Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

Hej.
Det är plågsamt att läsa om hur du kämpar. Plågsamt för att det faktiskt inte ger dig något alls utom att du mår dåligt.
Jag glömmer ofta bort nuförtiden att jag inte dricker. Jag påminns inte så självklart som i början, alla skillnader, varje dag. Men jag har nog ett helt annat sätt att tänka. Så väldigt mycket i min hjärna är annorlunda. Jag utgår nästan i allt jag gör, från min ork. Det låter kanske konstigt och ibland funderar jag över vad det kan få för konsekvenser i (arbets)livet. Jag kanske inte kommer att orka som ”förr”, någonsin igen. Det vill säga köra så hårt med mig själv att allt som finns kvar till kvällen är en liten blöt fläck som behöver minst 2 glas för att alls känna mig normal.
Jag inser till fullo att jag själv hade skapat ett liv som var ohållbart, konsekvensen var en alkoholism i kanske inte full blom men det var bara en tidsfråga.
Mitt liv ”efter” är att granska och gå med nosen i backen. Hitta de bra grejerna. Växla mellan aktivitet och vila. Jag vilar mycket nu eftersom jag varit sjuk, men jag vilar mycket också när jag är frisk. Jag ser omvärlden som väldigt krävande, intryck, människor, relationer och praktiska göranden i en aldrig sinande ström. Jag måste stänga av. Ge mig själv andrum. Jag kommer aldrig att bli som ”förr” utan hela mitt liv får anpassad efter den känslighet jag har.
Jag berättar det här för jag tänker att det blir uppenbart att inget är som vanligt när vi gör slut med alkoholen. Kanske inte någonsin. Det är nog inte ”övergående” utan bestående. Vi är små myror till varelser som kämpar så hårt. Verkligen. Du med. Gör vårt bästa. Du ska se att du klarar ut de här tillfällena. Du övar på dina strategier. Ibland måste vi tillbaka till samma trauman, igen och igen, brukade min terapeut säga när jag tyckte att jag hade fastnat. Och hon hade rätt. Skickar dig en massa kramar, styrka och tålamod. Vad du än gör, var inte arg på dig själv. Kram 🥰

Vad märkligt att du inte gillar berusningen, men ändå hamnar där… Jag älskar ju berusningen. Inte i belevat sällskap, utan lullull hemma i mitt trygga soffhörn. Det var passionerad kärlek från första mötet i 15-årsåldern. Jag, som inte är psykolog alls, tänker att de flesta destruktiva ageranden vi människor hemfaller åt beror endera på att vi vill till något (berusningen tex) eller från något (övertänkande tex). Vad är det du vill ifrån? Slavarbete… krånglig kropp… Lustigt hur man tänker de där tankarna om huruvida man ”borde” köpa alkohol. Vi vet ju att vi inte borde. Jag tycker ibland att det verkar som en ypperligt fantastisk idé att handla vin och parkera mig i mitt soffhörn. Enda anledningen att jag inte gjort det är att jag håller mig långt ifrån möjligheten. Karaktär har jag inte när den funken infaller. Enda anledningen att jag inte knyckt någon öl eller annan alkohol av gubben när då är att han inte har något att knycka. Jag tror fullt och fast på Se klarts funderingar om att bygga (och vakta) ett hållbart liv. Tyvärr har jag inte lyckats så himla bra med det. Bättre än tidigare, men men life happens… Det är nog där man måste sätta in sin mest fool proof strategi, when life happens…. Min är att isolera mig, stänga ute världen och alla tankar på den med gammal hederlig eskapism i bokform. Man kan fortfarande både tänka och känna att det skulle vara en skitbra idé att dricka, men risken är inte lika stor att man faktiskt springer till systemet oduschad, oborstad, osminkad och bh-lös, iförd gamla noppiga långkalsonger och malätna tofflor…. Kram

@Sisyfos skrev:"jag tror att det är där när man faktiskt inte jobbar aktivt med att må bra och reflektera som det är lätt att återfalla. När man ger det lilla extra som man inte har."

Det tror jag också. Viljan är inte stark nog. Tyvärr. Den förbannade balansen mellan plus och minus är så himla viktigt. Leva hållbart. Men det är verkligen lättare sagt än gjort många gånger 😢

Hoppas innerligt att du får mer ro i både kropp och knopp snart. En sak som är riktigt vanskligt med återfall är att man tappar tilliten till den egna förmågan 😢 Och den kan ta tid att revanschera. Framgång föder framgång och motgång tenderar att föda motgång tyvärr.

