Mitt mål är att dricka lagom. Och inte dricka ensam på vardagskvällar. Min värsta trigger är stress. Stress pga jobbet, stress pga jobbigt ex, stress pga krav på mig själv.
Nu har jag loggat mitt drickande i 300 dagar, jag har varit alkoholfri endast 2 dagar per vecka i snitt. Skulle vilja att det var tvärtom. I snitt blir det ca 3 glas vin de kvällar jag dricker. Dricker aldrig på dagen, har inget sug då. Det är kvällarna efter en stressig dag som är min svaga punkt. Jag är sällan bakis, mest trött. Men jag är orolig för min hälsa, jag vill vara frisk, jag vill gå ner i vikt, jag vill inte ha ont i lederna.
När jag nu försöker formulera ett mål så vet jag inte vad jag ska skriva. Jag vill inte sätta ett mål som jag inte kommer att klara. Jag vill skriva hur det är, inte hur det borde vara.
Vi får se vad det leder till.
Mer självinsikt förhoppningsvis.

Anonym31513

@knickan skrev:"När jag ställde om mitt tänk från ”jag ska inte dricka/jag ska inte dricka så mycket/jag ska inte dricka på vardagskvällar etc” till ”vad behöver jag för att stärka min hälsa, sova bättre och må bra” så blev det mycket lättare att fokusera på annat än att inte dricka." Bra jobbat med tänket! Hjärnan förstår inte ordet "inte" har jag läst på flera ställen. Därför är det jättebra att tänka så som du gör.
Kul att höra från dig och att det går bra för dig.

Bra jobbat!
Och det är nog klokt att ersätta med sunda vanor. Det är en livsstilsförändring och ändrat sätt att tänka som måste till för många av oss.
Jag har också landat i att måttligt är en bra bit under risknivå. Sparsamt som någon uttryckte det. När ”måttligt” för mig betydde ”slappna av med alkohol på helgen” använde jag alkohol på ett sätt som inte längre fungerar för mig. Klokt att hålla ögonen på konsumtionen, så att den inte ökar. Alkohol får aldrig bli ”viktigt” igen, tänker jag.

@Sisyfos Tack för pepp!
Idag när jag var på väg till mannen och landet sa han "vi har inget vin hemma" och jag sa " det gör inget, jag behöver inte vin". Och jag menade det! Det kändes så skönt att säga det!

Efter många vita dagar (både vardagar och helger) tyckte tydligen alkoholdjävulen att det var dags att testa min viljestyrka. Allt går lekande lätt en lång tid. Inget sug, inga tankar på alkohol. Och så plötsligt är suget där och det verkar helt relevant att öppna en flaska vin och dricka nästan hela ensam, som jag gjorde igår kväll. Så onödigt!

Det starka suget kom redan onsdag kväll, men då stod jag emot. Igår hamnade jag i det gamla ”dricka ensam en vardagkväll”. Jag trodde jag hade gjort mig av med det. Kanske behövde jag påminna mig om hur tråkigt det är att vakna med tungt huvud och tung själ. Nu börjar jag om igen, eller fortsätter med ett litet hack i kurvan. Det är som med meditation, man börjar på nytt när man förlorat sig i tankar, följer sin andning, om igen, om igen. Så nu gör jag det och påminner mig om hur bra jag mår utan alkohol. Ska även analysera vad som hände igår. Helt klart är att efter tre glas är mitt omdöme helt borta och jag bryr mig inte om jag tar ett till och ett till. Så jag påminner mig om mina föresatser:
⭐️ inte dricka ensam
⭐️ Inte dricka vardagar
⭐️ Inte dricka varje helg
⭐️ Dricka sparsamt
⭐️ Dricka endast i undantagsfall

⭐️ Inte dricka alls? Ja, den tanken har föresvävat mig. Jag låter den ligga och gro.

