Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Nu är du igenom @sattva och ibland är känslan ”inför” värre än själva görandet och varandet. Förstår att er hund och minnena behöver tid och omsorg. Extra varm kram denna mittemellan mitt i veckan kväll. 🌸💕

Funderat på min trötthet. Har varit dödligt trött hela vecka, trots ok sömn. Känt mig sjuk nästan. Men när jag har undervisat yoga efter jobbet har jag snabbt piggnat till, trots att det ju också är jobb med människor. Är iväg på en yogagrej nu lör o sön. Sovit samma antal timmar som i veckan. Inte sjukligt trött. Har känt detta mönstret till och från hela hösten. Det måste vara något i mitt dagjobb som dränerar mig. Jag kan inte förändra verksamhetens uppbyggnad och struktur; en prestationsbaserad verksamhet där vi ska ha x antal patientbesök per månad, och där detta följs på individnivå från chefen. Men jag försöker få till en förändring så att jag ska kunna jobba mer specialiserat mot de diagnoser jag känner mig behärska bäst.
Spara så mycket energi som möjligt. Att känna sig kapabel är jätteviktigt.

Trötthet är jobbigt. Bra tänkt att jobba med de diagnoser man känner sig mest hemma med.
Och så undrar jag lite - hur står det till med D-vitaminerna? Jag tänker att det ibland kanske finns helt naturliga saker till att vi känner oss trötta. Mörkret, lufttrycket etc påverkar också. D-vitaminreceptorer finns i kroppens alla celler tydligen. Vi söker kanske ibland orsakerna hos oss som personer och våra liv när det i själva verket finns obalanser.
Nu hade du förresten börjat med tillskott av olika slag också, var det inte så? Vissa substanser försämrar ju upptag av andra substanser, så det kanske finns någon förklaring där också.

@Sisyfos Tack för input! Jo jag äter en massa tillskott inkl d -vit, och glutenfritt sedan 6v för att öka näringsupptaget. Ja jösses, vad är vad?? I mitt fall kanske en blandning mellan för mycket press o aktiviteter, ett jobb där jag upplever ständig otillräcklighet, och att jag kanske behöver ännu mer sömn. Vill ju så gärna må 100% bra! Snart 1 år helnykter, inte en droppe alkohol. Hade hoppats ha 10000% mer energi! Så däfför måste jag ju titta på andra faktorer nu. Tänker ibland på om jag nånsin varit jättepigg, så pigg som jag vill o behöver vara. Jag tror kanske inte det. Min kropp kanske inte kan producera mer långsiktig energi. Då får jag förhålla mig till det på något sätt, om det är där jag landar. Utforskning pågår😃

Hej bästa @sattva, läser med intresse dina tankar kring energi och trötthet.
Jag blir nyfiken på hur ditt liv med 1000% mer energi skulle se ut? Vad skulle du göra då, som du inte gör idag- och hur skulle du känna dig?
Är det ork till mer aktiviteter eller mer pigghet i allmänhet? Jag funderar också på de här sakerna. Jag har svårt att komma i säng i tid- är liksom inte trött på kvällen, och därför sällan vrålpigg när jag vaknar, och det verkar vara oberoende av alkohol. Ska försöka skjuta lite på mitt dygn helt enkelt.
Det jag främst tänker på när jag läser det du skriver är det här med att alltid känna sig otillräcklig. Tror det kan vara dn nyckel. Jag upplever ofta att jag inte hinner med allt som ingår i mitt jobb. Men i om att det inte rör människor, (de hinner jag för det mesta med) så är det lättare att acceptera otillräcklighet, och landa i good enough.
Önskar dig en sån dag idag. Kram 🤗

