av Axianne

TappadIgen
sön, 2021-11-07 - 00:29

@Axianne skrev:"När han insåg att han flyttat systemkassen själv blev han synbart lättad och gav mig en kram. Jag förklarade att jag lätt kan acceptera att han tror det värsta, och att han gärna får vara på mig vid minsta misstanke att jag dricker."

Grattis till 76 dagar och din inställning som du beskriver här tyder ju på en riktigt och varaktig förändring inom dig och jag tror att din son kan se den också. Fortsätt att jobba på!

miss lyckad
sön, 2021-11-07 - 08:07

Jättebra jobbat! Och vilken fantastisk förändring du har gjort med ditt liv. 🌟. Bra att du är tydlig mot ” barnen”. Det är viktigt att man är målinriktad, och har en rak kommunikation hemma, för att undvika att ta återfall..En dag i taget är bra.. Men små framtidsplaner kan vara av godo, om dom innefattar det nyktra livet. 🍃🌺🍃

Kennie
sön, 2021-11-07 - 16:59

Fint att höra att du mår bra! Och klokt att du också är försiktig fast det går lätt. Det känns som att din nykterhet är helgjuten, och din klarsyn om att alternativet hade varit att dricka dig till döds måste vara en styrka i detta. Önskar dig en lugn och glädjefylld vecka!

Axianne
tors, 2021-11-11 - 19:47

"I quit drinking 81 days ago" säger min app när jag loggar in. Förutom att jag nu kommit in i något som verkligen liknar ett "normalt" liv med bra arbete och kollegor som inte anar för en sekund att jag är alkoholist, så har jag faktiskt slutat tänka på alkohol nästan helt. Dagarna är så fyllda av annat att jag inte riktigt haft tid över att ägna mig åt att fundera så mycket. Det är ett hektiskt jobb jag fått och jag stortrivs, även om det är väldigt höga krav på mig. Första tiden oroade jag mig konstant för att jag inte ska räcka till, men självförtroendet växer i takt med att jag lägger nyktra dagar bakom mig och går vidare dag för dag. Det har ju gått upp för mig att mina halvtaskiga prestationer på tidigare arbetsplatser beror på att jag sällan varit nykter ens på jobbet, så nu när jag är klar i huvudet är det en rejäl skillnad. Jag är faktiskt jäkligt bra på mitt jobb och gör bra ifrån mig nu när jag är nykter och alert.

Jag förstår inte alls hur jag kunnat leva som jag gjort under så lång tid och så nyligen, men samtidigt som jag gläds åt min stora livsförändring så är jag väldigt vaksam på riskfaktorer. Jag har vid mina tidigare försök till nykterhet haft en bakdörr öppen hela tiden men denna gång vägrar jag att tänka så. Jag får helt enkelt inte "unna mig" minsta droppe en enda gång till. Jag får inte ha något framtida datum när det är okej att festa till lite. Varje gång jag gjort det, även efter någon månad av nykterhet, har jag direkt gått ned mig i den sjuka spiral av konstant drickande som minsta glas leder till för mig. Jag kan inte kosta på mig att ta den risken. I min värld är det nolltolerans som gäller. Jag har inget framtida mål att kunna "dricka socialt" eller vara som andra när det är fest. Jag är och förblir alkoholist, och det enda alternativet för mig är att tacka nej till varje glas. Inte ens alkoholfritt bubbel känns okej. Bara lukten av det som serverades på jobbet vid ett mingel nyligen fick mig att associera till supandet och känna mig olustig. Inte för att jag blev sugen, utan för att jag associerar till dåliga minnen.

