Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

Lilja

Hej Freddie, Lilja här, som är nykter dag 20

GRATTIS till dina 200 dagar, det måste kännas SÅÅ uppfriskande!

Snyggt jobbat-jag är imponerad!

Lilja

Idag slog mig en sådan skön tanke. En frihetskänsla av att verkligen slippa alkohol.

Det började med en snabb tanke tillbaks på alla gånger man räknat på om man kan köra bil eller inte, om jag kan ta ett glas till och kunna köra till jobbet, osv osv. Vilken frihet att bara slippa den lilla återkommande övningen. Och sedan slippa allt finlir kring alkoholen, som nu nästan känns komisk... Ska vi ha ett sydamerikanskt eller franskt vin till denna utsökta medium-rare-biten vi just beställde på krogen...?

Så skönt att slippa. :)

Att aldrig bära hem otympliga kassar eller flak tillsammans med matpåsen. Slippa taxikvitton i plånboken som påminner om pengar jag kunde gjort något bättre med. Slippa det där rödvinsröda på läpparna man ibland missar och ser i spegeln på morgonen.

I helgen skall jag göra om i mitt vitrinskåp, jag har en komplett uppsättning med kristallglas, två storlekar vinglas, snapsglas, whiskeyglas, martiniglass, groggglas och konjakskupor.

Först tänkte jag faktiskt slänga allt, men behåller nog ändå för gäster och tillställningar. Dock åker dom bort till ett stängt skåp och framhävas skall mina snygga raka vattenglas, cappucionoglas, espressoglas och latte-glas. :) Även de stora te-muggarna och barnens duraplex kommer stå på finaste platsen.

Kram alla vänner!!

Visst är det en skön sån där måste-inte-tänka-på-grej?

Det föll sig nästan som naturligt i mitt tidigare liv att räkna in glasen, en till sedan lägger jag av...
Men det förändras med tiden, man vet ju hur sällan man blir stoppad, och hur må-bra-gränsen för drickande höjs med åren...
Det lakas ur och den mängden man hade för några år sedan innan man lade av har höjts markant...
Lyssnade på andra "vetare" som sade att bara man lade av före kl 01 så kunde man köra dagen efter, vicket skitsnack!

Hela hela tiden så märker man inte hur alkoholen manipulerar en att tänka på ett annat sätt, den flyttar sina gränser allt längre ut...
Så länge den får vara kvar, och helst långsamt öka i mängd, den är märklig i sitt beteende...
Men dricker man för mycket på en gång, då jävlar händer grejor, saker man helst önskade aldrig hade hänt...

Har en polare som lackade ur på sin systers sommarhusgranne, personen ifråga ville låna deras fyrhjuling för att leka lite...
Men ägaren (svågern) svarade men hallå, du är ju full ju'!
Ja men vaddå, här ute på landsbygden finns det ändå inga snutar...som om att torska för snuten skulle vara det enda viktiga...

Till skolavslutningen hade han gått och tjackat värsta alko-testen för typ 3 lax, så att han kunde åka emellan alla olika fester med bil,
och så drack han och blåste och körde bil, han ville kunna ha alla fördelarna...

Det är något trasigt i pallet om man försöker komma runt den mest motsägelsefulla ide'n om att kunna köra ett fordon och ändå dricka alkohol...
Promillegränsen är bara ett enda verktyg för polisen att kunna mäta intaget, OM man kunde mäta reaktionstider och uppmärksamhet skulle det vara
utan tvekan 0,0000 promille...

Det sjuka är att som drickare anser man att bara några timmars sömn skulle helt plötsligt radera bort all alkoholintag, det är ju en ny dag!

Ännu en av alkoholens sätt att manipulera människan, flytta och ändra sina egna gränser...

Det enda sättet man får förflytta sig med egen kontroll och styrning under alkoholpåverkan är med extremiteterna den första meter ovan mark,
inte ens cykel är i lagens mening okey att trampa runt på, inte sparkcykel, rullskridskor eller ens en åkgräsklippare...
Frågan man kan ställa sig är om en snubbe som sitter i rullstol får framföra den onykter, lagenligt...

Så när man har druckigt så återstår i stort sett tre alternativ om man ska förflytta sig på egen hand....
1. Vilka skor ska jag använda?
2. Ska jag gå i strumplästen?
3. ..eller gå barfota

I verkligheten är det väl frågan om vems knäskydd jag borde ha lånat, men det är ju upp till var och en att ta sina fortsatta beslut om...

Men allt skrivet här ovanför...behöver man inte bry sig om ...det minsta...om man väljer att vara nykter...

Är det inte frihet så säg?

/Berra

Upplever ju att många kan dricka "normalt" utan större konsekvenser, bakfyllor, eller ångest.

Men kan man det? Finns det dom som verkligen kan dricka 4 öl en vardag och inte känna något dagen efter? Eller är dom bara bra på att dölja det?

Är vi unika i vår ångest och slöhet av alkohol?

ccc54

På film kan de komma hem kl.04:00 stupfulla för att kl.08:00 sitta i bilen och köra.Helt nyktra.Tyvärr är det nog så att film ger en felaktig bild som många tror på.
Resultatet blir "dagen efter fylla" vid ett utandningsprov.Man skall ha klart för sig att det tar 12 timmar att förbränna en flaska vin,vilket nog många inte känner till.