Har du läst/lyssnat på boken ”Överlista smärtan” av Karin Hjulström och Karsten Ahlbeck?

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Jag ser omvärlden som väldigt krävande, intryck, människor, relationer och praktiska göranden i en aldrig sinande ström. Jag måste stänga av. Ge mig själv andrum. Jag kommer aldrig att bli som ”förr” utan hela mitt liv får anpassad efter den känslighet jag har."

Så tänker jag också. Dansa, pausa, dansa, pausa. Jag tänker att det är en rest efter mina utmattningar, men å andra sidan var mina utmattningar orsakade av ett icke hållbart liv. Då kunde jag inte välja bort vissa saker, som all oro och logistik med yngsta dottern tex, men nu kan jag faktiskt välja till stor del. Jag kan sätta upp gränser, och se till att bevaka dem noga. Dra ner på mina egna ambitioner, säga nej oftare, och tvinga folk att respektera mina gränser. Jag kan ösa, men jag måste vila nästan direkt efter. Jag måste vila innan jag ska ösa också. Och vila innebär inte alltid att sitta på en stol och fånglo eller att ta en höneblund. Vila för mig är körsång, linedance, naturen också. Det gör jag enbart för att jag mår bra av det.

Kram 🐘

Inser att jag fått det att låta som att jag är väldigt illa ute nu, men det är jag inte. Har absolut inte tappat tilltron till mig själv. Men jag måste fundera över varför jag funderar över att handla. En del i det är verkligen gamla beteendemönster, vanor (ovanor) och som jag skrev, när jag hade agerat på den impulsen så blev det enbart jobbigt att dricka upp. Jag förstår att det är svårt att fatta att alla inte gillar att vara full,
Där finns en viktig skillnad tror jag i belöningen man får. Min pappa hade alla gånger blivit alkis om han hade gillat det, men jag tror att både tobak och alkohol även för honom handlade mer om ovanor än om kicken. Han kunde utan abstinens gå från storrökare till helgrökare. Eller sällanrökare. Jag tror att det finns fler såna härinne. Som inte har den där kärleken som vissa beskriver. Att man sen dricker sig till ett beroende ändå har ju ändå givetvis att göra med alkoholens effekter på kropp och själ, men nån kärlek eller kick som är positiv känner jag inte och har aldrig gjort. Jag vill ha koll. Ogillar berusningen.
Det mesta är bättre utan alkohol och jag har ett helt annat sätt att tackla livet nu precis som flera av er andra. Här och nu, vila återhämtning. Ja, absolut Tofu, tror att man har mycket att inspireras av hos Elin Kjos. Naturupplevelser ger själen ro. Skog, vidsträckt utsikt och hav är något jag älskar. Det blir en del av det i slutet av veckan. Kanske får jag ett lika fint leende.
Ja, absolut vila är många saker och för mig är vila ofta att sysselsätta mig med nåt annat. Tror att många av de saker som ni räknar upp är bra att vila i, körsång och linedance funkar mentalt bra tror jag i linedance anpassar man sig till andra, rör kroppen, lär sig rörelser, i körsång anpassar man sig till gruppen, andas på rätt sätt öppnar upp och låter. Att röra kroppen är viktigt. Monotona rörelser - måla, slipa, promenera, kratta.. ja, allt sånt är bra för den mentala hälsan. Jag ör en rastlös själ och behöver aktiviteterna. Så det är irriterande när min kropp inte vill följa med. Det ör ju lite svårt att gå utan 😂. Jaja, jag tror att det blir bättre. Var på Mediyoga igår och tror att jag för första gången på drygt tre år slappnade av ordentligt i kroppen. Så idag är kroppen alldeles varm, med lätt huvudvärk. Tror det är positivt.

@kar_ah Tack för tipset! Det podd-avsnittet ska jag leta upp. Jag har också smärtor på konstiga ställen, men för mig har det förvärrats sen jag blev nykter. Men jag har under samma period trappat ut venlafaxin yttepyttesakta (under 1,5 års tid) och nu har jag ju lärt mig att den är smärtlindrande, vilket jag inte hade en aning om. Så smärtan skulle kanske kunna vara ett utsättningssymptom som kan reda till sig. Det hoppas jag på nu.

Sorry @Sisyfos, men du kanske är hjälpt av att lyssna på poddavsnittet också.