Nu är det skönt att livet vänt uppåt på detta sätt, att jag gavs den fantastiska möjligheten att genom Guds försyn (eller vem det nu var som gav mig styrkan), ta mig ur träsket utan att drabbas av varken abstinens eller ångestattacker av den typ jag upplevt tidigare vid mina tillnyktringsförsök. Att jag lyckades få ett jobb samtidigt har givetvis hjälpt till på många sätt. Efter nästan två år som arbetslös, väldigt nedgången och riktigt alkoholiserad sedan närmare 15 år så hade jag nog nästan givit upp tanken. I stället hade mina funderingar gått åt annat håll, såsom långtidssjukskrivning eller sjukpension eftersom jag var så fysiskt nedgången. Idag har jag en lön som är 3,5 gånger så mycket efter skatt som jag fick ut från A-kassan varje månad.

Så nu, bara 81 dagar efter att jag tog sista glaset har jag ett helt annat liv. Jag kan bara uttrycka min tacksamhet över att det gått så bra hittills, och så förstås vara väldigt noga med att inte börja förhandla med mig själv och hitta skäl till att ta "bara ett glas". Jag kan inte säga "aldrig mer" eftersom jag inte vågar lova mig själv något, allt jag kan göra är att ta en dag i taget nykter och verkligen njuta av allt som livet ger mig nu.

Jag önskar er alla en fin kväll!

Andrahalvlek
tors, 2021-11-11 - 19:55

@Axianne Grattis till 81 nyktra dagar! Jag är så glad för din skull ❤️ Att du valde livet. Och jag känner likadant, det är inte värt risken att ens tänka tanken. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Se klart
tors, 2021-11-11 - 20:14

@axienne jag blir så väldigt berörd av det du skriver och jag blir hemskt glad och tacksam över att höra att det går så bra. Håller en osynlig men stadig heja- dig- hand här alldeles bakom! Stor kram 🥰

Torn
tors, 2021-11-11 - 20:15

@Axianne Vilken härlig läsning. Grattis till ett helt annat liv! Tänk vilken skillnad det är, som svart och vitt. Jag är väldigt glad för din skull. 🤗

Axianne
lör, 2021-11-20 - 09:26

90 dagar nykter!
Det är ju fantastiskt egentligen. Jag har inte varit fri från alkohol så här länge på säkert 20 år. Det som är mer underbart är att jag sällan eller aldrig tänker på att dricka, och om tanken någon gång kommer upp så slår jag medvetet ned den med mina argument mot alkoholen och tänker på allt det goda min nykterhet fört med sig. Jag får verkligen inte riskera att förlora allt för att jag vill vara som andra och "varva ned med ett glas" efter jobbet eller köpa hem vin för att det är så man gör på fredagskvällen. Jag tillåter mig inte att tänka på minsta möjlighet att ta ett glas eller "unna mig".

Jag tror det är min svaga sida, just hedonismen som följt mig hela livet. Det ständiga schackrandet och resonemanget inombords där jag alltid kommit fram till att jag förtjänar att frossa i vad jag nu för stunden har sug efter. Så har jag behandlat mat, godis och alkohol hela livet. Allt grundat i någon form av självömkan. Jag har intalat mig att det är lite synd om mig och att jag varit så duktig att jag kan belöna mig med frosseriet eller supandet.

Problemet är att jag, till skillnad från "normala" människor, inte kan sluta när jag väl börjat. Svensson kan festa till en lördag och så var det slut med den saken och inget fortsatt supande följer som pågår i veckor. Svensson kan mula i sig en påse godis till fredagsfilmen utan att sedan tömma alla skåp och kylen på precis allt som går att trycka in i munnen. Jag kan inte det. Jag är inte måttlig på ett enda sätt. För mig har det varit allt eller inget, och det är många års missbruk som jag nu försöker bli av med.

Och de här tre månaderna har varit lättare än jag någonsin trott. En nykter månad på behandlingshem var mycket svårare. Två veckors torka innan blodprov skulle lämnas varje månad var en pina. Mina tankar har alltid cirkulerat runt en tidpunkt när jag i framtiden ska få dricka igen. Skillnaden idag tycks vara att jag förlikat mig med, eller kanske till och med bejakat tanken på att vara helt alkoholfri. Det finns ingen kommande nyårsafton som är dagen D. Ingen utlandsresa, kryssning eller fest då jag ska tillfälligt ska tillåta mig. Jag ser ingen lockelse i det och har tagit bort alkoholen helt ur ekvationen.