Jag tycker att man borde informera människor mer ang.detta.

Jag åkte fast en gång16 timmar efter sista glaset och blåste positivt.Jag kände ingenting så förrädiskt är det.Man fick ha 0,20 i utandningsluften och jag hade 0,22 inte mycket,men en då.Obehagligt!

Jag har en bror som har ett uttalat "ölintresse". Detta innebär i praktiken att han köper mycket sk finöl, både hem och ute på krogen. Ingen dag och ingen situation är fel att ta en öl, för det är hans bästa intresse i livet enligt honom själv.

Man tar den till städningen på söndagen, för att fira onsdag, fredag och att man överlevde festen igår.

Jag har aldrig känt att jag kan påverka honom, och när vi pratat om att jag slutat dricka hamnar vi alltid i argument om att människan har druckit öl så jättelänge och att ingen samhälle har gått under av det...

Våra familjemiddagar är lite skumma när min bror lätt dricker 5 öl + lite till under en vardagskväll, jag som säger nej helt, och min syster som dricker ett halv glas ibland.

Och det du beskriver, situationer och argument är så vanligt.... Jag har funderat och bearbetat och bearbetar liknande situationer och "personer" och argument oavbrutet... Att dela andras verklighet och upplevelser här är klädnyporna som håller min övertygelse uppe. / mt

Tack mt!

Tänk hur länge man själv vände och vred på dom frågorna! Jag är glad att man kan få insikter och nya ideer hela livet. :)

Jag har lärt mig göra fina caffe-latte under sommaren, och har druckit en idag i solen på morgonen. Nu skall jag städa bilen och se om några grannar tittar ut. :)

Jag har de senaste veckorna hängt här väldigt mycket, återfunnit forumet lite grann.

Det är så mycket värt att läsa allas erfarenheter och tankar, det grundar verkligen min syn på drogen, och ger mig ny stolthet att kunna säga ifrån.

PiL

Känns som jag inte behöver skriva någon egen tråd, känner igen mig i allt du skriver Fredde. Det enda som avviker är det där med att kröka på ordentligt flera dagar i rad, det har jag aldrig pallat. Därmed inte sagt att jag skulle vara "bättre" än dig på något sätt, det är bara att jag blir så fruktansvärt bakfull om jag släpper loss 100%, vilket kanske också varit min räddning? Hade jag inte haft den "talangen" är jag rädd att jag skulle varit ännu mer snett ute än jag redan är.

Igenkänningsfaktorn är massiv, utom i det mest avgörande avseendet; helt vit i ett halvår, det är jäääääävligt starkt. Därmed sagt, keep up the good work!

Nu har drygt åtta månader passerat, och jag vet inte om jag fortfarande upplever mig nynykter, eller vad man ska säga.

Men fördelarna fortsätter att uppenbara sig för mig så otroligt starkt. Bara en sån sak som sömnen, att känna äkta sömn, aldrig vakna svettig och outvilad.

Bilkörningen och fysisk aktivitet är alltid knivskarp, aldrig tankar på att man fortfarande är trött sedan helgen...

Andra aspekter som att jag är mindre sjuk, inte gått upp i vikt trots mycket godis/mat, vågar mer i sociala sammanhang, uppskattar tid med barnen så otroligt mycket mer och tänker mer sansat är positiva effekter jag aldrig trodde skulle bli så tydliga. Nu låter det som jag är religös. :)

Trots en svår skilsmässa med barn inblandade så känner jag att jag har kontroll, ett lugn och ett värde på tillvaron som vida överskrider alla gångna tiders lördagskvällar eller grill med öl.

Åtta månader har gott och jag är så glad, och lyckligt lottad, att jag inte känner något sug eller önskan om att dricka "normalt".

Stigsdotter

...och vad positivt att du vågar mer i sociala sammanhang - detta är annars något som jag tror att jag kommer att sakna, det "mod" jag får av att dricka men det kanske är tvärtom.

Och du har inte ens en önskan om att dricka "normalt"? Det låter mycket bra, längtar tills jag själv kommer dit :-)

Ja, jag är faktiskt överraskad av den effekten. Jag har alltid trott att jag behövt drinkarna för att dansa, eller prata obehindrat med nya människor.

Men det visar sig att det faktiskt är tvärtom!!

Jag kan idag se dans som något ofarligt och roligt, istället för något som kräver bara en drink till. Och tryggheten i att prata sunt och logiskt har gjort att jag mer än gärna pratar med okända eller liknande, på ett sätt som är tio gånger roligare än när jag var onykter.

När man var onykter så sket man liksom i om det gick bra eller inte, nu istället som nykter vet jag att det går precis så bra som jag själv gör det till. :)

I och med alla bra effekter jag upplever så ser jag faktiskt varje glas som en fiende, som kan ta bort den trygghet och glädje jag känner. Ser inga fördelar med att dricka just nu, och då längtar jag inte heller efter det "normala" drickandet.