@Se klart Det är denna känsla av konstant trötthet jag så gärna skulle vilja få bukt med. Då 1000% merbenergi skulle helt enkelt användas för att ha ett batteri som inte hela tiden hankar sig fram. Ha marginaler. Jag gör redan tillräckligt med saker, så jag skulle inte få in fler aktiviteter, jo läsa skulle jag vilja hinna o orka.
Otillräckligheten och oförutsebarheten i jobbet är jättejobbigt. Jag har en del patientmöten som kan bli riktigt tuffa mentalt (tex förra veckan sa en man att han skulle ta livet av sig för att de tester jag gjort på remiss av läkare starkt indikerar att han inte bör köra bil). Direkt när han gått ska jag ta emot nästa patient. Det är oerhört kostsamt att få sin egen energi att räcka i sådana situationer. Och jag vet sällan i förväg vad som kommer att hända; människor kommer med ett bagage man inte har en aning om. Det finns en kultur på jobbet att skaka av sig, inte ta nåt personligt. Men i vissa möten är det omöjligt, och det kostar. Är jag då väldigt tröttbredan från början är detnännu svårare...Good enough, ja jag försöker. När det gäller sånt jag själv ska producera, journaler etc så absolut, good enough inga finesser. Svårare i möten med människor. Mfn jag måste hitta ett sätt. Det var lättare när jag själv mådde dåligt pga alkoholen faktiskt. Då orkade jag inte riktigt bry mig på samma sätt. Nu är känsligheten större på nåt sätt.

Är inte alls lika trött denna veckan. Trots samma yttre faktorer. MEN, jag tror jag hittat en ledtråd. Dels har jag nosat upp en kurs jag gärna vill gå, som ger mig ökade kunskaper som jsg behöver på jobbet. Får ta det med chefen. Får liksom ett glädjesug i magen när jag tänker på hur bra o kul drt vorenom jag fick gå den. Den är rätt dyr, så inget är givet...
Sedan pratar min yogakollega på allvar om att vi tillsammans utökar verksamheten. Ber mig räkna på hur mycket jag behöver ha in för att jobba hel- eller deltid m yogan. Deltid är det aktuella från mitt håll i nuläget, 50% av varje jobb hade varit perfekt.
Det är framtidstro jag behöver, känna utveckling. Att jag är påväg nånstans som vidareutvecklar. Och samtidigt behöver jag inte för mycket stress o press. Det är väl när det, som sagt var, kostar mer än det ger, som jag tappar energi. När tillvaron blir en kamp.
Jag har nykterheten att tacka för allt bra. Annars hade jag verkligen stått o stampat. Varit fast i geggan liksom.

Är inte alls lika trött denna veckan. Trots samma yttre faktorer. MEN, jag tror jag hittat en ledtråd. Dels har jag nosat upp en kurs jag gärna vill gå, som ger mig ökade kunskaper som jsg behöver på jobbet. Får ta det med chefen. Får liksom ett glädjesug i magen när jag tänker på hur bra o kul drt vorenom jag fick gå den. Den är rätt dyr, så inget är givet...
Sedan pratar min yogakollega på allvar om att vi tillsammans utökar verksamheten. Ber mig räkna på hur mycket jag behöver ha in för att jobba hel- eller deltid m yogan. Deltid är det aktuella från mitt håll i nuläget, 50% av varje jobb hade varit perfekt.
Det är framtidstro jag behöver, känna utveckling. Att jag är påväg nånstans som vidareutvecklar. Och samtidigt behöver jag inte för mycket stress o press. Det är väl när det, som sagt var, kostar mer än det ger, som jag tappar energi. När tillvaron blir en kamp.
Jag har nykterheten att tacka för allt bra. Annars hade jag verkligen stått o stampat. Varit fast i geggan liksom.

Intressant med en ny kurs. Intressant också om det du skriver om att det var lättare när du drack för att känsligheten är större nu. För jag kan känna så starkt att det är positivt med nykterheten just i att känsligheten är starkare, samtidigt är det också mer utmattande. Du går igång på förändringar. Jag kan känna igen mig i det också. Men förändringar är också tröttande. När jag gick hos kurator så var hon väldigt tydlig med att min ålder gjorde att jag kände mig trött. Jag ville inte riktigt lyssna på det örat och jag vet inte om det är åldern, men jag känner tydligt att jag blir väldigt trött. Ibland undrar jag om man drack bort det också, medvetenheten om att vara trött. Jag vet att jag ibland drack för att orka, men det verkade kanske på flera sätt. Mindre ”alert” gjorde också att man inte störs så mycket av olika intryck. Nu ska energin orka med alla intryck. Förstår att det måste vara skitjobbigt att ha ett jobb som ditt där man måste ta in så mycket och sen byta och ta in där med. Hoppas du får gå din utbildning och att du hittar en möjlig balans med yogan.