Nu önskar jag er alla en fin hösthelg, njut av höstens färger och möjligheten till omstart!
Kram❤️
🍁🍁🍁🍁

Hej Knickan,
Ett litet hack i kurvan, så kan det gå. Svårt när suger kommer och man resonerar med sig själv att man kan ta ett glas utan att det är någon fara. Allt låter rätt och logiskt just då. Att man ska dricka.
Men det är bara att ta nya tag. En dag i taget, tar gärna sällskap med dig på denna bergådalbana.
🤗

Redan innan drickandet blev ett problem för mig konstaterade jag att jag ”saknade karaktär”. Jag var tvungen att köpa 1/2 flaskor annars gick 2/3 lätt åt och det var på tok för mycket. Såhär i backspegeln när jag sällan dricker inser jag att 1/2 flaska påverkar väldigt negativt det med. Jag blir seg.
Tänker att du ska se det som en lärdom. Har du alkohol hemma? Jag var till slut tvungen att alkoholsanera. Det ska inte vara för lätt att få den där ingivelsen. Som att ha en godispåse hemma för sockerälskarna. Besattheten som jag kunde drabbas av. Helt galet! Så ett tips är ju att inte ha det tillgängligt. Jag tror att man har låg tröskel när man är trött. Ungefär som när man handlar när man är trött och hungrig. Vilka dåliga beslut jag har tagit när jag kommer till kassan.
Så på’t igen. Andas, analysera och nya tag!

@Sisyfos Kloka synpunkter. Nej vanligtvis har jag inte vin hemma längre. Märkligt nog kan jag ha sprit, tex "Svenska nubbar", eller konjak eller whisky. Men det tycker jag inte om, så det är inget jag lockas av. Det är vinkänslan som är min fallgrop.

Så, nu är det nya tag igen. @Rehacer, jag hänger gärna med dig och peppar!

Anonym31513

@knickan Tack för trevligt inlägg i min tråd! Vi har verkligen många likheter. Det är väl våra beroendehjärnor som spökar när vi plötsligt inte kan motstå impulsen att dricka. Idén att öppna en flaska vin låter utmärkt och alla våra noga uttänkta strategier är som bortblåsta.
Ger upp är det sista vi gör. Nu kämpar vi vidare tillsammans och siktar på att må så bra som möjligt! Kram!

Fallit, återfallit, flera små hack i kurvan och ett lite större. Känns inte alls bra. Obehagligt tydligt att jag kanske inte kan dricka måttligt när jag har möjlighet att dricka mer. Jag kan alltså inte ha vin hemma. Det är tydligt. Jag ska inte ha vin hemma. Denna gång smög det sig på. Jag hade ju varit så duktig, vit en ganska lång period, druckit ett eller två glas till maten nån enstaka gång, men de enstaka gångerna blev fler och en kväll, vardag och ensam såklart, blev det nästan en hel flaska. Småsippat lite några kvällar efter det.
Men nu vill jag ta tillbaka den sköna känslan jag hade när jag inte drack alls och kände mig stark och frisk och klar. Och det kändes självklart och skönt och jag kände mig stolt.
Jag börjar förstå dem som talar om alkohol som ett gift och alkoholdjävulen som en lömsk fiende. En fiende som tar över min hjärna efter tre glas, kanske redan efter första. Som en fjärrstyrd dator.
Idag känner jag mig tung och däst och trött och seg och saknar min energi och min kreativa lust. Men jag vet ju att den finns där.
Tänker på att jag faktiskt inte umgås med några storsupare. Mina vänner är måttliga eller dricker inte alls. Så det är inte att jag har hamnat i dåligt sällskap. Jag är mitt eget dåliga sällskap. I min ensamhet är jag mitt eget dåliga sällskap.
Nya tag igen då.

@knickan Tråkigt att det inte känns så bra.❤️ Bra att du fortsätter att reflektera och skriva här dock! Det är väl så här det ser ut för nästan alla, som en gång har blivit beroende av alkohol, inklusive mig själv. Det sista man ville inse var att det gick helt enkelt inte att ” dricka lite”. Det enda sättet att komma fram till detta är att försöka, försöka och försöka. Till slut tröttnar man och accepterar faktum.Man får nog. ( om det vill sig väl)
Så vad tänker du göra nu? Fortsätta med att försöka, eller som jag förespråkar, sluta drick helt och hållet? Fördelen med att inte dricka alls är att man slipper sug efter alkohol, man mår aldrig dåligt pga alkohol, man förstör inte sin kropp genom att hälla i sig ett gift, man behöver aldrig förhandla om när, om och hur mycket man ska dricka, kan alltid köra bil, gör inte bort sig, skäms aldrig, alla litar på en mm mm. Nackdelar med att inte dricka alls då? Absolut inte en enda om du frågar mig. Jag har inte tråkigt, jag saknar inte alkohol, Inga vänner tycker jag är tråkig, jag gör inte av med mer pengar. Nä, jag ser enbart fördelar med mitt liv nu, jämfört med förr. Enbart! Men du väljer självklart själv, ta en ordentlig funderare bara. Är det verkligen värt att fortsätta försöka och försöka och hoppas på att du tillhör de ytterst få som klarar att tacka nej till alkohol med en axelryckning, fast de är inställda på att dricka. Det är inte många som klarar det. Även bland dem som anser sig dricka normalt. Alkohol är fruktansvärt beroendeframkallande!