@kar_ah ska lyssna. Sen vet jag inte om varken jag eller AH kan hjälpa dig med om det är kränkande eftersom ingen av oss dricker. För mig tror jag att alkoholen delvis hjälper mot det som orsakar min smärta, men det är inget jag testar närmare och inget som jag tror på som en långsiktig lösning.

@Tofu Det var författaren till boken jag tipsade om, läkaren Karsten Ahlbäck, som skrev inlägget. Jag tror verkligen inte att hans uppsåt är dåligt på något sätt. Han vill nog bara genom sin podd nå fler med smärtproblematik. Och alkohol används ju ofta för att fly från smärta. Jag har märkt att jag fått mer ont i ben och fötter framför allt sen jag blev nykter, men jag tänker inte använda alkohol som medicin.

Kram 🐘

@Sisyfos Förlåt om jag inkräktar i din tråd med ett inlägg som egentligen inte rör dig primärt. Jag håller helt och hållet med @Tofu. Det @kar_ah ägnar sig åt är marknadsföring. I all välvilja? Jag jobbar i bilbranschen, och om du vill kan jag sälja en bil till dig som du inte visste att du behövde, och som kommer att lösa problem du inte visste att du hade!
It ´s called Snake Oil. Yeah, It ´s been around for a long, long time.
Det är lite frestande, eller hur? Bara du följer @kar_ah:s lära, och helst köper hans böcker, kommer du att bli befriad från all fysisk smärta!
Jag tror att forumet är ett bättre ställe utan den typen av inlägg.

@Onkel F Det författaren K.A egentligen frågar är om hans avsnitt om alkohol och smärta i podden kan upplevas på fel sätt, av oss som har beroendeproblematik. Jag har lyssnat (18 min) och jag tänker återkoppla till honom. Tonen i avsnittet upplever jag som lite onödigt skämtsam. (Plus att hans kunskap om beroende verkar grund tyvärr). Jag kan förstå om han har fått reaktioner på det avsnittet. Sen vet inte jag om hela podden är så, kanske med baktanken att ett lite lättare tonfall kan nå fler? Jag har ingen aning om hur han tänker. Men jag tror inte att hans uppsåt med inlägget är illa, han vill nog bara nå så många som möjligt med sina kunskaper om smärta. Han ger knappast ut böcker och gör poddar för att bli rik.

Kram 🐘

Jag tänker att det är som AH skriver, ett genuint intresse att få återkoppling på något. Snabb tanke, aktion och sen har man inte någon möjlighet att redigera. Att man om man har gett ut en bok är intresserad av hur den mottas och googlar, hamnar här, kommer på en genial idé att få återkoppling. Jaja, naiv idealist, jag vet, men det finns en fördel i att faktiskt tro gott om människor så det tänker jag inte sluta med.
Och nu Tofu, eftersom jag vet att du kan ta det här på rätt sätt och jag är väldigt intresserad av hur människor funkar så undrar jag om det här krasch, bom, avslut.
Är det så här så är jag inte med. För så funkar jag inte alls. Eller jo, men inte såhär i ett forum där jag hängt väldigt länge och där det finns människor jag gillar. Jag är verkligen nyfiken på hur det funkar att bara stänga dörren. Det finns ju fler än du som hänger här väldigt mycket och sen plötsligt kommer inlägg de ogillar och då stegar de ut med buller och bång och kommer aldrig tillbaka.
Nu är det du skriver om nån slags idealism som jag såklart håller med om till viss del, men det blir så oförsonligt på nåt sätt och det är jag lite intresserad av hur det funkar eftersom livet inte är svart och vitt. Folk gör fel, säger fel, väljer fel, men får man lite förklaringar så finns det ofta något djupare, inget egenintresse. För det mesta. Och i det här fallet så tycker jag nog att ni är lite väl svarta och vita och vinsttänkande. Det finns kanske andra orsaker till att KA skrev sitt inlägg.

Jag kanske inte reagerar så starkt men är ändå så förvånad hur hittade KA hit?? Det är ju inte så att någon direkt börjar skriva i Det vidare livet direkt utan det har ju föregåtts av en lång resa där alla som skriver till största delen har en beroendeproblematik. Oavsett baktanke eller inte så tycker jag det är knepigt. KA borde ställt sin fråga till någon i admin som i sin tur kunde ställt frågan här. Frågan kunde gått via admin tycker jag.