@Sisyfos Jag har börjat bekanta mig med de tankarna, att jag kanske inte kan förvänta mig att vara pigg som en ungdom igen? Jag har i så många år haft olika förklaringsmodeller till min trötthet. När barnen var små-småbarnsförälder. När jag hade det dåligt i äktenskapet o sedan skilsmässa-typ utmattning/depression. När jag började dricka mer o mer-say no more, såklart jag är trött!!
Och nu, ja, livet tar kanske ut sin rätt trots att jag sköter mig på alla plan. Eller så tar det bata väldigt lång tid. Allt jag vet är att jag kommer fortsätta försöka maximera min hälsa o välmående. Och acceptera faktorer som är som de är, att jag inte kan göra dygnet längre o att jag inte kan tulla på sömnen tex...

Drömde lite spännande inatt. Jag minns inte varför eller hur, men jag flög, svävade. Drömt liknande drömmar tidigare, men då har jag alltid störtat. Nu i drömmen var jag beredd att störta, förberedde mig på den hisnande känslan av att falla i hög fart från hög höjd, förberedde mig på smärtan att slå i marken. Men istället flög jag! Och landade tryggt på fötterna. Mycket symbolik😍😍😍

Underbar dröm @sattva! Jag drömmer extremt utförligt och liksom händelserikt denna period. Som många berättelser. Har dock inte några klockrena budskap att hämta. Men din dröm hänger ju massor ihop med vad du skrivit om tidigare, utveckling och nästa steg. Så roligt att det undermedvetna liksom pratar med andra bilder- tänker väl; NU ska hon väl fatta 🥰

@Sattva Härligt! Drömmar är fascinerande tycker jag. Förr kraschlandade jag också jämt i drömmarna. Numera njuter jag av flygturerna och landar alltid lugnt och tryggt.

kram 🤗

@Sattva Coolt! Vårt undermedvetna är en superkraft 💪🏻 Bara vi lär oss lyssna på det. Och så länge vi drack drömde vi inte, och då kunde inte vårt undermedvetna kommunicera med oss. Mäktigt.

Kram 🐘

Trots den härliga drömmen för några dagar sedan känner jag mig liksom ur balans. Jag är snarstucken, ser bara orättvisor (mot mig själv), bitter etc. Till o med min dotter sa att jag har börjat låta bitter över saker på jobbet etc. Igår fick makrn sig en skopa över nåt han visserligen gjort, men SÅ stort var det inte. Känner mig spänd i kroppen, frustrerad, som en kokande vulkan. Hade någon beskrivit sig såhär för mignpå jobbet hade jag sagt att "Det låter som om du har mycket stress som du har svårt att hantera". Ja, så är det nog. Framför allt lider jag av att jag trots att jag sover bra, någorlunda antal timmar och kanske bara 1-2 uppvaknanden (bra för att vara mig), så är min ork slut hid lunch. Då börjar värken i huvud o ansikte, allt blir trögt, svårt få saker gjort. Återigen, hade jsg varit min egen patient, hade jag sagt "Det där är symtom på utmattning".
Ok, så jag har en stress- och utmattningsproblematik. Trots att jag lever som jag lär. Fast det gör jag ju uppenbarligen inte.
Vill eg inget med inlägget, bara en kotis till mig sjäkv om mig själv just nu...

@Sattva Lunchmeditation? När jag har haft tuffa jobbperioder mentalt så har jag tagit för vana att lägga mig i sängen i vilorummet på jobbet med min låtlista ”mindfulness” på låg volym bredvid mig. 12 låtar med olika sångmantra som jag har djupandats och ”sjöngt” mig igenom (tyst i huvudet). Oftast slocknar jag efter 4-5 låtar. Jag sätter larmet i mobilen på 30 min varav jag brukar ”slockna” i cirka 15 min. Jag somnar inte riktigt, jag befinner mig i något slags ”mellanland”.

