjöd mig på födelsedagsmiddag på lördag. Och hon ville att jag ska fundera ut något som hon och jag kan hitta på dagtid på lördag och/eller söndag. ”Det är ju du som fyller år så du får bestämma.” (Jag fyller på måndag men det passar bäst att fira på helgen.)

2) Kurs i feedback del 2 i två timmar var givande. Kort om tid men givande.

3) Min kollegas jobb, som hon ägnade större delar av gårdagen åt, blir helt otroligt snyggt 🤩

4) Räkmackan jag köpte på Maxi och åt till middag var riktigt god.

5) Jag fick ihop mina steg idag också, även om det krävdes några rundor här hemma i lägenheten för att knäcka de sista 400 stegen.

Imorgon är en ny dag! Med ännu fler trevligheter att vara tacksam över, och ett och annat skit att hantera. Thats life.

Kram 🐘

Du är en levnadskonstnär @andrahalvlek (och vilken himla tur att du också har skitdagar). Jag gissar att Monet knögglade en eller annan misslyckad solros i papperskorgen.
Dotter, steg- och glädjas åt vad andra åstadkommer= ett fint solrosfält för mig! Kram ❤️

S K I T D A G. Två i rad nu faktiskt. Öken. Kanske läge att köpa lott till helgen, någon gång ska väl min tur vända?

Som vanligt var det en uppdatering som behövde göras i morse. Hej och hå. Och givetvis ska vi användare upptäcka alla fel. Hej och hå.

Först försvann en programvara i yttre rymden. När supporten väl hittade den var den sönder. När jag fått en ny sådan blev en annan programvara seg som sirap, och när jag övergick till att enbart jobba i en tredje programvara så blev jag utkastad 12 gånger på tre timmar. (Jag räknade.) Mitt i arbetet!

Att jag ens hann jobba och slutföra mellan varven var inget annat än en jävla bedrift. Imorgon måste jag åka till min jobbstad och drämma min dator i skallen på supporten.

Nä, det gör jag förstås inte, men jag ställer nog ner den väldigt bestämt på IT-killens arbetsplats. Och jag vet, det är inte hans fel heller. Jag skäller inte på honom, vi gråter ihop en skvätt istället.

Igår var det min hjärna som saggade, idag var det tekniken som strulade. Det var en himla tur att min hjärna var pigg mellan varven i alla fall. Klara blev vi, inom normal arbetstid dessutom.

Kram 🐘

Stjärnorna verkar stå i samma position över våra respektive datorer, jag har också en dejt med it imorgon- gått in och ut ur så många möten pga svajande teknik att jag höll på att bli tokig. Ska också köpa lott 🍀
Kram.

@Andrahalvlek Det bästa med att vara systemutvecklare är att alla kollegor har tittat på en och sagt "Aha, du programmerar, då kan du allt om datorer" och så har man blivit en first-line IT-support :)

Men jag delar din frustration om när tekniken krånglar. Men nu har du väl haft dina beskärda skitdagar den här veckan så att det bara är att glida igenom resten av veckan?

@TappadIgen Jag hoppas verkligen det! Resten av veckan ska sitta som en smäck tänkte jag. Att åka till kontoret känns dock sådär, det är några veckor sen sist. Gud nåde den som babblar högt i min närhet. Då plockar jag fram min skarpa blick och skärpa i rösten. Jag må ge ett vänt intryck, men skenet kan bedra ibland. Det vet dock mina kollegor om, allra helst min chef 😉

Kram 🐘