🍁🍁🍁

@Tofu jag instämmer med dig när du skriver ”När jag insåg att mina inlägg blir sökbara så förstod jag att det kan komma en dag när jag inte kan förklara för nära och kära som kanske hittar texten varför jag uttryckte mig så. Då känns det inte ok att allt man skriver ligger permanent kvar speciellt inte då vi tagit oss vidare. I skrift blir saker lätt en sanning kontra om det bara sägs rätt upp och ner.” Jag har inte orkat tänka på det själv. Tack för att du tänker. Det är ju inte bara funderingarna kring alkohol vi delar här. Vi delar ju så mycket annat ”bagage” och livets skarpa kanter som skaver, som ett led i att förstå varför vi hamnat i ett problematiskt förhållande till alkohol. Det är oerhört personligt och utelämnande. Jag har iaf delat sådant jag inte pratar med någon om, inte ens mina närmaste. Ibland är det inte ens mig själv jag ordar om, utan någon av mina nära, eftersom de påverkar mitt liv och hur jag mår i så hög grad. Jag känner ofta att det är snudd på oetiskt av mig faktiskt. Att inte kunna ta bort eller redigera inlägg i efterhand känns otäckt. Vi är anonyma, men… Och om trafik dras hit av någon i kommersiellt syfte… Risken att bli igenkänd blir större, och det gäller ju inte bara mig, utan mina närstående också, som inte fattat beslutet att vara här inne och skriva. Jag behöver ta en allvarlig funderare gällande risk kontra nytta. För mig gör forumet ingen nytta om jag för säkerhets skull ska anonymisera mina inlägg tills de blir avpersonifierade loggar utan info om det som är viktigt i mitt liv. Typ ”Lördag: Tog en promenad genom staden. Tänkte på vin. Drack inget vin. Idag heller. Klart slut.” Det skulle inte ge mig något att läsa den typen av inlägg heller. Att dela livsöden, vårda varandras förtroenden, omsluta varandra i en varm, läkande, icke dömande gemenskap… Det är därför jag hänger här. Och dit når man inte utan att bli personlig.

@Tofu Jag har verkligen haft behållning av att bollplanka med dig och beklagar verkligen att du har tagit detta beslutet. Men jag respekterar det förstås.

Och jag tror inte att det var läkarens inlägg som drabbade dig hårdast utan mer insikten att allt vi skriver här på forumet bara är en googling bort.

Ingen i min närhet skulle vara betjänt av att läsa allt jag har skrivit. Ingen skulle orka läsa allt jag skrivit 🤣 Men jag står ändå till hundra procent för allt jag har skrivit, även om jag har obestämt mig i vissa frågor. Just därför är det jag har skrivit en del i min resa, som kan inspirera andra genom att det jag har skrivit får finnas kvar. Och jag kan påminna mig själv om mitt minne plötsligt blir kort.

Kram 🐘

@Tofu Att älta det som redan har hänt, och som inte går att göra något åt, vet du vad jag tycker om. Helt rätt, bara släpp!😉 Det har varit härligt att ha dig här, och du gör såklart det som känns bäst för dig själv. Skulle du vilja skriva något här någon gång i framtiden, så går det ju. Bara skapa ett nytt konto. Jag har ju tröttnat några gånger, och halvt lagt av. Hur det blir i framtiden återstår att se.

Ha det gött!