Min kalender innehåller inget framtida datum då jag ska få dricka igen. Min kalender är till för andra aktiviteter. Det som lockar mig mer än någon dryck är att återfå min hälsa och kunna .
hitta en bra vikt och kroppsform. Och plötsligt njuter jag av varje dag i stället. Jag mår redan fysiskt så mycket bättre, men det är psyket som fått den riktiga boosten. Jag är stolt över mig själv, jag är fri från det ständigt dåliga samvetet och jag får hela tiden dagliga kickar av att känna hur jag är så oerhört mycket mer alert i huvudet än på många år. Något som krävs i mitt jobb.

Häromdagen kom jag på mig med att småle lite när jag skulle ta min lunch ur jobbkylen. Det ligger alltid två dunkar av jobbets vin i den kylen, det ligger tre flaskor bubbel på hyllan ovanför. De har funnits där sedan jag började mitt nya jobb och jag ser de där flaskorna och vindunkarna på samma sätt som jag ser en flaska senap eller pepparkvarnen på kryddhyllan. i matsalen. Inget hindrar mig att ta för mig, men jag har inte behov av just den kryddan i mitt liv.

Jag har börjat tacka Gud oftare. Hela mitt liv har jag intalat mig att jag inte är religiös och jag har inte haft någon uttalad tro, även om det funnits en längtan att känna den tillit och tacksamhet som religiösa människor verkar hysa. Jag börjar känna att det är okej för mig att ha en tro och att jag behöver någon att tacka för allt det fina och bra som jag nu belönats med. Jag kan inte tacka mig själv, eftersom det vore oförtjänt. Jag har inte gjort något annat än vad jag gjort under alla år av missbruk, men ändå har jag plötsligt befriats från sug och längtan efter alkohol. Jag vill ju kunna tacka någon för det, så jag tackar Gud.
Så får det bli, även om jag aldrig varit religiös tidigare.

Jag önskar er alla fina människor en fantastiskt bra fortsatt helg! 💖💖💖

Ase
lör, 2021-11-20 - 10:06

@Axianne grattis till 90 dagar!!
Kul att det går så bra för dig 😊.
Jag är inte heller religiös eller går i kyrkan men det är skönt att be och att kunna lägga lite av bördan på något som är större än oss själva.

Hejar på dig!💖

Andrahalvlek
lör, 2021-11-20 - 11:03

@Axianne Stort grattis till 90 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Det är befriande när man slutar förhandla med sig själv och istället spikar igen den bakdörren. Det är inte synd om oss som inte kan dricka. Vi slipper dricka. Vi har genomskådat alkoholmyten.

Kram 🐘

Kennie
lör, 2021-11-20 - 16:52

Grattis Axianne! Så glad att höra att du mår bra. Jag tackar också Gud, och ber när jag känner oro utan att riktigt veta eller definiera vilken gud jag vänder mig till. Har börjat tänka att det här med religion handlar ju just om att tro. Man kan inte och måste inte heller veta.

Axianne
sön, 2021-11-28 - 16:46

98 dagar utan alkohol idag.
Jag kan nog inte förklara hur märkligt det känns att vara fri från ett begär som suttit så djupt och dragit ned mig i träsket så länge och så svårt. Jag har druckit för mycket i nästan 20 år och accepterat att jag varit alkoholist i dryga 15 år av dessa. Efter påtvingade behandlingar där jag inte själv egentligen varit med på tåget, samt otaliga och försök med AA och terapi har jag förlorat körkortet samt jobb efter jobb för att slutligen landa i arbetslöshet, fattigdom, snusk och förnedring. Jag har levt på mindre än existensminimum men ändå supit upp pengar jag lånat. Jag har ljugit och bedragit. Allt för att kunna fortsätta dricka.