Jag har ju egentligen slutat med att skriva om sådana här saker.😅 Men jag gör ett undantag, för jag tycker du är värd ett underbart liv. Ta chansen nu! Kram

Inser att jag har gått i stressfällan igen med för många åtaganden och för lite egentid. Det bygger upp ett tryck som kan förlösas med meditation och träning och promenader. Tyvärr prioriterar jag ner just det när jag får för mycket att göra. Och då blir det den enkla och korkade metoden med alkohol i stället. Motståndskraften försvinner. Och med den försvinner viljan. Min vilja. Och efter det stora hacket i kurvan kommer de små av bara farten.
Och åter igen vet jag, ser jag tydligt hur det fungerar, hur jag åker dit.

Så nu handlar det om daglig meditation igen, promenader och att boka bort alla icke nödvändiga åtaganden. Och att vara nykter en dag i taget.

Helt rätt @knickan. Jag jobbar med de sakerna varje dag, blir mycket enklare med tiden- men en vaksamhet kring de egna behoven, stress, åtaganden. Ja det tror jag att jag får leva med. Föredrar det många gånger framför att vara bakis, jag fick ”jobba” med mitt alkoholberoende varenda dag också. Ett annat sorts jobb som liksom drog mig baklänges i mående, fysik- och stress.
Nu är livet vad det är. Varje dag. En äkthet som är en ynnest. Jättekul jämt? Nej absolut inte men det förstår ju alla vuxna människor. Jag brukar inte propagera eller råda. Men tycker alltid att det går fint att föreslå en längre period nykter. Tre eller sex månader. Då får man bättre koll på det vita men ofta sprakiga livet! Kram.

Tack för din bekräftelse @Se klart.
Jag läser ofta vad du skriver och tycker att du har så mycket klokskap som du delar med dig. Och jag tar det till mig. Och fortsätter att värna min tid och mitt liv. Jag tänker på vilken slags människa jag vill vara, och vilket slags liv jag vill leva, inte bara i framtiden utan nu och varje dag. Jag måste välja att vara den människan och leva det livet varje dag och inte skjuta upp det till en annan dag. Och det är min gåva till mig själv. Kanske låter det högtravande, filosofiskt, men jag behöver den blicken, lite från ovan, på mig själv för att se vad jag håller på med. Och för att ta mig själv på allvar och inte slösa bort mina dagar på strunt, eller på bedövning, eller flykt. Som @Torn skrev: Jag är värd ett underbart liv.

Är det något vi ska vara när vi lever så är det högtravande och filosofiska! Det är existensiella saker detta. Ta hand om sig själv, vårda sitt liv, sån slump att just vi får finnas- när jag tänker på det (ofta!) så vill jag nästan gråta. Skitjobbig är det att leva vissa dagar. Hårt och ont gör det. Andra dagar är det snällt, poetiskt och liksom skimrande. Det kan vara en känsla i luften, att stanna till och betrakta himlen. Eller att helt enkelt lägga sig på soffan och fundera en stund. Över hur det hade varit att jaga hem efter jobbet för att kasta i sig ett glas vin och sedan inte sluta. Somna ordentligt och inga överdrifter men ändå inte minnas exakt hur kvällen slutade.
Om inte det är filosofiskt, att hitta ut från den labyrinten för att istället gå vilse i livets vindlande stigar. Ja, då vet jag inte!
Heja dig nu. Kram 🤗

@knickan så fint att läsa om din gåva till dig själv. Att ta hand om sig själv på bästa sätt, göra sånt man vet man mår bra av och inte tvärtom borde ju vara en självklarhet, men kräver en viss ansträgning. Aktiva val helt enkelt.
Önskar dig en fin dag 🤗