Vi är eniga i väldigt mycket Tofu och då förstår jag din ”sorti” mycket bättre. Vid ditt första inlägg kände jag att det blev så drastiskt och snabbt och det ville jag fråga om hur det funkar. Tack för svar! För mig blev ditt första inlägg lite som ” om jag inte får som jag vill så är jag inte med” - och det sättet att ”klippa av” intresserar mig. Men det finns mycket mer bakom och det förstår jag nu.
Jag har inte befunnit mig i såna situationer som du beskriver, men jag skulle verkligen önska att jag agerade så snabbt. Jag avskyr när man sparkar på människor som ligger, utnyttjar personer som inte förstår bättre, eller försöker sätta sig över andra. Jag har agerat då (i allafall ibland) och man får vara vaksam även på sig själv. Jag tänker att man måste bestämma sig för var ens inre kompass finns och följa den. I det här forumet har det funnits illvilliga personer som har försökt nästla sig in hos sköra individer. Det är kanske så i det här fallet, just här väljer jag att tro annorlunda.
Men du lyfter en väldigt viktig fråga Tofu och där finns en naivitet hos många. Jag har funderat mycket över min tråd och vad jag har skrivit i den.
När admin lyfte bort möjligheten att radera sina egna inlägg är det ännu skörare. Det borde finnas en teknisk lösning som möjliggör att personer kan radera men att admin kan se vad som skrivits om det är viktigt. Nu är radera möjligheten borta och admin har inte varit vaken på rött många dagar. Men det här är ksnskecinte anmäl heller.
I forumet skriva det ibland lite väl utlämnande. Jag förstår definitivt varför man väljer att radera, samtidigt för en själv är det kanske viktigt att ha koll på historien. Men det behöver ju inte vara för alla att läsa.
Jag uppskattar dig Tofu, så jag beklagar att du lämnar men för min del lämnar jag ut väldigt lite personlig information och jag tänker att de som kan identifiera mig på den info jag lämnar får jag ändå anta gillar mig, Nu har du jubingen tråd, ska bli intressant att Securitas de raderar alla inlägg, tidigare har inlägg i andras trådar legat. Nu är ju de inte sökbara i alla fall som inläggen var tidigare. Hoppas att de är raderbara. Det var de heller inte tidigare. Då raderades bara trådarna, inte inläggen i andra.
Tycker att det är lite konstigt att kA inte svarar här..Själv är jag skeptisk till allt inklusive självhjälpsböcker. Men tänker att är det rätt så är det. Några hjälper det och även om det är få är det gott så. Kommer sakna dig Tofu för att du är klok och snabb och har intressant input. Tycker du har gjort en väldigt intressant resa.

@Tofu skrev:"Har man inte enligt lag rätt att få allt sitt raderat? De nya lagarna är ju rätt stränga - GDPR "

Som jag tolkar GDPR så gäller den endast uppgifter som går att knyta till en person. Om du skriver ut uppgifter som gör att man kan identifiera dig, som ditt namn, din e-mail och liknande saker så kan man få det raderat och det görs ju också med jämna mellanrum av admins här. Som jag ser det så skulle man generellt inte med stöd av GDPR i alla fall ha rätt att be om att det man skrivit på ett anonymt forum ska raderas. Det skulle väl i så fall vara om man argumenterade för att texterna innehåller uppgifter som man sammantaget kan använda för att identifiera dig som person. Men det blir väl som mycket annat en tolkningsfråga då.

För övrigt så tycker jag också att det är tråkigt att du försvinner härifrån, men jag förstår och respekterar ditt beslut.

Li-Lo

Hej

Vi ser att en del av er reagerat på en användares inlägg i den här tråden. Även vi i admi reagerade och redigerade inlägget. Att en rubrik med länken låg kvar efter det att vi redigerat länk & användarnamn ber vi om ursäkt för. Det var en teknisk miss.

Vi är tacksamma för att ni hjälper oss att uppmärksamma inlägg som ni känner tveksamhet inför. Kanske hade det varit hjälpsamt om användaren som la upp länken stannat och bidragit till diskussionen som följde.

Det här är ett publikt forum och vi blir återkommande påminda om är att det en av de stora fördelarna. Många läser länge innan de själva skriver. En del läser bara och blir hjälpta av det. Äldre trådar kan göra all skillnad för någon idag. Vi informerar om att det är ett publikt forum men det kan glömmas bort eller så är det inte alltid lätt att veta vad det innebär.

Vi är glada att kunna erbjuda en arena som är hjälpsam för så många och vi är tacksamma för alla er som generöst delar, ger och tar som emot stöd, tankar och erfarenheter. Det här är er plats även om vi har visst ansvar för vad som sker här. Som sagt det händer att något som skaver dyker upp och i bästa fall kan det tydliggöra för den enskilda individen om vad som är viktigt för just dem.

Utöver att vi i admi går in och säger hej, redigerar reklam, hot eller uppmärksammar något som vi jobbar med ”bakom kulisserna” så har vi full förståelse för att en användare i efterhand kan känna att de lämnat ut något de ångrar och vi hjälper gärna till att redigera det.

Och, självklart, precis som påpekat, tar vi bort allt om någon begär det samtidigt lämnar det ibland något av ett slagfält efter sig. Trådar blir svårbegripliga och det kan kännas orättvist mot dem som engagerat sig och skrivit.

Den här tråden blir kanske ett exempel på det.

Slutligen, hopp om en fin vecka och att vi kanske ses i eftermiddagens ZOOM-träff. Tema sug.

Vänligen
Admi, med Li-Lo vid pennan.