Men inte nu längre. Sedan över tre månader har jag av någon märklig anledning befriats från suget efter alkohol, längtan att dricka eller tvånget att hela tiden jaga efter nästa fylla. Jag har fått ett nytt jobb med bra lön och jag har plötsligt blivit en "normal" människa. Om än en sådan med en hemlighet. Jag är fortfarande alkoholist. Det kommer jag alltid att vara. Men jag dricker inte.

Jag har haft och har fortfarande motgångar i privatlivet som sätter mig på dagliga prov, men det har inte funnits ens en tillstymmelse till längtan efter att fly tillbaks in i berusning och dricka mig till glömska. Jag är så tacksam över chansen att möta mina demoner utan alkohol i kroppen. Nästa vecka kommer att bli stentuff på mitt nya jobb, men jag tänker hela tiden att "Jag är i alla fall nykter!" när jag drabbas av ångest inför kommande utmaningar.

Jag brukar säga här att jag har för mycket att förlora nu. Men det har jag faktiskt haft hela tiden. Och jag har töjt på gränserna och satt nya bottenrekord gång på gång. Men botten är nådd nu på riktigt och i stället för att älta det gamla och vidriga liv jag har levt så vill jag se framåt och försöka göra det bästa av de nya förutsättningarna jag fått genom min nykterhet.

Jag vill vara en vanlig kvinna och leva ett liv där jag kan vara rakryggad och stolt över mig själv. Jag vill känna mig stark och ha en framtidstro. Det är ovant att tänka så när jag i så många år kurat ihop mig och levt med ständig skam och skuld. Det är ovant när jag inser att jag inte längre har något att skämmas över. Ovant men oerhört värmande och förtröstansfullt.

Jag önskar er alla en fin söndag och en fortsatt underbar första advent! 🕯🕯🕯

Ase
sön, 2021-11-28 - 17:08

@Axianne det är så roligt att läsa dina inlägg! Jag blir glad av att läsa om hur bra det går för dig och hur bra du mår.
Tack för att du delar med dig
Kram

Axianne
tis, 2021-11-30 - 19:04

Idag är det 100 dagar sedan jag drack alkohol senast. Jag har så fullt upp med jobb och pyssel att jag höll på att glömma att jag ville notera den här dagen som en milstolpe men kom på det nyss, så jag skriver några rader för att tala om hur lycklig jag är över mitt nya liv. Jag saknar verkligen inte alkoholen ett dugg, och det är ju snarare så att jag njuter oerhört av min nykterhet. Jag har fått så många bonusar i form av bättre livskvalitet, ekonomi och välmående att jag inte kan förstå hur jag ens kunde leva i vinträsket under alla dessa år.

Jag har fått mycket bättre kondition på senare tid och tar dagliga promenader. På jobbet går det utmärkt och jag känner mig både uppskattad och kompetent. Det här är verkligen en fantastisk vändning för den alkoholiserade, arbetslösa kärringen som i somras drog i sig minst en treliters bag-in-box billigt vin per dygn, hasade runt med smutsiga kläder och otvättat hår och inte hade något som helst hopp om en framtid.

Jag vet inte om jag vågar tro att det är sant, att det är på riktigt. Lite orolig är jag nog ändå, att något ska ramla ned i huvudet på mig och förstöra allt det fina och bra. Att jag plötsligt ska krascha igen ... Men jag tar som sagt en dag i taget och försöker vara väldigt försiktig med mig själv.

Ha en toppenfin kväll, alla underbara människor!

Kennie
tis, 2021-11-30 - 22:22

Grattis på 100-dagars dagen! Jag blir alltid lika glad att läsa en uppdatering från dig. Du bidrar med hopp till forumet. Hopp om att förändring är möjlig även när man halkat långt ned. Tack och njut av ditt nyktra liv!