När jag väcks känns det som att få en spann vatten över huvudet, men nästan direkt efter det kvicknar jag till mentalt och har då återfått en del energi. Det funkar som en ”omstart” av hjärnan på mig. Helt magiskt bra verktyg att ta till när det är stressigt 🙏🏻

Det kräver dock träning, daglig träning till en början. Senast jag hade en riktigt krisig jobbperiod, med panikångest till och med, fick jag tvinga mig att ligga kvar i sängen i vilorummet. Det kändes som ångesten nästan slet mig ur sängen, men jag låg kvar. För att jag vet att ångest bara triggas av undvikande, så att rusa upp ur sängen i det läget hade bara haft motsatt verkan.

Det tog 1,5 vecka, alltså 7-8 arbetsdagar, innan jag kunde ha behållning av mina lunchpower-naps igen. Men sen gjorde de enorm skillnad! De var helt avgörande för att jag inte skulle bli sämre och sämre och att det skulle sluta med sjukskrivning.

Jag tänker att ditt jobb är oerhört mentalt påfrestande. När vi själva inte mår tiptop känns det nästan som om andras bekymmer äter sig under skinnet på en. Jag brukar säga att min empati blir överhettad, att det känns som jag nästan är hudlös. Det är ursvårt att inte själv bli mentalt påverkad. Till slut räcker det att se på en person för att ”ta in” den andres dåliga mående.

Jag tror att man måste lära sig att ”stänga av” den empatin delvis tror jag. Ungefär som ett medium lär sig att stänga av de intryck som hen får överallt. Nu är det jobb. Nu är det egentid. Man behöver inte visa de gränserna tydligt utåt, men man måste visa dem tydligt för sig själv. Bokstavligt talat stänga dörren till jobbet när man fikar, lunchar och går hem från jobbet. Ge sig själv en mental paus också.

Ditt fritidsintresse handlar till stor del om att ”hjälpa” andra också. Och du hjälper din yogakollega dessutom. Du skulle behöver göra saker bara för din egen skull också ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack fina goa AH för bra tips o input! Det där med lunchmeditation ska jag verkligen anamma! Våra luncher är superröriga; alla har 30 min på sig att luncha, ljudnivån är hög. Mår man som jag just nu gör, skär alla skratt igenom märg o ben, det låter som om folk skriker när de pratar, det pågår typ 5 olika samtal kring bordet. Japp, luncherna får definitivt bli min återhämtning i fortsättningen!

Jag tror att mycket av problematiken för mig också ligger i avsaknad av bra samtalsverktyg. Allteftersom den psykiska ohälsan har ökat, har vi fått mer och mer av dessa patienter, där vi definitivt kan hjälpa till på olika sätt. Men allt jag har är min erfarenhet, och en flera år gammal utbildning i MI (motiverande samtal). Andra yrkesgrupper som har samtal som sitt främsta arbetsverktyg har ju fått gedigen utbildning i detta. Mitt yrke har aktivitet som huvudverktyg, där samtalet är en del för att hjälpa patienter att hitta förändrat/ balanserat aktivitetsmönster. Jag har hittat en utbildning som jag tror skulle ge mig värdefulla redskap. Med redskap behöver jag inte använda så mycket av mig själv, och därmed bli mindre mentalt belastad. Är min hypotes. Chefen har dock semester så jag får lägga fram det lite snyggt vid lämpligt tillfälle när hon är tillbaka.

@Andrahalvlek Hej igen! Jo, jag drar ett ganska tungt lass i vår yogaverksamhet också. Jag hade bokat in mig på ett retreat nu i slutet av nov, men fick veta att det troligtvis inte blir något pga för få anmälningar....ska kolla om jag hittar nåt annat. Behöver verkligen fylla på🧚‍♀️
Kram😍